Skip to main content

Full text of "Arkiv för nordisk filologi"

See other formats 



















Library of 
Princeton PWniversitg. 






K 


Dei SVid 
uh Pumi 


Germanic 
Seminarp 


Presented by 


öhe Glass of 15. 


Digitized by Go gle 





Original from 


Digitized by Google ; PRINCETON UNIVERSITY 


Original from 


Digitized by Google PRINCETON UNIVERSITY 





Original from 


Digitized by Google PRINCETON UNIVERSITY 


Original from 


Digitized by Google PRINCETON UNIVERSITY 


ARKIV 


FÖR 


NORDISK FILOLOGI 


UTGIVET UNDER MEDVÄRKAN AV 


ERIK BRATE GUSTAF CEDERSCHIÖLD HJALMAR FALK 
MARIUS H/EGSTAD FINNUR JÖNSSON KRISTIAN KÅLUND 
ADOLF NOREEN LUDV. F. A. WIMMER 


GENOM 


AXEL KOCK. 


TRETTIOFEMTE BANDET. 


NY FÖLJD. 
TRETTIOFÖRSTA BANDET. 


——— 


C. W. K. GLEERUP. OTTO HARRASSOWITZ 
LUND. LEIPZIG. 


LUND 1919. 


Google 


LUND 1919 
HÅKAN OHLSSONS BOKTRYCKERI 


Original from 


Digitized by Google PRINCETON UNIVERSITY 


Innehåll. 





K. F. Johansson, Germ. Alcis (germ. Dioskurer) ..............+- 1 
Ernst A. Kock, Bidrag till eddatolkningen ..............ssss>ss22 22 
Hjalmar Lindroth, Äro Scadinavia och Skåne samma ord? 

JUUL BVAE sate nd5 pare vore als SUK AFENDS SR ATTRTATSAR oh IREETRTFNNSS Sr OT 29 
Finnur Jönsson, Hamalt. En kort replik ............ sesssses 47 
Ludvig Larsson, Skulle Gunnar Gröpe vara ett påfund av 

Messoniusr JUtE JONDGRIS 5: 5 erisca vitt riskiskretk sine bdere ap sek 52 
Axel Kock, Fornnordiska böjningsformer ..sssssssssssessssrererer 55 


I. Isl. 3. sg. pres. och pret. i aktivum av typerna erum 

(= er mér, till vera), verpumk (= verpr mik, till verpa); 

pret. i aktivum fellumk (= fell mik — fell mér, till falla). 

Isl. 1. sg. pret. i medium av typen hétumk (till heita). 

Isl. 1. plur. (urspr. dualis) i medium av typen logbumk 

(till leggia). S. 55. — II. Isl. megum (vegum): megin och 

isl. milli: millum (millim). S. 77. — III. Fsv. dat. pl. 

i bestämd form (typen bondomin). S. 86. — Tillägg. S. 94. 

Emil Olson, Anmälan av »Thule. Altnordische Dichtung und 
Prosa. Herausgegeben von Professor Felix Niedner>. (Jena 


TOLD SM )öresnterdgss georg rKrrns SNS SNS NN SERTNGN KASS NIGIT SNS 99 
C. W. von Sydow, Anmälan av Jan de Vries, Studien over 

ferösche balladen. (Haarlem 19185) sssmnsssssesessrosrrrrrrnsra 107 
Axel Kock, Vidare om tomtebo-lyCkå sssesssssrrsrerrrrerrrrrrrrrrrrrra 111 


Wolf von Unwerth, Eine schwedische Heldensage als deut- 
BChes!' "VOlKSPOS:4 444 sola ddeyået od brr sant fersNGT NERE EST äre 113 
Magnus Olsen, Bemerkninger til Egils större digte ............ 137 
Hofudlausn 1. 8. 137. — Hofudlausn 3. 8. 188. — 
Hofuälausn 4. 8. 138. — Hofudlausn 7. 8. 139. — 
Hofudlausn 13.1. 2 (e€, OW.; = W. 14.1. 2). 8. 140. — 
Hofuälausn 16, 5—8 (OW.; = W. 138, 1—4). S. 140. — 
Sonatorrek 10. SS. 142. 
Reidar Th. Christiansen, Finsk mytologi. (Suomensuvun 


uskonnot. I. —- Suomalaisten runojen uskonto kirjoit. 
Kaärlé IKrODU) ss -=refvassstr bes sednrerder Vesa BIS NG SR orre 143 
Sophie A. Krijn, Gislasaga SUrssonar .sssssseesesesrererererenere 162 
Johannes Neuhaus, Om Skjold :... ssessssrerssersererrenrernreerr 166 
Kr. Kålund, Sönder Kirkeby-stenens Ku ......sssresesorssseresnnra 172 
G. L:son Högsby, Äldre Västgötalagen A. B. 5 s....sssssessst 174 
Hugo Gering, Sensen als altnordische waffen?.................+ 181 
Dp oc ÅRRRNSRO 433507 


Oo G NN) 
BO ANA SA ta 
4] sv FSF sk CN PRINCETON UNIVERSITY 


Erik Brate, Anmälan av »O. von Friesen Lister- och Listerby- 
stenarna, 1: BlekinpgÖN.s:sso, s:visidregaksbela törn nd Ler edkrrr 184 

Elof Hellquist, Anmälan av »Runii svenska rim. Rimför- 
teckning och språkhistoriska studier av Axel Åkerblom>. 


(Göteborg: 1915) +::32:5::55505visnssesbens sinne rbissdidesserisrisesdis 195 
Exkurs. &S. 204. 


L;: M. Hollander, Gjenmeele .:...s.:ssdsseivdssössonoosodensesrsssrst 207 


Ernst Wigforss, Efterledens behandling i namnen på -stad. 209 

John Loewenthal, Zur germanischen Wortkunde ..........+-+ 229 
101. dän. gamme. S. 229. — 102. schwed. vätte. 
— 103. an. blöt. S. 231. — 104. ndd. pegel. 
— 105. ags. sweor. 8. 233. — 106. an. darr. 
— 107. an. hespa. S. 233. — 108. an. langr. 
— 109. an. ramr. S. 234. — 110. ahd. fason. 
— 111. an. nenna. S. 234. — 112. mnd. dröse. 
— 113. and. spind. S. 235. — 114. schwed. talg. 
— 115. an. bulr. 8. 236. — 116. ahd. chuski. 
— 117. as. sudri. S. 237. — 118. an. tömr. 
— 119. got. blaqus. S. 238. — 120. blahsjan. 
— 121. got. ga-Plaikan. S. 2388. — 122. got. pliuhan. 
S. 238. — 123. an. undr. 8. 239. — 124. an. boka. 
8. 239. — 125. norw. dial. drysja. S. 239. — 126. an. 
dropi. S. 240. — 127. an. dafla. S. 240. — 128. an. 
Egir. S. 240. — Nachträge und Berichtigungen. 8. 242. 

Sigmund Feist, Runen und Zauberwesen im germanischen 


PPPRPRPRPRPIPP 
Ne 
oh 
a 


JULUOT BIN fu spad arr soda NE Ver NTE VV VRENA NEGRER 243 
Erik Brate, Andra Merseburg-besvärjeleen ...........sssseeeserrer 287 
Finnur Jönsson, Sturlunga-prologen ........sssessesssresserise st 297 
Finnur Jönsson, Maskuline substantiver på -nir............... 302 
Finnur Jönsson, Gudenavne — dyrenavne .......ssssssersrrrnrse 309 
Finnur Jönsson, Overgangen 9 — ö (e) i islandsk ............- 314 


Nils Carlsson, Utvecklingen av urg. auk. Gotländska bidrag 321 
1. Nygutn. pret. flåv "flög. 8. 321. — 2. Fg. loyski. 
n. 'kal fläck på huvudet. 8. 323. — 3. Nyg. rau, 
räuar a. "för hög, stående". S. 326. — 4. Nyg. Loysta. 
S. 327. — 5. Nyg. håimd f. foderrum'”. 8. 327. 
Johannes Neuhaus, Om -lev. Kom det fra Sverrig eller 


frö: DBMDATET scavsssvsvovssnn ke re dväesr eds KET ANGA SNRA TAS NNE 331 
Nils Hänninger, Svdsvenskt jorda (lördag) ........sssssssss>s00+ 334 
Kr. Kålund, Nekrolog över Björn Magnusson Ölsen ........ssss 336 


Finnur Jönsson, Nekrolog över D:r phil. Jakob Jakobsen... 340 
Erik Brate, Besvärjelsen på Björketorp- och Stentoften-stenarne 342 
Sven Grén Broberg, Bibliografi för 1917.............ssesssssss0s 343 
Med delande::5is:0: 50 isevssbnsk rd röösdi vUdsokenplive ber id nie tid des ssers ge 384 


gitizea py GO gle PRINCETON UNIVERSITY 


Germ. Alcis (germ. Dioskurer). 


Till orientering först några ord om 'Dioskurerna” i allmänhet. 
Redan titeln till förevarande uppsats involverar den förutsättningen, 
att den germanska religionen (kulten och myten) rymmer en före- 
teelse, som står i genetiskt sammanhang med de grek. Dioskurerna. 
Däraf följer också, att man måste antaga, att föreställningen om 
ett ungdomligt tvillingbrödrapar med gudomliga funktioner är af 
indoeuropeiskt ursprung. Enligt min mening äro dessa antagan- 
den riktiga. Om det öfverhufvud finnes grunder för antagande 
af en något så när enhetlig indoeuropeisk religion, hvaraf rester 
nedärfts bland de särskilda indoeuropeiska folken, så betecknar 
Dioskurföreställningen ett sådant gemensamt arf. Jag har själf 
på annat håll sökt genom några detaljundersökningar ådagalägga, 
att det, vid ett mera inträngande studium af de folks religions- 
föreställningar och kult-(trolldoms-)bruk, hvilka kunna antagasé 
hafva mest intakt bevarat sådana från en längst svunnen bar- 
barisk gemensamhetstid, hos dessa uppenbarar sig helt öfver- 
raskande kultformer och riter äfven som därpå grundade myter, 
hvilka genom öfverensstämmelser i sina specifika egendomwligheter 
svårligen kunna förklaras annat än som arf från en förutliggande 
religionsform. I förevarande fall torde det kunna anses, att det 
inom den religionsvetenskapliga forskningen råder jämförelsevis 
stor enighet i antagande af en indoeuropeisk Dioskurföreställning, 
om också en eller annan ger uttryck åt enligt min mening obe- 
fogade tvifvel. Litteraturen är rik, och det är icke min mening 
att här diskutera problemet i dess helhet eller de olika åsikter, 
som i densamma kommit till synes !). Framför allt vanskligt är 


1) Dioskurproblemet i litteraturen rör i stor utsträckning de indiska 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXV, NY FÖLJD XXXI. 1 


Digitized I Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


2 Johansson: Germ. Alcis. 


det att vinna någon klarhet öfver, hvad som är det ursprungliga 
substratet för konceptionen af det gudomliga tvillingparet. Huru 
starkt varierande åsikterna härvidlag varit, kan man se t. ex. hos 
Vodskov Sjeledyrkelse og naturd. 485 f. Hillebrandt Ved. myth. 
III, 381 ff. Endast några synpunkter, som ligga närmast till 
hands och som äro af afgörande betydelse för de särskilda upp- 
gifter, som nu föreligga, skola här framhållas. 

Följande hufvuddrag känneteckna de indoeuropeiska Diosku- 


agvinäu (näsatyäu, av. någhai$ya-): Roth ZDMG. IV, 425. Zacher Got. runen- 
alphab. 96 f. (m. litt.). Whitney JAOS. III, 322. Miller Lectures (1891) II, 607 ff. 
Benfey OuO. II, 245. Muir (Goldstäcker) OST. V, 234 ff. (255 ff.). Grassmann 
Rigv.-tibers. I, 150. Mannhardt MF. 266 ff. 271., 279. Ws. Miller Agviny-Dioskury 
(1876). Myriantheus Die Agvins oder arischen Dioskuren (1876). Bergaigne Rel. 
véd. II, 431 ff. III, 38. Kägi Der Rigveda? 49 ff. 171. 179 f. Hardy Ved.-brahm, 
periode 47 ff. 111 ff. Oldenberg Rel. d. Veda 209 ff. Hopkins Rel. of India 
80 ff. JAOS. XVI Proc. CXLIX. Macdonell Ved. Myth. 49 ff. Weber ISt. 
V, 234. 266. IStr. III, 39. 468. Räjasäya 100. BSB. 1898 (Ved. beitr. VIT), 
566. Brunnhofer Verh. Berl. Anthrop. Ges. 1899, 482. Urgesch. der Arier 
in Vorder- u. Central-Asien I, 10 f. II, 127 ff. III, 97 ff. Urgesch. der Arier 
3 f. Hillebrandt Ved. myth. III, 18. 118. 379 ff. Geldner VSt. II, 31 ff. III, 
71 (jfr Pischel VSt. I, 14. 56. 71). Bollensen ZDMG. XLI, 497 f. v. Schröder 
WZKM. IX, 129 ff. Myst. u. mim. 42 f. 46. Altar. rel. II, 399 ff. 438 ff. Vodskov 
Sjeledyrk. og naturd. I, 485 ff. Baunack KZ. XXXV, 485 ff. XXXVI, 245 ff. 
ZDMG. L, 263 ff. (IF. VIII, 278 f.). D. Andersen, Livet efter deden 30) ff. 
Renel L'évolution dun mythe (1896). — I allmh. Mannhardt ZfEthn. VII (1875), 
73 ff. 309 ff. För de klassiska språkens vidkommande hänvisas till Gruppe 
Griech. myth. 1, 162 f. Furtwängler Roschers Lexikon I, 1154 ff. Bethe 
Pauly-Wissowa Reallex. V, 1087 ff. och på nämnda ställen anförd litt. samt 
den sammanfattande behandlingen af Eitrem Die göttlichen Zwillinge (Chri- 
stiania Videnskabsselsk. Skr. II n. 2, 1902). Föröfr. t. ex. Welcker Götterl. 
I, 606 ff. Preller-Robert II?, 91. 94. 105 f. o. s. v. Angående Dioskurerna 
— resp. som sagomotiv — hos germanerna Mällenhoff ZfdA. XII, 346 ff. 
XXIII, 126 ff. XXX, 217 ff. V. Rydberg Undersökningar i germ. myt. II, 206 
ff. 247. 263. 347 ff. Scherer Histor. Zeitschr. n. f. I, 160. Sijmons Pauls Grdr, 
III, 671 ff. 685. Jiriczek Deutsche heldensagen I, 99 ff. Niedner ZfdA. XLI, 
305 ff. XLII, 229 ff. Mogk DM”. 678 ff. (synnerligen torftigt Reallex. d. germ. 
altert. 5, 57). Schäck Studier II, 163 ff. Studier i Ynglingatal 2 ff. 31. 58 
ff. 80 ff. 119 f. B. Nerman Sveriges hedna litt. 78. 89 ff. och framför allt 
M. Olsen Hedenske Kultminder I, 98 ff. 247 ff. Jfr äfven Detter PBB. 
XVIIL, 82 ff. XIX, 499 ff. Helm Altgerm. religionsgesch. I, 321 ff. — En 
allmän etnologisk framställning af tvillingföreställningar i religion och kult 
hos Rendel Harris Boanerges (1913). 


pigitized by GO gle PRINCETON UNIVERSITY 


Johansson: Germ. Alcis. 3 


rerna, som genom deras förekomst — direkt betygad eller af olika 
grunder antaglig — inom åtminstone fyra stora folkfamiljer stämpla 
dem som härstammande från proetnisk tid. 

1. De äro tvillingar; understundom uppträda (i kulten, 
myten, sagan) flera, (gemenligen) två tvillingpar, manliga eller man- 
liga och kvinnliga. 

2. Deras ursprungliga gestalt var hästgestalten, gemen- 
ligen förflyktigad på olika sätt, så att t. ex. de ind. Agvtnäu 
'de hästförsedda' fått hästen som epitet, o. d. 

3. De äro a) i Indien Himlens afkomlingar (söner: divö 
napäta); b) i Grekland Atösxopot (-xovpor); c) hos (litauer-)letter diwa 
dili, diwa suneli; d) något liknande kan man utläsa ur de mång- 
faldiga myt- och sagofragment, som förekomma i den fornger- 
manska diktningen, och där hufvudpersonerna äro tvenne som 
tvillingar tänkta ungdomliga och blomstrande bröder (Mällenhoff 
0. a. st.). De uppträda som friare — resp. som brudförare — i 
myten om himmels- eller soldotterns äktenskap (sanskr. 
divö duhitä, säryasya duhitä, sarg duhitä, saryä; gr. Ads xodpn, 
"Ekivn och Aevxtzzidar, lit. såulés meita, dévo duktölé. 

4. De uppträdde som räddare och hjälpare i allehanda 
faror, särskildt i sjönöd och ur sjukdom !). 

Kärnan, hvaromkring så väl den religiöst rituella koncep- 
tionen som de därur framvuxna myterna samlat sig, torde vara 


1) Ett drag särskildt utmärkande för de ind. Agvinerna, och hvarigenom 
deras samhörighet eller identitet med de germanska diosekurerna rätt tydligt 
kommer till synes, är att de — liksom Indra och Maruterna, hvilka uppträda 
i liknande situationer — såsom ungdomliga hjältar själfva tänktes som ut- 
förande dramatiska stridsdanser och tydligen också dyrkades medels dylika 
dansers utförande, där de agerande prästerna uppenbarligen föreställde himla- 
sönerna. I RV. VI, 63 heta de också dansare (nrtä vok. du.) jfr. v. Schrö- 
der Mysterium und mimus 37 ff. Det är enligt min mening uppenbart, att 
dessa dramatiska kultelement, som vi kunna afläsa den vediska kultpoesien, 
återkomma i de skiftande sagor och legender men framför allt dramatiska 
framställningar, som äro förbundna med de germanska dioskurerna i form af 
maj- och vintergrefve o. d., hvarom isht Mannhardt Wald- u. feldk. 
I, 430 ff. har epokgörande undersökningar; jfr också Schuäck Stud. i nord. 
litt.- och religionshistoria II, 181 ff. 


oiitzed sy (GOOSE | PRINCETON UNIVERSITY 


4 Johansson: Germ. Aleis. 


tvillingsmotivet (jfr Usener BStrena Helbigiana 315 ff. 
Eitrem Die göttl. zw. 1 £.). Men detta motiv framkallar omedel- 
bart tanken på ursprungsmotivet. Tvillingsföreställningen fram- 
står i direkt förhållande till faderskapet. I den mänskliga världen 
kommo tvillingar i förhållande till hvarandra i annan ställning 
än andra syskon. Ur tvillingsmotivet framgå t. ex. de talrika 
fall af tvillings- eller sam konungar med däraf betingade motiv- 
förvecklingar och händelseförlopp. Men konungatanken är en 
direkt motsvarighet till gudomstanken på en punkt af religiös 
utveckling, där en jämförelsevis enhetlig härskaregudom vuxit 
upp. Jag har på annat håll sökt visa, att redan i indoeuropeisk 
tid en konungslig härskaregud trädt i förgrunden af olika in- 
dividualmakter. Hans makt var redan då förtätad och förall- 
mänligad till makt öfver lifvet, det vegetativa-generativa så 
väl som det samhälleliga. Denna gudamakt tänktes emellertid 
under tvenne aspekter eller växlingar: han var en konungslig 
växlings- eller par-gud, identifierad å ena sidan med dagshimlen, 
-ljuset, solen, den ljusa årstiden o. s. v. (alltså med celest karaktär), 
å andra sidan med natthimlen, mörkret, månen, den mörka års- 
tiden o. 8. v. (alltså af företrädesvis ktonisk art). Ur en ursprung- 
lig indoeuropeisk växlingsgud "Dieus—" Uelunos, " Ultro-m, -s fram- 
gingo å ena sidan de ind. Mitra—Varuna, å andra t. ex. (germ.) 
nord. Tyr—Ullr, Pörr—Froyr eller grek. Zeos—Ioserdöv o. 8. v. 

Den ena eller andra sidan — den ljusa eller mörka — 
kunde efter olika betingelser komma att betonas mera. Så i 
Indien och Iran de celesta sol- och ljus-gudarna (Dyäus, Mitra 
Särya, Savitar 0. s. v.) eller hos grekerna Ze5g, hos romarna Jupiter. 
I alla händelser är det företrädesvis denna himmels- och ljus- 
gud som framträder som fader (indoeurop. +Dieus pater, sanskr. 
Dyäuspitaä, gr. (v.) Zed zartep, 1. Jä-piter) såväl i förhållande till de 
lefvande varelserna i allmänhet som framför allt i förhållande 
till sina speciella tvillingssöner, de båda indoeuropeiska Dios- 
kurerna (sanskr. Divö napäta o. 8. v.). Att utformningen af 
föreställningen Dioskurerna som tvillingssöner till bimmels- (resp. 
soljguden som fader är indoeuropeisk, anser jag uppenbart: 


pigitized by GO gle : PRINCETON UNIVERSITY 


Johansson: Germ. Alecis. 5 


det framgår af den öfversikt af gemensamma drag jag ofvan 
lemnat. 

Men vi kunna förmodligen gå längre. Det är enligt min 
mening sannolikt, att man redan i proetnisk tid celestifierat 
Dioskurerna, m. a. o. identifierat dem med vissa celesta före- 
teelser. Det är alls icke sagt att denna identifikation var enhetlig 
och konstant. Säkrast synes identifikationen med morgon- och 
aftonstjärnan vara. Det är Mannhardt som i den ofvan 
nämnda arfhandlingen mest upplysande och energiskt häfdat 
åsikten om morgon- och aftonstjärnan som grundlaget för de 
indoeuropeiska Dioskurerna. Jag anser denna åsikt så tillvida 
sannolik, som jag menar, att den gudomliga tvillingskon- 
ceptionen redan i indoeuropeisk tid — åtminstone hos vissa 
folk och stammar — men, märk väl, sekundärt anpassats till 
och identifierats med dessa celesta bilder. Icke omöjligt är, utan 
till och med sannolikt, att på vissa håll äfven stjärnbilden Gemini 
af den mytbildande fantasien likställts med Dioskurerna, såsom 
fallet blef hos grekerna, där de föröfrigt — såsom äfvenledes 
i stor utsträckning bland germanerna, i motsättning till hos 
inderna och litauerna — fingo individuella namn, 'såsom Kastor 
och Polydeukes ?!) o. s. v. 

De tvenne idg. Dioskurerna voro tvillingsöner till den högste 
konungslige himmels- (resp. sol-)guden. De bevara sålunda sam- 
fäldt de karaktärsdrag, som äro utmärkande för fadren. De äro 
så tillvida tvenne unga samhärskande gudar och så att säga 
prototypen för jordiska tvilling- eller samkonungar i kraft af den 
etniska lagen, att konungadömet var af gudomligt ursprung, eller 
m. a. o. konungarna voro gudarnas representanter, ja voro att 
"fatta som gudar. Många af de fall af tvillingkonungar, som 
den germanska myt- och sagoverlden (liksom också den grekiska) 


1) Jag är af den meningen, att egentligen är såväl Kåstwp som IHowvöcebxrng 
epitet till båda Dioskurerna; Kåstopt betydde 'de håda ryttarna', Ilokvösökee 
”de båda månglysande' (om i st. f. ”Tlokukedxee). Däraf har man gjort Kästope 
Iokvdedxee och uppfattat det som ett vanligt dualdvandva med betydelsé 
'E. o. P7 


pigitized by (FO gle PRINCETON UNIVERSITY 


6 Johansson: Germ. AÅlecis. 


förete, äro enligt min mening just förmänskligade Dioskurer, de 
gudomliga Dioskurerna omsatta i mänsklig omgifning och mänsk- 
lig verkningskrets. En annan form för deras representation i mänsk- 
lig krets är deras prästfunktion: Vi skola just i förevarande 
uppsats komma att röra oss med ett typiskt fall, där (de ur- 
sprungliga tvilling-)prästerna äro på samma gång representanter 
för jordiska tvillingkonungar och himmelska tvillinggudar. I 
nämnda omständigheter ligger ett rikt stoff för den myt- och 
sago-bildning, hvarpå den germanska guda- och hjältesagan är 
så rik. BSärskildt är härvid att påpeka den grundval för drama- 
tisk konflikt mellan de båda tvillingbröderna, som förekommer 
flerestädes på germanskt område och icke saknas på grekiskt. 
En dylik konflikt hade i det faktiska människolitvets förhållanden 
rikt stoff för sin tillblifvelse och utveckling. För öfrigt försiggår 
en ständig omvandling af såväl motiv som myt- och sagoförlopp 
genom inverkan, kontamination och sammanblandning med andra 
— ursprungligen obesläktade — motiv och händelseförlopp. 

Vid celestifieringen af tvillingsmotivet råkade, som redan 
antydt, den mytbildande fantasien på vissa svårigheter. De gudom- 
liga, ursprungligen hästformade tvillingarna skulle ha en fader, 
som naturligen blef den konungslige himmelsguden. Men frågan 
var, hvilken celest motsvarighet ögat på firmamentet kunde finna 
och därmed identifiera. Den vanligaste vägen var nog att tillgripa 
morgonstjärnan. Men denna fordrade med nödvändighet 
för utfyllning af tvillingparet ett komplement: man sökte och 
fann detta i aftonstjärnan, så mycket hellre som denna Dios- 
kur lätt kunde ställas i samma förhållande till himmelsgudens 
ktoniska (mörka) aspekt (ind. Varuna, nord. Uilr-Skade, gr. Iooset- 
döv) o. s. Vv. som den ljusa Dioskuren till den ljusa himmelsguden. 
Liksom himmelsgudens ktoniska aspekt är underkastad döden, är 
själf dödsgud, så är den ena Dioskuren i Grekland (Kastor) dödlig, 
under det att Howvåsdxns (d. v. s. fMlokv-Aevxns ”den ljusrike') gäller 
för att vara odödlig. Mytens uttryck, att den ene Dioskuren dött, 
under det den andre dväljes hos de olympiska gudarna, betyder 
det samma, som att han är den ktoniske tvillingen till den him- 


pigitized by (FO( gle PRINCETON UNIVERSITY 


Johansson: Germ. Alecis. 7 
melske, ungefär som den ktoniske konungaguden (dödsguden, 
Varuna 0. 8. Vv.) är polariska motsättningen till ljusguden, dagens 
konung. Grunden till att de båda ursprungligen väsenlika tvil- 
lingarna, som åtminstone på en viss tidpunkt af den mytiska 
motivbildningen tänktes härstamma från den himmelske ljus- 
guden, kommo att på sina håll (i Grekland och i flera myt- 
och sagomotiv hos germanerna) differentiera sig till en ljusets 
och en mörkrets, en lifvets och en dödens tvillingbroder, låg så- 
ledes uti den ännu friska konceptionen af en med den ljuse 
himmelsguden växlande men i grunden identisk ktonisk dödsgud. 

Denna motsättning kommer också till synes i följande motiv- 
grupp: Dioskurernas ursprungliga hästkaraktär. Redan 
förut är antydt, att Dioskurerna ursprungligen tänktes i häst- 
gestalt, eller, som substitut härför, uppträdde i förbindelse med 
hästar, såsom ryttare (jfr s. Agcvinäu ”hästägarna') eller farande 
efter hästspann o. s. v. Hästgestalten eller vanligare hästattri- 
butet möter oss tidt och tätt bland de mångfaldiga brödrapar, 
som i de grekiska stam- och lokaltraditionerna uppenbarligen 
representera eller motsvara de lakoniska Dioskurerna, som själfva 
äro hästryttare (senare efter differentieringen är det företrädes- 
vis Kastop som är izzddapos I 237. I 300). Jag lägger särskild 
vikt här vid detta faktum utan att ingå på detaljer. Sådana 
finner man i den ytterst innehållsrika boken af Eitrem, som ofvan 
nämnts. Blott några exempel: De eliska MoXtove äro goda ryttare 
och vagnstyrare och såsom sådana söner till Iosståöv. Leukip- 
piderna (Poifn och "IAåetpa), en kvinnlig pendang till Dioskurerna, 
i denna egenskap jämförliga med de lett. »gudadöttrarna», äro 
döttrar till Helios” son Ae5xuzzos; således själfva Aeöbxizzot. Den 
med Leukippiderna nära besläktade spartanska Helena, Atosxopn 
— som visserligen är född af ett svanägg, liksom hennes bröder, 
Dioskurerna, äfven tänkas i fågelgestalt — företer tydliga spår 
af hästgestalt (Eitrem s. 26), ja är själf egentligen en Leukippid. 

Äro tvillingarna (manliga och kvinnliga) ursprungligen häst- 
gestaltade, så måste de hafva liknande ursprung. Himmelsguden 
tänktes ofta vara hästgestaltad, eller i alla fall tänktes han åka 


Digitized by (SO gle PRINCETON UNIVERSITY 


8 Johånsson: Germ. Alois. 


fram efter sitt hästspann (jfr solhästen). Ännu mera förtätad 
och konkret är hästgestalten knuten vid himmelsgudens växel- 
form, den ktoniske dödsguden (s. Varuna o. 8. v.). Acqvinerna 
anges visserligen icke som tvillingsöner till Varuna, men — utom 
till Dyäus — som söner till Vivasvant (en annan ljusgud) och 
Sarany&, en ktonisk gudomlighet, som uppges som dotter till den 
med Varunra mycket väsensbesläktade Tvastar. Enligt grekisk 
uppfattning är Dioskurernas hemvist ej blott himlen utan också 
underjordens dunkla rike med orm och svart häst som 
attribut. De båda Motove hade också underjordsguden Ilossidööv 
till fader. Men gemenligen tänkte man sig en fördelning så, att 
den ene Dioskuren var en ljusets gud, aflad af Zedg (som him- 
melsgud), den andre som en döden underkastad ktonisk gud, som 
(eventuellt) hade den ktoniske dödsguden till upphof. Och i bild- 
framställningar får då den ene en hvit häst, den andre en svart 
häst som emblem. De boeotiska Dioskurerna (Amphion och Zethos) 
rida visserligen å ena sidan hvita hästar; å andra sidan äro 
deras roller så fördelade, att den ene har Zevs, den andre som 
dödlig har Epopeus (säkerligen en ktonisk makt) till fader. Slut- 
ligen tänkas de dock båda dväljas under jorden: som döda ha 
de sin graf vid Nordporten (jfr Aesch. Sept. 514 f.). Föreställ- 
ningen om en ljus och en mörk Dioskur och deras celestifiering gaf 
upphovet till identifieringen med morgon- och aftonstjärnan resp. 

Det är ingenting oväntadt, när man sedan får tvenne par, 
ett (mörkt), som står i strid med ett ljust, som Apharidernas 
(Idas' och Lynkeus') med Dioskurerna eller Ampbhions och Zethos” 
med Lykos och Nyktevs o. 8. v. 

Huru starkt hästkaraktären var förbunden med de gudom- 
liga tvillingarna, framgår af ej blott de faktiska upplysningar, 
som litteratur, saga och bildframställningar lemna, utan ock af 
själfva namnsystemet. Jag påminner om s. Agvinäu, lett. Gottes 
rösschen (= diwa dili), men framför allt om det rika naron- 
material som grekiskan består. Jag skall anföra några sådana 
ur Dioskurkretsen. Den ene Dioskuren, Kåstwp, som särskildt i 
gamla formelartade vändningar heter fxzxddaposg, torde betyda 


Google 





Johansson: Germ. Aleisg. 9 


'seporraren, drifvaren, ryttaren” (till xevréw). Aevxuzzldes, döttrar 
af Aeduuzzos, vittna genom sitt namn om egen och faderns art. 
Aphariden Idas — som ryttare och vågnkörare är han en son af 
hästguden Ilosetdöv — bortför på en bevingad vagn E5ivos' (Tyg- 
larens) och ”AXxizzy's dotter Måpznsosa tillhörande Leukippidernas 
krets. Molionerna kallas )edkizzot xdpor. Hippokoontiderna, väsens- 
besläktade med Dioskurerna, äro söner af "Izzoxgwv ('Hästkänna- : 
ren'); bland dem förekomma namn som "Izzéd0os, "Inzoxopustijs. 
Bland de Orchomeniska Minyaderna — ehuru tre, säkerligen be- 
släktade med Leukippider-typen — träffa vi namn som Aevxiztn 
(Aevxovén), ”Apsizzn CAporycn), hvartill ”AXxtdon, som säkerligen 
icke annat är än ”Akxizzn. Asklepios, som hör till samma krets, 
har i Messinien en Leukippid, ”Apowör (d. v. s. 'Apotzxzy) till moder; 
och i södra Arkadien gäller ”Apowzzog och ”Apswdén som hans för- 
äldrar. Om 'Axizzr strax nedan !). 


Vi hafva konstaterat tillvaron af ett indoeuropeiskt Dioskur- 
par med gudomlig dyrkan och med fortbestånd i denna egenskap 
hos ett större antal indoeuropeiska folkfamiljer. Ursprungligen 
voro de häetformaåde och de äro prototypen — eller omvändt — 
för tvillingkonungar, liksom de själfva vid heroisering nedsjunka 
till jordiska konungar eller hjältar, hvilket i stor utsträckning 
skett hos grekerna och germanerna. Hvad germanerna beträffar, 
har framför allt Möällenhoff i de ofvan nämnda afhandlingarna 
gjort högst sannolikt, att såväl Harlungarna (bröderna Ambrica och 
Fridila) som Hartungarna (bröderna Hartnit, Hertnit och Harthere) 
ha sin grund i en ursprunglig Dioskur-myt. Förmodligen äro Vi- 
nilernas Ibor och Aio, Vandalernas härförare brödraparen Ambri 
och Assi (Paul. Diac. I, 7) besläktade (jfr Mällenhoff ZfdA. XXX, 
222). Angelsachsarnas anförare vid den första eröfringen af Eng- 
land Hengist och Horsa (Beda I, 15) äro knappast historiska 
personligheter på annat sätt, än att de kanske representera tvenne 


1) Att äfven ”Q8dvoosög tillhör Dioskurernas krets, förmenar Eitrem icke 


utan sannolikhet; hans yttre dubbelutseende som blond och dunkel kom- 
mer till uttryck v 431 jämförd med x 176 (jfr Edåvdizrog = Mekåviznog). 


Digitized I Go gle PRINCETOI 





10 Johansson: Germ. Alcis. 


med traditionella (mytiska) namn begåfvade dubbelkonungar (jfr 
nedan). 

Det viktigaste och äldsta intyget om en germansk Dioskur- 
kult ha vi hos Tacitus Germ. 43: Apud Naha[na]rvalos !) antiquae 
religionis lucus ostenditur. Praesidet sacerdos muliebri ornatu, sed 
deos interpretatione Romana Castorem Pollucemque memorant: ea vis 
numini, nomen Alcis. Nulla simulacra, nullam peregrinae super- 
stitionis wvestigium; ut fratres tamen, ut iuvenes venerantur. 'Hos 
Naha[na]rvalerna visas en lund av uråldrig religiös hälgd. I spet- 
sen står en präst i kvinnlig utsmyckning (hufvudprydnad), men 
gudarna säga de, i enlighet med romersk tolkning, vara Castor 
och Pollux: detta är den betydelse som tillhör gudomen, men 
namnet är Alcis. Inga gudabilder, intet spår af främmande vid- 
skepelse; men som bröder, som ynglingar dyrka de dem” 

Intresset knyter sig här främst till namnet på det ungdom- 
liga — som (tvilling)bröder karakteriserade — gudapar, som lik- 
ställes med de grekiska Dioskurerna, nämligen Alcis, som är den 
ojämförligt bäst dokumenterade läsarten. Rätt märkvärdigt är, 
huru länge det dröjt, innan man fått klart för sig, att Alceis måste 
vara nom. plur. Ja, man kan säga, att en dylik uppfattning ännu 
icke trängt igenom. Först antog man allmänt, att Alcis vore att 
tolka som dat. pl?) i enlighet med den bekanta konstruktionen 
mihi est Menaechmo nomen; quibus nomen Philaenis erat etc. (Pl., 
Sall., Liv., Curt., senl.). Och ehuru Nipperdey till Ann. II, 16 
— under instämmande af Dreger och Hereus, jfr Schmalz? 
373 — konstaterar, att Tac. med formeln nomen est vanligen 
använder nom., sällan gen., aldrig dat. (utom vid adjektiver), 

O Naharvali synes vara den bäst betygade formen (s. Schönfeld Wb. 
d. altg. pers.- und völkern. 169 f., där tidigare litt. anförd). — Jfr för öfr. 
Ammon Germania. Ubers. (1913), 39. Birt Die Germanen (1917) 75. 108. 123 f. 

?) T. ex. Ernesti-Oberlin, Bekker, Doederlein, Bach 1I, 360. Kiesling 
Germ. (1832), 105. Holtzmann-Holder Germ. Altert. (1873), 259. Orelli(-Schwei- 
zer-Sidler) II?, 78. J. Grimm Tac. Germ. (1835), 124 :(ind.: »aut gen. sing., aut 
nom. sing. aut dat. plur. form& nominis Alx Alcis Alcus»>). Myth. 57 (gen. 
sing. af Alr "die bhbeilige stätte der gottheit'; men) 339 (dat. pl. af Alcus). 


Kritz Germ. (1869), 105. Zernial? (1897), 95. Bergman (1894), 75. E. Wolff! 
(1915), Gudeman (1916), 216 f. 


pigitized by (GON gle PRINCETON UNIVERSITY 


Johansson: Germ. Alcis. 11 


så ser Möällenhoff — som dock är uppmärksam på Taciti språk- 
bruk — däri en dat. pl. (DA. IV, 488 f.) med instämmande af 
Schönfeld s. 13. — Schweizer-Sidler Germ. erl.? (1874), 80 ser 
däri nom. eller gen.; om nom., så bör det motsvara en got. form 
+ Alkeis; obestämdare hos Orelli II? (1877), 78 !). 

Zacher Runenalphab. 97 torde vara den förste, som med 
bestämdhet förklarar Alezs för nom.; jfr Ritter Tac. Op. IV (1848), 
67. Sedan hafva Helm Altgerm. religionsgesch. I, 321 f. och 
M. Olsen Hedenske kultminder I, 247 ff. 276 anslutit sig till 
denna enda möjliga uppfattning: Aleis är nom. pl., enl. den förre 
som "Alkiz en germ. plur. till en -z-st., den senare antingen ungefär 
på samma sätt — men germ. Alhiz —, eller som "Alhiz n. pl. 
af en kons.-st. (ev. som nom. sing. germ. "Alhil(-2) af en stam 
"alhtio : urn. "alst-R ur "alsio; som abstr. kollektiv ”helgedomen 
med dess båda gudasymboler "Raus och "Rafts'). | 

Den etymologiska tydningen af detta namn har mest varit 
inskränkt till trefvande försök. Jag bortser alldeles från tidigare 
sådana, som gå ut på att i slaviska språk finna utgångspunkten 
för Alcis. Intet gripbart resultat framgår ur en lös förmodan af 
Grimm Myth. 339 (jfr ock Orelli och Holtzmann-Holder a. st.) 
om sammanhang med ett sv. (dial. värml.) jolk ”puer” och ett 
namn på Oden jålkr ?). Någon kärna av sanning ligger nog i 


!) I 7:de uppl. af Schwyzer (1912) s. 78 som dat. pl.; äfven i andra 
senare upplagor. 

2) Osäkert material; fn. jalkr betyder 'gildet hest, vallak' (Fritzner; 
ifr. jalda ”hoppe', sv. d. gotl. jäldä Rietz 300), hvartill naturligtvis hör sv. 
d. vg. jälk men i bet. ”hingst'; n. d. jalk (gjalk), (jelk) gjelk 'gildet hest' 
(äfven andra bet., jfr Aasen 219. 330. Ross 240. 370), nn. gjelk. De nynorska 
orden förbindas av språkkänslan snarast med gjelka 'kastrera' (af "geldka). 
Men som Falk o. Torp NDEW. 319 anmärka, är detta i betraktande af fn. 
jalkr icke möjligt. Därsammastädes förklaras fn. jalda, gotl. jäldä som lån- 
ord ifrån finskan (m.-mordv. äldä, e.-mordv. elde "equa', lap. alddo 'adulta 
cerva rangiferina'). Detta betecknar Wiklund — muntligt —-- som högst 
osäkert; således säkrast att med 'Thomsen Beror. 250 i detta hänseende icke 
göra något påstående. -— Omöjlig är naturligtvis anslutning af Alcis till s. 
arjuna. o.s.v. (Schweizer-Sidler a. st.). Mera än ett fyndigt infall är det icke, 
när Schöck St. i Ynglingatal 83 antyder den möjligheten, att ortnamnet Halkvi, 
Halkavi (nu Hallkved) skulle kunna vara offerplats åt Halkarna (d. v. s. Alcis). 


pigitized sy GO( gle PRINCETON UNIVERSITY 


12 Johansson: Germ. Alcis. - 


påståendet om sammanhang med g. alhs 'heligt område', lit. elkas 
”götze, heiligtum” o. 8. v. (Grimm Myth. 57. GDS. 1. 118. 232. 
319. Mällenhoff Nordalb. St. 1, 30 ff. DA. IV, 488 f. Schönfeld 
13. S. Bugge Norges indskr. 161 ff. 267 f£. 429 f. NG. IV, 2, 91. 
M. Olsen Aarboger 1907, 31 f. Hedenske kultm. I, 265 f£. 268 
0. a. st.). Den ende som gjort ett allvarligt försök att formellt och 
materiellt förklara detta sammanhang är M. Olsen på a. st. I likhet 
med Mällenhoff och Helm bringar han de båda Alcis i förbindelse 
med de Dioskurartade germanska tvillinghjältarna Hartunger och 
Harlunger. Ytterligare kombineras därmed det hos Jordanes o. a. 
st. nämnda namet på Vandalernas konungaätt Asdingi (Asdingii), 
Hasdingi (Cassiod. 267). Därmed givetvis identiska med de hos 
Dio Cassius 71, 11. 12 nämda ”Aotirror, en del af de Vandilier, 
som under det markomanniska kriget (170) intogo norra Dacien 
och uppenbarligen egentligen namn på deras två höfdingar, som 
senare namneligen uppges som "Påog och "Påztos. Därmed etymo- 
logiskt identiska äro de fn. Haddingjar, ags. Heardingas (mhd. 
Hartunge) '). 

Hos Dio Cassius 71, 12 kallas som sagt dessa ”Aotiyrot, som 
äro de två ledarna, för "Påog och "Päztog, d. v. s. på got. "Raus 
och "Rafts, och liksom Helm förmodar han, att dessa äro namn 
på de båda brödragudarna (-konungarna, -hjältarna) Alcis hos 
Tae. Genom ytterst sinnrika kombinationer gör Olsen, följande en 
tanke hos Helm 326, det troligt, att därunder äro att förstå ytterst 
primitiva gudasymboler, som på nordisk botten uppträda under 
namn stafr och stulli (s. 250 ff.), d. v. s. å ena sidan den i sten- 
röset uppställda primitiva gudaidolen (stafr, g. "raus), å andra sidan 
den egendomliga af horisontala och vertikala stänger eller bjälkar 
tillagade ställning, som kallas stalli eller g. "rafts (fn. raptr, 
ags. refter, milt. rafter, rachten), den horisontala bjälken i stalli. 


!) 8e utom förut anförd litt. material och litt. hos Schönfeld 129. — 
Om de nord. Haddingjar (Saxos duo Haddingi) såsom »Dioskuriska» hjältar 
s, Möällenhoff ZfdA. XII, 351. XXIII, 127. M. Olsen 258 f.; på senaste stället 
intressanta undersökningar om namnets fortlefnad i norska ortnamn. Andra 
eventuella spår Hellquist Sv. ortn. på -inge etc. 46.56 (resp. om Isungr s. 64). 


pigitized sy GO gle PRINCETON UNIVERSITY 


Johansson: Germ. Aleis. 13 


För mig kan det icke vara något tvifvel om, att dessa båda yttre 
inrättningar hafva afsett att symbolisera och uppbära kulten af de 
båda Aleis, som samtidigt, hvad norden vidkommer, äro karaktäri- 
serade som pbhalliska fruktbarhetsgudar genom de intyg af arkeo- 
logisk, etnologisk och språklig art, som O. a. st. anför. Då nu 
dessa för öfrigt och i främsta rammet ofrånkomligt äro Dioskur- 
artade koneeptioner, måste deras symboler eller motsvarigheter, 
i der mån de finnas i norden, betyga Dioskurgudar i norden. 
Å andra sidan är jag benägen att tro, det Olsen har rätt uti, att 
i norden de båda gudarna Freyr (Filliny och Ullr (Ullin) resp. 
Pörr i egenskap af fruktbarhbetsgudar knutits till nämda symboler. 
Jag måste då från min synpunkt sluta, att detta är en sekundär 
företeelse: i norden — eller de områden, som beröras af Olsens 
undersökningar — hafva de ursprungliga Dioskurgudarna (till 
dels) uppgått uti eller sammanfallit med de ursprungliga växel- 
gudar, som i Indien motsvaras af Dyäugs och Varuna, i Grekland 
af Zeus och Poseidon, i norden af Tyr (Freyr) och Ullr (Pörr). 
Jag kan i detta fall således icke med Olsen (s. 256) lemna där- 
hän, huruvida »det östgermanske gudepar og norske gudepar har 
havt bereringer med de fra en rekke indogermanske folk 
kjendte og g&eldgamle »dioskur»-guderne»: detta anser jag otvifvel- 
aktigt. Hvad som kunde sättas i fråga är, om Fillin— Ullin helt 
enkelt inträdt i Dioskurparets dyrkan. Att så emellertid varit 
fallet, tror jag är ett resultat af Olsens djupt ingripande under- 
sökningar på grundvalen af ortnamnen. 

Däremot är jag icke lika säker på, att de norska och svenska 
ortnamnen med urspr. gen. elgjar- eller stam elgi- i första led 
(Elgjartån, eller -ir, Elgjarnes, FElgisetr, Aelgeraas ete.!)) stå i 
omedelbar förbindelse med Alcis, så att just detta namn 
däri skulle ingå. En grundform ”"algiö, fn. ”"elgr f. hade redan 


1) Svenska namn, som kunde tänkas höra hit — alltså icke innehålla 
elgr 'alces' — äro nämnda 8. 278, hvartill särskildt bör påminnas om Äljarås 
i Västergötland. Att i flera fall elgr 'älg' hellre bör förutsättas, torde man 
ha rätt förmoda. Tidigare litt. om alk- i ortnamn finns förtecknad af Noreen 
i Xen. Lidén. 12. 


oigitized sy (GOOSE PRINCETON UNIVERSITY 


14 Johansson: Germ. Alcis. 


Bugge antagit NG. IV, 2, 91. VI, 281 (jfr M. Olsen Aarb. 1907, 
31 f., som där konstruerar ett urn. ”"algir f. ”helligdom, veern') 
jämte ett "olgi ”elgi n. (af "alugia-) med bet. af ”en samling af 
fredhellige mindesmeerker”. För båda orden fastställes en bet. 
"helligdom” (eg. ”noget, hvori der er vernende kraft'). Elgjartån, 
-neg skola sålunda formellt betyda ”inhägning om ”elgr', ”näset 
med >elgr'. Jag fortsätter med M. Olsens ord (276): »>Man dyrkede 
jord-guden og himmel-(torden-)guden sammen i »staven> (»roret») 
paa rosen (i benhoben) og i raft-opbygningen ved siden deraf. 
Begge dele forsynedes under ét, maa vi tenke os, med en ind- 
hegning (tån), eller anlagdes paa et nes, hvortil adgangen med 
lethet kunde stenges. Det, som fandtes indenfor »tunet»> ("el- 
gjartån) eller paa neset ("elgjarnes), det var telyr. eller med andre 
ord: ”"haruga- (horgr) og alh-, eller: "Raus og "Rafts (= Alcis).» 

Så långt går allt i hufvudsak i hop. Men i fortsättningen 
kan jag icke följa: »Alcis svarer saaledes realt til "elgr, urnord. 
"algiRr (stamme ”algiö-); men svarer det da ikke ogsaa efter 
formen fuldstendig dertil? Det er meget fristende at antage 
dette — enten saaledes, at Alcis (germ. "Alhi-2!)) gol. "Alhi f. 
er det selvsamme ord (med grammatisk veksel) som urnord. "algi-r 
f., eller, hvilket turde vere rimeligere, saaledes, at Alcis skal 
gjengive et germ. ”Alhiz, flertal av den konsonantiske stamme 
alh- (got. alhs), egentlig alhk'erne, men realt — som »>elliptisk 
pluralis> (jfr f. eks. oldind. Visna = Vishnu og Siva, Veneres 
= Venus et Cupido, oldn. landsetar om landseti og hans hustru, 
nyisl. häåsbendr »husbonde og madmoder» ?)) — at opfatte som 
alh- og haruga-, himmel- og jordgudens, Ullin's og Fillin's, 
helligdomme>. 

Emot detta resonnemang har jag att invända: För det 
första är det ingalunda bevisadt, att Alcis svarar realt till 
"elgr o. s. v. Betyder ”elgr ”värn, helgedom' i allmänhet, som 
jag också är benägen att tro, så kan det icke ha omedelbart sam- 

!) Eller Alcis at opfatte som germ. ”Algiz? 


?) Jfr Björn M. Olsen, Om Gunlaugs saga Ormstunga (D. Kgl. Danske 
Vid.-Selsk. Skr., 7. R., Hist. og filos. Afd. II, 1), 1911, s. 4 f. anm. 5. 


Digitized b Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


Johansson: Germ. Ålcis. 15 


manhang med Alcis, som betyder de båda Alci”-erna — det är 
den fasta punkten, om vi — som rimligt är — skola förlita oss 
på Tacitus. Medgifvet att de faktiska ortnamnen och deras kult- 
geografiska fördelning göra en korresponsion af +telgr och de båda 
pargudomligheterna (tagna tillsammans som en enhet) i och för 
sig möjlig eller till och med antaglig, så kunna dessa ortnamn ha 
erhållit "elgr som första led redan i kraft af den allmänna åskåd- 
ning, att ett åt dessa gudar helgadt område i allmänhet genom 
sin okränkbarhet hade asyl-karaktär, eo ipso utgjorde värn, skydd; 
var en skyddad helgedom, som gaf värn. Det blir då endast 
en — på sin höjd signifikativ — tillfällighet, att å ena sidan 
ett gudapar Alcts — medgifvet, hvilket för ingen del är säkert, 
att de ha sin direkta motsvarighet i Ullin-Fillin — som visser- 
ligen hafva något med ”skydd' och ”värn” att göra — så till vida 
som deras namn kunna förutsättas innehålla ett "alki- m. — och 
å andra sidan vissa helgade områden, som ge värn ("elgr f£.), er- 
hållit sin benämning — med grammatiskt olika bild- 
ningar — med hjälp av språkmaterial hämtadt från en och samma 
rot. Icke häller kan man formellt identifiera Alcis med "elgr 
("algiö). Samma ord kan icke föreligga i Alcis och elgr, om Alcis 
måste vara en mask. -i-st. och "elyr är ett nom.-abstr. ieur.-iä-st. 
Att i Aleis se en form af germ. nom.-abstr. "algiö förbjuder så- 
väl form som betydelse. 

Ännu svårare nästan blir det att slå en brygga mellan ett 
Alcis såsom återgifvande ett germ. alhiz, nom. pl. af konsonantst. 
g- alh-, och det för de nordiska namnen nödvändiga ”"elgr ("algiö). 
Här är afståndet i formellt hänseende än större, och föröfrigt 
gäller från betydelsens synpunkt samma invändning: om i de 
nordiska ortnamnen betydelsesynpunkten tillgodoses af ett "alh- 
"skydd, värn' — alltså väsentligen likbetydande med ”elgr och 
föröfrigt förutsatt för en del ortnamn —, så strider en sådan 
betydelse mot Tacitus' bestämda upplysning, att Alcis (Alcis) äro 
namn på tvänne gudar (som identifieras med Castor och Pollux, 
och hvilka föreställas som bröder och ynglingar), icke på »alh- 
helligdommene>. En väsentligen annan uppfattning kommer vis- 


Digitized by (3O( gle PRINCETON UNIVERSITY 


16 Johansson: Germ. Alecis. 


serligen till synes å följande sida (277), där ("elgr <)"”algiö anges 
som »sammenfattende om »det mandlige gudepars» helligdomme>. 
D. v. 8. "algiö skulle vara sekundär abstraktion, bildadt på "alk- 
eller +alki- (i Alcis eller Alcts) ungefär ”Alcis-art', alltså fem. 
till ett adj. "alkio- ”alkisk', d. v. s. ”Dioskurisk'. Betydelsen skulle 
då vara ”Dioskurisk egenskap, Dioskuriskhet, om jag får tillåta 
mig en sådan bildning. Men vore det icke för abstrust att i 
ortnamnsbildningen förutsätta en sådan betydelse? 

Den enda möjlighet att identifiera Alet-s och ”"elgr vore att 
antaga att alci-s (urspr. pl) resp. "alez (urspr. du.) förlorat sin 
ursprungliga karaktär af maskulint guda-namn och på grund af 
formen (-is-) råkat in bland de fem. abstrakta, sammanfallit med 
primär-abstr. ”"alkia (-ig-). Men därmed är ingenting egentligen 
vunnet. 

Nej, den första utgångspunkten måste vara, att Alcis är ett 
pluraliskt (dualiskt) namn för tvänne manliga gudar 
af Dioskur-karaktär. Formen är och måste vara nom. pl. 
— alltså substitution för ett germ. ”"Alyiz eller "Alzy2'!) — g. 
"Alheis |, "Algeis — som trädt i stället för en dual urg. "alyz 
eller ”"alzz. Dessa former förutsätta en -i-stam. Uppgiften blir 
då att finna en direkt anknytning för denna stam. 

Vi skola här i minnet återkalla tre fakta, som afse de indo- 
europeiska (alltså de särfolkliga) Dioskurerna: 1) tvilling-, resp. 
brödra-karaktären; 2) deras ursprungliga hästgestalt; 3) att de 
voro hjälpare, räddare ur nöd, faror, sjukdom o. 8. v. Härtill 
påminnes om, att de kunna vara växelgudar, så att en merendels 
är ljus, himmelsk, odödlig, den andre mörk, ktonisk, dödlig. 

Bland de talrika epitet, som tilläggas de ind. Agvinäu (8. t. ex. 
Pischel VSt. I, 56 £.), äro få, som man kan karaktärisera som fasta 
(verkliga &zuxMjoers). Åtskilliga hafva afseende på deras hjälpande, 
skyddande egenskap, såsom bhisåja, våsä, cåkvä, gåcinärn gacisthä, 
gactpati, gacivasu, cårmbhavisthä, cambhåvä, garmbha 0. 8. v., men 


1) Båda möjligheterna äro tänkbara, jfr Bugge Norges indskr. I, 163. 
Schönfeld XXI ff. Helm Altgerm. relig.-gesch. I, 322. M. Olsen Hed. kultm. 
I, 265. 276 o. a. 


pigitized by GO gle PRINCETON UNIVERSITY 


Johansson: Germ. Alcis. 17 


märkvärdigt nog förekomma endast sparsamt som stående epitet 
eller handlingsord former eller ord sammanhängande med raks- 
”skydda” af idg. "lek-s- till "al(e)k-(s-) i älx-, älv, än 0. 8. Vv. 
Man kunde visserligen misstänka, att arci- i arci-måntä om Näsa- 
tyäv (Agvinä) RV. X, 61, 15 stode för "alki- = ål; men då 
Acvinä både till sin (ursprungliga) konception och i hvarje fall 
genom sina epitet stå i mycket nära förhållande till de meteoro- 
logiska ljusföreteelserna, så är det i och för sig rimligare, att i 
arci-månt- se det annars vanliga ordet arci- ”stråle, flamma” (möjl. 
ieur. "olqi-, "elqi- eller "orqi-, "erqt-). 

Så mycket rikligare hafva vi det sökta elementet "alqi- i 
grekiskan och särskildt i bildningen af namn på Dio- 
skuriska gudar och heroer. 

Jag har redan ofvan rätt utförligt påvisat, hurusom bland 
de grekiska Dioskurgruppernas nomenklatur — i enlighet med 
deras ursprungliga art — ordet för häst (izzog) är rikt represen- 
teradt. Bortseende från namn, där Yzzo- bildar första ledet ('Izzo- 
Zzö0v och Hippokoontiderna "Izzé-30og, "Izzo-xopvotijs äfvensom "Izzo- 
twevns, "Izxo-ååpera, "Izzo-pédovsa o. s. v., hvilka dock alla tillhöra 
Dioskurisk krets), påminner jag framför allt om det mest speci- 
fika namnet (näst Acösxoopor), nämligen Asöxizzos 'Hvithäst', hvars 
döttrar äro Asevxzzidss (Poifn och TAZepo. äfvensom, enligt vissa 
källor, "EXivn). De senare äro feminina pendanger till Dioskurerna 
(liksom de lettiska soldöttrarna); Asvoxzzos är följaktligen 
egentligen Helios; men som plur. äro de uppenbarligen Diosku- 
rerna, och sing. Aedxwuzzos framträder också som den ene (ljuse) 
Dioskuren. Aesvxizzn är en af de tre Minyaderna (i Orchomenos; 
de öfriga ”Apsizzr 1. ”Apswon och 'Akxudon, d. v. s. ”ANMuzzr). 

Såsom motsättning till Aebxizzog o. s. v. har man Meåv- 
tzzos, Visserligen tillhörande Dionysos-kretsen, men säkerligen ur- 
sprungligen Dioskur, jfr kortnamnet Meaviov på en Xeipwv's lär- 
junge (Eitrem Göttl. zwill. 100. 104). Mvnawöén (Ada) är dotter 
till en Asvxizzny och syster till en Mewvizzy (äfvensom till en 
”AlMJadn och en "Yzepyvfotpa), alla tillhörande Dioskur-kretsen. 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXV, NY FÖLJD XXXI. 2 


oiitzed sy (GOOSE PRINCETON UNIVERSITY 


18 Johansson: Germ. AÅlcis. 


Men — hvad som för min uppgift är viktigast — ännu en 
namntyp är specifikt karaktäristisk för Dioskurartade väsen, näm- 
ligen bestående af sådana namn, som (såsom första sammansätt- 
ningsled) innehålla element sammanhängande med ordfamiljen 
ANN, UN, IA-AAZo-v, AW och i all synnerhet åkt. Namntypen 
”AMuzzog är tydligen präglad som uttryck för Dioskurernas 
värnande, hjälpande och räddande funktion på samma 
sätt som Aedxuzzog är uttryck för deras ljusbringande. 

En Köpn Iokopowa ("deöv tig dT iviwv pev ”Aprtepus, oxd de 
ärrev Kopn Hes.), en syster till Hyakinthos och starkt framträdande 
vid Hyakinthier-festen (Wide Lak. kulte 292 f£.), är utan tvifvel 
af Dioskurart (jfr Eitrem Göttl. zw. 49. 83. 117). Hennes fader 
heter ”AXxizzos. Inom Apharidernas sagokrets spelar Mapzysoo. 
såsom föremål för Idas rof en viktig roll: hennes moder heter 
”AMxizzn. — I det grekiska pantheon finnes en hel rad af läke- 
domsgudar, som bl. a., särskildt såsom uppträdande parvis, 
förråda sitt Dioskuriska ursprung. Ett sådant systerpar är Iaso 
och Panakeia (eller med andra namn). Ensartad är den athenska 
läkedomsgudinnan ”AMxizzn. ”Alxizzr är säkerligen en art athensk 
Leukippid med manligt motstycke i ”AXxwv, som är kortnamn 
eventuellt till ”AXxizzos (jfr besläktade namn som ”AXebtivwp, 
”Aébavdåpos). Väl egentligen identisk med endera af de nämnda 
läkegudomarna. ”Azoyv tillhör också Hippokoontiderna och är 
väl där kortnamn till ”AXzt-voos (väsentligen = ”ANMuzzoc). Bland 
de redan nämnda orchomeniska Minyaderna träffar man en 
”Alu-dön, som är ungefär liktydig med en ”Alxizzn, så mycket 
hellre som systernamnen lyda Aevxizzn (Azvxo-vén) och ”Apatzzn 
('Apot-von). — En mängd af senare personnamn med ”AXxt- som 
första led ('AXu-Bros, -dåpas, -3apmos, -WaYos, -WÉvNS, -Ppwv 0. 8. V. 
med däraf bildade kortnamn) kan man se hos Fick-Bechtel Griech. 
personenn. 53. 

I det boeotiska systerparet ”AvåpoxAeia och ”AXxis möter oss 
ett femin. kortnamn (egentligen grundadt på ett fem. FAN). 
Ett mask. ”Axu-g ligger till grund för den patronymiska sekundär- 
afledningen ”AXzido.. deoi tives tapå Aazedawoviors Hes. Kanske 


Digitized b Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


Johansson: Germ. Alcis. 19 


äro de läkedomsgudar (jfr ”AXxizzn och ”AXzwv ofvan). Till grund 
för kortnamnet ligger med stor sannolikhet ”AXxzzog. 

Jag är vid slutet af min undersökning. Liksom vi i grekiskt 
språk ha en hypokoristisk bildning ”AXxws med grund i ett full- 
namn ”ANuy)-zzos såsom specifikt Dioskurnamn, så förmenar jag, 
att vi för germanernas vidkommande hafva fullt skäl att förutsätta 
ett liknande förhållande. Jag ser således i nom. pl. Alczs (d. v. s. 
+ Aly7-2 eller "Alzt2z) en hypokoristisk bildning, hvars tvåledade 
grundord varit ”"alyi-eywa- 1. dyl. Alltså Alcis = "(de båda) 
Dioskurerna'. 

Med afseende på möjligheten att återfinna ”algi- (germ. 
talyi-, hvaraf "alhi, resp. falzi-) som första sammansättningsled i 
de germanska språken hänvisar jag till de icke fåtaliga nord. 
ortnamn med Al- Ål- — däremot svårligen Elgi- Elgjar- — i första 
ledet, hvilka icke enbart behöfva anses innehålla g. alhs etc. 
'(offerlund,) tempel', utan (också, i vissa fall) en sammansättnings- 
form ”alhi- (däremot som slutled -al, -ål ur "alh(a)- apriori att 
vänta). Hvad germ. "eywa- ("ehwa-) som sammansättningsled be- 
träffar, är det öfverhufvud förenadt med vanskligheter att med 
någon grad af sannolikhet identifiera det som senare samman- 
sättningsled (att sådana sammansättningar förekommit — och i 
stor mängd —, äger man rätt att sluta af de öfriga språkfamil- 
jernas onomatologi). Som första led finnes det bevaradt (ehuru 
ordet tydligen i öfrigt är stadt i utdöende i historisk tid;  fisl. 
jör synes vara företrädesvis ett poetiskt ord) t. ex. i g. aikwatundi, 
fs. ehuskalk, fisl. jö-dis. 

Formen &Xx-, germ. "alyi-, är som bekant den regelbundna 
indoeuropeiska typen för adj.-form i första ledet, i det fall spe- 
ciellt, då man som fristående form har eller kunde vänta ett adj. 
på -ro- (hufvudsaklig litt. hos Brugmann Gr.” II, 1, 78. Wacker- 
nagel AG. II, 1, 59 ff.). Ett sådant adjektiv inom ifrågavarande 
rot kan jag visserligen icke uppvisa. Jag vill dock påpeka en 
substantivbildning, som representerar en otematisk motsvarighet 
till adjektivsuffixet -ro-, näml. gr. äMap ”skydd”. Ett ieu. talg-ro- 


pigitized by (FO gle PRINCETON UNIVERSITY 


20 Johansson: Germ. Alcis. 


d 


eller ”"lIg-ro- hade kanske svårt att hålla sig intakt för dissimila- 
toriska tendenser. 

Några ord böra kanske tilläggas om betydelsen af släktnamnet 
Hasdingi och därmed sammanhängande. Hos Jordanes (G. 87, 11 
Dex. 23) heter den vandaliska konungasläkten Asdingi och enligt 
Dio Cassius (71, 11. 12) hette en del af Vandilierpa ”Asrttyrot, troligen 
namn på deras höfdingar (vidare belägg Schönfeld 129). Mällen- 
hoff har därmed evident riktigt förbundit de mhd. Hartunge, ags. 
Heardingas, och M. Olsen Hed. kultm. 258 ff. har utförligt be- 
handlat de nord. Haddingjar och hvad därtill hör. Muöllenhoff 
drog den tvifvelsutan riktiga slutsatsen, att ifrågavarande namn 
var det nedärfda namnet på kungasläkten hos Vandalerna — 
hvarmed Naha(na)rvalerna på ett eller annat sätt sammanhänga — 
och att i konungasläkten värdigheten som Alcis-präster gått i arf !). 
Ja, man kan utan vidare identifiera prästsläkten med konunga- 
släkten, och båda ha sin grund uti dyrkan af Dioskurerna, äro 
egentligen med dem identiska, i det såväl präster som konungar 
— merendels identiska — på ett visst stadium av religiös ut- 
veckling uppfattas ej blott som representanter för, utan som in- 
karnationer af gudarna. 

En synnerligen märklig uppgift rörande Alcis-kulten — som 
föröfrigt bl. a. för Mäöällenhoff o. a. varit den kanske viktigaste 
orsaken till sammanställning af Aleis-kulten och ”Hazdingös-nam- 
net — är den, att Alcisprästerna (resp. -prästen) voro (var) muliebri 
ornatu, som merendels och säkerligen med rätt tolkas som hafvande 
afseende på en kvinnlig hufvudprydnad. | 

Ett par förklaringar för denna företeelse — som i grund 
och botten komma ut på ett och samma — äro anförda af M. 
Olsen Hed. kultm. 1, 248 f. Såväl E. H. Meyer Mythol. 394 
som R. M. Meyer Altgerm. religionsgesch. 398 mena, att den 
kvinnligt utstyrde prästen skulle vara representant för den älskade 
— mytologiskt sedt »Frau Sonne» —, som de båda Dioskurerna 


1 Jfr det förhållandet, att Dioskurernas prästämbete var ärftligt i Tyn- 


daridernas familj, s. Meister SGDI. III, 2, 18 f. och där cit. litt. Solmsen KZ. 
XLII, 223. ; 


pigitized by (FO( gle PRINCETON UNIVERSITY 


Johansson: Germ. Alcis. 21 


vilja vinna ?!). Ritus skulle då bestått i en (dramatisk) framställ- 
ning, där de handlande personerna voro Alcis-gudarna (resp. de- 
ras representanter) och solgudinnan (med prästen som ställföre- 
trädare). Här skulle det således vara fråga om en präst med 
kvinnlig utstyrsel och tvenne gudar, om hvilkas yttre attribut ge- 
nom Tacitus ingenting är bekant. Men i alla andra fall, där 
som namn på de ur en Dioskur-föreställning framgångna gudoms- 
eller heroiska väsen gäller en form ”"Hazdingös eller likn., har 
man, af den evidenta etymologien att sluta, att antaga kvinnliga 
attribut innebärande utrustning med kvinnligt hufvudhår 
(g. ”hazds, fisl. haddr o. 8. v.). Detta vill med andra ord säga, 
att Dioskurerna själfva äfven kunde tänkas som kvinnliga (jfr i 
visst afseende analoga förhållanden hos lapparna, hos hvilka den 
fungerande prästen — när offret gäller kvinnliga gudomligheter — 
uppträder i en s. k. »linnet kvinde-snore-hat» jämte ett hvitt för- 
kläde öfver skuldran, Olrik DSt. 1905, 53. Mällenhoff DA. IV. 486. 
Helm Altgerm. rel.-gesch. I, 324. Reuterskiöld De nord. lapparnas 
rel. 124 f. M. Olsen 249). Vi hafva på germansk botten knappast 
säkra spår af kvinnliga Dioskurer — så vida de icke uppgått uti 
Diserna eller Valkyriorna, som äfvenledes äro hästgudinnor. Men 
som vi ofvan med exempel framhållit, voro i Grekland kvinnliga 
Dioskurer i stor utsträckning förhanden som parallela med de 
manliga — där äfvenledes i ursprunglig hästgestalt och med 
namn, som häntyda därpå. Den ursprungliga tvillings-kon- 
ceptionen synes ibland flyta öfver i föreställningen af hermafro- 
ditiska väsen eller väsen, som växla mellan manlig och kvinnlig 
tillvaro (jfr Dieterich Mutter Erde 105. Eitrem Göttl. zw. 51). 
Inom nordisk föreställningskrets möter Loke som i viss mån her- 
mafroditiskt väsen. Därmed har jag icke uttalat mig om den 
ursprungliga Lokekonceptionen. 

Alltnog, det kan hända, att det i det rituella dramat funnit 
plats såväl för manliga som kvinnliga Dioskurgudomligheter (resp. 


') I Sparta hade Dioskurerna en prästinna, som på Dioskurfesten af- 
dömde täflingsspelen. 


pigitized by GO gle PRINCETON UNIVERSITY 


22 Ernst Kock: Eddatolkning. 


representanter), samt att såväl i "Hazdingos-namnet som i Alcis- 
prestens utstyrsel fins ett relikt af den senare formen. 

Jag anser visserligen dessa nu antydda synpunkter vara att 
föredraga vid tydningen af Alcisprestens uppträdande. Jag vill 
emellertid icke helt undertrycka den förmodan, att man i de huddr- 
gestaltiga ("Hazdingös) och Alcisprästens muliebris ordratus (kanske 
urspr. haddr) ha att söka ett gammalt residuum af hästgudarnas 
långa man. Det kunde ju tänkas, att det ursprungliga bety- 
delseinnehållet i "hazds var ”långt hår', och att denna betydelse, 
som ursprungligen kunde inbefatta såväl ”man- som ”kvinnohår', 
förträngts till den senare !). 

EK. F. Johansson. 


Bidrag till eddatolkningen. 


1. hvårt skyldu cesir 
afråd gjalda, 
eda skyldu god oll 
gildi eiga Vsp. 23 (ed. Bugge). 

Gudarnas överläggning jällde dråpet på Gullveg. Hittills 
framställda meningar om Gullveg, dråpet och gudarnas förhållande 
därtill anser jag alltijenom misslyckade. Myten är eljest obekant, 
och vi måste stanna vid jissningar. Men jissningarna få vara 
något så när rimliga. Och ordens innebörd får ej onaturligt 
prässas. 

Gullveg synes mig vara ett fagert namn. Jag tror, att det 
tillhörde snarare en jus valhallsjestalt än en svart hexa. Från 
hypotesen om Gullveg såsom symbolisering av pänningen kan 
man lugnt bortse. 


) Om haddr är besläktadt med fisl. hadda '"hank, catena' o. s. v. — 
Hellquist AfnF. VII, 167 förklarar det ur germ. "had-id-o-n- till cat-éna — 
lemnar jag därhän. 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXV, NY FÖLJD XXXI. 


pigitized by (FO gle PRINCETON UNIVERSITY 


Ernst Kock: Eddatolkning. 23 


Vidare måste esir och god poll beteckna samma begrepp. 
Den också i övrigt konstlade spekulationen om en motsättning 
mellan 'åsarna” och 'alla gudarna” (omfattande även vanerna) 
faller redan på adjektivets svagtonighet i den allittererande för- 
bindelsen god oll / gildi. 

Gudaskarans pompösa överläggning kunde näppeligen jälla 
ett dåd, som de själva begått, utan en oförrätt, som blivit dem 
tillfogad. Enligt min förmodan bestod oförrätten i kränkandet 
av hela värdens och enkannerligen Valhalls frid jenom det första, 
i själva den Höges sal av inkräktare förövade dråpet, varvid Gull- 
veg, dråparna och åsarna te sig såsom ett Nl EA till Abel, 
Kain och hebreernas gud. 

Sakläget var då det vanliga, efter det att en oförrätt till- 
fogats någon: denne kunde välja mellan att utkräva hämnd 
och att taga emot gottjörelse. Att gildi eiga kan beteckna 
det senare alternativet, lär ej bestridas. Jag påstår, att afråd 
gjalda kan beteckna det förra. 

Vad den jängse tolkningen beträffar, förefaller mig ett ord, 
som vanligen betyder 'årlig avjift', 'arrende” o. d., i och för sig 
trivialt och stilvidrigt. När dessutom meningen är mer än lovligt 
skral, tillbakavisar jag tolkningen. 

Eddans afråd hör ej till reida, utan till råda, och är bildat 
på samma sätt som avund, avgud, fht. abanst, mht. abewitze, ä. nht. 
abweiss, 'oförstånd”, osv.; afråd gjalda betyder "vederjälla 
orådet". 

Av de båda alternativen valdes det ursprungliga: att utkräva 
bämnd. Odinn i folk um skaut. Så var fejden införd i värden. 


2. På knå Våla 
vigbond snåa 
— heldr våru hardgor — 
hopt ör bormum Vsp. 34. 


Halvstrofen bör, hur den än för övrigt tolkas, indelas så, 
att parentesen omfattar jämnt en kortvers. Indragandet av hopt 


»» GO gle PRINCETON UNIVERSITY 


24 Ernst Kock: Eddatolkning. 


i parentesen innebär ett misskännande av den äldre jermanska 
verstekniken. Parenteser omfattande en och en kvarts kortvers 
äro främmande för den gamla, enkla diktionen. Av de talrika 
exemplen på parentestypen held» varu hardgor ligger det närmast 
till hands att anföra två ställen ur samma dikt. Det första, 

Urd hétu eina, 

adra Verdandi 

— skåru å skidi — 

Skuld ina bpridju str. 20, 


misstolkas av Brate. I det andra, 


berr ser i fjodrum 

— flygr voll yfir — 

Nidhoggr nåi str. 66, 
har man lyckligtvis icke dragit in Nidhoggr i parentesen och så 
skaffat ett motstycke till förvanskningen i str. 34. I fornengelskan 
äro en mängd liknande fall missförstådda; jag anför exempelvis: 


Da cwom.. 

heleda sewinna 

yfeles andwis 

— hefde enzsles hiw — 

sleaw 3yrnstafa Juliana 242 ff. 


Vad det omstridda hopt i Vsp. 34 beträffar, är jag mest böjd för 
att tro, att det är en variation av vigbond, liksom i de övriga citaten 
ordet närmast efter parentesen står i samma grammatiska funktion 
som ett ord strax före den: Skuld i samma som Verdandi, Nidhoggr i 
samma som dreki och nadr, sleaw i samma som andwis. Denna iakt- 
tagelse kan för övrigt vara till jälp vid fastställandet av paren- 
tesers omfattning; på den stöder sig t. ex. min uppdelning av: 


sum on fealone we3 
stefnan steored 

— stramrade con 

weorudes wisa — 

ofer widne holm, 

bonne serofe 

snelle me;ne 

arum bresdad Creft. 53 ff. 


pigitized by (GON gle PRINCETON UNIVERSITY 


[4 
ot 


Ernst Kock: Eddatolkning. 


3. Enn vill på, Frigg, 
at ek feiri telja 
mina meinstafi: 
ek bvi red, 
er bå rida sérat 
sidan Baldr at solum &Ls. 28. 

De kursiverade orden ha tolkats på två väsentligen olika 
sätt: 1. Egilsson (1860): 'noxas a me ortas'; Gering (1892): 
von dem Unheil, das ich veräbt. 2. Fritzner (1867, 1891): det- 
samma som meinmeli; Gering (1886, 1907, 1915): "'kränkende 
Reden'; Finnur Jönsson i den nya editionen av Egilssons lexikon 
(1913—16): "ondskab', 'onde, bitre ord". 

Enligt min mening är den gamla tolkningen den riktiga. 
Man beakte följande: 

1) Andra sammansättningar med -stafir avse handlingar eller 
tillstånd, icke ord: feiknstafir, "brott ('Frevel'), leidstafir, 'odåd' 
("Schandtaten'); likaså fe. facenstafas, 'brott', hearmstafas, 'skada', 
.plåga', arstafas, "jälp', osv. 

Undantag bilda naturligtvis sådana sammansättningar, i 
vilka första ledet i och för sig betecknar ett yttrande: lastastafir, 
"lastande', 'förebråelser”. Jfr å andra sidan meinmeli, såryrdi, fe. 
hearmewide, där andra ledet svarar för betydelsen 'ord', 'tal'. 

2) Beteckningarna för ”smädelser” o. d. i stroferna 5, 10, 16, 
18, 19 stå i instrumental dativ utan attributiv bestämning: kvedja 
ehn lastastofum, såryrdum sakask. Däremot stå i stroferna 28 och 
29 meinstafi och leidstafi såsom direkt objekt med possessivt attri- 
but: telja mina meinstafi, telr ydra leidstafi. 

3) De sig till meinstafi omedelbart anslutande, förklarande 
raderna innehålla icke smädelser, utan omtala en illjärning. 


4. Gefendr heilir! 
gestr er inn kominn, 
hvar skal sitja sjå? 
mjok er bråädr, 
så er a brondum skal 
sins um freista frama Hv. 2. 


pigitized sy GO( gle PRINCETON UNIVERSITY 


26 Ernst Kock: Eddatolkning. 


Gefendr översättes med '"jivande', "jivare” ("Geber'). Detta 
är naturligtvis ordagrant riktigt, men garanterar näppeligen hos 
läsaren den rätta tankeförbindelsen. Översättningen är unjefär 
lika skral, som om man i Grp. 5 läte Gripe säga till sin syster- 
son: 'Tag du emot här, Sigurd! (biggdu hér, Sigurdr!) De korre- 
lata verben gefa och Pbiggja ha på de anförda ställena såsom ofta 
den pregnanta betydelsen: "utöva värdskap', resp. 'jästa'. Ge- 
fendr heilir! betyder 'värdfolket vare hälsat! 'värden hälsar jag! 

Vad det besvärliga å brondum beträffar, tror jag icke på 
några 'bränder! Det är helt visst den ofta skildrade situationen 1): 
en vandrare kommer in i salen; han stannar nära dörren, till 
dess han vet, om han har framför sig en välvillig värd, och blir 
bjuden att taga plats. Man kan t. ex. jämföra Vm. 6 ff.: 

Heill på nå, Vafbruädnir! 
nä em ek i hull kominn 


redecerer RR RR RAR 


ok binna andfanga, jotunn! 
ga, )9 
Värden svarar: 


Hvi på på, Gagnråär, 
melisk af gölfi fyr? 
fardu i sess i sal! 

Jästen avböjer försiktigt. Värden fortsätter: 


Segdu mér, Gagnråär, 

alls på & gölfi vill 

bins um freista frama: 
hvé osv. 


5. Brandr af brandi brenn, 
unz brunninn er, 
funi kveykisk af funa: 
maädr af manni 
verdr at måli kuädr, 
en til delskr af dul Hv. 57. 


! Korrekturnot: Jag ser, att denna sammanställning är jord redan i 
Arkiv 9, 228. 


Digitized b Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


Ernst Kock: Eddatolkning. 27 


Adjektivet kunnr betyder dels "varom man har kännedonr', 
"känd', 'bekant', dels 'som har kännedom eller kunskap”, "under- 
kunnig", 'klok”, 'förståndig'; jfr fjolkunnr, 'mångkunnig, 'troll- 
kunnig'. Det är samma dubbla betydelse som i svenska jöra kunnigt 
och en kunnig man, i tyska der Inhalt ist mir bekannt, och ich bin mit 
dem Inkalt bekannt. Den anförda strofens mening är uppenbarligen: 
liksom den ena branden får sin glöd av den andra, så vinner den 
ena människan vishet jenom tankeutbyte med den andra. 


6. I Arkiv 33, 175—178 har jag sökt klargöra, att Exeterbokens 
och Codex regius' gnomer innehålla samma tanke: "arvet delas, 
äran (döm) är bäst', "boskap dör, äran (démr) lever kvar. Det 
röjer sig emellertid hos nordiska filologer en viss motsträvighet 
att på denna punkt böja sig för fakta. Särskilt söker Axel Åker- 
blom i Arkiv 34, 171—173 rädda den gamla kära oriktiga tolk- 
ningen. Hans försvar är uppbyggt på åtskilliga missuppfattningar. 

För det första tror han, att i halvstrofen en ordstirr/ deyr 
aldrigi, /hveim er sér gödan getr (Hv. 76) adjektivet gödan har 
motsatsbetoning, och att det sålunda också kan jivas en dålig 
orädstirr. Ordet tirr, jemensamt för väst- och nordjermansk poesi, 
betyder "ära och aldrig något annat än 'ära'. Innebörden i de 
anförda raderna, där relativsatsen är konditional-hypotetisk (E. A. 
Kock The English Relative Pronouns 8 190, Die deutschen Rela- 
tivpronomen $ 116), är denna: när helst någon förvärvar sig ära, 
så lever den äran kvar. Man kan exempelvis jämföra v. 438 f. 
i den fornengelska dikten om Salomo och Saturnus: hweäre him 
mes; wissefa | wyrda sehwylce | semetisian, | sif he bid modes 
3leaw, "dock kan för sig en vis vart öde mildra, om han har 
skarpt förstånd'. Ville Åkerblom handskas med denna sats på 
samma sätt, som han jort med Hv. 76, så skulle han få fram 
två sorters vise: de med skarpt förstånd och de, som — äro utan! 
Naturligtvis är meningen: om en man är vis, så kan denne vise 
man mildra ödets slag. 

För det andra anjiver i dömr um daudan hvern detta tillfogade 
hvern uttalandets jiltighet för alla de fall, där dömr överhuvud 


pigitized by (SOA gle PRINCETON UNIVERSITY 


28 Ernst Kock: Eddatolkning. 


förvärvats, icke att var och en förvärvat ära. Uti gåttir allar / 
ådr gangi fram Hv. 1 (se E. Olson i Studier tillegnade Esaias 
Tegnér, sid. 538 ff.) anjiver det tillsatta allar varningens jiltighet 
för alla de fall, då man ämnar gå in jenom en dörr, icke att 
man går in jenom alla dörrar. Uti vissi hann vel fram sem vanir 
adrir Prkv. 15, bet hie oft weron an wi3z 3searwe Beow. 1247, 
ne swor fela ada on unriht 2737 f£. innebära icke orden adrir, 
oft och fela, att Heimdal var en van, att männen slöade till 
ibland, eller att Biulf ändå hade en eller annan falsk ed på sitt 
samvete! Allt sådant där är uttrycksvanor, som en modärn filolog 
måste läsa sig in i. 

För det tredje talar Åkerblom om den tid, då Håvamål 
diktades. Uttrycket må jälla, men med den reservationen, att 
det till stor del var gammalt material, som hopfogades till ett 
konglomeratartat helt. Jermanerna, som enligt Tacitus uti 'car- 
minibus antiquis” besjöngo sina gudar och sina jältar, med- 
förde över Östersjön och Kanalen mången allitererande förbindelse, 
som 'var med år åttiåtta ren och var ren gammal då”. Sådant 
gammalt gods voro åtskilliga sammanställningar av "döm- och 
"dau-. Att skalden skulle hava helt saknat förståelse för det 
fäderneärvda dömr um daudan synes mig osannolikt. Men till 
och med om så skulle hava varit fallet, ändrar det ingenting i 
huvudsaken. Ett marmorblock, insatt i en gråstensmur, är mar- 
mor, även om byggmästaren tror, att det är gråsten. Bilden blir 
skev, om jenom den på missuppfattning beroende nya använd- 
ningen en annan innebörd intvingas i den gamla frasen. Men 
i eddan har frasen karaktären av fristående citat. 

Slutligen är vanäran, såsom bestående straff efter döden, 
främmande för fornjermansk åskådning. Man jämföre t. ex. Wiglafs 
strafftal till de fega kamraterna i Beow. 2864—91. Hans ord avse 
blott detta livet. Slutet lyder: "Bättre dö än leva med skam! 
Därmed faller det sista av Åkerbloms resonnemang. 

7. Hugr einn pat veit 
er byr hjarta ner, 
einn er hann sér um sefa Hv. 95. 


pigitized by (GON gle PRINCETON UNIVERSITY 


Lindroth: Scadinavia o. Skåne. 29 


Finnur Jönsson tolkar sefa oriktigt med 'elskov'. Lexika 
sakna överhuvud den rätta översättningen. Ordet har här kon- 
kret betydelse. Ett präktigt motstycke är fe. zewit 1. '"medve- 
tånde', 2. 'medvetandets säte”, 'bröstet': fyr weoll of sewitte, "elden 
vällde fram ur drakens bröst, Beow. 2881. Gering o. a. begå ett 
ytterligare, dubbelt misstag: er (i sista raden) är icke tidskon- 
junktion, och sgér är icke verb. Konstruktionen einn er han sér, 
"ensam är han (för sig) är densamma som i fornengelskan: 
he wes him ana, 'han var ensam (för sig). 

Den innersta tanken (hugr) säges vara jömd i järtat (er sér 
einn um sefa) och allena veta, vad som bor där. Jfr de fe. ut- 
trycken hy3se heortan neah, sefa heortan neah, hyse heortan 3etenge, 
hyse et heortan, hyse ymb heortan, modsefa on hreäre, fs. hugi 
umbi iro herta, hugi an iro breostun osv. 


Ernst A. Kock. 


Äro Scadinavia och Skåne samma ord? 


Ett svar. 


I Arkivets Bd 34, s. 71 ff. (1917) har Prof. Axel Kock 
offentliggjort en uppsats med titeln »Är Skåne de gamles Scadi- 
navia?», vilken utgör en kritik av den uppsats med samma över- 
skrift, som jag publicerade våren 1915 i Namn o. Bygd 3, s. 10 ff. 
Min framställning torde väl kunna betecknas som den första verk- 
liga prövning, för vilken den gängse identifikationen av de båda 
namnen blivit föremål. Mitt resultat var 1) att de båda namnen 
ingalunda behöva vara samma namn på grund av realias 
vittnesbörd; 2) att de icke kunna vara samma namn, försåvitt 
vi skola ha respekt för de ljudlagar, vi genom metodisk forskning 
anse oss kunna konstatera; 3) att namnet Skåne genom identi- 
fikation med Scadinavia skulle ryckas loss från det sammanhang 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXV, NY FÖLJD XXXI. 


pigitized by (F3O4 gle a PRINCETON UNIVERSITY 


30 Lindroth: Scadinavia o. Skåne. 


med andra, delvis identiska namn på Skån-, dit det naturligen 
bör. Jag rekapitulerar dessa punkter därför, att de synas mig 
icke innehålla absolut detsamma som Prof. Kocks ord i referatet 
av min ståndpunkt. Han säger rätt och slätt (s. 71), att jag be- 
svarat frågan om de båda namnens identitet »nekande». Slut- 
orden i min uppsats lydde så: »Vill man trots allt stå kvar vid 
det vedertagna svaret på frågan, bör man ha klart för sig att 
detta innehåller ett postulat, som illa stämmer med resultatet av 
en undersökning.> Dessa ord innebära dock en viss eftergift åt 
en ungefär sålunda formulerad ståndpunkt: må vara att identi- 
teten icke ljudhistoriskt låter sig försvaras, så är det dock så 
frestande att tro på den, att det är svårt att besluta sig för att 
för all framtid kasta den över bord. 

Detta var emellertid icke min egen ståndpunkt. Och trots 
ännu något ökad förståelse för en sådan uppfattning vill jag icke 
häller nu göra den till min. Ty jag finner icke identifikationen 
så tvingande angelägen som andra synas göra. Och då 
Kock menar, att identifikationen låter sig ljudhistoriskt bevisas, 
befinna vi oss onekligen i motsafs mot varandra. Denna oppo- 
sitionella ställning kan jag icke häller nu övergiva, efter att ha 
begrundat hans inlägg. Och jag begagnar Redaktionens tillåtelse 
till en motkritik ?!). 

Liksom jag själv delat upp ämnet i ett realt och ett formellt 
spörsmål, så har Kock bemött mig utefter båda linjerna. I fråga 


1) Att denna låtit vänta på sig, beror därpå, att jag visste mig ha an- 
ledning att motse ännu två inlägg i diskussionen. Det ena av dessa har i 
dagarna kommit genom Prof. Noreens uppsats i Stud. tillegn. Es. Tegnér, 
s. 43 ff. Då där en språkhistoriskt helt ny ståndpunkt förfäktas, har jag 
bemött denna i en särskild, till NoB inlämnad uppsats, vartill jag hänvisar. 
Vissa av N. berörda reala spörsmål beträffande de båda namnen nödgas jag 
emellertid behandla i här föreliggande uppsats i samband med min gransk- 
ning av Kocks ståndpunkt i samma frågor. Det andra inlägget härrör från 
Prof. v. Friesen, som i ämnet hållit ett föredrag, som dock ännu är mig 
bekant blott genom referat i prässen och som jag därför tills vidare icke 
kan bemöta annat än i den mån v. Friesens ståndpunkt drabbas av ovan- 
stående anmärkningar. 


Digitized by Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


Lindroth: Scadinavia o. Skåne. 31 


om den reala sidan får jag här anledning att beröra också ett 
par mot mig riktade yttranden av Noreen. 

Kock börjar med att kritisera min sammanställning av 
Skångy och de norska Skångy (om de övriga av mig anförda 
Skän-namnen nämner han intet). Han citerar norska forskares 
uppfattning av dessa norska namn och synes även för egen del 
medge, att de kunna innehålla skån 'skorpa'. Men i Skåne vill 
han icke se detta ord, och detta av två skäl (s. 72 £.). Det första 
lyder: »Det är nog tänkbart, att en liten eller åtminstone mindre 
ö, hvars i omgivningen uppstigande berggrund var karakteristisk 
för hela eller en ej obetydlig del av ön, kunnat få namnet Skån-oy 
'skorp-ön”. Men jag finner den tanken synnerligen litet tilltalande, 
att hela landskapet Skåne skulle ha fått detta namn på grund 
av berget Kullen. För Skåne är ju klipp-natur ingalunda karak- 
teristisk; snarare tvärtom». Kock har härvid förbisett, att av de 
tre norska Skåney blott ett är ö; de båda andra beteckna ter- 
rängsträckningar, i det ena fallet inne i landet. Dessa båda 
känna vi ej som enkla namn, blott i sammansättningarna Skån- 
syjarfjall (en del av fjället mellan Gulelvens och Nidelvens dal- 
gångar, varest säkerligen aldrig varit ö), resp. Skånoyjarland (kust- 
parti inom 'Trondenes hd i Tromsö amt) '?). Alltså kan Skånoy 
användas om annat än om »>en liten eller åtminstone mindre ö». 
Vidare förenklar Kock alltför mycket min ståndpunkt i fråga 
om varför Skåne skulle ha betecknats med skån, då han (s. 72) 
säger, att »enligt honom [Lindroth] skulle det ha varit Kullaberg 
och dess närmaste omgivningar, som föranlett namngivningen». 
Jag har dock framkastat denna konkreta lösning som något 
som »jag tänker mig» (s. 25), och uttryckligen sade jag (s. 26): 
>I denna punkt bör större klarhet kunna vinnas av den som kan 
göra på egen iakttagelse grundade jämförelser med de övriga 


1) — Ett fristående isländskt Skångy som inte häller är ö, behandlas 
nu senast av A. Brekke Om prep.-bruken ved isl. og no. gaardn. 4, 22 f. — 
Ytterligare två Skaanland kan jag nu nämna, nämligen i Nordlands amt (NG 
16, 213, 255). Medeltida former finnas icke för att avgöra, om de äro Skån-land 
eller Skångyjar-land. I senare fallet är det anledning påpeka, att intetdera är ö. 


pigitized by (304 gle PRINCETON UNIVERSITY 


32 Lindroth: Scadinavia o. Skåne. 


Skän-namnens topografi. Måbända kan det visa sig, att någon 
annan del av Skåne med mera skäl bör komma i åtanke». Jag 
anser nämligen ingalunda, att min kombination med skån stär 
och faller med tanken på Kullaberg. Grundbetydelsen hos skån 
är säkert icke "skorpa som kupformigt höjer sig över marken”, 
utan 'hårdnad yta, »crusta»'. Cleasby-Vigfåsson översätter 'a thin 
membrane, film', Haldorsen 'crusta, cortex, Bark, den yderste 
Hinde', Ross känner betydelsen 'Skare paa BSnee', Rietz (från 
Dalsland) 'ruga på ett sår'. Avledningen skjena betyder en tynd 
Skive' Aasen. Allt detta anförde jag i min förra uppsats och 
påpekade särskilt, att betydelsen 'tunn skiva 1. skorpa, crusta' 
måste antagas vara gammal, eftersom den också träffas i öst-sv.: 
spring skäni (1. -ä) "springa på bågnande is'. Skulle det nu vara 
mera tilltalande att fatta Skåne, och då taget i dess helhet, såsom 
"ön som ger intryck av en tunn skiva', så vill jag nu direkt före- 
slå detta alternativ. Och måhända är i själva verket en sådan 
tanke att föredraga. Vi hade då att tänka på det skånska slätt- 
landet, som låg utbrett söder om höjderna. Om en sådan inne- 
börd ej skulle passa för de norska Skån-namnen !), vore detta 
intet avgörande hinder; ordet behöver icke ingå i alla ortnamnen 
med alldeles samma betydelse. I namnet Skåne kunna vi vänta 
en relativt ursprunglig sådan. 

Kocks andra skäl att icke i Skåne se skån är naturligtvis 
det, att han anser att ingen oövervinnelig svårighet finnes att 
ljudhistoriskt identifiera Skåne och Scadinavia. Och då må man 
icke förtänka honom, att han vidbliver denna kombination. In- 
nan Kock går in på att på denna punkt motbevisa mig, tar han 
emellertid upp till prövning det reala spörsmålet angående inne- 
börden av de båda namnformerna. 

Min uppfattning i detta stycke hade jag (s. 15) sammanfattat 
så, att »den formella skillnaden mellan Skadin-, Skand- 0. s. v. 
och Skån- går parallellt med en genomgående skillnad i inne- 
börden>, och att »de båda namnen beteckna, så långt vi kunna 
följa dem, tillbaka eller nedåt, skilda objekt: det förra [Skadi- 





1) Skångyarland i Trondenes synes likväl vara en flat högplatå. 


pigitized by (SON gle PRINCETON UNIVERSITY 


Lindroth: Scadinavia o. Skåne. 33 


navia] ett stort område långt uppåt norr, det senare [Skåne] det 
mindre, topografiskt rätt väl avgränsade område som vi allt- 
jämt beteckna därmed> (s. 27). Jag tillade, att jag fann det 
svårt att tillfredsställande förmedla dessa båda skilda föreställ- 
ningar så, som en identifikation förutsätter; ty väl kände jag till 
fall, då ett ortnamn med begränsad räckvidd får en vittomfattande 
sådan, men inga här beviskraftiga exempel på den omvända pro- 
ceduren. En sådan inskränkning fann jag nämligen böra antagas, 
om man jämför den vidsträckta innebörden hos Scadinavia med 
den nuvarande av Skåne. — Mot denna framställning vända sig 
både Kock och Noreen, om de ock mestadels sätta in sin kritik 
på olika punkter. 

Kock vill först jäva mitt påstående angående den faktiska 
olikheten i innebörd mellan de båda namnen. Det är framför- 
allt ags. Scedenig i Beowulf som han därvid menar mig ha miss- 
uppfattat. Jag hade funnit betydelsen hos detta stämma med 
den av fSeadinavia hos de gamle, i det att å ena sidan Ptolemaios 
räknar även de danska öarna in under namnet Skandiai, å den 
andra sidan i Beowulf (utan att halvön behövde vara helt elimi- 
nerad) huvudvikten faller på det danska området. Kock menar 
däremot (s. 76), att Scedenig betecknar landskapet Skåne. Men 
denna uppfattning synes man mig endast kunna få, om man an- 
sluter sig till Gerings (av K. citerade) otillfredsställande över- 
sättning av Beowulfstället. I dikten omtalas Danafursten som 
»(den bäste fursten vid de båda haven) äara be on Scedenigge 
sceattas delde», vilket G. översätter (der beste Färst zwischen 
beiden Meeren) der in Schonens Gauen sein Gold verschenkte”. 
Men dara pe — — delde är pluralis (ehuru verbalformen på 
ej ovanligt sätt!) formellt attraherats av huvudsatsens singulara 
superlativ), och betydelsen är: "(den bäste fursten) av (alla) dem 
som i Scedenig delade ut dyrbarheter'. Danakungen jämfö- 
res alltså med alla de övriga furstarna (woroldcyningas) i Scede- 
nig. Det är så långt ifrån att detta talar för en begränsning 


1) Se Wälfing Die Syntax in den Werken Alfreds d. Grossen 1, 419. 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXV, NY FÖLJD XXXI. 3 


Digitized b Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


34 Lindroth: Scadinavia o. Skåne. 


av begreppet till blott Skåne, att meningen tvärtom kräver ett 
ganska stort område, och jag är numera böjd att anse mig t. o. m. 
ha gått för långt, då jag menade >»huvudvikten> falla på det 
danska väldet. Det passar tvärtom utmärkt att låta Scedenig be- 
tyda 'halvön inclusive öarna, Norden” (jfr Ptolemaios). Kock har 
dessutom underlåtit att uppmärksamma pluralen Scedeland i 
samma dikts v. 19. Säkerligen åsyftas icke häller därmed blott 
Skåne !). — Också Noreen finner det vara »ett överord», då jag 
talat om en genomgående skillnad i innebörd mellan de båda 
namnen. Han utvecklar icke närmare detta sitt påstående. Möj- 
ligen tänker Noreen på det faktum att Ethelward (c. 975) i sin 
bearbetning av den saxiska krönikan satte in »insula oceani qvi 
dicitur Scani> i st. f. Jordanes' ord om »Scandza insula Germa- 
nie». I så fall har jag att svara, att jag icke tillägger detta 
ställe någon beviskraft i fråga om vad Skåne betydde; för övrigt 
är det tänkbart, att Ethelward verkligen menar det nuvarande 
Skåne (jfr min uppsats s. 14, 15). Hurusomhälst menar Noreen 
tydligen, att jag, åtminstone till en del, blott framkonstruerat den 
genomgående skillnad jag funnit i innebörden. Jag skulle ha 
förbisett, att det uteslutande är främmande författare, varifrån 
vi ha formen Scadinavia o. d., och dessa ha, menar Noreen, blott 
utvidgat omfattningen av namnet på det område av halvön som 
låg dem närmast; ty i Norden skulle namnet »naturligtvis» aldrig 
betytt annat än Skåne (eller de skånska landskapen). Det säges 
därför vara »blott en underlig missuppfattning» av mig, då jag 
tillskriver den gängse uppfattningens anhängare den tanken, att 
Seadinavia från att vid en viss tid ha betecknat ett stort område 
sedermera inskränkts till att åsyfta ett mindre. Noreen anser sig 
här tydligen befogad att tala å alla deras vägnar som hylla den 
äldre uppfattningen. Icke desto mindre stämma hans ord icke 


(! Jag vill påpeka att motsatsen i innebörd (och form) mellan Scedenig, 
Scedeland och Wulfstans Scéneg vinner i betydelse, om Schäöcking har rätt 
i att Beowulf härrör från 800-talets slut (PBB 42, 347 ff). Och nog har han 
framlagt ganska starka skäl därför. (Jag förbiser icke, att diktens motiv 
äro äldre än dikten.) 


pigitized by (GON gle PRINCETON UNIVERSITY 


Lindroth: Scadinavia o. Skåne. 35 


särdeles väl med Kocks uttalanden. Ty visserligen menar denne, 
att Scadinavia ursprungligen var namnet på Skåne — det enda 
beviset för detta påstående har jag ovan granskat —, men han 
påpekar icke blott att de antika författarna nyttjade namnet »om 
hela det stora dunkla landet (eller åtminstone en betydlig del av 
halvön)», eftersom dess gränser voro obekanta för dem »och väl 
även för deras sagesmän>», utan han är också böjd att i det lapska 
Skudesi suolo se ett intyg om att Scadinavia »senare under någon 
tid användes om ett större geografiskt område»; och här talar 
Kock tydligen om bruket på halvön själv. Och härvid citeras, 
som vittnesbörd om en liknande uppfattning, Wiklunds yttrande 
om det lapska namnet såsom >»en reflex av de forna nordbornas 
geografiska uppfattning av sitt land och sin värld». Och dock 
får jag nu genom Noreen veta, att just Wiklund är »fullkomligt 
främmande» för den åsikt jag tillskrivit honom, nämligen att 
Scudinavia fått sin omfattning (ånyo) inskränkt i senare tider. 
Jag tar mig då anledning att citera ytterligare ett stycke från 
Wiklund (Xen. Liden., s. 198): »Säkert — — är — —, att de 
germaner, som en gång gåvo en landsträcka i sydligaste Skandi- 
navien namnet Skåne, uppfattade det som en ö och att vid den 
tid, då lapparna upptogo detta samma namn, det 
nordligaste Skandinaviens germanska inbyggare be- 
gagnade det som ett kanske redan mytiskt namn på den 
skandinaviska halvön i dess helhet!) eller möjligen hela 
den kända världen». Då jag icke rimligtvis kan förutsätta, att 
W. bestrider, att Skåne numera för norra Sveriges germaner 
blott betecknar Sveriges sydligaste landskap, anser jag mig kunna 
tillbakavisa talet om missuppfattningen. Det skulle i själva ver- 
ket förvåna mig, om W. ändrat mening. Ty den av honom och 
Kock uttalade uppfattningen (jfr min uppsats s. 13) angående 
bakgrunden för det lapska namnet är säkerligen den enda rim- 
liga. Man ställe emot denna Noreens förklaringsförsök, enligt 
vilket lapparna givit hela halvön namn direkt efter Skåne (möj- 
ligen inclusive de andra skånska landskapen) såsom »den lands- 


2) Spärrningen härrör från Hj. L. 


Digitized b Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


36 Lindroth: Scadinavia o. Skåne. 


del, resp. folkstam som vid en viss tidpunkt gjorde sig mest 
gällande och livligast sysselsatte folkfantasien». Ty så måste jag 
fatta Noreen, om han åsyftar något annat än jag gör — i 
sällskap med Kock och Wiklund av 1912. 

Då vi sålunda ha goda skäl att anse, att Scadinavia i Nor- 
den själv vid en viss tidig period betecknat åtminstone en god 
del av halvön, så är det intet oberättigat i den tanken, att de 
antika författarnas sätt att använda namnet återspeglar detta för- 
hållande. Det är ju inte bara ett tomt namn, som bjudes läsaren 
av Plinius, Ptolemaios och Jordanes. Den förste nämner visser- 
ligen blott ett folk på »ön», men Plinius sju, av vilka flera högt 
upp boende, och Jordanes nämner som bekant många. Med av- 
seende på den sistnämndes källor kan jag hänvisa till utredningen 
hos J. V. Svensson De sydsv. folkn. hos Jordanes, s. 55 ff. (se- 
nare i NoB 1917, s. 145 ff.). Att nordbor här äro med i spelet, 
anses alltjämt sannolikt, ja det framdrages goda skäl för att även 
det östliga Sverige varit representerat bland sagesmännen. 

Det skall eljes icke bestridas, att det i och för sig vore rim- 
ligt, att namnet Scadinavia, sedan dess bekantskap gjorts på väst- 
lig väg, kunde hänga fast i traditionen, även då de östliga delarna 
av halvön omtalades. Men här ha vi dock att nämna ett av Kock 
icke berört intyg: Ptolemaios” påstående, att den stora egentliga 
Skandia-ön (Skandeia) ligger mitt emot Weichsels mynning. Det 
synes då rimligt — även om Ptolemaios fått namnet tillika på 
västlig väg (jfr Svensson anf. arb. 53 med not 3, resp. s. 155) — att 
namnet verkligen var knutet åtminstone till sydöstra (och östra) 
Sverige; ty hur man än föreställer sig Ptolemaios' kartbild, kan 
Skåne dock icke, och näppeligen Blekinge, sägas ha nämnda läge 
(jfr E. Hjärne i NoB 1917, s. 67 f£.). Och under perioden när- 
mast före Kr. f. och vid tiden omkring denna ha vi ju skäl att 
antaga livliga förbindelser mellan s. ö. Sverige och Weichseldeltat 
(jfr härom senast R. Much i Hoops' Reallex. under Goten, 
Almgren i Mannus 8, 290 £.). 

Alltså menar jag mig kunna upprätthålla påståendet om en 
betydelsefördelning mellan formerna Scadinavia o. d. och Skåney, 


pigitized sy GO gle PRINCETON UNIVERSITY 


Lindroth: Scadinavia o. Skåne. 31 


och detta en sådan fördelning, som har sin rot i språkbruket i 
Norden själv. Någon faktisk förmedling mellan de båda bety- 
delserna kan icke direkt påvisas, ty som sådan räknar jag icke 
det förhållandet — och ej häller synas andra göra det — att 
Skåne (i senare tid) även kunnat omfatta Halland (och Blekinge), 
vilka av ålder hade egna namn. I min tidigare uppsats hade 
jag t. o. m. förnekat tillvaron av beviskraftiga analogier för den 
senare inskränkning av räckvidden hos namnet Scadinavia som 
dess identifikation med Skåne förutsätter (jfr här ovan). Men i 
denna punkt vågar jag icke nu längre uttala mig så positivt. 
Ty skulle också ett eller annat av Kocks exempel vara mindre 
analogt, så får jag nog böja mig för exemplet Hälsingland (s. 79); 
här ha vi nämligen efter allt att döma en inskränkning, som för- 
siggått bland landets egna innebyggare. Då jag nu redan förut 
(min uppsats s. 16) betonat, att det måste vara det formella spörs- 
målet, som blir avgörande, måste jag nu ännu mera understryka 
detta. Innan jag här ånyo tar upp detta, vill jag ge uttryck åt 
den reflexionen, att det skulle vara rätt egendomligt, om icke det 
i naturligt hänseende så särdeles väl avgränsade Skåne skulle av 
ålder ha och genom tiderna bevarat ett speciellt namn likaväl 
som Halland, Lister, Blekinge, Värend 0. s. v. Att detta namn 
skulle ändas på -ö är rimligt (jfr min uppsats s. 15). Varför 
skulle inte Skåney kunna vara just detta namn? Just med den 
betydelsen uppträder den d-lösa formen första gången vi möta den. 

I formellt hänseende går Kocks motbevisning ut på att ådaga- 
lägga, att en grundform Skadin-avia redan på 800-talet kunnat 
resultera i ett Skån-ey; vilket jag bestritt. Då Kock anser, att 
man därvidlag icke behöver göra slutledsbetoning till villkor, utan 
att utvecklingen även kunnat försiggå vid förledsbetoning, skall 
jag först granska hans bevisning för denna senare mening. 

Att en övergång än > n efter kort vokal även under huvud- 
ton inträder längre fram i tiden, därpå har jag ju samlat icke 
få exempel. Då nu Kock ånyo ganska utförligt framför dessa, 
synes meningen vara, att alla dessa blott äro »sporadiska» exem- 
pel (jfr Kock s. 83) och därför representera en övergång, som 


pigitized by GO gle PRINCETON UNIVERSITY 


38 Lindroth: Scadinavia o. Skåne. 


även kan tänkas ha försiggått i urnordisk tid. Men ingenting 
bevisar, att de ifrågavarande exemplen skulle vara annat än ljud- 
lagsenliga. Själva begreppet sporadisk innebär ju f. övr. blott 
en resignationsförklaring och är till för att övervinnas. Kock 
meddelar ännu några exempel på än > n efter 1300 utöver mina 
egna. Men ju flera sådana som ges, utan att för den äldre 
tiden motvägas av annat än dn, ju bättre stöd får, så vitt jag 
förstår, åsikten att övergången först inträder sent; själva över- 
gångens tillvaro behöver ju inte bevisas. Kock anför emellertid 
också några av mig icke berörda exempel på dn > n som synas 
skola tjäna till direkta stöd för antagandet att övergången kan 
vara gammal. Av lätt insedda skäl befattar jag mig här blott 
med dem där vokalen är kort. Det ena exemplet av dessa fram- 
föres blott hypotetiskt: en ännu icke offentliggjord tolkning av 
Brate av Björketorpsinskriftens runo ronu såsom 'rödfärgade 
runor'. Det kan vara nog att jag härpå svarar, att det tyckes 
mig strida mot Kocks egna principer ') att bygga någotsomhälst 
på en ytterst oviss runtolkning. Det andra exemplet är det fda. 
kvinnonamnet Gunne, som enligt O. Nielsen på 1200- och 1300- 
talen (?) uppträder som form av Guthny. Dateringen, även om 
den i denna vaga form är riktig ?), är icke tillräckligt tidig för 
att bevisa något nämnvärt, allra hälst som svagtonsutveckling kan 
förutsättas vid ett förnamn. Men det viktigaste är, att Gunne 
för visso i första hand bör anses vara det vanliga kvinnonamnet 
(kortformen) Gunna (västnord., fsv. Gunna), som svarar mot mask. 
Gunni. Alltså intet enda beviskraftigt exempel före 1300. 

Kock söker emellertid stödja sitt antagande av möjligheten 
av en övergång än >n redan på 800-talet (Wulfstans Sconeg) 
genom att anföra tidiga exempel på är >r. Denna övergång 
hade jag själv dragit in i diskussionen; jag gav exempel både 
med lång och kort stamvokal, men de senare frånkände jag bevis- 


1) Jfr t. ex. Umlaut u. Brechung 15 not 1, Indogerm Forsch. 33, 350 
(med anledning av Möjebrostenens slaginaRr). 


2) Själv har jag antecknat Gunne (dat. fem.) från Erslev Teetam. s. 35 
(1291). 


ogrizes sy GOOSle 


ICETON UNIVERSITY 


Lindroth: Scadinavia o. Skåne. 39 


kraft, då det gällde en utan särskilda villkor skeende för- 
litterär övergång är > r. Kock bemöter detta blott så, att han 
ånyo (av kortvokaliska former) för fram (böjda former av) hvårr 
och fiörir såsom bevisande !). Mitt (icke nämnda) skäl att från- 
känna dessa allmängiltigare beviskraft var, att båda kunna vara 
utvecklade under svagton. Beträffande pronominet torde detta 
icke närmare behöva motiveras (man tänke också på hvårr-tveggi, 
-treggja), beträffande räkneordet hänvisar jag till Kock Ljudbist. 
2, 66, där det säges att »i fornspråket voro kardinaltal ofta rela- 
tivt oakcentuerade i satsen». På så sätt förklarar Kock här tolv; 
med avseende spec. på fyra se Hultman Hälsingel. 1, 92 ff. 
Hänninger Fornsk. ljudutveckl. 145. 

Det gäller ju att särskilt för danskan göra troligt, att 
övergången dn > n trots allt kunnat inträda redan på 800-talet. 
Kock söker till den ändan belysa det avstånd i tid som ofta före- 
finnes mellan en ljudövergång i Daumark och samma övergång 
i Sverige. Danmark har som bekant ofta ett försprång. Som 
exempel nämnes då, att ändelse-a hade blivit -e redan före 
1300 i Danmark, medan det alltjämt står kvar i nysv. rikssprå- 
ket. Alltså ett avstånd på minst 600 år. Denna parallell anser 
jag vara mycket missvisande. För det första ha vi rätt att här 
sätta olikheten i samband med en erkänd artskillnad i accentu- 
ering mellan danska och svenska, och för det andra vittnar åt- 
skilligt om att det svenska a's härskarställning icke alltigenom 
är ett resultat av naturligt verkande lagar. Vi ha ju åtskilliga 
fornsvenska urkunder med genomgående -&, annat att förtiga. 

För övrigt: ingasomhälst analogier från helt andra områden 
kunna bevisa att ädn blivit än i danskan i förlitterär tid. Här 
måste naturligtvis det åtkomliga danska materialet 
med kort vokal -F du läggas fram. Kock har icke gjort 
detta. Därför vill jag här meddela vad jag samlat. Jag tar 
blott med exempel med intervokaliskt -än-. Kock har nämligen 


!) Även isl. Frirekr, men detta kan ju icke åberopas till förmån för 
förlitterär övergång. 


pigitized by (SON gle PRINCETON UNIVERSITY 


40 Lindroth: Scadinavia o. Skåne. 


utan tvivel rätt, då han (s. 87) gent emot mig påvisar, att typen 
Hveän (da. Hvethen), med »n i slutljud, icke har samma fonetiska 
valör som typen "Skaädnoy skulle ha. 

1) Gicethninghereth i Vald. jb. 19, Gerdinghe Schlesw.-Holst. 
Urkundenb. 1, 3522, (1297), Gherdinghe 524 (1300), nu Garding i 
BEjdersted, Slesvig. ; 

2) Godnarfjordr i en vers av Harald Hårdråde c. 1050 i 
Heimskringla (1911) s. 466 (i Fagrskinna tillagd Pjödolfr Arnörs- 
son), nu Randersfjord på Jylland, så kallad därför att ån "Godn 
där flöt ut (Fritzner i Ber. om forhandl. på det förste nord. 
filologm. 1876, s. 134). Denna å, nu Gudenå med alltjämt i skrif- 
ten. bevarat d, skrives i äldre da. Guthen (Nielsen i Blandinger 
1, 184), Guin Da. archivreg, 1, 264 (1498). Då här d stod fram- 
för sonantiskt », har naturligtvis dn i Godnar- eventuellt kunnat 
analogiskt längre bibehållas. Långt i söder i Rye socken ge- 
nomlöper samma Gudenå bl. a. sjön Gudensö, på 1200-talet Guth- 
nesse SRD 5, 247 (Nielsen a. st.). Även här är emellertid infly- 
tande från ånamnet Guthen tänkbart. Såsom ett beviskraftigare 
exempel bör däremot anföras det själländska Gundsö, likaledes 
egentligen ett sjönamn: Gudhensyolille Erslev Repert. nr 863 
(1308), Guthensyo nr 938 (1311), Guthensyo nr 1282 (1320), Gothenz- 
syolile nr 1352 (1322) m. fl. Även här böra vi nog anta ett 
=Godnarsjö(r). Då något ånamn "Goän här alls icke kan i histo- 
risk tid uppvisas — ån heter Hope aa, vilket ej synes vara givet 
sekundärt efter något gårdnamn —, så bör väl sjönamnets 1300- 
talsform anses fullt ljudlagsenlig. Vårt material skall ock visa, 
att ingen anledning förefinnes till annat antagande. 

3) Kvinnonamnet Gudny, vilket icke föreligger i det av 
Kock till stöd för tidig assimilation åberopade Gunne (s. 38), 
träffas däremot i skånsk källa på 1100-talet såsom Giuthni, Gudne 
(Nielsen Oldda. personn. s. 36). 

4) Ett Hanbjerg, säkerligen nuv. Handbjerg sn söder om 
Limfjorden på Jylland, har enligt Nielsen (sist a. arb. 41) under 
medeltiden formen Hathenbyergh (från källa som jag ej kunnat 
uppspåra). Detta bör antagligen tolkas som ett gammalt "Haädna- 


Digitized b Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


Lindroth: Scadinavia o. Skåne. 41 


bjerg ("Haänu-), där förleden är det i många dial. kvarlevande isl. 
hadna "kid, ung get. Att denna ordstam inte är främmande 
häller för jutskan, synes framgå av haj 'kid" hos Feilberg. Med 
avseende på ortnamnets bildning jämföre man de åtminstone i 
Västsverige vanliga Keberg, Geteberg, Koberg, Kviberg, Fäsberg. 
Med antagande av gammalt t£ skulle jag icke komma någon vart 
med Hathen-. 

5) Hithningy Vald. jb. 32, Hethninge SRD 7, 16 (ytterligare 
former se Därs. Register i bd 9), nu Hejninge sn, Slagelse hd, 
Själland. Namnet har sitt särskilda intresse därför att det visar 
att än här överhuvud icke förlorat sitt d, utan att detta 
har blivit j. Detta är just vad vi (i vissa trakter) böra vänta 
åtminstone så snart det är fråga om e& eller vissa än mer palatala 
vokaler (jfr nedan om där). 

6) Ithene Vald. jb., Ethno Erslev Repert. nr 2493s (1356), 
Hethno 1356 (Nielsen i Blandinger 1, 269), nu ön Eng vid Karebeek 
på s. v. Själland. Namnet har tolkats som "Idunnar-oy (Nielsen 
a. st. 174, Kossinna i Indogerm. Forsch. 7, 283). Denna tolkning 
är förfelad redan därför, att vi icke känna till några kultplatser 
för Idun. En granskning av öns läge gör det tydligt, att för- 
leden bör sammanställas med ida "bakström, strömvirvel. Man 
kunde då tänka på den gamla gen. pl. av detta ord, vilken tycks 
ingå i det shetländska önamnet Inastakk < "idna-stakkr 'soklipper, 
ved hvilke stromhvirvler findes (J. Jakobsen i Aarb. 1901, s. 115). 
Men det närbelägna Gavno < Gapng Vald. jb. gör en annan tolk- 
ning sannolikare. Båda dessa namn torde vara önamn som bildats 
genom ett till en nominalstam lagt n; "Gapn ligger mitt emot 
»gapet>, öppningen mot fjorden och hbavet, "Idn ligger vid bak- 
strömmen, strömvirveln. Av den antagna grundformen ”Idn lär 
dock icke kunna hömtas något skäl för att frånkänna ”"JIdno be- 
viskraft för behandligen av intervokaliskt da i danskan. "Tiden 
för tillägget av -g9 kan vara mycket långt avlägsen, och även om 
den blott skulle ligga något århundrade tillbaka vid avfattningen 
av Vald. jb., skulle naturligtvis det så nyuppkomna intervokaliska 
dn mycket snart ha följt benägenheten hos de förutvarande -än- 


pigitized by (SON gle PRINCETON UNIVERSITY 


492 Lindroth: Scadinavia o. Skåne, 


att bli (n)n — om en sådan benägenhet då hade funnits. JIthens 
är således ett värdefullt exempel, f. ö. fullt stämmande med de 
övriga. 

7) Ett Svidninge synes finnas på flera håll. Tydligen har 
det flerstädes blandats ihop med ett Svininge, vadan det icke är 
lätt att säkert hålla de båda namnen isär. Till en del visar nog 
denna sammanblandning på d-förlust under den senare medel- 
tiden. Materialet är: 

a) Swiningh Da. archivreg. 1, 54 (1365), Swetnynge Erslev 
Repert. nr 3223 (1378; avskr.), Swethninge nr 3667 (1388), Sve- 
chinge nr 4035 (1396; avskr.), Swininge Da. archivreg. 1, 45 (1399; 
avskr. fr. 1476), Swethinge Erslev Repert. nr 4991 (1408; avskr.), 
Snedhningel!] nr 5578 (1416) o. s. v., pu Svinninge sn, Tudse hd, 
Själland. 

b) Swethninghe Da. archivreg. 1, 184 (1358), Sweyninghe s. 
151 (1400), nu Svininge, Svaerdborg su, Hammer hd, Själland. 
Dessa former tyda icke på ursprungligt sammanhang med Svino 
ett stycke i NV. Men detta namn kan ha övat påverkan. 

c) Swininge Da. archivreg. 1, 83 (1376), Suininge 4, 87 (u. å.; 
avskr. fr. 1551), nu Svininge sn, Gudme hd, Fyen. 

d) Suitning fang Da. archivreg. 4, 280 (1268; avskr.) i Vold- 
borg eller Ramssg hd, Själland. 

8) ? i wadna Vald. jb. bland »landamärkena» i Halmstads 
hd, Halland. 

Det har naturligtvis varit min skyldighet att tillse, om dock 
icke därjämte ungefär samtidigt anträffas namn med (n)n, som 
tidigare kunna ha haft dn. Jag har icke funnit något sådant. 
Försiktigtvis noterade jag: Henninge (1145), Henningh (1245), 
Heningh (1291), Hening (1298), o. s. v. (Falkman Ortn. i Skåne 
250 n. 5, Nielsen i Bland. 1, 232), nu Henne sn på s. v. Jyl- 
land; Tennigh Erslev Repert. nr 3530 (1386), Tynnyngh nr 3567 
(1386), nu Tinning, Sabro hd, Jylland; men jag finner ingen- 
somhälst anledning att här misstänka dn. Däremot är det lättare 
att påvisa tidiga exempel på övergången tn (> dn?) > nn :van 
(> vatnr, radn) Eriks sellandske Lov (Lis Jacobsen Stud. t. det 


pigitized sy GO( gle PRINCETON UNIVERSITY 


Lindroth: Scadinavia o. Skåne. 43 


da. Rigssprogs Hist. 87), Vanlese Erslev Repert. nr 1282 (1320), 
vinne ”vitne” Flensborg stadsret (Lund Det geldste da. Skrift- 
sprogs Ordf.) m. fl. ställen (se Torp o. Falk Dansk-norskens 
Lydhist. 215). Men denna process har ej passerat över dn. 
Att än håller sig vida bättre, visas ju också därav, att det som- 
ligstädes lever kvar som jn. Därvidlag är jämförelsen med där 
lärorik, ty här ha vi ett avsevärt appellativiskt material. Vi 
finna &r- 0. d. < eär- både på Själland, Lålland, Fyen och 
delvis Jylland (Bennike o. Kristensen Kort ov. de da. Folkemål 
112). Därför visa också de äldsta ortnamnsformerna genom- 
gående bevarat intervokaliskt är (för utrymmets skull utesluter 
jag exemplen). — Det är alltså mycket långt ifrån att Danmark 
visar något försteg framför Sverige med hänsyn till behandlingen 
av vokal + dn. 

Därmed tror jag det vara så pass tydligt ådagalagt som 
begäras kan, att dn under huvudton kvarstår i danskan ganska 
långt in i litterär tid. 

Här vill jag skjuta in en anmärkning. Ingen av den 
gamla åsiktens försvarare har funnit behövligt att särskilt moti- 
vera sitt antagande, att i ett Skadin-auio det svagtoniga i över- 
huvud skall synkoperas under den samnordiska synkopetiden. 
Tvärtom förutsätter Kock (s. 80) saken som utan vidare klar. 
Det är emellertid intet tvivel om att i det sammansatta ordet 
från början en bestämd stavelsegräns låg mellan -2» och -awfjö; 
-in stod alltså i sluten stavelse (som icke slutade på -z). För 
att nu i skall synkoperas, fordras att » redan före synkopen av 
i efter kort rotstavelse, trots känslan av att slutleden var -g, 
fonetiskt förts över till denna: "Skadi-nauio. Jag vill icke påstå, 
att detta vore omöjligt, men det bör icke förutsättas som själv- 
klart, allra minst av dem som i förleden se oblik (och natur- 
ligtvis som enkelt ord aldrig synkoperande) kasus av ett skadat, 
m. Det är fullt tänkbart, att i i Skadin-auizö åtminstone skulle 
stå längre kvar än t. ex. i Sali-sastir; och därigenom funnes 
ock ett moment ägnat att konservera d längre ned i tiden. Ma- 
terial att bevisa vare sig det ena eller andra lär emellertid icke 


pigitized by (304 gle PRINCETON UNIVERSITY 


44 Lindroth: Scadinavia o. Skåne. 


kunna uppdrivas. Vid slutbetoning får man väl anse den 
ifrågavarande förskjutningen av stavelsegränsen mera självklar. 
Och till antagandet att det är en sådan accentuering som fram- 
kallat den supponerade utvecklingen Skadin-> Skaän-> Skän- 
övergår jag nu. Kock, som icke anser sig behöva taga slutleds- 
betoningen till hjälp, söker emellertid visa, att processen i det 
fallet ännu otvivelaktigare borde äga rum. 

Först då frågan, huruvida en betoning "Skadin-åuro”>"Ska- 
äd(in-6y är aprioriskt rimlig. Kock menar det vara »ytter- 
ligt vanligt [spärrat av Kock] att fortis ligger, resp. legat på 
senare leden av nordiska ortnamn, samt att ett och samma ort- 
namn ofta fakultativt med fortis akcentuerar första eller andra 
kompositionsleden». Som exempel anföras Hälsingborg, Karls- 
krona, Karlshåmn > Kårlshamn), Falsterbö — Fålsterbo, varjämte 
hänvisas till Sv. ake. 2, 469 ff., där man ytterligare finner en 
del exempel. Ingen bestrider, att slutledsbetoning förekommer i 
ortnamn; men för min del menar jag, att man därför icke god- 
tyckligt får antaga sådan i vilket ortnamn eller i vilken ort- 
namnstyp som hälst. Rättigheten att i vårt fall antaga slutleds- 
betoning bevisas ingalunda genom Kocks exempel. Dessa till- 
höra vissa kategorier, nämligen (kategorierna utesluta icke alltid 
varandra): sena juxtapositioner, delvis av icke folklig upprinnelse 
(Karlskrona 0. d.), namn på -borg (som icke häller äro folkliga), 
namn präglade av motsatsbetoning (dit hör säkerligen den av 
Kock nämnda ty. typen på -miände). Sedan torde blott exemplet 
Teckomatörp återstå av dem som Kock närnner. Är detta uttal 
folkligt, bör väl dock försiktighet iakttagas, då det gäller att låta 
nutida skånsk accentuering belysa förhållanden under urnordisk 
tid. Måhända faller ännu något av Kocks exempel utanför 
mina kategorier. Men vad som här hade behövts, hade varit 
att samla grupper av exempel på slutledsbetoning inom gamla 
inhemska namntyper och alldeles särskilt att undersöka förhål- 
landet vid namnen på -ö. Jag vågar då säga, att här, liksom 
vid andra gamla talrika namngrupper, såsom -hem (> -um 0. d.), 
-ryd (>-re), så gott som undantagslöst förledsbetoning råder. 


Digitized by (FOA gle PRINCETON UNIVERSITY 


Lindroth: Scadinavia o. Skåne. 45 


Undantag kunna dock också här framkallas genom motsatsbe- 
toning. Ett Dansö i Virserum, Aspeland, Smål., uttalas med 
betonat -ö; men Dansås ligger inom socknen. Ett Stensö söder 
om Kalmar uttalas med betonat -ö (Jonsson Hossmomålet [hdskr.] 
1, 102); men herrgården Stensberg ligger omedelbart i norr. — Nu 
menar likväl Kock, att just motsatsbetoning varit en särskild orsak 
till slutledsbetoning i FSkadin-augö. Namnet stod nämligen i mot- 
sats till Skanör. Härtill anmärker jag till en början, att det först 
måste visas, att Skanör (isl. Skaneyrr på 1300-talet) icke upp- 
kommit ur Skån-oy(jar)syrr; ty är det senare fallet, är det fullt 
i sin ordning med en accentuering Skänoy — Skänoyljar)éyrr; 
jfr t. ex. Lagnö — Lagnö 'ö, Vindö — Vindöstr'öm o. s. v. 
Vore åter det ursprungliga förhållandet Skådin-oy — Skadin-öyrr, 
vill jag icke bestrida, att slutledsbetoning kunde framkallas även 
i det förra namnet, men jag förmenar, att en sådan betoning 
på sin höjd bör ha blivit en mera tillfällig form, utan större 
inflytande på namnets utveckling i jämförelse med de krafter 
som verkade åt motsatt håll. Till dessa räknar jag utom den 
normala betoningen av namn på -ö associationen med alla de 
andra landskaps- och bygdenamnen — Seland, Halland, Bleking, 
Verand 0. s. v. — alla med förledsbetoning (eller åtminstone 
utan bevisad ändelsebetoning)”!). Och "Skadin-auzo var dock ett 
betydande och vittomfattande namn, vars accentuering svårligen 
kan ha avgörande bestämts genom motsatsen till Skanör. Jag 
tänker vi ha skäl att från innehållets synpunkt paral- 
lellisera Skänoy — Skanör med sådana par som Kullen — Kulla- 
berg, Lister — Listers häåvud o. d. 

Detta har varit ett aprioriskt resonemang. Nu bör saken 
tas eropiriskt. Vilket vittnesbörd avger beträffande accentue- 
ringen den oss direkt åtkomliga perioden av namnets utveck- 
ling? Den vittnar genomgående om förledsbetoning. 
Särskilt betydelsefullt är det av mig (s. 14) nämnda, men av 
Kock (s. 74) förbigångna Scani hos Ethelward omkr. 975 (ty 


1) Med avs. på Seland se Lindroth i NoB 1918, s. 17. 


Digitized b Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


46 Lindroth: Scadinavia o. Skåne. 


formen härrör väl från förf.). Det är ju av denna betoning som 
förskjutningen av såväl -g > -e (-2) som den genomgående av 
ä > å beror. Beträffande betoningen av Scadinavia åter har jag 
(s. 20) frambållit att ags. Scedenig, tolkat på det enda rimliga, också 
av Kock godkända sättet, så att e fattas som i-omljud av a, 
visar på förledsbetoning åtminstone för ags. Och för den tidi- 
gaste perioden är Plinius' och Ptolemaios' Skandia (Yxovåta) ett 
icke föraktligt vittnesbörd; antingen har den germ. formen här 
haft ett svagtonigt -auga, som stympats resp. utlämnats vid 
överflyttningen till de klassiska språken, eller ligger möjligen 
ett alternativt enkelt önamn till grund (jfr min upps. s. 22). 
I senare fallet tala alla analogier emot att ett senare tillfogat -ö 
skulle få starkton. 

Antagom till sist trots allt, att Skadin-auzo haft eller alter- 
nativt kunnat ha slutledsbetoning. Jag finner likväl ingenting 
som gör sannolikt att Skädin- redan på 800-talet kunnat bli 
Skän-. Den som åtager sig att bevisa detta måste hänvisa på 
erkända fullt analoga företeelser; detta ligger ju i bevisningens 
begrepp. Kock gör emot mig den icke obefogade anmärkningen, 
att man bör kunna operera med annat än infortis hos för- 
leden; det kan vara fråga om semifortis. Men med vilken san- 
nolikhet kan man här åberopa en semifortis av det slag, att den 
å ena sidan skulle luta åt infortis, för att d överhuvud skall 
bortfalla, å den andra åt fortis, för att ersättningsförlängning 
skulle inträda? Detta måste kallas en, naturligtvis teoretiskt 
möjlig, konstruktion ad hoc. På min fråga, varför man icke 
eljes i något fall kunnat påvisa dn >» under svagton, svarar 
Kock (s. 81), att ljudgruppen kort vokal + dn så vitt honom 
bekant icke i något annat ord uppträdde i denna acceuntställning. 
Men varför gjorde den icke detta exempelvis i åtskilliga av de 
ovan behandlade danska ortnamnen? Det är uppenbart, att 
efterledsbetoningen i Skadin-autö antages blott för att kunna 
motivera d-bortfallet. Men då intet annat hållbart stöd finnes 
för efterledsbetoning i detta namn, rör man sig i en cirkel, om 
man använder detta supponerade bortfall som bevis därför. Då 


pigitized by (GON gle PRINCETON UNIVERSITY 


Finnur Jönsson : Hamalt. 47 


man f. ö. måste göra bortfallet så påfallande tidigt, bör man 
märka, att da dock skulle ha uppkommit först genom bortfall 
av ett mellaustående i. Vore förbindelsen urgammal, bleve 
saken mindre betänklig. Och därför vill jag i det ljudhistoriska 
spörsmålet sluta med detta: skulle någon väg tänkas vara möjlig 
att beträda för att förena Scadinavia, Scandiu och Skåne, vore 
det enligt min mening denna: "Skadn-åuzö (med ursprunglig 
frånvaro av mellanvokal) > "Skän-éy (med en slags semifortis 
på förleden; jfr nyss) > "Skän-ey. Men i denna utveckling är 
så gott som varje punkt en hypotetisk konstruktion. 

» Vill man trots allt stå kvar vid det vedertagna svaret på 
frågan, bör man ha klart för sig, att detta innehåller ett postulat, 
som illa stämmer med resultatet av en - undersökning». Dessa 
slutord i min förra uppsats anser jag mig befogad att upprepa. 

Den som fått finna sig i, att deus och sis äro skilda ord, 
och som vet att Gautland och Gotland därtill beteckna skilda 
områden, den borde också finna den tanken möjlig, att Scadina- 
via och Skåne äro olika ord och att "Skoten-ouiä var namnet på 
hela halvön (ja t. o. m. hela Norden), ”Sken-ouia på dess syd- 
ligaste landskap. 

Hjalmar Lindroth. 


Hamalt. 
En kort replik. 


Prof. G. Neckel har i dette tidsskrift XXXIV s. 284 ff. offen- 
liggjort en vidtloftig afhandling, nermest imod mig og min op- 
fattelse af ordet fylkja hamalt. Jeg skal her i al korthed göre 
et par bemeerkninger, 1 det jeg straks må udtale, at jeg ikke på 
noget som helst punkt har fundet anledning til at endre min 
tidligere hevdede opfattelse. 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXV, NY FÖLJD XXXI. 


pigitized by (SON gle PRINCETON UNIVERSITY 


48 Finnur Jönsson: Hamalt. 


1. Når prof. N. begynder med at sige, at ingen sprogfor- 
sker (her udhevet af mig) vil »tvivle om, at man hellere må 
knytte to ord sammen, der stemmer overens m. h. t. stamme 
og suffix, end de ord, der kun stemmer indbyrdes m. h. t. 
stammen>, så er dette en besynderlig påstand, sådan freimnsat i 
al almindelighed. Som om betydningen intet havde at betyde. 
En sprogforsker vil selvfelgelig se at bestemme samhorigheden 
efter den formentlige begrebsbetydning, og hvis det lykkes, da 
— 0g da först — kan han henvise til overeusstemmelse m. h. t. 
stamme og endelse, hvis en sådan er tilstede; den kan da an- 
vendes til bekreftelse på det ad anden vej fundne, men ikke 
som det principielle grundlag for sammenstillingen. Fordi man 
har et udtryk fylkja eller standa hamalt, er der apriori ingen som 
helst tvingende grund til at sette udtrykket i forbindelse med 
et hamalkyrni eller et verb. hamla, oht. hamalön osv. — Min 
opfattelse af hamalt, der i enhver henseende sprogligt er for- 
svarlig, har aldrig veret forzeldet (dette m. h. t. udtrykket s. 285). 

2. At fylkja »svin> Prof. N. bruger endnu dette umulige 
udtryk; der er dog det fremskridt at meerke, at det nu betegnes 
med en stjerne. Bedre er det dog ikke blevet derved, og det hjel- 
per heller ikke at henvise til Nygårds syntax $ 93. Forf. spör- 
ger mig i en note (s. 293), om jeg »nogensinde har spurgt mig 
selv, hvorledes sammenseetningen svinfylking var at forklare»; 
Svaret er ganske enkelt: selvfolgelig har jeg det. Sammenset- 
ningen er simpel nok; det förste led indeholder en sammenlig- 
ningsgenstand, »fylking som et svin (el. svinehoved)», »fylking i 
form af et svin (el. svinehoved); og ligesom man havde de 
to til hinanden svarende ord fylking og fylkja, fik man svinfylking 
— der her er det primere — og svinfylkja — der her er det 
sekundere. Men heraf er det klart, at der ikke forudseettes 
eller behover at forudsettes noget så umuligt som at fylkja svin 
(med eller uden stjzerne). 

3. hvatr (hjorleiks) er det for mig ikke nedvendigt at spilde 
et ord på mere. Prof. N. glemmer helt, at der er et levende 
sprog, der heddåer islandsk, hvor sproglig kontinuitet er og altid 


pigitized by (SOC gle PRINCETON UNIVERSITY 


Finnur Jönsson: Hamalt. 49 


har veret levende. Når han bemerker: »Aber gunnhvatr bleibt 
uns dunkel, solange wir nicht wissen, was hvatr denn eigentlich in 
derartigen verbindungen bedeutet>» (s. 310), er dette for mig en fuld- 
stendig mörk tale. Betydningen i hvatr er så klar — også i 
sammensetninger — som solen selv. Men om man skal over- 
seette gunn- som »i kamp> eller »til kamp>, kan veere tvivl- 
somt, men det er et helt andet spörsmål (og i ovrigt af ret ringe 
betydning). Hjorleiks hvatir -— jeg gentager det — har aldrig 
betydet »die kampflästernen», noget man kun kan komme til 
ved urigtige og gauske overflodige spekulationer, og min indvending 
beror hverken her eller andre steder på »misforståelser», som 
prof. N. ynuder at udtrykke sig. 

4. S. 290 behandler prof. N. udtrykkene bykkr og langr i 
Sogubrots beskrivelse af Bråvallaslaget. Her beklager jeg, at 
mine ord kunde misforstås, og prof. N. har da også misforstået 
dem. I virkeligheden er der her m. h. t. realiteten ingen uover- 
ensstemmelse mellem hans og min opfattelse. Det vil man ved 
en nermere lesning kunne se. Det er kun lidt forskellige 
synspunkter, vi ser det hele fra. Kun må jeg opponere mod 
prof. N:s udtalelse om lesemåden pö ... at; der er ingen grund 
til at rette på til bvi. 

5. Jeg kommer nu til, hvad der er hovedsagen, identiteten 
eller ikke-identiteten af (fylkja) hamalt og svinfylking. M. h. t. 
dette er min opfattelse (identiteten) urokket og urokkelig. Prof. 
N. hevder — under henvisning til A. Olrik — ikke-ideutiteten, i det 
han mener, at kilderne selv antyder den eller ferer til antagelsen 
deraf. Det er Sogubrot og Knytlingasaga, det drejer sig om. 
Prof. N. siger, at jeg ikke har omtalt disse kilder [den forste 
har jeg dog omtalt s. 139—40] og at der derfor er »et hul> 
(>läcke») i min polemik. 7; 

Oprigtigt talt er det ikke faldet mig ind, at de kildesteder, 
hvortil der sigtes, kunde opfattes således som prof. N. vil. Når 
det — i Sogubrot — hedder (for at gentage det): »han (kong 
Ring) har fylket på en underlig måde; han har svinefylket sin 
her, og det vil ikke blive let at kempe med ham>, og umiddel- 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXV, NY FÖLJD XXXL, 4 


pigitized by (GON gle PRINCETON UNIVERSITY 


50 Finnur Jönsson: Hamalt. 


bart derefter: »hvem mon der har lert Ring at fylke hamalt>, 
så gad jeg vidst, hvad der, i henhold til almindelig menneskelig 
tale, ligger nermere end den antagelse, at de her umiddelbart 
efter hinanden brugte udtryk er benyttede som fuldstendige 
synonymer. Jeg hevder, at anderledes kan ordene virkelig ikke 
opfattes, når man ikke vil göre sig skyldig i den mest fuldkomne 
vilkårlighed, der er udenfor al videnskabelighed. 

Det 2. sted er Knytlingasaga kap. 76. (Fms. XI, 304). Her 
hedder det: »>Kong Erik fylkede sit mandskab således, at en 
rani (tryne) var ”forrest på fylkingen” og alt udenom (9: i yder- 
kanterne) lukket med skjoldborg», og så anferes et halvvers af 
Markus, hvor det hedder, at fyrsten >»omgav meendene med skjolde, 
så at det ene berorte det andet; kongen fylkede et stort mand- 
skab hamalt>. Her er ligeledes alt klart. Digteren taler om 
»hamalt> — og i forbindelse dermed en tet skjoldrekke 
yderst til begge sider. Sagaens forfatter gengiver åbenbart 
»fylkede hamalt> ved »fylkede sit mandskab således, at en rani 
osv.»; med det sidste kan fornuftigvis kun en svinefylking 
(på grund af udtrykket rani) vere ment. Han har altså ganske 
sikkert identificeret hamalt-fylkingen med svinefylkingen. Her 
kan man naturligvis sige, at sagaforfatteren bar taget fejl — så 
måtte man bevise det ved andre ting. Men man kan atter 
ikke uden den rene vilkårlighed sige, at han antyder, at 
disse to ting er forskellige. Prof. N:s forseg på at bevise dette 
sidste er et eksempel på en lidet tiltalande fortolkningskunst 
og spekulation. 

6. Så blot et punkt endnu: Prof. N. anker over, at jeg har 
sagt, at jeg negtede, at han havde »bevist» forskellen på de to 
omstridte udtryk, han havde kun villet vise, at antagelsen af 
identiteten af begge udtryk ikke var begrundet i kilderne —- 
hvor den aldeles bevislig er tilstede. Denne anke kan jeg gerne 
skenke prof. N. Men når han i denne forbindelse vil hevde, 
at »idetmindste ét sted tydelig viser, at hamalt ikke er svine- 
fylking», må jeg atter hevde, at dette beror på fuldstendigt selv- 
bedrag. Stedet skal vere Odds Evidråpa v. 12: 


pigitized by (SON gle PRINCETON UNIVERSITY 


Finnur Jönsson: Hamalt. > 51 


Rédu Bjarmar 
brått at verja 
haug hermonnum 
ok hamalt fylkja. 


Hertil knyttes en lang udvikling. Jeg kan göre det kortere. 
Hvori består da det antydede bevis? Jo, der er her tale om 
mend, der vil forsvare en gravhöj, men »svinefylkingen» (kile- 
fylkingen) er ikke en forsvars-opstilling, men en angrebs-op- 
stilling; ergo er hamalt noget andet. Her er der blot den hage ved 
hele sagen, at der foreligger aldeles intet bevis for, at kile- 
fylkingen udelukkende er angrebs-opstilling i de nordiske 
kilder. Det har A. Olrik ikke bevist. Hvorfor den opstilling 
ikke også kan veere til forsvar, er ubegribeligt. I hvert fald vil 
man med fuld ret kunne sige: her er angrebs-opstilling tillige 
forsvars-opstilling. Begge dele kan her udmerket forbindes. 
Det er mere end meerkeligt, at prof. N. ikke har fåt öje på dette. 
Med andre ord: verset viser intet som helst i retning af, hvad 
prof. N. vil. Da det forholder sig så, finder jeg ingen grund til 
her at diskutere spörsmålet om digtets alder. Jo zldre det göres 
-— og prof. N. seger at göre det så gammelt som muligt — 
desto mindre sandsynlighed er der for, at digtets forf. ikke har 
vidst, hvad hamalt var, og ikke veret i overensstemmelse med 
de andre kilder, der soleklart identificerer de to udtryk. 

Hvad pkt 5 og 6 hos prof. N. angår, findes der deri endel 
godt og rigtigt, men tillige meget, der er sogt og tildels ganske 
urigtigt, men det vilde fore altfor langt bort fra det oprindelige 
diskussionsemne at komme nermere ind derpå, så at jeg må 
nöjes med de korte, her fremsatte modbemeerkninger. 


12 Juni 1918. 
Finnur Jönsson. 


Digitized b Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


52 L. Larsson: Gunnar Gröpe. 


Skulle Gunnar Gröpe vara ett påfund 
av Messenius? 


Ett jenmåäle. 


I sin anmälan av Svenska studier tillägnade Gustaf Ceder- 
schiöld i denna tidskrifts 33:dje band har min gode vän lektor 
Brate på sid. 182—3 även yttrat ett par ord om min uppsats 
>»Runstenen i Växjö domkyrka — ock Gunnar Gröpe?»> Han 
synes jilla min åsikt att Gunnar Gröpes tillnamn är samma ord 
som det mnorsk-islänska greypr. Men han menar att på det 
ställe, där gröpa tillsatts i handskriften av Sigfridslegenden i st. 
f. ett i texten överstruket diaboli (Script. rer. suec. II sid. 358 
rad 6), skulle ordet icke syfta på Gunnar Gröpe utan vara »en 
småländsk ersättning för diaboli, jfr sv. hin håle, som Messenius 
och efter honom andra försett med förnamnet Gunnar, fader, 
dotter och levnadshändelser, hämtade ur vem vet, vilka kombi- 
nationer». Detta låter ju fyndigt. Vore det tillika sant, skulle 
Gunnar Gröpes saga därmed vara all. På kritikens Karonsbåt 
skulle Unamans, Sunamans ock Viuamans baneman vara över- 
förd från historiens i sanningens obarmhärtiga jus badande äng- 
der till fantasiens skuggvärld, ock Värends fornhävder vore en 
personlighet magrare. Men ont krut förgås inte så lätt, ock Gun- 
nar Gröpe står möjligen ännu att rädda. Jag tror inte att Brate 
har rätt. Utom på det ställe varom här är fråga nämnes mörk- 
sens furste på flere andra ställen i Sigfridslegenden. På sid. 354.9, 
356.2.15.16.20.42 ock 358.2 (i SRS) kallas han diabolus ock på sid. 
354.23.32 inimicus (generis humani). Hade den som skrivit ordet gröpa 
på sid. 358.e därmed menat hin håle, hade han lika järna eller 
snarare bort sätta in detta ord på något av de föregående stäl- 
lena, där diabolus förekommer. Men det har han inte jort. 
Blott på det enda ställe där Gunnar kunde taga den lede fre- 
starens plats har han skrivit till gröpa. På alla de andra stäl- 
lena har han lämnat jävulen i fred. Redan detta visar, enligt 
min mening, alldeles tydligt att ordet gröpa syftar på Gunnar Gröpe 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXYV, NY FÖLJD XXXI. 


Digitized by (FOA gle PRINCETON UNIVERSITY 


L. Larsson: Gunnar Gröpe. 58 


ock icke är något namn på den onde. Härtill kommer en an- 
nan sak. Hade man i Värend på 1500-talet (handskriften i vil- 
ken gröpa är tillsatt är skriven omkr. 1520) brukat kalla jävulen 
gröpe, hade alldeles säkert detta uttryckssätt ännu levat kvar 
någonstädes i Småland, ty vad som hör ihop med jävulen eller 
hans anhang brukar troget bevaras i folkets både tal ock tankar. 
Men nu är, så vitt jag vet, detta ord fullkomligt okänt ej blott i 
Småland utan i hela Sverge. Att Gunnar som tillnamn fått ett 
ord, som endast är känt från Norge (ock Island) ock som, om 
det någonsin förekommit i Sverge, sannolikast har brukats i gräns- 
trakter mot Norge, stämmer synnerligen väl överens med 'Trolle- 
näshandskriftens uppjift, att hans moder varit norska ock att 
fadern levat i Värmland ock Dalarne. Av modren eller henne 
närstående, släktingar, vänner eller tjänare av norsk börd kan 
Gunnar redan som barn ha blivit kallad Gröpe. Ett ord med 
betydelsen hård, hänsynslös behöver på 900- eller 1000-talet var- 
ken ha varit nedsättande eller fördömande utan kan snarare hava 
uttryckt välbehagligt jillande ock kan därför gott tänkas hava 
brukats av en mor om hennes son. Hur, när ock var Gunnar 
fått sitt tillnamn, bör väl detta på svensk botten ha fått sin 
enkla vokal ö i st. f. den diftong ordet har i norska ock islänska. 

Det kan väl svårligen ha varit Brates mening att Messenius 
mot bättre vetande skulle jort ett personnamn av ett ord som 
han visste betyda något annat, utan denna förvandling skulle 
förmodligen varit ett oavsiktligt misstag. Men möjligheten för 
ett dylikt misstag är ytterst ringa. Det förutsätter, att M. haft 
för sig en skrift, där jävulen betecknats med ordet gröpe blott i 
sådant sammanhang, att ordet kunnat missförstås som namn på 
en person. En så egendomlig tillfällighet kan ej rätt järna tän- 
kas ha inträffat mer än en gång, d. v. s. på här i fråga varande 
ställe i Baazii handskrift av Sigfridslegenden. Skulle då M. haft 
just den i sina händer? Det är väl knappast troligt. För frå- 
gan om Gunnar Gröpes vara eller icke-vara är detta för övrigt 
utan betydelse, ty M. hade sin kunskap om Gunnar även från 
andra källor; han åberopar ju själv uttryckligen ett Breviarium 


pigitized by (SON gle PRINCETON UNIVERSITY 


54 L. Larsson: Gunnar Gröpe. 


Wexionense, med vilket han väl ej kan avse Sigfridslegenden. 
Dessutom finnas på annat håll uppjifter om Gunnar Gröpe, som 
icke kunna härstamma från Messenius. Avskriften på Trolle- 
näs var jord 1659, således 41 år innan första boken av Scondia 
illustrata trycktes, ock dess original var förmodligen äldre än 
Messenius. 

För visso är således Gunnar Gröpe icke bara ett med lärdes 
fantasier utstyrt missförstånd, utan vad som förtäljes om honom 
innehåller en historisk kärna. Men därför är det ej osannolikt 
att vissa detaljer kunna vara oriktiga. Likheten mellan Mes- 
senii uppjift, att Gunnar varit son till en Giviche, ock det av 
Brate påpekade förhållandet, att lex. Burg. talar om en konung 
Gundiharius, vars fader hetat Gibica, jör det. t. ex. ej otroligt 
att Messenii form på Gunnars faders namn beror på någon remi- 
niscens från galet håll, otydlig anteckning e. d. Dess större 
vikt får i så fall den i Trollenäshandskriften förekommande 
namnformen Germicke. I denna vågar jag fortfarande miss- 
tänka en förvridning av Grimr rike ock anser det alltjämt icke 
omöjligt att denne Grim kan ha varit den samme som nämnes 
på runstenen i Växjö domkyrka som Gunnars fader. 

Brate jillar min datering av runinskriften, men tyckes anse 
den väl sen för att kunna syfta på Gunnar Gröpe. Möjligheterna 
med avseende på tiden äro emellertid här mycket tänjbara. Vi 
veta icke hur gammal Gunnar blev; det kan ha dröjt länge 
nog, innan Toke viking fick höra talas om hans död, ock det 
är inte sagt att 'Toke jenast var färdig att resa minnesstenen. 

Växjö 1917. 

Ludvig Larsson. 


pigitized by (GON gle PRINCETON UNIVERSITY 


Fornnordiska böjningsformer. 
I. 


Isl. 3. sg. pres. och pret. i aktivum av typerna 
erum (= er mér, till vera), verpumk (= verpr mik, till 
verpa); pret. i aktivum fellumk (= fell mik = fell 
mér, till falla). 

Isl. 1. sg. pret. i medium av typen hétumk (till 
heita). 

Isl. 1. plur. (urspr. dualis) i medium av typen 
logbumk (till leggia). 


Såsom allbekant är, finnas i den isländska poesien en del 
verbalformer7 på -um (t. ex. erum till vera "vara'), hvilka till sin 
form sammanfalla med 1. pers. pluralis (erum 'vi äro' etc.), 
men som till sin betydelse äro likvärdiga med 3. pers. sin- 
gularis, efterföljd av dat. sg. mér "mig (erum = er mér "är 
för mig'). Jämförelsevis icke sällan möter man liknande former 
på -umk, t. ex. fellumk (= fell mér "föll för mig' till falla). 

Redan för trettiofem år sedan eller mera tänkte jag mig 
(åtminstone i huvudsak) den lösning av frågan, hvilken jag här 
nedan framställer. Orsaken, hvarför jag nu nedskriver några 
anmärkningar om ämnet, är den, att Elias Wessén i Språkveteu- 
skapliga sällskapets i Uppsala förhandlingar 1916—1918 för få 
månader sedan utgivit en uppsats, hvari han söker på ett annat 
och — enligt min åsikt — otillfredsställande sätt lösa spörsmålet. 

Först meddelar jag exempel på de i fråga varande formerna; 
flera bland dessa exempel hava nämnts redan av Wessén. Citaten 
från den äldre Eddan anföras efter Bugges upplaga, de från 
skalde-poesien efter Finnur Jönsson Den norsk-islandske skjalde- 
digtning B. Rettet text. Den stundom på danska återgivna över- 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXV, NY FÖLJD XXXI. 


pigitized by GO gle PRINCETON UNIVERSITY 


56 Kock: Fornnord. böjningsformer. 


sättningen är hämtad från denna senare skrift. Jag har att tacka 
min vän professor Finnur Jönsson för flera av de meddelade 
exemplen på verbalformer på -um och -umk. 

Det är alldeles obetingat presens-formen (erum, erumk) av 
verbet vera 'vara', som erbjuder de flesta exemplen på 3. sing. 
på -um(k). Redan Vigfusson yttrar i IED. s. 124 under ek: »very 
common is erum'k, 'tis to me (us)>. 

Lokasenna 35: 


Sv erome licn 
er ec varc langt hepan 
gisl vm sendr at gobom 
Här är sv eromc licn = så er mér likn "det är mig en tröst". 
Helgakviba Hundingsbana 25: 
Tolf hvndrvå 
tryggra manna, 
po er i Håtynom 
halfo fleira 
viglid konvngs, 
vån erom römo. 
Sista raden är = vån er mér römo "för mig är förhoppning om strid”. 
Bragi Ragnarsdråpa 14: 
pat erum synt, at snimma 
sonr Aldafoprs vildi 
afls vip uri pöfpan 
: iarbar reist of freista. 
Pat erum (= er mér) synt "det vises mig”. 
Kveldulfr (s. 26): 
Nu fråk norpr i eyiu, 
(norn erum grimm) til snimma' 
pundr kaus premia skyndi, 
Ppérolf und lok föru; 
Norn erum (= er mér) grimm "nornan är grym mot mig'. 
Egill Sonatorrek 1: 
Miok erum tregt 
tungu at hröra. 
Miok erum (= er mér) tregt "det är för mig mycket svårt (be- 
svärligt)'. 


pigitized by (GON gle PRINCETON UNIVERSITY 


Kock: Fornnord. böjningsformer. 57 


Egill Sonatorrek 18: 


Erumka pekt 
piöpa sinni, 
Erumka (= er mér eigi) bekt ... "folk er mig ikke behagelige'. 
Egill Lausavisa 25: 
Erumka leitt, 
pött liétr séi, 
hialma klett, 
hilmir, pbiggia. 
Erumka (= er mér eigi) leitt "det är mig icke okärt..-.' 
Egill Lausavisa 35: 
Titt erum verb at våtta, 
vetti berk, at hattak, 
bung, til bessar gongu, 
piun, kinnald minni; 
Titt erum (= er mér) verb binn at våtta "jeg har lyst til at vidne 
om dit måltid (og drik)y'. 
Egill Lausavisa 44: 
blautr erum bergifötar 
borr, en hlust es borrin. 
Erum = er mér. "Tungen har mistet sin kraft (egentl. »är mig 
blöt») og herelsen er gået tabt'. 
Pörarinn måhlibingr Lausavisa 12: 
leitt erum raubra randa 
regn... 
Erum = er mér. 'Kamp är mig led”. 
Hallfrebr Lausavisa 9: 


erum leip sonar reipbi. 


Erum = er mér. 'Sonens vrede är mig led (jag är ledsen över 
sonens vrede). 
Hallfropr Lausavisa 22: 


vön erumk sliks. 


Erumk = er mér. 'Hopp finnes för mig om slikt. 


pigitized by (FO( gle PRINCETON UNIVERSITY 


58 Kock: Fornnord. böjningsformer. 


Också andra exempel på erum, erumk = er mér finnas. 
Även pret. vorum (rorum) brukas liktydigt med rar mér 
(pret. till vera) såsom: 
Atlamål 78: 
Spyrit litt eptir! 
spilla etla ec bådom, 
lyst vårvme bess lengi 
at lyfia ycr elli 
Lyst vårvme (= var mér) bess lengi 'Lust hade jag länge..-: 
Egill Sonatorrek 6: 
Grimt vorum hlip, 
pat's hronn of braut 
fopur mins å frendgarpi; 
Grimt vorum (= var mér) hlip "smärtsamt var (för) mig det hål, 
som ... 
Ppörarinn loftunga Togdråpa 3: 
vÖorum siön sogu 
sliks rikari. 
Vorum = var mér. Åsynen var mig kraftigare än berättelsen 
(ryktet). Uttrycket motsvarar det bekanta fornnordiska ord- 
språket, som i fornsvensk form lyder: »syyn ser saghu rikare» 
(Kock och af Petersens Medeltidsordspråk I s. 151 n:r 121), och 
i forndansk form motsvaras av: »Syn er sawe rigesth> (ib. s. 19 
n:r 140; jmf. också II Kommentaren s. 15). | 
Även andra exempel på vporum (vgrum) = var mér finnas. 
Bland de övriga — icke mycket talrika — exemplen på de 
i fråga varande verbalformerna på -um, -umk nämner jag dessa: 
Såsom redan för många år sedan Th. Wisén i Ark. I, 384 
framhållit, är det huvudsakligen i starka verb, som dessa former 
anträffas. Exemplen från svagt böjda verb äro avgjort färre. 
Först anföras preteriti-former av starka verb: 
Bragi Ragnarsdråpa 7: 


R&s gofumk reibar måna 
Ragnarr ok fiold sagna 


Gofumk = gaf mér. 'Ragnar gav mig Res (en sjökonungs) vagns 
(= skeppets) måne (= sköld) med de många sägnerna'. 


Digitized b Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


Kock: Fornnord, böjningsformer. 59 


Egill Sonatorrek 24: 
Gofumk iprött 
ulfs of bågi 
Gofumk = gaf mér. "Ulvens fiende gav mig en idrott. .-.' 
Kveldulfr s. 26: 
létumk pung at bingi 
Ppörs fangvina at ganga, 
skiétt munat hefnt, bpött hvettimk 
hugr, malm-Gnåar brugbpit. 
"Den tunge glde berovede mig krefter til at gå i kamp; hevnen 
vil ikke hurtig komme, skönt lysten dertil mangler ikke". 
Egill Lausavisa 43: 
mér bråsk minnar systur 
mogr, hétumk på fogru, 
Hétumk (= hét mér) bå fogru 'han lovade mig då (allt) gott'. 
Glämr Geirason Gråfeldardråpa 11: 


Fellumk holf, pås hilmis 
hiordrifa brå lifi 

(rébat oss til aupar) 
aubvön (Haralds daubpi), 


Fellumk (= fell mér) holf aupvon "halva rikedomsförhoppningen 
föll (sammanstörtade) för mig”. 
Egill Hofuplausn 2: 


Bupumk hilmir lop, 
åk hröprs of kvob, 


Bubumk = baup mér. 'Fursten inbjöd mig'. 
Egill Lausavisa 27: 


Urpumk leip en liöta 
landbeipabar reipi; 


Urbumk = varb mér. 'Landkrävarens stygga vrede blev mig okär' 
Exempel på presensformer av starka verb äro: 
Vafpräpnismål 7: 


Hvat er bat manna, 
er i minom sal 
verpomece ordi å? 


"Som i min sal kastar ord på mig” (verpome = verpr mik). 


pigitized sy GO( gle PRINCETON UNIVERSITY 


60 Kock: Fornnord. böjningsformer. 


Grimnismål 1: 
brennome feldr fyr. 


Brennome = brenn mér (brinn mér). "Pälsen brinner för mig". 
Hallfropr Lausavisa 20: 
Veitkat hitt, hvat verba 
verglöpar skal tröpu, 
rinnumk öst til Ilmar 
unnar dags, å munni. 
I hskr. rennumz2; rennumk rinnumk = renn mér, rinn mér. 'Jeg 
nerer kerlighed til...” 
Kormåkr Lausavisa 62: 


Snertum harmr vip hiarta. 


'En sorg rör mitt hjärta'. 
Hallbiorn Oddsson Lausavisa s. 104: 


snertumk harmr i bhiarta. 
Fåfnismål 1: 
stondome til biarta hiorr. 


Stondome = stendr mér. "Svärdet står i mitt hjärta. 
Gamli kanéki Harmsöl 47: 
Litk optliga yta 
öglikan mik fikium 


(aukumk sör I sliku 
sött) åstvinum dréöttins; 


Aukumk = eykr mer. "En svår sorg uppstår för mig därav'. 
Exemplen från svaga verb äro helt få, såsom: 
preteritiformer: 

Håvamål 108: 


ennar godo kono, 
peirrar er laygdome arm yfir. 


Lwgdomc yfir = lagbi mik yfir 'som lade armen över mig'. 


pigitized by (GON gle PRINCETON UNIVERSITY 


Kock: Fornnord. böjningsformer. 61 


Egill Lausavisa 26: 
hugr tiådum miok måga. 
I Skjaldedigtning I B s. 48 normaliserar Finnur Jönsson formen 
till tjödum, men handskrifterna giva stöd åt läsarten tiåpum (se 
Skjaldedigtning I A s. 55, hvilket Wessén s. 15 icke nämner); 
i Lexicon poeticum s. 566 (som utgivits efter Skjaldedigtning 
I B) normaliseras formen till tédumk (till téa 'visa, hjälpa”). 
Vare sig att man anser den riktiga läsarten vara tiåpum (till 
téa) eller tiöbum (till tiöa 'hjälpa'), betyder tiåpum (tiöbum) 
"hjälpte mig”. 
Kormåkr Lausavisa 1: 
menreipb... 
réttumk risti. 
Réttumk = rétti mér. "Kvinnan sträckte sin vrist mot mig”. 
Presens-former: 
Hallfropr Lausavisa 5: 
hofum gramr... framban. 


Hofum = hefr mik. 'Fursten har utmärkt mig'. 
Pörbr Kolbeinsson Lausavisa 5: 
... hofumk orkn of skempban 


Hofumk = hefr mik. 'En själhund har skadat mig”. 
Steinarr Lausavisa (Skjaldedigtn. I B s. 386). 


siå hofumk veltistop stiltan 
straumtungls. .. 


Hofumk (= hefr mik) stiltan "bar bragt mig i en farlig ställning”. 
Gamli kanéki Harmsöl 17: 


slikr hofum synbar auki 
sött... 


Hofum (= hefr mik) sött "har hemsökt mig”. 
Alvissmål 9: 


oll of rarc fira 
voromce, dvergr! at vitir. 


Vorome (= varir mik). 'Jag anar, att du vet... 


pigitized sy GO( gle PRINCETON UNIVERSITY 


62 Kock: Fornnord. böjningsformer. 


Så ock i flera följande strofer i Alvissmål. 
Samma form (vårumest)) synes föreligga även i Hyndluliép 
31, 34, 36: 
vörumz at viti sua. 


'jag väntar att han vet det'. 
Egill Hopublausn 19: 
gött bykkiumk bat, 
es ek pogn of gat. 
bykkiumk = bykki mer. 'Jeg er glad ved at... 

Det är däremot första pers. sing., som föreligger uti så- 
dana exempel som: 

Egill Lausavisa 43: 

ek pöttumk på orka 
arfa Geirs til parfar; 
"Jeg mente da at udfore..-.' 

Det är allmänt känt, att den ursprungliga dativ-formen 
mér och den urspruugliga ack.-formen mik såsom enklitiska ord 
efter verbalformer mången gång brukas i hvarandras ställe?). 
Detta beror åtminstone till god del på följande omständigheter. 
Som bekant förloras ljudlagsenligt redan mycket tidigt -& i ljud- 
gruppen -mr med infortis (så redan t. ex. Lyngby), t. ex. dat. pl. 
>”dagumr > isl. dogum; pret, plur. wärum(e)r 'voro för mig' > vgrum 
(vörum bar at meini "de voro mig till men” Gisli Särsson Lausa- 
visa 13, Skjalded. I B s. 98). Vidare är det i isländsk poesi 
en ytterst vanlig företeelse, att ett enklitiskt -[e]k 'jag' utan nämn- 
värd betydelseskillnad dels tillfogas, dels utelämnas efter en 
verbalform. Så ha t. ex. ek emk och ek em "jag är samma be- 
tydelse; ek kvamk och ek kvam 'jag kom samma betydelse. För 
det föga reflekterande språkmedvetandet utbildade sig därför 
denna liberala regel: efter en verbalform på -m kan ”k ofta utan 
egentlig betydelseförändring följa eller utelämnas; alltså erwmhk 
= erum 0. 8. V. 


1) Om bruket av mik, pik, sik i st. f. mér, bér, sér se Lund Ordfojnings- 
lere 8. 62. 


pigitized by (GON gle PRINCETON UNIVERSITY 


Kock: Fornnord. böjningsformer. 63 


Frågan är nu den: huru hava de ovan omtalade formerna 
för 3. pers. singularis med enklitiskt tillagt mér eller mik 
uppstått? 

Wessén besvarar i »Tvenne bidrag till nordisk språkhistoria» 
s. 13 ff. (se särskilt s. 19 ff. och s. 28) spörsmålet sålunda: 

Han stöder sig — kan man väl säga — delvis på den av 
mig i Bidrag till svensk etymologi (1880) s. 16 f£. och Svensk 
ljudhistoria I s. 128 påvisade utvecklingen i fornsvenskan, 
enligt hvilken ljudgruppen -em- (-em-) ljudlagsenligt blir till -um- 
(-om-) i relativt oakcentuerad stavelse, en uppfattning till hvilken 
v. Friesen Vår älsta handskrift s. 42 f. senare anslutit sig. 
Enligt denna ljudlag motsvaras isl. (västnord.) e av fsv. a (0) i 
de i satsen ofta relativt oakcentuerade orden isl. sem: fsv. sum 
(som) — isl. nema: fsv. num — fnorska em fda cem: fsv. wm (om; 
konjunktionen) — dat. pl. isl. beim, pem: fsv. bom. Nära be- 
släktad med denna utveckling är den senare i fsv. och fdanskan 
inträdda utvecklingen av & (e) till « framför »m i senare kompo- 
sitionsleder sådana som fsv. Biureem: Byrum (nu Stora Bjurum) 
i Västergötland ete.; se Falkman Ortnamnen i Skåne s. 46, 
Kock Fsv. ljudlära I 209, Sv. akcent II, 335 ff., Sv. ljudh. I 
s. 186 f. 

Nu menar Wessén, att redan under urnordisk tid och 
alltså även i det fornvästnordiska språket (isländskan) ljud- 
grupperna -im-, -em- i infortisstavelse ljudlagsenligt skulle 
ha blivit till -um-. I överensstämmelse med denna sin hypotes 
förmodar W., att urnord. presens-former med enklitiskt mir 
(mér), mik sådana som ”standid-mir, ”habed-mir, "bunkid-min, 
Flagide-mik blivit till Fstandimr > stondum; "habemk > "habumk 
> hofumk; "bukkimr > bykkium; "lagdemk > lagdumk > logbumk, 
nämligen därigenom, att först d ljudlagsenligt förlorades framför 
följande m, och att senare under urnord. tid -ima -emk blevo 
till -um, -umk. Han tillägger: »de på detta sätt uppkomna for- 
merna vunno stöd i präsentia av första klassens svaga verb: 
>kallöd-mik > kollomk, och dylika>, 

Vidare menar Wessén, att alla övriga verbalformer med 


pigitized by (GON gle PRINCETON UNIVERSITY 


64 Kock: Fornnord. böjningsformer. 


enklitiskt -mir, -mik och med betydelse av 3. pers. singularis 
skulle på analogisk väg efter dessa typer hava erhållit for- 
merna på -um, -umk. 

Emot denna hypotes är mycket att invända. 

Naturligtvis hava, såsom Wessén och andra framhållit, 
former på -umk sådana som de ovan anförda tillhört det verk- 
ligen talade språket, och de äro ingalunda endast av skalderna 
av metriska eller av andra skäl bildade. Men däremot är det 
oberättigat, när Wessén synes mena, att dylika former i tal- 
språket användes av alla verb av alla böjningsklasser. Han 
tar egentligen icke hänsyn till, hvilka former på -um(k), som 
verkligen antecknats. 

Nu är emellertid förhållandet detta: De i fråga varande 
formerna på -um(k) användas i relativt ringa utsträckning. Det 
är framför allt 3. sing. erumk (= er mér), som är vanlig. Vi- 
dare brukas de i större utsträckning av starka verb än av 
svaga verb. Exemplen från svaga verb äro över huvud få; 
jmf. ovan s. 58. 

Det torde därför vid förklaringen av 3. pers. sing. på 
-um(k) vara nödvändigt att gå ut ifrån, att den ingalunda till- 
hörde så att säga konjugationernas normalformer, utan att 
den fastmer var en relativt sällsynt bildning. Vidare bör 
man framför allt söka historiskt förklara de verkligen uppvisade 
formerna på -wn(k), särskilt den oftast uppvisade formen erum(k). 
Om detta lyckas, bör man tillse, huruvida icke också de andra 
wm(k)-formerna kunna tillfredsställande förklaras. 

Vidare måste dessa brister i Wesséns hypotes framhållas: 

Blott i förbigående nämner jag, att Wessén icke anför någon 
parallel till den av honom antagua genomgående förlusten 
av d framför m i infortis-stavelse. Detta är dock kanske av 
mindre vikt, då det är möjligt, att d i denna ställning kunde 
förloras. 

Huvudspörsmålet är emellertid detta: hava i infortis-sta- 
velser (såsom Wessén menar) ljudgrupperna -im-, -em- under 


Original fro 
Digitized by GOC gle PRINCETON UNIVERSITY 


Kock: Fornnord. böjningsformer. 65 


urnordisk tid ljudlagsenligt blivit till -um-, således icke blott 
på det östnordiska, utan även på det västnordiska språkområdet? 

Redan före utgivandet av denna Wesséns avhandling hade 
jag övervägt denna fråga. 

Enligt min åsikt har en sådan ljudlag icke gjort sig gäl- 
lande uti isländskan! eller under urnordisk tid, och Wessén har 
icke förmått å daga lägga en sådan ljudövergång. 

Tvärtom tala fakta emot ett dylikt antagande. 

Jag erinrar å nyo om de nyss från fornsvensk synpunkt 
framhållna orden med u, hvilka i satsen ofta äro relativt oak- 
centuerade: 

fsv. sum (som), men isl. sem; 

fsv. num, men isl. nema; 

fsv. um (om), men fnorska em; 

fsv. dat. pl. bom; men isl. bem (jämte det vanliga beim). 
Uppenbarligen kan man icke antaga, att i alla dessa ord fortis- 
formen skulle hava segrat på det västnord. språkområdet, men 
däremot infortis-formen i fornsvenskan. Här hava alltså olika 
ljudlagar gjort sig gällande: på västnord. område kvarstod -em- 
i infortis-stavelse; på östnord. område blev -em- däremot i in- 
fortis-stavelse till -um- (-om-). 

Icke mindre viktigt är det vittnesbörd, som gives av den 
isl. 1. pers. pl. på -im i presens och preteritum konj. Som 
bekant lyda i älsta isländskan dessa former pres. konj. bindim, 
démim etc. ete., pret. konj. byndim, démdim etc. etc. I fall 
verkligen under urnord. tid -im i infortis-stavelse ljudlagsenligt 
blivit till -um, måste man ju ha havt uteslutande isl. Ybindum, 
Xdémum, "byndum, "démdum. Det går icke att med Wessén söka 
bortförklara detta konjunktiv-formernas vittnesbörd därmed, att 
-im icke skulle vara ljudlagsenligt, utan kvarstå genom inflytande 


! Som bekant intaga åtskilliga fnorska dialekter ett övergångs- 
stadium mellan isländskan å ena sidan och de östnordiska språken å 
den andra. Jag skall icke uttala mig om huruvida i någon fornnorsk 
bygd ljudutvecklingen av -im-, -em- varit densamma som i de östnordiska 
språken. 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXV, NY FÖLJD XXXI, 5 


Digitized I Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


66 Kock: Fornnord. böjningsformer. 


från -i i andra konjunktiv-former (3. sg. bindi etc.). Vokalisationen 
i första pers. pl. på -m (-um, -im) har nämligen icke annars i den 
älsta isländskan rönt analogisk påverkan från vokalisationen i 
andra verbaländelser!. 

Emot en urnordisk (västnordisk) ljudlagsenlig övergång -im- 
(-em- -em-) > -um tala även: 

isl. gersemi, gersimi: fsv. gersum, gersom (jämte gersem(e)), 
fda. gersom. 

isl. fråndsemi, fno. frendsime?. 

isl. fno. millim mellan” (hvarom vidare nedan s. 85). 

På ett en eller annan gång i Hauksböék anträffat megim 
(till vegr) är däremot ingen vikt att lägga; jmf. nedan s. 82. 

Av det nu anförda anser jag framgå, att -im-, -em- uti 
infortis-stavelse under urnordisk tid eller i isländskan icke ljud- 
lagsenligt blev till -um-. 

Men även om Wessén hade havt rätt i denna hypotes, 
och även om hans hypotes att "verpid-mik, "lagide-mik blivit 
ljudlagsenligt till verpumk, logbumk, så hade det dock icke varit 
rimligt att förklara samtliga former på -um, -umk med bety- 
tydelse av 3. sg., efterföljd av mér, mik genom analogisk på- 
verkan från former av typerna verpumk logbumk. 

Absolut alla former på -umk i 3. sing. ha väl icke antecknats 
här ovan, men helt visst giva de antecknade formerna en i hu- 
vudsak trogen bild av dessa formers användning i isländsk poesi. 

Ser man nu på de anförda exemplen, så finner man (jmf. 
ovan s. 56), att det framför allt är 3. sg. er 'är' (till verbet vera), 
som möter under formerna på -um, -umk. Vidare iakttar man, 


! Då, såsom ovan framhållits, -em- i de östnordiska språken ljud- 
lagsenligt blivit till -uwm- i de relativt oakcentuerade orden isl. sem: fsv. 
sum etc., så är det sannolikt, att i dessa språk (fsv. och fda.) den gamla 
ändelsen -im i pres. och pret. konj. ljudlagsenligt blivit till -um: bindim > 
bindum etc. Som bekant ändas i fsv. 1. pl. konj. i pres. och pret. på -um, 
icke på -im (bindum, bundum etc.). 

? När undantagsvis någon gång i västnord. språk anträffas gersymi, 
frendsymi, så beror detta på en helt sen dialektisk övergång i > y framför 
det labiala m i semifortis-stavelse; jmf. Kock Svensk ljudh. I s. 260. 


pigitized by (FO( gle PRINCETON UNIVERSITY 


Kock: Fornnord, böjningsformer. 67 


att 3. pers. pret. sg. var (till vera) icke sällan anträffas i varum 
varumk (vorum, vorumk). 

Om jag riktigt förstått Wesséns framställning, så skulle 
enligt hans mening den mycket vanliga formen 3. sg. pres. erum 
erumk ävensom den flera gånger anträffade formen 3. sg. pret. 
vorum vorumk ha uppstått på analogisk väg och väsentligen 
genom inflytande från typerna verpumk, logbumk. 

Detta är dock i högsta grad osannolikt. Det ytterst vanliga 
verbet vera har ju, tack vare sin stora frekvens, över huvud med 
en utomordentlig seghet fasthållit sina urgamla böjningsformer; 
jag erinrar t. ex. om 1. sg. pres. em med slutljudande -». Det 
vore då mycket förunderligt, om de relativt vanliga formerna 
3. sg. erum erumk på analogisk väg skulle ha fått -um, -umk 
från de relativt sällsynta verpumk etc. Det vore även påfal- 
lande, om under dessa förhållanden det upprepade gånger mö- 
tande vorum vorumk hade analogien att tacka för sitt upphov. 

Vidare nödgas Wessén antaga, att sådana preteriti-former i 
tredje sing. av starka verb som létumk, hétumk, fellumk, gofumk 
uppstått på analogisk väg. Ty man har ju aldrig havt några 
äldre former "leti-mk, ”"gafi-mk etc. eller dylikt. Det skulle väl 
vara genom analogisk påverkan från mönster av typerna verpr: 
verpumk (presens-former) och lagbi: logbumk (preteriti-former), som 
Wessén tänker sig, att létumk, gofumk etc. skulle ha uppstått. 
Detta blir dock ytterst osannolikt, när man besinnar, huru vitt 
skilda de aktiva ursprungsformerna äro. Formerna pres. verpr 
och pret. lagbi å ena sidan och preteriti-formerna lét, hét, fell, 
gaf å den andra äro hvarandra allt för olika, för att de skulle 
associeras med hvarandra. 

Emot Wesséns hypotes talar ytterligare kraftigt, att han är 
tvungen (s. 17) att söka förklara också medial-formens första 
pers. sing. på -umk i preteritum av starka verb (fellumk, hetumk, 
létumk etc. etc.) såsom uppkommen genom en ganska kom pli- 
cerad analogi. 

Så väl dessa sistnämnda former som de flesta andra här 


pigitized by (FO gle PRINCETON UNIVERSITY 


68 Kock: Fornnord. böjningsformer. 


anförda former på -um, -umk äro däremot enligt min mening 
fullt ljudlagsenliga'!. 

Till frågans belysning erinrar jag först om en god parallel 
från andra språkområden. Det nysvenska låneordet alarm (som 
lånats från fra. alarme, ty. alarm) har i äldre nysv. även formen 
ålarum FH. (1547), alarom Gustav I:s registratur (1529) (exempel 
i SAO... Också i äldre danskan anträffas alaruwm (ex. hos 
Kalkar). Alltså har »m i den slutljudande ljudgruppen -rm över- 
gått till -um (-om): alarm > alarum. 

Enligt min åsikt har i isländskan under förliterär tid föl- 
jande (nära nog med naturnödvändighet inträdande) ljudlag gjort 
sig gällande: när genom vokalsynkope konsonanten »m 
kommer i interkonsonantisk ställning, övergår den 
till vokaliskt m, som något senare blir till um. Det 
är dock möjligt, att konsonanten m i nämnda ställning om e- 
delbart blev till um (utan mellanstadiet av vokaliskt 1). Na- 
turligtvis är det m-ljudets labiala natur, som vållade att parasit- 
vokalen blev det labiala u. 





1 Det bör nämnas, att Grimm Deutsche Grammatik IV (1837) s. 39 f. 
yttrar om första pers. i sing.: »das reflexive mik wird in mk (me) verkärzt 
und mittelst des eingeschobenen vocals o an den consonant der ersten pers. 
geheftet. das gilt eigentlich nur vom präs. und prät. starker conj.; in der 
schwachen aber muss der vocalische ausgang der ersten pers. in beiden 
temp. sich von jenem o absorbieren lassen. ohne das eingeschaltete o wäre 
das suffix in der starken form nicht auszusprechen gewesen; in der schwachen 
hätte sich mc an die vocalischen ausgänge der flexion schliessen mögen; 
man sieht 'dass die starke form den ton angab>. I en not s. 409 yttras: 
»dieselbe form kommt aber auch zum vorschein för den nicht-reflexiven, 
unmedialen fall, wenn das omc einer dritten person... suffigiert wird, z. b. 
brennome feldr ... stöndomk til hiarta hiörr...> : 

I TfF. N. R. VI, 257 ff. nar Dyrlund publicerat ett (i april 1861 
skrivet) brev till honom från Lyngby angående denna fråga. Lyngby yttrar 
däri 8. 260 f. med tanke på stondumk (= stendr mér): >mulig er... Grimm's 
forklaring (D. gr. IV, 39 felg.), at :u er en bindevocal; den kunde stad- 
fiesteb med comomtc, dog har man ej stedse -u foran -mk... U måtte så 
enkes at have udviklet sig af m i mk; stend-u-mk kan alligevel ej blive 
stondumk, byd-u-mk kan ej blive bjödume>. Emellertid förkastar Lyngby 
själv snarast detta resonemang, i det han anser, att 1. pers. sg. i medium 
komumk fått -umk på analogisk väg (s. 259). 


oiitzed sy (GOOSE PRINCETON UNIVERSITY 


Kock: Fornnord. böjningsformer. 69 


Under det att Wessén nödgas förklara starka preteriti-former 
i första sing. av mediura sådana som hétumk ”jag kallade 
mig, jag hette” (till heita; flera gånger t. ex. i Grimnismål) etc. 
såsom uteslutande analogi-bildningar, förklaras de helt enkelt 
genom nyss anförda ljudlag. 

Ek hét-m(i)k blev ljudlagsenligt till ek hétumk osv. osv. 

Nu hade man ju i en mängd starka preterita samma 
rotvokal i singularis och i pluralis. Detta är fallet med pret. 
fell, blés (till blåsa), grét, lét, rép, blét (till blöta), hét, lék — (blett 
[till blanda], felt [till falda], gekk, helt, hekk [till hanga]) — ål, för, 
göl, gröf, höf, hlöb, hnöf 'avskar', köl, köf, möl, sköf, sköp, sör, 
éb, ör, skök, tök, stöb, — (dré, flö, gnö, hlö, klé, slö, pö) — iök, 
iés, hliöp; de inom parentes satta verben ha olika kongonantism 
i sing. och i plur. (blett: blendum, drö: drögum etc.) I alla sådana 
verb, i hvilka även konsonantismen var lika i sing. och i plur., 
hade 1. pers. sing. i medium på ljudlagsenlig väg fått alldeles 
samma form, som 1. pers. plur. i medium använde: ek hetumk : 
vér hétumk etc. 

Vidare hade man även åtskilliga andra preterita (av typen 
1. sg. gofumk: 1. pl. gdfumk till gefa), i hvilka den ljudlagsenliga 
singular-formen och den ljudlagsenliga plural-formen i medium åt- 
skildes blott genom rotvokalens olika kvantitet. Hit höra pre- 
terita till verb sådana som drepa, feta, geta, kveba, meta, reka etc. 
etc. etc. i den mån, som mededialformer användes av dem. 

Det är helt naturligt, att under dessa förhållanden regeln 
utbildades: >»>1. sing. i medium skall ha samma form som 1. 
plur. i medium». Då hétumk, fellumk etc. etc. fungerade så väl 
såsom 1. sing. som såsom 1. plur., så lät man t. ex. ett av 1. 
sing. pret. beit-mik (till bita) uppkommet "beitumk efter formen 
i 1. pl. bitumk ombildas till bitumk. 

Härvid spelade också 3. plur. i aktivum på -umk en (om 
också blott underordnad) roll; beir bitu mik "de beto mig” hade 
ju blivit till beir bitumk etc. 

Vi övergå nu speciellt till de ovan anförda um(k)-formerna, 


pigitized by GO gle PRINCETON UNIVERSITY 


70 Kock: Fornnord. böjningsformer. 


som utgöra tredje sing. i aktivum med vidfogat -mik eller 
-mir (-mér). ; 

Genom nyss s. 68 nämnda ljudlag äro följande former 
omedelbart klara: 

3. sg. pres. "er-mir blev genom synkope av ultimas i-ljud 
till "erumzr, och eftersom slutljudande -mz i infortisstavelse blev 
till -m(2), uppstod av ”ezxumr formen erum med en betydelse mot- 
svarande isl. er mér. 

3. sg. er-mik blev likaledes genom synkope till erumk. 

3. sg. war-mir blev till fwarumr > ”"warum(m) vorum med 
betydelse av var meér. 

3. sg. war-mik blev till fwarumk vorumk. Som bekant an- 
vändes 3. pluralis vgru (med suffigerat pronomen vgrum[Rr] 
vgrumk) mycket ofta med infortis i satssammanhanget; därvid 
förkortades dess rotvokal, så att man jämte den plurala fortis- 
formen vgru (vörum vörumk) även fick den plurala infortis- 
formen voru (vorum vorumk). Under dessa förhållanden är det 
självklart, att den på nyss angivna sätt uppkomna 3. singularis 
vorum vorumk stundom i uttalet och i skriften fick långt o från 
de fakultativt med långt o använda pluralformerna vgrum 
vgörumk. 

3. sg. pret. "gab-mik blev till gafumk gofumk. I fall 3. sg. pret. 
gofumk fakultativt kunnat hava långt po i penultima, så har detta 
överförts från 3. pl. pret. göfu göfumk, liksom 3. sg. vorumk 
kunde få långt g från 3. pl. vgru vörumhk. 

3. sg. pret. "let-mik blev på enahanda sätt till letumk. 

3. sg. pret. ”het-mik till hétumk. 

3. sg. pret. ”fell-mik till fellumk. 

Sedan gammalt hade man i 3. plur. pret. former på -um, 
-umk, som så uppstått, att t. ex. pret. plur. fellu förenats med 
ett enklitiskt mir, mik. Fellu-m(i)z blev till "fellumr fellum; 
fellu-m(i)k blev till fellumk. — På här utvecklade sätt hade man i 
åtskilliga verb fått samma former i 3. singularis pret., som 
man egde i 3. plur. pret. Det är därför naturligt, att för ett 
föga reflekterande språkmedvetande denna regel utbildades: »3. 


Digitized I Go gle PRINCETOI 





Kock: Fornnord. böjningsformer. cl 


sing. pret. på -um, -umk bör över huvud hava samma form som 3. 
plur. pret. på -um, -umk>. Härigenom förklaras med stor lätt- 
het 3. sg. pret. bubumk och urbumk (och eventuellt fordom exi- 
sterande, men icke antecknade motsvarande former till andra 
verb). Pret. sg. "baud-mik, ”ward-mik blevo till "baudumk, "ward- 
umk (vorbumk). Men eftersom 3. pl. vgrumk, göfumk, létumk, 
hétumk, fellumk hette på samma sätt, när de användes såsom 3. 
sg., så lät man också 3. pl. bubumk, urbumk fungera även såsom 
3. sg. och ersätta de ljudlagsenliga "baudumk, ”vorbumk. 

Denna process underlättades av följande omständigheter: 

Första pers. plur. pret. i medium (vér hétumk "vi kallade 
oss, vi hette') hade sedan gammalt sammanfallit med tredje 
plur. pret. i aktivum med suffigerat -mk, -m (hétu' mk, hétu'm = 
hétu-mr; bitu'mk etc.). 

Första sing. pret. i medium (ek hétumk etc.) använde i 
åtskilliga verb samma form som 1. plur. i medium (vér hétumk etc.). 

Utan vidare klara äro även de ovan s. 60 anförda presens- 
formerna brennome (= brinn mik, brinn mér) och rinnumk (renn- 
umk) till de starka verben brenna (brinna) och rinna (renna). 

I 3. sg. pres. hade man ljudlagsenligt brenn (brinn), rinn 
(renn) med efter nn förlorat -Rr. Brenn-mik (brinn-mik) blev till 
brennumk (brinnumk), och på likartat sätt rinn-mik (renn-mik) 
till rinnumk (rennumk). 

Vidare må här erinras därom, att i flera verb, till hvilka 
en 3. sg. på -um, -umk emellertid icke antecknats, en dylik 3. 
sg. på -um, -umk skulle, om den brukats, sammanfalla med 3. pl. 
på -um, -umk, om man bortser från konsonant-kvantiteten, t. ex. 
i stela 'stjäla' (3. pres. sg. till och med stel jämte stell), skina, 
bera, skera, lesa (3. pres. sg. les jämte less. Noreen Ai. gr.? & 521: 2). 

Till belysning av ord av typen verpumk (= verpr-mik) er- 
inrar jag om det kända förhållandet, att & och r förloras i inter- 
konsonantisk ställning i isländskan, t. ex. nom. ulfr men ulfgi 
icke ulven' (< ulfr-gi i nom.) Lokasenna 39 — fsv. run. 
faprkar Hallnäs Uppland (Liljegren nr. 265): isl. febgar "fader 
och son” — ”systrkin: isl. systkin 'syskon'”. =" 


Digitized I Go gle PRINCETOI 





72 Kock: Fornnord. böjningsformer. 


Tredje sg. pres. i aktivum ”"werpr-mik övergick på enahanda 
sätt till ”"werp mik. När ultimas i synkoperades, blev (alldeles 
som vid utvecklingen till erumk etc.) "werpmk till verpumk. 

Så äro ock dessa ovan antecknade presensformer att uppfatta: 

3. sg. pres. "snert(r)-mer blev till snertum. 

3. sg. pres. ”snert(z)-mik blev till snertumk. 

Man hade alltså i en mängd verb fullt ljudlagsenligt uti 
tredje sing. presens av aktivum fått en form på -umk, som 
var alldeles identisk med så väl första sing. pres. i medium 
som med första plur. pres. i medium. 

Första sing. i aktivum av starka verb ändades ju ännu i 
sen förhistorisk tid på -u: "ek komu osv. Detta framgår därav, 
att den oomljudda vokalen kvarstår i det av ”komu mik upp- 
komna 1. pers. sing. medium komumk etc. (jmf. redan t. ex. 
Moritz Heyne Laut- und flexionslehte der altgerm. dialecte (1862) 
$ 85, Lyngby i Tidskr. f. Phil. VI (1865) s. 21 not 2, Tidskr. 
f. Fil. N.R. VI: 258), och det bestyrkes därav, att man ännu i 
tidig literär tid har kvar några exempel på enstaviga oomljudda 
former i 1. sg: pres. kom, skiöt etc. (Hegstad i Ark. nf. XVI, 
358 ff., XVIII, 283 ff.). 

I 1. plur. pres. medium hade man sedan gammalt vér 
komumk etc. 

Formerna verpumk, snertumk, rennumk etc. voro alltså så 
väl första sing. medium och första plur. medium som 
tredje sing. i aktivum. 

Härigenom bli de blott en gång hvardera antecknade tredje 
sing. i aktivum aukumk (till auka), stondumk (till standa) lätt 
begripliga. Liksom verpumk, rennumk etc. hade samma rotvokal, 
här de fungerade som 3. sing. i aktivum, samt när de funge- 
rade som 1. sing. i medium och som 1. plur. i medium, så lät 
man de ljudlagsenliga ("oyk[z]mik >) "eykumk och ("stend[r]-mik >) 
>stendumk få i penultima samma vokal, som dessa verbs två 
andra presens-former på -umk (1. sing. och 1. plur. i medium 
aukumk, stondumk) redan hade, alltså aukumk, stondumk. 

I fall man "vill taga hänsyn även till eventuellt en gång 


Digitized I Go gle PRINCETOI 





Kock: Fornnord. böjningsformer. 73 


existerande, men icke antecknade former på -umk i tredje sing. 
i aktivum, så bör det framhållas, att obetingat majoriteten 
(omkring 114) av isl. starka verb ha samma rotvokal i 3. sg. 
presens samt i 1. och 3. plur. pres. (binda, bregba, verba, drepa, 
bita, hetta etc.); det är därför naturligt, att plural-formernas rot- 
vokal genomfördes. 

Såsom redan nämnts, äro de svaga verb helt få, från hvilka 
exempel antecknats på 3. sing. pres. med enklitiskt -mk, -m. 
Presens-formerna hofumk till hafa 'hava' och vgrumk (pres. sg. 
varir mik "jag väntar') till det impersonella vara finnas. 

Verbet hafa (= got. haban) använde i gotiskan i 2. 3. sg. pres. 
habais, habaib, som i isländska borde motsvaras av ”hafir utan 
t-omljud. Denna fnord. form kan föreligga i fsv. pres. havir. 
Den i älsta isländskan vanliga formen hefr i 2. 3. sg. visar, att 
man jämte urnord. Xhabér (motsvarande got. habais habaip) även 
havt ett urnord. ”habir, som genom iz-omljud på vanligt sätt 
blev till isl. hefr. Från detta hefr fick det äldre isl. ”hafir 
(= fsv. havir) vokalen e, så att isl. hefir uppstod. Ett äldre isl. 
>hef[r]-m(i)k gav ljudlagsenligt ”hefumk, som genom inflytande dels 
från 1. pl. pres. hafum (hofum), 3. pl. pres. hafa, dels från pre- 
sens-formen ”hafir (fsv. havir) blev till ”hafumk > hofumk. 

Härvid har även analogien från de starka verben spelat en 
mycket viktig roll. Efter t. ex. infin. standa: 3. sg. pres. "standumk 
stondumk = stendr mér, infin. verpa: 3. sg. pres. verpumk osv. har 
till infin. hafa bildats 3. sg. pres. ”hafumk hofumk = hefr mér. 

På väsentligen samma sätt ha infin. standa: 3. sg. pres. 
stondumk, infin. hafa: 3. sg. pres. hofumk osv. till infin. vara 
framkallat 3. sg. pres. vorumk. 

Preteriti-formerna i 3. sing. av aktivum med enklitiskt 
-mk, -m av svaga verb (logbumk, tiåbumk, réttumk) äro lätt 
förklarliga. 

Formen logbumk hade fullt ljudlagsenligt redan uppstått i 
följande personer: 

Då man på urnord. tid hade run. pret. tawidö (guldhornet) 


Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


74 Kock: Fornnord. böjningsformer. 


'jag utstyrde', så blev 1. sing. pret. "lazido med den labiala 
vokalen öd och suffigerat mik i medium till logbumk. 

Första pers. plur. lagäum med suffigerat okkr blev på 
vanligt sätt till logbumk (jmf. vidare nedan). 

Tredje pers. plur. logbu med suffigerat mik, mer blev lika- 
ledes på normalt sätt logbu'mk (logbu'm), logbumk (logbum). 

Då man nu dessutom i pret. av de starka verben ljudlags- 
enligt eller väsentligen ljudlagsenligt hade i 3. pers. sing. fått 
en form på -umk (fellumk, bupumk etc.), så är det naturligt, att 
det ljudlagsenliga lagbi-m(i)k ”lagbimk — dels efter de starka verbens 
mönster, dels genom påverkan av 1. sing. i medium lagbumk 
(logbumk), av 1. plur. i medium lagbumk (logbumk) och av 3. 
plur. i akt. med enklititisk pron. lagbumk (lögbumk) — blev till 


logbumk (logbumk). 


I detta sammanhang inskjuter jag ett par anmärkningar om 
den mediala formen i de västnord. språken. Jag kan icke an- 
sluta mig till den av Wimmer i Det philologisk-historiske sam- 
funds mindeskrift (1879) s. 184 ff. framställda teorien för upp- 
komsten av 1. pl. i medium lpgbumk etc. Han anser, att liksom 
sik (-sk) tillagts 2. och 3. pers., samma pronomen (sik) tillagts även 
1. pers. pl., och att lagbuwmsk först något senare blivit till logbumk 
genom förlust av s i interkonsonantisk ställning; (enligt honom 
skulle formen för 1. pers. pl. på -umsk ha på analogisk väg över- 
förts även till 1. pers. sing. i medium). Häremot talar framför 
allt, att s annars icke brukar förloras i interkonsonantisk ställ- 
ning; jmf. även Th. Wisén i Ark. I (1883) s. 370 ff. Redan 
Grimm har i Deutsche grammatik IV, 40 (se även Falk i AfdA. 
XVIII, 192) enligt min uppfattning riktigt insett, att 1. pl. i me- 
dium så uppstått, att till 1. pl. i aktivum -wmrm (ex. lagbum logbum) 
fogades pron. okkr 'oss två (logbumk), och denna åsikt är väl 
den allmänt antagna. 

Emellertid torde någon ytterligare belysning av formens 
upphov vara behövlig. 


pigitized sy GO gle PRINCETON UNIVERSITY 


Kock: Fornnord. böjningsformer. 75 


Tydligen bildade man ursprungligen mediala former till 
första pers. på följande sätt. 

Till aktiv-formen i sing. fogades enklitiskt mik. Till aktiv- 
formen i pluralis fogades okkr, när subjektet (vit) var dualt, men 
däremot oss, när subjektet (wir vér) var pluralt. Härigenom upp- 
stodo t. ex. i 1. sg. "ek lagdu-m(i)k, ek logbumk — i 1. dualis "vit 
lagdum-(o)kkr, vit logbumk — i 1. plur. "vér lagdum-(o)ss, vér 
logbums. Det är möjligt, att en sådan form som 1. pers. plur. 
i medium bums (< baums) i Strengleikar s. 38: 22 (handskr. från 
c. 1250) till verbet båask utgör en dylik gammal form, uppkommen 
av bäum-(o)ss, men då hskr. använder -s även i gerdes hann, snys 
hugr och i några andra exempel (Specht i Acta german. III n:r 1 
8. 32), så har bums icke något vitsord. 

När den ursprungliga dual-formen på -mk genomfördes 
även såsom 1. pers. pluralis med undanträngande av den 
äldre formen på -ms, så bör man erinra sig, att i nyisländska 
samtalsspråket den gamla dualformen för första (och även den 
gamla dualformen för andra) personen (vid, okkur; bid, ykkur) 
undanträngt de gamla pluralformerna vér, oss; ér (bér), ybr. För- 
hållandet är som bekant ett delvis liknande i vissa norska bygdemål. 

Det kan måhända överraska, att det slutljudande -r i okkr 
alltid förlorats i 1. pl. (logbumk etc.; icke "logbumkr). Detta beror 
icke därpå, att man redan under urnord. tid hade av literatur- 
språkets okkr en form utan -z. Det uppgavs visserligen tidigare, 
att gotiskan i ack. dualis (till :zt) använde ugk jämte ugkis (så 
t. ex. ännu hos Braune Got. Gramm.” [1900] 8 150 och Streit- 
berg Got. Elementarbuch? [1906] & 164). Men formen ugk finnes 
enligt Brauns läsning av handskriften icke; se t. ex. Streitberg 
Die got. Bibel (1908), Eph. 6:22; Elementarbuch 3—+ & 164 
anm. 2; Braune Litteraturblatt 1908 sp. 328, Got. Gramm. ? (1909) 
& 150 anm. 1. Jag tänker mig förlusten av -zr (-r) i okkr uti 
former av typen logbumk på följande sätt. Ganska ofta följde 
i fornspråket det personliga pronomenet såsom subjekt omedelbart 
efter verbalformen (em'k "är jag'; ek em'k 'jag är etc.). Även 
sedan ”"lagdum-okkr blivit till "lagdum(k)kr, följde pron. vit (ver, 


pigitized by (FO( gle PRINCETON UNIVERSITY 


76 Kock: Fornnord, böjningsformer. 


vér) ofta omedelbart på denna verbalform. I sammansättningen 
>lagdum(k)kr vit (ver) förloras r-ljudet i den interkonsonantiska 
ställningen liksom i de ovan nämnda ulf[zlgi, feb[r]gar etc. ; alltså: 
lagdumk vit (ver), logbumk vit (ver). Till stadgande av formen 
logbumk såsom 1. plur. i medium bidrogo även de omständig- 
heterna, att alldeles samma form logbumk (< logdu-m[i]k) funge- 
rade såsom 1. singularis i medium, och att samma form logbumk 
(< lagdu-m(ö)k) användes såsom 3. pl. i aktivum med enklitiskt -m(2)k. 


Som bekant inträngde -sk (< sik) rätt tidigt alternativt 
från 3. pers. till så väl 1. pers. plur. (så att man fick t. ex. vér 
komumsk jämte det äldre vér komumk) som till 1. pers. sing. (så 
att man fick komumsk jämte det äldre komumk). Emellertid före- 
komma former av typen komumsk mera i 1. pluralis än i 1. 
singularis (jmf. Wimmer i Mindeskrift s. 190 och Fornnord. 
formlära s. 154. Specht Das verbum reflexivum und die super- 
lative im westnordischen (i Acta germ. III n:r 1) s. 37 ff. Falk 
i AfdA. XVIII, 192). Dettå sammanhänger med följande om- 
ständigheter. I åtskilliga verb (t. ex. de starka) var 3. pl. pres. 
komask etc. tvåstavig, men 3. sg. komsk ete. enstavig. Därför 
påverkade den tvåstaviga formen komask lättare de tvåstaviga 
formerna i 1. pl. fkomums komumk, än den enstaviga formen 3. sg. 
komsk påverkade den tvåstaviga formen 1. sg. komumk. Infly- 
tandet från plural-formen komask var också lättare på plural- 
formerna ”"komums komumk än på sing.-formen komumk. Man 
får även erinra sig, att rent ljudligt 1. pl. "komums med sitt 
slutljudande -s var minst lika mycket som 1. sg. komumk pre- 
disponerad för att på analogisk väg erhålla medialmärket -sk. — 
Förhållandena voro väsentligen likartade i preteritum av (åtskil- 
liga) starka verb. 

Första sg. i aktivum av typen råbumk (= rä&b ek) etc. 
bedömmes, så vitt jag ser, riktigt eller väsentligen riktigt av 
Falk i AfdA. XVII, 193. 

I Ark. nf. IV, 265 ff. har jag havt tillfälle belysa uppkomsten 
av medialmärket -2t, -st i isländskan i kallagt etc. 


oiitzed sy (GOOSE PRINCETON UNIVERSITY 


Kock: Fornnord. böjningsformer. 77 


Alltså : 

Under förhistorisk tid har denna ljudlag tillämpats: »när 
genom vokalsynkope konsonanten m kommer i interkonsonantisk 
ställning, övergår den till vokaliskt m, som något senare blir till 
um. Härigenom blev första sing. pret. i medium av starka 
verb av typen hét-m(i)k till hétumk. 

Formen på -um(k) i tredje sing. av aktivum med en- 
klitiskt -mir, -mik finnes särskilt ofta i pres. och pret. av verbet 
vera: eruml(k), varum(k) (vorum(k)). Dessutom relativt ofta i pret. 
och pres. av andra starka verb: pret. fellumk (till falla) = fell- 
"mik; verpumk (till verpa) = verpr mik ete. I svaga verb där- 
emot har denna form på -um(k) anträffats blott mycket sparsamt. 
— Dessa um(k)-former av vera och av andra starka verb ha upp- 
stått eller väsentligen uppstått genom tillämpande av nyss anförda 
ljudlag: er-m(ik > erumk etc. De få um(k)-formerna i 3. sg. av 
svaga verb bero på analogiinflytande. 

Första plur. (ursprungligen dualis) på -wmk (pret. vér 
(vit) logbumk etc.) har så uppstått: sedan okkr enklitiskt tillagts 
verbalformen ("lagdum-okkr), förlorades det slutljudande r (r) i 
sådana vanliga förbindelser som "lagdumk(r)-vit, "lagdumk(r)-vir. 
Därefter överfördes formen lagdumk (logdumk) också till andra 
ställningar i satsen. 


I. 


Isl. megum (vegum): megin och isl. milli: millum 
(millim). 

Här följa några anmärkningar om de bekanta isl. formerna 
vegum: megum, megin (till vegr "väg') samt den isländska preposi- 
tionen 'willum (millim). Detta bör ske, emedan Wessén indragit 
dem i diskussionen om böjningsformer av typen erum (= er mér) 
osv. Jag anser dessa mina anmärkningar vara så mycket mera 
på sin plats, som enligt min mening den vanliga uppfattningen 
eller åtminstone en rätt vanlig uppfattning av megin och millum 
(millim) säkerligen är oriktig. 


Digitized b Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


78 Kock: Fornnord. böjningsformer. 


Jag framhåller emellertid, att åsikten om vegum (megum): 
megin och om millum (millim) icke egentligen influerar på det i 
denna uppsats diskuterade spörsmålet om uppkomsten av verbal- 
formerna på -um(k) i 3. sg. i aktivum. 

Som bekant använder isländskan av vegr i betydelsen 'sida, 
riktning' osv. såsom dat. plur. jämte det ursprungliga vegum 
även formen megum, t. ex. båbpum megum, sinum megum. I dat. 
sing. förekomma ofta uttryck sådana som »pbeir gengu at husinu 
ok einu(m) megin under veggin>» (Flateyiarb.) — »at opru(m) megin 
-.. obrum megin hiå... einum megin> (Heilag. I) — einum megin 
(Ni.), einul(m) megin (Heib). Formen megin finnes såsom dat. 
sing. stundom, även när en adjektiv-form på -m icke omedelbart 
föregår, t. ex. »hinum hggra megin> (Didrik) — »>enum tébra megin> 
(Vatsd.). Andra exempel på megin i singularis äro: »ripu yfir 
åna ok svå fram Hiarparholts megin», som Fritzner riktigt över- 
sätter: 'paa den side af aaen, som tilborer Hjardarholt» (Ni.) 
— kvenna megin jämte kvenna veginn 'den sidan (den vänstra) i 
kyrkan eller i ett hus, där kvinnorna sutto' — karla megin jämte 
karlaveginn 'den sidan (den högra) i kyrkan eller i ett hus, där 
männen sutto'; i Biskupa sögur I s. 438 läser man: »hon var 
pvi vön at sitea i hjä altere kvenna megin um tipir>; IED. anför 
ett exempel på karlamegin. — Jämte dat. plur. megum i uttryck 
sådana som båbum megum finnes även megin, t. ex. båpulm) megin 
(Sti.), pllu(m) megin (Heip.). Någon gång anträffas megum även 
såsom dat. sing. t. ex. hinum vinstra megum (Didrik). Exemplen 
äro hämtade från Fritzner? och äro i allmänhet hos honom med- 
delade i kontexten. 

Redan Vigfusson har för decennier sedan i IED. riktigt ” 
insett, att övergången av ov till m i vegum > megum etc. beror 
på inflytande från föregående på -m slutande dativ-former (obrum 
vegum > pbrulm) megum etc.), hvarefter m- infördes också till 
andra former; han yttrar s. 421: »megin or megum, adv., which 
may be derived, not from megin, but from vegr, veginn, with 
the m from the dat. of the proceding word.> S. 689 sp. 2 mom. 
IV under vegr fattar Vigfusson megin såsom ack. sg. Redan 


pigitized by (GO gle PRINCETON UNIVERSITY 


Kock: Fornnord. böjningsformer. 79 


Erik Jonsson Oldnord. ordbog s. 680 yttrar: »megin (for veginn, 
acc. sg. med den bestemte artikel)». Även Fritzner ? s. 669 anser, 
att det i fråga varande megin »er opstaaet af veginn, jvf. karla- 
veginn, kvennaveginn>. 

Enligt Noreen t. ex. Aisl. gr.? (1903) $ 375 anm. och Gesch. 
der nord. sprachen? (i Pauls Grundriss; 1913) s. 168 skulle vis- 
serligen, såsom Vigfusson menar, v- i vegr ha blivit m genom in- 
flytande av föregående på -m slutande dativ-former, men i den 
isl. formen megin 'sida” anser han föreligga ett minne av en ur- 
gammal dat. pl. ”wegim. Detta ord megin skulle alltså utgöra ett 
ytterligen sällsynt exempel på bevarandet av det urnordiska 4- 
ljudet uti i-stammarnas dat. pl. Han antar, att megin genom 
dissimilation blivit till megin. Denna åsikt akcepteras fullständigt 
av Wessén, och den synes ha blivit godtagen även av flera andra 
forskare. Dock förefaller det, som om Heusler icke ansluter sig 
till den, eftersom han i Aisl. elementarbuch 8 141 anm. 2 vid 
dat. p!. megom tillfogar: >und umgedeutet -megen»>. 

Denna Noreens och Wesséns uppfattning av megin kan icke 
vara riktig. 

Utgångspunkten för uppfattningen är naturligtvis, att ordet 
vegr under urnord. tid böjts såsom i-stam med dat. pl. "wegim 
(motsvarande got. gastim etc.). Emellertid har mig veterligen 
någon dat. pl. wegim ingenstädes påvisats, och det har icke 
gjorts troligt, att ordet under urnordisk tid böjdes såsom i-stam. 

Ordet »väg» böjes såsom a-stam så väl i gotiskan (wigs: 
nom. pl. wigos) som i de västgermanska språken; ags. har weg: 
nom. pl. 2wegas (och weogas); fsax. weg: nom. pl. wegos; fht. weg: 
nom. pl. wega. 

I isländskan böjdes vegr i regeln såsom a-stam, men det 
kunde också använda u-stams-flexion. Enligt Wimmer Fornord. 
forml. & 50 heter vegr i gen. sg. vegs vegar, i nom. pl. vegar 
vegir, i ack. pl. vega vegu. Samma (eller väsentligen samma) 
uppgifter finnas i Hegstads och Torps ordbok, i Oxfordordboken 
och i Fritzners ordbok? Larssons Ordförrådet upptar såsom 
pluralis blott ack. vega. Finnur Jönsson uppför i Skjaldesproget 


Digitized I Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


80 Kock: Fornnord. böjningsformer. 


8. 13 vegr såsom a-stam, och han anmärker, att dat. sg. veg (utan 
ändelse) är knappast äldre än från 12. århundradet; ack. pl. vegu 
knappast äldre än från 13. århundradet. Någon ack. pl. vegi anför 
han icke, och han har enskilt meddelat mig, att han över huvud 
ieke känner något exempel på ack. pl. vegi från forn-isländskan, 
under det att den från ny-isländekan är väl känd. 

Det är därför överraskande, att enligt Noreen Aisl. gr.” 
8 348,4 vegr skulle kunna i ack. pl. böjas såsom i-stam (och 
där kunna heta vegi); det nämnes ej, hvar eller huru ofta en dylik 
ack. pl. anträffats (jmf. även ib. under i-stams-flexionen $ 377, 2). 

Det torde genom det anförda vara tydligt, att nom. pl. 
vegir är att sammanställa med ack. pl. vegu (jmf. även i fsv. 
midhuceghu ete. Kock ”Tydning af gamla svenska ord (1881) 
8. 32 ff.), dvs. att liksom vegu är en u-stams-form, så är nom. 
pl. vegir en u-stamsform. När i fornisländskan en sällsynt sido- 
form vegi förekommer i ack. pl., så bör den uppfattas såsom en 
helt ung nybildning till nom. pl. vegir efter mönstret av 
gamla i-stammar. På detta sätt är tydligen den av Söderwall 4 
gånger antecknade fsv. ack. pl. weghi (dessutom en gång waeghe) 
att bedömma. Normalt böjes fsv. vegher såsom a-stam, liksom 
»väg> är a-stam i gotiskan och i de västgermanska språken. 
Den fsv. ack. midhuceghu 'i mitten” och den i VGL. I en gång 
anträffade gen. sg. vegher visa, att ordet dessutom i fsv. liksom 
iisl. kunde böjas såsom u-stam. Till nom. pl. med u-stamsböj- 
ning isl. vegir fsv. veghir har ack. pl. veghi nybildats, liksom det 
också annars är ganska vanligt, att u-stammar i isländskan i 
ack. pl. få -i, och liksom detta i fsv. är rätt vanligt (isl. synt 
jämte sunu etc. ; fsv. -tighi jämte tiughu etc.). 

Då alltså ordet »väg» sedan gammalt är a-stam, då det i 
isländskan och fsv. har a-stamsböjning och vid sidan därav u- 
stamsböjning, och då den sällsynta ack. pl. veghti i fsv. och mot- 
svarande mycket sällsynta forn-isl. form är en sen analogibild- 
ning, så har man intet skäl antaga, att en dat. pl. "wegim med 
4-stamsböjning ,kunnat användas under urnordisk tid. Ett 


pigitized by GO gle PRINCETON UNIVERSITY 


Kock: Fornnord. böjningsformer. 81 


dylikt ”wegim borde för övrigt genom yngre i-omljud ha ljud- 
lagsenligt blivit till "vigim i literaturspråket. 

Emot förklaringen av isl. megin ur en urnord. dat. pl. 
Fwegim talar dessutom kraftigt, att man över huvud — såsom 
jag även vid föregående tillfällen framhållit — icke är berättigad 
att söka en forms förklaring genom konstruerade bildningar från 
en avlägsen förhistorisk period, i fall den i fråga varande formen 
kan på ett tillfredsställande sätt få sin lösning på närmare 
håll, dvs. genom anlitande av samtidiga eller väsentligen sam- 
tidiga bildningar. 

Detta är fallet med ordet megin 'side'. 

Alla äro ense om att megum megin fått det framljudande 
m från föregående på m slutande ord. Då man nu jämte kvenna- 
vegin "'kvinnosidan” brukar kvennamegin och jämte karlavegin 'mans- 
sidan' brukar karlamegin, och detta i sådana sammanställningar, 
där dessa ord fungera såsom ack. sing. bestämd form, så är det 
uppenbart, att icke blott dativ-formen av vegr fått m- (megum) från 
föregående dativer på -m, utan att användningen av begynnande 
m- i vegr delvis utsträckts på analogisk väg till andra former. 

Vidare bör man erinra sig, att såväl i isländskan (forn- 
norskan) som i fornsvenskan ack. sg. i bestämda formen av vegr 
har en mycket stor användning i sådana vanliga uttryck som 
isl. (fnorska) »tupt 6 tigi alna long ok 4 tigi alna breip sypra 
veginn en nerbra veginn 3 alnom fått i> (DN. II, 25) — inra, 
ytra veginn 'i den indre, ydre halvdelen af en gaard” (DN.) — 
>benna vegen Frodakelldu> (Hertzbergs glossar s. 698 sp. 2) — 
norbra veginn B.K. (IED. s. 689 sp. 2) — »kvap betr söma at 
hön v&ri nokkurn veginn fra leyst> (Sturlunga) — fsv. hoghra 
veghin 'på högra sidan” — vinstra veghin "på vänstra sidan — 
annan veghin 'på andra sidan' — en veghin 'någonstädes' — 
sin veghin 'på sin sida — then veghin 'åt det hållet, på den 
sidan" -—- hwarn veghin "på hvilkendera sidan". Exempeli IED., 
hos Fritzner? och Söderwall. 

Besinnar man detta, så är uppkomsten av uttryck sådana 
som gbprum megin mycket lätt begriplig. 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXV, NY FÖLJD XXXI. 6 


pigitized by (FO gle PRINCETON UNIVERSITY 


82 Kock: Fornnord. böjningsformer. 


Man hade en mängd sammanställningar av typen annan 
veginn, inra veginn etc. Att vegin(n) i dylika icke längre alltid 
uppfattades såsom en ackusativform, framgår därav, att man 
finner sammanställningar även av veginn med föregående dativer, 
såsom ngrdrum veginn BK. bis, tveim veginn (exempel i IED. s. 689 
sp. 2 ned). 

Singulara uttryck av typen oprum megin hette på ett föga 
äldre språkstadium adrum vegi (dat. sing.). På likartat sätt över- 
fördes till dylika uttryck formen vegin(n), så att dat. sg. adrum 
vegi blev till "adrum vegin(n) > pprum megin. Härmed är na- 
turligtvis att jämföra, att liksom veg: fick -n(n) från veginn, om- 
vänt veginn fick m- från oprum megin, så att kvennumeginn etc. 
uppstod. 

Sedan man på nu framställda sätt erhållit opru(m)megin, 
einu(m)megin etc. med -megin såsom en stelnad (oböjlig) form, så 
överfördes -megin även till det (ur allum vegum uppkomna) plurala 
ollu(m)megum, så att man fick ollu(m)megin. Jmf. att omvänt den 
ursprungliga pluralformen megum stundom kan användas i sådana 
uttryck som t. ex. hinum vinstra megum (Didrik). 

Att ursprunget för megin icke längre stod klart för språk- 
medvetandet, bestyrkes därav, att (genom påverkan av det ne u- 
trala megin 'styrka”) även megin 'sida” någon gång antagit neu- 
tralt genus hit nyrbra megin Fm. X (jmf. Fritzner? s. 669 sp. 1). 

Enligt min uppfattning bedömmer Wessén s. 20 riktigt det 
över huvud blott två gånger (i Hauksbék i uttrycket tveim megim) 
anträffade megim såsom en kontaminations-form av megum och 
megin, så vida icke megim i uttrycket tveim megim beror på ditto- 
grafi. Man har, så vitt jag förstår, icke skäl att med Noreen i -im 
uti detta under dessa förhållanden två gånger anträffade megim 
se en uråldrig form. 


De västnord. språken använda i betydelsen 'mellan” milli 
och millum sällan millim och millium. Fsv. har melli (fg. milli), 
mellom millum; dessutom mellan millan, mellin. I Ark. nf. II, 


. 


pigitized by (GON gle PRINCETON UNIVERSITY 


Kock: Fornnord. böjningsformer. 838 


362 ff. bar Noreen sökt förklara dessa skiftande former. Enligt 
honom skulle isl. millim ha utgått från en adjektiv-stam och ha 
uppstått ur "midlim < ”midueém < ”midilaimrk med den prono- 
minala ändelsen -aim, som finnes i got. dat. pl. blindaim, och 
millim skulle utgöra ett »>intressant spår» av denna gamla ändelse. 
Denna åsikt vidhåller han i Aisl. gr.? & 415 anm. 5 och ännu 
i Geschichte (i Pauls Grundriss? år 1913) & 205, 8. Isl. millum 
fsv. mellom uppfattar han i Ark. anf. st. såsom dat. pl. av adjek- 
tivstammen, men med den nominala ändelsen -um, under det 
att han i Aisl. gr.? & 415 anm. 3 tänker sig möjligheten, att isl. 
millum skulle innehålla den pronominala ändelsen -um för dat. 
singularis neutr., som enligt honom skulle återfinnas i några 
ytterligen sällsynta exempel såsom pollom i Stockh. Homilieboken. 
Om millium yttras Ark. anf. st., att det »tycks vara en kompro- 
miss mellan båda bildningarna»>; d. v. väl säga en kompromiss 
mellan millim och milum (eventuellt förklaras det annorlunda). 
Formen isl. milli fsv. melle fattar Noreen i Ark. anf. st. med tvekan 
såsom en analogi-bildning efter ord sådana som uppi, nibri etc. 

Wessén ansluter sig så till vida till Noreen, som även W. 
utgår från ett urnord. ”midléem medlem. Ur detta anser han 
isl. millum, fsv. fda. mellum ha ljudlagsenligt utvecklats, under 
det att han menar det västnord. mellim — om jag riktigt förstått 
honom — ha uppstått genom kontamination av milli och millum. 

Noreens hypotes, att -um i isl. millum skulle kunna vara 
identiskt med -um i dat. singularis neutr. av adjektiv-böj- 
ningen ("blindum), anser jag icke vara antaglig, och detta särskilt 
därför, att i nordiska språk något spår av denna dativ-ändelse 
(att jämföra med fsax. blindumu, got. blindamma) över huvud icke 
påvisats. 

I Aisl. gr.? 8 415 anm. 3 anför visserligen Noreen såsom 
exempel på denna ändelse -um i dat. sing. neutr. från Stock- 
holmska Homilie-boken ollom, göpom, oprom, hundrafoldom, réttom, 
men dessa äro alla att uppfatta på helt annat sätt. 

Vid efterseende i Larssons Ordförrådet och i Th. Wiséns upp- 
laga av Hom.-boken finner man nämligen följande: 


pigitized by GO gle PRINCETON UNIVERSITY 


84 Kock: Fornnord. böjningsformer. 


Skrivningen göbom (med förkortat -m) finnes blott en gång 
(71: 31). Larsson sätter frågetecken efter formen, och Wisén 
emenderar den till göpo. Kontexten är denna: »beim monnom 
ollom es göbom vilia fagna». Här föreligger uppenbarligen en 
dittografi, framkallad av de föregående orden raonnom wllom; 
göbom är skrivfel för göpo. 

Skrivningen réttom finnes blott en gång (114: 11). Kontexten 
lyder: »... er gub mege at réttom manenom batstan döm fyrer 
döma». Alltså en tydlig dittografi, framkallad av det följande 
mannenom. 

Skrivningen hundrabfolldom (med -m förkortat) möter blott 
en gång (144: 36). Larsson uppför formen såsom dat. sg. mask. 
(icke neutr.). Kontexten är denna: »oc gelldr sculldar mabr en 
fé mep leigom. en iorben gelldr acrkarle spe meb hundrapfolldom>. 
Tydligen föreligger en dittografi (jmf. det föregående mep leigom); 
med rätta emenderar Wisén till hundrabfolldo. 

Skrivningen wllom (med m förkortat) finnes blott en gång 
(103: 23). Kontexten är: »hafa skipulegan bunign [för buning] at 
ollom oc maclegan...» Dittografi föreligger; jmf. det följande 
>maclegan». Wisén emenderar riktigt till wllo. 

Någon dat. sing. neutr. pprom från Hom.-boken upptages 
icke i Larssons Ordförrådet, och uppgiften om dess förekomst 
torde bero på något förbiseende!. 

Alltså har intet exempel på -om i dat. sg. neutr. påvisats. 

Enligt min uppfattning kan man icke häller med Noreen 
antaga, att isl. mällim och millum skulle vara väsentligen olika 
bildningar med resp. pronominal ändelse och nominal ändelse. 
Detta är att utan tvång skilja för den omedelbara språkkänslan 
samhöriga former. Men särskilt talar häremot, att man fordrar 
synnerligen starka skäl för att övertygas om att mi/lim innehåller 
en urgammal dativ-ändelse -aimr, ehuru någon dylik annars icke 
påvisats i två- eller flerstaviga fnordiska ord. Härtill kommer, 





! Larsson anför däremot en gång från Hom.-boken wPro (i st. f. wprom) 
såsom dat. plur. Detta wbro är naturligtvis skrivfel för wprom. 


pigitized by (GO gle PRINCETON UNIVERSITY 


Kock: Fornnord. böjningsformer. 85 


att det är föga tilltalande att förklara den vanliga formen isl. 
milli fsv. melle såsom en analogi-bildning. 

Formerna isl. milli fsv. melle och isl. millum fsv. mellom 
böra om möjligt föras nära tillsamman och ljudlagsenligt 
förklaras; det mera sällsynta millim bör om möjligt förklaras 
med hjälp av vanliga fnord. former. 

Ags. har som bekant subst. middel m. 'middle, center ; mht. 
mittel n. 'mitte. Såsom redan av andra antagits (jmf. Larsson 
Ordförrådet, Finnur Jönsson Lex. poet.?, Hertzberg Glossar, Falk 
och Torp Et. Wb.), är isl. å mibil 'mellan” härmed identiskt, och 
av detta (under förhistorisk tid såsom substantiv använda) mipil 
utgör isl. (å) mipli milli "mellan den regelbundna dat. sg.; (å) 
miblum millum den regelbundna dat. pl. med vanlig nominal- 
böjning. På enahanda sätt är fsv. melle dat. sg., fsv. mellom 
dat. pl. till detta samma substantiv (om ljudet i penultima 
jmf. Kock Umlaut u. Brechung s. 301). Millim är en jämförelsevis 
rätt sällsynt form, som synes förekomma huvudsakligen i fnorska 
urkunder. I dylika anträffas några gånger även millium (exempel 
hos Fritzner”). Detta millium uppfattar jag såsom en kontamina- 
tion av de vanliga formerna milli och millum. Väsentligen på 
enahanda sätt bör millim förklaras (däri överensstämmer jag med 
Wessén). Alltså har på analogisk väg milli fått dels blott -m 
från millum, så att millim uppstod; dels har milli fått -um från 
millum, så att millivsin bildades. Ur millim har fsv. fda. mellin 
uppstått genom dissimilation av m i relativt oakcentuerad ställning 
(Kock i Ark. nf. II, 30 f.). Sedan man på detta sätt erhållit den 
västnord. formen millim, kvarstod dess i uti ultima ljudlagsenligt 
(jmf. ovan s. 65 f£.). Det fsv. fda. mellum kan så väl vara den 
gamla nyss ovan omtalade dat. pl. på -um, som ock hava på öst- 
nord. område uppstått ur "meellim (millim); jmf. ovan s. 66 not 1. 

Finnur Jönsson har i Hauksböék s. XLVI riktigt förklarat 
det i denna skrift jämte gegnum genom” anträffade gegnim; efter 
millum: millim fick gegnum sidoformen gegnim. 


pigitized by (FO( gle PRINCETON UNIVERSITY 


86 Kock: Fornnord. böjningsformer. 


II. 
Fsv. dat. pl. i bestämd form (typen böndomin). 


I den ovan nämnda avhandlingen yttrar sig Wessén s. 21 ff. 
även om uppkomsten av dat. pl. böndomin (till bonde etc.) i forn- 
svenskan. 

Denna fråga har förut blivit rätt mycket diskuterad, sär- 
skilt mellan Noreen och mig. Jag hänvisar till min framställning 
i TfF. N.R. VIII, 300 ff.; Ark. nf. II, 31 noten 1; Ark. nf. IX, 
179 ff.; Noreen Ark. nf. IV 146 ff. I Geschichte? (1913, i Pauls 
Grundriss) s. 227, där Noreen senast uttalat sig om frågan, anser 
han typen böndumin vara »zweideutig>. 

I Ark. nf. IV hade den sistnämnde framställt två alter- 
nativa förklaringsförslag. Enligt det ena, åt hvilket han gav 
företrädet, skulle böndumin så ha uppstått, att best. formen av 
nom. ack. pl. av neutrer (skipin) skulle ha framkallat utbytet 
av -un mot -in i dat. pl. skipumun; senare skulle detta -in ha 
spritt sig även till alla maskuliner och femininer. 

I Ark. nf. IX, 181 betecknade jag på anförda skäl denna 
hypotes såsom icke möjlig, och Wessén ansluter sig s. 25 till 
denna min åsikt. 

Däremot akcepterar Wessén på sitt sätt Noreens andra, med 
största tvekan framställda, alternativa förklarings-förslag: »man 
kan tänka sig -um(m)in såsom utgående från ett -umnim, hvilket 
kunde! vara bildat med samma pronominala dativ-ändelse som 
fsv. mellin isl. millem (vore got. "midilaim), beim, tueim> (8. 151 f£.). 

Redan i Ark. nf. IX, 181 framhöll jag, att denna hypotes 
strandar därpå, att pronomenet enn, som just utgör den post- 
positiva artikeln, faktiskt i det nordiska fornspråket (isländskan) 
i dat. pl. har formen enum (icke ”enim). Härtill kommer, att 
icke häller prepositionen mellin (isl. millim), såsom vi ovan s. 85 


! Spärrat i ursprungliga texten. 


pigitized by (FO( gle PRINCETON UNIVERSITY 


Kock: Fornnord, böjningsformer. 87 


erfarit, i sin ändelse bevarat en urgammal pronominal dativ-ändelse 
-im, utan mellin har i relativt sen tid uppstått på analogisk väg. 
Det har alltså över huvud icke påvisats från de nordiska språken 
något enda tvåstavigt ord med den urgamla dativ-ändelsen -im; 
av denna mening är även Wessén. 

Icke desto mindre anser han, att en dylik urgammal dativ- 
ändelse skulle ha förelegat i den tvåstaviga dat. pl. "enim ”inim, 
som han menar ha givit upphov åt ändelsen i fsv. dat. pl. bön- 
dumin. Enligt honom skulle nämligen utvecklingen ha varit 
denna: "böndum-inim övergick i fsv. ljudlagsenligt till "böndumnim 
> "böndummim > "böndumim > böndumin (genom dissimilation 
-minm > -min). På västnordiskt område däremot skulle — anser 
Wessén — ”"böndum-inim ljudlagsenligt ha blivit till "böndumnim 
> "böndummim > "böndumim > ”"bondunim (genom motsatt 
dissimilation av -mim till -nim) > böndunum (genom ljudlags- 
enlig övergång -im > -um, Wessén s. 26). 

En nödvändig förutsättning för dessa Wesséns hypoteser 
är alltså, att -im uti infortis-ställning ljudlagsenligt övergått till 
-um, och han anser att denna utveckling inträtt så tidigt, att 
den tillämpats redan i Stentoften-inskriftens språk. 
Där läser man som bekant dat. pl. gestumr, borumr, och euligt 
Wessén ha dessa former ljudlagsenligt uppstått ur "gestimr, 
tborimr. Denna inskrift brukar dateras till slutet av 600-talet. 

Nu anser jag min föregående undersökning ha visat, att i 
infortis-stavelse ljudgruppen -öm- icke ljudlagsenligt blev till 
-um under urnordisk tid eller i isländskan (isl. sem, nema etc.; 
1. pl. konj. bindim etc.). 

Redan härigenom vederlägges W:s hypotes om artikelns form 
i dat. pl. Ty om ett äldre "bondum-inim "bondumnim icke kunde 
under urnordisk tid eller i isländskan ljudlagsenligt få u i ul- 
tima framför m, så blir ju isl. dat. pl. bondunum med ui ultima 
oförklarat av Wessén. 

Men alldeles oavsett detta motbevis står ett avgörande 
hinder i vägen för W:s hypotes. 

Med denna hypotes nödgas man nämligen till det ytterst 


pigitized by (SON gle PRINCETON UNIVERSITY 


88 Kock: Fornnord. böjningsformer. 


djärva antagandet, att den substantiva postpositiva artikeln var 
utbildad redan under början av 600-talet eller ännu tidigare. 

Såsom nyss nämnts, anser W., att de ursprungligare dat. 
pl. ”gastimr ("gestimr), ”"borimr redan i Stentoften-inskriftens 
språk (mot slutet av 600-talet) ljudlagsenligt blivit till gestumr, 
borumr med övergången im > um i infortis-stavelse. Då måste 
naturligtvis enligt hans mening samma utveckling -im > -um ha 
vid denna tid inträtt i dat. pl. "enim (till pron. ”enr isl. enn), så 
att man mot slutet av 600-talet hade dat. pl. tenum ("inum). 

Nu menar vidare W., att ändelsen -in i fsv. dat. pl. bön- 
dumin (< ”"böndum ”enim) har bibehållit ultimas z-ljud i den 
urgamla dat. pl. "fenim ("inim) beroende därpå, att det slutljudande 
-im i ("böndumnim >) "böndummim 1 fornsvenskan genom dissi- 
milation blivit till -ir före den tid, då -im uti infortisstavelse 
blev till -uwm, alltså före Stentoften-inskriftens tid. En förut- 
sättning för denna dissimilation -m > -» åter är naturligtvis, att 
-mn- i "böndumnim blivit till -mm- ("böndummim), ty under formen 
"böndumnim innehöll ordets slutstavelse ju icke något m före 
t-ljudet: Det är vidare självklart, att mn i "böndumnim kunde 
assimileras till mm ("böndummim), först sedan penultimas i uti 
tböndum-enim hade synkoperats. Detta åter kunde rimligen icke 
ske, innan orden summanvuxit till ett ord, dvs. innan man hade 
en postpositiv artikel. 

Med andra ord vill detta säga, att W. med sin hypotes 
nödgas antaga, att den postpositiva artikeln sammanvuxit med 
föregående substantiv så tidigt, att under perioden, som förflöt 
mellan den postpositiva artikelns utbildande och övergången -im 
> -um i pronomenet "enim > ”"enum följande ljudutvecklingar 
hunnit inträda: 1) synkopering av penultimas vokal i "böndum- 
enim > Yböndumnim — 2) assimilation av mn till mm i "bön- 
dumnim > ”"böndummim — 3) dissimilation -mim >  -min i 
tböndummim > böndumin. Då nu W. måste, såsom ovan nämnts, 
anse, att dat. pl. "enim av pron. ”enr (enn) blivit till enum senast 
inemot slutet av 600-talet, så tvingas man med W:s antaganden 
till att förlägga den postpositiva artikelns utbildning till en icke 


pigitized by (SON gle PRINCETON UNIVERSITY 


Kock: Fornnord. böjningsformer. 89 


obetydligt tidigare period, väl till början av 600-talet 
eller t. o. m. till 5300-talet. 

Huru stämmer nu detta med hvad man vet om tiden för 
den postpositiva artikelns utbildande? 

Det stämmer därmed alldeles icke. 

Den allmänna uppfattningen är, att de nordiska språkens 
postpositiva bestämda artikel såsom postpositiv är av ganska 
sent ursprung. Ser man bort från det väl icke synnerligen gamla 
Hårbarpsliöép, finnes såsom bekant den bestämda artikeln i Edda- 
sångerna endast några helt få gånger (se Nygaard Eddasprogets 
syntax I, 47 f., Norron syntax s. 34 £.). Härav har man dragit 
den slutsatsen, att under den tid, då de flesta Edda-sångerna 
diktades, den positiva artikeln icke fanns (såsom postpositiv) eller 
ännu åtminstone hade mycket ringa användning i språket!. Vissa 
forskare ha under dessa förhållanden ansett de få exemplen på 
best. artikel i de flesta Edda-sångerna ha inkommit i texten 
genom en senare tids avskrivare, och man har därför velat vid 
textens restituering stryka dem. Jag vill här icke inlåta mig på 
spörsmålet, om eller i hvad mån detta strykande är berättigat, 
men förhållandena i Eddan tala enligt min uppfattning kraftigt 
för att den postpositiva artikeln icke ännu fullt utbildats eller 
hade en endast ringa ålder i språket, när de älsta Eddasång- 
erna diktades. 

Under senaste tid har emellertid särskilt B. Delbräck i 
Germanische Syntax III. Der altisländische artikel (Abhandl. der 
Philologisch-hist. Klasse der k. sächsischen Gesellschaft der Wis- 
senschaften B. XXXIII n:r 1) uttalat en avvikande eller åtmin- 
stone en delvis avvikande uppfattning om tiden för den post- 
positiva artikelns utbildning? Efter som den finnes i alla de nor- 
diska literaturspråken isländskan (fornnorskan), fornsvenskan och 
forndanskan (isl. fsv. fda. karl-in(n) etc.), så skulle enligt honom 


1 I Skjaldesprog s. 80 anser Finnur Jönsson, att »forst i det 12. årh. 
artikeln virkelig bliver fojet fast til et subst.> i skaldevisorna, men han till- 
lägger: »I den daglige tale må dette dog veere sket et godt stykke ind i det 
11. årh.> 

2? Jmf. även Neckel i Deutsche Lit.-zeit. 1917 s. 350. 


Digitized by (FOA gle PRINCETON UNIVERSITY 


90 Kock: Fornnord, böjningsformer. 


detta visa, att den post-positiva artikeln användes redan under 
>urnordisk> tid. 

Man frågar sig naturligtvis: när skall man då anse, att den 
»urnordiska» tiden slutade? I fall man vill förlägga tidpunkten 
för det urnordiska språkets klyvning i skilda dialekter till c. 
1000 — en åsikt som åtminstone för en tre decennier sedan gärna 
uttalades —, så torde något väsentligt ej vara att invända emot 
åsikten, att den postpositiva artikeln uppstod inemot slutet av 
den urnord. tiden. Menar man däremot slutet av den urnord. 
perioden vara samtidigt med förlusten av infortis-vokalen a (i 
stainar > steinr steinn), så anser jag det ej möjligt att förlägga 
postpositiva artikelns uppkomst till den urnord. perioden, och 
även om man, hvilket väl är det rimligaste såsom en (natur- 
ligtvis ganska svävande) gräns för särspråkens uppkomst sätter - 
850, så kan utan tvivel den postposititiva artikeln ej anses ha 
varit fullt utbildad i urnord. tid. 

Till Delbräcks teoretiska resonnvemang kan jag för övrigt 
icke ansluta mig, och jag är övertygad om att denne framstående 
forskare icke häller själv anser det vara berättigat att på dylik 
väg i hvilket fall som hälst konstruera fram »urnordiska» former 
(jml. även hans eget uttalande s. 57). 

Man måste ihågkomma, att de fornnordiska språken även 
efter den »urnordiska» tidens slut under århundraden stodo hvar- 
andra mycket nära, och att de nordiska folken sinsemellan allt- 
jämt hade mycket intim beröring med hvarandra. 

Under sådana förhållanden är det mycket lätt begripligt, att 
en under slutet av den urnord. tiden existerande tendens blev 
genomförd först i de skilda fnordiska språken, dvs. efter 
den tidpunkt, då de i vissa andra avseenden gått skilda vägar. 

Redan inemot den urnordiska tidens slut användes natur- 
ligtvis ofta sammanställningar sådana som karl inn gamli. I ett 
dylikt uttryck var som bekant inn ursprungligen pre-positiv 
artikel till gamli, men så småningom fattades inn såsom hörande 
till karl, så att frasen blev till karlinn gamli. Efter ytterligare 


Original from 
pigitized by GOC gle PRINCETON UNIVERSITY 


Kock: Fornnord. böjningsformer. 91 


någon tid kunde man använda karlinn ensamt utan efterföl- 
jande gamli, och därmed var den post-positiva artikeln utbildad. 

Vid hvilken tid denna procedur avslutades, kan enligt 
min mening icke avgöras genom teoretiska överväganden, men 
frågan kan belysas genom granskning av föreliggande urkunder. 

De äldre Edda-sångerna äro härvid av vikt. När i dem 
den postpositiva artikeln icke eller knappast förekommer, så talar 
detta kraftigt för att vid tiden för deras diktande denna artikel 
ännu icke fanns eller åtininstonefvar en nyhet i språket. (Å 
andra sidan kan den möjligheten ej bestridas, att sedan Edda- 
stilen en gång utbildats, yngre Edda-sånger i anslutning till äldre 
Edda-sånger undveko den postpositiva artikeln, ehuru den fanns 
i talspråket, när de yngre sångerna diktades). 

Härmed harmonierar även formen för skandinaviska ort- 
ovamn i England. De flesta dylika ortnamn förskriva sig från 
tiden före 1000, och intet säkert exempel har uppvisats på något 
sådant namn med bestämd artikel. Se E. Ekwall i Namn och 
bygd 1917 s. 104 f£.! 

De danska runinskrifterna äro också av intresse. 

Granskar man de danska runinskrifterna från tiden 800— 
1100, finner man i dem intet enda exempel på postpositiv artikel, 
och detta, ehuru många bland inskrifterna innehålla en text, 
som enligt de yngre nordiska språkens syntax skulle fordra eller 
hälst borde ha bestämd form av substantivet. 

Ett par exempel på dylika inskrifter må här nämnas. Numren 
hänvisa till Wimmer De danske runemindesmeerker, haandudgave 
ved Lis Jacobsen. Inskrifternas datering återgår väsentligen på 
Wimmer. : 

Norre Neeraa-stenen (Fyen, n:r 79, c. 850—3875): »purmutr 
niaut kubls»>, d. ä. "Tormund njut (hvila i frid i) gravhögen”. 

Aars-stenen (Jutland, n:r 19; c. 1000) »stin kuask hirsi stanta 
laki> (i vers); d. ä. «stenen säger sig skola stå här länge». 


1! Ekwall är tveksam om huruvida det en gång anträffade Stauraysinum 
("Stanraysinum) innehåller bestämd artikel. Det finnes blott i en urkund 
från 1200-talet. 


pigitized sy (FOG gle PRINCETON UNIVERSITY 


92 Kock: Fornnord. böjningsformer. 


Aarhus-stenen II (n:r 34; c. 1000): »kunulfrR auk augutr 
auk aslakrz auk rulfz rispu stin pansi eftir ful felaka sin iar uarb 
u[sltr uti tupr ba kunukar barpusk»>. Slutet betyder »>som dog 
öster ut på havet, när konupgarna kämpade med hvarandra>. 
Enligt Wimmer syftar inskriften på slaget vid Svoldern. 

Hedeby-stenen (n:r 72; c. 1000): »purlf rispi stin bansi himbigi 
suins eftir erik filaga sin ias uarb taupr pa trekiar satu um haipa 
bu...»; d. ä>... efter Erik sin kamrat, som dog, när männen 
(krigarna) belägrade Hedeby>. 

Lunda-stenen (Skåne, n:r 224, c. 1050): »tuki let kirkiu 
kirua auk...> d. ä. >»Toke lät bygga kyrkan och...» 

Fjenneslev-stenen (Seland, n:r 92 c. 1030): »sasur rispi stin 
an karpi bru» d. ä. »Sazur reste stenen och gjorde broen>. 

Mycket ofta möta de vanliga fraserna sati stain 'satte ste- 
nen', — risbi stin 'reste stenen", — lit rita stin 'lät uppresa 
stenen — let kaurua kubl "lät göra kumlet' — risti runar 
ristade runorna'. I modernt nordiskt språk användes bestämd 
form i dylika uttryck; jmf. å moderna grav-vårdar det vanliga 
>vänner reste vården». Exempel: sati stin (Jetsmark-stenen, Jut- 
land, n:r 18, c. 950—1000) — sati stin (Flejsborg-stenen, Jutland) 
n:r 63, c. 1050) osv. osv. — rispi stin (Virring-stenen Jutland, 
n:r 27, ec. 1000) osv. osv. — lit rita stain (Bodilsker-stenen IV, 
Bornholm, n:r 258, ce. 1075—1100) — let kaurua kubl (Sender 
Vissing-stenen I, Jutland, n:r 15, ec. 970) — risti runar (Tillise- 
stenen, Låland n:r 96, c. 1075). 

Häremot skulle man möjligen vilja göra det inkastet, att 
inskrifternas språkwär traditionellt, och därför intet bevisar. Jag 
svarar: att runinskrifternas språk i viss mån är traditionellt, är 
nog sannt, men detta gäller väsentligen blott sådana stående ut- 
tryck som sati stain etc. När det är fråga om i inskrifterna 
ovanliga uttryck (såsom kunukar barpusk), böra inskrifterna 
ha fullt vitsord. Dessutom bör man ihågkomma, att de älsta 


! [Jmf. numera Brgndum-Nielsens för ett par dagar sedan i Aarbeger 


III. R., B. 7 h. 3 utgivna uppsats, där det s. 202 nämnes, att den postposi- 
tiva artikeln saknas i fda. runinskrifter.]; 


bigitizes by (FO gle PRINCETON UNIVERSITY 


Kock: Fornnord. böjningsformer. 93 


danska inskrifterna av denna typ äro från 800-talet. Åtmin- 
stone vid den tiden måste alltså även talspråket ha använt 
obestämd form i de anförda, från inskrifter hämtade uttrycken. 

Jag vill alltså icke påstå, att den postpositiva artikeln icke 
höll på att utbildas i Danmark under perioden 850—1000. 
Men besinnar man, att språkliga nydaningar merendels tidigare 
inträdde i det sydligaste Skandinavien (Danmark) än i de övriga 
nordiska länderna, så torde man genom det nu anförda vara be- 
rättigad till den slutsatsen, att den postpositiva artikeln i alla hän- 
delser ej var utbildad i Norden c. 850. 

Långt mindre vore man berättigad att i överensstämmelse 
med Wesséns hypotes förlägga dess utbildande till c. år 600 
eller till slutet av 500-talet. 

Med hänsyn till att den postpositiva artikeln rätt ofta före- 
kommer i Hårbarpsliöb, torde man böra antaga, att den i vissa 
bygder var utbildad c. 950. 

Härmed anser jag visat, att Wesséns hypotes för upphovet 
av fsv. dat. pl. böndomin icke är antaglig. 


Wessén och jag äro ense om att Noreens s. 86 omtalade 
första hypotes för upphovet av böndomin icke kan akcepteras. 

Återstår sålunda den av mig, i Ark. nf. IX, 179 ff. fram- 
ställda förklaringen av dat. pl. böndomin. : 

Denna min förklaring lyder: I fraser sådana såsom »böndum- 
inum-gödum» upprepades tre gånger ändelsen -um. Detta var för 
språkkänslan tautologiskt. Man uteslöt därför det näst sista 
-um (dvs. i tinlum]), så att böndum-in gödum uppstod. Jag jäm- 
förde härmed den bekanta förkortningen av det äldre (= isl.) 
bokarinnar till det yngre (= fsv.) bökinnar med förlust av det 
näst sista -ar. 

För att vederlägga denna min förklaring har Wessén ett 
vidlyftigt resonnemang, som avser att visa, att förlusten av -um 
i böndum-in[um]-gödum icke är likställig med förlusten av -ar i 
bök[ar]innar (gödu). 


bigitizes by (FO gle PRINCETON UNIVERSITY 


94 Kock: Fornnord. böjningsformer. 


Jag inskränker mig till att svara helt kort på hans invänd- 
ningar. 

Naturligtvis äro böndum-in[um]-gödum och böklar]innar (godu) 
icke absolut likställiga. Absolut likhet finnes icke i språkets 
värld mellan två uttryck eller ord, lika litet som absolut likhet 
existerar mellan två föremål i vår värld över huvud. 

Men jag menar, att likheten mellan böndum in[um] gödum 
och bök[ar]innar gödu är mycket stor, ja så stor, att det senare 
uttrycket med full rätt må få belysa det förra. 

Tydligen beror det på något missförstånd eller förbise- 
ende, då Wessén mot mig invänder, att i boöndumin[um] det är 
ordets sista um, som förloras, under det att i bök[ar]innar det är 
ordets näst sista -ar-, som uteslutes. 

Jag yttrade mig icke om förlust av -um i bönduminum, 
sedan detta utgjorde ett ord. Det är om förlusten av -uwm i 
frasen böndum-inum-gödum, som jag yttrade mig, och här är det 
ju — jag upprepar det — det näst sista -um, som förloras, 
liksom det är det näst sista ar, som förloras i bok[arlJinnur. 

Wessén har således icke anfört något, som nämnvärt talar 
emot min förklaring av typen böndumin, långt mindre något som 
vederlägger den. Fortfarande anser jag därför denna min förkla- 
ring vara den riktiga. 


Tillägg. 


Sedan denna uppsats i allt väsentligt nedskrivits, finner jag, 
att helt nyligen även Olof Gjerdman yttrat sig om fsv. dat. pl. 
av typen böndomin i den för få veckor sedan utgivna avhand- 
lingen »Studier över de sörmländska stadsmålens kvalitativa ljud- 
lära I» (Uppsala 1918) s. 52 ff. Det är dock blott i förbigå- 
ende, som Gjerdman kommer in på denna fråga. 

Så till vida är han av min mening, som även han anser 
den av Lidén i Språkvetenskapliga sällskapets i Uppsala för- 
handlingar 1891-—1894 s. 78 noten framställda samt av Noreen 
och Wessén akcepterade förklaringen av n-ljudet i isl. bördunum 


Original from 
pigitized sy (FOG gle PRINCETON UNIVERSITY 


Kock: Fornnord. böjningsformer. 95 


icke vara riktig. Enligt Lidén skulle nämligen ”böndum(i)num i 
isländskan först genom assimilation av mn till mm ha blivit 
till "böndu(m)mum, och därefter skulle genom dissimilation 
-mum i "böndumum ha övergått till -num i böndunum. Jag åter 
förklarade i Ark. nf. IX, 181 ff. isl. böndunum så, att ett äldre 
bondumnum genom assimilation av mn till an (2) blev bondunum. 
Så vitt jag ser, är Gjerdman i allt väsentligt av denna min åsikt; 
han yttrar s. 54: »det synes mig för förklaringen av det vn. 
-unum både enklast och sannolikast att anta uppluckring av m 
före n i ett äldre -umnum och sedan bortfall av det "lösa m...» 

Något egentligt försök att förklara dat. pl. böndomin göres 
icke av Gjerdman. Ty såsom ett sådant kan man ej räkna, att 
han s. 54 menar, att ljudföljden -umnum »kändes besvärlig och 
lockade till missägningar, förenklingar av olika slag, av vilka 
vissa slogo igenom, olika på olika trakter». Icke häller följande 
av honom tydligen med största tvekan uttalade ord: »Det undras 
mig emellertid om det icke trots allt till sist skall visa sig sannolikast 
att -inum i bondum inum etc. genom olika vokalsynkopering 
utvecklat sig dels till (bond)Jumnum, dels till (bond)umin, varvid 
olika akcentförhållanden inom orden och i satssammanhbanget, be- 
skaffenheten hos uddljudet... i det på -inum följande ordet o. d. 
kunde tänkas ha spelat en bestämmande roll...» Detta är en så 
flyktigt skitserad tanke, att den synes mig icke kunna diskuteras. 

Emot min förklaring av typen böndomin invänder Gjerdman 
egentligen, att enligt Alexander Musonowicz's arbete »Die stellung 
des attributiven adjektivs im altisländischen und altnorwegischen» 
(1911) skulle »>förbindelserna subst. + (hjinn + adj. och (hjinn 
+ adj. + subst. över huvud taget icke vara vanliga i talspråket», 
samt dessutom »den förra ordföljden vara vida sällsyntare än 
den senare vid vanliga substantiv». 

Härvid vill jag framhålla följande. 

Vid studium av Musonowicz's skrift har jag icke kunnat 
konstatera, att över huvud förbindelsen (hjinn + adjektiv före 
eller efter ett substantiv (inn gamli karl och karl inn gamli) skulle 
vara sällsynt. Ur den respektabla prosa-literatur, som Musono- 


Original from 
pigitized by GOC gle PRINCETON UNIVERSITY 


96 Kock: Fornnord. böjningsformer. 


wicz genomgått, har han antecknat 303 exempel på dylika för- 
bindelser med adjektiv i positivus (varianterna inberäknade); 
se s. 53. Men 303 dylika exempel torde ej kunna anses vara 
få i förhållande till den granskade literaturen. 

Om frekvensen av förbindelsen substantiv + (hjinn + adjektiv 
(karl inn gamli) i jämförelse med förbindelsen (hjJinn + adjektiv + 
substantiv (inn gamli karl) säger Musonowicz uttryckligen s. 53, 
56 (om prosa-literaturen): »Wenn wir... die belege fär die rei- 
nen Schemata... mit einander vergleichen, so ergeben sich fär 
die voranstellung [av (hjiönn + adj.] 62 belege (37,8 ?/o) und 
fär die nachstellung [av (hjinn + adj.] 102 belege (62,2 ?/0); 
es ist somit zweifellos in der sprache die neigung 
vorhanden, das attributive schwach flektierte ad- 
jektiv mit dem bestimmten artikelseinem träger nach- 
zustellen»!). 

Om man åter skiljer nomina propria och nomina appella- 
tiva, så förhåller det sig, såsom Gjerdman nämner, på så sätt, att 
i Musonowicz's material förbindelsen (hjinn + adj. + subst. 
obetingat är vanligast, när substantivet är appellativ, under det 
att förbindelsen subst. + (hjinn + adj. obetingat är vanligast, 
när substantivet är ett proprium (Haraldr inn hårfagri). Man 
torde dock knappast misstaga sig, om man förmodar, att det är 
den vid propria använda ordföljden, som är den relativt äldre; 
jmf. även Delbräck s. 57 f. samt Musonowicz's anförda generella 
uttalande, att det utan tvivel finnes i språket en tendens att sätta 
artikel + svagt böjt adjektiv efter substantivet. 

Dessutom är att beakta, att den av Gjerdman mot mig fram- 
ställda invändningen skulle drabba icke blott min förklaring av 
den fsv. typen böndomin, utan ifall denna invändning vore be- 
fogad, skulle över huvud hela den gängse uppfattningen av 
upphovet för den postpositiva artikeln i de nordiska språken 
vara oriktig, dvs. åsikten att -tnn i karlinn uppstått i uttryck så- 
dana som karl inn gamli. 





1) Spärrat av mig. 


IVERSITY 


Digitized by Go. gle PRINCETON UN 


= 


Kock: Fornnord. böjningsformer. 97 


Eftersom Gjerdman nu vidrör detta spörsmål, må följande 
därom yttras. 

Redan Jakob Grimm har som bekant i Deutsche Gramm. 
IV (1837), 433 förklarat typen karlinn ur en äldre typ karl inn 
gamli, och denna förklaring är väl nästan allmänt antagen. Till 
den anslöt sig t. ex. Nygaard i Eddasprogets syntax I, 48, och 
den hyllas t. ex. av Heusler Aisl. Elementarbuch 8 405, anm. 1, 
och av Delbräck anf. abh. s. 1 ff. Emellertid har Nygaard se- 
nare ändrat mening; i Norren syntax s. 33 f. anser han näm- 
ligen, att den postpositiva artikeln därigenom uppstått, att »pron. 
inn (hinn) ligesom de andre dem. pron. (så, bessi) gjerne fik plads 
efter det subst., hvortil det horte>. Oberoende av Nygaard har 
H. Pollak i IF. XXX, 283 ff., 390 ff. sökt ådagalägga denna 
uppfattning. Om Nygaards och Pollaks åsikt nämner Gjerdman 
intet. Emellertid har enligt min mening Delbräck i den anf. 
avhandlingen visat, att Nygaards och Pollaks invändningar mot 
den Grimmska teorien icke äro befogade. 

Hvad som behöver förklaras, är naturligtvis detta: hvarför 
står i de nordiska språken bestämda artikeln efter substantivet 
(karlinn), men före adjektivet (inn gamli), och detta, ehuru i 
de andra germanska språken bestämda artikeln står före icke 
blott adjektiv (der alte), utan även substantiv (der greis)? En 
onekligen mycket enkel och tilltalande lösning av denna sken- 
bara motsats är den sedan många decennier givna, att även i de 
nordiska språken den postpositiva artikeln ursprungligen varit 
prepositiv, men prepositiv framför ett följande adjektiv, så att 
karl inn gamli blev till karlinn gamli. 

För att denna utveckling skulle kunna försiggå, är det av 
underordnad vikt, huruvida man i isländsk prosa oftast sade inn 
gamli karl eller karl inn gamli. Huvudsaken är: använde man 
under sent förhistorisk tid karl inn gamli tillräckligt 
ofta för att karl inn skulle kunna kännas såsom (sammanväxa 
till) .en enhet: karlinn (gamli)? Gjerdmans anmärkningar ha all- 
deles icke å daga lagt, att detta ej varit fallet. Musonowicz in- 
låter sig icke på denna fråga. 


- 
ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXV, NY FÖLJD XXXI. i 


Digitized sy (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


98 Kock: Fornnord. böjningsformer. 


Av stor vikt för det diskuterade spörsmålet är, att man i 
Edda-sångerna — alltså i de älsta till oss komna nordiska tex- 
terna av något större omfång — har många exempel på sam- 
manställningen substantiv + (hjinn + adjektiv!). Detta är fallet, 
icke blott när substantivet är ett proprium, t. ex. Atli inn riki — 
Hialla ens blaupa — Hogna ens frékna etc., utan också, när 
substantivet är appellativum såsom: 

hendi ini hogri (Voluspå 5) — manna benngill enn meins- 
vani (Grimn. 16) — recer inn rådsvinni (Hårb. 8) —- fliöbps ens 
fagrgloa (Alv. 5) — halr inn åmatki (Helg. Hi. 14) — orm in 
fråna (Gripisspå 11) — avb inn fagra (ib. 13) — konungr inn 
hvnsci (Sig.-kv. hin skamma 8) — orp ip fyrra (Oddr. 8) — mal 
ip efsta (ib. 15) — seggr inn svdrgni (Atlakv. 2) — mar inom mel- 
greypa, myrkvid inn okvynna (ib. 3) — seggr inn ori (ib. 8) — 
myrkvibp inn okvynna (ib. 13) — borg inni hå (ib. 14) — söl inni 
svärharllo (ib. 30). — 

Jag nämner även: 

rynom spvyrr enom reginkyvnnom (Håv. 80) — monnom 
peim enom aldronom (Häårb. 44) — ormi beim enom fråna (Vkv. 
17) — hris bat ib mora (Atlakv. 5). 

Åtskilliga andra exempel ur Edda-sångerna av typen orm 
inn fråna anföras av Pollak s. 283 ff., men bedömmas av ho- 
nom icke riktigt. 

Följande exempel i Eddan äro för den här diskuterade 
frågan särskilt belysande, eftersom artikeln i handskriften sam- 
manskrives med föregående substantiv, men tillika efterföljes av 
ett adjektiv i bestämd form (Nygaard Eddasprogets syntax I, 48): 
meyna bråhvito (Vkv. 39) — meyna fegrsto (Helg. Hi. 1) — 
marina melgreypo (Atlakv. 13). 

I Norron syntax s. 50 anför Nygaard följande likartade 
exempel ur prosa-skrifter: meb fingrunum våtum (OH.) — pre- 
strinn såri (ib.) — fobur ok sonar ok andans helga (Hom.) — 


1) Musonowicz har genomgått blott helt få Edda-sånger. 


bigitizes by (FOA gle PRINCETON UNIVERSITY 


Olson: Anmälan. 99 


nöttina ne&stu eptir (ib.) — hafit mykla (Kgs.) — undir hondina 
vinstri (ib.) — i eynni miklu (ib.) — å Orminum langa (ib.). 

Jmf. härmed i fornsvenskan t. ex. handin&e helbhu 'den 
heliga handen' — bokina bono 'den utstyrda boken” — oåbennen 
helghe 'den heliga helgonbilden” (VGL. IV: 16, 12. Söderwall II, 
1161) — även: i namn fapburs oc. suner oc andees helagha VGL. 
I dvs. andens helagha (Kock i TfF. N.R. VIII 300 f£.) — Eriki- 
num helghe (företalet till UL.). 

I dessa sistnämnda och dylika exempel se vi den postpo- 
sitiva artikeln utbildas liksom inför våra ögon. 

Men då utan tvivel den allmännast antagna åsikten är riktig, 
enligt hvilken t. ex. karlinn uppstått i förbindelser av typen karl 
inn gamli, så är man även berättigad att i dat. pl. böndumin gö- 
dum se en förkortning av böndum in[um] gödum; jmf. det nyss 
från Eddan anförda rvnom... enom reginkunnom och det nyss 
nämnda isl. meb fingrunum vålum med subst. + artikel + ad- 
jektiv i dat. plur. 

Lund. 


Axel Kock. 


Thule. Altnordische Dichtung und Prosa. Herausgegeben 
von Professor Felix Niedner. Jena 1912 f. 


Under ovanstående titel har förlaget Eugen Diederichs i 
Jena påbörjat det stora företaget att, under redaktion av Prof. 
Felix Niedner, i tysk översättning av framstående fackmän ut- 
giva det väsentliga av den originala fornisländska litteraturen. 
Ehuru närmast av populärvetenskaplig natur, förtjänar detta 
verk dock både genom sin art och sitt omfång ett omnämnande 
även i en facktidskrift. Arbetet, som är avsett att omfatta inalles 
24 band jämte ett inledningsband, synes ha avbrutits tills' vidare 
på grund av de genom världskriget förorsakade förhållandena. 
För närvarande föreligga, så vitt anmälaren har sig bekant, föl- 
jande delar: 

Inledningsband: Islands Kultur zur Wikingerzeit av Felix 
Niedner; Bd. 1: Edda I. Heldendichtung övers. av Felix Genz- 
mer, med inledning och anmärkningar av Andreas Heusler; Bd 3: 
Die Geschichte vom Skalden Egil övers. (efter Finnur Jönssons 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXV, NY FÖLJD XXXI, 


Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


100 Olson: Anmälan. 


ed. 1894) av F. Niedner; Bd 4: Die Geschichte vom weisen Njal 
övers. (efter Finnur Jönssons ed. 1908) av A. Heusler, versarna 
i sagan övers. av F. Niedner med undantag av Darradarljöd, som 
hämtats ur (det ännu icke utgivna) andra bandet av Genemers 
Eddaöversättning; Bd. 5: Die Geschichte von dem starken Grettir 
dem geächteten övers. (efter Boers ed. 1900 med begagnande av 
G. Magnusson och G. Pordarson 1853—59) av Paul Hermann; 
Bd 6: Die Geschichte von den Leuten aus dem Lachswassertal 
(Laxdela Saga) övers. (efter Kålunds ed. 1896) av Rudolf Meiss- 
ner; Bd 9: Vier Skaldengeschichten övers. av F. Niedner: Gunn- 
laugs saga ormstungu efter Islendingasögur II, 1847, med begag- 
nande även av Mogks ed. 1886 och Bj. M. Olsens avhandling i 
Da. vid. selsk. Skr. 1911, Bjarnar s. Hitdoelakappa efter Boers 
ed. 1893, Kormaks saga efter Möbius ed. 1886, Hallfreds saga 
efter Vigfåsson och Möbius Fornsögur 1860 (jämte Fornmanna- 
sögur II, III, 1826, 1827); Bd 10: Fiinf Geschichten aus dem 
westlichen Nordland: Vatnsdela s. övers. av W. H. Vogt efter 
Vigfässon och Möbius Fornsögur 1860, Finnboga s. hins ramma 
övers. av Frank Fischer efter Gerings ed. 1879, Sagan af pördi 
hredu av dens. efter H. Fridrikssons ed. 1848, Bandamannasaga 
av dens. efter Heusler Zwei Isländer-Geschichten 1897 (med läs- 
arter även ur den av Cederschiöld 1874 utgivna redaktionen), 
Ölkofra påttr av dens. efter Gerings ed. 1880 '!; Bd 12: Sieben 
Geschichten von den Ostland-Familien övers- (efter J. Jakobsen Aust- 
firdingasögur 1903) av Gustav Neckel; Bd 13: Grönländer- und 
Färinger-Geschichten övers. av Erich von Mendelssohn: Eiriks s. 
rauda o. Grenlendinga påttr efter Gustav Storms ed. 1891, be- 
rättelsen om Einar Sokkason efter Grönlands hist. mindesmerker 
II, 680 ff., 1838, Fléamanna s. efter Pörleifr Jönssons ed.!), 
Kréka-Refs saga efter Palmi Pålssons ed. 1883, Föstbredrasaga 
efter V. Asmundarssons ed. ?), Feereyinga saga efter Rafn (och 
Mohnike) 1833. 


En särskild uppmärksamhet förtjäna av lätt insedda skäl 
dels inledningsbandet, Islands Kultur zur Wikingerzeit, dels det 
hittills utkomna bandet av Eddaöversättningen. 

I det förra ger Niedner under huvudrubrikerna »Isländisches 
Volkstum>, »Altisländisches Heldenzeitalter> och »Isländische Wi- 
kingerkultur> en översikt av Islands natur och folk, Islands be- 
byggelse och vardagslivet på Island i forntiden, vidare av den 
fornisländska statens och familjens rätts- och sedvaneförhållan- 
den, av livet på Island i heden tid sådant det avspeglar sig i 


1) I »Beiträge zur deutschen Philologie J. Zacher dargebracht>. 
2) Denna ed. har icke varit anm. tillgänglig. 


2 Go gle PRINCETON UNI /ERSITY 


Olson: Anmälan. 101 


eddadiktning, skaldepoesi och sagor, av kristendomens inflytande 
och av den litteraturens och vetenskapens uppblomstring som 
började i 12:e århundradet, varvid ett särskilt kapitel ägnas åt 
Snorre; till sist ges en kort översikt av vikingakulturens utbred- 
ning utanför Island och av dess inflytande på modern diktning 
(Tegnér, Ibsen osv.). De två senare huvudavdelningarna ge på 
samma gång en överblick av den isländska litteraturen, dess 
arter och utveckling. Den lilla boken, som är avsedd som en 
orienterande inledning till hela verket, vittnar, såsom man av 
förf:s namn kan vänta, om stor förtrogenhet med ämnet. Den 
förenar härmed ett populärt framställningssätt, fritt från tyngande 
vetenskaplig apparat, och synes sålunda väl skickad för sitt 
ändamål. Dess värde förhöjes ytterligare genom ett antal väl 
valda och utförda landskapsbilder och ett par kartor. Man kan 
emellertid anmärka, att den något lösa kompositionen gör, att 
stundom sambhörigt stoff blir splittrat på olika håll, stundom 
upprepningar förekomma. Främmande för en svensk, men väl 
bekant från vissa tyska kulturkretsar, är den starka entusiasm 
för »das Germanentum»>, som genomgår hela arbetet och som synes 
anm. emellanåt ha framkallat en väl ljus syn på vissa sidor av 
det fornnordiska livet. 

Beträffande fakta och åsikter som framställas i denna skrift 
synes i allmänhet ingen invändning kunna göras. Till några få 
ställen vill anm. dock göra en randanmärkning. 

S. 21 menar förf., att med undantag för några skaror av 
danskar ingen stam av de nordiska folken deltog i den stora 
germanska folkvandringen. Aven frånsett herulernas välbekanta 
vandringar, är detta, såsom de sista årtiondenas svenska arkeo- 
logiska forskningar visat, säkerligen felaktigt. Jag nöjer mig 
med att hänvisa till Montelius i Nord. tidskrift 1917, s. 401 ff. 
-- S. 60 f. synes det anm., att införandet av kristendomen (så- 
som f. ö. även eljest ofta sker) ses väl mycket från rent yttre, 
politisk synpunkt, liksom också kristendomens inflytande, både 
före och efter dess offentliga antagande, på det allmänna tänke- 
sältet och sederna väl mycket skjutes i bakgrunden. — S. 13 
omtalas gravöl och det heter därvid: »Man freute sich, als bei 
einem solchen Erbmahl der Tote, ein Ertrunkener, mit seinen 
verstorbenen Gefährten als Geist erschien und an der Feier teil- 
nahra. Man glaubte, er föhble sich jetzt wohl>». Av detta ställe 
torde en icke initierad läsare lätt få en oriktig föreställning. Ut- 
talandet grundar sig tydligen på berättelsen i Eyrb. kap. 54 om 
Thorodd skattkaupandi's och hans följeslagares spökerier på Frodå, 
men av detta ställe framgår ingalunda, att man gladde sig över 
besöket — tvärtom blev man helt naturligt förskräckt och flydde 
ur huset —, icke heller, att Thorodd deltog med de andra i 


Digitized sy (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


102 Olson: Anmälan. 


sitt eget gravöl. Av källan framgår endast, att den övertron 
rådde, att en drunknad, som infann sig vid sitt gravöl, blivit 
väl mottagen hos Rån. Stället har missförståtts även av Wein- 
hold Altnordisches Leben s. 501 (varpå förf. möjligen grundar 
sin framställning). — S. 80 f. betonas enligt anm:s mening allt- 
för ensidigt den krigiska sidan av det isländska folklynnet och 
den isländska kulturen. En obestridlig överdrift är det sålunda 
t. ex., då förl. menar, att krigarlynnet och äventyrslusten är 
den enda orsaken till isländarnas vikingafärder och till deras 
täta besök i Norge, där de gingo i konungarnas tjänst. Att 
många andra faktorer här spelat in, är väl otvivelaktigt — bl. a. 
den prosaiska frågan om livsuppehälle och egendomsförvärv. — 
S. 163 (liksom utförligare i inledn. till bd 3) upptager förf. Bj. 
M. Ölsens och Bleys åsikt, att Snorre Sturlasson är författaren 
till Egils saga. Enligt anm:s mening äro de skäl, som Bj. M. 
Olsen och Bley (och Niedner) givit för denna åsikt, ingalunda 
bevisande, och det synes därför anm. olämpligt att, i synner- 
het i en för den stora allmänheten avsedd skrift, utan reserva- 
tion framställa denna hypotes såsom ett faktum. 


Genzmers »Heldendichtung» upptager icke blott de i Eddan 
förekommande hjältedikterna utan därjämte ett icke ringa antal 
(10) dikter och diktfragment av mer eller mindre besläktad ka- 
raktär ur fornaldarsagorna: »Das Lied von der Hunnenschlacht» 
(ur Hervarars.), Bjarkamål (rekonstruerat efter Olrik jämte Saxo 
och brottstyckena av kvädet), »Starkads Riäckblick»> (Vikarsbalkr, 
ur Gautreks saga), »Der Kampf auf Samsey» (ur Hervarars. 
och Orvar Odds saga) m. fl.; jfr Eddica minora ed. Heusler 
och Ranisch. Om det mindre lämpliga i denna sammanbland- 
ning av i själva verket rätt olikartade dikter jfr Finnur Jönsson 
Arkiv 30: 227 f. 

Översättningen föregås av en allmän inledning av A. Heus- 
ler, i vilken han ger en kortfattad beskrivning av Eddans 
karaktär, stil och verskonst. Därjämte ger samme förf. korta 
orienterande inledningar till de enskilda dikterna rörande deras 
innehåll, stil, ålder m. m. Inledningarna äro här liksom i verket 
för övrigt populärt avfattade och gå i huvudsak ut på ett este- 
tiskt bedömande av diktarten. 

Anordningen av dikterna följer det Heuslerska schemat, 
enligt vilket de indelas i »Ereignislieder», »Situations- und 
Räckblicklieder>, »Einseitige ereignislieder» (dialoger) samt »sam- 
lingar av lösa strofer», en indelning som enligt H. väsentligen 
återspeglar Eddadiktningens historiska utveckling. I fråga om 
Sigurdssångerna och de därmed sammanhängande hjältedikterna 
har detta schema kunnat rätt väl genomföras, mindre lätt till- 


Digitized by Goc gle PRINCETON UNIVERSITY 


Olson: Anmälan. 1038 


lämpligt är det på de övriga sångerna. Vad denna anordning 
beträffar är anm. emellertid mycket tveksam om dess lämplighet, 
åtminstone då det gäller den nämnda sammanhängande sago- 
cykeln. Genom den upphäves nämligen all kronologisk ordning 
inom sagokretsen, och t. o. m. av samma saga (t. ex. Sigurds- 
sagan) komma sånger som behandla senare episoder före dem 
som behandla tidigare (t. ex. Brot af Sigkv. före Regm. och 
Fåfnm. osv.). Jag tror, att härigenom i själva verket en ganska 
stor förvirring uppstår hos en vanlig läsare, vilken torde ha 
föga förutsättning att uppfatta och tillgodogöra sig den nuva- 
rande litterärt-historiska uppställningen. 

De enskilda dikterna ha i allmänhet behandlats med jäm- 
förelsevis lätt hand. Vissa rätt betydande undantag finnas dock: 
HH II, Regm. och Fåfnm. ha upplösts i flera smärre sånger, 
av Sigrdrifum. ha de runo- och sedolärande delarna utelämnats 
för att i stället intagas i andra bandet av Eddan; versar och 
versdelar som ansetts som interpolerade ha uteslutits och om- 
vändt luckor fyllts i texterna (så särsk. i Hamäm.); ordningen 
inom de enskilda dikterna har stundom omkastats. De i Eddan 
förekommande prosastyckena ha utelämnats. I vissa sånger er- 
sättas de genom korta referat av sagotexterna (Volsungasaga etc.). 
Beträffande dessa olika anordningar är här icke platsen att 
ingå på en närmare kritik. I några fall har redan Finnur 
Jönsson Arkiv 27: 227 ff. reserverat sig. 

Vad beträffar själva översättningen av Genzmer, så har 
denna från flera håll fått mycket starka lovord (jfr t. ex. Finnur 
Jönsson a. st., W. Ranisch i Deutsche Litteraturz. 33: 2854 ff., 
G. Neckel i Anz. f. deutsches Altertum 36: 108 ff.). Att den i 
flera avseenden är förtjänt av stort beröm, är också anm:s me- 
ning. Med noggranut iakttagande av originalens versform för- 
enar den ett ledigt och naturligt språk och är mycket trogen 
även i detaljerna. Översättaren synes ha levat sig väl in i dik- 
ternas tanke och stämning och ger RÄnSeNNIRdes en verkligt 
poetisk tolkning. 

Uppfattningen av den isl. texten synes däremot anm. icke 
sällan ge rum för berättigade anmärkningar. Bland ett icke 
ringa antal ställen, som antecknats, kunna följande anföras, där 
enligt anm:s mening översättaren missförstått texten eller slutit sig 
till läsarter eller tolkningar, som näppeligen kunna vara riktiga. $S. 
36 (Brot af Sigkv. 131!): >»Schande wäre es | Schaltete er [dvs. 
Sigurd] | Öber Gjukis Gut | Und der Goten Schar, | Hätte fönf 
Söhne | Zu BSiegestaten, | Kampfgierige, | Der König gezeugtl>, 
vartill noten: »hätte Sigurd eine Schar ihm gleiche Söhne erlebt, 


1 Efter Genzmers versräkning och så i det följande. 


Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


104 Olson: Anmälan. 


so wäre er der wahre Herrscher äber Gjukis Erbe geworden.» 
Detta är säkerligen missförstått. WVersen torde med säkerhet böra 
tolkas såsom syftande på Gjuke: »skam vore det, om Sigurd 
regerade över goterna, då dock Gjuke har fem söner!» — 8. 
42 (Atlakv. 10): »Erhebe dich, Fjörnir! | In die Halle lass 
bringen | der Krieger Goldschalen | Durch der Knechte Hände.» 
Att det isl. gumar skulle kunna tolkas med »tjänare»>, är föga 
troligt. Meningen är väl, att skålarna skulle vandra från hand 
till hand bland männen (jfr t. ex. Brate Sxemunds Edda s. 267). 
— 85. 57 (Hamäm. 27) beror det på ett missförstånd av sam- 
manhanget, då det isl. Bol vanntu, bröbir! es bann belg leystir över- 
sättes med »Das du den Mund ihm [dvs. Jormunrek] nicht 
schlossest, | Bringt uns schlimmes, Bruder!» Uttrycket bann belg 
leystir syftar icke på Jormunrek, utan på Hamdirs obetänksamma 
yttrande i v. 25. — 8. 60 (Sigkv. hin sk. v. 8) fattar övers. 
isa ok jokla som genitiver och översätter textens (Opt gengr) | ills 
of fylld | isa ok jokla | (aptan hverjan) med »>von Gram erföällt | 
von FEis und Firn.> Att isa ok jokla här är ack. (ortsadverbial 
till gengr), kan emellertid icke betvivlas. — 5. 66 (samma dikt 
v. 52): »Nicht ist euer Schiff | Schon im Hafen, | Hab ich ver- 
loren | Das Leben auch.> Den isl. textens muna ydvart far | 
allt i sundi, | pöt ek hafa | ondu låtit betyder, såvitt anm. förstår, 
ungefär det motsatta. — 5. 79 (Atlam. in groenl. 57) översättes 
lifira svå lengi, | loskr mun heitinn med »>Zu lange schon lebt er 

Nie liebte er Arbeit>. Riktigare: »om han lever aldrig så 
änge, så skall han alltid kallas lat.» — S. 83 (samma dikt v. 88): 
>» Wir begabten viele.> Isl. fengu til margir betyder väl tvärtom: 
»os8 skänkte många gåvor.» — 5S. 92 (Guärunarkv. I v. 24) 
översättes rekr bik alda hver (R. hverr) | illrar skepnu med »Ein 
Unheil nennt| Dich alles Volk». Tolkningen torde vara svår 
att språkligt försvara. Jfr Finnur Jönsson Lex. poet. och Ge- 
ring Wörterb. (under alda och reka). — S. 99 (Guärunarkv. II 
v. 42): >Männer werden | Von Meerfang reden | Und Klippfischen 
| Den Kopf abschneiden> (isl. par munu seggir | of séing (séing 
R.) déma | ok hvitinga hofdi nema). Uppfattningen av R:s séing 
och av hvitinga torde näppeligen kunna upprätthållas. Jfr F. 
Jönsson och Gering a. arb. (under hvitingr och sding). — S. 131 
(Gripisspå 22) översättes eba mein gorisk | å minum hag (med Gering 
Wbhb. under mein) med »Ob schlimme Tat | Auch Schuld ich bin>. 
Tolkningen är säkerligen oriktig: mein betyder utan tvivel här 
som vanligt »skada», »olycka» och det hela: »om olyckaln) skulle 
träffa mig.» — S. 159 (HH II v. 46): »Speere flogen> = isl. 
sårvitr flugu. Riktigare är dock säkerligen att med F. Jönsson 
och Gering fatta sårvitr som en kenning för valkyria. 


Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


Olson: Anmälan. 105 


Om de övriga delarna av verket kan anm. fatta sig kortare. 

I regel återgivas texterna i deras helhet och oförändrade. 
Ett undantag bildar dock Bd 13 Grönländer- und Färingerge- 
schichten övers. av Mendelssohn, där kap. 1 ur Erik rödes saga 
och vissa längre genealogiska uppräkningar uteslutits samt i några 
fall omställningar gjorts för att bättre bevara sammanhanget. 

Vad själva översättningarna av prosatexterna beträffar, äro 
dessa, så vitt anm. funnit, i det hela korrekta och goda och ge 
endast undantagsvis anledning till anmärkningar. Nämnas kan 
dock s. 155 i Grönl. u. Fär.-gesch., där översättningen av de isl. 
ordlekarna knappast torde vara begripliga, om man ej har ori- 
ginalet vid sidan. En tysk publik finner möjligen understundom 
språket i dessa översättningar något hårt och arkaiseraude, ibland 
väl starkt påverkat av isländskan. -— I detta sammanhang må 
kanske också nämnas den olika behandling, som de geografiska 
namnen och tillnamnen fått. I de flesta delarna av arbetet (Bd 
3, 4, 10, 12 och 13) äro dessa förtyskade. Vad de geografiska 
namnen beträffar är detta enligt anm:s mening olämpligt, då det 
försvårar eller omöjliggör begagnandet av en vanlig karta, var- 
till kommer, att i flera fall samma namn i olika band översättes 
på olika sätt. Olägenheten avhjälpes i bd 4 och 10 i någon 
mån genom en förteckning på de översatta namnen; i bd 3, 12 
och 13 saknas dylika namnlistor (och dessa band sakna även 
kartor, vilka eljest i flera band även i detta avseende äro till 
god hjälp vid läsningen). Avgjort bättre synes det emellertid 
anm. att, såsom skett i bd 5 och 6, låta alla namnen kvarstå i 
isländsk form och inom parentes eller i noter ge de översätt- 
ningar eller upplysningar, som läsaren kan behöva. 

Mindre tillfredsställande än prosan är kanske allt emellanåt 
återgivandet av de i sagorna ingående versarna. I regel har över- 
sättaren (så, enligt vad det synes, särskilt Niedner) bemödat sig 
att noggrannt i alla detaljer reproducera originalets versform. 
Svårigheten att härmed förena en trogen översättning och ett 
naturligt språk har icke alltid kunnat övervinnas. Ofta är inne- 
hållet väl fritt återgivet, i andra fall språket tungt och konstlat. 
Bland avvikelser från grundtexterna kunna särskilt nämnas en 
del i Niedners översättningar förekommande »kenningar» utan 
motsvarigheter i originalen, somliga visserligen goda och i isländsk 
anda gjorda, som t. ex. bd 3, s. 164 »Erzfeind der Jarle> om 
Erik blodyx (isl. texten: blekkir bredra), därs. 184: »Wahlstatt- 
lechzer> om örnen, bd 9 s. 224: »Tempels Zerstörer> om Olaf 
Tryggvesson, därs. 8. 256: »Schwertes Wetzer> om krigaren m. 
fl., andra däremot mindre lyckade, som t. ex. bd 3 s. 181: »der 
Waräger Wundensäger» = svärd, därs. 182 »Schwertgotts Rähren> 
= krigarens svärdsslag, därs. s. 215 »Brännenschädiger» = kri- 


Digitized sy (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


106 Olson: Anmälan. 


gare (borde enligt bekanta analogier betyda svärd eller yxa), bd 
9 s. 50: »Ulls Freund>» = krigaren (Gunnlaug), därs. 56: »Pur- 
purschweiss» = blod, därs. s. 136: »Seidespinnerin»(!) = kvinna 
(isl. fjargvefjar Fridr = den som bär silkeskläder), därs. s. 149: 
»Braut des Brettspiels> om Steingerå, m. fl. 

Till texterna äro fogade upplysande anmärkningar i form 
av noter, till förklaring av enskilda uttryck, till belysning av geo- 
grafiska och topografiska, kulturhistoriska och personhistoriska för- 
hållanden osv. Som riktigt är i ett verk av detta slag, äro dessa 
anmärkningar överallt knappt och koncist hållna och ges icke i 
större utsträckning än nödvändigt. Måhända skulle man t. o. 
m. i några fall önskat dem något flera eller utförligare (så en- 
ligt vad det synes anm. särskilt i Grönl.- u. Fär.-gesch. av Men- 
delssohn samt här och där vid förklaringarna till versarna även 
i de övriga banden). Vad beträffar innehållet i noterna, har 
anm. funnit föga att anmärka. Några få ställen böra dock 
kanske nämnas. Bd 3, s. 115 not 1 har Niedner en förklaring 
av dis (»Die Disen waren götige Schicksalsfeen, die den Men- 
schen durchs Leben geleiteten>), som snarare passar in på fylgja. 
Att dessa olika gudinneväsen böra hållas åtskils, framgår särskilt 
av den utredning, som gjorts av Levander i Ant. tidskr. f. Sv. 
XVIII. 3:25 ff. Jfr även F. Jönssons Lex. poet. — Bd 5, s. 26 
not 3 betecknar Hermann (efter Boer) uttrycket »Han fick tidigt 
grått hår» om Asmundr pPörgrimsson som en felaktig upprep- 
ning av samma ord i ett föreg. kapitel om hans fader (Pörgrimr 
herukollr). Märkas bör emellertid, att även i Asmunds tillnamn 
herulangr ordet hera »grått hår» ingår, varför texten mycket 
väl kan vara riktig. Att benägenhet för tidigt grått hår går i 
arv, är ett välbekant förhållande. Boers tolkning av herulangr 
är oriktig (jfr Finnur Jönsson i Aarb. f£. nord. oldkynd 1907, s. 
196). — Bd 9, s. 34 not 1 säger Niedner i en anm. till uttrycket 
»Hortenverschleuderer»: »der skaldische Ausdruck wird hier auch 
von dem filzigen Bauer gebraucht>», Då Gunnlaug icke själv 
har denna kenning på ifrågavarande ställe, är anmärkningen 
vilseledande. — SS. 99 not 1 (samma band) borde väl beträffande 
resande av »nidstång» ha tillagts, att detta icke blott innebar 
en skymf, utan även ansågs medföra en skadlig magisk verkan. 
— Bd 12 s. 32 not 1 förklarar Neckel uttrycket halft hundrad 
silfrs såsom »halvt hundrad (60) aura» silfrs». Riktigare är väl 
= 32»60 alnar vadmal (varav 6 alnar göra en eyrir silfrs)>. 

För att förbereda läsaren för läsningen av texterna ges i 
varje band en i allmänhet kortfattad, stundom dock något längre 
inledning. Dessa populärt hållna inledningar äro, såvitt anm. 
kan finna, i allmänhet för sitt syfte väl skrivna. Innehållet och 
synpunkterna i dem växla efter sagornas art och översättarens 


Digitized by Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


v. Sydow: Anmälan, 107 


intressen. I allmänhet ge de en översikt av sagans händelser 
och en karaktäristik av dess förnämsta personligheter. Stundom 
sluter sig härtill en skildring av den historiska miljön eller av 
sagans skådeplats, i andra fall en skildring av sagans byggnad 
och tillkomsthistoria, i andra åter beröres sagans ålder, trovär- 
dighet, stil m. m. Stundom (som i Neckels inledn. till Sieben 
Geschichten von den ÖOstland-Familien) går framställningen väsent- 
ligen ut på en estetisk värdering. 

Såsom särskilt ingående och grundlig förtjänar nämnas 
Heuslers inledning till Njåla. Ytterligare må kanske sirskilt 
framhållas, att Niedner i inledn. till Egilssagan kraftigt fram- 
häver den stora betydelse, som dikterna (särskilt de tre större) 
ha för förståendet av Egils karaktär och av hans saga i dess helhet; 
att Hermann ger en fin psykologisk analys av Grettirs karaktär 
och öden och (kanske ej fulit övertygande) söker visa, att hela 
sagan sammanbhålles av en ledande idé och därigenom tyder på 
ett verkligt författarskap; slutligen att Meissner i inledn. till 
Luxdela riktigt avvisar tanken på den från vissa håll antagna 
iriska förebilden för teckningen av Gudrun. Ett originellt upp- 
slag har Vogt i inledn. till Vatnsdela, där han för översikten av 
händelserna utgår från en topografisk beskrivning (efter autopsi) 
av sagans skådeplats. 

Intrycket i det hela av verket är, att det är gjort med stor 
kärlek till ämnet, med omsorg och med levande intresse för att 
göra den bildade allmänheten bekant med de viktigaste sidorna 
av den fornisländska kulturen och litteraturen. Arbetet synes 
kunna väl fylla sin uppgift, och det är livligt att hoppas, att 
förhållandena inom icke alltför lång tid skola göra det möjligt 
att fullfölja det enligt den uppgjorda, stort anlagda planen. 

Lund i maj 1918. 

Emil Olson. 


Jan de Vries, Studién over ferösche bulladen., Haarlem 1915. 
VIII 286 ss. 


Färöarnas dansvisa har intill våra dagar hållit minnet av 
Sigurd Fafnesbanes hjältegestalt vid liv, medan den i övriga 
germanska länders folktradition längesedan blivit glömd. Det 
har därför sitt stora intresse att utreda, vilket sammanhang vis- 
diktningen på Färöarna har med den gamla traditionen. De för- 
sök i denna riktning som hittills blivit gjorda, måste dock anses 
mer eller mindre otillfredsställande, emedan de för det mesta 


ABKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXV, NY FÖLJD XXXI. 


oigtized by (GO gle PRINCETON UNIVERSITY 


108 v. Sydow: Anmälan. 


blott vidrört ämnet i förbigående utan att ägna det en djupare 
undersökning, och det är denna brist som föreliggande avhand- 
ling söker avhjälpa. 

Författaren har gått till verket med stor grundlighet, i det 
han dels medtagit även några visor som blott på ett mera till- 
fälligt sätt kombinerats med Sigurdssagan, dels anställt en i de- 
talj gående jämförelse mellan de färöiska visorna och deras mot- 
svarigheter i de övriga skandinaviska länderna. Innehållet är i 
korthet följande: 

I första kapitlet behandlar förf. visan om Regin smidur 
som befinnes nästan helt följa Volsungasaga. Olikheterna för- 
klaras bero dels på övergången till visform, dels på senare till- 
satser och ändringar under tidernas lopp. Till jämförelse under- 
söker han den norska visan om Sigurd svein, vilken han här- 
leder från Gripisspå med några tillsatser ur annan Sigurdstra- 
dition. Till denna kärna skulle så ha fästs en historia om faders- 
hämnd, som här tillfälligtvis knutits till Sigurds namn, samt några 
andra nyare tillägg. Den danska Sivard Snarensvend och mot- 
svarande svenska visa förklaras härstamma från en norsk form. 
Däremot finner förf. inget sammanhang mellan den färöiska visan 
och den norska. Leikvollepisoden som är gemensam, anser han 
antingen ha kommit in i båda visorna oberoende av varandra, 
eller också såsom ett senare lån i den färöiska visan från den 
norska. 

Brinhild-tåttur, som behandlas i andra kapitlet, förklaras 
bygga på dels Volsungasaga (förra delen), dels på Didrikssaga 
(senare delen). Den står sålunda ej i annan förbindelse med den 
danska Sivard og Brynhild än att den därifrån lånat en vers, 
liksom den lånat en annan från den danska visan Ungen Svendal. 
Något sammanhang med norsk visdiktning, vilket Golther antager, 
förnekar förf. likaledes. 

I överensstämmelse med Boers uppsats i denna tidskrift 
(XX 142 ff.) anser förf. Högnivisan såsom helt byggd på Di- 
drikssaga. En del närmare överensstämmelser med den danska 
Grimilds hevn förklaras såsom sekundärt lån ur denna. Där- 
emot har den, färöiska visan i fråga om stridsskildringen och 
vad därefter följer, varit källan för den Hvenska krönikan. Alla 
tre de nämnda färövisorua anser förl. vara ej folkdiktning utan 
konstdiktning och av en och samma författare. 

I fjärde kapitlet behandlar förf. Ragnarståttur och Gestsrima 
samt dessas förhållande å ena sidan till Ragnarssaga, Ragnars- 
sonabåttr och den norska sägnen från Spangereid, å andra sidan 
till den norska folkvisan Lindarormen och motsvarande danska 
samt de båda danska visorna Regnfred og Kragelil och Karl og 
Kragelil. Förhållandet framställes sålunda: Ursprungligen har 


Digitized by Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


v. Sydow: Anmälan. 109 


Ragnartraditionen ej haft den i Spangereidsägnen omtalade Aslög- 
Kraka-episoden, och denna har från början ej haft med Ragnar 
att skaffa. Dessa båda förenades emellertid i en numera förlorad 
urtyp av Ragnarssaga, från vilken påttr af Ragnarssonum, Ragnars 
tåttur och den äldre Ragnarssaga oberoende av varandra härletts. 
Spangereidseägnen har dels trängt in i den äldre förlorade Ragnars- 
sagan, dels oberoende av Ragnarstraditionen gett upphov till en 
av Ramus omtalad norsk visa om Aslög-Kraka, från vilken de 
båda danska visorna >»R. og K.> och >»K. og K.> utgått. Den 
senare har dessutom blivit påverkad av den ur den äldre ut- 
gångna yngre Ragnarssaga, vilken även lämnat stoffet till Gests 
rima, och den förra har påverkat Ragnars tåttur. Den norska 
Lindarormen såväl som den danska Ormekampen har utgått från 
en äldre norsk visa, som går tillbaka på den äldre formen av 
Ragnarssaga. Gentemot Mogk hävdar förf., att Ragnarssaga och 
Volsungasaga från början varit sinsemellan fullt självständiga. 

Slutligen granskar förf. Ismal- och Genselin-visorna. Den 
förra anser han vara en nydiktning utan värde för bedömandet av 
den senare. Beträffande Genselinvisan finner han den vara ur- 
sprungligen dansk, och från den danska formen måste såväl den 
norska som den färöiska härledas. 

Hela arbetet är präglat icke blott av grundlighet utan även 
av skarpsinne och god allmänfilologisk skolning. Men de resultat 
förf. kommit till, kan jag likväl ej anse såsom slutgiltiga. Här 
kan det ej bli fråga om någon detaljgranskning. För en sådan 
skulle krävas en hel ny avhandling, som dessutom behövde ta 
hänsyn till de handskrivna folkviseuppteckningar, som för ett 
pålitligt resultat måste anses nödvändiga, men som ej varit till- 
gängliga för förf. Deras betydelse har ban tydligen insett, i det 
han inledningsvis gjort ett förbehåll beträffande dem. Då varken 
utrymme eller tid skulle tillåta en så utförlig granskning, skall 
jag här nöja mig med några principanmärkningar. 

Förf. tycks ha gått till verket uteslutande med filologens 
intresse för Sigurd Fafnesbane och hans sagokrets. Det är emel- 
lertid icke nog med en än så stor förtrogenhet med vanlig filo- 
logisk metod, då det gäller folkvisor eller över huvud taget 
muntlig tradition. Denna följer helt naturligt andra lagar än den 
skrivna litteraturen och måste därför behandlas med andra me- 
toder. Av allt att döma känner emellertid förf. knappast till 
några andra folkvisor än just dem han tagit till behandling, 
frånsett de hänvisningar, som träffas vid ifrågavarande visor i 
DgF., och detta räcker ej. Denna brist i förf:s förutsättningar 
visar sig tydligt i hans slutsatser. 

Om en färöisk visa behandlar samma ämne som en norsk 
eller dansk, så finns visserligen någon möjlighet för att de upp- 


Digitized sy (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


110 v. Sydow: Anmälan. 


stått var för sig utan annan förbindelse än att de öst ur samma 
källor. Men för att man skall ha rätt att sluta sig till ett sådant 
förhållande, måste mycket starka skäl föreligga, i synnerhet som 
förbindelsen mellan Färöarna och Norge varit mycket livlig i 
äldre tider, då de förra utgjorde en norsk provins. Ännu mindre 
sannolikhet för självständig uppkomst finnes, då fyra olika fär- 
övisor visat sig ha motsvarigheter (helt eller delvis) i Norge eller 
det övriga Skandinavien. Att olikheten därvid kan vara bety- 
dande, utgör icke i och för sig något bevis för inbördes själv- 
ständighet, ty redan inom ett och samma land kan en visa va- 
riera mycket starkt, och variationen blir ännu starkare inom ett 
större område med skilda språk, lynnen och kulturella förhål- 
landen. 

Härvid måste dessutom den färöiska visans särkaraktär 
också observeras. Förf. vill själv göra gällande att de färöiska 
Sigurdsvisorna måste anses såsom konstdiktning, ej folkdiktning. 
Det ligger någon sanning i denna distinktion, men också mycken 
överdrift. Färöarnas folkvisa har fått sin särskilda prägel genom 
att den är dansvisa i mycket högre grad än de övriga nordiska 
ländernas. Den söker därför på allt sätt att tänja ut ämnet för 
att så länge som möjligt hålla dansen i gång. Så mycket star- 
kare blir omdiktningen av en utifrån införd visa, och så mycket 
färre direkta överensstämmelser med originalet finner man i den. 

Under sådana förhållanden blir förf:s försök att bortför- 
klara likhetspunkterna mellan de olika nordiska ländernas visor 
icke övertygande. Han går därvid efter följande skema: Allmän 
likhet mellan F (den färöiska) och N (den norska) beror endast 
på bärledning ur T (den gamla traditionen om Sigurd). Finns 
någon gemensam avvikelse från T, beror denna antingen på en 
ren tillfällighet, eller också har F i senare tid lånat ifrågavarande 
motiv eller vers från N. Denna sista förklaring gäller särskilt 
verser med samma ordasätt. 

Förf:s sätt att resonnera grundar sig tydligen på hans allt 
för fasta tro på att varje visa i första hand måste föras tillbaka 
på bestämda gamla källskrifter. När han konstaterat att Regin 
smidur väsentligen följer Volsungasaga, men att Sigurd svein 
icke kan föras tillbaka till samma saga, sluter han utan vidare 
att det ej finns något samband mellan dem, utan att de uppstått 
självständigt var och en för sig, och att det gemensamma stoff 
som ej finus i resp. källor, är senare tillsatser och lån. Han 
tänker därvid ej på en annan möjlighet, nämligen att visan uppstått 
i Norge, som ej blott politiskt utan även litterärt var huvudlandet 
i förhållande till Färöarna, men att den sedan här blivit om- 
arbetad med hjälp av Volsungasaga, varvid blott helt litet av 
den ursprungliga visans innehåll kom att stå kvar. 


oigtized by (GO gle PRINCETON UNIVERSITY 


Kock: Tomtebo-lycka. 111 


Denna senare möjlighet har av flera skäl större sannolikhet 
för sig. Jag har redan framhållit det osannolika i att flera visor 
över i stort sett samma ämne skulle uppstå oberoende av var- 
andra på så närliggande områden, vilka dessutom stått i så livlig 
förbindelse. Därtill bar det rent av varit regel, att de till Fär- 
öarna införda visorna starkt omarbetats och förlängts. Goda 
exempel härpå lämnar bLiestöl i sitt förträffliga arbete Norske 
trollvisor og norröne sogor. — Då förf. förklarar alla närmare 
likheter såsom senare lån, beror detta på bristande insikt angå- 
ende de förhållanden, under vilka dylikt lån från en visa till 
en annan :äger rum. Detta förekommer ofta nog mellan visor 
som brukas i ett och samma land av samma sångare, och kan 
bero antingen på medveten ändring eller på bristande minne och 
rekonstruktion från en annan visa. Skall en färöisk visa låna 
verser från en norsk, förutsätter detta, att den senare redan fullt 
övergått till färöisk egendom, eller åtminstone att den sångare, 
som gör lånet, tillegnat sig den. Men finns redan en färöisk 
visa fullt färdig, som sångaren kan, är det föga sannolikhet för 
att han lär sig en ny visa om samma ämne, författad på annan 
dialekt, allt under det ban anser sin egen visa bättre, och under 
sådana förhållanden kan svårligen något lån äga rum. 

Om alltså avbandlingens huvudresultat starkt kan ifråga- 
sättas, så vill jag dock härmed ingalunda ha utdömt det arbete 
som nedlagts på detsamma. Tvärtom skall jag gärna medge, att 
förf. gjort många iakttagelser av värde. Men det kan ej nog 
starkt betonas, att en reut filologisk skolning ej räcker till för 
behandlingen av ämnen inom den muntliga traditionens område, 
ett förhållande, som till vetenskapens skada allt för ofta blivit 
förbisett. 


Lund. 


Vidare om tomtebo-lycka. 


Såsom sidfyllnad må följande meddelas. 

I min uppsats >Anmärkningar om några svenska ord» 1893 
uti Svenska landsmålen XIII n:r 8 s. 9 ff. har jag så förklarat 
ovanstående uttryck, att det uppstått ur ett äldre tomt- och bo- 
lycka. Såsom där nämnes, finnes nämligen på Göteborgs museum 
en gammal remmare, som anses vara från Karl XI:s tid, och 
som har inskriften Tompt och Bo Lyckas Skål. D. v. s. »skål 
för god lycka på (den nya) tomten och i (det nya) boet (hemmet) >. 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOG! XXXV, NY FÖLJD XXXI. 


pigitizea py (FOX gle PRINCETON UNIVERSITY 


112 Kock: Tomtebo-lycka. 


Då uttryckets äldre form påvisats blott på den gamle remmaren, 
vore det önskvärt att kunna i den äldre literaturen återfinna det, 
och bälst i sådant sammanhang, att dess gamla användning där- 
igenom belyses. Jag är nu i tillfälle att göra detta. 

Hos Christ. Grubb Penu proverbiale (1665) läser man s. 693 
under ordspråket >Rummet giör ingen treffnadt» följande: 

>»). e. Ehuru wäl dhe gambla (meehr aff Ofwertroo och fåfäng 
inbilning, än rätt förstånd) haa giordt en stoor åthskilnad på 
Hwstompter och Booställen, hållandes mehr aff dhet ena än dhet 
andra: Icke för Situationen skul (som doch något wore medh 
nytta at confiderera) vthan mehr för inbillad lycka och treffnad 
på folck och Booskap; Hafwa och dher vthi waret så obserwant, 
at dhe vti dheres samqwäm hafwa drucket hwar andra till Tompt- 
och Bolyckas skåål: Dheraff ännu finnas reliquier hoos en part 
gambla>. 

Grubbs ord torde icke sakna kulturhistoriskt intresse. De 
visa, att vid 1600-talets mitt >Tompt- och Boolyckas skåål» var 
i (åtminstone vissa) samkväm en vanlig lyckönskan, i hvilken 
man inlade ett gott omen. 


Azel Kock. 


Digitized by Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


Eine schwedische Heldensage als 
deutsches Volksepos. 


Der Dichter des mhd. Biterolf, der sich in Stoffen und Na- 
men der deutschen Heldensage gut bewandert zeigt, flickt in 
sein ausfihrliches Werk an geeigneter Stelle auch einen kurzen 
Bericht ein uber die Taten eines Helden, den er Herbort å2 Te- 
nelant nenut. Aus der Normandie (Ormanie) hat Herbort König 
Ludwigs Tochter Hildeburg entfährt. Gegen die Verfolger, Lud- 
wigs Sohn Hartmuot, seine Mannen und den König selbst, hat 
er, obwohl ganz allein, einen siegreichen Kampf bestanden. 
Obschon schwer verwundet, macht er sich darauf doch alsbald 
an ein neues Abenteuer. Er hört von einem Riesen, der als 
arger Schädiger der Lande auftritt und den König Ludwig und 
die Seinen nicht zu bestehen wagen. Herbort sucht ihn auf und 
erschlägt ihn. Nachdem dann auch noch zwei Helden, Goltwart 
und Séwart, von seiner Hand gefallen sind, gelangt er mit Hil- 
deburg in das Reich Dietrichs vor Bern. Dort wird er von dem 
König und seinem Waffenmeister Hildebrand angerannt. Sie 
wollen ihm die Jungfrau abjagen; aber als Sieger fäöbrt er sie 
auch hier gläcklich aus dem Lande '!). 

Was der mhd. Dichter hier bietet, ist offenbar die knappe 
Inhaltsangabe einer ihm bekannten Dichtung aus dem Kreise 
der Volksepik, die ihrerseits nicht ohne Beräbrung mit andern 
Vertretern der gleichen Gattung entstanden war: denn sie ver- 
wendet Namen, die aus den mhd. Dietrichsepen und der Käd- 


1) Vgl. Biterolf und Dietleib v. 6451 ff. Deutsches Heldenbuch 1, 
Berlin 1866. Eine ausföhrliche Behandlung der Herbortsage bietet, ohne zu 
neuen eignen Ergebnissen zu gelangen, Walther Dorsch, Zur Herbortsage, 
Leipziger Dissertation 1902. Daselbst sind auch die fräheren wissenschaft- 
lichen Behandlungen der Sage verzeichnet und besprochen. 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXV, NY FÖLJD XXXI. 8 


Digitized by Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


114 v. Unwerth: Eine schwed. Heldensage. 


rån bekannt sind. Uber diese verlorne Herbortdichtung wird 
man weiterhin aussagen därfen, dass sie eher ein Epos gewesen 
ist als ein kurzes Einzellied. Denn sie hat, wie der Biterolf lehrt, 
nicht einfach in einer knappen Erzählung ihrer eigentlichen 
Fabel, der Entfährung Hildeburgs durch Herbort, bestanden. 
Vielmehr war die Darstellung erweitert durch Einflechturg von 
Episoden — der Riesenkampf, Goltwart und Séwart —, die, soweit 
sich sehen lässt, keine unentbehrlichen Bestandteile der Haupt- 
handlung bildeten. 

Bekanntschaft mit der Geschichte von Herbort zeigt auch 
der Dichter des mhd. Eckenliedes. Er lässt den Riesen Ecke 
sich rähmen, dass er das Schwert des Helden Ruodlieb, von 
Zwergen in einem hohlen Berge geschmiedet, trage. Von Ruod- 
lieb hat dessen Sohn Herbort die Waffe geerbt, und er hat mit 
ihr den Riesen Hugebold erschlagen, einen Unbhold, der den 
kristen leide tete!). Das Eckenlied weiss also auch von dem 
Kampfe Herborts mit einem landschädigenden Riesen, Dem 
Dichter scheint eine genauere Schilderung des Ereignisses vor- 
zuschweben, das sich im gränen Walde abgespielt hat; er weiss 
auch, dass der Riese — wie etwa Ecke und Fåsold im Eckenliede 
selbst — ein König gewesen sei. 

Es liegt wohl kein Grund vor anzunehmen, dass zwei von 
einander ganz verschiedne mhd. <Dichtungen vom Kampfe 
eines Helden Herbort mit einem Riesen erzählt haben sollten. 
Vielmehr wird der im Eckenlied erwähnte Riesenkampf derselbe 
sein, den auch der Biterolf kennt. Dann bezieht sich also auch 


1) Eckenlied Str. 79—83, Deutsches Heldenbuch 5. Der Verfasser der 
Pidrekssaga, der in cap. 175 (Bd. 1 S. 180, 11 ff. nach der Ausgabe von 
Bertelsen, Samfund XXXIV) nach einer verlornen Fassung des Eckenliedes 
gleichfalls die Vorgeschichte des Schwertes giebt, nennt den Sohn Ruod- 
liebs nicht mit Namen sondern bezeichnet ibn einfach als »den jungen 
Ruodlieb» (hinn ungi rozeleif). In der jängeren deutschen Fassung des 
Dresdener Heldenbuches Str. 85—88 (von der Hagen und Bäsching, Deutsche 
Gedichte des Mittelalters II, 2) ist die Stelle verderbt, und in dem Strass- 
burger Druck (0. Schade, Ecken Ausfahrt, Hannover 1854, Str. 66) ist von 
der Geschichte des Schwertes nur der Anfang beibehalten. 


oigtized by (FOG gle PRINCETON UNIVERSITY 


v. Unwerth: Eine schwed. Heldensage. 115 


dies zweite Zeugnis auf das erschlossene Herbortepos, aus dem 
es eine einzelne Episode besonders heraus hebt. Dass der Ver- 
fasser des Eckenliedes auch von andern Taten Herborts wusste, 
also wohl die äbrigen im Herbortsliede erzählten Kämpfe eben- 
falls gekannt hat, darauf deuten die auf den Helden bezäglichen 
Schlussworte von Str. 82: 


der wart då mite ze ritter, 
des menger nöt gewan.!). 


Gleichzeitig liefert aber das Eckenlied ein wichtiges neues Mo- 
ment zur Kenntnis der Herbortsage: es nennt Ruodlieb als den 
Vater des Helden. Und diese Angabe lässt sich gut vereinigen 
mit einer andern, die der lateinische Ruodliebroman des 11. Jahr- 
hunderts enthält: die Königstochter, deren Hand Ruodlieb erringt, 
heisst hier Heriburg, und es entspricht dem uralten germanischen 
Variationsprinzip in der Namengeburg, wenn der Sohn dieser 
Heriburg dann den Namen Herbort fährt?. 

Ausfährlichere Angaben tuber den Inhalt der Herbortsage 
und des Herbortepos bieten die deutschen Quellen nicht. Aber 
hier tritt ergänzend das Zeugnis der Piärekssaga”? ein, in der 
eingehend von der Werbung Herborts um Hilde berichtet ist. 
Nach ihrer Erzäblung wird der Held von seinem Verwandten 


') Entsprechend Dresdener Heldenbuch Str. 87, 12 f.: 


ach got, was kuner helde 
do yren tot namen do von. 


Pidrekssaga S. 181,1 f.: oc bar med drap hann margan mann. 

? Ruodlieb, hrsg. von Friedrich Seiler, Halle 1882, Fragment 18 v. 11. 

3 Fortan citiert als bs. (vgl. S. 114 Fussn.), die norwegische Membran als 
M, die schwedische Fassung als Sv. Was die Beurteilung des Verhältnisses 
zwischen den verschiednen Fassungen angeht, so habe ich während jahre- 
langer Beschäftigung mit der Saga und ihren Stoffen immer die alte, von 
Klockhoff (Upsala universitets årsskrift 1880) vertretne Auffassung fär die 
einzig annebmbare angesehen, und es war mir eine Freude, aus Klockhoffs 
Nya studier (Arkiv 31, 156 ff.) zu ersehen, dass er gegenäber den Aufstel- 
lungen von Boer und Bertelsen im wesentlichen an seiner fröheren Anschau- 
ung festhält und sie noch durch neue Argumente stätzen kann. 





Digitized by Go. gle 


116 v. Unwerth: Eine schwed. Heldensage. 


Dietrich von Bern ausgesandt, um fär diesen um die Hand 
der Königstochter Hilde zu werben. Es gelingt ihm, sich Zutritt 
zu ihr zu verschaffen; von ihr ermuntert aber wirbt er nun nicht 
fär seinen Auftraggeber sondern fär sich selbst und reitet nach 
einem gläcklichen Kampfe gegen die Verfolger mit ihr aus dem 
Lande. Die Episoden mit dem Riesen und den Helden Golt- 
wart und Séwart erwähnt die Saga nicht. Man darf daraus aber 
nicht ohne weiteres schliessen, dass sie in ihrer Quelle nicht ent- 
halten waren. Denn die nordische Nacherzählung hat auch ein 
andres fär den Gang der eigentlichen Fabel viel wichtigeres 
Motiv einfach weggelassen: den Kampf Herborts mit Dietrich 
und Hildebrand. Fär dieses Ereignis, das nach dem Biterolf 
im deutschen Herbortsliede berichtet war, enthält die ausfährliche 
Fassung der Werbungsgeschichte, wie die Ps. sie bringt, gerade 
die Motivierung: föhrt Herbort die Jungfrau, die er fär Dietrich 
gewinnen sollte, die er aber treulos fär sich selbst genommen 
hat, durch das Land des Berners, so ist es nur natärlich, dass 
dieser versucht, dem Räuber seine Beute abzujagen. Das Schluss- 
abenteuer nach dem Biterolf und die Werbungsgeschichte der 
Ps. ergänzen sich also in so notwendiger Weise, dass man anneh- 
men muss, das deutsche Herbortslied habe sie beide enthalten. 
Dann hat also die ps. den Schlusskampf als ein Ereignis, das 
ihren Haupthelden Dietrich in der Rolle des Unterliegenden 
erscheinen lässt, einfach äbergangen; und man hat keinen Grund, 
eine wesentlich andre Darstellung der Herbortgeschichte, als sie 
in dem erschlossenen Epos sich fand, fär ihre Quelle zu halten. 

Die Saga, deren Erzählung zur Rekonstruktion des verlor- 
nen deutschen Liedes also unbedenklich herangezogen werden 
kann, hat nun auch eine in den deutschen Zeugnissen zufällig 
nicht angedeutete Vorgeschichte des Helden bewahrt. Graf Her- 
degen in Iverne hat drei Söhne: Herbort, Herdegen und Tistram. 
Sie werden zusammen von einem gemeinsamen Lehrmeister in 
den höfischen Sitten und Fertigkeiten und vor allem im Fechten 
unterrichtet. Tistram, der Jängste, stellt sich dabei ungelehrig 
und ungeschickt an. Wie sich aber seine Bräder einmal daräber 


bigitized.by Goc gle PRINC ETON UNIVERSITY 


v. Unwerth: Eine schwed. Heldensage. 117 


aufhalten und meinen, er solle doch etwas andres lernen, wozu 
er besser geeignet sei, da ergrimmt er und fordert sie beide zu 
einem Probekampf heraus. Statt der stumpfen Fechtschwerter 
verlangt er scharfe Waffen, und, trotzdem er vorher gesagt hat, 
man solle sich im Kampfe nicht vom Zorn hinreissen lassen, 
stösst er seinem Bruder Herdegen, ohne sich um die Regeln des 
kunstgerechten Fechtens zu kiäimmern, das Schwert durch den 
Leib. Dann schwingt er sich auf sein Ross und reitet von 
dannen. Der Vater erklärt darauf, Herbort sei Schuld an dem 
ganzen Unheil, da er als der älteste den unäberlegten Kampf 
nicht verhindert habe: er und nicht der Täter mässe daher von 
Rechts wegen zur Sähne gezogen werden !). Herbort nimmt sich 
dies so zu Herzen, dass auch er davonreitet. Sein Weg fäbhrt 
ibn an den Hof Dietrichs, von wo er dann später seine bekannte 
Werbungsfahrt unternimmt. 

Es fällt auf, dass in dieser Vorgeschichte zur Herbort- 
dichtung ein andrer im Mittelpunkt des Interesses steht als der 
Held der ganzen weiteren Erzählung. Denn zweifellos ist Tistram, 
nicht Herbort, hier der eigentliche Held. Wuärde seine Tat dem 
Herbort selbst zugeschrieben, so hätte dessen Geschichte eine 
Einleitung, wie ähnliche in zahlreichen Dichtungen, Sagen und 
Märchen sich finden: als der Jängste unter drei Brädern zeigt 
der Held sich zunächst ungeschickt und unbrauchbar zu dem, 
was er lernen soll. Plötzlich aber bei einem bestimmten Anlass 
erwacht er gleichsam, vollbringt eine Krafttat, die niemand von 
ihm erwartet hätte, und ist von da ab in allem, was er angreift, 
jedem iäberlegen ?). Wäre Herbort, nicht Tistram, der Held in 
dieser Erzählung vom Brudermord beim Kampfspiel, so wären auch 
die Vorwärfe und die Säbneforderung des Vaters voll berechtigt, 
und zudem wärde die Vorgeschichte fär das Ganze der Herbort- 
dichtung «genau das Gleiche leisten, was sie auch in der ps. tut: 


1) Ba, M 8. 46,16 f.: oc veri hitt makligra at bu einn gylldir; Sv cap. 
214,8: ty borde tik thz nw giella. 

2) Pe, S. 47,9 ff.: Herburt geriz en mesti atgervi madr um alla luti sua 
at hans iafnoki fanz varla um huern leik er leica skal. 


Digitized sy (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


118 v. Unwerth: Eine schwed. Heldensage. 


sie wurde begränden, wie der Held aus dem Vaterhause an den 
Hof Dietrichs gekommen ist: denn auch der Brudermörder reitet 
ja davon, um in der Fremde ein Unterkommen zu suchen, ebenso 
wie Herbort. 

Tatsächlich finden sich nun in dem fraglichen Abschnitt 
der Ps. Anzeichen dafär, dass Tistram, der eine eigentlich dem 
Herbort zukommende Rolle an sich genommen zu haben scheint, 
erst im Text der Saga selbst zu dieser Stellung gelangt ist. Sein 
Name ist ja nicht deutsch: vielmehr gehört er dem Tristan 
der höfischen Epik, der auch den Norwegern aus der iäbersetzten 
Tristramssaga bekannt war. Die ps. nun lässt den jungen Tist- 
ram an den Hof des Herzogs Iron gelangen und dort in den 
Dienst des Jägermeisters treten. Bedenkt man ferner, dass die 
Gemablin Irons den Namen Isolde fährt und dass andrerseits 
der Tristan des böfischen Epos ebenso wie Tistram in fräher 
Jugend aus dem Vaterhause fortkommt, dass er auf einer Jagd 
mit dem Gefolge König Markes zusammentrifft und als Jäger 
sich dem König nätzlich macht und dass seine weiteren Schick- 
sale sich am Hofe dieses mit einer Isolde vermählten Färsten 
abspielen, so muss man auf den Gedanken kommen, dass der 
Tistram der ps. geradezu im Hinblick auf den Helden des höfi- 
schen Romans oder der Tristramssaga geschaffen worden ist. 
Nun ist die ps. ein Sammelwerk grossen Stils, in welchem von 
dem oder den Verfassern eine Fälle von selbständigeun Stoffen 
zusammen- und ineinandergearbeitet worden ist, und es drängt 
sich der Verdacht auf, dass der Verfasser desjenigen Teiles, der 
die Geschichte von Herbort enthält, sich mit dem Plane getragen 
hat, weiterhin auch den beliebten Tristanstoff mit in das Werk 
aufzunehmen. Der Hof Herzog Irons und seiner Isolde, eine 
Umgebung, in der ohnehin eine stark ritterlich-höfisehe Luft 
weht '), schien ihm den geeigneten Schauplatz abzugeben fär 
eine Tristangeschichte, und so wurde mit der Vorbereitung dazu 
bereits bei der Bearbeitung des Herbortstoffes begonnen: der 


2) Vgl. Beitr. 38, 294 ff. 


Digitized by Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


v. Unwerth: Eine schwed,. Heldensage. 119 


dritte Bruder, dem ganz wie in einer verwandten, gleich zu be- 
sprechenden Erzählung wohl urspränglich nur eine Statistenrolle 
zukam, erhielt den Namen Tistram, ihm wurde die Rolle des 
Brudermörders zugeteilt und er so in fräher Jugend vom väter- 
lichen Hofe weggefährt und als Jäger in den Dienst seines känfti- 
gen Marke-Iron gebracht. Bei der Einarbeitung des Ironstoffes 
in die Saga ist der vorbereitete Plan dann aus unbekannten 
Gränden nicht zur Ausföhrung gelangt, und so sind als Zeug- 
nisse för ihn nur die Verzahnungen stehen geblieben, die bereits 
im Herbortabschnitt angebracht waren'!). Als Tristankenner 
verrät den Verfasser dieses Abschnitts auch der Name Isolde 
fär Herborts Mutter und Iverne (Irland) als Schauplatz der Hand- 
lung. Und eine weitere Verzahnung darf man möglicherweise 
darin sehen, dass Hildes Vater statt mit dem Namen Ludwig 
oder mit einem andern deutschen Namen in der ps. Artus ge- 
nannt wird. Es kann dies eine beabsichtigte Annäherung des 


Herbort- an den Ironstoff bedeuten. Denn Iron ist — wahr- 
scheinlich schon in der deutschen Quelle der Ps. (Beitr. 38,294.296 
f.) — ein Sohn des Königs Artus, und so wären Hilde und 


Iron, mit denen die Geschicke der Bröder Herbort und Tistram 
sich verknäpfen, auf eine Altersstufe geräckt und zu Geschwis- 
tern gemacht worden, ähnlich wie auch zwischen Herbort und 
Dietrich verwandtschaftliche Beziehungen hergestellt werden, 
indem Graf Herdegens Gemahlin Isolde zur Schwester des 
letzeren wird. Das Ergebnis dieses Exkurses fär die Geschichte 


!) Bereits auf einer Stufe der Uberlieferung, die sowohl durch M wie 
durch Sv vorausgesetzt wird, war daher das Verständnis för die Bedeutung 
des Namens Tistram, die dieser fär den Verfasser gehabt hatte, nicht mehr 
vorhanden, und man konnte versuchen, ihn gegen die Vorlage durch einen 
andern, auch sonst in der Saga begegnenden Namen zu ersetzen. Sowohl 
M (8. 43,9.14.17) als Sv (cap. 213,3.7.8.9.11.14.18) nennen nämlich den Helden 
znerst Sintram. Dass er aber auf einer ältern Stufe der Entwicklung wirk- 
lich Tistram hiesg, lehrt nicht nur der weitere Ubergang beider Texte zu 
dieser Form, sondern vor allem auch die Schreibung tintram, mit der M im 
Zeile 20 zu dem weiterhin verwendeten Tistram tiberschwenkt. Diese Form 
zeigt, wie ein Redaktor, der entgegen seiner Vorlage Sintram schreiben 
wollte, allmählich dem Schriftbild eben dieser Vorlage doch nachgab. 


bigitizes by (FO gle PRINCETON UNIVERSITY 


120 v. Unwerth: Eine schwed. Heldensage. 


der eigentlichen Herbortdichtung aber ist wichtig genug: denn 
er lehrt, dass tatsächlich erst in der Saga Tistram die Rolle des 
Brudermörders äbernommen und damit das fär den Gesamt- 
verlauf notwendige Davonreiten Herborts eine sekundäre, wenig 
gläckliche Motivierung erhalten hat. In der Quelle der Ps. aber 
und mithin auch in dem deutschen Herbortsliede war der Bruder- 
mord die Jugendtat des wirklichen Helden und somit die orga- 
nische Einleitung seiner ganzen Geschichte'). 

Die Erzählung von den drei Föärstensöhnen, von denen 
einer beim Kampfspiel zum Mörder seines Bruders wird und 
und dadurch den Groll des Vaters auf sich zieht, findet sich 
wieder an einer ganz andern Stelle in der germ. Sagendichtung. 
Nach dem Beowulf (v. 2430 ff.) hat der Gautenkönig Hrédel drei 
Söhne: Herebeald, Hädeyn und Hygelåc. Beim Bogenschiessen 
trifft Hädeyn seinen Bruder Herebeald tötlich mit einem Ptfeile. 
Er verliert durch diese Tat die Liebe seines Vaters, und das Epos 
schildert ausfährlich, wie den alten König neben dem Schmerz 
um den gefallenen Sohn die Pflicht der sähnenden Blutrache 
dräöckt, der er doch nicht mit der Tat nachzukommen vermag. 
Das Motiv ist, wie schon Mäöällenhoff (Beovulf S. 17) bemerkte, 
in den zeitlich weit auseinanderliegenden Sagen das gleiche. 
Einen historisehen Zusammenhang zwischen beiden aber wird 
man bei der immerhin im Einzelnen abweichenden Ausfährung 
doch nur dann annehmen wollen, wenn weitere Anzeichen fär 
einen solchen sich finden lassen. 

Zunächst giebt da der Name des Vaters in beiden Dich- 
tungen zu denken. Hrédel, in schwacher Form auch Hreedla, ist 
Kurzname zu einem mit hröd, hréd (germ. ”hröpaz, ”hröpi-) zusam- 


!) Man darf gegen diese Auffassung nicht einwenden, dass durch die 
Darstellung einer solchen Jugendtat dem Helden die nötige Sympatie entzo- 
gen wörde. Die Herbortdichtung ist öberhaupt nicht moralisch orientiert: 
Kraft, Mut, Geschicklichkeit und List sichern dem Helden die Anteilnahme 
des Lesers; moralisch aber ist för altgerm. Anschauung auch der Betrng 
gegenäber seinem Gefolgsherrn, den er bei der Werbung begeht, höchst 
verwerflich, 


Digitized by Goc gle PRINCETON UNIVERSITY 


v. Unwerth: Eine schwed, Heldensage. 121 


mengesetzten Vollnamen !). Einen solchen aber trägt eben Her- 
borts Vater Ruodlieb (germ. ”"hröbilaibaz). Dazu kommt noch, 
dass die Form Ruodlieb auf obérdeutschem Boden, wo der Name 
äöberliefert ist, nicht organisch entwickelt sein kann: hier mösste 
sein zweites Glied vielmehr -leib lauten, -lieb dagegen ist eine 
unrichtige hd. Umsetzung der entsprechenden nd. oder md. Form 
-leb, Und man darf aus ihr schliessen, dass der Held und sein 
Name aus nördlicheren Gegenden nach Siäddeutschland gelangt 
sind. Was von einer Ruodliebsage auf deutsehem Boden bekannt 
ist, spricht in keiner Beziehung gegen eine Zusammenstellung 
des Helden mit dem Gautenkönig Hréädel. Von einem Zwerge, 
den er in seine Gewalt bekommen hat, unterstätzt, gewinnt Ruod- 
lieb ein vortreffliches Schwert und erringt sich durch Besiegung 
zweier Könige einen Schatz und die Hand einer Prinzessin (Ruod- 
lieb, Fragment 18; Eckenlied a. a. 0.): das sind Märchen- und 
Sagenmotive, die zu jeder Zeit an den Namen eines beliebigen 
Helden sich knäpfen konnten: sie mögen ebenso gut in der nor- 
dischen Uberlieferung auf einen Gauten täbertragen worden sein, 
wie sie in Säddeutschland mit einem von auswärts eingewan- 
derten Heldennamen verbunden werden konnten. 

Weist die obd. Namensform Ruodlieb zunächst nur ganz 
allgemein auf eine nord-säödliche Wanderung der in Frage ste- 
henden BSagengestalten, so fährt dagegen Herborts Beiname im 
Biterolf bis unmittelbar ins nordgerm. Gebiet hinein. Wieder- 
holt heisst er hier Herbort az oder von Tenelant oder Tenemarke ?), 
an einer Stelle wird er geradezu der kinec von Tenelant genaunt 


!) Wenn Binz, Beitr. 20, 164 aus der mehrfach vorkommen denSchrei- 
bung mit & eine andre Etymologie (hraid-) erschliessen will, so ist das doch 
nicht die nächstliegende Lösung der Schwierigkeit. In einem Text wie dem 
Beowulf, der aus dem Anglischen ins Westsächsische umgeschrieben ist, 
darf man neben den zahlreichen dialektisch berechtigten Umschreibungen 
von e in &e wohl auch eine etymologisch unrichtige — zumal in einem dem 
Schreiber nicht geläufigen alten Namen — annehmen. Vereinzelt kommt 
auch sonst solches &e& för é<Å& im Westsächsischen vor (vgl. Cosijn, Alt- 
Wwestsächsische Grammatik $ 80). 

2) Biterolf v. 6227 f. 7157. 7707. 9445. 9865 f. 10203. 11729 f. 12061. 
12733. 13001. 


Digitized by Go. gle 





122 v. Unwerth: Eine schwed, Heldensage. 


(v. 8461). In eine ältere Zeit nordischer Uberlieferung zuriäck- 
verlegt, kann aber »Herbort der Däne> den Helden auch bezeich- 
nen als eine urspränglich gautische Sagengestalt. Das Reich der 
(iauten hat bis ins 6. Jahrhundert hinein selbständig neben dem 
der Suear bestanden, und die Nachrichten des Beowulf von 
Kämpfen zwischen den beiden Stämmen wurzeln noch in der 
alten historischen Anschauung. Im Norden selbst aber schwand 
das Verständnis fär den wahren geschichtlichen Charakter dieser 
Erzählungen, nachdem das Gautenreich den schwedischen An- 
griffen erlegen und im Reiche der Schweden aufgegangen war !). 
Daher fasste man hier in späterer Zeit die Gegner der Schweden 
in jenen sagenberähmten Kämpfen nicht mehr als Gauten son- 
dern als Dänen auf. So ist Ohthere, der Sohn des schwedischen 
Königs Ongenbeow, den der Beowulf die Gauten bekriegen lässt 
(v. 2472 ff.), im Ynglingatal (Str. 19. 20) als Öttarr zum Bekämpfer 
der dänischen Jäten geworden?). Seine Söhne Kanmund und 
Éadgils flächten nach dem Beowulf vor ihrem Oheim Onela zu 
den Gauten, und mit ihrer Hilfe kehrt Éadgils später heim und 
nimmt Onela Reich und Leben (v. 2379 ff.). In der nordischen 
Tradition aber ist es der Dänenkönig, der Öttars Sohn Adils ge- 
gen den uppländischen Herrscher Ali unterstätzt ?). Die gleiche 
Entwicklung hat dazu gefäöhrt, dass der Schwedenbesieger Hyge- 
låce, Hädcyns Bruder, in einer späteren Quelle, aus der Saxo 
Grammaticus schöpfte, als Dänenkönig MHuglethus erscheint !'). 
Und es därfte nicht wundernehmen, wenn man auch Hääcyn in 
jängerer nordischer Uberlieferung als Dänen wiederfände. Ein 
derartiges Zeugnis liefert nun aber in der Tat der Biterolf mit 
seinem Herbort åz Tenelant. 

Die Jugendgeschichte, der Name des Vaters, die Volkszu- 
gebörigkeit: alles dies stimmt bei Hädecyn und Herbort also 








1!) Knut Stjerna, Svear och Götar. Svenska fornminnesföreningens tid- 
skrift 12, 339 ff. Die Auffassung der Géatas als Jäten erscheint mir nicht 
länger haltbar. 

2) Stjerna, Vendel och Vendelkråka. Arkiv 21, 71 ff. 

3) Vgl. Levander, Ant. tidskr. f. Sverige 18, 3. 

4) Saxo lib. IV, ed. Holder 8. 117. 


2 Go gle PRINCETON UNI /ERSITY 


v. Unwerth: Eine schwed. Heldensage. 123 


öberein oder lässt sich durch einfache Erwägungen in Einklang 
miteinander bringen. Was ihre eignen Namen aber betrifft, so 
scheint in der langen Entwicklung, die der Dichtungsstoff vom 
6. bis zum 13. Jahrhundert durchlaufen hat, allerdings eine Än- 
derung eingetreten zu sein. Die Namen der Hréädelsöhne sind 
miteinander und mit dem des Vaters nach einem in der Völker- 
wanderungszeit im Norden aufgekommenen Brauch durch Allitte- 
ration miteinander gebunden. Der Name, unter dem der Ruod- 
liebsohn in der deutschen Uberlieferung auftritt, steht nach einem 
andern Brauch der Namengeburg mit denen seiner Verwandten 
in Verbindung. In der Familie Hrédel-Ruodliebs begegnen meh- 
rere mit heri- (harja-) zusammengesetzte Namen: Ruodliebs Ge- 
mablin heisst Heriburg; im Beowulf ist der Name der Königin 
nicht äöberliefert, dafär aber heisst Häädcyns älterer Bruder Here- 
beald und ein andrer, dem Grade nach nicht näber zu bestim- 
mender, Verwandter Hereric '). Mit solehen Namen verbindet 
Herbort das alte Prinzip der Variation, das gerade in der Hel- 
dendichtung auf deutscehem Boden durch Namenschöpfungen wie 
Sigelint neben Sigemund und Sivrit oder Diether neben Dietrich 
und Dietmäår sich noch spät lebendig zeigt. Die deutsche Quelle, 
aus der die Ps. schöpfte, zeigt das gleiche Prinzip noch bei der 
Bildung eines weiteren Namens im Geschlecht Herborts verwendet, 
indem sie den einen Bruder Herdegen nennt. Wenn in der ps. 
auch der Vater Herdegen heisst, so wird dies wohl auf Unkennt- 
nis oder willkärlicher Neuerung seitens des Sagaverfassers oder 
eines Gewährsmannes beruhen; denn die mhd. Epik des 13. Jahr- 
hunderts kennt fär diese Gestalt ja noch den Namen Ruodlieb. 
Ein Rest von der Auffassung der Quelle, nach der Herbort ein 
Königssohn war, hat sich aber vielleicht in der Ps. noch er- 
halten. Nach Sv sagt er nämlich, obschon als sein Vater auch 
hier ein greffue (cap. 213) eingefährt worden ist, gleichwohl zu 


1) Vielleicht darf nebenbei auch darauf hingewiesen werden, dass 
unter den gautischen Königsnamen, die in der westnord. Literatur fortgelebt 
haben, sich gerade zwei mit Her- zusammengesetzte finden: Hervardr und 
Herraudr. 


bigitizes by (FO gle PRINCETON UNIVERSITY 


124 v. Unwerth: Eine schwed. Heldensage. 


Hilde: jak ce fed aff konungzx slekt (cap. 218,15 f.), während die 
andern BSagafassungen die Stelle in Einklang mit der sonst im 
Text vertretnen Auffassung gebracht haben (S. 56,14 f£.). Der 
dritte Bruder endlich, den die Saga Tistram nenunt, därfte in der 
deutschen Quelle wohl am ehesten Herbald geheissen haben. 
Denn man wird nicht gern annehmen, dass gerade derjenige 
Name, dessen Bildungsweise fär die späteren Neuschöpfungen 
vorbildlich gewesen ist, gänzlich aus der Öberlieferung geschwun- 
den sei !). 

För denjenigen, dem ein Namenswechsel gerade des Haupt- 
helden innerhalb einer und derselben Dichtung trotz allem als eine 
zu bedenkliche Annahme erscheinen sollte, sei doch noch auf 
die Möglichkeit einer andern Auffassung hingewiesen. Vielleicht 
hat nämlich der Hrédelsohn in der urspränglichen Form der 
gautischen Uberlieferung gar nicht einen dem ags. Hädceyn ent- 
sprechenden Namen getragen. Ist in diesem mit Rieger und 








') Beiläufig sei darauf hingewiesen, dass die hier vorgetragne Auffas- 
sung sich auch mit der von Birger Nerman (Studier över Svärges hedna 
litteratur, Dissertation Uppsala 1912, S. 69 ff.) vertretnen Ansicht öber die 
Herkunft der Hädcyn-Sage verträgt. Nerman sieht in dem von Hädeyn be- 
gangnen Brudermord an Herebeald die älteste Form der Baldersage, nach 
der Hodr seinen Bruder Baldr erschiesst. Als Heldensage, noch nicht als 
Götterdichtung, sei die Erzählung in die Geschichte des gautischen Königs- 
hauses hineingearbeitet worden. Ich vermag mich diesen Ausföhrungen 
nicht ohne weiteres anzuechliessen. Den einfachen Personennamen Herebeald 
aus älterem Baldr herzuleiten, scheint doch recht gewagt, und Spuren einer 
nachträglichen Einfögung der Brudermordgeschichte, wie Nerman sie im 
Anschluss an Schäöck (Studier i Beowulfsagan, Upsala 1909, S. 28 f.) in den 
Beowulfversen 2444 ff. zu finden meint, sind in Wahrheit nicht vorhanden. 
Wenn der Beowulf hier den Schmerz eines Greises schildert, der seinen 
einzigen Sohn am Galgen verloren hat, so ist dabei garnicht von dem Gau- 
tenkönig selbst die Rede. Vielmehr handelt es sich um einen Vergleich 
(swd — swå Vv. 2444 und 2462), der den Schmerz Hrédels veranschaulichen 
soll. Und vor allem ist diese elegisch gestimmte Stelle ein echter Zubehör 
des ags. Stiles und kann keinen Stoff zur Rekonstruktion der ursprönglich- 
sten nordischen Sagenfassung hergeben,. Nimmt man trotzdem eine Ver- 
schmelzung von Baldr- und Hrédelsage an, so muss man sich diese, was zu 
Nermans sonstigen Ausföhrungen gut stimmen wärde, als bereits auf gauti- 
schem Boden vollzogen denken, so dass auch fär die heimische Weiterent- 
wicklung eine der ags. völlig gleiche Sagenstufe die Grundlage bildete. 


pigitized by (SOC gle PRINCETON UNIVERSITY 


v. Unwerth: Eine schwed. Heldensage. 125 


anderen !) ein Deminutiv auf -kin zu sehen, so wärde es sich 
um eine im Nordischen ganz alleinstehende, im Westgerm. dage- 
gen nicht ungebräuchliche Bildung handeln. Man könnte daher 
vermuten, dass der Held den Namen Hädcyn erst in der ags. 
Uberlieferung erhalten habe, und damit eröffnete sich die Mög- 
lichkeit fär die Annahme, dass der König als historische Persön- 
lichkeit und ebenso in der an seine Gestalt anknäpfenden heimi- 
schen Dichtung uberhaupt einen ganz anderen, also etwa wie 
sein Bruder einen mit Heri- zusammengesetzten, Namen getra- 
gen hat. 

Es erhebt sich nun weiter die Frage, ob nicht wie der Ein- 
gang so auch der weitere Verlauf der Herbort- mit dem der 

' Hädcynsage im Zusammenhang stebt. Hädcyn raubt bei einem 
Einfall ins Schwedenreich die Gemabhlin des Königs Ongenbeow, 
dieser verfolgt ihn, und in der Schlacht am Rabenhbolz treffen 
die Gegner sich in pergönlichem Zweikampf (v. 2922 ff.) — Her- 
bort raubt die dem König Dietrich zustehende Braut und wird 
von dem Beraubten im Kampfe gestellt: das ist ein so vages 
Zusammenstimmen in einem allgemeinen Schema, dass man 
angesichts der grossen Verschiedenheiten im einzelnen ihr zu- 
nächst keine Bedeutung beimessen kann. Aber der Abstand lässt 
sich bei näherem Zusehen verringern. 

Wie die Sage einen geschichtlichen Gautenkönig, dessen 
Schicksale sich auf schwedischem Boden abspielen, mit Dietrich 
von Bern in Verbindung gebracht haben könnte, ist nicht leicht 
einzusehen. Aber der Name der Jungfrau, die Dietrichs Braut 
werden soll, legt den Verdacht nahe, dass auf einer etwas älteren 
Stufe der Uberlieferung garnicht der Berner sondern ein andrer 
Dietrich der Gegner Herborts war: Hildeburg heisst nach dem 
Wolfdietrichepos die Erkorene des Königs Hugdietrich. Dieser 
Hugo Theodericus aber ist, wie die Quedlinburger Annalen ?) be- 
zeugen, der Frankenkönig Theoderich, Chlodwigs Sohn. Zwischen 


!) Rieger, Zeitschrift för deutsche Philologie 2, 374. Sievers und Binz, 


Beitr. 20, 164 und 165 Fussn. 
?) Monumenta Germani& historica, Scriptores 3, 31. 


Digitized sy (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


126 v. Unwerth: Eine schwed. Heldensage. 


diesem und dem Gauten Hädcyn liegt nun keine unäberbräck- 
bare Kluft: denn beide sind nicht nur, bistorisch betrachtet, Zeit- 
genossen — was auch Hädeyn und Theoderich der Ostgote 
wären —, sondern, was viel wichtiger ist, sie gehören auch einem 
und demselben Kreise nordischer Heldendichtung an. Hädcyns 
Bruder Hygelåc ist, wie allbekannt, jener König Chochilaicus, 
der nach historischen Zeugnissen im zweiten Jahrzehnt des 6. Jahr- 
hunderts einen Raubeinfall ins Gebiet des Niederrbeins unternahm. 
Er fand dabei im Kampfe gegen ein Heer, das der Sohn des 
Landesfärsten, des Franken Theoderich, fährte, seinen Untergang !). 
Die Erinnerung an dieses Ereignis hat die nordische Heimat des 
Gefallenen ebenso wie die Geschicke seines Bruders Hädeyn im 
Liede bewahrt, und der Beowulf teilt den Inhalt der dichterisch ; 
ausgestalteten Erzählung von Hygelåes Frankenzug mit (v. 1202 
ff. 2501 ff. 2910 ff.). Danach haben sich selbst Einzelheiten des 
historischen Vorgangs wie der Umstand, dass der Angriff den 
Gau der Chattuarii (Hetware) traf, in der Dichtung erhalten. 
Und die Franken werden in ihr gelegentlich als Hägas bezeich- 
net, mit demselben alten Namen, der auch in deutscher Uber- 
lieferung (Quedlinburger Annalen a. a. O.) gerade in Verbindung 
mit der Gestalt des Frankenkönigs fortgelebt hat, unter dem der 
Gauteneinfall stattfand, des Hugo Theodericus. Gewiss hat da- 
her das alte Lied auch den Namen dieses Merowingers (Mere- 
wioing, Beowulf v. 2921) gekannt und weitergegeben. 

Setzt man nun in das Grundschema von Herborts Geschichte: 
Herbort der Däne entfihrt die fir einen Dietrich bestimmte Hilde- 
burg einmal die för das 6. Jahrhundert gewonnenen entsprechenden 
Namen und Begriffe ein, so erhält man die Fassung: Hädcyn 
der Gaute entfihrt die Braut oder Gemahlin des Hugen Theoderich. 
Das aber bedeutet eine Kontamination der zwei gautischen Sa- 
gen, die im Beowulf noch unvermischt nebeneinander stehen. 
Hädeyn entföhrt die Gemahlin des Schwedenkönigs und fällt 
im Kampfe gegen den Verfolger; Hygelåc macht einen Einfall 


1) Vgl. Felix Dahn, Urgeschichte der germ. und rom. Völker 3, 72 f. 


oigtized by (GO gle PRINCETON UNIVERSITY 


v. Unwerth: Eine schwed. Heldensage. 127 


ins Frankenreich und fällt im Kampfe gegen das ihm nachset- 
zende Heer des Landesherrn: diese Sagen werden verschmolzen, 
indem Hädcyns Königinnenraub nicht länger in Schweden sich 
abspielt sondern mit dem urspränglich von seinem Bruder aus- 
gefährten Wikingerzug ins Frankenland zusammengelegt wird 
und der von dem Raube betroffene nun nicht länger Ongenbeow 
sondern der aus der Hygelåcdichtung bekannte Hugenföärst ist. 
Die Uberlieferung von den Gautenkämpfen Ongenbeows, die 
hiermit aus der Hädcyndichtung ausschied, hat sich iäbrigens 
daneben in zeitgemässer Umbildung doch auf nordisehem Bodem 
erhalten: Erinnerungen sowohl an die Schlacht am Rabenholz wie 
an Ongenbeows Fall scheinen nämlich fortzuleben in der vom 
Ynglingatal und der Ynglingasaga (cap. 27) uberlieferten Erzäh- 
lung von den Dänenkämpfen seines Sohnes Öttarr (Stjerna a. a. O.). 
Waren aber in die Häädcyndichtung einmal Hugdietrich und 

seine Gemabhlin eingetreten, so bot sich von selbst der Weg zu 
einer weiteren Ausgestaltung der Fabel im Sinne des späteren 
Herbortsliedes. Bisher handelte es sich ja um die Entfäöhrung 
der Königin durch einen feindlichen Färsten; bei Herbort aber 
ist die Rede von der Entfährung einer Königsbraut durch den 
ungetreuen Werber. Hier bietet sich nun eine gut bezeugte 
andre Dichtung von Hugdietrich und Hildeburg als willkommenes 
Vermittlungsglied an. Neben der Werbungsgeschichte, wie sie 
der Wolfdietrich B und ihm folgend auch D erzählt — Hugdie- 
trich gewinnt, als Jungfrau verkleidet, Zutritt zu der im Turm 
verschlossenen Königstochter — kennt der Wolfdietrich A eine 
ganz andre Fassung von Hugdietrichs Werbung. Die Königin 
erzählt da, wie Berhtung sie fär seinen Herrn gewonnen habe 
(Str. 152): 

In mine kemenåten het in sin zuht gewent. 

Botelunge minem bruoder wart ich von im entspent. 

dö erwarp er mich im selben, sich, und gap mich dir dö. 
Was hier von den Erlebnissen des Werbers berichtet ist, das 
klingt, wie Panzer!) erkannt hat, fast wie eine kurze Inhalts- 


!) Fr. Panzer, Hilde-Gudrun, Halle. 1901, 8. 425 f. 


Digitized by Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


128 v. Unwerth: Eine schwed. Heldensage. 


angabe dessen, was die ps. öber Herborts Vorgehen am Hofe 
des Königs Artus erzählt. Herbort tritt in den Dienst des Kö- 
nigs und bringt es durch sein Geschick und feines Betragen —- 
bickir aengi madr bar komit hava iam kurteiss oc hoverskr (S. 50, 
11 f.)) — dahin, dass er zum Mundschenk ernannt wird. So 
wartet er auch bei einem Festmahl auf, an dem Hilde teilnimmt, 
und sie richtet bei dieser Gelegenheit an ihren Vater die 
Bitte, ihr den feingebildeten jungen Ritter zu ihrer persönlichen 
Bedienung zu uäberlassen. Auf diese Weise fährt seine zuht ihn 
in die kemenåte der Königstochter, und hier gewinnt er ebenso 
wie Berhtung die Jungfrau nicht fär seinen Auftraggeber sondern 
fär sich selbst. Nur der Schluss nimmt dann eine andre Wen- 
dung: während der getreue Berhbtung die Prinzessin doch noch 
seinem König tbergiebt, macht Herbort die Entfährte sich dau- 
ernd zu eigen. 

Die Ubereinstimmung zwischen Herborts und Berhtungs 
Werbungsgeschichte zeigt, auf welchem Wege die erstere zu ihrer 
endgältigen Ausgestaltung gelangen konnte: der Entfährer von 
Hugdietrichs Gattin ist nach dem Muster der schon vorhandnen 
Hugdietrich-Hildeburg'!)-Berhtung-Dichtung in einen Brautwerber 
verwandelt worden, der die Erkorene seines Herren fär sich selbst 
gewinnt. Da der weitere Verlauf seiner Sage aber eine Verfol- 
gung durch den Beraubten uud einen Kampf zwischen beiden 
erforderte, so blieb der Schluss der Berhtungdichtung, die frei- 
willige Ubergabe der Braut an den königlichen Herren, natärlich 
unbenutzt. Schon auf dieser Stufe der Uberlieferung aber kann 
die Verbindung zwischen der Jugendgeschichte des Helden und 
der Werbungsfabel in der Form hergestellt worden sein, die sie 
dann in Herbortsliede zeigt. Waährend im Beowulf eine innere 
Verknäpfung zwischen Häädcyns Brudermord und seinem Köni- 


!) Im Wolfdietrich A wird der Name der Prinzessin und späteren Kö- 
nigin zwar nicht genannt. Es kann aber wohl keinen Augenblick zweifel 
haft sein, welcher von den beiden anderwärts begegnenden Namen, Hilde- 
burg (B, D) oder Dietlint (C), der echte ist, da die Fassung C auch die Na 
men von Wolfdietrichs Vater und Heimat willkärlich geändert hat. 


Digitized by Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


v. Unwerth: Eine schwed. Heldensage. 129 


ginnenraub nicht besteht, konnte jetzt der Eintritt in den Dienst 
des fremden Fäirsten, fär den die Werbung ausgefährt werden 
soll, eben mit dem Brudermord und der aus ihm folgenden Flucht 
vom väterlichen Hofe begrändet werden. 

Damit ist aber unter Heranziehung von wirklich vorhande- 
nem, nicht bloss konstruiertem Material — der gautischen Dichtung 
von Hygelåes Frankenzug und der fränkiscehen Werbungssage 
Hugdietrichs — die Möglichkeit einer fortschreitenden Entwick- 
lung erwiesen worden, die von der alten Hädcynsage direkt zu 
der Fabel des deutschen Herbortliedes föhrt. Es bleibt nun noch 
die Aufgabe, unter Beräcksichtigung der historischen und litera- 
rischen Verhältnisse des in Frage stehenden Zeitraumes eine 
kurze Geschichte dieser Entwicklung zu entwerfen. 

Wie so viele germ. Heldensagen knäpft auch die hier unter- 
suchte an historische Ereignisse und Gestalten der Völkerwan- 
derungszeit an. Kämpfe, die sich um die Wende des 5. und 6. 
Jahrhunderts auf schwedischem Boden zwischen den Gauten und 
den eigentlichen Schweden abgespielt haben, und auch andre 
Taten damaliger gautischer Helden sind bei diesem Stamme in 
historisehen Liedern gefeiert worden. Zwei von diesen sind im 
vorliegenden Zusammenhang von Bedeutung. Im Mittelpunkt 
der einen steht Hädcyn: sein Brudermord, die Entfährung der 
schwedischen Königin und sein Untergang im Kampfe gegen 
den Verfolger. Das andere Lied hat Hädcyns Bruder Hygelåc 
zum Helden: es erzählt von dessen Wikingerzug ins Franken- 
reich und seinem Fall in der Schlacht gegen die Hugen. In 
verhältnissmässig urspränglicher Gestalt ist der Inhalt dieser Lie- 
der in England noch ums Jahr 700 (?) dem Verfasser des Beowulf 
bekannt geworden. 

Im Norden selbst aber hatten sich inzwischen die politischen 
Verhältnisse und damit auch ihre Auffassung in der historischen 
Heldendichtung verschoben. Beit ein geeinigtes Schwedenreich 
bestand, hatte man kein Verständnis mehr fär die alten Fehden 
zwischen Gauten- und Schwedenkönigen. Gleich andern Gegnern 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXV, NY FÖLJD XXXI, 9 


Digitized sy (50 gle PRINCETON UNIVERSITY 


130 v. Unwerth: Eine schwed. Heldensage. 


des Reiches von Upsala wurde daher auch der Gaute Häädcyn 
zu einem Dänen gemacht. 

Dann kam eine Periode, in der das Interesse sich iber- 
haupt mehr von den heimischen skandinavischen Verhältnissen 
abwandte, um mit Bewunderung den Taten nordischer Helden 
im nahen und fernen Auslande zu folgen: die Wikingerzeit. Fär 
sie schien, besonders in den Jahren, da die Normannen ihre 
Einfälle in die Kästengebiete des Karolingerreiches richteten, die 
Landung eines nordischen Färsten an der Rheinmändung, wie 
die alte Sage sie von Hygelåc erzählte, ein weit aktuelleres Ereig- 
nis als ein Streit zwischen skandinavischen Herrschern. Aus 
einer derartigen Zeitstimmung heraus hat dann wohl ein nordi- 
scher Dichter dem alten Hädcynliede ein moderneres Gepräge 
gegeben, indem er den Schwedenkampf des Helden durch das 
urspränglich mit dem Namen seines Bruders verbundene Motiv 
eines Wikingerzuges ins Frankenreich ersetzte. So trat an die 
Stelle Ongenbeows der Frankenkönig, und damit hielten Hugo 
Theodericus und seine Gemablin ihren Einzug in das nordische 
Gedicht. | 

Soweit mag die Entwicklung sich auf nordischem Boden 
vollzogen haben. Nun aber folgt die Umsetzung des Stoffes in 
ein fränkisch-deutsches Lied. Die Normannenzeit hat nicht nur 
kriegerische Einfälle raublustiger Horden, sie hat auch fried- 
liches Nebeneinanderleben von Normannen und Franken infolge 
dauernder oder zeitweiliger Ansiedlung ersterer auf fränkischem 
Boden gesehen. Die Erinnerung an einen nordischen Färsten, 
der sich zur Zeit Karls des Dicken in solcher Weise im Gebiet 
der Rheinmändung sesshaft gemacht hat, bewahrt in poetischer 
Form noch die mhd. Kädrön! Und dasselbe Epos giebt ja 
auch Kunde von einem nordischen Dichtungsstoff, der durch 
friedliche Ubermittelung in die deutsche Literatur gelangt ist: 
von der Hildesage. 

Ebenso wie diese ist, gewiss eben in der Normannenzeit, 
auch die Hädcynsage den Franken zugekommen. Und diese 


1 Panzer, Hilde-Gudrun S. 345 ff. 


bigitizes by (FO gle PRINCETON UNIVERSITY 


v. Unwerth: Eine schwed. Heldensage. 131 


begrässten in dem Merowinger der nordischen Dichtung ein 
ibnen wohlbekannte Gestalt: ihren Hugdietrich. 

Auf fränkiscehem Boden waren nun schon in fröher Zeit 
neben den Heldendichtungen streng altgerm. Stils Erzählungen 
von einem andern Charakter beliebt: Brautwerbungsgeschichten, 
in denen der Held oder sein Abgesandter unter mancherlei Fähr- 
nissen und Listen zu der Erkorenen dringt und sie gewinnt oder 
entfährt. In solcher Form ist, wie die fränkischen Historiker 
lehren, die Geschichte von Chlodwigs Werbung um die Burgun- 
derin Chrothildis ausgestaltet worden! . Und öber Chlodwigs 
Sohn Theoderich liefen, wie noch im 13. Jahrhuudert die deut- 
schen Wolfdietrichepen bezeugen, sogar zwei ganz verschiedene 
derartige Werbungssagen um (oben S. 127). 

Durch diese Gattung fränkischer Dichtung hat nun der 
fremde Hädcynstoff Beeinflussung erfahren. Pio Rajna und nach 
ihm andere haben auf Beziehungen der Herbortsage, wie die ps. 
sie darstellt, zu der Erzähblung von Chlodwigs Werbung hinge- 
wiesen ?. Und zweifellos klingt eine bestimmte einzelne Scene 
der Herbortdichtung (ps. S. 51 ff.) an eine entsprechende der 
Chlodwigsage, sowie diese im Liber historie Francorum berichtet 
ist 3, deutlich an. In beiden Fällen zieht der Werber bei einem 
festtäglichen Kirchgang durch eine Kähnheit die Aufmerksam- 
keit der Königstochter auf sich, sie schickt ihre Dienerin nach 
ibm, und man verabredet eine geheime Besprechung, in der er sein 
Anliegen vorbringen kann. Ob dieses Motiv direkt aus der 
Chlodwigsage in die Herbortdichtung gelangt ist oder ob es viel- 
leicht auch anderwärts auf fränkisehem Boden in Werbungsge- 
schichten anzutreffen war, lässt sich nicht sagen. Möglich wäre 
ja sogar, dass es wie in einer Fassung von Chlodwigs Sage so 
auch in derjenigen Gestalt von Hugdietrichs Werbungsgeschichte, 
die nur durch die knappen Andeutungen des Wolfdietrich A be- 
kannt ist, Aufnahme gefunden hätte. Denn gerade diese Dich- 


1 Vgl. Dorsch a. a. O. (s. oben S. 113 Fussnote) 8. 36 ff. 


? Literatur bei Dorsch 8. 1 f. 35 ff. 
3 Text bei Dorsch S. 37 ff. 


Digitized by Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


132 v. Unwerth: Eine schwed. Heldensage. 


tung hat ja weiterhin stofflich auf die Ausgestaltung der Her- 
bortsage eingewirkt. Indem ein Dichter sie benutzte, um nach 
ibrem Muster die Geschichte von Herborts Entföhrungstat im 
Geschmack des fränkischen Publikums auszugestalten, wurde, 
wie oben geschildert, der Held zum ungetreuen Werber im Dienste 
Hugdietrichs. 

Die Erben der fränkischen Sagendichtung in ihrer Vorliebe 
fär die abenteuerliche Werbungsgeschichte sind in der mhd. Zeit 
die Spielleute des Rheinlandes. Und als Spielmannslied ist offen- 
bar auch die Herbortdichtung in die mhd. Literatur eingetreten. 
Denn die Erzähluhg der Ps., die einzige Quelle, die einen genaue- 
ren Eindruck von der Darstellungsweise des deutschen Herborts- 
liedes bermittelt, zeigt in Anlage und Motiven Zäge, die als 
charakteristisch fär die Kunstäbung der rheinischen Spielleute gel- 
ten mössen. Typisch fär ein Spielmannsgedicht ist der Gang 
der Erzählung in der Werbungsgeschichte. Ein König hört be- 
richten von einer Jungfrau, die die Schönste aller Frauen sei. 
Er sendet Boten nach ihr aus; diese bekommen sie aber nicht 
zu sehen, da kein Fremder bei ihr Zutritt erhält. Da schickt er 
einen ihm besonders nahestehenden kähnen und listigen Helden 
als Werber aus. Auch dieser erhält abschlägigen Bescheid; er 
tritt aber am Hofe ihres Vaters eine dienende Stellung an, weiss 
sich Zutritt zu ihr zu verschaffen, und es gelingt ihm, seine 
Werbung vorzubringen und sie zu entfäöhren !. Typisch ist fär 


1 Nicht mit Unrecht hat roan Anstoss daran genommen, dass nach 
der Saga Herbort, der erst mit stattlichem Gefolge öffentlich als Werber 
auftritt, dann ohne weiteres anfängt, von unten herauf eine Stufenleiter von 
Hofämtern zu erklimmen. Die einfachste Annahme ist hier wohl die, dass 
die Ps. in ihrer Nacherzählung unvollständig ist. Nachdem seine feierliche 
Werbungsfahrt gescheitert war, hat in der Quelle Herbort gewiss den Hof 
des Königs zunächst wieder verlassen und ist dann erst verkleidet zuröck- 
gekehrt, um als unerkannter Fremdling in den Dienst von Hildes Vater zu 
treten. Nach dem gleichen Schema — erfolglose Aussendung von Boten, 
erfolglose Expedition eines dem König nahestehenden vornehmen Werbersg, 
Auftreten des Helden in Verkleidung und unter falscechem Namen — verlaufen 
auch die spielmännischen Werbungsgeschichten der Könige Osantrix und 
Attila (Ps. cap. 41 ff. 56 ff. 329 ff. 332 ff... Der Dichter der Herburtsrimur 


bigitizes by (FO gle PRINCETON UNIVERSITY 


v. Unwerth: Eine schwed. Heldensage. 133 


die spielmännische Werbungssage natärlich auch der nach allen 
Fährlichkeiten för den Entfährer gläckliche Ausgang, und man 
darf vielleicht annehmen, dass eben infolge ihrer Aufnahme in 
das Repertoire der Spielleute die alte Gautensage ihr tragisches 
Ende — sowohl Hädeyn wie der von ihm beerbte Hygelåc fallen 
ja im letzten Kampf mit ihren Gegnern — mit einem gänstigen 
Ausgang vertauscht hat. 

Auch kleinere FEinzelzäge weisen auf den Spielmansstil. 
Herbort zieht in der Kirche Hildes Aufmerksamkeit auf sich, 
indem er nacheinander eine goldene und eine silberne Maus 
nach ihr hinlaufen lässt. Ganz ähnlich dient im König Rother 
die Ubersendung eines silbernen und eines goldenen Schuhes 
dazu, dem Helden Zutritt bei der Königstochter zu verschaffen !. 
Und im Spielmannsepos vom König Oswald ermöglicht ein sil- 
berner Hirsch mit goldnem Geweih das Gelingen des Entfäöh- 
rungsplanes ?. 

Kennzeichnend fär den Stand der Spielleute ist ferner die 
Abneigung gegen das dem Fahrenden oft wenig geneigte dienende 
Hofpersonal ?. In den Kreis der Auftritte, in denen derartige 
Leute gegenäber dem Helden ibel abzuschneiden pflegen, gehört 
gewiss die rohe Zichtigung, die Herbort einem zum Gefolge Hil- 
des gehörigen Mönche zuteil werden lässt (S. 54, 1 ff.). Wenn 


hat den in der Saga vorgefundnen nicht ganz gläöcklichen Zusammenhang 
dadurch verbessert, dass er die öffentliche Werbung Herborts einfach weg- 
liess. — Dass die Saga den Inhbalt der deutschen Quelle nicht öberall un- 
verderbt wiedergiebt, zeigt sich u. a. auch an der $Stelle S. 50, 14 ff. Hier 
wird erzählt, wie Herbort einmal nach dem Waschen, ohne ein Tuch zu 
benutzen, seine Hände von der Sonne trocknen lässt. Eine Fortsetzung der 
Scene aber, die erst klarmachen könnte, was eigentlich das Motiv im Rah- 
men der ganzen Erzählung soll, fehlt einfach. Der schwedische Bearbeiter 
(cap. 215, 26 ff.) hat daher insofern der mangelhaften Uberlieferung aufzu- 
helfen gesucht, als er mit den Worten thz war herberts sid aus der Ein- 
leitung zu einer unvollständig bleibenden Scene ein Glied in der Schil- 
derung von Herborts Benehmen während seiner Dienstzeit machte. 

! König Rother, hrsg. von K. von Bahder, v. 2023 ff. 

? G. Baesecke, Der Wiener Oswald, Heidelberg 1912, v. 1011 ff; Der 
Mänchener Oswald, Breslau 1907, v. 2330 ff. und S; 226. 

3 Fr, Vogt, Salman und Morolf, Halle 1880, S. CXXV f. 


Pigited by (FO gle PRINCETON UNIVERSITY 


134 v. Unwerth: Eine schwed. Heldensage. 


er dabei dem Manne den Bart mitsamt der Gesichtshaut herun- 
terreist, so findet auch dies innerhalb der mhd. Volksepik sein 
Gegenstäck !. 

Endlich tritt auch die spielmännische Neigung, durch die 
Komik etwas derb gestalteter Situationen auf die Zuhörerschaft 
zu wirken, hervor in einer Scene der Fluchterzählung (S. 58 £). 
Als Herbort die vom König nachgesandten Verfolger kommen 
sieht, da spricht er die grimmigen Scherzworte: man konungi bu 
PbPikeia haua farid med litili semd a brott. pvi man han senda 
eptir ber sina riddara. at beir skyli biona ber oc badum okr. 
Und wie Hilde ihm daraufhin klarmachen will, das seien viel- 
mehr Verfolger, die ihm ans Leben sollten, da erwidert er: »Wenns 
so gemeint ist, will ich wenigstens nicht ohne Grund sterben>, 
und damit hebt er sie vom Ross und macht sie angesichts der 
nahenden Gegner zu seinem Weibe ?. 

Damit därfte die Einwirkung spielmännischer Technik auf 
die Herbortdichtung zur Genäge dargetan sein. Man darf also 
wohl annehmen, dass der nordische Stoff, der etwa in den Ge- 
genden der Rheinmiändung durch normannische Vermittlung an 
die Franken gelangt sein mag, auch dort weitergelebt hat und 
etwa im 12. Jahrhundert in der Form eines rheinischen oder 
niederländischen Spielmannsliedes im Umlauf war. 

Die weitere literariscehe Entwicklung in Deutschland fährte — 
wohl unter dem Einfluss der grösseren aus dem Französischen 
ubertragnen Dichtwerke wie des Rolands- oder Alexanderliedes — 
zur Ausbildung umfänglicherer, zum Lesen bestimmter Epen. 
Auf oft recht primitive Art sind so die erhaltnen Spielmanns- 
epen aus kärzeren bLiedern gedehnt und aufgeschwellt worden. 
Und Ausgestaltung zum Epos hat auch die Herbortdichtung er- 
fahren. Schon aus dem Zeugnis des Biterolf wurde oben (S. 114) 
geschlossen, das dort benutzte Herbortslied sei ein Epos gewesen. 
Und epische Breite, nicht die kurze Berichterstattung des älteren 


! Virginål Str. 738, 7 ff. Deutsches Heldenbuch 5. 


? Uber typische Motive in der Herbortdichtung vgl. auch Dorsch a. a. 
O. S. 25 ff. 


Digitized by Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


v. Unwerth: Eine schwed. Heldensage. 135 


Einzelliedes, zeigt auch die Erzählungsweise in dem von der ps. 
benutzten Abschnitt der deutschen Quelle. Man braucht nur 
eine Partie wie die Kirchenscene aufmerksam durchzulesen, um zu 
sehen, dass hier nicht eine knapp die Hauptmomente heraushe- 
bende Darstellungsart herrscht, dass vielmehr die Erzählung in 
stetigem Fluss sich vorwärtsbewegt, nichts töberspringend und 
selbst so unwesentliche Dinge wie das Kommen und Gehen der 
gesandten Boten ausdräcklich schildernd. Breiter Raum wird 
der einfachen Beschreibung eingeräumt, wenn die Rede auf den 
feierlichen Aufzug der Königstochter kommt (S. 51): mit ver- 
hölltem Haupt schreitet sie einher, 12 Grafen und 12 Mönche 
tragen ihr die Schleppen, 12 Jarle in voller Waffenrästung folgen 
ihr, und iöäber ibrem Haupte schwebt ein Baldachin in Gestalt 
zweier Pfauen. 

Eine Beschreibung wie diese ist nun nicht nur durch ihre 
Ausfäbrlichkeit lehrreich: sie weisst gleichzeitig auf den Interes- 
senkreis ganz bestimmter Gesellschaftsschichten: Schilderungen 
solches höfiscehen Gepränges haben ihre eigentliche Heimat 
in der ritterlichen, aus Frankreich eingefährten Epik. Und 
wenn weiter von Herbort erzählt wird, wie er verschiedne Grade 
höfischer Dienste und Ehrenämter durchläuft, um schliesslich 
zum persönlichen Mundschenk des Königs aufzusteigen (S. 49, 
18 ff.)', so bedarf es daneben kaum noch der ausdräcklichen 
Hervorhebung seiner kurteisi und hövescheit (S. 50, 12), um dem 
Leser klarzumachen, dass er hier ein Denkmal vor sich hat, 
das wie so viele der erhaltnen mhd. Volksepen bereits unter dem 
Einfluss der voll entfalteten höfisehen Dichtung steht. 

Die Literaturentwicklung der Wende des 12. und 13. Jahr- 
hunderts wird also durch das Herbortslied bereits vorausgesetzt, 
und dieses tritt auf eine Linie mit bekannten Vertretern der 
hochdeutschen Volksepik. Auch Berährungen mit einzelnen von 
ihnen scheinen durchzuschimmern. Wenn das Land, aus dem 
Hildeburg entfährt wird, die Normandie heisst, so kann das wohl 





! Uber die Hofämter in der Volksepik vgl. Beitr. 25, 172 f. 38, 289 f. 


Digitized by Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


136 v. Unwerth: Eine schwed, Heldensage. 


aus dem Schauplatz schon des nordischen Liedes, dem westlichen 
Frankenreich, sich entwickelt haben. Wenn aber der Herrscher 
dieses Landes Ludwig und sein Sohn Hartmuot genannt werden, 
so mag das eher eine direkte Einwirkung seitens der Kådrån- 
dichtung bedeuten, die ja ausser der Normandie auch eine Hil- 
deburg mit dem Herbortsliede gemein hatte. Die nähere Ausge- 
staltung der Fluchtsage: Herbort und Hildeburg reiten allein 
durch die Lande; der Held hat dabei als einziger gegen eine 
Ubermacht zuerst einen Kampf mit den nachsetzenden Verfol- 
gern zu bestehen und wird dann später nochmals von auser- 
wählten Helden angegriffen; in der Kampfschilderung werden 
die Verwundungen der einzelnen mnäher beschrieben, und auch 
von Herbort wird gesagt, dass er scehwere Wunden davon trägt, 
die ibm seine Begleiterin verbinden muss (Ps. S. 59, 6 ff.): diese 
ganze Anlage erinnert ja ein wenig an die Walthersage und zwar 
an ihre Fassung in dem bruchstäckweise äberlieferten mhd. Epos, 
das auch zwei, nicht wie der Waltharius nur einen Kampf wäh- 
rend der Flucht kennt. Vor allem aber ist ja anstelle Hugdie- 
trichs die Lieblingsgestalt der oberdeutschen Epiker, Dietrich von 
Bern, und mit ibm sein Meister Hildebrand in die Dichtung 
eingetreten. Nimmt man noch hinzu, dass zwei oberdeutsche 
Dichter, die Verfasser des Biterolf und des Eckenliedes, das 
Epos gekannt haben, so ergiebt sich wohl mit einiger Wahr- 
scheinlichkeit die Folgerung, dass das Herbortslied in seiner 
letzten Ausgestaltung wie die Mehrzahl der äbrigen Epen ein 
oberdeutsches Werk gewesen ist. 

Den Abschluss der langen hier verfolgten Entwicklung bildet 
die Räckkehr des so mannigfach um- und ausgestalteten schwedi- 
schen BSagenstoffes nach der nordischen Heimat. In das grosse 
Sammelwerk der ps. wurde Herborts Werbungsgeschichte nach 
der Fassung des deutschen Epos aufgenommen ; auf Island wur- 
den die betreffenden Partien der Saga in den Herburtsrimur 
nachgedichtet !'; und der schwedische Bearbeiter der ps. äbertrug 


2 Die Ansicht von Dorsch (8. 11 ff.), dass die rimur auf einer beson- 
deren nord. Herburtssaga beruhen, die ihrerseits auch Quelle der bs. sei, 


pigitized sy (FOG gle PRINCETON UNIVERSITY 


Magnus Olsen: Til Egils digte. 137 


die Geschichte Herborts etwa 950 Jahre nach der Eptstehung 
des ersten gautischen Liedes täber den Helden wieder in die 
Sprache von dessen Landsleuten. 


Greifswald. 
Wolf von Unwerth. 


Bemerkninger til Egils större digte. 


Hofuälausn 1. 


Her maa merkes den dristige parallelisme: 
Jeg kom over havet — med Odins brysts hav (digtet) 
satte skibet ud — hu-skibets stavn var lastet med den lod, 
som bestod i digtet (maerdar hlut). 


Meräar hlutr er den lod, som Egil havde faaet af Odins 
brysts hav, ligesom fiskeren faar sin »lod» (nynorsk lut) af det 
virkelige hav og dermed laster forrummet i sit skib. (Her 
kan mindes om brugen af hlutr i Sn. Edda I 222: »på spytti 
hann [Ödinn] upp midinum i kerin; en honum var svå ner 
komit, at Suttungr mundi nå honum, at bann sendi aptr suman 
mjodinn, ok var pess ekki gett; hafdi pat hverr er vildi, ok 
kollum vér pat skåldfifla hlut.»>) 

Det maa synes lidet rimeligt, at digteren — naar strofe 1 
opfattes som her foreslaaet — har fortsat saaledes, som Wad- 
stein (Arkiv XIII s. 14 ff.) foreslaar: »jag hembjöd lasten åt 
fursten» (budum hilmi hlod, med rettelse af hvert eneste af de 3 


kann ich ganz und gar nicht teilen. Denn dass eine solche Saga die Ge- 
schichte Herborts gerade an der Stelle abgebrochen hätte, an der es auch 
die Ps. aus einem fär diese recht gut ersichtlichen Grunde tut (oben S. 116), 
und dass sie eine Anspielung auf die gerade in der Ps, an andrer Stelle 
ansfäöhrlich berichtete Irongeschichte enthielte, wäre doch allzu sonderbar. 
Geringfögige Besserungen gegenäber der Ps. (vgl. oben 8. 132 Fussn.) aber 
konnte ein rimadichter wohl ebensogut anbringen wie etwa der Isländer, 
von dem die jängere Redaktion (AB) der Ps. stammt. 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXV, NY FÖLJD XXXI. 


Digitized by Go gle PRINC 





138 Magnus Olsen: Til Egils digte. 


ord i str. 2.1). I strofe 1 er billedet saaledes gjennemfört lige 
til enkeltheder, at en gjenoptagelse i den fölgende strofe af det 
ene led — lasten i hu-skibets stavn, der sammenlignes med fiske- 
rens lod — maa forekomme lidet trolig. Forbindelsen mellem 
str. 1 og str. 2 er en helt anden: 2.3.4. (berk Ödins mjod å Engla 
bjod) svarer til 1.2.3 (ek Vidris ber munstrandar mar), og merik 
1.6 svarer til 1.7 merdar hlut. 


Hofudlausn 3. 


I sidste halvstrofe har Wadstein (s. 17) foreslaaet at lwese: 


flestr maär of frå: en Viädrir så, 
hvatt fylkir vå, hvar valr of lå 


»de fleste har erfaret det: tappert kjempede fyrsten; men 
Vidre [Odin] saa, hvor der laa faldne mend>», idet han retter 
haandskrifternes hvat til hvatt. 

Denne rettelse er unödvendig og heller ikke optaget i Finn- 
ur Jönsson's Skjaldedigtning. Vistnok lyder det plat, naar man 
med Wadstein oversetter det haandskriftlig overleverede saaledes: 
ade flesta hava erfarit, vad fursten dräpte». Imidlertid turde 
den rigtige oversettelse vare: »de fleste har erfaret, hvad (2: 
hvilke kampe; saaledes Finnur Jönsson) fyrsten kjempede» (jfr. 
vega vig, sigr), og en saadan opfatning passer godt ind i sam- 
menh&engen: Eirik har kjempet, og Odin har faaet val. De to 
ved en forbundne setninger bliver parallele med hensyn til byg- 
ning, naar linje 6 og linje 8 begge — i overensstemmelse med 
haandskrifterne — indledes med et spörgeord. 


Hofuälausn 4. 


Ogsaa ved tolkningen af denne strofe maa jeg vende mig 
mod Wadstein (s. 19) og slutte mig til Finnur Jönsson: 


bar heyrdisk bå, 
baut mekis g, 
malmhridar spå, 
siv's mest of lå. 


Digitized by Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


Magnus Olsen: Til Egils digte. 139 


I sidste linje leser Wadstein (med haandskriftet e): så vas 
mest of lå. Dette oversetter han: »detta (oväder) — malmhrid — 
var det största med hänsyn till (fuktighet, nederbörd) blod>, idet 
han opfatter lå som substantiv. Men sandsynligheden taler for, 
at vi har det samme of lå (23: verbet) i slutningen af str. 4 
som i slutningen af foregaaende strofe. 

Naar »sverdets aa», 9: blodströmmen, siges at tude, kan 
dermed sammenlignes Håkonarmål 7.5.6: svarradi sårgymir å 
sverda nesi. 

Man kommer ved malmhridar (= hildar) let til at tenke 
paa den i valkyrjen Hildr personificerede kamp. Hendes spg 
(sang) danner en fortrinlig overgang til nzeste strofes vefr darr- 
adar, som ledsagedes af overnaturlige kvinders sang (Darradarljöd). 


Hofuädlausn 7. 


Til den vanskelige linje 6 i denne strofe: »vid iofurs fundir)» 
skal jeg kun bemerke, at den rytmiske parallelisme mellem 1. 5—6: 


>estuz (var.: oxu) vndir 
vid iofurs fundi (var.: fundir)» 


og 1. 7—8: 


brustu brandar 
vid blåar randar 


gaar tabt, naar man retter »vid iofurs» til jofurs of (Konrad Gis- 
lason, Finnur Jönsson) eller til jofra (Björn M. Ölsen, Arkiv XIX 
s. 111). Med 1. 6 kan i metrisk henseende sammenlignes Arin- 
bjarnarkvida 1.6: of jofurs dgdum. 

Hofuädlausn 12. 


De to sidste linjer i denne stevstrofe: 


baud ulfum hre 
Eirikr of se 


oversgetter Finnur Jönsson (Litt. hist. I s. 494, jfr. Skjaldedigt- 
ning I B s. 32): »Erik böd ulvene lig på söen> og finder dem 


pigitized sy (FO( gle PRINCETON UNIVERSITY 


140 Magnus Olsen: Til Egils digte. 


»ikke heldige>. Man maa imidlertid komme i hu, at der ikke 
er tale om kampe ude paa det aabne hav, men om kampe (bjöda 
ulfum hre) henover havet (of se), ved de forskjellige kyster. 

Der maa efter min mening langt mere tvingende grunde til, 
end Wadstein (s. 25) har kunnet anföre, for at opfatte of her 
anderledes (»hinsides»>) end i de utallige andre ensartede forbin- 
delser, hvor of forekommer. Wadsteins opfatning imödegaaes 
ogsaa af Walther H. Vogt, Zeitschrift fär deutsches altertum LI 
s. 380 f. 


Hofuälausn 13.1.2 (€, OW.; = W. 14.1.2). 


Beit fleinn floginn, 
bå vas fridr loginn 


antyder en ny kamp, som indledes derved, at man »kaster et 
spyd ! at fornum sid til heilla sér> over modstandernes flok (Eyrb. 
s. kap. 44, jfr. Fornm. s. V 240, Håkonarmål 2.6.7)”. Efter 
denne opfatning synes det at passe bedst, om man — med 
haandskrifterne «€ og OW. — lader str. 13 begynde en stevbalk?. 


Hofudlausn 16.5—8 (OW.; = W. 13.1—4). 


Letr" snöt saka en skes' Haka 
sverdfreyr? vaka, skidgard braka. 


I förste setning maa merkes det personlige subjekt og ob- 
jekt: -freyr og snöt. Her, hvor (saka) snöt (»stridskvinde, Hild, 


! Om feinn i betydningen »spyd> se Hj. Falk, Altnord. Waffenkunde 
s, 66 ff. og Finnur Jönsson, Lex. poet.? Fleinn opfattes som »pil» af Walther 
H. Vogt, anf. st. s. 384. 

? Jfr. »Til Gerhard Gran 9. dec. 1916> s. 3. 

3 Saaledes Finnur Jönsson i nudgaverne af Egils saga. Derimod an- 
tager han i Skjaldedigtning (jfr. Oversigt over Det kgl. Danske Vidensk. 
Selsk. Forhandl. 1903 s. 310 ff.) strofefölgen i haandskriftet W for den op- 
rindelige. 

+ Om brugen af presens jfr. Axel Åkerblom, Arkiv XXXIII s. 305 f. 

5 -freyr synes at vere en nödvendig rettelse for det overleverede -frey. 

e Rettelse for skers; jfr. i det fölgende. 


pigitized sy (FOG gle PRINCETON UNIVERSITY 


Magnus Olsen: Til Egils digte. 141 


kamp» Lex. poet.?) forekommer, kan Freyr synes at passe ser- 
lig godt. Vi kjender jo fra den norröne mythologi en situation, 
hvor Fröi's sendebud og en kvinde (Gerd) er stillede op mod 
hinanden. Det fuldstendige billede er maaske her det, at snöt 
saka holdes vaagen indenfor skibets (Haka skes) skidgarär, lige- 
som Gerd bringes til at fare op ved, at Skirne, Fröis sendebud, 
sprenger over >»skidgards hlid pbess, er um sal Gerdar var» 
(Skirn. 10 prosa). En saadan allusion kan forklare valget af det 
paafaldende sammensatte ord skidgardr, hvor garär alene (Haka 
skes garär = skjoldrekken) var tilstrekkeligt !. 

I anledning af denne hentydning til en Fröis-mythe kan 
mindes om, at Egil vistnok ogsaa paa etsted i Arinbjarnarkvida 
(str. 6, efter Jön Thorkelssons og Björn M. Ölsens opfatning 
|Arkiv XIX s. 120 ff.], hvortil Finnur Jönsson slutter sig) hen- 
tyder til en mythe, som handler om et kjerlighedsforhold mellem 
en gud (Odin) og en kvinde (Gunnloä)?. 

Forstaar man skapleik i 1. 3 af samme strofe? med Björn 
M. Ölsen (Arkiv XIX s. 113 f.) som »seedvanlig (eller regelmsessig) 
sport (eller tidsfordriv)», bliver strofens mening: 

Endnu har jeg lyst til at beskrive kongens (Eiriks) sed- 
vanlige tidsfordriv for meendene: Sverd-Fröi morer sig med at 


1 Jeg fölger altsaa her, ligesom Finnur Jönsson i sine udgaver af Egils 
saga, rettelsen skes. Derimod leser F. J. i Skjaldedigtning (jfr. Lex. poet. ?) 
Haka skers skidgardr (Hakes skjer = havet; dets skid = skibet; dets gardr 
= skjoldrekken [paa skibet]). Haka sker er dog en paafaldende omskrivning 
for >hav>. 

2 I det hele synes Egil at ynde denslags dristige ordforbindelser, som 
overrasker ved at lede tanken ben paa fjerntliggende forhold. Saaledes har 
Egil paa et endnu dunkelt sted i Lausav. 40 stillet sammen af emblu aski 
(derefter fölger i neste linje ordet eldr, hvilket fortjener opmerksomhed af 
dem, som tillegger Hans Sperber's udredning om Askr og Embla i Beiträge 
zur Gesch. d. deutschen Sprache XXXVI s. 219 ff. noget verd). Endnu 
mere overraskende maa paa tilhörerne have virket den yderst dristige ken- 
ning bergifétar borr, smage-fodens, d. e. hovedets, bor = tungen (Lausav. 
44). Jfr. ogsaa mine bemerkninger i anledning af lauka lind Lausav. 38 i 
Norges Indskrifter med de g&ldre Runer II s. 673 f. 

3 Efter strofefölgen i OW.; jfr. s. 28 anm. 3. 


bigitizes by (FO gle PRINCETON UNIVERSITY 


142 Magnus Olsen: Til Egils digte. 


holde kampmöen (kampen) vaagen og lade den hende omgivende 
skigard (skibets skjoldrekke) brage!. 

»Fra latterens ham> (str. 20) er det, at Egil, den intel- 
lektuelt overlegne ironiker, henter frem saadanne billeder. (Den, 
som her vil tenke paa Fröis egenart som gud, vil kunne finde 
en henspillen herpaa i skapleikr, som kan vare tvetydigt, jfr. 
skop Fritzner 2.) 


Sonatorrek 10. 


Mik hefr marr sidan ”s minn 
miklu rentan; å munvega 
grimt es fall ettar skjoldr 
frenda at telja, "af lift hvarf. 


Björn M. Ölsen (Arkiv XIX s. 130) synes at have ret i, at 
prepositionen af ikke kan beere allitterationen; men hans rettelse 
ettar laukr | af lifi hvarf fjerner sig grafisk langt fra det over- 
leverede. Mod denne rettelse taler ogsaa randvidr i den föl- 
gende strofe, hvor billedet — sönnen som etteus skjold — 
synes at fortsettes. 

Hvis 'af lifi' er rigtig overleveret, kan dette kun lgeses som 
ét ord: afitfi. En saaden lesning lader sig udmerket opretholde: 
aflifi hvarf »gik bort död (berövet livet). Med hensyn til dan- 
nelsen af adjektivet aflifi kan mindes om aflima (Atlamål 28) »be- 
rövet lemmer, lemmers kraft» og afsida »afvigende fra det 
seedvanlige eller tilbörlige» og fremfor alt om middelhöitysk abe- 
libe, abelip adj. »död>. 

Som predikat er hvarf alene, uden af, tilstrekkeligt: »for- 
svandt, gik bort» (jfr. Lex. poet. ?). 

Kristiania (april 1915 og) 2. juli 1917. 

Magnus Olsen. 


! For os er det i denne sammenheng temmelig ligegyldigt, om man 
foretrekker at gjengive skapleik ved >aandelig Egenskab, Habitus»> (Finnur 
Jönsson, Oversigt 1903 s. 311). 


Digitized by Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


Finsk mytologi. 


Suomensuvun uskonnot. I. 
Suomalaisten runojen uskonto kirjoit. Kaarle Krohn. 


Den finske rases religioner. I. [De finske runers! religion. 
Kaarle Krohn]. 

I et stort anlagt verk agter en kreds av finske videnskabs- 
meend at gjöre rede for de religiöse anskuelser hos de forskjellige 
finsk-ugriske folk, og i dette förste bind behandler professor 
Kaarle Krohn de gamle finners religiöse forestillingsverden, slik 
som den avspeiler sig for os i deres folkedigtning, og i deres 
overtro og skikke. Efter programmet for verket skal dr. Holmberg 
i andet bind behandle lappernes religion, og i 4de og äte bind: 
votjakernes, syrjenernes og tscheremissernes. I tredje bind agter 
dr. Karjalainen at fremstille de religiöse forestillinger og bruk hos 
ostjaker, voguler og ungarer, og endelig skal professor Paasonen 
i sjette bind behandle mordvinerne. Den finsk-ugriske rase om- 
fatter, som det vil sees av det ovenstaaende, en hel rekke meget 
forskjellige folk. Enkelte som finner og ungarer er europeiske 
kulturfolk, andre staar langt tilbake i utviklingen, og nermer sig 
mere naturfolkene. Man tör derfor av et slikt stort anlagt ar- 
beide, skrevet av fagfolk, vente sig religionshistorisk höist in- 
teressant stof, serlig til belysning av spörsmaalet om feelleseie, 
og om laan og paavirkning. 

I det förste bind söker saa Professor Krohn ut fra sin ene- 
staaende kjendskap til finsk folkedigtning at trekke op grund- 
linjerne, saavidt det overhovedet lar sig gjöre, i gammel finsk 
religion. Boken er bestemt for videre kredse, ikke bare for fag- 


! Runer (runot) som fellesbetegnelse for de finske folkedigte er her 
bibeholdt. 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXV, NY FÖLJD XXXI, 


Digitized by Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


144 Christiansen: Finsk mytologi. 


folk, den er derfor skrevet populzrt, og den er skrevet paa finsk. 
Dette sidste maa ut fra skandinavisk synspunkt beklages, da den 
jo blir praktisk talt utilgjengelig for os, saa det er at haabe at 
der en gang kommer til at foreligge en oversettelse av boken. 
I senere tid er det desuten stadig mere og mere blit aabenbart 
at der eksisterer en hel rekke forbindelseslinjer mellem gammel- 
nordisk og finsk tradition !, selv om de ligger paa et noget andet 
plan, end der hvor ogsaa tidligere mytologer sökte dem, og man 
kan da paa forhaand vente at i et arbeide som dette, der for 
störste delen bygger paa nyt stof og paa nye undersökelser, der 
maa findes ting som er av interesse for nordisk mytologisk forsk- 
ning. Ut fra dette synspunkt har det syntes berettiget i et kortere 
resumé at gjöre rede for det vigtigste av bokens indhold; en 
kritisk gjennemgaaelse av enkeltbeter vilde overstige undertegne- 
des evne, og det er her kun meningen av professor Krohns ar- 
beide at fremhaeve de fenomener, som staar i beröring med skan- 
dinavisk tradition, og som derfor maa antas at vare av interesse 
ogsaa for ikke finsk forskning; der findes selvfölgelig en hel del 
ting som specielt angaar finsk tradition, og som derfor nödven- 
digvis maa staa os mere fjernt. 

Forfatteren kalder sin bok de finske runers religion og ikke 
finsk mytologi, hvad der henger sammen med kildematerialets 
beskaffenhet. Det billede vi faar av finsk religion i gammel tid 
vil nödvendigvis bli anderledes end det vi f. eks. möter i germansk 
mytologi. Gammelfinsk tro synes aldrig at ha naadd til et fast 
formet system med mere utpregede gudeskikkelser, det er folke- 
lige forestillinger vi finder, en slags lavere religiös verden, hvor 
spekulativ systematik litet har grepet ordnende ind. Kilderne 
— de finske runer, ligger desuten paa et andet niveau end f. eks. 


1 Der kan henvises til Professor Krohns: Finnische Beiträge zur ger- 
manischen Mythologie, Finnisch-ugr. Forschungen, 1904, videre til samme for- 
fatters anmeldelse av R. Meyers: Altgermanische Religionsgeschichte i Gött. 
gel. Anz. 1912, til Mansikkas Kleinere Beiträge FUF. VIII p. 206, og til 
Prof. Setäläs Studien aus dem Gebiete der Lehnbeziehungen: Festschrift 
an W. Thomsen FUF 1913. 


bigitizes by (FO gle PRINCETON UNIVERSITY 


Christiansen: Finsk mytologi. 145 


Eddasangene. Serlig gjelder dette det finske national-epos, Kale- 
vala, som ikke direkte lar sig bruke som kildeskrift, fordi det er 
blit til i sen tid, skapt av en redaktör, som med ordnende haand 
har grepet ind paa en rekke punkter. ' Det avspeiler en lang 
rekke av forskjellige tiders religiöse anskuelser og kan ikke uten 
videre vise os vei til gammelfinsk tro. Saa heter det ogsaa i 
Krohns arbeide (p. 360): »Hvis man uten en nermere under- 
sökelse vil overföre til hedensk tid det skjönne billede der lar 
sig bygge op ut fra Kalevala, saa blir det resultat vi faar frem, 
ganske ubhistorisk. Aldeles forvrengt blir videre dette billede, 
hvis vi opfatter det kristelige i dens katolske form som et slags 
gjenskin av en hedensk tids fantasireligion. Thi det som vi 
beundrer i Kalevalas digte, har for en stor del i den senere forsk- 
nings lys vist sig at vare en digterisk tilslöret kristendom.» 
Der findes omtrent ingen gamle kilder, hvorav man kunde faa 
rede på gammelfinsk religion; naar den gamle nordiske litteratur 
-omtaler finner, menes der, som allerede Porthan paaviste, i de 
aller fleste tilfelde lapper. I Snorres fortrelling om ferden til 
Bjarmeland i 1026 tales der om et tempel og et 'Jomale”', billede, 
hvor navnet synes at vise at vi befinder os paa finsk grund; men 
först i 1551 möter vi i Agricolas oversgettelse av Davids salmer, 
i fortalen en versificeret fortegnelse over finnernes guder, og denne 
fortegnelse var i lange tider den eneste kilde til finsk mytologi. 
Först senere er man blit opmerksom paa at man i folkets digt- 
ning besat en rikere kilde til kjendskap om finsk religion !), og 
det er disse digte, serlig de episke, som Elias Lönnrot samlet og 
ordnet, for derved at skape et epos, som for finnerne skulde svare 
til hvad Eddaen er for 0os?). Paa Kalevala bygger da ogsaa 


!) De förste pröver offentliggjorde Maxenius i 1733; men det var först 
Porthan som med sit enestaaende skarpe syn blev opmerksom paa hvor 
rike disse kilder var, og i Lencqvists dissertation (1782) om finnernes over- 
tro er de benyttet i rikt maal; den er skreven av Porthan — eller iallefald 
under hans &gide. Gananders Mythologia Fennica 1789 bygger paa folke- 
lig grund. 

2) efr. en ytring i et brev fra 1834: »for paa den finske mytologies 
omraade at skape noget der svarer til den islandske Edda. I aarene 1857 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXV, NY FÖLJD XXXI. 10 


Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


146 Christiansen: Finsk mytologi. 


umiddelbart M. A. Castréns Finske mytologie (1853). Senere 
forskning, indledet av Julius Krohn, har vist at man maa gaa 
tilbake fra Kalevala til det folkelige grundlag, og samtidig har 
man begyndt at utnytte de stadig voksende samlinger av oplys- 
ninger om folkelig tradition !). 

Fra gammel tid av har man som det mest karakteristiske 
for nordlig asiatisk, lappisk og ogsaa for finsk religion, betragtet 
schamanismen, og dermed synes at stenime overens at magien indtar 
en meget bred plads i finsk folkelig tradition, som i sine trylle- 
runer (loitsurunoja) besitter en egen genre, som man vanskelig 
andetsteds finder noget tilsvarende til. Men i det man har regnet 
denne foreteelse til scehamanismen, har man faat en delvis skjev 
opfatning av hvori denne »religions» egenart ligger; thi finsk 
magi, slik som den foreligger i tryllepoesien, utgaar fra andre 
forestillinger og andre omgivelser end schamanismen. Ut fra 
hovedintrykket av finsk tryllepoesi har man skildret schamanen 
som en der lever i stadig kamp med de megtige aander som 
omringer ham overalt, men som han hersker over i kraft av sin 
viden — han kjender tingenes tilblivelse, og derved har han 
dem i sin magt, han virker altsaa ved sine megtige ord, og 
netop derfor er de finske trylleruner det reneste uttryk for schaman- 
ismen ?). Men det egentlig karakteristiske for en schaman er 


—62 kom Esternes Kalevi Poeg, som Otto Donner studerte fra mytologisk 
synspunkt (i Suomi 1866). 

1) Heikki Meriläinen begyndte fra ca 1880 av at samle dette stof; av 
trykte samlinger findes Varonens om Jjagt (1891) og fiske (1892), og i 1912 
V. Rantasalos om jordbruk. Fra Estland gir Heinrich der Lette visse op- 
lysninger, videre Boeclers arbeide fra 1685 (utgit av Kreutzwald) — senere 
(1876) Wiedemans store bok om Esternes ydre og indre liv, Eisens mange 
skrifter, og fra 1903, Oskar Kallas: Kraasna maarahvas, som indeholder mange 
meget verdifulde efterretninger. 

2) Saaledes Ahlqvists fremstilling 1881: >»og med hvilke vaaben kan 
han motstaa disse fiender, jo med dem som han finder i sin egen aand. 
Han undersöker et ondes utspring, og naar han kjender det, eller tror han 
kjender det, saa er det ham en let sak ved ordets magt at mildne, fjerne 
og vinde over det onde.> 


oigtized by (GO gle PRINCETON UNIVERSITY 


Christiansen: Finsk mytologi. 147 


ikke hans viden, men hans evne til at sette sig i ekstase '"), til 
at la sin sjel ferdes ute paa mystiske reiser, og virke og faa vite 
uavhengig av legemet. Slik har lappisk trolddom veret; med 
troldtrommen har de bragt sig i ekstase, selv om den senere 
oftest er brukt som spaainstrument; og spor av denne mere op- 
rindelige magiske praxis treffes i rikt maal paa finsk grund — 
man kan bare n&evne den alm. tro at troldmend ferdes i hvirvel- 
vind ?). 

En senere utvikling er at ydre midler ?) anvendes som in- 
strumenter ved magiske ceremonier, og endelig kommer som 
sidste led i utviklingen troen paa det talte ord. Derfor er heller 
ikke den finske tryllepoesi finsk-ugrisk felleseie, men opstaat ved 
vestlig paavirkning i kristelig, katholsk tid, den er först kommet 
til Vestfinland, og er paa sin vei östover ”') utvidet og utsmykket 
i en utrolig grad. Det viser sig da ogsaa at vi i finske trylle- 
formler finder rikelige spor av katolske anskuelser, dels i navne 
og epitheter, dels i episke motiver, som slutter sig til de vanlige 
internationale formeltyper; dog har netop ved de episke dele de 
fortellende digte spillet en avgjörende rolle. Et typisk kristelig 
drag er at troldmanden stiller sit virke under höiere magters be- 
skyttelse, og anroper om deres hjelp, saa sangene kan gli over 


1) Der findes en russisk skildring av en töudisk troldmand fra Novgorod 
saa tidlig som 1071. 

2) Kjendt ogsaa i Skandinavien, i Estland og mange steder. Interessant 
er en ceremoni fra Finland, som klart viser hvordan schamanismen heenger 
sammen med manistiske forestillinger, troldmanden undergaar en begravelses- 
ceremoni, vaskes, legges i kisten, denne deekkes med jord, naar han saa 
stiger op har han samkvem med de döde. Lappiske formler findes omtrent 
ikke; én hos Fellman (Anteckningar II 267) og én meddelt av rektor Qvigstad 
(trykt Folklore Fellows Communic. 18 p. 80) er av finsk utspring. 

3) F. eks. lodkastning — alt omtalt av Heinrich der Lette 1190, cfr Saksos 
skildring av et tempel paa Rägen, eller med bok, sold, saks, kjendt i Skan- 
dinavien, og omtalt i gamle finske domböker (1686); en utförlig skildring i 
Lönnrots reisebeskrivelser 1828 — videre »se i vand> (hydromantie) — i Skan- 
dinavien brukt for at finde en tyv (cfr Bangs samling). 

4) Som spor av denne utvikling neaevner Borenius bruken av Santti 
(sanctus) i russisk Karelen. 


Pigited by (FO gle PRINCETON UNIVERSITY 


148 Christiansen: Finsk mytologi. 


i en virkelig bön, saa vi har troen paa »Guds ord i fuldstendig 
kristelig form», som naar det heter (p. 35)!) 


Kom til os, du, Herre Jesus! og dig selv vi her paakalder. 
Gode Gud til os du komme. Kan dog selv du ikke komme, 
Naaderike du os hjälpe. — ikke selv paa nogen maate, 
Her vi nu til Eder trenger, send dit gode ord i steden, 

her dit navn med pris vi nevner rek os da din haand, den milde. 


Stod som vi saa troldmanden oprindelig i nert forbund med 
aanderne, saa er det videre visstnok saa at vi ved troen paa avdödes 
aander staar overfor et av hovedelementerne i gammelfinsk tro, 
den har m. a. o. en sterk manistisk karakter. Hithen hörende 
ord viser at vi har med geldgamle forestillinger at gjöre, ett av 
dem 'kalma' (grav, död) gaar tilbake til finsk-samojedisk fellestid, 
i andre har man gamle germanske laaneord, som viser paavirk- 
ning vestfra '). Til de dödes aander staar de levende i nert 
forhold, de vil dra mennesker til sig ?), vi finder talrike spor av 
kultus av döde, og av offer til dem, som at de faar gods med i 
graven !). Alt Agricola omtaler fester for de döde. Fra Inger- 
manland kjendes dödsmaaltider 5), som blev holdt den sjette helg 
efter begravelsen — man förer mat til kirkegaarden, og fortsetter 


1) Troldmandens energiske fremtreden i selve sangen er specielt öst- 
finsk. Han kan skildre virkningen av sin optrgeden som en ren naturrevolu- 
tion, lik den som indtreffer, naar >Herrens time» slaar. Gamle forestillinger 
som peker paa et ekstatisk grundlag gaar igjen, naar det siges at sangene 
skal reciteres paa en bestemt, voldszom manér. Endel navn paa troldmanden 
peker ogsaa i samme retning. 

2) Saaledes fi. koljo til germansk 'halja'; fi. vainaja (avdöd) til gotisk 
fvainahs' (salig cfr 'wenig') — peijaiset (peikko) til germ. "feigr'. 

8) Staar de ved hovedet, maa den syke dö. Man kan se dem ved at 
kike gennem en klut, som man har lagt tre dögn paa et liks öie. | 

41) Ofte bare en enkelt ting; saaledes i Ingml. en ske med den dödes 
navn, man sa: »dette skal du faa, men ikke mere»>, 

5) Gik det galt paa en gaard efter en likferd, gjentok man festen, 
for at gjöre godt hvad der maatte vere forsömt. I Estland brer husmoren 
ut en duk ved grinden, setter mat frem og kalder de döde ved navn: >Kom 
min far, N. N. kom selv, ta barna med, kom til vor mat og drikke. Vi ber 
Eder med et venlig sind og et varmt hjerte. Kom, spis först selv, siden 
skal jeg ta for mig.» Saa venter hun en liten stund og efter at ha bedt de 
döde fjerne sig, spiser hun selv. 


Digitized sy (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Christiansen: Finsk mytologi. 149 


dermed til man antar at liket er raatnet op, da anses det for at vare 
unödvendig at fortsette. En videre utvikling, er at der feires 
en felles fest for de döde, slik som vi finder talrike spor av den 
i det nordlige og östlige Finland, i Kekri-festen !), som dog 
ogsaa staar i en viss forbindelse med aarets frugtbarhet. Den 
blev feiret senhöstes, og viser i de. forestillinger der knyttet sig 
til den, paa mange punkter en overensstemmelse med den ger- 
manske julefest. 

Man tenkte sig at de döde bodde i sine graver; navne 
som kunde tyde paa forestillingen om et stort falles dödsrike, 
viser sig at ha en oprindelig rent konkret betydning, og hvor 
en slik tanke findes, skyldes den indvirkning fra en senere fore- 
stillingsverden, hvor de e&ldre primitive anskuelser stadig bry- 
ter igjennem ?). Naar der tales om "Tuonis stuer', er det graven 
der menes, men de glir for fantasien undertiden sammen til en 
stor stue, som skildres med groteske billeder. Naar saa de döde 
bor paa kirkegaarden, tenker man sig dem som et samfund, hvis 
styrer er kirkegaardens 'haltia' ?), og dette er gjerne den, som 
först blev begravet på kirkegaarden. "Tanken om 'haltia' gaar 
igjen neesten overalt i finsk tro; hvert sted, hver ting har sin 
haltia. Ved kirkegaarden er det umiddelbart klart at det er troen 
paa de avdödes aander som er grundlaget; men ogsaa ved andre 
haltia-forestillinger er det sandsynligvis ikke animistiske tanker 
om besjelet natur som ligger til grund, men manistiske anskuelser. 
Det er ogsaa her de döde som blir til haltia; det er jo först i 


!) Etymologi uviss, kjendt av gamle skildringer (Erik Castrén 1754), 
der settes frem mat, badstuen varmes. Undertiden stilles der op en dukke 
>Kekri-gubben>»> i et hjörne av stuen. 

2) Saaledes finder man paa gravene mindesmerker i form av hus, 
undertiden enddog med vinduer, hvor efter folketro den döde kunde se ut 
(cfr germanske gravurner: Helm. p. 155). — Navne som Kalma, Tuoni, Ma- 
nala forekommer, de har oprindelig en konkret betydning. Tuoni er ingen 
finsk dödsgud, men er sat i forbindelse med germansk dana[arf], og Manala 
synes at utgå fra et Maan-alla (23: under jorden). 

3) Ordet: haltia (haltias) er et germansk laaneord av samme stamme 
som tysk 'halten', og svarer til svensk »rådande, råd>; det finske navn er 
i det fölgende bibeholdt. 


Go gle PRINCETON 


150 Christiansen: Finsk mytologi. 


senere tid at de döde associeres saa bestemt med kirkegaarden, 
til andre tider kom de like let i forbindelse med vand, skog, myr 
etc.!). I en meddelelse fra 1912 siges direkte at den der först 
dör eller »blir» paa et sted, blir dets haltia. 

I den store gruppe av haltiaforestillinger skjelner prof. Krohn 
mellem jordens, vandets, skogens og bopladsens haltia, dog skal 
der her av den lange utredning bare nevnes enkelte trek, som har 
nermere beröring med nordiske forhold. Jordens haltiat svarer til 
svensk jordrådan og jordfolket, delvis ogsaa til de underjordiske, 
man skal be til den, ofre til den, etc. ?). Fra vestre Finland findes 
svenske forestillinger i forbindelse med skogens haltia, som ellers 
tenktes som en gammel mand med langt, graat skjegg; vestpaa 
traeffes 'skogsjungfrun', 'metsän neitsyt', som saa ut som de svenske 
tilsvarende skikkelser ?). Ogsaa vandets haltia har flere trek til- 
felles med nordisk folketro, den viser sig för nogen skal drukne '), 
laant er visstnok ogsaa den tanke at man kan lere at spille av 
ham "); i Vestre Finland fortelles endelig om havfruen. Gaardens 
haltia er den der först döde paa stedet, og den viser sig gjerne i 
dennes skikkelse, til og med hvert enkelt rum har her sin haltia 
— likeledes findes en haltia i ilden, i smien, i skogsstuen, i berg 
(svarende til "bergafolk') ), i fossen; fra kystdistrikterne fortzelles 
om skibets haltia. I hele dette forestillingskompleks merkes 
adskillig av skandinavisk paavirkning, men serlig klart merkes 


1) I Eräjärvi i Satakunta er der en kvindelig haltia, fordi en kvinde 
var druknet der i sjöen. Man kan sammenligne senere alm. spökelsetro. De 
döde der ikke kommer paa kirkegaarden, har altid en viss tilböielighet til 
at gaa igjen. 

?) Skal man ha forbindelse med jordens haltia skal man gaa ind under 
huset, eller tale tilden gjennem en luke i gulvet. Ved husbygning ofredes 
der til den. Penge, vand, bröd og kul blev lagt under husets hjörner. Ved 
slagt skulde der dryppes blod paa jorden. De tåler ikke stöi (cfr. Gardvör 
på norsk), fra Ingerml. berettes at faldt man, skulde man siden böie sig paa 
vedk. sted og be om tilgivelse. 

3) Vakre paa forsiden, men hule bak. 

+) »timen er kommen, men ikke manden>. 

5) Man skal sitte naken paa en sten ved en foss, saa ser man ham. 
Han har rödlige öine, langt sort haar og en blid, kvindelig stemme. 

6) cfr lappernes Saivo-tro. 


bigitizes by (FO gle PRINCETON UNIVERSITY 


Christiansen: Finsk mytologi. 151 


denne i en gruppe av hithen hörende vesener, som fremtraer 
mere differentieret, og har faat sine bestemte navn; her merkes 
ogsaa i navnene vestlig indvirkning. Hertill hörer »tontti> (tom- 
ten) !) hvor nyere forestillinger har föiet sig til gamle finske be- 
retninger om gaardens haltia. Til denne gruppe hörer 'para' 
(sv. bjärä)”). Draken n&evnes som skattevogter ?), efter alm. finsk 
tro blir den, som graver ned skatten, efter döden dens haltia, 
ogsaa lygtemend settes i forbindelse med skatter. Fra svensk 
er ogsaa vesener som »näkki»'”) og »jätti>» laant. I finske runer 
träffes nu oftere en omtale av jorden, skogen, luften etc. ifölge 
hvilken disse synes at vere opfattet som guddommelige vesener, 
saa man altsaa kunde tenke paa virkelig naturdyrkelse, men efter 
prof. Krohns utredning viser dette sig at bero paa at haltiafore- 
stillingen smelter slik sammen med sin lokalitet at denne kan 
omtales paa en like personlig maate, som denne haltia selv. I 
forbindelse med skogen brukes ofte som synonym Tapio") og 
skogen kaldes »Tapios borg», men heller ikke dette er navnet 
paa nogen oprindelig guddom. 

Den tilsyneladende naturdyrkelse i runerne gaar altsaa over 
haltiaforestillingen i sidste instans tilbake til troen på de dödes 
aander, og spörsmaalet om der virkelig findes naturdyrkelse hos 
finnerne blir derfor meget vanskelig at rede ut”). Det eneste 
som synes sikkert er at tordnen med lynet har veret opfattét 


1) Man trenkte sig den sort og med ett öie midt i panden, skulde man 
skaffe sig den, skedde det tre torsdagskvelder, den steller likesom sin nor- 
diske slegtning med alt paa gaarden. 

2) Den stjeler til sin eier, oftest melk eller smör (cfr semörkat, mjölk- 
hara), paa et gammelt kalkmaleri i Lojo kirke er der malet slike trollkatter. 
Estnisk tilsvarende er 'pisu-händ' (sv. bisen, bysen), som henter penger (cfr 
dragedukken). 

3) Alt Ganander anförer som skatvogter en Aarnion haltia, aarni-hau- 
danhaltia, et vreesen man kunde faa se sitte og telle sine penge. 

4) Skikken >»at binde nökkem> er kjendt. Man sir: »nök i land, jeg 
i vanda. 

5) Ordet er efter E. A. Tunkelo at avlede av et ord, som betyr snare 
(estnisk "taba'). 

€) Man kunde finde spor av en luftens eller vindens gud Ilmarinen, 
som synes at vere en gammel skikkelse (cfr. votjakernes Inmar). 


Digitized by Go. gle 





152 Christiansen: Finsk mytologi. 


og dyrket som et guddommelig vesen, og her merkes paa flere 
punkter forbindelsen mellem den nordiske Tor!) og den finske 
Ukko (ukkonen, torden). Av gamle beretninger vet vi at der har 
veret holdt »Ukko-fester> (1670, "Ukonvakat ved Kuopio), og 
der findes flere spor av slike fester endnu; et sted hörer vi at 
de feires i en hellig lund under et stort rognetr&e. Det er ogsaa 
verdt at legge merke til at torsdag i folkelig overtro spiller en 
meget stor rolle som betydningsfuld termin ogsaa paa finsk grund. 
Av enkelte runer, serlig i Kalevala faar man det indtryk at Ukko 
har veret en slags overgud; men de uttryk og epitheter som 
brukes om ham, viser klart at vi her har at gjöre med senere 
overtagne kristne forestillinger. 

Sit praktiske uttryk fandt denne haltiatro i en viss kultus, 
og derved blev den en slags grundform, hvorav mere bestemt 
formede skikkelser kunde spire frem. I forhold til den levende 
natur treffer vi spor av tredyrkelse. Forbindelsen med de 
döde er klar ved det saakaldte dödstre. Et tre blev ribbet og 
kvistet til en viss höide, når én var död og hans navn blev 
skaaret ind i det?). Likeledes findes fenomener der svarer til 
det svenske »vårdträd» (tuntre), hvortil slegtens skjäebne var 
knyttet paa en mystisk vis ?). Ogsaa bestemte tresorter blir neevnt, 
og deres haltia fremtrer i runerne som bestemte skikkelser, dan- 
net ved den enestaaende plastiske evne som den finske fantasi 
besitter i den folkelige digtning. Av interesse er her rognen'), 


!') Paa Ösel var esternes krigsrop efter Heinrich der Lette Tarapitä 
(Taara-avita) »Tor> hjelp! I Nordestland forsökte 1569 en mand at faa folk 
til at feire torsdag istedenfor söndag. Han hadde bedt ukedagene om hjeelp, 
og bare torsdagen var kommet. 

2) Eller det blev malet paa en tavle og festet til treet. Oprindelig 
synes det at ha veret et tre for hvert av slegtens medlemmer, senere blev 
det ett felles tre for hele familien. 

3) Skulde gaard ryddes, fik et enkelt, ungt tre staa igjen, som fik vokse 
aldeles i fred. Ingen måtte ta kvister av det, og paa visse dage sattes der 
ut mat til det. 

4) Rognen er efter runerne et hellig tre, cfr f. eks.: >Paa vort tun staar 
hellige rogner, og paa dem er hellige grener, allerhelligst er dog berene>, — 


Digitized sy (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Christiansen: Finsk mytologi. 153 


fordi den stilles i et visst forhold til Ukko — efter Agricola er 
Rauni Ukkos hustru, og Fellman meddeler noget lignende fra 
finsk Lappmarken, rogneberene var hende helliget; man maa 
tenke paa Tor og rognen i gammel nordisk tradition. Noget be- 
slegtet er videre en del foreteelser som er knyttet til kornsorterne. 
Agricola n&evner en Rongoteus, som senere i runerne er gjen- 
fundet i formen Runkoteivas, hvor vi visstnok har et germansk 
laaneord !). Til samme gruppe hörer Pellon Pekko hvis navn 
visstnok ogsaa er av germansk utspring ”), og hvor der vel fore- 
ligger forbindelse med gammel-nordiske tanker og tro. Han hörer 
vel sammen med esternes 'Peko” som hadde sin bestemte fest, 
den blev sist feiret i 1908; til denne fest hadde bare månd ad- 
gang ?). I ingriske runer n&evnes blandt disse korndemoner den 
meget omskrevne Sämpsä Pellervoinen. I en rune fra Hevaa 
fortzelles at kornet ikke vil vokse, fordi han sover, og »vinter- 
gutten» kan ikke vekke ham. Saa sendes »sommergutten» av- 
sted, S. vaagner og gaar til utseden. Sämpsä er navnet paa et 
siv (semse, simse) og vi befinder os her indenfor kredsen av gam- 
mel frugtbarhetskultus, med »det hellige bryllup> etc. som er stillet 
sammen med nordisk Freysdyrkelse. At Sämpsä undertiden siges 
at staa i egteskabelig forhold til sin söster, er her visstnok ikke 
oprindelig, men skriver sig fra sangene om Kullervo, hvor dette 


!) Förste led er stillet sammen med stammen ruk(ruis) 0: rug, og "teivas' 
med ordet "tivar”. 

?) Pekko av Beyggvir, Byggvir- bygg (svarende til en form: Beggwu). 

3) Peko var et billede (efter andre en stake) som blev opbevaret skiftes- 
vis paa gaardene, og ved pinsetid skulde den som hadde den i forvaring, 
stelle til fest. M&ndene bragte byg sammen, saa der blev brygget öl, og 
hadde bröd og egg med. Der skulde vere to rum; i det ene blev der budt 
mat, i det andet stod Peko paa öltönden med brendende fakler omkring. 
Deltagerne knelte ned efter tur og holdt bön, tok saa lidt öl i en skaal, 
slog det tilbake i tönden, og bad om velsignelse over gården, siden spiste og 
drak man. Efter en meddelelse blev der sunget: >Peko vor Gud, pas vort 
kveg, vogt vore hester, vern vore akrer mot sne og haglb. Senere gik men- 
dene ut paa tunet, drev idretsövelser og kom i slagsmaal. Naar saa en var 
saaret, saa der kom blod, ropte man at blod var flydt, og alle hilste ved- 
kommende som den der n&este aar skulde bevare Peko (p. 135). — cfr til 
Beyla at bönner i finsk tro var de dödes yndlingsspise. 


Digitized by Go. gle 





154 Christiansen: Finsk mytologi. 


motiv spiller en stor rolle. Ogsaa »moder jord» omtales i ru- 
nerne; men dette er efter Krohn en utvikling av forestillingen 
om jordens haltia. 

Ved avsnittet om dyrene!?) og den religiöse kult de har 
veret gjenstand for, er der mindre av interesse for nordiske for- 
hold. Serlig björnen har veret fremtredende, der findes her 
den almindelige bruk av >»tabunavn> ?), og naar en björn blev 
feldet, holdes der store fester, formelige begravelser, hvorav vi 
har skildringer alt fra 1660. Prof. Krohns detaljerte skildring 
av disse fester, belyst ved fotografier, er her forbigaat (p. 146—64), 
de holdtes endnu 1890 i russisk Karelen. Tiltrods for at ogsaa 
fremmed indflydelse har gjort sig gjeldende, staar vi visstnok 
her overfor gammel finsk-ugrisk skik. 

Endelig har ogsaa mennesker sin haltia, det er den som 
troldmanden ber stige op naar han skal til at arbeide, han tiltaler 
den som sin "natur (luonto)?), og enkelte mennesker har saa 
kraftig haltia, at den gaar foran og varsler om deres komme !). 
Der tales undertiden om 'saattaja” (av saattaa, fölge), svarende til 
'fylgja'. En hel slegt kan ha en slik, muligens er ogsaa en viss 
navnskik at sette i forbindelse med denne tro ). 

Den dygtige troldmand — »den kyndige» — raader over 
alle disse haltiat, og efter sin död gaar han ind blandt dem, og 
kan faa en fremtredende plads efter det ry han har hat. Op av 
disse forestillinger kan der saa vokse frem virkelige gudeskikkel- 





1) Av enkelte trek kan nevnes at myrer blev anset for dödes sjaele — 
at man "ofret” feldte trender til "lukki' edderkoppen etc. 

?) De liviske fiskere bruker tabusprog paa sjöen. Fra Ingermanland 
heter det at de döde sig imellem bruker et eget sprog med seerskilte navn 
paa tingene. 

?) efr skildringen av Torbjorg i Eiriks saga Rauda (Magnus Olsen i 
Maal og Minne 1916) — hendes fremgangsmåte minder om en lappisk eller 
nordasiatisk schamans. 

4) svarende til nordisk tro paa "värdogre'. 

5) I Tervola var i 1803 en bonde syk, man forsökte som kur at döpe 
ham omigjen, og det hjalp. Tro paa Mare findes almindelig, likesaa paa 
varulv, dens navn >Viron-susi> (Estlands ulv) er en folkeetymologi til 
Wwerwolf (cfr. vir). 


pigitized sy (FOG gle PRINCETON UNIVERSITY 


Christiansen: Finsk mytologi. 155 


ser eller heroer, og det er serlig det sidste som har veret tilfeldet 
i finsk tro, det er der vi faar de bestemte skikkelser vi kjender 
fra de episke runer. Men i finsk tro og digtning har först en 
anden strömning grepet dypt og modificerende ind, det er den 
middelalderske katbolske forestillingsverden med dens helgener og 
legender. I runerne findes en forbausende stor mangde av navne 
og forestillinger som stammer herfra, og professor Krohn efter- 
gaar i en lang interessant utredning disse spor, hvorav dog her 
kun hitsettes enkelte trek. Enkelte av navnene Aniti (Andreas) 
og Pekka (Petrus) er klare!) nok, andre som Litvetti — Klemetti 
— Klemens mindre tydelige ?). Alle disse nyere skikkelser smelter 
sammen med de gamle haltiaforestillinger, de faar del i deres 
dyrkelse, og helgendage — (Michaelisdagen og Olavsdagen f. eks.) — 
overtar de gamle fester, saa resultatet blir en blanding av gam- 
melt og nyt”). Kallas har skildret en slik ceremoni fra Kraasna- 
esterne, hvor festen blev forbudt i 1860-aarene; mindet derom 
var endnu levende; en gammel kone fortalte om sin sorg over 
at ofrene sluttet, men hun var blit tröstet ved at »guderne» hadde 
vist sig for hende i den hellige lund og sagt: »Dere tror vi dör, 


!) De ändes i digtet om »skaperens baatferd>, videre i en »fiske-bön»> — 
»Gi Antti abborer, Pekka smaa fiske», — Som neevnt har vestens sanctus 
(santti) fulgt runerne helt ind paa russisk grund — ellers möter vi östpaa 
for Pekka, Petri, efter russisk form; Pekka og Petri kan sogar optrede 
sammen. 

?) Han er herre over storm og uveir, videre er Laus (Nikolaus) de sjö- 
farendes vern; St. Anna (i 1398 blev Hartola kirke viet til hende) har med 
skogen at gjöre, hun kaldes »Tapios datter», man ber til hende om lykke 
paa jagt, hun beskytter ogsaa huslig arbeide. Videre neevnes Barbara, Mar- 
gareta, Katharina, Johannes »Herrens bedste tjener», St. Yrjän, »den hellige 
ridder>, Tahvanus »hestenes herre» (Staffan — Stephanus), og flere; en eien- 
dommelig helgen er Himmerki »skogens mor» — (sv. Himmelrike). 

2?) Fra 1751 berettes fra Karelen at der paa Olavsdagen skulde ofres 
et lam, som skulde stekes eller kokes, uten at et ben blev brutt; ingen frem: 
mede fik delta i maaltidet, og ingen fik bruke kniv at spise med. Hos Ga- 
nander tilföies at der skulde spröites vand over terskelen med en öse. Blandt 
Setukeserne ofredes endnu 1910 et lam til St. Anna. St. Elias (Ilja) fik 
offer, mest kjendt er ofringen av en okse til ham paa Mantöinsaari i Salmi 
herred, öst for Laadoga, der blev endnu ofret i 1908. | 


pigitized sy (FOG gle PRINCETON UNIVERSITY 


156 Christiansen: Finsk mytologi. 


fordi I ikke gir os noget; men vi har nok, og i overflod>. Den 
mest populzere av alle helgener er dog jomfru Maria, hun paa- 
kaldes for alle mulige ting, og i de navne hun faar, merker vi 
klart middelalderske tanker '?!). Hun er: neitsy äiti (virgo mater), 
armollinen (gratia plena), armon äiti (mater gratiae). Hun er »den 
förste blandt kvinder», hendes sverd, kaape, belte etc. hjelper i 
nöd. I en gruppe av tryllesanger möter vi hende som "Kipu- 
tyttö” (smertens datter) d. v. s. mater dolorosa, som sitter paa 
»smertensberget» (Golgata), og sanker smerter og lidelser i sit skrin. 
Hun er med hvor der tales om de tre Marier, en av de mest 
almindelige formeltyper. Man merker hvor stor rolle hun spiller 
deri, at i de mange skikkelser som den finske fantasi har skapt, 
möter vi stadig trek og motiver, som er at före tilbake til hende. 

Motsat forestillingene om gode og hjelpende aander optrer 
de onde veesener, og skildringer av disse og deres opholdssteder 
findes ofte i runerne. Der kan ogsaa her ligge manistiske fore- 
stillinger til grund, i det £. eks. en kjendt troldmand med et stort 
ry vil kunne bli gjenstand for en viss frygt, ogsaa efter at han 
var död. Om en del av de onde ve&esener findes der mere ut- 
pregede forestillinger, flere av dem har navne, hvori man for- 
resten ofte sporer fremmed laan ?). Ut av forestillingen om et 





') cfr en pompös skildring: 


Maria var engang paa reise. Selv hun gik der midt iblandt dem, 
Tusen engler skred foran, skinnet klart som selve solen, 
hundre helgener fulgte efter. som det gyldne kors hun lyste. 


Russisk inflydelse findes i hendes östlige navn, "Pohrotsa' (bogoroditsa). — 
I aftenbönner siges der >»Krist mit skjold, Maria mit sverd>. I trollruner 
anropes hun kanske oftest, naar der sökes hjelp mot ytre skade. Ganske 
eiendommelig er skildringen av Maria >med hundrede horn i panden, tusen 
bryster i barmen>, det förer uvilkaarlig tanken hen paa gamle orientalske 
forestillinger. 

2) Der n&evnes f. eks. Ikiturso — svarende til purs, ordet trulli (rulli) 
er skandin. troll. Nyere navne er piritys (spiritus), Ruotus (Herodes), Juutas 
etc. Ophavet til sygdommene er det onde vesen Syöjätät, som er sat i for- 
bindelse med den fra russisk tradition kjendte "Babajaga. — Lempo — en 
lignende figur, er av Lönnrot forbundet med svensk 'slem'. Perkele er sjel- 
dent i runerne. Peru derimot almindeligere. 


Digitized sy (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Christiansen: Finsk mytologi. 157 


felles opholdssted for de döde utviklet der sig under indflydelse 
av senere forestillinger tanken om et sted for de gode og ett for 
de onde, enten laa det ene oppe og det andet nede, om man vil 
vertikalt motsat, som f. eks. i kristelig tro, eller de laa horizontalt 
motsat, og de ondes sted laa da mot nord. Av navn findes det 
vanlige, 'Helvetti', og ved siden derav '"Hiisi' som ansees for ger- 
mansk laaneord !). Landet mot nord, Pohjola, er serlig ofte 
nevnt som det ondes hjemsted, nord har i finsk som i germansk 
tradition en avgjort slet betydning. Det er mörkelandet (Pimentola), 
med dets synonymer: Lappi (Lappmarken), Turja eller Rutja (Nord- 
Norge), hvor blandt andre redsler ogsaa findes malströmmen. I 
dödens land — (Tuoni-Tuonela) findes en rekke ting, hvortil vi 
har paraleller, saavel i nordisk som i anden tro. Der er dödens 
elv (Tuonen joki), som gaar i stride hvirvler, hvor der gaar en 
bro over. Krohn sammenligner Gjoll og Gjallarbroen. Man setter 
over den i en baat som lages av de negler, som klippes paa en 
söndag (naglfar'). Utenfor borgen hernede findes en grind (hel- 
grind), og hunden (Tuonen koira > Garmr) vogter utenfor?. I 
mange magiske runer skildres hvordan der fra nord — fra Pohjola 
kommer alt ondt og alle slags merkelige vesener. Blandt disse 
vesener fortjener at fremheves, et som synes at ba visse nzr- 
mere forbindelser med nordisk tradition, det er Loubi (Loviatar) ?), 
hvis slegt synes at staa i en forbindelse med Lokes ett slik som 
Snorre beretter om den. Med Louhi, Loviatar sammenstilles Laufey, 
Loki; et vesen Äimätär (av äimä, naal) svarer til Nål, og videre 
heter det i finsk at Louhi har tre sönner hvorav en er halt og 


1) Av EAA. Tunkelo tat til nordisk "hide — hi” (björnehi) — i estnisk er 
hiis (hiid) skogkrat, iser lund, som er hellig. Hiises folk er de döde —, man 
kan komme til at se dem i skogene. 

2?) Der neevnes ogsaa "Tuonis graa hest', den er efter Krohn at sette 
i forbindelse med bibelsk-apokalyptiske forestillinger. 

> cfr Professor Setäläs fremstilling i »Studien aus dem Gebiete der 
Lehnbeziehungen>. Festschrift an W. Thomsen (Finnisch-Ugrische Forsch- 
ungen) 1913. 


Digitized sy (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


158 Christiansen: Finsk mytologi. 


en blind. Krohn mener dog at de er fremmede i denne forbin- 
delse, og er laant fra middelalderske djevleforestillinger !). 
Denne finske forestillingsverden hvor alle disse ubestemte 
skikkelser har dannet sig gir altsaa ikke egentlig stof til nogen 
mytologi, hvis man dermed forstaar et religiöst system med 
skarpe eller iallefald noget differentierede gudeskikkelser. Guder 
kan man knapt tale om ved disse haltiat, og hvor man i Kale- 
vala f£. eks. syneg at ha en kosmogoni og virkelig mytologisk 
spekulation, saa förer en nsermere undersökelse av det folkelige 
grundlag os over i forestillinger og digte som ikke har noget 
med disse ting at gjöre. I gldre finske 'mythologier' har hoved- 
interessen samlet sig ved de hovedskikkelser som vi möter i 
Kalevala, og dermed i de episke runer, samt delvis i de magiske. 
Comparettis teori om de magiske runer som ophav til den episke 
digtning har vist sig at vere feilagtig, og selve disse skikkelser 
er ikke guder, men maaske heller 'herver' (sankarit), som er vokset 
frem av forskjellige grundelementer; dels er de en videre utvik- 
ling av haltiaforestillingen, dels representanter og bleke minder 
om store bevegede tider og om faktiske begivenheter, hvor maaske 
ogsaa virkelig gamle gudeforestillinger kan ha grepet ind. Om 
disse figurer samler de episke runer sig, til dem knyttes episoder 
og begivenheter, og vi ser den sammenknytning begynde paa 
virkelig folkelig grund, som Lönnrot med lykkelig haand fuldförte, 
om han end ut fra sit standpunkt og sit videre syn selv grep ord- 
nende ind. En eftervirkning av det gamle syn paa Kalevala som 
et epos der for finnerne er det samme som Eddan for Skandi- 
navien, er at man ved disse skikkelser har sökt paraleller til gam- 
melnordisk tradition, men disse oplöser sig gjerne i ingenting, 
naar man undersöker det folkelige grundlag. Av behandlingen 
av disse navne skal her fremföres enkelte hovedtrek. Först er 


1) Historien om Loviatar som mor til de 9 sygdomme er av dr. Holm- 
berg stillet sammen med den russiske legende om Herodias, hvis 12 dötre 
blev til 12 sygdomme og styrtet i havet. Det findes ogsaa i finsk tradition. 
en berettelse om at djevlen har en blind bror, Jummi, som gaar omkring i 
skogene og skyter efter folk. 


Original from 
pigitized by GOC gle PRINCETON UNIVERSITY 


Christiansen: Finsk mytologi 159 


det Kaleva og Kalevan poika (0: Ks sön)!). Der er to forklaringer. 
Efter enkelte?) er det stillet sammen med det svenske Skilfingar 
(Kylfingar, Beowulfs Scylfingas), efter andre?) er det at ta til et 
littauisk ord, Kalvis' smed, hvad man har stöttet ved et estovisk 
remsevers, hvor det siges at Kalev gir jern, og ut fra denne av- 
ledning har Professor Setälä forklaret overgangen til bruken av 
Kaleva som heltenavn ved indvirkning av eventyret om den sterke 
gutten, hvor helten ofte er sön av en smed. En enkeltunder- 
sökelse av den estniske sang") viser at navnet her ikke er op- 
rindelig, og efter Prof. Krohns fremstilling har det egentlig hat en 
betydning av 'helt, megtig mand. Og han efterviser spor av 
denne betydning i gammel tradition og ilokalsagn ?). Kalevas bi- 
navn er Osmo om hvem der berettes flere ting, men det sikreste 
synes at vere at han staar i en eller anden forbindelse med jern 
og jernstöpning; han stilles av Krohn i forbindelse med svensk, 
osmund, osmund-jern, og et gammelt kongenavn — Åsmundr, 
ogsaa her skulde vi staa overfor et gammelt heltenavn. Ved 
forvrengning av navnet er opstaat Ismero, Ismaroinen, som skildres 
som smed, og fra denne er stillingen som smed gaat over til 
Ilmarinen, som visstnok oprindelig har veret en virkelig gude- 
skikkelse. En gruppe navne synes at bero paa en form "vetrikka' 
— og dette er av J. S. Mikkola sat i forbindelse med Beowulf- 
digtets 'Veder-géatas', saa vi her skulde ha et minde om gotiske 
krigere. Synes altsaa denne skikkelse at bunde i gamle historiske 
forhold, saa gjelder det samme en anden nemlig Vuojalainen, 
hvor vi gjenfinder det gamle finske navn paa Gotland "Voionmaa” 

1) cfr. Professor Krohns studie: »Kaleva und seine Sippe — i Journal 
de la Société Finno-Ougrienne 1913, hvor forfatteren på tysk har fremlagt 
sine resultater. 

2?) A. Schiefner og senere J. Krohn og I. R. Aspelin. 

3) Ahlqvist. 

+) Der har staat et Regu (rex-rigs, rikr- f. rikas) efr det estniske navn 
Reas i Olav Trygvesöns saga. 

5) cfr sagn om spor av Kaleva og hans sönners arbeide, alt hos Agri- 
cola. I Vidsid nevnes »Caelic. weold Finnum>; 1223 nevnes Kolivan som 


navn paa Reval, og i russisk tradition findes som heltenavn Kolivanovits og 
Kolivanov. 


bigitizes by (FO gle PRINCETON UNIVERSITY 


160 Christiansen: Finsk mytologi. 


eller "Vuojela', og hvor der skulde ligge minder om gamle handels- 
forbindelser og hertog. Men endnu eldre er maaske de minder 
vi finder i et andet navn, med rötter i en tid hvor samferdsel 
og handel fulgte andre veie, nemlig i Lemminkäinen '!), hvor vi 
efter Karstens og Krohns forslag skal ha samme rot som 'Flem- 
ming', en flamlender. Av de andre navne skal kun nevnes 
Väinämöinen, om hvem der vel er skrevet mest, han er jo Kale- 
valas mest fremtredende figur. Hvem er han oprindelig? Ut 
fra en episk rune og fra en magisk antok Prof. Krohn i sit 
verk om Kalevaladigtenes historie at vi her har at gjöre med en 
oprindelig vandguddom. — Egentlige naturguddomme med dertil 
hörende myter er ikke til at paavise i finsk religion ?); men efter 
en ny gjennemgaaelse av materialet kommer Prof. Krohn til den 
slutning at vi ogsaa i Väinämöinen har en heros, en slik stor 
skikkelse hvortil beretninger om store gjerninger og de forskjel- 
ligste epiteter har sluttet sig. 

Eget for den finske heltedigtning er at den omtrent uteluk- 
kende beveger sig paa hjemlig grund, den skildrer finske og 
estniske forhold, og beröringen med andre lands traditionsstof 
blir derfor forholdsvis liten. Ut fra disse skildringer söker saa 
professor Krohn at trekke op grundlinjerne i det liv og de for- 
hold denne digtning avspeiler. Det er et samfund med nogen 
grad av kultur, med hövdinger, med strid og kamp, og med en 
höit utviklet bruk av magiske kunster — en magi som ikke 
staar langt fra den vi paa nordisk grund finder skildret i Eriks 
saga Rauda. De er blit til disse digte i Vestre Finland, grav- 
fund viser at der her i gammel tid har veret en germansk be- 
folkning, og i strid med den har de finske indflyttere kjempet 
sig frem, for saa igjen i senere tid at stöte sammen med en ny 
germansk ström av indvandrere. Det er i tiden mellem 700 og 
1100 at Finlands gamle digtning er blit til, det er hine tiders 
forhold den avspeiler, og det er minder om fredelig og krigersk 

1) I estnisk findes biformer som Lemmingäne, Lemming poega o. 8. v. 


2) Beretninger om at der sendes bud efter Sämpsä er forklaring av 
en ritus. 


Digitized by Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


Christiansen: Finsk mytologi. 161 


samver og om store hövdinger, som vi finder i navnene. For 
en hel del av disse gjelder dog at de simpelthen er skapt av 
digtningen, det ser ut til at den finske skapende fantasi har 
serlig let for at danne sig slike skikkelser, og for disse kan man 
ikke finde noget grundlag hverken i historiske eller i mytologiske 
forestillinger. 

Hvad nu endelig selve navnet for guddom (Jumala) angaar 
saa mente allerede Lencqvist at der her bare foreligger et feelles- 
navn, mens Castrén her trodde at kunne paavise en gammel 
himmelgud, om han end maatte medgi at det i runerne oftest 
har en kristelig farve; Krohn antar at det er appellativisk og 
betyr guddom !), 

Det er visstnok meget vanskelig ved religiöse forestillinger 
at avgjöre om der ligger animisme eller manisme til grund, 
men Professor Krohns undersökelse synes at vise at störstedelen 
av de ting som i finske runer synes at tyde paa naturdyrkelse, 
dels er produkter av en senere utvikling, dels gaar tilbake paa 
troen paa de avdödes aander, og det er iallefald her at vi finder 
det eldste lag i finsk-ugrisk religion. Og digtenes billede av det 
religiöse liv gir os ikke et rent billede fra hedensk tid, det er 
brytningstiden med katholsk kristendom de er utsprunget av, og 
det er paa utallige steder senere tiders forestillingsset vi möter. 

Mytologi med myther gir Professor Krohns bok mindre 
av, den skildrer for os det grundleggende vev av forestillinger, 
hvori man levet i hine tider. Nok har vi indtryk av at vi be- 
finder os paa fremmed grund, ikke mindst fordi livet lenge har 
artet sig mere primitivt i det avstengte Finland end her vest- 
paa, hvor landene tidligere kom med i den store verdens utvikling. 
Det er et skogsfolks religion, et folk av jegere og fiskere, mere 
avhengig av naturen, som vi her finder, og det har selvsagt git 
det religiöse liv og praksis sit preg. Og dog föler vi os paa 
kjendt grund, thi om end skandinavisk gammel religion ved 


1) Jomalen i Olav den Helliges saga betyr altsaa ikke andet end "gude- 
billede". 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXV, NY FÖLJD XXXI. 11 


Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


162 Sophie Krijn: Gislasaga Surssonar. 


ydre indvirken og ved egen spekulation naadde frem til et mere 
differentiert og mere utpreget forestillingsset, saa eksisterer i 
traditioner og i senere tiders folketro meget av det samme, som 
vi treffer i bedre bevaret form og med klarere farver i de finske 
utbygder, om det end har faat sit serpreg ved at veves ind i 
finsk fantasi, og i den finske folkedigtnings eiendommelige verden. 


Reidar Th. Christiansen. 


Gislasaga Surssonar. 


De to hovedhaandskrifter af Gislasaga Suärssonar AM 556 a 
4:o (M) og 149 fol. (S), efter hvilke sagaen er bleven udgivet af 
Konrad Gislason, afviger saa sterkt fra hinanden, at der her 
kunde vere tale om to forskellige overleveringer, men begge to 
stammer fra en original. Kun i begyndelsen kan man tale om 
to forskellige. bearbejdelser, idet her den ene saga S er meget 
mere vidtlöftig end M, ikke alene med hensyn til stilen, men 
ogsaa hvad selve indholdet angaar. Der fortelles urimelige be- 
givenheder, som sandsynligvis blev tilföjet af en senere afskriver!, 
uden at man kan afgöre, hvorfra stoffet dertil stammer. Om 
to afsnit af denne indledning kan man sige, at de slet ikke 
vedkommer Gislasagaen, det er stykket om Islands förste bebyg- 
gelse (i Gislasons udgave s. 77) og om Hakon Adelstensfostres 
ankomst til Norge (s. 82—984). Kilderne til disse episoder kunde 
maaske paavises. 

I det ene stykke fortelles, at Harald haarfagre var Norges 
förste enevoldskonge, at mange storm&end flygtede ud af landet, 
fordi de ikke kunde taale hans tyranni, og at i hans dage 
Island blev opdaget og bebygget. Derngeest nevnes nogle land- 
namsmeend, tillige med navnene paa slegterne, som nedstammer 


! Finnur Jönsson Litt. Historie II, 460. 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXV, NY FÖLJD XXXL 


Digitized sy (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Sophie Krijn: Gislasaga Sturssonar. 163 


fra dem, Kjalleklingar, Eyfirdingar, Götuskeggjar, Breidfirdingar, 
Snorrungar, Reyknesingar og Sidumenn. Eyfirdingar, Breidfir- 
dingar og Sidumenn findes med de samme stamfadre ogsaa i 
Ares Islendingabok !, og stilen minder ogsaa om Ares. Jfr. Gislas. 
1: Hrollaugr, son Rögnvalds jarls af Meri — hann för ut hingat, 
ok nam land austr å Sfdu, ok eru frå honum komnir Sidumenn, 
— Islbk. 5, 12. Hrollaugr, sonr Rognvallz å More, bygpe 
austr å Sibo; baban eroSibomenn comner. — Götuskeggjar, som 
nedstammer fra Auär, Ketill flatnefs datter, findes kun i Land- 
nåmabék ?, hvor man ogsaa kan lese de fleste navne paa de i 
Gislasagaen opregnede landnamsmend. Navnene paa de övrige 
slegter: Kjalleklingar, Snorrungar og Reyknesingar, findes hver- 
ken i Islbk eller i Landn.bék. Det forekommer mig nu sand- 
synligt, at forfatteren til indledningen har kendt Ares bog og har 
taget nogle notitser derfra, og at han saa har udvidet denne med 
bemeerkninger fra Landnåmabök og med mundtlige traditioner. 

I stykket om Haakon Adelstensfostre fortelles, at han efter 
Haralds död kom vest fra England til Trondhjem; straks efter hans 
ankomst havde han en samtale med Sigurd Hladajarl, som stev- 
nede et ting, hvor Haakon holdt:en tale og lovede bönderne at 
give odelsjorderne tilbage, dersom bönderne vilde stötte ham mod 
Erik. Derefter tilböd alle ham deres tjeneste. 

Kongesagaer, som Fagrskinna, Ågrip, Historia Norwegiz 
og Theoderik, forteller ligeledes, at Haakon kom fra England 
til Norge og blev taget til konge, men kun Heimskringla og 
Egilssaga ? siger, at Haakon straks begav sig til Trondhjem, 
og alene Snorre forteller, at han traf Sigurd Hladajarl. Man 
sammenligner Gisls. 83: på kom Håkon vestan af Englandi, ok 
för pegar norär til Pråndheims, ok hittir fyrst Siguräå Hladajarl 
— Eogilss. 193, 8 (Håkon) kom til Noregs vestan af Englandi — 
Håkon för norär til Pråndheims. Hkr. I. 165. 10 sigldi på 


1 Udgave i Saga-bibliothek. 5, 12—18. 

? Landnåmabék udg. Finnur Jönsson. 37.11, 157.81, 269.9. 

2? Heimskringla udg. Finnur Jönsson I 165. Egilssaga udg. i Saga- 
Bibliothek s. 193. 


Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


164 Sophie Krijn: Gislasaga Surssonar. 


Håkon norär til Pråndheims. Hkr. I. 165.100 sigldi på Håkon 
nordr til Pråndheims ok för å fund Sigurdar Hladajarls. Fra 
forskellige sider er der blevet fremfört tilstrekkelige argumenter 
for at bevise, at Hkr. og Egilss. bygger paa en felles kilde, og 
jeg tror, at man ogsaa maa antage, at forfatteren af den her 
omtalte indledning til Gislas. har brugt denne samme kilde. 

I Hkr. lover Haakon Sigurd stor magt, hvis han skulde 
blive konge, og Sigurd lover at hjelpe Haakon. I Gislas. for- 
telles det samme, kun i fölge sagaskriverens maner paa en mere 
vidtlöftig maade. Haakons ord meddeles i oratio recta; det er en 
ejendommelighed, som findes i hele indledningen, at der bliver 
indföjet saa mange samtaler. Men nogle enslydende ord i Hkr. 
og Gislas. antyder dog en felles kilde. Hkr. 165. 13 ok bundu 
peir lag sitt saman — Gislas. 83. ok binda peir nu fasta vinåttu 
med sér —. 

Efter at tinget er sat, taler Haakon, og han lover, lige- 
som i Hkr., at give odelsjorderne tilbage. Folket bliver meget 
glad derved og siger, at der var Harald haarfagre ligesom ble- 
ven ung igen. Her er ogsaa enslydende ord: Hkr. I 166 — at 
par veri bå kominn Haraldr inn hårfagri ok ordinn ungr i an- 
nat sinn. — Gislas. 83 Hér er kominn Haraldr enn hårfagri, 
ok er nå ordinu ungr i annat sinn. — At Gislas. for hele 
stykket skulde have brugt Snorres tekst og &ndret den efter egen 
indsigt og stil er meget usandsynligt. For det förste ser vi, at 
de senere sagaskrivere, hvis de bruger Snorres verk, ikke gerne 
&ndrer hans ord; Snorre var en autoritet og man citerede hans 
ord, men vilde nödig &endre noget deri. Men saa kommer dertil 
Egilssaga's vidnesbyrd. Der findes nemlig en parallel mellem 
Egilss. og Gislasaga's indledning, hvor vi hörer at Harald haar- 
fagre havde tilegnet sig mange odelsjorder. Egilss. 14.3: Haraldr 
konungr eignadiz i hverju fylki ödul öll, ok alt land, byggt ok 
öbyggt, ok jafnvel sjöinn ok vötnin, ok skyldu allir båendr vera 
hans leiglendingar — Gislas. 83 pat höfdu ålög verit Haralds ens 
hårfagra, at hann eignadiz jardir allar £ Noregi, byggdar ok öbygg- 
dar, ok jafnvel sjöinn ok vötnin; skyldu allir hans jaråbyggendr 


Digitized sy (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Sophie Krijn: Gislasaga Surssonar. 165 


vera. — Nu kunde man spörge, hvis virkelig de tre sagaer byg- 
ger paa en felles kilde, hvorfor omtaler da Egilss. slet ikke Si- 
gurd Hladajarls hjelp? Hertil kan man svare, at Egilss. her er 
meget kortfattet. Den forteller blot, at Haakon blev tagen til 
konge, men udtaler sig ikke om den maade, hvorpaa det foregik. 

Da vi nu ved, at Hkr. og Egilss. bygger paa en'felles kilde, 
og at Gislasagaens indledning stemmer overens paa den ene side 
med Hkr., paa den anden med Egilss., og at de har ogsaa no- 
get tilfelles alle tre, saa tror jeg, at Gisl.s indledning ogsaa har 
brugt Heimkringla's og Egilssagaens felleskilde. 

Sophie A. Krijn. 


Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


166 Neuhaus: Om Skjold. 


Om Skjold. 


Det er vel neppe muligt at tenke sig en tristere Grund 
til at stort anlagte Udsynsverker, bygget op på en vidunderlig 
ZEvne til at se Sammenhengen, hvor alle andre intet havde oinet, 
dog falder sammen som et Korthus, fordi visse Enkeltheder i 
Grundmuren i Tidens Lob viser sig at vere anderledes end de 
syntes at vere, dengang de indföiedes. 

Denne Klage treffer Olriks store Torso om den danske 
Heltedigtning. 

Dog må det straks siges, at trods dette ligger der ikke heri 
en Undskyldning for de mange, som trode at kunne lade vere 
med at se op til hans Verk, medens det skabtes. 

Der er måske flere Punkter, der lige så treffende vilde kunne 
belyse det påpegede Forhold, her skal dog kun to, som ligger 
mig ner, tages frem. 

Den populere danske Historie, som den trives i Skolerne, 
er glad ved Skjold, hvorimod den ikke en Gang nevner Dan. 
Den videnskabelige historiske Faggranskning havde i det mindste 
ikke i Steenstrups Behandling av den eldste danske Historie 
(1896) fundet det en Opgave verdig enten med Dan eller med 
Skjold at forseoge at legge en Grund for det danske Folks Opståen. 

Först Olrik fornyr N. M. Petersens Fremstilling fra 1834 
og gör Forseget på Grundlag av den rigeligt foreliggende Kritik 
av alt herhenherende hos talrige fremmede Forskere, svenske, 
tyske, engelske og norske, at nå til Klarhed over Skjolds og Dans 
Medvirkning ved Danerrigets Opblomstring. 

Resultatet er, at han lader Dan forsvinde som en sent op- 
digtet ligegyldig Person, medens han holder fast ved Skjold ikke 
som et ydre Anhang til dansk Historie men som et noget, der 
gennem Sagnet var bevaret fra gldste Tid og herte de Danske 
til. Dette dog således at forstå, at Olrik ved Behandlingen av 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXV, NY FÖLJD XXXI. 


Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


Neuhaus: Om Skjold 167 


Skjoldskikkelsen ikke når den Pathos, hvori han priser Besyn- 
gelsen av Leirekongens Ded, og overhovedet ikke med rene Ord 
stiller nogen Skjold i Spidsen for dansk Historie. 

Han lader forstå, at Skjold herer med til den inderste 
Kerne av gammeldansk Historie som Del av Boseettelsessagnet, 
medens Skjold, udsprunget av Skjoldungenavnet, ikke er mere 
verd end Dan lavet efter Danernes Navn. Han der jo ellers 
voldsomt tar Grunden bort for mangen historisk Uhyrlighed, ses 
her altså i Virkeligheden på et gammelkendt overleveret Standpunkt. 

Forsåvidt danner Olriks Fremstilling av Skjold et kraftigt 
Modstykke til hans Behandling av Starkad, i det denne betegnes 
som fremmed, som en der ude fra er kommen ind i den danske 
Kongsgård og trods alt det fremmede, som ellers henger ved 
ham, dog herer til de danske Kemper. 

Men nöie beset, nemlig av de ganske få, der også har en 
Slags Overblik, mangler dog i begge Tilfelde enten den fuld- 
stendige Indföielse i dansk Historie på Grundlag av fuldgyldige 
Beviser eller en ganske utvetydig Bestemmelse av det fremmedes 
Omfang hos disse Figurer. 

Dog Grunden hertil er tilstede og vegtig nok. Udsynet og 
Begavelsen var der, altså ZEvnen til at skabe et Storverk, men 
selve Videnskaben svigtede. Så langt den end i sammenlignende 
Retning var nået, her måtte den svigte, da det gjaldt om at 
bestemme gammelgermanske Navnes Indhold og Form. 

Har Videnskaben her ikke grundlagt Veien, ad hvilken 
Forskeren kan gå, nytter ham ZEvne og Begavelse intet, ti tilsam- 
mentaget spiller naturligvis sådan Navnebestemmelse en stor 
Rolle ved Arbeider, der omtrent udelukkende koncentrerer sig 
om sådanne enkelte Navne. Ja sålidt er Uklarhederne ved Navne- 
givning og Navnestoffet indenfor den germanske Verden fjernet 
og det hele Stof sigtet, at disse slette ydre Betingelser egentlig 
udelukker en Fremstilling, selv om den beeres oppe av profetisk 
Begavelse. 

Hvormange har vel endnu tilegnet sig den uomtvisteligé 
Kendsgerning, der lyser ud av den gamle Form, at Suöbi inde- 


Go gle PRINCETON Ul 


168 Neuhaus: Om Skjold. 


holder den samme Forbindelse i 2. Led, som ses i Ingv-aiv-ones, 
altså det Ord, der i tysk hedder Ehe. 

På Grund av denne Uklarhed ses det heller ikke, at den 
förste Del av Ordet viser hen til det svenske Folks Navn Sugar 
(Sue-ones). 

Omkring Floden Eider, der langt ned i Tiden hed den sve- 
biske Flod, i Nordisk bevaret som Navn på den Prinsesse (Svavä), 
til hvem Kongesönnen Helge friede, hörte denne Gruppe oprindelig 
hjemme. 

Olrik har 1910 i 2. Del av Danmarks Heltedigtning be- 
handlet Starkaddigtningen og har, som Navneformen Starkad i 
Modsetning til den gamle literere Form Sterkodder viser, ikke 
trods de 220 Sider forstået Kempens Navn. 

Han legger alt tilrette om Starkad, ved alt, hvad der kan 
tjene til Oplysning, men det går ikke op for ham, at der er 
givet en Mulighed til virkelig at bestemme hans Navn. 

Han kan det ikke, fordi det rent sproglige svigter ham. 

Enhver anden vilde se, at Starkads rette Navn endog i to 
Tilfelde hos Sakse findes skrevet som det var opstået, nemlig 
Starc-bater i 7. Bog (Holder S. 237 og 255) for rigtigere Starc- 
hather. 

Og det måtte ligge ner at antage Hather for den rette 
Berer av Kempenavnet, når man kendte alt det Stof, der knyt- 
tede sig til Hather (Hother) i dansk-norsk-islandsk Overlevering. 
Sterk-hatber er en jysk (kun på Halveen kommer i alle mulige 
Kilder sterk- for som forsterkende Stavelse) Fornyelse av gamle 
Sagn og et stort Digt om den vidtberömte Hather. 

Hather selv er den samme, som går igen i Balder-Hader- 
Episoden. 

Denne Hather var en Hovding pa Hadbarderigets Tid i 
Nordslesvig og et av de vegtigste Vidnesbyrd om den fuldkomne 
Sammensmeltning av en vestgermansk Stamme med Danernes. 

Hather har levet på Frodes Tid i 5. Årh., og hans Virk- 
somhed faldt selvfölgelig i Nordslesvig. 


Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


Neuhaus: Om Skjold. 169 


Navnet herer til hadu (Kamp), Sideformen er Hade i tal- 
rige Stednavne: Had-, Hade- foruden Hads- (til Hader). 

Da Olrik ikke har denne Tankegang, kommer der ikke det 
Eftertryk på hele Skikkelsen, som er nedvendigt, om det da skal 
forstås, at her foreligger en Hypostase av en Hader, til hvis /Ere 
der i en helt anden Sagnkreds end den danske eller deu norsk- 
islandske var opstået Kvad. 

Hader herer jo hjemme i Jylland mellem den Gruppe av 
hadbardiske Personligheder, der kendetegnes ved Frode, Hake 
(og Hugleik). 

Forskellen på den anden Side mellem Hader og Starkhader 
er den, at denne sidste i den Grad tilegnes som dansk, at just 
han bliver den Kempe, der overfor Kong Ingjald må vaekke 
Hadet mod de Fremmede — under en Ström av Skeldsord mod 
de nye tyske Kulturformer, der let reber sig som stammende 
fra det 11. Århundredes nyopstående danske Nationalomhed. 

Dette er fra Sakses 6. Bog vidunderlig klart fremstillet av 
Olrik i den danske Heltedigtning. 

Langt vigtigere er dog Olriks Forhold til Skjold. Skönt 
han i Beowulfs Besyngelse av Danerne igennem BSkjold-Indled- 
ningen ser Beviset for en Sammenheng mellem Daner og 
Skjold, så tover han dog hverken med at tilintetgöre Skjold som 
Sagnhelten med Kornneget i Forholdet til Danmark (da »Neget»> 
er Hovedpersonen) eller med egenmegtig at gå bort fra Beowulfs 
Forklaring av Daner som ensbetydende med Skjoldunger (rettere: 
Skjoldinger), og lade dette Udtryk egentlig gelde for Rolvs ud- 
valgte Krigerskare (= »Skjoldmend»>). 

Skönt Olrik var en yderst skarp Tenker og nöie vidste 
Besked med alle de Uhyrligheder, som i Tidens Loeb er bragt til 
Torvs om det vidtkendte Boseettelsessagn, der berer Skjolds 
Navn, har han dog ladet sig narre eller rive med av sin danske 
Folelse. 

Rive med vil sige at han ikke har fort Undersogelsen til 
Bunds. 

Hvorfor forkaster han Beowulfs Angivelse, at Danerne også 


Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


170 Neuhaus: Om Skjold. 


hed Scyldingas (Skjoldmend), hvilket gentages omtrent 40 Gange; 
foruden at Kong Hroar selv kaldes Skjoldmand (Scylding)? 

Det er såmeget uforståeligere, som Olrik selv engang peger 
på Betydningen av Stammenavnene: Chatti = Hat- d. v. s. 
Hjelmmend, Sakser = Sverdmend. Og hvorledes kan det 
tilfredsstille ham, at Navnet på Trods av Beowulfs Alder egentlig 
tilhorte den sluttede Krigerskare om Rolv, således som han ud- 
tyder det? 

Allerverst er dog, at Olrik alligevel setter Beowulfs Scyld 
i Boseettelsessagnet lig den Skjold, der gemmer sig i Navnet 
Scylding som Navn for en dansk. 

Som Navneforskningen nu står og i 20 År har stået med 
talrige Enkeltundersogelser — uden udpregede Formuleringer 
av Love — har alle vidst og Olrik måttet vide, at Beowulfs 
Scyld, der angives som Sön av Sceafa, sålidt som den dansk- 
islandske Skjold kunde vere Led i en Sagndigtning. Begge 
måtte vare lavede. Olrik, der selv danner det nye Ord for disse 
Representanter: Opnevner, ser ikke, at Scyldingas vel er cegte 
Overlevering, men Scyld er ueegte, eftersom Formen måtte svare 
til den rette oldengelske Sceldwa og hedde Skjolde. 

Denne Form findes naturligvis også i de danske Stednavne 
ved Siden av det lige så nodvendige Skjolder (i Skjolds-). 

At Beowulf altså her komponerer, er givet, det viser Formen 
Seyld. Denne er ifolge Stoffet först og fremmest Sön av Sceafa 
og Helt i et Boseettelsessagn og först i 2. Linie bliver han ud 
fra Betragtningen Scyld-ingas gjort til dansk Stamfader. 

Herved er det ganske ligegyldigt, om dette nye Forhold er 
Beowulfs egen Opfindelse eller overhovedet almindelig antaget. 

At ville soge Bevis for Skjolds Sammenheng med Danmark 
i Betegnelsen Odins Sön hos Snorre, er naturligvis også ganske 
urimeligt. Dette nyeste nye er Barn av det 13. Årh., da Skjold- 
ungekongernes Ry stod på det höieste. Da var det let at an- 
bringe Skjold på Leirestolen som 1. Konge efter Odins Indvand- 
ring. Var först Odin nevnt, kom let: Sön av Odin. At Skjold 


Digitized sy (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Neuhaus: Om Skjold 171 


gifter sig med Gefion, der boede i Odense = på Odins & (den 
islandske Fortolkning av Odensvi), er en lige så selvfolgelig Ting: 

Ti den lerde Etymologist forklarer Seland (skönt han kender 
den gamle Form Selund) av Se og Land og lader derfor Gefjon 
hente BSelland til sig fra Sverrigs Land. At Gefion velges, 
henger sammen med Fyns Land (og ikke med Friggs Terne 
eller Jomfrugudinden Gefjon) og dermed, at Odin leder sine 
Forehavender ud fra Fyn. 

End ikke andre Forhold, der omtales i Bosgettelsessagnets 
Forlob, kan redde Skjold for dansk Stammeegre. 

Beow. 19 (Scedelandum in) knyttes han til Skånelandene. 
Aldrig er Skåne, hvorfra Danerne gik ud, kaldet så, ment er 
Skandinavien (i Betydningen vagina gentium). Heller ikke kan 
der legges Vegt på Udtrykket (Beow. 1668), at Kong Hroar 
skenked Ringe bort på Skåneg mellem tvende Have, ti dette er 
jo sterkt skruet. 

Når nu hertil kommer, at Olrik selv fremhever al Fattig- 
dommen hos den Figur Skjold, der forekommer hos Snorre og 
Sakse, så begriber man slet ikke, at Tvivl ikke opstod hos ham 
om Skjolds danske Karakter. 

Her er ikke Stedet til at formulere Loven for den gammel- 
germanske Navnegivning, men der skal kun henvises til, at en- 
hver dog instinktmessig har felt, at av de oftest tre og tre 
sammenhengende Former for Personnavne, er det zeldste Navn, 
det på -er (-er), i gl. dansk opstået av -arr, hertil sluttede sig en 
Kortform på -e opstået av -a (som igen gldst var -o0). 

Således: Björne og Björner og först sent et nyt Björn. I 
dette ”Tilfelde findes til det gldgamle Ord Ber Personnavnet 
Bero, Berso, senere Ber-ne (til Bjarne). Tager man Ordet Orm, 
er dette som Navn en Nydannelse, zldre var Ormer og Orme, og 
först brugtes Ordet overhovedet kun i Forbindelser som Guth-ormr. 

Rolv er opstået av Hrothulv, da Sammentrekningen er fast, 
meder av sig selv Roluarr og Roluo (kendt av os som Roller og Rolle). 

Denne Lov virker endnu til Midten av det 19. Årh., da 
Grevinde Danner får dette Navn til Folkenavnet Dan. 


Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


172 Kålund: Ku. 


Undertiden er kun Kortformen bevaret, således ved det ret 
almindelige danske Gumme, der er udgået fra Gummer av geldre 
Guädmarr, som er lig gammelgermansk Gundomar. 

Olrik har i sit betydelige Verk selv ydet meget verdifuldt, 
der kaster Lys over dansk Oldhistorie. Av störst Betydning turde 
den vundne Kendsgerning vere, at först Sammensmeltningen av 
Hadbarderiget i Nordslesvig med det danske Vikingerige i Nord- 
vestsjaelland gav Grundlag for det nye Danevelde. Med så sikre 
Linier drog han ikke selv Slutningerne av sine Undersogelser, 
og Grunden dertil var hovedsagelig, at Navneforrådet var ham 
uklart. 

Heller ikke selve Hadbardekongens Navn er ham forstå- 
eligt. Det er Keleformen av Freodugar, og dette Navn findes 
i danske Stednavne (Fregers-lev i Jy.) men Frode intetsteds. 

Da dette ikke gik op for ham, kunde han ikke ret forstå, 
hvorledes Hadbarderiget og Sellandsriget kunde medes og blive 
til en megtig Faktor i 6 kommende Århundreder (500—1200). 

Berlin Juni 1917. 

Johannes Neuhaus. 


Sönder Kirkeby-stenens Ku. 


En runesten fra Sönder Kirkeby på Falster, som professor 
Wimmer i sit runeverk henförer til 10. årh:s slutning, beretter, 
at Azurr satte denne sten efter sin broder Askel, som döde på 
Ku (uarp tupr a Ku). Over indskriften, överst på stenens for- 
side, er indhugget billedet af et skib med skjolderad og derunder, 
i liggende binderuner, »Tor vie runerne>. Professor Wimmer 
udtaler, om end med tvivl, at »a Ku» kan vere en ved plads- 
mangel bevirket forkortning af »a Kutlati> (på Gotland), men 
betegner selv denne forklaring som en nödhjelp i mangel af 
noget stednavn, hvortil Ku kan henföres. Et sådant foreligger 
dog formentlig i det nordiske navn på den greske ö Kos, 
som netop lyder Ku. I den i Alfredi isl. I aftrykte islandske 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXV, NY FÖLJD XXXI. 


Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


Kålund: Ku. 173 


vejviser for pilgrimme, som skyldes den islandske abbed Nikolaus 
(+ 1159), nevnes Ku som et sted, hvor sövejene fra Apulien 
og Konstantinopel mödtes; her er en god havn, og öen har fra 
gammel tid hört til de mere bekendte i det greske archipelag. 

I vikingetiden var nordboerne ingenlunde sjeldne gester i 
de greske farvande. Efter at svenskerne i det 9:de årh. havde 
grundlagt :det russiske rige, foretog vargegerne eller veringerne 
(de i Rusland bosatte svenske krigere) — forsterkede ved teventyr- 
lystne stammefrender hjemmefra — ad de russiske flodveje 
idelige tog til det Sorte hav og Konstantinopel, og disse fort- 
sattes, til forbindelsen med de nordiske lande afbrödes ved midten 
af 11:te årh. Samtidig oprettedes den berömte veringe-garde i 
Konstantinopel, og også i andre byer lå garnisoner af nordboere 
i gresk tjeneste. Bekendt er, at adskillige svenske runestene 
nevner mend, som faldt på krigstog i fjerne östlige eller sydlige 
lande, hvoriblandt Grekenland. Således teller den meerkelige 
Ingvars-gruppe ikke mindre end 25 stene, som er rejste til minde 
om krigere, som havde fulgt hövdingen Ingvar (sagahelten 
Yngvar vidförle), hvis död henföres til år 1041; af disse mand 
angives 4 at have nåt Serkland, 1 at vere död i Grekenland. 
En anden gruppe angår nogle til hövdingen Fregér knyttede 
meend, som för viden om med ham, og af hvilke 2'angives at 
vere döde i Grekenland. Med denne Fregér har også danske 
mend haft forbindelse. Den lålandske Tirsted-sten, som hen- 
föres til c. 1025—50, er sat over vikingehövdingen Frode, som 
efter Fregérs död blev skarens förer, men faldt i Sverrig med 
alle vikingerne. Ligesom Frode sluttede sig til den svenske 
Grekenlands-farer Fregér, i hvis togt syd på han sandsynligvis 
bar deltaget, kan omtrent samtidig Kirkeby-stenens Askel — 
fra samme egn i Danmark — vere draget i viking öster ud og 
syd på med svenske veringer, og her har han da fundet döden, 
ved våben eller sygdom, på den greske ö Kos. At Askel har 
veret en vidtfarende viking, antyder det skjoldbehengte skib. 
Med indskriftens kortfattethed stemmer, at den fjaerne lokalitet 
er n&evnt uden nermere forklaring. 


Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


174 Högsby: ÄVgL. A.B. 5. 


Angående navnet Ku i oldislandsk litteratur henvises til Alfredi is- 
lenzk II, Kbh. 1908, s. 20, og Aarböger for nord. Oldk. 1913 (En islandsk 
vejviser for pilgrimme) s. 59, 82—83. 


Kr. Kålund. 


Äldre Västgötalagen A.B. 5. 


Bestämmelserna om arvskifte i VgLI A.B. 5 hava, så vitt 
mig är bekant, ej förut behandlats i litteraturen. Och dock synas 
de väl ägnade att tilldraga sig uppmärksamheten av alla dem, 
som syssla med de gamla lagarna. Så invecklade och oförklar- 
liga som arvsbestämmelserna äro i nu föreliggande text, kan man 
ej undgå att misstänka textkorruption; ett försök till förbättrande 
och utfyllande av texten, så att den blir möjlig att översätta, är 
därför en lockande detaljuppgift. 

Ovan nämnda textställe lyder, återgivet efter Collin och 
Schlyter : »Maper far ser abalkono geter uip barn dör sv. fer 
apra geter vib barn. far hina pbridiu. bör. bondé. ba en kong 
er livendi. pa skal af take. hemfylgh sine alt bét er vnöt er. 
hun eller hener börn. ba skal hin elsti kolder boskipti. krafie. 
taker af pribiung af bono. pa taker hin anner kolder sit me- 
perni ok legger apter til skiptis siden takaer han af sin bribiung. 
hvat. pet er helder kone eller hin yngsti. kolder. ba skal bet 
apter til legie. taker siban af sin pribiung. ba skal af allum 
hindradaxgef lucge. Tax eig fe til. pa skal slikt enum af uate. 
sum abrum>. 

Motsvarande bestämmelser i VgLII återfinnas i A.B. 7. 
Texterna i båda lagarna äro fullkomligt lika med det undantag, 
att VgLI har, men II saknar ett bet, av mig framhållet ovan 
genom kursivering. 

Otmans översättning av VgLI, A.B.5, lyder: »Någon får 
sig äkta hustru, aflar med henne barn, dör hon, får han en annan, 
aflar med henne barn, får han den tredje, dör bonde, då om 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXV, NY FÖLJD XXXI. 


Digitized sy (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Högsby: ÄVgL. A.B. 5. 175 


hustru är lefvande, då skall hon undan taga sin hemföljd, allt 
det som oförbrukat är, hon eller hennes barn. Då skall den 
äldsta kullen boskifte kräfva, tager bort en tredjedel af boet. 
Då tager den andra kullen sitt möderne och lägger det åter till 
skiftes. Sedan tager han bort sin tredjedel. Ehvad det är 
hustrun eller den yngsta kullen, då skall man det (xtroligtvis = 
den ofvan omtalade hemföljden>. Otmans anm.) åter till bo lägga, 
tager sedan bort sin tredjedel. Då skall man åt alle morgongåfva 
bortbetala. Räcker ej gods till, då skall lika mycket för en fattas 
som för annan>. 

E. Schwartz och A. Noreen ansluta sig till Otmans tolkning 
av flocken att döma av den normaliserade textens interpunktion. 

Det som avgjort talar för att texten är fördärvad är, att 
arvsbestämmelserna, sådana som de föreligga i Otmans över- 
sättning, ej äro möjliga att förstå, då de -verka både motsägande 
och ibland obestämda. Så t. ex. talas endast om den andra 
kullens möderne och ej den förstas, eburu dessa båda kullar i 
fråga om arvet äro likställda. Vidare är enligt Otman detta 
möderne utskiftat men skall vid arvskiftet efter den gemensamma 
fadern läggas till skifte med den tredje kullen. Ett sådant för- 
farande vore alltför godtyckligt för att vara troligt. Egendomlig 
synes även den åtgärden vara, att enligt Otmans förmenande 
det av den tredje hustruns hemföljd, som är oförbrukat och före 
själva arvskiftet undantogs från boet, sedan de två äldsta kul- 
larna tagit sina tredjedelar, åter skulle läggas till boet. Hem- 
följden var hustruns privata egendom, varför en lagbestämmelse 
om dess användning synes orimlig. Allt detta synes mig visa, 
att en översättning av flocken ir omöjlig utan föregående text- 
ändring. 

För att rätt förstå flockens innehåll bör man först klargöra 
för sig situationen. Denna är följande. En man har dött och 
lämnar efter sig änka och barn i ett tredje gifte samt barn i 
två föregående giften. Flocken innehåller nu bestämmelser om 
hur arvet skall skiftas i ett sådant fall. Avgörande för tolkningen 
av arvskiftesbestämmelserna är att utreda, varav detta arv består, 


Digitized sy (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


176 Högsby: ÄVgL. A.B. 5. 


sedan den sista hustruns hemföljd utskiftats. Denna fråga åter 
beror av om vid de båda första hustrurnas död arvskifte ägt 
rum och således de båda äldsta kullarna erhållit sina mödernearv, 
d. v. s. hustrurnas giftorätt (en tredjedel i boet + 3 marker i 
morgongåva). Har sådant arvskifte ägt rum, består arvet efter 
fadern av 1. den egendom, som mannen lämnat efter sig, och 2. 
den tredje hustruns giftorätt. Har arvskifte ej ägt rum, måste 
härtill läggas de båda avlidna hustrurnas giftorätt. Frågan har 
alltså reducerats till spörsmålet, om arvskifte ägde rum vid en 
hustrus död. DA är först att märka, att lagen ej innehåller någon 
bestämmelse, som föreskriver ett sådant arvskifte. Detta är så 
mycket betydelsefullare, som A.B. 4:2 talar om arvskifte för det 
fall, att »kona giftis bort fra barnum sinum>». Eljest satt hon i 
orubbat bo. Slutsatsen av dessa bestämmelser måste bliva, att 
arvskifte ej ägde rum vid hustrus död. I samma riktning pekar 
bestämmelsen i A.B. 5, att morgongåva skall utbetalas till alla 
tre kullarna vid faderns död. Detta visar, att åtminstone denna 
del av mödernearvet ej utbetalats vid hustruns död utan stannat 
i det gemensamma boet. Då får man väl antaga, att även resten 
också gjort det. Den enda bestämmelse, som skulle tala för att 
arvskifte verkligen ägde rum, finnes i A.B. 5, där det talas om 
att den andra kullen skall taga sitt möderne och lägga åter till 
skiftes. Detta kunde ju ej ske, så vida det ej förut utskiftats, 
men, som nedan visas, beror detta på missuppfattning av stad- 
gandet. Resultatet blir alltså, att allt talar för att mannen, som 
är hustruns förmyndare och förvaltar hennes egendom, också 
såsom sina barns förmyndare skött deras egendom utan att arv- 
skifte ägt rum efter hustrun. Men barnen ha enligt lagen ärvt 
sin moder och ha således krav på att en gång få ut sitt möderne. 

Av undersökningen framgår alltså, att det arv, som skall 
skiftas vid mannens död, består av 1. hans egendom; 2. de båda 
äldsta kullarnas mödernearv; 3. den tredje hustruns giftorätt. 
Vad de två äldsta kullarna skola få ut av arvet, är alltså först 
och främst sina mödernearv och dessutom sina andelar i fa- 
derns egendom; den tredje kullen skall ha sin andel i faderns 


Digitized sy (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Högsby: ÄVgL. A.B. 5. 177 


egendom, och till slut skall änkan ha sin giftorätt. (Vi bortse 
ifrån, att änkan satt i orubbat bo, så länge hon ej gifte om sig, 
och således i själva verket disponerade både sin giftorätt och 
sina barns arv.) Nu faller det genast i ögonen, att en fullt rätt- 
vis fördelnipg av arvet under sådana omständigheter ej var 
möjlig, då man ej kunde beräkna, vad de båda äldsta kullarnas 
möderne verkligen var värt vid faderns död, men denna synpunkt 
synes ej ha förelegat för de gamla västgötarna, utan de ha helt 
enkelt satt den äldsta kullens möderne till 1/3 i boet vid mannens 
död. Till samma resultat skulle man komma, om man antoge, 
att det över huvud ej var tal om hustrus giftorätt förr än vid 
mannens död, och således barnens mödernearv bestod i moderns 
anspråk på !/s i boet + morgongåva. Detta stöter dock på det 
hindret, att vi måste då antaga ett slags representationsrätt, men 
VgLI känner eljest ej ett sådant rättsinstitut. Likväl saknas ej 
i västgermansk rätt vissa paralleller, enligt vilka representations- 
rätt självständigt utvecklat sig utan direkt påverkan av romersk 
rätt '). 

Vi övergå nu till tolkningen av flocken och framställa där- 
vid de förslag till textändringar, som äro nödvändiga för att få 
en nöjaktig översättning. För överskådlighetens skull är det för- 
delaktigt att indela flocken i punkter och behandla varje punkt 
för sig. 

1. »Maper far ser apalkono geter uip barn dör sv. fer 
abra geter vip barn. far hina pridiu. bör bondé». Så långt kan 
ingen anmärkning göras mot Otman, och ingen tvekan råder 
om meningen. 

2. »ba en kon& er livendi>. Genom denna hypotetiska 
bisats angives, att samma tillvägagångssätt skulle brukas, även 
om också den tredje hustrun avlidit före mannen. Därför talas 
också i fortsättningen alternativt om hustrun och hennes barn: 
»hun eller hener börn; hvat pet er helder kone eller hin 
yngsti kolder>. 


!) Se Amira, Erbenfolge, sid. 133 f. 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXV, NY FÖLJD XXXI, 12 


Digitized sy (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


178 Högsby: ÄVgL. A.B. 5. 


3. >»ba skal af take hemfylgh sine alt pét sr vnöt er.» 
Förutsättningen är, att hemföljden bestått i lösören, vilket väl 
ursprungligen alltid var fallet. Fadern kunde dock giva jord i 
hemföljd men ej modern (A.B. 21: 1). Att jord i hemföljd ej alls 
omnämnes här i flocken, visar hän på äldre förhållanden; lag- 
redaktören har endast haft sådan hemföljd i tankarna, som kunnat 
förbrukas, d. v. s. lösören. Detta är tydligen också skälet till att 
de båda första hustrurnas hemföljd ej nämnes. Den antogs vara 
förbrukad. 

4. >pba skal hin eelsti kolder boskipti. krefie». Att det 
var den äldsta kullen, som skulle kräva arvskifte behöver ingen 
annan förklaring, än att det var den, som var närmast till att 
bliva ekonomiskt självständig, och att någon skulle göra det. 
Något företräde för den högre åldern ligger ej häri. 

5. »taker af pribpiung af bono». Vad representerar denna 
tredjedel, som den äldsta kullen först skall taga ifrån boet? Är 
det den äldsta kullens hela arv, så är det tydligt, att de två 
andra kullarna skola ha de återstående två tredjedelarna, och 
därmed skulle hela delningen vara gjord. Men att föreskriva en 
så enkel procedur skulle krävt endast ett par ord ytterligare, och 
vi hade ej fått det invecklade förfarande, som sedan beskrives. 
Ej heller förstår man, varför i så fall den andra kullens möderne 
nämnts, då vid en enkel tredelning mödernet, resp. änkans gifto- 
rätt, ingått i tredjedelen. Det återstår således ej annat än att 
låta denna första tredjedel vara = första kullens möderne. 

6. >»pa taker hin anner kolder sit meperni>. Den andra 
kullens möderne är = en tredjedel av vad som återstår, när den 
första tagit sitt. 

7. »ok legger apter til skiptiss. Otman samt Schwartz 
och Noreen samordpar denna punkt med föregående och låter 
alltså »hin anner kolder» vara subjekt till »legger». Då över- 
sättningen härigenom blir meningslös, måste man antaga ett annat 
subjekt. Det blir det obestämda »man». Av samma skäl kan 
ej »sit meberni> antagas vara objekt till »legger». Meningen 
kräver ett ord för boet. ok samordnar alltså ej endast verben 


Digitized sy (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Högsby: ÄVgL. A.B. 5. 179 


utan satsernas hela innehåll. BSatsförbindningen utgör ett enkelt 
uppradande av händelserna såsom ofta i VgLI. En sådan för- 
bindelse brukar förmedlas av det inledande pa; att här ok an- 
vänts, inverkar ej på betydelsen. Översättningen av punkt 7 
blir alltså: »och man lägger boet åter till skiftes»>. 

En annan möjlighet finnes att förstå uttrycket, och den 
synes mig äga större sannolikhet. Om man inskjuter ett bet 
före apter, kommer punkten att lyda: »ok legger bet apter til 
skiptis>. Men bet apter kan läsas: bet apter &e& . För det be- 
rättigade i att läsa slutstavelsen två gånger hänvisas till VgLI, 
sid. VII. Punkten lyder efter denna utfyllnad: »ok legger bet 
apter er til skiptis>. Översättningen blir: >och lägger det kvar 
är till skiftes>; apter fattas alltså = »>kvar>», »residuus». För denna 
betydelse av apter, ater jämför UL. Ä.B. 9: pr »en swa mykit 
&er ater»; ÖgL Dr. B. 7: pr »balft af by sum ateer er af bri- 
piunginum». Se även glossaret. 

8. »siden taker han af sin bribiung. hvat. pet ser helder 
kone eller hin yngsti. kolder>. Otman och i likhet med honom 
Schwartz och Noreen låter han syfta på den andra kullen samt 
tager kone aller hin yngsti kolder samman med det följande. 
Då emellertid förut upplysts om att den andra kullen redan fått 
sitt möderne, bör subjektet till siden taker vara hustrun eller 
den yngsta kullen. sin bribiung betecknar alltså alternativt hustruns 
giftorätt eller den yngsta kullens möderne. En invändning mot 
denna uppfattning är måhända, att subjektet till »takeaer», han, 
ej kan syfta på kone. Då emellertid subjektet vid de två före- 
gående delningarna är första och andra kullen, måste det subjekt 
för den tredje delningen, som föresvävat lagredaktören eller möj- 
ligen avskrivaren, vara närmast den tredje kullen; först sedan 
denna delning omtalats, går hans tanke till alternativet: »kong&e 
eller hin yngsti kolder>. 

9. >»pa skal bet apter til legie». Sammanställer man denna 
punkt med 7 ovan: »ok legger apter til skiptis», finner man 
så stor likhet mellan uttrycken, att man blir benägen att låta 
den ena punkten komplettera den andra. Skillnaden är väsent- 


Digitized sy (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


180 Högsby: ÄVgL. A.B. 5. 


ligen, att här finnes ett bet, som saknas i punkt 7, under det 
att denna har ett skiptis, som saknas här. Att bet i punkt 7 
en gång funnits men utelämnats av en skrivare, är ett ej alltför 
djärvt antagande. Som en jämförelse kan nämnas den omstän 
digheten, att bet saknas i det punkt 9 motsvarande stället i 
VgLII. A.B. 7. Efter inskjutning av skiptis och upplösning av 
apter i apter e& lyder punkt 9: »ba skal pet apter er til skiptis 
legie». Genom denna läsning bortfaller det oförklarliga i detta 
bet, som föranlett Otman till hans egendomliga förklaring. 

Epligt Schlyter, not 17, kan man i stället för legie läsa 
ligie. Detta ger ytterligare ett stöd för det föreslagna skiptis. 
Utvecklingen av texten kan man tänka sig sålunda: Ursprung- 
ligen har punkt 9 haft följande lydelse: »ba skal pet apter er 
til skiptis ligie». Vid avskrivning har på vanligt sätt er efter 
apter indragits, och skiptis bar råkat bli utelämnat, så att skri- 
varen av codex A haft för sig en text utan skiptis men med 
ligie. Detta har han så ändrat till legie. 

10. >»takeer siban af sin bribiung». Som subjekt till denna 
sats måste man tänka sig »>»varje kull. Det är nu fråga om 
tredelning av faderns egendom, sedan varje kull fått sitt möder- 
nearv. 

11. >pa skal af allum hindradaxgef luce. Tax eig fe til 
pa skal slikt enum af uate. sum abrum». Med den i punkt 10 
omtalade tredelningen är arvskiftet avslutat. Då nu föreskrives, 
att morgongåva skall utbetalas till alla av boet, måste man tänka 
sig detta som föregående den sista delningen. Det är för den 
händelse, att resten ej räcker till för alt utbetala full morgon- 
gåva, som lagen bestämmer, att den ena skall avstå lika mycket 
som den andra. 

Fördelen med den tolkning, som ovan föreslagits, är, att 
det rättsförfarande, som framgår ur den, är just sådant, som 
man kunde vänta: det står i full överensstämmelse med lagens 
föreskrifter för övrigt, och det lämnar en detaljerad beskrivning 
på själva arvskiftet, så som detta troligen gått till i praktiken. 
Översättningen av VgLI, A.B. 5 blir alltså: Någon får sig hustru, 


Digitized by (3O( gle v PRINCETON UNIVERSITY 


Gering: Sensen als anord. waffen? 181 


får med henne barn, hon dör, han får sig en andra, får med 
henne barn, får den tredje. Bonde dör. Då, om hustrun är 
levande, då skall hon taga ifrån sin hemföljd, allt det, som är 
oförbrukat, hon eller hennes barn. Då skall den äldsta kullen 
kräva boskifte, tager bort en tredjedel av boet. Då tager den 
andra kullen sitt möderne. Och man lägger boet åter till skiftes 
(eller: lägger det, som är kvar, till skiftes). Sedan tager han bort 
sin tredjedel, evad det är hustrun eller den yngsta kullen. Då 
skall man lägga det kvar är till skiftes. ”Tager sedan (varje kull) 
bort sin tredjedel. Då skall man åt alla utbetala morgongåva 
därav. Räcker ej gods till, då skall lika mycket fattas för den 
ena som för den andra. 
G. L:son Högsby. 


Sensen als altnordische waffen? 


Dass die polnischen insurgenten in ihren kämpfen gegen 
die Russen im vorigen jahbrhundert sich gerade gebogener sensen 
an stelle von lanzen bedienten, ist eine wohlbekannte tatsache, 
neu aber ist die behauptung, dass bereits im mittelalter die Nor- 
weger das erntewerkzeug zu kriegerischen zwecken benutzt haben. 
Sie ist kärzlich von Hjalmar Falk in seinem sehr verdienst- 
lichen und auf umfassenden quellenstudien beruhenden werke: 
'Altnordische waffenkunde” (Kristiania videnskapsselskapets skrifter 
II 1914 nr. 6) ausgesprochen worden. In dem die speere behan- 
delnden abschnitt schreibt er am schlusse eines kapitels (s. 78): 
'Schliesslich sei bemerkt, dass auch sensen im notfalle als waffen 
dienten, so Flat. II, 599: orfar hvina yfir hofdi peim (vgl. afrz. 
fauc, Schultz 209, Bach 46). Das sieht so aus, als hätten ihm 
mehrere belege zur verfägung gestanden, von denen er nur einen 
ausgewählt und mitgeteilt habe. Wenn dem so ist, wäre es drin- 
gend erwöänscht, dass er auch die anderen quellenzeugnisse, auf 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXV, NY FÖLJD XXXI. 


bigitizes by (FO gle PRINCETON UNIVERSITY 


182 Gering: Sensen als anord. waffen? 


die seine behauptung sich stätzt, nachträglich veröffentlichte, denn 
die stelle aus der Flateyjarbök — die mit geringen abweichungen 
auch in den Fornmannasogur (VIII, 179) und in Ungers Konunga- 
sogur (s. 76) abgedruckt ist, muss ausscheiden, da der gelehrte 
herr verfasser sie missverstanden hat. 

Das wort orfar hat nämlich mit dem in der altn. literatur 
selten bezeugten!), aber neuisl. noch allgemein gebräuchlichen 
neutrum orf 'sensenstiel', das im plural natärlich unverändert 
bleiben muss, nichts zu schaffen, sondern ist nom. plur. des be- 
kannten fem. por 'pfeil', also = grvar. Auch aus dem zusammen- 
hange der ganzen stelle ergibt es sich deutlich, dass nur pfeile, 
nicht sensenstiele, gemeint sein können. Es handelt sich um 
einen nächtlichen kampf der '"Birkibeinar des königs Sverrir mit 
den 'Heklungar' des Magnus Erlingsson auf den fluvelliv bei 
Drontheim im jahre 1182 (Munch, Det norske folks hist. III, 
148). Die Birkibeinar waren die angreifenden: sie äberschätten 
zuerst ihre völlig äberraschten gegner mit einem hagel von pfei- 
len, dann, als sie näher gekommen sind, schleudern sie speere 
und schliesslich kommt es zum nahkampfe mit den sehwertern 
(å einni nött våpnaz Birkibeinar, ganga tt ör borginni ok veita 
Heklungum årås; finna beir eigi fyrr en orvar hvina yfir hofdi 
beim, ok bvi nest var eigi langt at bida, at spjötum var skotit; bvt 
nest neyttu Birkibeinar sverda sinna ok dråpu um nöttina mikit 


') Die wörterbächer citieren aus der prosa nur den Orms båttr Störölfs- 
sonar c. 2 (Flat. I, 522'9 fg,. = Fms. III, 206?! fg.): Störölfr fekk honum ( Ormi) 
På orf ok nyjan UYå ... Ormr vatt ljäinn i sundr milli handa sér, en steig i 
sundr orfit ok kvad sér hvårtki skyldu, und Heidarv. saga c. 18 (fslend. 
sogur? II, 329!'): dregr Pörör melrakki eptir sér ljäorf sitt; aus der poesie 
nur ein paar lausavisur des Hallfredr vandre&daskåld (16" 175) und des Kor- 
makr (12'), wo orf in verächtlichen umschreibungen des wortes "bauer' vor- 
kommt (orfa stridir, orfbegir, orfa Åli), sowie Skåld-Helga rimur 747 (GhM 
11, 554): ek skal få bér orb ok ljä. Auch in norwegischen und schwedischen 
volksdialekten lebt das wort (äberall als neutr.) fort (norw. orv, schwed. orf); 
dass es im anlaut ein 2 verloren hat (also auch etymol. mit gr "pfeil' nicht 
zusammengehören kann) beweisen ahd. mhd. worp, st. m., bair. worb, warb, 
st. f. (vgl. Falk-Torp, Etymol. wörterb. I, 802). 


Digitized by Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


Gering: Sensen als anord. waffen? 183 


lid). — hvina von dem schwirrenden geräusche fliegender pfeile 
gebraucht findet sich in der Sverris saga noch einmal (Flat. II, 
547!+ = Fms. VIII, 39! = Kon. sogur 17"): urdu beir eigi fyrr 
vid varir, en orvar flugu hvinandi yfir hofud peim. 
Kiel. 
Hugo Gering. 


Digitized by (FO gle PRINCETON UNIVERSITY 


184 Brate: Anmälan. 


O. v. Friesen, Lister- och Listerby-stenarna i Blekinge (i Upp- 
sala universitels årsskrift 1916). 

Detta arbete behandlar de urnordiska runstenarne vid Björke- 
torp, Gummarp, varav den gamla benämningen Gommor visas 
vara en förvrängning, orsakad av namnets dialektiska uttal, 
Istaby, nu i statens hist. museum i Stockholm, Stentoften och 
Sölvesborg, båda nu i Sölvesborgs kyrka. Alla dessa inskrifter 
hava förut blivit behandlade, och förf. meddelar till var och en 
av dem en rikhaltig litteraturförteckning, men prof. v. Friesens 
behandling får sitt framstående värde genom den noggranna 
granskning, han underkastat ristningarna, som han undersökt 
vid tvenne tillfällen, den utredning, han givit av runstenarnes 
historia, och den uppmärksamhet, som ägnats åt andra forn- 
minnen i grannskapet, som kunde antagas stå i förbindelse med 
runstenarne, och dessa fornminnens beskaffenhet har antikvarien 
T. Arne i förf:s sällskap genom grävningar sökt utröna. 

Från tydningens synpunkt äro ju runstenarne vid Björke- 
torp (här: Bj.) och Stentoften (här: St.) av det största intresset, 
då deras tolkning hittills blott ofullkomligt lyckats, och förf. 
giver ock åtskilliga viktiga bidrag till dessa inskrifters rätta upp- 
fattning. Av brist på utrymme kan jag i allmänhet blott anföra 
förf:s resultat och måste för deras motivering hänvisa till skrif- 
ten själv. 

Genom inskriften ubarabasba, som förf. helst uppfattar 
som två ord, vilkas mening dock fortfarande är ”olycksbringande 
förutsägelse', angives å Bj. ändamålet med den andra sidans 
inskrift. Prof. O. v. Friesen har de båda stora förtjänsterna om 
tydningen, att han dels i anslutning till Worsaae riktigt bestärt, 
i vilken ordning raderna på St. skola läsas, dels därpå insett, att 
Bj. har så gott som samma ordföljd som St., om blott inskriften 
på Bj. läses nedifrån och uppåt. Ordningen bestämmes alltså av St., 
men ett felgrepp synes det mig vara att antaga St. även inne- 
hålla rätta lydelsen av förbannelsens början, då St. i så många 
fall påtagligen visar förkortad ristning. Förf. uppdelar emeller- 
tid början av Bj.: haidr runo ronu och av St.: hid er runo 
no, anser detta motsvara isl. hitt er råna run och översätter: 
»Detta är runornas hemliga innebörd>. Bj. haidr skall vara en 
omkastning av "hid AR, motsvarande St. hid er, vilket icke före- 
faller mycket sannolikt. Mot denna tydning måste med styrka fram- 
hållas, att 3 sg. pr. 'är' icke kan antagas i så tidig tid hava for- 
men er, som först vid mitten av 1000-talet uppträder i fsv. runin- 
skrifter, vilka förut visa is. Bugge antog visserligen också ar 
”är” på ett senare ställe av Bj. men ansåg ock på grund därav Bj. 
tillhöra 1000-talet och utgöra en härmning av forntidens inskrifter. 
Följande sats är enl. förf. å Bj. falahak hadera ginarunaAr 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXV, NY FÖLJD XXXI, 


IVERSITY 


Digitized by Go. gle PRINCETON UN 


Brate: Anmälan 185 


Arageu haeramalausr och å St. ...eka hedera ginoronor 
heraAmalasaAr aArageu, som skilja sig blott genom platsen av 
Arageu, och satsen å Bj. motsvarar isl. fal ek hedra "ginnränar 
tergiu ”"harmlauss ”jag inlade här kraftrunor, obekymrad om 
ondskefull trolldom”. Det anstötliga i denna sats är Bj. haera- 
malausr, St. heramalasar, varom förf. själv säger s. 16: »ett 
samnord. ”herm(a)lauss (=fvn. "herm(a)lauss) erbjuder ur bild- 
ningssynpunkt en stor betänklighet: hur skall omljudet i "herm(a)- 
(:harmr) rimligen förklaras? Den väntade formen är ju harmlauss. 
Månne & är analogice infördt i "herm- från hermask, hermelega? 
Eller är "herma- g. pl. av ett äljest ej anträffat herme = ungef. 
harmr? Ingendera frågan kan gärna besvaras jakande.> Men 
något ”harmlauss finnes heller icke uppvisat, och om det kunde 
tänkas bildat, skulle det svårligen kunna betyda "oskadd (av 
trollrunor)', som förf. vill fatta det, åberopande ek gudija 
ungandir Huglen och konstruktioner som isl. harär vidreignar, 
utan blott ”fri från sorg, smärtfri', då fvn. harmr endast har 
bet. 'sorg, smärta”. Återstoden av Bj., som anger verkan av 
trollrunorna, uppdelas: uti ar weladaude sar bat barutr, 
motsvarande isl. Uti er "véldaudi så er Petta brytr, vilket över- 
sättes: »Landsflyktig ligger den död genom magisk konst, som 
förstör denna minnesvård». Utom de två första orden har St. 
haft detsamma, delvis i förkortad ristning, nämligen we ..dud 
SA- bariutip. Åtskilliga runor äro förstörda och bariutib är 
den ursprungliga 3 sing. pres., som sedan uttränges av barutr, 
isl. brytr, Bj. weladaude anser förf. såsom adj., jfr isl. strå- 
daudi Kormak. ”Tydningen av detta parti måste vara oriktig av 
samma skäl som det första, sing. ex ”är' kan icke autagas uti 
denna gamla inskrift. 

St. är något äldre än Bj., och förf. jämför träffande s. 20, 
huru inbördes väsentligen likalydande förbannelser av minnes- 
märkets ofredare förekomma på de fda. runstenarna D. R. 80 
Glavendrup, 81 Tryggevelde, 36 Skern, 118 Glemminge, och 
meddelar sig hava funnit samma formel på den fsv. Saleby- 
stenen, L. 1346, T. 6. Dessa runstenar bära alltså en på deras 
tid övlig skyddsformel, som användes av vem, som därav hade 
behov. Av överensstämmelsen mellan förbannelserna på de till 
tiden skilda Bj. och St., som dock icke är alldeles fullkomlig, 
kan också slutas, att lydelsen icke avfattats för tillfället i fråga 
utan utgör en på tiden och trakten gängse formel. Som subjekt 
till verbet falahak fal'k "dolde jag, ristade jag hemlighetsfullt 
anser jag Bj. haidr, St. hider, vilket jag tolkar som isl. Heiär, 
valans namn i Vsp. 22, och erinrar om Mäöällenhoffs yttrande. att 
namnet Heidr nästan synes vara ett appellativ för sagotidens 


Digitized by Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


186 Brate: Anmälan 


visa kvinnor !). Iavs. på konstruktionen jfr burkil X krist X stin 
”jag, Torkel, ristade stenen” Og. 165 Skänninge, Objektet runo 
ronu fattar jag som isl. rånar rodnu ”de rödfärgade runorna'; 
forntidens sed att förtydliga ristningar med röd färg har av mig 
uppvisats och sedermera betygats genom fynd med bibehållen 
färg ”), och adj. har här svag form, som hänvisar till den före- 
fintliga röda färgen på stenen i fråga; för att artikeln fattas, jfr 
hvita auri Vsp. 19. På bortfall av & anför Noreen, Altisl. u. 
anorw. Gr.?, & 282, Aschw. Gr. 8 244 exempel, även i böjnings- 
former ?). Ack. plur. ”runor” har här formen "råna, som utveck- 
lats ur urnord. runo Einang, Noleby (se Brate, Ark. f. nord. 
fil. XIV, 332 £.). Att ack. plur. "råna här övergått till räno beror 
på inflytande från o i det följande ronu, jfr Tove Benceson SRP 
n. 2878 men Tofve Benosson n. 2454 och hurusom Lundgren 
Personnamn anför talrika ortnamn, i vilka första ledens obeto- 


1) RB. v. Liliencron u. K. Mällenhoff, Zur Runenlehre, Halle 1852, s. 47: 
>Den sonst ungebräuchlichen Namen Heidr tragen ausser der Tochter des 
weisen mythischen Urkönigs Gylfi von Schweden und einem Schildmädchen 
im Heere Harald Hildetands nur noch eine (zauberknndige) Riesentochter 
im Hyndluliöd 31 und die Wahrsagerinnen und Zauberinnen (völur und seid- 
konur), die in König Frödis Geschichte, der Örvaroddssaga und dem Land- 
nåmabök S. 133 vorkommen, und endlich das Zauberweib die mit ihrer Ge- 
nossin Hamglaum (tunica crepitans) den Fridthiof verfolgte, so dass der Name 
fast ein Appellativum fär sagenhafte weise Frauen zu sein scheint. Fornald. 
Sög. 1, 413; 1, 379; 1, 10; 2, 165; 2, 72 ergeben die Belege zu dem oben 
im Text gesagten>». 

2) E. Brate, Skansens runstenar s. 13 (Meddel. fr. Nord. mus. 1897); 
H. Pipping, Ardre-stenarne, s. 4 (Skr. utg. av K. Hum. Vetensk, samf. i 
Upps. VII, 3); S. Lindqvist, Den hel. Eskils biskopsdöme, Sthm 1915, s. 48 f. 
i Ant, tidskr. f. Sverige 22:1 och E. Ekhoff, Sv. stavkyrkor, 8. 74 och 161, not. 

3) Frågan om bortfall av I framför n vid synkope av mellanvokal har 
nyligen varit på tal vid dryftandet, huruvida det genom lat. Scadinavia 
betygade urnordiska ortnamnet kunnat utveckla sig till isl. Skäney, sv. Skåne. 
Hj. Lindroth, Namn och bygd 1915, s. 16 ff. nekar med stöd av anförda 
exempel sådant bortfall efter kort vokal och därmed sammanställningen 
Scadinavia: Skåney, A. Kock, Ark. f. nord. fil. 34, s. 71 f. vidhåller iden- 
titeten mellan Scadinavia och Skåne, anser bortfallet av I framför n efter 
kort vokal möjligt i obetonad stavelse och antager Scadinavia hava betonat 
senare leden men tror ock bortfallet hava i fda. kunnat inträda tidigt även 
i huvudtonig stavelse; A. Noreen, Stud. tillegn. E. Tegnér, s. 43 ff., anser 
även Scadinavia vara förstadiet till Skåne och söker förklara bortfallet genom 
att antaga Scädinavia med långt a i första stavelsen. Omöjligheten av 
Noreens förklaring har Lindroth ådagalagt i Namn och bygd 1918, =. 104 f., 
där han ock bebådar ett genmäle mot Kock. Det är svårt att bestämma, 
vilken ståndpunkt är den rätta, då å ena sidan många av Lindroth anförda 
exempel synas ofrånkomliga och å andra sidan identiteten av Scadinavia 
och Skåne tyckes otvivelaktig nog att utgöra grundlag för att antaga bort- 
fall av I i dn efter kort vokal, vilket väl alltså skett på det sätt, som Kock 
antager. Om antagande av ljudlagsenligt bortfall i Bj. ronu roödnu skulle 
visa sig omöjligt, måste man väl antaga d utelemnat av utrymmesskäl eller 
förbiseende. 


bigitized by (GO gle PRINCETON UNIVERSITY 


Brate: Anmälan 187 


nade -a blir -0, -u framför -son, -bodha, -bol, -bro, -thorp, -rum, -stum; 
Lundgren tolkar med orätt i dessa fall första leden som kvinno- 
namn. Jfr ock ack. sg. sulfu Selva Ög. 46, se Ögl. runinskr. 
8. 267. Samma likdaning förklarar skiljaktigheten mellan de 
båda ledernas obetonade slutvokaler i Bj. ginarunaRr och St. gino- 
ronor; det är ö i -rönarR, som förvandlat det föregående och 
efterföljande obetonade a till o. Självt bar detta ö uppstått av 
a på grund av ställningen i semifortisstavelse, jfr fsv. husfra: 
husfro, mige: almöghe m. fl. (A. Kock, Sv. ljudhist. II, 220 f.) 
Ordet arageu tolkar förf. som isl. "ergia ”utövande av trolldom”, 
vilken betydelse synes förenlig även med adj. argr, då ew verb 
ergia icke finnes; liksom Noreen och M. Olsen anser jag det 
på Bj. bestämma det föregående ordet, varifrån det på St. är skilt. 

I det föregående har jag liksom förf. framhållit det betänk- 
liga i att tolka Bj. haeramalausr, St. heram Alasar som ”her- 
malauss och att ristningen på St. ej heller synes förenlig med isl. 
"harmlauss, vars betydelse också icke skulle passa. Det synes 
mig att Bugge, Tidskr. f. Phil. VII, 333 f£. givit den riktiga tyd- 
ningen: »haeraA er vistnok Adverbet »>her», der i Sv. Rune- 
indskr. skrives hir, hiar, hier. Ogsaa her synes vi att have 
Efterligning af gldre Skrivemaade; dette gjelder vist nok ae 
jfr haeru Istaby; maaské er ogsaa anden aA tilföiet i Lighed 
med, at Indskrifter med 2zldre Runer jevnlig havde aAa i Ordenes 
Slutning, hvor det manglede i senere Tid. malausr er kort 
Skrivemaade for mallausr d. e. mållauss>. Då rsv. hiar är bryt- 
ningsform av den urnord. motsvarigheten till fht. hera, t. 
her (Brate, Runverser s. 92), beteckna kanske St. hera, Bj. 
haera just detta ord, vars -a på grund av kortstavigheten icke 
ännu gått förlorat, och malausr är väl fastmera enkelskrivning 
för ”malalausr, då weladaude visar -a bevarat i samman- 
sättningsfogen. Bugge förmodar, att ristaren inhuggit runorna 
under tystnad, för att icke den trolldom, varmed runorna troddes 
verka, skulle gå förlorad genom hans tal, vilket synes sannolikt, 
då det är bekant, hurusom fullständigt stillatigande erfordras för 
att lyfta en nedgrävd skatt. Genom synonymen ”"hera upprepas 
det föregående "hedra för större eftertryck. 

Emedan Bj. utiar icke kan uppdelas i två ord, motsva- 
rande isl. åti er, måste dessa runor själva utgöra en verbalform 
och någon annan finnes knappt att välja på än 3 sing. pres. av 
verbet fvn. yta »1) sette ud fra Land 2) tage ud fra ett Sted 
ved Begyndelsen af en Soreise 3) reckke noget frem, sette noget 
i Bevegelse henimod en, forat han kan gribe, tage det» Fritzner?. 
Det är en lämplig modifikation av bet. 3), som här är förbunden 
med ordet, och dess avläggare da. yde visar, att betydelsen kunde 
modifieras.  Valan uttalar, att den som bröt upp minnesmärket, 


pigitized by (50 gle PRINCETON UNIVERSITY 


188 Brate: Anmälan 


»sätter i gång» döden till hämnd för helgerånet. Då 3 sing. pres. 
vid denna tid bör hava varit tvåstavig, som isl. yfir, antager jag 
att ia uti utiar är en digraf liksom aAe i haera, jfr e uti 
Arageu, weladaude. Den dat. som styres av fvn. yta, är då 
weladaude till fsv. döper, got. daubus, som måhända övergått 
till a-stamsböjning och efter adj., jfr ty. tot, eng. dead, an- 
tagit d för p, vilket åter i got. daups förallmänligats. Första 
leden vél säger förf. beteckna den egna magiska förmågan och 
dennas utövande. St. we.. dudsabariutip med förkortad rist- 
ning har kanske innehållit motsvarande adj., då verbet fattas. 

I isl. omskrift, som förf. begagnar, skulle alltså enligt min 
uppfattning inskriften på Bj. haft följande lydelse: Heidr "råna 
ro(d)nu falk hedra, "ginnriunar "ergiu "hiar mållauss.  Ytir "vel- 
daude så'r bat brytr. >Jag Heid riste här hemlighetsfullt de röd- 
färgade runorna, trolldoms kraftrunor här mållös. Sin död genom 
magisk konst åvägabringar den, som detta (minnesmärke) förstör.» 
På St. är Arageu för eftertrycks skull ställt efter hera mala- 
SAR och slutet troligen: »Död genom magisk konst (blir) den, 
som detta (minnesmärke) förstör». 

De fyra raderna på St. före förbannelsen uppdelar iörf. 
sålunda i ord: niuha borumr niuha gestumr hapuwolafr 
gaf j hariwolafr ma ..u snu he, omsatt till isl.: Nyia burum. 
Nyia gestum. Hålfr gaf år, Heriölfr mått sinn, och översätter: 
» Nya (gjorde vården) åt sina söner. Nya (gjorde vården) åt hirdmän. 
Half gaf (sitt folk) äring, Härjulf (gaf sitt folk) sin (seger-)kraft». 
Nya har ägnat vården åt sina söner Hadulf och Herjulf, vilkas 
fader var Hjorulf enligt Istaby-stenen; det var en furstlig familj, i 
vars hovstat » gäster», en elitkår av kämpar, voro anställda, jfr gestir, 
den andra rangklassen inom norske konungens hird, som utförde 
en sorts polistjänst och farliga uppdrag. Förmodligen hade dessa 
gäster stritt och stupat för Hjorulf och hans söner, eftersom Nya 
ägnar även dem vården. Hadulf berömmes för god årsväxt, lik- 
som denna flerstädes i forngermansk tid tillskrevs konungen, 
Härjulf skildras som hövdingen, som förmår i striden ingiva sina 
män den kraft till kropp och sinne, som är segersällbetens psy- 
kologiska hemlighet. Runan j fattas alltså som förkortning av 
dess namn år ”årsväxt, ma..u suppleras till mahtu, Snu till 
Xsinnu, jfr Strand minino, det följande he, vars e är en upp- 
täckt av förf., antages vara början i förkortad ristning av 
förbannelseformuläret, som i nästa rad vidtar med hid er o. s. v., 
vilket förefaller högst otroligt. 

Vad som i denna tydning är i främsta rummet stötande, 
är, att vad de avlidna sönerna berömmas för, alldeles saknar 
motstycke i runinskrifter, som bruka tala om någon bragd eller 
annan berömlig gärning, som utförts av den avlidne, eller om 


pigitized by (SOC gle PRINCETON UNIVERSITY 


Brate: Anmälan 189 


hans frikostighet eller annan förträfflighet i det mänskliga um- 
gänget. 

Att förf. icke sökt objektet till gaf, i vad som föregår sub- 
jektet ha buwolafr, beror på hans uppfattning, att ordföljden i 
så fall måste vara omvänd, ty denna regel säges kanske undan- 
tagslöst råda i litterär nordisk prosa och även gälla för fht. och 
ags. I got. gäller den emellertid icke uteslutande, t. ex. in garda 
attins meinis salibwos managos sind Joh. XIV, 2, men förf. har 
enligt muntligt meddelande icke velat åberopa got. av farhåga, 
att den got. bibelöversättningens ordföljd kunde vara en efter- 
apning av det grekiska originalets, med vilken det anförda ex. 
visserligen fullkomligt överensstämmer. De förnämsta kännarne 
av got. mena dock, att översättningens anslutning till den gre- 
kiska ordföljden är en yttring av den got. ordföljdens egen frihet, 
vilket framgår därav, att även avvikelser förekomma, många 
tåmligen regelbundna eller dock talrika?). Ags. uppvisar ock talrika 
undantag”). 

Då subjektet ha buwolafr uppenbarligen framhålles, synes 
mig riktigast antaga, att den raka ordföljden mellan subj. och 
pred. valts, eftersom språket, enligt vad nyss anförts om övriga 
germ. fornspråk, därtill erbjöd möjlighet. Detta Bugges anta- 
gande av rak ordföljd gör antagandet av predikatslösa satser uti 
inskriftens början överflödigt, vilket antagande särskilt förefaller 
onaturligt i fråga om Istaby-stenen, vars inskrift: afatr hari- 
wulafa habuwulafr haeruwulafir?) warait runaAr baiar förf. 
omsätter till isl.: Eftir Heriolf. Hålfr Higrölfs son reit rånar 
bessar och översätter: »Efter Härjulf. Half Hjorulfsson ristade 
dessa runor». Det underliga baiar anser förf. bero på ett dia- 
lektiskt genomförande av den plurala stamformen pai-. 

Detsamma gäller om Bugges tydning av Järsberg-stenen, 
som jag av andra skäl tagit i försvar i Östergötl. runinskr. 8. 161 ). 


1) Se Gabelentz och Löbe, Gramm. d. goth. Sprache, Lpz. 1846, s. 291; 
E. Bernhardt, Vulfila, Halle 1875, Einleitung s. XXXI. 

2) Se A. Dahlstedt, Rhythm and Word-order in Anglo-Saxon and Semi- 
Saxon, s. 87 f. (Bil. till Kristianstads läroverks årsber. 1901—1902). 

3) Vid granskning har jag tyckt mig mellan i och R märka, vad man 
där väntar, nämligen ett tecken 1, av samma utseende som på Möäncheberg- 
spjutet, vilket vore av vikt, då ju runan här icke kan tänkas vara j. Runan 
är emellertid mycket grund och tål ingen jämförelse med de övriga, och 
det är fullt förklarligt, att föregående granskare icke sett den eller icke 
ansett den som ristning. Om den är ristad, kan dess grundhet blott så 
förklaras, att den först blivit avglömd och sedan på det trånga mellanrummet 
icke kunnat tillbörligen utföras; den ifyllda färgen gjorde den i alla fall 
tydlig för inskriftens läsare; att den är mycket mindre än de andra är där- 
emot i sin ordning. 

4) Sedan har E. Noreen, Om Järsbergsstenens inskrift i Språkvetensk. 
Sällskapets i Uppsala Förh. 1916—1918 framställt en ny tydning, utgående 


pigitized sy (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


190 Brate: Anmälan 


Namnet Nyia, som icke är uppvisat, skall vara ett kort- 
namn av kvinnonamn på -ny, men förf. framhåller själv svårig- 
heten för denna tydning från h i niuha, som han antager an- 
tingen vara historiskt oberättigat insatt efter äldre ristningar, i 
vilka ett sedermera bortfallet A stått mellan vokaler, eller rentav 
vara tecken för glidljudet mellan y och a. 

Naturligast är alltså att, som Bugge gjort, söka obj. till gaf 
i de två första raderna, men då Bugges antagande av ordet »ny> 
är förbundet med samma svårigheter, som O. v. Friesens av 
namnet Nyia, finnes däremot ingen formell betänklighet mot 
att niu vore räkneordet ”nio', uttrycket bleve likartat med niu 
man ek heima, niu ividi Vsp. 2, och i runinskrifter förekommer 
stundom annars taluppgifter. Då niuha är obj. till gaf och alltså 
betecknar en prestation av Haduvulf, äro väl särskilt taluppgifter 
om antalet resta stenar jämförliga, t. ex. steno+tuo B. 644, 
L. 714, D. I, 89 Norby och, måhända ävenledes avseende en sten- 
sättning, bria:tiauku:marka T. 54 St. Ek (B. 972, L. 1334). 

Det är en sådan uppgift, som jag förmodar, att vi här 
hava att göra med, i det jag antager ha vara en förkortning av 
ack. plur. till ordet fvn. hallr 'sten', urn. halar Stenstad, got. 
hallus. Då det talas om »nio stenar», måste det vara fråga om 
en stensättning, jfr skaib ”skeppsformig stensättning” D. R. 81 
Tryggevelde, och förf. anför s. 36 en uppgift, att St., då den 
1823 anträffades, var »omgifven af fem skarpkantiga större stenar 
nedsatta i jorden i form af en pentagon>» och en aunan, att invid 
St. funnes fem smärre bautastenar och lemning efter en ring 
av dylika stenar och en tredje uppgift av en ännu levande per- 
son i grannskapet, som gott mindes ett antal (8 å 10) resta stenar, 
tämligen smala och sex fot höga, resta på åkern Stentoften. Det 
tyckes därefter icke vara något synnerligen djärvt antagande, 
att samtidigt med St. ett par stensättningar anlagts av nio stenar 
vardera, som sedermera den ristade förbannelsen icke förmått 
skydda mot att under århundradenas lopp rubbas och förskingras. 

Att gestumr är dat. plur. av ordet 'gäst', är allmänt an- 
taget men först förf. har givit ordet en klar betydelse, som ovan 
anförts; oklart är nämligen, vad Bugge menar, då han No. Indskr. 
I, s. 24 förklarar: »Dette nyopforte Mindesmeerke viede Hathu- 
volf til sine dede Senner og Gjester>. Huruvida »gäster»> av 
det slag som andra rangklassen inom den norska konungens hov 
funnits utom Norge och i så gammal tid som $St., är alldeles 
obekant, och säkrast synes vara att bortse från denna special- 


från att runorna -tiah måste läsas från höger till vänster, alltså hait-, 
emedan bistavarna till a äro riktade mot i. Själva utgångspunkten synes 
icke tvingande, då man icke kan förstå, hur ristaren annars skolat förfara, 


om han velat rista iah. 


pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Brate: Anmälan 191 


betydelse och hålla sig till den allmänna betydelsen av ordet 
”gäst', i vilken ordet här väl blott kan åsyfta gästerna vid grav- 
ölet. För att utgöra en motsats till dessa kan knappast borumr 
äga den av Bugge antagna betydelsen ”söner', som tillhör isl. 
burr, borr. Måbända kan en sådan betydelse av motsats till 
"gäster tillskrivas börumr, om det antages vara samma ord 
som fht. gi-baro, mbt. ge-bäre, milt. gebär, "Bauer, Nachbar', ags. 
oe-bär ”peasant, farmer, countryman', ty. Bauer !) till fht. bär ”hus, 
kammare”, ags. bar ”boning', som ursprungligen måhända betytt 
”en som bor i samma hus', men i alla språk, där det förekommer, 
betyder ”granne', jfr got. ga-razna 'granne' till got. razn 'hus', 
fvn. rann. Förstavelsen måste hava försvunnit på St:s tid, se 
Bugge No. Indskr. I, s. 16, och vokalen kan tänkas hava varit 
fsv. ö, såsom isl. fsv. böl ”boning', se A. Kock, Sv. ljudh. II, 
219 f. Ordet borumr torde alltså beteckna byamännen, mellan 
vilka ju en närmare samhörighet förefanns, och gestumr del- 
tagare i gravölet från andra byar. 

För vilket ändamål Haduwolf gav nio stenar åt grannarne 
i hyn, nio åt gästerna, kan jag däremot icke angiva, blott för- 
moda, att det skett, för att de vid dem skulle anställa dödsoffer 
åt den avlidne. O. Almgren, Sveriges fasta fornlämningar s. 52 
säger det ligga närmast till hands att förklara domarringar som 
platser för gudstjänst och offer. 

Efter gaf börjar en ny sats och det synes därför sanno- 
likt, att j betyder jah, som sammanbinder de båda satserna. Denna 
runa har annars uti denna inskrift antagit formen "A men har 
väl som förkortning för ”och' bevarats från äldre tid. 

Om ovanstående tydning godkännes, är Haduvolf den levande, 
som ' åstadkommit St., liksom Istaby-ristn. i samma nejd, och det 
ligger då närmast till hands att antaga även St. stå efter Hariwulf 
liksom Istaby-stenen. I hariwolafr ma.. usnuhe förefaller det 
icke att kunna finnas något pret., utan sista ordet ser ut som en pres. 
konj., och uttrycker väl alltså en uppfyllbar önskan, motsvarande 
kristna runinskrifters: »Hjälpe Gud hans själl» Verbet kan icke 
gärna, som Bugge antager, vara ”vända', isl. snåa, då detta är 
fsv. snoa. Tydningen försvåras av att man ej kan veta, vad som 
stått i mellanrummet av ma.. usnuhe, där förf. säger blott 
osäkra fördjupningar kunna urskiljas. Bugges läsning ma[gilu 
är alltså tvivelaktig, men ordet i fråga skulle passa väl, jfr magu 
Kjolevig. Om Haduwolf gjort vården, är det ju rimligast, att 
den avlidne Hariwolf är hans son, vadan man väntar nom. sing. 


!) Denna tolkning har ock funnits av Hj. Lindroth, Till den urnordiska 
inskriften på Stentoftens-stenen s. 171 i Stud. tillegn. Esaias Tegnér, Lund 
1918. 


pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


192 Brate: Anmälan 


mal[gur], som förutsätter tre runor i mellanrummet, medan Bugge 
och O. v. Friesen blott antagit två. Av mätningar på O. v. Frie- 
sens foto synes icke omöjligt, att tre runor kunnat rymmas, sär- 
skilt: om den första stått parallellt med aA. Ett verb finnes, 
som skulle giva en passande form, nämligen got. ga-nah ”es genägt', 
bi-nah och bi-nauht ist 'es ist erlaubt', inf. alltså "ga-, "bi nauhan 
pret.-pres. Om man tänker sig detta verb sammansatt med us- 
skulle den nord. pres. konj. 3 sing. just bliva "us nuhe. Men en 
stor betänklighet är, att det står us och icke fur, som man skulle 
vänta på nord. ståndpunkt, då blott få lemningar finnas av us- 
i andra språk, t. ex. fht. s-preiten = got. us-braidjan Kluge Urgerm., 
s. 89. Betydelsen av wus- skulle vara densamma som i got. us- 
bulan ”bis zu ende ertragen', us-alpan 'ganz alt, sehwach werden', 
alltså ”vara fullt nog”. Om det önskas: »Vare min son Hariwolf 
fullt nog, till behag!» på grund av i det föregående antydda 
dödsoffer, innebär detta en föreställning, att dödsoffren skaffade 
den avlidne högre uppskattning i livet efter detta, jfr Sg. str. 
69-70, huru Brynhild bjuder på hennes och Sigurds bål bränna 
kostbarheter och tjänare på det ej dödsrikets port skulle slå 
Sigurd på hälarne och deras färd ej giva vanheder. 

Föregående tolkning har givit förklaring åt bruket av o i 
en del fall uti Bj. och St., som förr ansågos avgjort tyda på härm- 
ning av äldre urnordiska inskrifter. Säkra fall av äldre urnor- 
diska former äro på St. -erR i hider Heidr, Ar i MAlASaRr och 
bariutib, vilken 3 sing. pres. förf. s. 60 anser bero på skrivtra- 
dition, jfr Bj. barutr, och det är ju begripligt nog, att en äldre 
tids språk har delvis bibehållit sig i en besvärjelse, som däri- 
genom säkert ansågs få ökad kraft. Ovisst är, huruvida det 
bevarade stamslutet i sammansättningsfogen, uti Bj. ginArunaAR, 
weladaude, St. ginoronor även tillhör dessa återstoder av 
fornspråket, då de blott förekomma i förbannelsen, eller om de 
antyda ett sådant språkstadium som got. himina-kunds men himins. 
Aldre urnordiska former äro kanske också Bj. haera, St. hera. 
Fornformer, som traditionellt bibehållits i en besvärjelse, äro 
alltså verkliga sådana, icke okunniga härmningar, som förr antagits 
om Bj. och St. 

Av Gummarp-stenen offentliggöres och diskuteras Bertil 
Knudsens teckning i cod. AM. 369 fol., som legat till grund för 
Worms avbildning, och förf. läser s. 24 inskriftens fyra rader 
sålunda: I. habuwolaAfa II. stabapbrna v III. sate IV. fff. 
Talande skäl anföras för att I varit nom. sing. ha b uwolaAfa[r], 
subjekt till III sate 'satte', vars objekt varit II staba. Det föl- 
jande ordet måste vara felläst; förf. anför C. Hoffmanns läs- 
ning pbria 'tre', som förefaller mycket naturlig, då alla teck- 
ningar hava dess r, men tyckes dock föredraga Bugges tvek- 


bigitized by (GO gle PRINCETON UNIVERSITY 


Brate: Anmälan, 193 


samma gissning bana ”'denna', ehuru han betecknar detta som 
oväntat, i det han omskriver inskriften sålunda till isl. språk- 
form: Halfr setti staf (stada?) benna eller stafi (stada) bpriå. Att 
»stav» restes till minnesvård, omtalas på Bällsta- och Fyrby-ste- 
narna, vilka förf. anför; om läsningen bana bibehålles, måste ju 
stenen själv vara denna stav, med läsningen pria kan den vara 
en av stavarne. Förf. ifrågasätter, att med »tre stavar» rad IV fff 
kunde vara åsyftad, men finner rimligare, att dessa ha magisk 
betydelse. Med orätt tillskrives Bugge uppfattningen, att fff äro 
initialer i ristarens, hans fars namn och ordet fabe, Bugge lämnar 
en dylik förmodan av Stephens oavgjord. 

Sölvesborg-stenens inskrift läser förf. [aftl. asmut sunu 
sin. | urti. WaAbl[i kubl] eller urti babluargr], omsatt till isl. 
At Asmund sun sinn orte Vud(i kumbl) eller orti Boduarr men 
vill icke lämna den möjligheten oomnämnd, att man skulle kunna 
läsa: [hjrutr . bab [urkia. aAft).asmut sunu sin, föredrar dock 
uppfattningen av urti som verb. Förf. anser vänstra sidan inne- 
hålla inskriftens början dels på grund av likheten med Istaby- 
stenen, dels emedan den inversa ordföljden med urti i början 
vore påfallande. Å andra sidan brukar ett uttryck som sunu 
sin angiva satsens slut och inversion med börjande verb före- 
kommer dock ofta, se Nygaard & 338, c, Lund, 8 177; måhända 
är därför förf:s uppfattning tvivelaktig. 

Därpå följer redogörelse för inskriften vid Flegehall, varav 
teckning finns i L. f. B, 2063. Förf. har förgäves efterfrågat 
Flegehall, och förmodar, att teckningen i L. f. B. kan vara en 
avskrift av Istaby-stenen, om vilken sägen går, att den är rest 
över en prinsessa, som omkommit i sjönöd utanför Torsö fiskläge. 

Även förf. anser, att »Istaby-stenens Härjulf och Half äro 
samma män som Stentoftensstenens Härjulf och Half samt att 
Half på sistnämnda sten är identisk med Half på Gummarps- 
stenen», men tänker sig båda som söner av Hjorulf och Nyia 
och tillhörande en hövdingefamilj med hird. 

Alderdomligheterna från äldre tid på Bj. och St. och den 
förtrogenhet med en äldre tids skriftspråkliga former, som de 
röja, säger förf. förutsätta ett långvarigt bruk av runor till skrift- 
liga uppteckningar, och Tjurkö brakteatens'!) förekomst i Blekinge 
anser han tala för, att denna tradition är att förlägga till Ble- 
kinge självt. 

Förf. finner också, att Lister- och Listerbystenarna äga nära 
runologisk, ortografisk och språklig samhörighet med den grupp 


1) Förf. har övertygat sig, att läsningen walhakurne är ursprunglig 
på Tjurkö brakteaten och tolkar ordet med »romartribut>, eg. »välskt korn», 
»>romar-säd>, vilket torde bland germanerna hava varit den tekniska termen 
för skatten till »foederati>, som utgick i säd och guld. 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXV, NY FÖLJD XXXI. 13 


PIaleen Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


194 Brate: Anmälan. 


av urnordiska inskrifter, som representeras av Järsbergsstenen 
och som Bugge kännetecknar NI I 38 och Inl. s. 201. Likhe- 
terna bestå i bruket av hjälpvokaler vid likvider och nasaler, 
i växling av Y och A och i k-runorna av en uppåtriktad gaffel. 
Mot antagande av nära samhörighet synes med fog kunna in- 
vändas, att av språkliga skäl väl minst ett sekel måste ligga 
emellan de båda inskriftgrupperna, vadan de anmärkta likheterna 
torde vara företeelser, som självmant kunna uppträda i olika 
urnordiska inskrifter. Aven det förhållande till herulernas folk, 
som förf. ifrågasätter på grund av detta samband med Järsbergs- 
stenen, »som bär herulernamnet», kan därför heller icke sägas 
uppvisat, så mycket mer som sannolikt E. Noreen, Om Järs- 
bergsstenens inskrift s. 4 (Språkvetensk. sällsk.-förh. 1916—18) 
med rätta tillbakavisar Bugges tolkning av urn. erilar som folk- 
namn och antager det beteckna »hög kast> jfr ags. eorl, fs. 
erl ”högättad man, krigare'; med hänsyn till ek erilar asugi- 
salas Kragehul kunde man t. o. m. tänka på en tjänstebefatt- 
ning, jfr bewar godagas Valsfjord. Huruvida Blekinges kultur 
beror på förbindelser mellan heruler i norden och södern, anser 
dock förE. för tidigt att döma om, men påpekar, att Listerstenar- 
nes personnamn (Heru-, Hadu- och Hari-vulf) äro bildade såsom 
namnet på herulernas siste konung Rodulf (urn. hröpu-wulfar) 
och alla börja på Ah- och att det ligger nära att identifiera en 
dylik ätt med hjältesagans Y/fingar. 

Efter att hava anfört föregående åsikter om inskrifternas 
ålder verkställer förf. genom diskussion av deras run- och språk- 
former en undersökning därav, med resultat, att deras ordning 
i avseende på tidsföljden är följande: 1) Istaby 2) Gummarp och 
Stentoften 3) Björketorp, vilka inskrifter torde falla inom samma 
10—20 års-period i slutet av 600-talet eller c. 700, 4) Sölvesborg- 
stenen däremot c. 800. För den absoluta dateringen säger sig 
dock förf. sakna säkra hållpunkter. 

Den skiljaktiga tydning, som av mig ovan föreslagits, ändrar 
föga i fråga om inskrifternas tidsföljd och ålder. På sin höjd 
kan anmärkas, att Istaby-, Stentoften- och Gummarpstenarne 
måste vara ännu närmare samtidiga, om de alla tre äro resta av 
Haduvulf över Harivulf, och att Istaby-stenen har en äldre form 
av A-runan, beror då på, att dess ristare bibehållit en ålderdom- 
ligare rättskrivning, jfr skiljaktigheten mellan Pireus-lejonets 
båda sidor?!). 


Stockholm den 9 jan. 1917. 


') Brate, ATS 20:3. 
Erik Brate. 


pigitized by (50 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Hellquist: Anmälan. 195 


Run svenska rim. Rimförteckning och språkhistoriska studier 
av Axel Åkerblom. Göteborg 1915. (Ur: Göteborgs Kungl. Veten- 
skaps- och Vittersamhälles Handlingar. Fjärde följden XVI). 
X + 305. 


Då lektor Åkerblom företog sig att ägna en grundlig under- 
sökning åt rimbruket hos någon af våra skalder, har man na- 
turligtvis allt skäl att gilla och vara tacksam för att valet just 
föll på Runius, som ju av sin samtid beundrades som konungen 
i diktens värld, inte minst för sin glänsande rimkonst. 

Förf:s ursprungliga plan var att offentliggöra blott en för- 
teckning af Runii rim; men han insåg lyckligtvis snart, att det 
för en något så när tillfredsställande värdesättning af dessa var 
af behofvet påkalladt att underkasta dem en noggrannare pröfning. 

Den undersökning, som han med anledning häraf lät åt- 
följa rimariet, är fotad på ett synnerligen omfattande material, 
hvaraf i athandlingen lempvas ett urval af icke mindre än 10,000 
språkprof, alltså ett betydande och ytterst värdefullt tillskott till 
de ännu rätt få arbeten, som stå oss till buds i den äldre ny- 
svenskans grammatik. Detta material har östs dels ur litterära 
skrifter af öfvervägande skriftspråksmässig karaktär och dels ur 
skrifter, där författarna afsiktligt eller oafsiktligt närmat sig tal- 
språket, hvarjämte förf. naturligtvis också tillgodogjort sig de 
upplysningar, som lemnats af språkliga och metriska arbeten. 

I fråga om ordnandet af de till de olika rimklasserna hö- 
rande orden har förf. af praktiska skäl ratat den t. ex. av Gobom 
och Bergh använda rimlexikaliska uppställningen och i stället 
valt att anföra de faktiskt föreliggande rimserierna. Liknande 
synpunkter ha också bestämt honom att frångå sin ursprungliga 
afsikt att konsekvent ordna orden efter fonetiska grundsatser; 
särskildt för vokalljuden visade sig nämligen detta ogörligt. Han 
ansåg sig i stället nödsakad att härvid i en mängd fall utgå 
från den av Runius följda bokstafveringen; men de olägenheter, 
som häraf uppkommit, ha i afsevärd mån undanröjts genom 
hänvisningar. 

Rimförteckningen, som omfattar 80 sidor, upptager alla 
svenska rim, som förekomma i de tre vanliga upplagorna av 
Runii dikter samt i några hittills otryckta poem af samme skald. 
Den är, såvidt anm. kunnat finna, utarbetad med den största 
omsorg. 

terstoden — icke mindre än 215 sidor — ägnas åt den 
språkhistoriska undersökningen. Förf. har där, som redan nämnts, 
medelst synnerligen rikhaltiga samlingar, gifvit oss ett mycket 
välkommet bidrag till kännedomen om den äldre nysvenskans 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXV, NY FÖLJD XXXI, 


PIaleen Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


196 Hellquist: Anmälan. 


ljud- och formlära. De syntaktiska företeelserna har ban där- 
emot i allmänhet icke skänkt någon uppmärksamhet. Icke heller 
inlåter han sig i regel på diskussion af omtvistade språkfrågor, 
utan nöjer sig med att hänvisa till den vetenskapliga litteraturen: 
man kunde här ha önskat en mindre återhållsamhet, liksom 
äfven mycket större hänsyn bort tagas till växlande stilarter och 
författarnas hembygdsidiom. 

Egendomligt nog underlåter förf. vanligen att exemplifiera 
de i rimmen uppträdande språkföreteelserna med Runii eget 
språkbruk ini dikterna, utan föredrager ofta att uteslutande 
lämna belägg från andra förf.! Man vill emellertid gärna veta, 
huruvida de i rimmen använda formerna öfverensstämma med 
dem skalden begagnade äfven då han icke var underkastad rim- 
tvånget. Såsom nedan visas, synes detta icke alltid ha varit 
fallet, jfr t. ex. såto 'sutto” i rim, men sutto ini texten. Andra 
exempel se nedan. 

Kanske det också varit lämpligt att i redogörelsen skilja på 
rimbruket i de allvarligare och de mera uppsluppna dikterna. 
Det förefaller mig dock, som om skillnaden i alla händelser icke 
är betydande, om också språket i t. ex. de religiösa poemen före- 
ter en mera »vårdad» prägel än i de öfriga. 

I öfrigt har anm. i fråga om denna del af arbetet väsent- 
ligen att intyga uppgifternas vederhäftighet. I det följande med- 
delas några randanmärkningar, i hvilka jag begagnat tillfället att 
inflicka ett och annat ur egna samlingar. 

S. 91. I anslutning till sg. pilla, nsv. piller, kan i förbi- 
gående anmärkas, att sg. ana (nsv. plur. anor), utom i de af 
SAO anförda exemplen från 1745 och Bellman 1789 (A 1650), 
äfven förekommer så sent som Onkel Adam Tre! s. 144 (1853). 

5. 94 & 6. Bruket af slutartikel. a. Proprier i best. form. 
Till förf:s och min framställning 1600-t.-sv. s. 95 om slutartikel 
i familjenamn kan läggas, att Karl XII i sina brev synner- 
ligen ofta använder denna förbindelse, t. ex. Ranken (för Ranck) 
s. 125, Hården, Spensen 8. 136 samt af flerstafviga Gyllenstolpen 
s. 172 och Ulfsparren s. 173. Omöjliga i nsv., annat än på 
skämt, äro Ugglan, som jag antecknat från S. Columbus Hans. 
3: 276, och Leonhuffwutet A. Bolinus En dagbok från 1600-talet 
s. 41 (1668), där äfven Gyllenadlern förekommer. Bellman 1:307 
(Carléns uppl.) har: »>Åkerblommen, snål som en varg». Sådana 
former som Sturen, Trollen synas under 1700-talets senaste år- 
tionden ha regelbundet brukats i högtidlig stil; så t. ex. i A. 


! Såsom emellertid förf. på förfrågan upplyst mig, har det i vissa fall 
skett afsiktligt. 


pigitized by (50 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Hellquist: Anmälan. 197 


G. Silfverstolpes Areminne öfver Sten Sture d. y. (Sv. acad. 
handl. ifrån år 1786 4: 145 f.)!. 

Beträffande slutartikeln i länders namn, jfr anm. 1600-t.-sv. 
s. 96, kan tilläggas: Moldauleyjn Karl XII:s bref, flerst., Europen 
Bergklint Skaldebref til en ung herre s. 11 (1770), äfven användt 
af Leopold i en dikt från ynglingaåren. 

S. 95—96 behandlas pluralbildningen af ord tillhörande 
typen stycke, bi. Att pluralformerna förhållande o. d. äro »svår- 
utrotade ur den skånska skolungdomens skriptaböcker» har anm. 
anledning att instämma i; man kan t. o. m., att döma av erfa- 
renheter från Göteborg, utbyta »skånska» mot »västsvenska». 
Fråga är rent af, om man inte här kan konstatera en egenhet 
för det västsvenska riksspråket. Jag har ofta iakttagit dylika 
former just hos förf. från Skåne och Västkusten, t. ex. betän- 
kande G. Ljunggren Sv. vitt. h. 1:380?, meddelande Hj. A. L:th 
i GHT '!3/g 1908, Sv. Ek i samma tidning (n:r ej antecknadt), 
Sk. aftonbl. 1!/:; 1914 m. fl.; jfr: några uttalande E. H—n i 
Idun n:r 30, ??/7 1916. — "Till stycke har jag annoterat den be- 
stämda pluralen styckenen M. Berg Beskr. öfver barbar. slafveriet 
uti kejsard. Fez o. Marocco s. 29 (1757). Formen är ej enstaka: 
dikenen anföres af Rydqvist 2:339 från en onämnd författare; 
andra ex. se Kock Sv. lm. XV. 5: 44, där företeelsen förklaras, o. 
Noreen V. spr. 3:420? och där anförd litteratur. Om binen se 
SAOB och Noreen a. st., om bonen (1654) SAOB under bo, sbst. 

5. 97. Obest. pl. -ar i st. f. modernt -er. Tillägg: far- 
sotar och smakar finnas i Dalins Argus; sångar M. Berg Barb. 
slafv. s. 7 m. fl. st. (1757); punctar har jag antecknat äfven från 
Göteb. mag. 1760, s. 702. Hos Runius förekommer ini texten, 
Dud. ? II, 8. 6, brandar. 

S. 102. Till de af förf. anförda ex. på plur. -or i st. f. 
nutida -ar kan läggas, att O. Gyllenborg synes älska dylika for- 
mer: kiäfftor, magor Hans. 5: 95, månor ib. s. 87 (1735). Peder 
Månssons knoppor (s. 326) ”knoppar' hör till sg. knoppa (s. 325), 
jfr milt. knuppe. Om företeelsen i dial. se Hesselman Sveam. 
8. 37 med not 4. 


1 Jfr äfven Ågren Best. slutart. 8. 8 not 2. De moderna väl rätt till- 
fälliga bildningarna Theklan (Ålander), Astran (Torsell) sammanställer han 
där med familjenamnen Falkan, Smithan, hvilka skulle ha delvis ersatt det 
äldre -skan vid släktnamn. Men typen Falkan har äldre anor än Theklan 
och bör ej ställas på samma plan som den senare. De tillhöra helt olika 
språklager. 

2? I SAOB, hvars sista ex. på pl. = sg. är från 1772, anges dylika bild- 
ningar som +. 

3 Från dialekterna anföras ex. af Hultman Östsv. dial. s. 254, Hessel- 
man Sveam. s. 37. Äfven här är det i synnerhet neutrala ta-stammar, som 
uppvisa denna bildning. 


PIaleen Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


198 Hellquist: Anmälan. 


S. 103. Det-genus i st. f. den-genus i det moderna språket 
(eller tvärtom). "Tillägg till de ex., som anförts av förf. och af 
mig 1600-t.-sv. s. 132 £.: det-genus: skönt klang Rudhelius, J. 
Nordström Saml. 35: 216, sitt Phantasie Runius Dud.? II, s. 65 
(ini texten), confect och klenod Granatenflycht Hans. 16: 289 (Sahl- 
stedt 1773 m.), kallops Bellman 2: 323 (Carléns uppl.), purpur Ru- 
deen Hans. 8:227 (purpret), Kolmodin Qv.-sp. 2:84 (Sahlstedt 
1773 m.), skur Geisler Hans. 4: 358. — den-genus: äfwentyr Ru- 
nius Dud.? II, s. 66, vidunder U. Hjärne Hans. 2: 76; »sådan 
sorl och sådan gny» Rosenfeldt Hans. 16:213. Med den-kön 
uppträder fortepiano första gången jag funnit detta ord i sven- 
skan, nämligen Agrell Bref om Maroco s. 6 (1796): »Hon spe- 
lade med färdighet sin Forte-Piano>.! 

S. 103. Plur. af ord, som i nutidsspråket är sg. tantum. 
Tillägg: hater U. Hiärne Hans. 2:98. 

S. 115. Ett minne af den gamla adjektivböjningen i nom. 
o. ack. plur. neutr. ha vi väl i uttrycket z sjulång och tulång »i 
sju långa och tu långa (år)», som jag funnit hos Onkel Adam Trel 
s. 187 (18533); äfven former med -a förekomma. 

S. 117. Motsvarigheter till min öron finnas äfven hos Ru- 
nius: min Rijm Dud.? II, s. 174; Sin kläder ibdm s. 175. 

S. 121 8 31. Här uppräknas bl. a. de i rim förekommande 
adverben på -ligt. Var nu detta den enda hos förf. uppträdande 
bildningen eller finnas också de på -ligt, -liga, -ligen represente- 
rade? Såvidt anm. kunnat finna, är -li(g) särskildt i vissa ord 
uteslutande användt eller så godt som regel. Jag har antecknat 
omkring 40 fall af -li(g) — den g-lösa formen uppträder bl. a. i 
förstärkningsord (gräsli mycke, farli yrer), alldeles som i nysvenskt 
(lokalt) talspråk: en farli stor karl o. d. På li(ge)yn ha vi t. ex. 
rättlön Dud.? II, s. 6, gemenlin s. 9, underligen s. 11, egentlin 
s. 109, förnämlin 8. 173. Ändelsen -ligt förekommer i wisligt 
II, s. 11. Då däremot i Nimrods skäckta regelbundet -liga 
brukas ?, beror detta på någon särskild nyck af förf. Denna 


! I detta sammanhang må ett par strödda annotationer inflickas. I 
Whitelockes Dagbok, utgifven af v. Troil, 8. 184 (1777) förekommer >en 
Riksråd»>, hvarmed kan jämföras »Den nådige Herr Riks-Rådet» Crusenstolpe 
Huset Tessin 1:15 (1847). afven Runius har för öfrigt ett par ex. på råd 
som den-kön, t. ex. Dud.? II, 8. 172. — Vitalis s. 173 har »ett härnad> 
(efter härnadståg?). — >»Flåttan, tå han ligger för Anckar> hos Schmedemann 
Just. 8. 922 (1685) visar, att den feminina formen ännu icke medfört änd- 
ring af ordets ursprungliga maskulina kön. — So som okvädinsord uppträder 
som neutr. i följande ex. från O. Högberg i Idun 1907, s. 649: »Fy för eviga 
fadren, om han bara hade låtit bli att spilla sina präktiga vers på detta 
so» (om en flicka); väl association med fä. 

? T. ex. nemliga Dud.? II, s. 14, årliga s. 14, ärliga s. 15, lärliga s. 16, 
närliga s. 16, christliga 8. 18. Samma ändelse finns dessutom i vissa reli- 
giösa dikter. 


pigitized by (50 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Hellquist: Anmälan. 199 


dikt företer en egendomlig blandning af arkaiska former (sär- 
skildt med den best. artikeln), nybildningar och talspråksuttryck, 
som väl afse att imitera den göteborgska dialekten. 

8. 129. Böjning efter I konjug. i st. f£. efter II i nusven- 
skan. Tillägg: Mig lystar Runius Dud.? II, s. 8, dvälliat Ru- 
deen Hans. 8: 264 (1687). Till anmärkningen om smeka, smekaie, 
hvilken böjning Rydqvist 1:60 anser vara fullt brukbar, kan 
läggas, att denna flexion, såvidt jag kunnat se, är den hos fru 
Carlén ensamt brukliga. Den förekommer också regelbundet hos 
fru Knorring, t. ex. Skizzer I. 1:61, II. 1: 147, 148, 163, Förh. 
3:216. Hit hör ock smörjade Knorring Skizzer 1. 2:81; ärfvat 
Bergklint Skaldebref til en ung herre s. 8 (1770). — Här kan 
ock erinras om, att böjningen dyka, dykade, som ensam upptages 
af Sahlstedt 1773 och Weste, är mycket vanlig under 1800-talets 
första hälft, t. ex. Cederborg O. Tralling 3: 70, Onkel Adam Trä- 
skeden s. 124, Carlén Bull. 1: 282. Dalin 1850 har dock egen- 
do'mligt nog endast dykte o. dök, SAOL? har »äfv. -ade», som emel- 
lertid nog är mycket sällsyntare än den på samma sätt beteck- 
nade ipf.-formen dök. 

S. 130. Böjning efter II konjug. i st. f£. efter I i nutids- 
språket. Runius själf har inne i texten stante och stande för 
stannade Dud.? II, ss. 12, 61; jfr stante i vissa östsv. dialekter. 
Jfr ytterligare: »Ditt qval det glada Väsen häder» (rim: kläder) 
Kellgren 1:50, ipf. skadde U. Hiärne Hans. 2:93 (1665), part. 
pret. pl. smädde Bergklint Skaldebref s. 9 (1770), våller, äfven 
hos Runius Dud.? II, s. 12 samt t. ex. Lenngren Thekonseljen, 
användt ännu af Snoilsky: »Hvad våller sångens nya art?» Dik- 
ter 8. 240 (1864, 1874). 

S. 136. Böjning af slösa efter II konj. förekommer äfven 
hos Runius, ini texten, Dud.? I, s. 39. Part. pf. stört också hos 
Runius, I, s. 53. 

8. 137. Imper. unn I, ss. 49, 86 — i öfrigt den regel- 
bundna formen vid denna tid. 

S. 138. önskte uppträder också hos Runius Dud.? II, s. 134, 
8. 175, men önskar s. 13. 

8. 140. Böjning efter II konj. i st. f. IV i nusv. Jfr 
ytterligare: nigde Kolmodin Qv.-sp. 2:237 (1750), äfv. i fsv. 
liksom -ede-, nidde regelbundet hos A. Bolinus Dagbok (1688). 

8. 146. -u- för -å- i ipf. pl. o. konj.: gufvo ”gåfve Dalin 
Arg. II, n:r 8, 8. 3 (1734); sufvo Dalin Arg. 1: 104 (Sv. Vitt.- 
sällsk.), Wailenberg s. 66 (uppl. 1855), Bellman i Ark. 4: 315. 

-u- för -0o- i furo A. Celsius 1734 (E. Lundström Sv. bref 
o. ant. fr. Italien 2:33). 

S. 146 & 48. Runius rimmar visserligen såto (sutto): åto, 
men det kunde ha nämnts, att han ini texten har sutto, åtmin- 


Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


200 Hellquist: Anmälan. 


stone Dud.? II, s. 137 (2 ggr). — Dud.? II, s. 138, s. 139 före- 
kommer ipf. språng. 

S. 147. Pres. fräs finns ännu hos Bellman, snär ännu bos 
Franzén i visan »Spring, min snälla ren», qväl äfven hos Freese, 
men gvällier t. ex. C. Gripenhiälm Hans. 4: 296; spör som bekant 
ännu 1 Geijers Odalbonden. 

S. 154 & 59. Ipf. konj. på -o användes af Runius äfven 
utanför rimserierna, t. ex. 2woro Dud.? II, s. 12, gofwo s. 110, 
drogo s. 122. 

S. 162. Jfr rimmen ägen ('egen'): angelägen Freese Werdsl. 
Dickter s. 61 (1726); jfr ägne, ägna (: egen) Bolinus Dagb. s. 39, 
se nedan exkurs. 

S. 175. Växlingen y: ö (8 81). Jfr ytterligare .höcklade 
Schäck Äldre sv. biogr. s. 43 (1617), jfr Noreen V. spr. 3: 218 
(mom. C 2). — Omvändt: lyfte "löfte" samma skrift s. 65, jfr 
Noreen V. spr. 3:227 (mom. E 1 b). Se äfven exkursen (med 
exempel från Bolinus Dagb.). 

S. 182 f. Beträffande de vokalförkortningar, som behandlas 
i partiet 8. 182—196, må hänvisas till J. Götlind Studier i väst- 
svensk ordbildning s. 12 noten. 

S. 191. Jfr rimmen wart: uppenbart Freese Werdslige 
Dickter s. 49 (1726), som tyda på dä i -bart. 

S. 194 8 107. Adjektivformen löss har väl — åtminstone 
delvis — gamla fornsvenska anor. 

S. 208 8 130. Bland de sid. 208 f£. uppräknade exemp- 
len på skrifningar af typerna frögd, fölgde meddelas en del, som 
i sammanbanget sakna berättigande, t. ex. dölgde, dölgt, öfwer- 
hölgd, öfwerskiölgde, där ju intet g funnits i stammen och om 
hvilka förf:s omdöme sålunda ej kan gälla, »att det skrifsätt, 
som de representera, har åtminstone något stöd af uttalet». Af- 
ven i öfrigt har i denna lista åtskilligt sammanförts, som lämp- 
ligast bort hållas i sär. Så kunna t. ex. former af typerna nögd 
och fölgd ej enhetligt bedömas. Med ett sådant ord som klubbe- 
feigden förhåller det sig kanske på ett särskilt sätt; se det af 
förf. citerade stället hos Lindroth. — En hänvisning till Anders- 
sons Salb. gramm. hade här varit önsklig för komplettering af 
de lämnade uppgifterna. 

S. 211 $ 132. Beträffande frågan om g för nutida j hade, 
i brist på utredning, utom den i tillägget gjorda hänvisningen 
till Hesselman äfven en sådan till Lindroth Bur. s. 185 varit önsklig. 

S. 218 & 149. Äfven Runius själf har ungen (= ugnen), 
nämligen I, s. 46. 

S. 221. I fråga om kar hade kunnat hänvisas till Noreen 
Aschw. gr & 315, 1 och (afvikande) dels Cederschiöld Svenskan 


RE Go gle PRINC ETON UN IVERSITY 


Hellquist: Anmälan. 201 


som skriftspråk? s. 170 och dels v. Friesen-Hesselman Spr. o. stil 
11: 169; jfr nu äfven Wigforss S. Hall. folkm. s. 487. 

S. 268 nämnes ett par ord om formen kalen (>then gambla 
kalen>), som af Runius betecknas som västgötskt och af Å. jäm- 
föres med Hofs »>Kahle, Sv. gubbe>. 

Det kan på tal om detta ord förtjäna erinras om, att de 
båda orden ka(r)l och kale äro ganska nära besläktade. Men dock 
ej så, som kunde synas ligga närmast till hands att antaga: att 
kale vore en bildning af samma slag som t:;: ex. Columbus dahl- 
kare o. d., utan det f. ö. än i dag i Västergötland lefvande ordet 
(med kakuminalt !) torde — med Danell och Landtmanson Sv. 
Im. Bib. 1:73 — vara till sitt ursprung identiskt med fgutn. 
kerldi, om hvars bildning se min afh. Ark. 7:35 och Olson App. 
sbst. bildn. s. 80. Ordet är sålunda att sammanställa med det 
af Hof anförda dalm. kalldenn. Senare ha vissa analogiska om- 
bildningar egt rum. Ett "karle hade i Västergötland enligt 
Landtmansons regler däremot gifvit kalle eller (i andra trakter) 
kale (med dentalt 1). 

Då sålunda en motsvarighet till fgutn. kerldi sannolikt fin- 
nes i västgötskan, synes det mig värdt att taga i öfvervägande, 
om ej den dunkla ä-vokalen i sv. dial. kär 'kar(l) har sitt ur- 
sprung från samma bildning. Kär förekommer i mål (t. ex. 
Västra och Östra hd Jkpgs län), där, så vidt jag kan se, icke 
ä-vokalen gärna kan förklaras af svagtonig ställning, såsom fallet 
enligt Wigforss S. Hall. folkm. s. 206 not 2 synes vara med den 
halländska formen, liksom också med den t. ex. i Holsljunga- 
målet Vg. uppträdande. 

Till detta kale bör möjligen också föras: Den frussna, svaga 
kalen. U. Hiärne Hans. 2: 101. 

I detta sammanhang kan nämnas, att ordet karl i uttrycket 
>som han är kar till» i ä. nsv. — mot bruket i nusv. — stun- 
dom uppträder med best. slutartikel: Som han är Karlen til, 
hans Värck och för sigh går. Th. Hiärne Hans. 2:18 (1668). 

S. 237—239 88 158, 160, 161. Apokope af -ei dessa 88 är 
hos Runius ytterst vanlig äfven utanför rimserierna. 

S. 240 8& 165. Liknande best. former finnas äfven ini 
texten, t. ex. altan Dud.? II, s. 139, men altanen ss. 138, 139. 

S. 253 8& 178. Af förf:s framställning ser det ut, som om 
i lo 'loge” ett g försvunnit, men detta är ej förhållandet. 

S. 255 & 182. Vid redogörelsen för de i Runii rim upp- 
trädande best. formerna utan det neutrala t-et väntar man sig 
kanske en antydan om hans vanliga språkbruk på denna punkt. 
Icke annat än anm. kan se äro t-formerna minst lika vanliga. 
Ex.: glaset, samvetet Dud.? I, s. 87, bruket II, ss. 123, 124, stån- 
det I, s. 23, men (i rim) stånde II, s. 124, snöret III, s. 9, ljuset 


bigitized sy (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


202 Hellquist: Anmälan. 


s. 10, guldhuffwet s. 11, papperet ss. 12, 18, befählet s. 14, bältet 
s. 14, huset: kruset s. 37. Af t-lösa former ini texten: folcke I, 
s. 52, watne II, s. 110, wärcke, skeppe, styre III, s. 9, bleckfate s. 
12, skägge s. 13, hufwude s. 36. 

S. 256 8 183. Beträffande förekomsten af inte i Runii rim 
hade man likaledes önskat en uppgift om huruvida han också i sitt 
öfriga språkbruk föredrar denna form framför intet. Så synes 
vara fallet; dock förekommer äfven tatet på flera ställen. 

S. 262. Någon ljudlagsenlig utveckling af bödel > böel > 
böwel bör man nog ej med förf. antaga. Sannolikt föreligger i 
böfvel en eufemistisk form, som är af samma slag som Potz för 
Gotts o. d. och hvars uppkomst lätteligen förklaras af den vid- 
skepliga fruktan man i forna tider hyste för skarprättarna. Här- 
med kan jämföras, att han också ofta betecknades med mycket 
hedersamma omskrifningar, såsom mästerman, kära far (Stock- 
holm), Monsieur de Paris o. s. v. — I 1600-t. sv. s. 42 har jag 
i likhet med Kock Sv. Im. X. 3:8, Tamm Et. ordb., Granskning 
af sv. ord s. 4 (och nyligen äfven Noreen V. spr. 3: 368) antagit, 
att böfvel uppkommit genom kontamination af bödel och djäfvul. 
Detta antagande torde dock vara oriktigt: den ofvan angifna 
grunden är alldeles tillräcklig att förklara förändringen; jfr t. ex. 
ty. Potz, sv. jädran o. s. v., där inga kontaminationer föreligga. 
Af vikt härvidlag är, att ordet böfvel i ä. nsv. användes ofta i 
rent appellativisk betydelse af ”bödel; se t. ex. ett fall från Göte- 
borg hos H. Fröding Berätt. ur Gbgs äldsta hist s. 190 (1908), 
där det talas om ”böfveln' och 'bisvennen” (dvs. handtlangaren); 
andra exempel i Dahlgrens Glossar och hos Tamm Granuskn. av 
sv. ord s. 4. Då i ä. nsv. böfvel uppträder i svordomar, är det, 
åtminstone i äldre tid, bödeln och ej djäfvulen, som åkallas. 
Äfven ordet bödel förekommer i denna användning; jfr t. ex. 
Lucidor Hel. Bl. Ss. 3: Bödlen må wara Maass (jfr ty. geh zum 
Henker). Först senare har man, liksom fallet varit med pocker, 
felaktigt uppfattat ordet såsom syftande på den onde, och det 
är väl på detta stadium som djäfvul i Vbtn och Dal. fått for- 
men bävel, bävl (se Kock), om nu verkligen ens här samman- 
hang mellan de båda orden behöfver antagas och icke bävel helt 
enkelt är en af de vanliga eufemistiska förändringarna af djäf- 
vulens namn. 

S. 281 & 258. Accentueringen tapptö hos Runius och Spe- 
gel! användes ännu af C. F. Dahlgren S. arb. 2: 202: 


Men se, soln sig redan gömmer, 
Snart tapto i lägret slås. 


1 Jfr äfven Sv. fånge i Simbirsk Hans. 11:3. 


pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Hellquist: Anmälan. 203 


I fråga om tonvikts- och uttalsförhållandena kan i förbi- 
gående ett par små tillägg göras från Runius Dud.? II. 

S. 134 har han i samma strof accentueringen förnäm och för- 
nä'm. Ss8. 7, 10 i samma del betonar han Cåpido, men s. 9 Cu- 
pido; s. 10 uppträder accentueringen Jehöva. 

Vatten har af Runius uttalats enstafvigt i >Watn i Win 
förwandlar» Dud.? I, s. 24, »Skal han dock ändtlig sidst båd 
watn och alt förtära» II, s. 143. Jfr härtill Kock i Arkiv 25: 04. 

Helvete uppträder i den synkoperade formen helftis( plåga) 
Dud.? II, s. 33, som möjligen återger det uttal af genitivformen 
med mycket starkt reducerad mellanvokal, som (i svordomar) 
ofta förekommer i nusvenskan. Jfr dock äfven Helfwitz heta låga 
II, s. 108, och helfwetit II, s. 5. 

Författarens slutomdöme om Runii förhållande till sin sam- 
tids vårdade riksspråk går ut därpå, att skalden som rimkonstnär 
utmärker sig för en ovanligt omsorgsfull språkbehandling och 
att han i hög grad kan anses representera det svenska riksspråket 
från tiden omkr. 1700. 

En del af de stöd förf. andrager för denna slutsats kunde 
man ju vara frestad att diskutera! I alla händelser hade det 
nog varit önskligt, om förf. haft tillfälle att i större utsträckning 
än som skett söka utreda, i hvad mån skaldens västgötska barn- 
domsdialekt tryckt sin prägel på hans i dikterna använda språk- 
bruk. Ett säkert västgötaord är — för att taga ett exempel ur 
högen — wårli 'omsorgsfullt' Dud.? II, s. 8, jfr Rietz s. 794, 
som från Västergötland anför vårli, vårliga i denna bet. I fråga 
om Jo '"loge' har förf. själf s. 253 citerat Hofs uttalande; möjli- 
gen var det dock, som förf. s. 284 antar, »fullt rspr.-enligt». 

I vissa fall har för öfrigt som bekant Runius användt språk- 
former, som icke haft någon motsvarighet i det talade språket 
(t. ex. dyr'st för dyrast Dud.? I, s. 87). Hans språk är dock, 
förefaller det mig, i allmänhet mera korrekt i de andliga dik- 
terna än i de världsliga. 

Arbetet afslutas med ett välkommet register öfver de rim 
och rimord, som behandlats i den föregående undersökningen, 
äfvensom öfver några af de i rimsluten ingående viktigare än- 
delserna. 

Den nordiska filologien har all anledning att vara lektor 
Åkerblom mycket tacksam för hans vackra arbete och för den 
uppoffrande flit och möda som han nedlagt på detsamma. 


1 Jfr de utan tvifvel befogade anmärkningar, som nyss framställts 
af J. Götlind Studier i västsvensk ordbildning s. 12 noten. 


pigitized by (50 gle PRINCETON UNIVERSITY 


204 Hellquist: Anmälan. 


Exkurs. 


Den i det föregående citerade A. Bolinus Dagbok utgöres 
af utdrag ur dagboks- och reseanteckningar, som på 1660—90- 
talen författats af regementspastorn vid Kalmar regemente, seder- 
mera kyrkoherden Andreas Bolinus, f. 1642 i Unnaryds socken 
af Västbo härad och död som kyrkoherde i samma härad 1698. 
Anteckningarna, som 1913 utgåfvos af E. Brunnström under 
titeln »En dagbok från 1600-talet>, omfatta bl. a. den tid, då 
Bolinus studerade i Tyskland och Uppsala samt sedermera del- 
tog i Karl XI:s krig mot Danmark. De erbjuda rätt stort kul- 
turhistoriskt intresse, men äro också af en viss betydelse för 
språkmännen. De äro nämligen delvis affattade på ett konst- 
löst hvardagsspråk, och en hel del språkformer härstamma tyd- 
ligtvis från Västbo, där förf. var född och sedermera verkade 
som präst under åren 1681—1698; det bör dessutom nämnas, 
att han 11 år studerat i Växiö. Jag meddelar här några notiser! 

anlångar s. 21, anbelånger s. 37, -ar s. 53, men äfven -a-; 
i uttr. hwad som a. o. d.; ännu mycket vanligt (med -å-) i dessa 
trakter; 

boandesz s. 11, 57, beståandesz s. 17, gåandesz s. 33; -ande 
för -ende i pres. part. af dylika verb ännu allmänna i Västbo 
och andra trakter af Jkpgs län ?; 

mäszesarken s. 34; sark vanligt i Västbo (jämte -ä-); jfr 
liknande ex. från Västbo Sv. Im. I. s. 88 (98); Norlander Västbo 
sar'k. 

himma ”hemma s. 8. Från Västbo anför Swenning Sv. 
Im. Bih. 4:37 icke detta uttal; är ej heller kändt af mig eller 
af fil. kand. B. Bexell (från Västbo), med vilken jag konfererat om 
samtliga dessa former; men det förekommer numera i det till 
Västbo gränsande Årstads härad, Vessige sn, Hall., liksom äfven 
i Faurås; 

ägne, ägna ”egne, egna'; tägel 'tegel” regelbundet; säger ”seger', 
sägren s. 713; sägla ”segla' s. 66, 67, men sigla 8. 11 (Norlander 
Västbo: se'jal ”segel'); täckn 'tecken" s. 17, men teckn 8. 28, Nor- 
lander Västbo: -e-; jfr äjen (med långt ä) Ås sn, Västbo hd, enl. 
Swenning Sv. Im. Bih. 4:34, ejon? Norlander Västbo, och Hal- 
landsmålens späjla, äjen, äja, äjer, täjn Wigforss s. 97. 


! Förkortningen »Norlander Västbo» afser en f. t. i Sv. akademiens 
ordboksarkiv förvarad handskrifven Ordbok öfver allmogemålet i Västbo 
härad i Småland, utarbetad af L. G. F. Norlander, Adjunkt vid Umeå högre 
allm. läroverk, Lund 1909—1910. 

? Dylika exempel voro dock på Bolini tid icke så sällsynta äfven i 
andra trakter af riket; se Noreen V. spr. 3: 351 och där citerad litteratur. 


pigitized by (50 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Hellquist: Anmälan. 205 


bögdh ”byggd' s. 15, upbögd s. 22, bögder s. 51, bögda s. 52, 
bögd s. 53, men upbhygder 8. 19, wälbygder s. 65; skepsbröggian 
8. 52, portbröggan s. 53, jämte bryggia s. 10; böxerna s. 41 m. fl., 
så Norlander Västbo, men äfven böjser Sv. Im. II. 9:31; run- 
stöcke s. 22; röckte ”ryckte' s. 713; kiör(e)kia, -ior regelbundet; 
kiösser s. 24, kösste s. 34; söskon s. 16; sölfwermynt s. 20, men 
silffwer- 8. 68, Norlander Västbo: -o9-; flötia ”lytta” s. 86 2 ggr, 
nu fötta; förgiölta 8. 53; skijn köllra 'kyller s. 53; södh wäst s. 
56 m. fl.; däremot nyckel s. 24 m. fl.; samtliga dessa -ö-former 
ännu de regelbundna 1 Västbo !; i bryggia, bygder, silfwer, nyckel 
har förf. påverkats af helt andra mera riksspråksmässiga idiom; 

öffwan ”ofvan” s. 53, 54 =/fsv. gvan (efter gvir) Noreen 
Aschw. gr. 8 444; Norlander Västbo: gvan?; äfven fil. kand. 
Bexell trodde sig känna formen från Västbo, jämte den van- 
liga < fsv. ovan; 

åthskelige s. 65, 72, -a s. 14, wekan s. 14, weker s. 35, jfr 
Sv. Im. II. 9:33; skeep, växlande med skepp; 

jordmånn s. 68; 

buade "'bugade sig s. 33 (med bortfall af 3), af mig kändt 
från Smål., men ej särskildt från Västbo; wiewatn s. 34, jfr hy- 
persvecismen widewatnet nedan och smål. (äfven Västbo?) via 
”viga'; 

nidde ”neg' s. 33, 34 < nigde, jfr nedan; 

+ Böbaholt hade, som man väntar sig, redan gått öfver till 
Boalt s. 45 ?; jfr Skaralt ”Skarhult i Skåne' s. 76. 

Förf:s osäkerhet i ortografien har gett upphof till en del 
hypersvecismer, t. ex. hård ”hår” s. 33, hvaraf tycks framgå, 
att uttalet r<rd redan förefanns (nu vokaliseradt: håa); gård- 
boder ”gårdboar' s. 32; widewatnet s. 34, jfr wiewatn ofvan; brodh 
”bro” s. 26, 52, broden s. 37 ?, Långe Brodhz ”Långebros' (gen.), 


! Om ordet kyller (-ö-) där brukas, är mig dock obekant. 

? Jfr Billing Sv. Im. X. 2 8 146, 2, Kock Skand. Arch. s. 40 noten. 

? Här må i förbigående nämnas, att det af Kock Sv. Im. XV. 5:23 
anförda exemplet på hypersvecismen floden i st. f. floen af fsv. flo ”lager' 
har en mycket tidig motsvarighet hos P. Månsson s. 330: flodhen. Några 
andra dylika bildningar må här tillfogas: blyd för bly G. I:s reg. m. fl. (se 
SAOB), blåda ”blåa' Braun Borup s. 119 (att lägga till exemplen i SAOB 
under blå), bod(h) för bo (se SAOB), -bod, -båd för bo m. (se SAOB), festermöd 
"fästmö" Noreen o. Lundell Visb. VI, s. 233, ödh 'ö' ibdm s. 231, nsv. floder 
för flor, frödet för fröet J. Erici ss. 377, 378 (uppl. 1695), ä. nsv. gråd för grå, 
rodande ”roende' M. Berg Beskr. öfw. Barb. Slafw. s. 2 (1757), skynens för 
skyens Börk Lykkoprijs, Lejonk. dramer I, s. 27. Andra ex. hos Rydqvist 4: 285, 
Andersson Salb. gr. s. 46 f., Kock a. st., Hellquist 1600-t. sv. s. 76 n., Lindroth 
Bur. 8. 239, Åkerblom Runii rim s. 248. I sådana fall som sv. råd ”skogsrå 
0. d.', sv. dial. stråd strå”, no. råd 'råmärke', sv. träd — alla neutra — är kanske 
däremot -d att uppfatta som den bestämda slutartikeln, hvilken vuxit fast vid 
hufvudordet; se E. Noreen »Rå 'vätte' och "Råog hos Dio Cassius» s. 5 
(Språkv. sällsk. i Upps. förh. 1916—18), Seip i Maal og minne 1917, s. 149 f. 


pigitized by (50 gle PRINCETON UNIVERSITY 


206 Hellquist: Anmälan. 

skynnatodh för -to s. 33, Rådlamb s. 44; af hvilka senare ex. 
framgår, att & i slutljud och mellan vokaler redan bortfallit i 
förf:s dialekt. Jfr slutligen stafningen comegt ”komet” s. 44. 

Formen kroo s. 51 'krog' är ännu allmän i Jönk. län och 
sannolikt sålunda äfven i Västbo. Om da. kro bör jämföras, 
är ovisst. 

Från formläran kan anföras: stena jämte stenar, fiärbuscha 
plur. s. 53 jämte det mera riksspråksmässiga fiäderbuscher s. 54; 
pluralformerna på -a ännu kvarlefvande i Västbo; styckior ”stycken” 
(kanoner) s. 53, för öfrigt obekant; bier m. s. 42 m. fl., ännu 
vanligt i Smål., begynnasz ”begynner' s. 17 (jfr t. ex. SAOB), 
kvar i Västbo; nidde 'neg', jfr ä. nsv. nigde ofvan. Norlander 
Västbo upptager blott den starka formen. 

Anteckningarna i fråga lämna alltså en del säkra, direkta 
eller indirekta uppgifter om Västbomålet under 1600-talets se- 
nare hälft. 

I den handskrifna volymen finnas dessutom åtskilliga andra 
uppsatser inhäftade, tre af dem skrifna med B:s stil. De äro 
emellertid ej författade af B. och erbjuda föga språkligt intresse 
såsom företeende ett mera dialektfritt språk. 


Elof Hellquist. 


pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Hollander: Gjenmele. 207 


Gjenmeele. 


Hvem som pent og rent kunde skjelne mellem >stil og ind- 
hold» i en middelalderlig tekst, saaledes som Froken Krijn tror 
at kunne anbefale mig det! (Arkiv XXXIV 166 ff.). For at holde 
os strengt til sagen, hvorledes doemmer hun f. e. om mine numre 
3, 4, 5, 7, 9, 11, 13, 14, 16, 18, 23, 26, — regner hun dem til 
indhold eller til stilen? Det vilde vere et droit stykke, om in- 
terpolationer paa hele setninger betegnedes som »smaa forskel i 
stil og ordforraad>. Sagen forholder sig jo saa, at Jömsvikinga- 
saga's bearbeidelser afviger fra hinanden netop ved saadanne 
storre og smaa varianter som dem, jeg har belyst. Det er derfor 
et 'non sequitur', naar Froken Krijn paastaar, at >»om H's stil 
er bedre og om H bedre har bevaret den klassiske tone, er et 
sporsmaal, som man maa drofte, efter at man först har afgjort, 
hvilken tekst bedst har bevaret sagaens indhold>. 

Det, min artikel's ferste del dreier sig om, er at modbevise 
Froken Krijns paastand, at H's tekst ikke kan have veret sagaens 
oprindelige fremstilling. Det gjeores ved at fastslaa, at de syv 
steder, som hun tror uforstaaelige i H, tvertimod giver bedre 
mening end de andre haandskrifter. Og jeg tror ikke, at hendes 
imedegaaelse har kunnet rokke ved dette resultat. 

No. 1. Det indrogmmes, at Flatobogens og 291's lgsemaade 
er lettere forstaaelig, men ikke at H's lesemaade er uforstaa- 
elig (smilgn. Alb. Joleiks overseettelse, 1910: — og vonleg vert 
det einkvar fretnad just av denne fjorden). Hvorfor i alverden 
skulde skriveren af H have villet spare hele fire ord? Meget 
sandsynligere er det, at den senere skriver "forbedrede” teksten. 

No. 3. Det er absolut ikke nedvendigt, at setningen om 
Palnatoki's raad »skulde have staaet enten ved begyndelsen eller 
ved slutningen af hele episoden>. — Freken Krijn mener, at 
kong 'Svein »ikke er meget fornuftig», fordi han kaldes 'föl ok 
afglapi', 'skiptingr oc afglapi. Men af hvem? Af kong Harald, 
hvis sen (ved tjenestekvinden Saumeesa) han foregiver sig at 
vere, og til hvem han stiller noksaa urimelige fordringer. For- 
staaeligt nok! Eller synes Freken Krijn kanske det var rimeligt, 
om en stormand som Palnatoki forfegtede en tosses sag? Des- 
uden, naar Svein senerehen overlistes af den snedige Sigvaldis 
krigslist, saa maa man betenke, at han til gjengjeld fik Sigvaldi 
ved list til at angribe Håkon jarl, hvorved Jömsvikingernes magt 
blev kneekket. 

No. 4. Man maa aldeles savne stilfolelse (og humor), naar 
man ikke kan begribe pointen her. Forresten, skal Arngrim og 
det ordrige 510 stilles imod 291, Ftb og H? 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXV, NY FÖLJD XXXI. 


pigitized by (50 gle PRINCETON UNIVERSITY 


208 Hollander : Gjenmele. 


No. 6. Freken Krijn har her paa en merkelig maade taget 
feil af mit argument. Det bestaar i, at H alene blandt haand- 
skrifterne forstaar udtrykket 'halda illa", og at Fagrskinna's ord 
'illa hefir pinn fapir' stemmer dermed overens. Hvad Frk. K. 
ellers siger om stedet rerer ikke ved sagens kjerne. 

No. 11. Det er sandt nok, at ifolge 291 og Ftb skal Knud 
feldes af hans broder Harald i et soslag i Limfjorden; men det 
skal ikke glemmes, at Limfjordens vande ogsaa saa Gullharalds 
ded. Derpaa kan profetien om "misseti nokkvara storeflismanna 
her innanlands' ligesaameget tyde. 

At H forkorter i förste påttr véd jeg meget godt (se min 
artikel s. 207); men jeg negter bestemt, at dette er tilfeldet i 
anden påttr. — Freken Krijn siger: »Naar vi her leser (H s. 7): 
enn Hacon iarl geck aptr til heidni begar han kom aptr til 
Noregs — saa kan vi uden hjelp af de andre tekster ikke for- 
klare, hvor Hakon kom fra». Jovist kan vi det, om vi leser 
stedet opmäarksomt. Det fortelles at 'Litlu sidar kom Otti keisari 
af Saxlandi til Danmerkr med micklu lidi. ok på kom Olafr 
Trygua son til lids vid hann. Peir bruto Haralld konung til 
kristni ok Hacon iarl. var ba kristnud oll Danmork. enn Hacon 
iarl geck aptr til heidni pbegar hann kom aptr til Noregs” —. 
Da han, som forklaret lige foran, er kong Harald skattepligtig 
(og altsaa ledingspligtig), og (som enhver islending vidste) keiser 
Otto ikke kom videre eud til Limfjorden, saa behoves ingen videre 
forklaring paa, »hvor Hakon kom fra>. — Froken Krijn ber ikke 
paadutte mig den naivetet at sige »the shorter line of kings, as 
given in H, is quite sufficient». Jeg sagde: »sufficient — what- 
ever the historic truth — to account for the lapse of time> (in 
the author's mind, of course). 


Madison, Wis. 
L. M. Hollander. 


pigitized by (JOG gle PRINCETON UNIVERSITY 


Efterledens behandling i namnen på -stad. 


Det moderna uttalet av namnen på -stad är över hela Sverige 
-sta (-ste), alltså med bortfall av den slutljudande konsonanten. 
Det heter Bålingsta, Hösta, Kölsta etc. Upland, Vålsta, Bånksta, 
Gränste etc. Östergötland, Skarsta, Knista Västergötland, Smésta, 
Bångsta Värwland etc., ete. Däremot erbjuda skriftformerna en 
tillsynes fullständigt regellös växling av former med eller utan -d. 
Slå vi upp i Post- och telegrafortförteckning 1909, finna vi Björsta 
och Björstad, Brandsta och Brandstad, Hallsta och Hallstad, Ram- 
sta och Ramstad o. s. v., jämte enbart t. ex. Ensta, Målsta m. fl. 
Denna växling av synkoperade och osynkoperade former är emeller- 
tid ingen sent uppträdande företeelse inom den ifrågavarande 
namngruppen. Redan i de medeltida handskrifterna möta vi den 
lika utpräglad, och t. o. m. våra fornsvenska runinskrifter ha åt- 
skilliga exempel att uppvisa. I dessa fornspråkliga former fram- 
träder för övrigt motsättningen ännu mera påfallande, eftersom 
vi där ännu ha att göra med tvåstaviga pluralformer och sålunda 
å ena sidan finna -stadha, -stadhum, å den andra, med synkope 
eller kontraktion även av vokalerna, -sta och -stum. På uppländska 
runstenar träffas former som baristam, agurstam, på den östgötska 
Heda-stenen fatunstabum. I handskrifterna finna vi Enestadhom, 
Enestadhum och Enestom, Enestum, Kyelkastadom och kielcastum, 
Qvindelstada och Kawindalsta, Molstadha och Molestam, Molstum 
ete. etc. i den brokigaste blandning hela medeltiden igenom. 

Den ende som sökt bringa dessa motsatser under någon 
regel, är Axel Kock. I Arkiv X, 335 anför han åtskilliga former 
av namn på -stad, som förekomma i ett par sörmländska diplom 
från år 1401. I dessa heter det Ketilstom, Waparstom, Hesastom, 
Smiddhastom, Helastom, Hemastom men Stenstadhom, Stenstadhum, 
och Kock drar slutsatsen, att synkopering ägt rum, då förleden 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXV, NY FÖLJD XXXI. 14 


PIaleen Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


210 Wigforss: Namn på -stad. 


varit tvåstavig, men icke då den varit enstavig. I en not tillfogas, 
att »mindre ofta möta fsv. ortnamn på -stum med första kom- 
positionsleden enstavig, t. ex. in grepstum, in herstum (Sv. Dipl. 
IV, 348)». I Sv. Lm. XV. 5:24: och i Sv. ljudhist. I, 308 fram- 
dragas också de nämnda Sörmlandsformerna, och till förklaring 
antages olika akcentuering i sammansättningarna med enstavig 
och i de med tvåstavig förled. »Man akcentuerade Kåtilstådhom 
men Stenstådhom, och vid akcentueringen Kétilstådhom med semi- 
fortis på penultima utvecklades "Ketilstam, Ketilstom, under det 
att Stenstådhom kvarstod oförändrat»! 

Hur tilltalande den av Kock här uppställda ljudlagen än 
synes vara, när man håller sig till de nämnda sörmländska di- 
plomformerna, kan den likväl icke upprätthållas, om undersök- 
ningen utsträckes till att omfatta en större del av det medeltida 
materialet. Går man igenom ett avsevärdare antal namnformer 
från medeltiden, försvinner nästan fullständigt den olikhet mellan 
namn med enstavig och med tvåstavig förled, varpå Kock grun- 
dade sin teori. 

Det i hela framställningen här nedan åberopade materialet 
utgöres av formerna i Sv. Dipl, Sv. riksark:s perg.-brev, Styffe 
Skandinavien under Unionstiden, 2. uppl. och Vadstena klosters 
Jordebok. 

Välja vi där till en början ut just de sörmländska namnen ?, 
finna vi följande förhållande. Av sammansättningar med (ur- 
sprungligen) tvåstavig förled ha antecknats icke mindre än 
184 namn och 600 former med synkope i efterleden. 
Utan dylik synkope? äro endast 8 namn och 10 former 
antecknade. 


1 Sv. Ljudhist. a. st. 

? Uppdelningen sker efter orternas läge, vilket icke är fullständigt 
samma sak som att särskilja diplomerna från olika landskap. Emellertid 
äro avvikelserna obetydliga och invärka icke på resultatet av undersökningen. 

> Jag gör här ingen skillnad mellan urspr. en- och tvåstaviga efter- 
leder, alltså mellan former där endast dh synkoperats, eller där både dh och 
ändelsevokal synkoperats. 


pigitized by (50 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Wigforss: Namn på -stad. 211 


Sammansättningarna med enstavig förled äro icke så 
talrika. Emellertid ha 55 namn och 225 former antecknats, 
där synkope i efterleden inträtt, medan den osynkope- 
rade efterleden uppträder endast i 7 namn och 12 former. 
Synkoperingsregeln är sålunda genomförd i det över- 
väldigande flertalet av former, oberoende av om för- 
leden är en- eller tvåstavig. Undantagen äro så försvin- 
nande få, att man kunde vara böjd för att endast se en till- 
fällighet i det faktum, att deras antal vid enstavig förled belöper 
sig till ungefär 5/0, vid tvåstavig förled endast till omkring 
1!/2 9/0. De likartade förhållandena vid namnen från Upland 
göra det emellertid möjligt, att en- eller tvåstavighet hos förleden 
värkligen haft något att betyda. 

Gå vi till de övriga Mälarlandskapen, finna vi nämligen 
samma behandling av efterleden som i-Sörmland. I Stock- 
holms län! se alltså siffrorna ut på följande sätt: 
synkoperade: enstav. 48 namn, 131 former; 

tvåstav. 116 n., 286 f. 
osynkoperade: enstav. 11 namn, 33 former; 
tvåstav. 15 n., 40 f. 

Upsala län: 
synkoperade: enstav. 48 n., 180 £.; tvåstav. 137 n., 493 f. 
osynkoperade: enstav. 16 n., 38 f£.; tvåstav. 11 n., 37 £. 

I Stockholms län sålunda osynkoperade av namn med 
enstaviga förleder 20/0, av namn med tvåstaviga endast 
12/0, I Upsala län bli motsvarande siffror 17 9/0 och 7 ?/o. 

I Örebro län och Västmanlands län ha däremot inga osyn- 
koperade former antecknats av namn med enstavig förled, 
däremot några få i namn med tvåstavig. 

Örebro län: 
synkoperade: enstav. 16 namn, 35 former; 

tvåstav. 49 n., 144 f. 


1 Jag följer läns- och icke landskapsindelningen, då identifieringen 


av de gamla namnformerna delvis fått göras med hjälp av ortförteckningar 
med länsindelning. 


PIaleen Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


212 Wigforss: Namn på -stad. 


osynkoperade: enstav. inga; tvåstav. 5 n., 5 f. 

Västmanlands län: 
synkoperade: enstav. 44 n., 147 £.; tvåstav. 130 n., 415 f. 
osynkoperade: enstav. inga; tvåstav. 4 n., 5 f. 

Procenttalen bli sålunda för de båda sist nämnda länen 
något över 3”/o, resp. 19/0 osynkoperade med tvåstavig förled, 
däremot 0 ?/o i båda fallen, då förleden är enstavig. I båda dessa 
län är emellertid antalet undantag överhuvud så obetydligt, att 
inga slutsatser torde böra dragas ur denna avvikelse från för- 
hållandet i de förut anförda länen. 

Om siffrorna från Upland, Sörmland, Västmanland 
och Närke sammanföras, få vi 827 namn med 2656 syn- 
koperade former mot endast 77 namn med 180 former 
osynkoperade. En uppdelning av materialet i namn med 
enstavig och med tvåstavig förled ger oss vid de enstaviga 
över 700 synkoperade former mot 83 osynkoperade, 
under det att vid de tvåstaviga förlederna motsvarande siffror 
äro omkring 2000 synkoperade mot 97 osynkoperade. 

Praktiskt taget äro vi sålunda i huvudfrågan berättigade till 
slutsatsen, att i de fyra nämnda Mälarlandskapen har 
synkope inträtt i efterleden oberoende av om för- 
leden varit enstavig eller tvåstavig. Däremot kan man 
vid försöken att finna någon regel för undantagens inbördes 
växling vara frestad att påpeka, hurusom i hela antalet former 
från de fyra landskaperna undantagen vid enstavig förled 
belöpa sig till omkring 10 /o, vid tvåstavig förled däremot 
till knappa 5/0. Och för Upland (utom den västmanländska 
länsdelen) och Sörmland voro procentsiffrorna ännu mera på- 
fallande, nämligen 20 mot 12, 17 mot 7 och 5 mot 1!/s. 

Emellertid torde man ha vissa skäl till försiktighet vid be- 
handlingen på grund av hela materialets relativa litenhet. I fråga 
om dessa undantag med osynkoperad efterled har man att göra 
med så pass fåtaliga former, att tillfälligheter eller speciella or- 
saker av olika slag lätt kunna förrycka proportionerna. Jag har 
redan nämnt, hurusom formerna från Västmanland och Närke 


pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Wigforss: Namn på -stad. 213 


tycktes peka åt rakt motsatt håll. Här må blott ytterligare er- 
inras om den anledning till förskjutningar mellan namn med 
enstavig och med tvåstavig förled, som ligger i den rela- 
tivt tidiga synkopen av mellanvokalen vid tvåstavig första led. 
En hel del av de antecknade namnformerna äro relativt sena, 
och innan man vunnit en säker tolkning av alla förlederna, kan 
man icke avvisa möjligheten, att ett visst antal av de till synes 
enstaviga förlederna ursprungligen varit tvåstaviga. 

Så torde t. ex. just det av Kock från sörmländska diplom 
(1401) antecknade Stenstadhum med all säkerhet ursprungligen ha 
haft tvåstavig förled. Det heter visserligen Stenstadhum i de 
flästa uppteckningarna från 1400-talet, och redan tidigare finnes 
Stenstadum, Stenstada (1382) SRP nr. 1740, Steenstadha (1392) 
SRP nr. 2597, men den äldsta formen är stenastabum (1287) 
Sv. Dipl. II, 36, och tvåstavig förled uppträder också i ett par 
1400-talsformer. Namnet — modernt Stensta, Söderby-Karl, Sths 
län — är alltså detsamma som de skånska Stenestad, och för- 
leden innehåller mansnamnet Stenar. 

Ytterligare ett par exempel av samma slag kunna nämnas. 
Det skulle ha varit nödvändigt att vid statistiken införa ett krox- 
sta (1322, 1344, 1409) SD III, 538, V, 326, 334, ns. 2, 132 bland 
namn med enstavig förled, om ej den äldsta formen Crokestum 
(1310?) SD II, 611, styrkt av flera bredvidstående Kroksta, Krog- 
sta med många gamla former krokastum, crokestum etc., visat den 
osynkoperade tvåstaviga förleden. 

Ett Kolsta (1385, 1399, 1400) SRP nr. 2139, 2988, 3097 har 
likaledes ursprungligen tvåstavig förled, såsom framgår av Kulusta, 
Kulustom (1380, 1384, 1381) SRP nr. 1509, 2035, 1602. 

Kålsta, Torstuna, Vstm. har år 1416 formen Kalsta SD 
ns. 3, 1688, men uppträder 1390 som Kalasta SRP nr. 2516. När 
man då träffar Kålsta, Fresta, Sth. år 1447, senare Kaalsta, Kaal- 
stom Vkjb., kan man inte avvisa tanken på tidigare tvåstavig 
förled, ehuru ordet i statistiken måste ingå bland de enstaviga. 

På samma sätt med flera. Å andra sidan är det inte ute- 
slutet, att man får räkna med något slags svarabhaktivokal i en 


PIaleen Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


214 Wigforss: Namn på -stad. 


del former med tvåstavig förled, där vid sidan stående (äldre) 
former med enstavig förled eller där en evident tolkning av för- 
ledens betydelse gör. antagandet av tvåstavig förled osannolikt. 

De nu nämnda faktorerna medföra tydligen en viss osäker- 
het ifråga om materialets placering, och de anförda siffrorna 
kunna därför i någon mån modifieras i ena eller andra rikt- 
ningen. I huvudfrågan är emellertid antalet säkra fall så 
överväldigande stort, att den nämnda felkällan icke spelar någon 
roll. Vid de fåtaliga undantagen däremot kan även en ringa 
förskjutning ha sin betydelse, och det är därför man endast med 
försiktighet vågar bygga regler på de växlande procenttal, som 
undantagen uppvisa efter enstaviga och tvåstaviga förleder. 

Det är emellertid klart, att det icke är på dessa relativt 
fåtaliga osynkoperade former från Mälarlandskapen som det all- 
männa intryck förskriver sig, att förkortade och oförkortade for- 
mer växla regellöst i det fornsvenska materialet. Hade man 
isolerat de nu behandlade namnen från Upland, Sörmland, Väst- 
manland och Närke, skulle man tämligen hastigt ha kommit fram 
till slutsatsen, att synkope är nästan genomgående regel, osyn- 
koperade former däremot fåtaliga undantag. 

Vad som framkallar det nämnda intrycket av regellös väx- 
ling, är nämligen sammanförandet av de korta Mälar- 
formerna med det stora antalet osynkoperade former 
från det övriga Sverige. En iakttagelse av att de kortare 
och de längre formerna icke äro jämt fördelade över hela landet 
ligger väl redan bakom Kocks uttryck Arkiv X, 335, att for- 
merna på -stom i st. f. -stadhum äro »dialektiska>. Man behöver 
inte häller ha hunnit långt vid en genomgång av fornsvenska 
diplom, förrän man har ett alldeles bestämt intryck av att de 
kortare formerna förskriva sig från Svealand, de längre från 
Götaland. En närmare undersökning visar emellertid, att som 
Svealandskap i detta hänseende endast få räknas Upland, Sörm- 
land, Västmanland och Närke, under det att de syn- 
koperade formerna härska nästan undantagslöst i 
hela landet för övrigt. 


Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


Wigforss: Namn på -stad. 215 


Det kan ha sitt intresse att se ett någorlunda stort antal 
exempel på denna motsättning mellan Mälarlandskapen å ena 
sidan, det övriga Sverige å den andra, särskilt om till åskåd- 
ningsmaterial väljas namn, som förekomma på båda dessa geo- 
grafiska områden. 

Alvesta, Jäder, Sörm.: Aluasta (1387) SRP nr. 2331; Aluastom 
(1413) SD ns. 2, 658; Alwastom (1418) SD ns. 3, 329. 

Alvesta, Hubbo, Vstm.: Aluastom (1413) SD ns. 2, 582. 
men 

Alvesta, Aringsås, Krbg: Aluestadha (1413) SD ns. 2, 782. 

Alvestad, Skärkind, Ögl.: Alwarstad (1356) SRP nr. 259; Alwer- 
stadhum (1381) SRP nr. 1552; Alwerstadha (1385) SRP nr. 
2169; Aluarstadha (1394) SRP nr. 2739; Alvarstada (1394) 
SRP nr. 2748. 

Bankesta, Överjärna, Sth.: Bancastum (1291) SD II, 117. 

Bangsta, Ösmo, Sth.: Bankestum (1281) SD I, 578. 

Bånkesta, Råby-Rekarna, Sörm.: bankastum (1346) SD V, 691, 
(1409) SD ns. 2, 160; Bankastom (1409) SD ns. 2, 158; Ban- 
kista, Banchistum, Bankistom (1446, 1447, 1480) Vkjb s. 246; 
Bankestad (1375) SRP nr. 1133. 
men 

Bankestad, V. Ed, Klm.: Bankastadhum (1359) SRP nr. 432; 
Bankastadha (1383) SRP nr. 1988. 

Blacksta, s., Sörm.: blaksta (13817) SD III, 325, (1394) SRP nr. 
2700, (1400) Styffe 8. 225; blarta (1336) SD IV, 522, (1355, 
1386, 1400) SRP nr. 210, 2235, 3129, (1401, 1413) SD ns. 
1, 52, 2, 665; blacsta (1339) SD IV, 667; Blaxsta (1377, 1385, 
1395) SRP nr. 1235, 2156, 2753; Blaxtha (1401) SD ns. 1, 35. 

Blacksta, Berghammar, Sörm.: in blacstum (1286, 1330) SD II, 13, 
IV, 168. 

Blacksta, Gåsinge, Sörm.: Blaxta (1384) SRP nr. 2005; Blaksta 
(1410) SD ns. 2, 336. 

Blacksta, Kjula, Sörm.: Blaxstom, Blaxstum, Blaxtom, Blaxtum, 
Blakstom, Blakstum (1409) SD ns. 2, 103, 153, 155, 157, 158, 160, 
162, 163. 


Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


216 Wigforss: Namn på -stad. 


Blacksta, Ärla, Sörm.: Blaxstom (1401) SD ns. 1,39; Blaksta, 
Blakzxsta (1413) SD ns. 2, 647, 648; Blaxta (1414) SD ns. 
2, 785; Blaxta, Blaxsta (1416) SD ns. 3, 146. 

Blacksta, Boglösa, Ups.: blakkastum (1347, 1409) SD V, 673, ns. 
2, 102; Blakkasta, Blactasta (1386, 1392) SRP nr. 2216, 2622; 
Blakkastom (1410, 1411) SD ns. 2, 299, 415; Blakkista (1414) 
SD ns. 2, 809. 

Blacksta, Ekeby, Ups.: blaxtathum (1812) SD III, 96. 

Blacksta, Jumkil, Ups.: blaxta (1322) SD III, 538. 

Blacksta, Alunda, Ups.: blagstadum (1312) SD III, 93, 94; blac- 
stadhum (1344) SD V, 321. 

Blacksta, Litslena, Ups.: Blakkastom (1415) SD ns. 3, 44. 

Blacksta, Kumla, Öreb.: Blaxstum (1415) SD ns. 3, 82. 
men 

Blackstad, Kuddby, Ögl.: Blaxstadum, Blakstadhum (1409, 1414) 
SD ns. 2, 219, 826. 

Blackstad, Väderstad, Ögl.: Blakstadha (1399) SRP nr. 3010, 3029. 

Blista, Sorunda, Sth.: Blyste (1331) SD IV, 240; Blista (1385) 
SRP nr. 2129, 2163, 2164. 

Blista, Österhaninge, Sth.: blyustum (1331) SD IV, 240. 

Blista, Västerhaninge, Sth.: bliste (1331) SD IV, 241. 
men 

Blistad, Gistad, Ögl.: Blystad (1377, 1380) SRP nr. 1278, 1534; 
Blizstada (1381) SRP nr. 1633; Blystada, Blistada (1381, 
1382, 1385) SRP nr. 1653, 1787, 2169. 

Börsta, Kungs Husby, Ups.: Birista, Byresta (1381, 1382) SRP 
nr. 1657, 1711. 

Börsta, Tuna, Ups.: byristum, biristum (1312?) SD II, 97; byri- 
stum (1332) SD IV, 266. 
men 

Börstad, Orlunda, Ögl.: Byristadha, Byrestadha, Byrestadha (1384, 
1387) SRP nr. 2044, 2292, 2317. 

Dömesta, St. Mellösa, Öreb.: Dömastum, Dömista (1381, 1385) 
SRP nr. 1555, 2106; Domestom (1412) SD ns. 2, 460. 

Dömsta, Bro, Vstm.: Demisthom (1413) SD ns. 2, 696. 


PIaleen Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


Wigforss: Namn på -stad. 217 


men 
Dömestad, Västerlösa, Ögl.: Dömastad (1382) SRP nr. 1704; Döme- 

stadum, Dömestada (1447, 1500) Vkjb. s. 36. 

Gesta, Toresund, Sörm.: gezsta (1346) SD V, 575, (1409) SD ns. 

2, 140, 141; gedsta (1346) SD V, 583; Geezsta (1366) SRP nr. 

700, (1410) SD ns. 2, 263; Gesta (1400) SRP nr. 3150, (1413) 

SD ns. 2, 668; Getzstom (1413) SD ns. 2, 702. 

men 
Gestad, s., Älvsb.: gezstadhum (1346) SD V, 538; Geetestadha, 

Getstadha (1449, 1485) SOÄ XVI, 105. 

Hacksta, s., Ups.: hakastum (1316, 1344, 1347) SD III, 129, V, 

238, 672; hacastum (1302—1319) SD III, 428; hakaste (1344) 

SD V, 309; Hacasta, Hakasta (1383, 1384) SRP nr. 1983, 

2023. 

Ytterligare 9 Hacksta från Mälarlandskapen med uteslutande 
synkoperade efterleder, om ett Hakastad (1382) SRP nr. 1765 
undantages. 

men 
Hakestad, Köinge, Hall.: Hakastadha, Hakastapa (1351) SD VI, 314. 
Helgesta, Haga, Sth.: helghastum (1335) SD IV, 431, 433; heaelge- 

ster, helghastum, helghestum (1335) SD IV, 434, 444, 445; 

helgeste, helgestum, helgestum (1341, 1344) SD V, 84, 331, 357. 

Dessutom ännu 8 Helgesta från Mälarbygderna med enbart 
synkoperade efterleder, 

men 
Helgestad, Kuddby, Ögl.: Helgastadum (1409) SD ns. 2, 218. 


På detta sätt vore det möjligt att fortsätta hela materialet 
igenom, men de föregående exemplen torde vara tillräckliga för 
att ge det avsedda intrycket. Granska vi de anförda formerna 
från Mälarlandskapen, träffa vi, som väntat var, jämte det över- 
väldigande flertalet synkoperade former även några enstaka osyn- 
koperade. Av dessa äro de tre blacstadhum etc. fullt bevisande. 
Däremot har man de största skäl att betrakta det fjärde undan- 
taget — Bankestad — med misstro. Det förskriver sig från SRP, 


PIaleen Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


218 Wigforss: Namn på -stad. 


står i referatet av handlingens innehåll, och formen är med 

all sannolikhet utgivarens skriftform, icke dokumentets. När det 

gäller .former från SRP med slutljudande -d och i övrigt 

likalydande med i modern tid brukade former av namnen, kan 

man överhuvudtaget icke räkna med dessa former såsom bevis- 

material. Undantagens antal förminskas härigenom ytterligare !, 
En iakttagelse som varje uppmärksam läsare av exempel- 

samlingen ovan säkerligen gjort, är den, att även i de moderna 

namnformerna från Postortlexikon motsättningen mellan Mälar- 

formerna och de övriga lever nästan genomgående kvar. Bland 

de uppräknade exemplen finnes blott ett enda undantag, ett Al- 

vesta från Kronobergs län. Så påfallande är icke motsättningen, 

om man betraktar materialet i dess helhet. Framförallt beror 

detta därpå, att de norrländska namnen sakna det slutande 

-d minst lika regelbundet som namnen från Mälarbygderna, och 

till Norrland får man i denna punkt också räkna Kopparbergs 

län. Men i Götaland och Värmland möter man på få undantag 

när bevarat -d, och man kan ställa upp hela rader av korrespon- 

derande namn med bortfallet -d i norr (och öster), kvarstående 

-d i söder (och väster). Exemplen kunna väljas på måfå. 

Högsta 11 namn från Vurl., Jämtl., Kpbg., Sth., Ups., Vstm.: 
Högstad 5 namn från Ögl., Gbg., Krist. 

Hörnsta Jmtl., Vstm., Öreb.: Hörnstad Klm. 

Hörsta Öreb.: Hörstad Mlm. 

Igelsta 5 namn Sth., Vstm.: Igelstad Skbg. 

Ingelsta 5 namn Sth., Sörm., Vstm., Öreb.: Ingelstad 9 namn 
Klm., Krbg., Krist., Mlm., Ögl. | 

Järsta 6 namn BSörm., Ups., Vnrl., Vstm. samt ett Vrml.: 
Järstad 2 namn Ögl. 

Kappsta 3 namn Sth., Sörm.: Kappstad Vrwl. 

Kesta Sörm.: Kestad Skbg., Vrrl. 

Kilsta Sörm., Vstm., Öreb.: Kilstad Vrml. 


! I st. f. ovan s. 212 meddelade siffror för hela Mälarbygden skulle 


vi sålunda få av enstaviga 700 synkoperade mot 76 osynkoperade, 
av tvåstaviga 2000 synkoperade mot 79 osynkoperade. 


Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


Wigforss: Namn på -stad. 219 


Kimsta 2 namn Sth.: Kimstad Vrml., Ögl. 

Kingsta Gvlb., Jämtl.: Kingstad Ögl. 

Knista Sth., Öreb.: Knistad Skbg, Vrml. 

Knösta Gvlib.: Knöstad Vruwl. 

Kolsta 8 namn Sth., Sörm., Vurl., Vstm.: Kolstad 7 namn Ögl., 

Kim. samt ett Gvlb. 

Komsta Vurl.: Komstad Jkpg, Krist. 

Kragsta 4 namn Sth.: Krakstad Vrml., Ögl. 

Krogsta, Kroksta 6 namn Sth., Ups., Vnrl. samt ett Vrml.: Krok- 
stad 3 namn Gbg., Vrml. samt ett Krogstad Sth. 

Ramsta 10 namn Sth., Sörm., Ups., Vstm., Öreb., Vnrl.: Ramstad 

4 namn Ogl., Klm., Vrml. samt två Sth. 

Resta 4 namn Ups., Öreb.: Restad 8 namn Gbg., Älvsb., Hall., 

Jkpg, Ögl. | 
Segersta 6 namn Gvlb., Sth., Sörm., Ups.: Segerstad Klm., Krbg., 

Jkpg., Ögl., Älvsb. Skbg, Vrml. 

Skäggesta 8 namn Sth., Sörm., Ups.: Skäggestad 2 namn Ögl. O. s. v. 

Anledningen till att de norrländska formerna i modern 
tid gå samman med Mälarbygdernas synes icke vara lätt att med 
bestämdhet angiva. I alla händelser är det nödvändigt att först 
närmare ingå på de medeltida formerna. 

Om vi sammanföra namnen från hela landet utanför de 
nämnda fyra Mälarlandskapen, finna vi 438 namn 
med 1679 former utan synkope. Mot dessa stå endast 
31 namn med 33 former, som visa synkope. Och bland 
dessa undantag ingå då med ungefär hälften de delvis osäkra 
formerna från SRP. Uppdelade på namn med en- och tvåstaviga 
förleder skulle undantagen förhålla sig på följande sätt. 
Enstavig förled: osynkoperade 590 former,synkope- 

rade 11 former. 
Tvåstavig förled: osynkoperade 1092 former, synko- 
perade 22 former. 
I båda fallen repregentera undantagen omkr. 2 ?/o av hela antalet. 
Det kan emellertid förtjäna anföras, att fördelningen är mycket 


Go gle PRINCETON UNIVERSIT 


220 Wigforss: Namn på -stad. 


ojämn mellan de olika bygderna. Så finner man vid de öst- 

götska namnen följande siffror. 

Enstavig förled: 359 former osynkoperade:2 former 
synkop. 

Tvåstavig förled: 726 former osynkoperade: 16 for- 
mer synkop. 

Alltså i förra fallet knappt !/s ?/o, i senare över 2 9/0 undantag. 

Här får emellertid återigen upprepas, att de absoluta talen äro 

så små, att de knappast tillåta säkra slutsatser angående orsakerna 

till växlingen. 

Såsom av de nämnda siffrorna från Östergötland fram- 

går, representera östgötanamnen den stora majoriteten av anteck- 
nade medeltidsformer utanför Mälarbygderna. I övrigt ingår föl- 
jande antal former i materialet. 
Småland: 66 namn — 243 former, Västergötland och Dals- 
land 40 n. — 150 f£., Bohuslän 2 n. — 2 f., Värmland 6 
n. — 11 f., Dalarna 7 n. — 16 f., Norrland 29 n. — 47 f., 
Halland 7 n. — 36 f., Skåne 40 n. — 89 f., Blekinge 2 n. 
— 2 f. Alla dessa former sakna synkope. Undantagen äro till 
antalet: Småland 8 f., Vgld 3 f£., Bohl. inga f., V rml. inga f., 
Dalarna 1 f., Norrland 1 f., Hall. inga f., Skåne 2 f. 

Även om antalet namnformer från Dalarna och Norrland 
är relativt litet, räcker det dock fullständigt till för att säker- 
ställa regeln, att osynkoperade efterleder härska under medeltiden 
i dessa trakter lika väl som i Värmland och Götaland. I 
det moderna materialet återigen träffar man, såsom redan ovan 
blivit nämnt, så gott som inga d-former. Av 111 namn från 
GvIb. län har jag antecknat 3 på -d, av 188 från Vurl. 2 
på -d, av 66 från Jmtl. 3 på -d, av 29 från Kpbg 1 på -d. 

Man kunde vara frestad att söka orsaken till denna avvikelse 
från det medeltida bruket i det förhållandet, att endast ett litet 
fåtal av de norrländska namnen haft medeltida former uppteck- 
nade och att senare skrivare därför varit mera hänvisade till att 
följa uttalet med bortfallet d. Mot närmare 400 norrländska stad- 
namn i Postortlexikon står icke mer än ett 30-tal namn, till vilka 


pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Wigforss: Namn på -stad. 221 


medeltidsformer antecknats ur av mig genomgångna skrifter. Och 
för Vurl. län ställa sig motsvarande siffror som 188 mot 9. Men 
tanken får uppgivas, då vi finna Dalarna med ett 30-tal mo- 
derna namn utan -d, av vilka fjärdedelen antecknats från medel- 
tiden med de längre formerna, under det att samtidigt V ärm - 
land på 100 moderna namn visar endast 6 med former från 
medeltiden och likväl i allra största utsträckning bevarar d-for- 
merna. 

Den enda sannolika lösningen synes därför vara, att namnen 
från Dalarna och Norrland fått sina moderna skriftformer under 
starkt inflytande från Mälarbygdernas skrivvanor, medan Värm- 
land i detta hänseende huvudsakligen följt Götaland. Ett spår 
av mellanställning för Värmland skulle man kunna söka i det 
faktum, att undantagen vid de moderna värmländska formerna 
äro relativt många, nämligen bland ett hundratal former icke 
mindre än ett 20-tal utan d!. 

Det är tydligt, att i den här föreslagna förklaringen till de 
norrländska formernas saknad av -d ingår som en av faktorerna 
det ringa antalet av medeltida namnformer. Ensam kunde denna 
faktor icke förklara saken, men den har varit en förutsättning 
för att Mälarbygdernas skrivvanor skulle kunna tränga igenom. 
Götalandskapen med sina mängder av gamla skrivningar med d 
ha visat sig oemottagliga både för påvärkan norrifrån och från 
det även i Götaland härskande uttalet med bortfallet d. 

Tolkningen av de moderna olikheterna visar oss alltså till- 
baka till det ursprungliga problemet, hur den medeltida motsätt- 
ningen skall förklaras. 

En rent fonetisk tydning av denna motsättning torde icke 
vara möjlig. Bortfall av äldre d är nu i uttalet genomfört lika 
fullständigt över hela landet, och att detta bortfall skulle vara 
äldre — och betydligt äldre — i Mälarbygderna än i Götaland 
med Skåne, synes ju strida mot allt vad vi för övrigt veta om 


1 Av 40 former från Gbgs o. Bohl. finnas exempelvis endast 2 utan d, 
av 23 från Hall. 2, av 86 från Skåne 1 o. s. v 


PIaleen Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


222 Wigforss: Namn på -stad. 


behandlingen av eftervokaliskt d, åtminstone efter stark- 
tonig vokal. 

Denna sista inskränkning i uttrycket kunde visserligen synas 
erbjuda en möjlighet till gåtans lösning. När man först blir upp- 
märksam på att gränsen mellan synkoperade och osynkoperade 
former faller någonstädes mellan Sörmland och Östergötland, 
frestas man onekligen ett ögonblick att sätta detta faktum i för- 
bindelse med den >»skärpning» av d, som man synes kunna 
konstatera för vissa fsv. dialekter!, med all säkerhet »västliga 
och sydliga» ?, samt med det likaledes sydsvenska bevarandet av 
-t efter svagtonig vokal. Om -stadh förlorat just så mycket i 
akcentstyrka, att det blivit likställt med dessa svagtoniga stavelser, 
kunde ju & ha blivit skärpt och till en tid bevarat. 

En dylik hypotes vilar emellertid på mycket osäkra förut- 
sättningar. Inga spår föreligga av att »skärpningen» skulle ha 
givit t — vilket för övrigt i så fall borde ha kvarstått —, och teck- 
ningarna med d äro inte talrika nog för att rättfärdiga ett an- 
tagande av d > d. Härtill kommer, att åtminstone på vissa håll 
ett sålunda genom »skärpning» uppkommet d < d i modern tid 
kvarstår, medan i samma trakter stad-namnen förlorat sin slut- 
ljudande konsonant, så t. ex. i Halland med härad, felad etc. 
gentemot hålmstä, hålmsta 'Halmstad', résta, résta 'Restad' västa 
'Vastad' av Halmstathe (1274) etc. etc., Watzstadha (1415) ?. BSlut- 
ligen förlorar hypotesen om »>»skärpningen» sitt kraftigaste stöd, 
då det visar sig, att de osynkoperade medeltidsformerna inga- 
lunda äro begränsade till namnen från Götaland utan härska 
över hela Sverige med undantag av Mälarbygderna. 

Om de nordsvenska formerna därvid på grund av sin få- 


! Se Kock Unders. i sv. sprhist. s. 14 ff. 

? Se Noreen Grunddragen av den fsv. gramm. 8& 63. . 

3 De anförda namnformerna med bortfall av d tala naturligtvis icke 
mot teorin om >»skärpningen»> överhuvud. De visa endast att efterleden i 
stad-namn vid tiden för »skärpningen»> haft antingen starkare eller svagare 
akcent än den erforderliga. Om villkoren för bevarat d se närmare Sö. 
Hall:s folkmål s. 492 ff. och där anförd litteratur. 


pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Wigforss: Namn på -stad. 223 


talighet skulle synas behöva ytterligare stöd, må just här fram- 
hållas, att de ofantligt talrika norska stad-namnen uppvisa all- 
deles samma behandling av efterleden. Så vitt jag vid en hastig 
genomgång kunnat finna, bevaras d och den tvåstaviga efterleden 
regelbundet i de norska medeltida formerna. Det heter alltså 
Akustadhum, Arnastadom, Fenestadum Ormstodum etc. etc., och 
former som Mälarbygdernas Ormstum etc. synas vara fullständigt 
okända. Även de danska medeltidsformerna bevara d, och vi 
kunna sålunda konstatera en motsättning mellan de 
svenska Mälarbygderna å ena sidan och hela det öv- 
riga Skandinavien å den andra. 

Om denna motsättning alltså inte kan förstås såsom ett di- 
rekt resultat av synnerligen tidigt värkande, rent dialektala ljud- 
lagar, så synes däremot en förklaring vara möjlig, som låter en 
fonetisk faktor samvärka med vissa bebyggelsebistoriska förhållan- 
den. I och för sig äro varken mälarformerna med bortfallet d 
eller de övriga skandinaviska formerna med bevarat d särdeles 
märkliga. I efterled under försvagad akcent bör ett d ha kunnat 
falla synnerligen tidigt. Om vi icke hade andra skäl att förmoda 
något sådant, skulle just Mälarbygdernas sta-former lämna ett 
tydligt bevis. Men å andra sidan stod jämte dessa sammansätt- 
ningar det enkla stad, som i uttalet delvis ännu bevarar d, som 
överallt längre bevarat det, och vars skriftformer överhuvud- 
taget icke känna till synkope av slutkonsonanten. 

Ett bevarande av & i ortnamnens uttal eller ett infö- 
rande av dh i deras skrivning genom invärkan från det enkla 
ordet stadh synes vara den naturligaste sak i världen. 

Problemet blir alltså, varför denna påvärkan från det enkla 
ordet ägt rum i största delen av Sverige — och Skandinavien —, 
men icke i nämnvärd utsträckning inom Mälarbygderna. Och 
formulerad på detta sätt synes frågan i första hand leda fram 
till det nästan tavtologiska svaret, att sambandet mellan det 
enkla ordet stad och efterlederna i ortnamnen måste 
ha känts ofantligt mycket svagare i Mälarebygderna 
än annorstädes. Det är alldeles otänkbart, att sådana mäng- 


PIaleen Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


224 Wigforss: Namn på -stad. 


der av sta-namn skulle ha kunnat upptecknas utan ett enda exempel 
på i skriften återinfört dh, om den oreflekterade språkkänslan satt 
efterleden i samband med ordet stadh. Och tydliga bevis för att 
detta samband var i hög grad försvagat, erbjuda icke blott nom. 
plur.-former som lestir, giristir etc. utan även dat. plur. på -stum, 
-stom. 

De sistnämnda formerna kräva därvid en mera ingående 
diskussion. Utvecklingen från -stadhum > -stum har varit föremål 
för behandling av Kock, som uppställer följande skema. 

Först har -stadhum genom bortfall av d och synkope av u givit 
-stam. Ur detta -stam utvecklas -stom enligt en dialektal ljudlag, 
som innebär, att svagtonigt a frf. m labialiseras till o. Slutligen 
har detta labialiserande inflytande i vissa trakter fortskridit ännu 
ett steg längre, så att av o blivit u. Den möjligheten på- 
pekas, men avvisas såsom icke behövlig, att ett ”Barkastom om- 
bildats till Barkastwm »under inflytande av ortnamn med dat. pl. 
på -om, -um>, se Kock Arkiv X, 335 f., Anschw. Ace. s. 191. 

Att -stam utgör ett första steg på utvecklingsbanan, d. v.s. 
är äldre än -stom, -stum, förefaller vara det sannolikaste antagandet. 
Det bjuder nämligen emot att med Noreen Aschw. Gramm. $ 158,2 
antaga, att i -stadhum än ett a och än ett u synkoperats, utan 
att någon grund för denna växling synes vara möjlig att angiva!. 
Och då formen -stum utan svårighet låter förklara sig ur ett före- 
gående -stam, och då stam-formerna dessutom ingå i det allra älsta 
materialet ?, torde man ha skäl att anse synkope av -u- för det 
regelbundna, varigenom -stadhum alltså givit -stam. 





1 Den skillnad Noreen a. st. — och jfr. 8 156, 2 b — gör mellan stad-namn 
med enstaviga och med tvåstaviga förleder, synes icke kunna upprätthållas. 
Det heter icke endast Baristam, molestam, solestam utan också balstam (1331) 
SD IV, 204 'Balsta', Fellingsbro, Öreb., Byogstaam (1355) SRP nr. 233 'Bjug- 
sta', Kungsåra, Vstm., Halstaam (1386) SRP nr. 2191 'Hallsta' Svedvi, Vstm., 
Hozxstam (1331) SD IV, 232 "Högsta', Munktorp, Vstm., akstam (1342) SD V, 
104 'Åkesta', Skultuna, Vstm. 

? Utom formerna från runinskrifter har jag antecknat molestam (1167 
—1185) SD I, 90 "Målsta', Husby-Långhundra, Sth., Solestam (1164—1167), Sola- 
stam (1167—1185) SD I, 74, 90 "Solsta', Frösunda, Sth. Om formen stam varit 


pigitized sy (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Wigforss: Namn på -stad. 225 


Men om -stam sålunda bör ansättas såsom utgångspunkt vid 
förklaringen av -stom, -stum, finnas däremot skäl att betvivla 
riktigheten av Kocks antaganden rörande den senare utvecklingen. 
Utan att förneka existensen av en dialektisk ljudlag am > om > um 
och utan att överhuvudtaget ingå på en diskussion av detta pro- 
blem kan man våga påstå, att med all sannolikhet utvecklingen 
i stad-namnen faktiskt förlupit på annat sätt. Om ett -stam 
först givit -stom och detta därefter gått över till -stum, måste 
man vänta sig, att stom-formerna höra till det äldsta lagret och 
först småningom ersättas av -stum. Endast under förutsättning 
att hela processen är förlitterär, vore det begripligt, om både 
-stom och -stum uppträdde samtidigt, och i så fall utan egentlig 
övervikt för någondera formen. Men redan vid en allmän över- 
blick av materialet får man nu intrycket, att stom-formerna upp- 
träda senare än stum-formerna, och detta intryck bekräftas till 
fullo vid en noggrannare genomgång. 

Till en början kan då nämnas, att i de fall, då enbart 
stum-former eller enbart stom-former äro antecknade, propor- 
tionen är något över 500 stum mot något över 200 stom. Härur 
kunna emellertid inga slutsatser dragas, förrän formernas inbördes 
ålder konstaterats. Däremot pekar det redan i en viss riktning, 
då vi gå till namn med både stum- och stom-former uppvisade 
och där finna stum-formerna i det övervägande antalet fall vara 
tidigare. Vid 153 namn äro sålunda stum-former de äldsta, 
men endast vid 30 namn gå stom-former före! Dessa siffror 
gälla de fyra Mälarlandskapen tillsammantagna. Men resultatet 
blir inte annorlunda vid en uppdelning. I Sth. få vi 19 mot 5, 
Ups. 39 mot 4, Vstm. 25 mot 11, Öreb. 7 mot 2, Sörm. 63 mot 8. 


en naturlig analogisk nybildning till nom. på -sta, borde exemplens antal ökas 
med det växande materialet från senare tider. Men tvärtom försvinna for- 
merna hastigt. Efter år 1350 har jag endast funnit tre exempel, av vilka 
två anförts i föregående not. Det tredje är ett Anastam (1415) SDns. 3,22. 
"Ansta', Romfartuna, Vstm. 

! Naturligtvis föreligga vid många eller de flesta namn de båda for- 
merna om varandra, när man ser på hela raden upptecknade former. Siff- 
rorna ange endast, huruvida den äldsta formen är -stum eller -stom. 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXV, NY FÖLJD XXXI, 15 


pigitized by (50 gle PRINCETON UNIVERSITY 


226 Wigforss: Namn på -stad. 


Klara bevis finner man emellertid inte, förrän hänsyn tagits 
till de olika formernas absoluta ålder, men då kunna de istället 
anses för så mycket mera avgörande. En uppdelning av for- 
merna på olika århundraden eller delar av århundraden visar 
nämligen, att den stora massan av stom-formerna äro överraskande 
sena. De falla efter 1400 eller i alla händelser icke före 1350. 

Av 449 former från tiden före 1350 befinnas nämligen 
icke mindre än 430 ändas på -stum och blott 19 stycken 
på -stom. Även här gäller regeln i lika mån för alla landskaperna. 
Sth. har 103 mot 2, Ups. 129 mot 10, Vstm. 52 mot 1, Öreb. 
31 mot 4, Sörm. 115 mot 2. Och av dessa 19 någorlunda gamla 
stom-former falla 13 mellan 1325 och 1350. Blott en enda 
stom-form är äldre än år 1300, ett Ernestom från 1285, SD I, 661 
'Ärnesta', Överselö, Sörm. Mot denna ensamma stom-form 
före 1300 stå icke mindre än 58 former på -stum. Och 
även detta material fördelar sig över alla Mälarbygderna, sålunda 
Sth. 12, Ups. 23, Vstm. 7, Öreb. 5, Sörm. 11. 

Man torde tryggt kunna säga, att dessa fakta icke äro för- 
enliga med antagandet, att -stum är en senare, ytterligare labiali- 
serad form, som utvecklat sig ur -stom. Det är icke tänkbart, 
att under 1100-talet och nästan hela 1200-talet stom-formerna 
skulle fullständigt saknas, för att därefter och ända fram till 
1350 uppträda ytterligt sparsamt, medan samtidigt stum-former 
ensamt eller så gott som ensamt härska, om vägen gått från 
-stam genom -stom till -stum. 

Under dylika förhållanden återstår såsom enda', men vis- 
serligen mycket nära till hands liggande möjlighet att förklara 
-stam > -stum, -stom som analogibildning efter övriga dat. plur. 
på -um, -om. Det är samma analogiska inflytande som Kock 
fann möjligt, eburu icke behövligt, till förklaring av -stum ur 
-stom. Vi få erinra oss att gen. och ack. plur. -stadha regel- 


1 Man kan väl bortse från den alldeles osannolika hypotesen, att -stam 
ljudlagsenligt givit -stum redan förlitterärt, vadan mellanliggande stom-former 
icke skulle vara uppvisade och intet ha att göra med de senare allt talri- 
kare -stom. 


pigitized by (50 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Wigforss: Namn på -stad. 227 


bundet utvecklat sig till -sta, och att särskilt gen.-formen hade 
mycket stor användning. 

En liknande analogivärkan får antagas till förklaring av 
nom.-plur.-former som ballinxstir (1344) SD V, 353 'Balingsta', 
s., Ups., Gziristir (1275) SD I, 497 'Giresta', s., Ups., Helgastir 
(1315) SD TII, 202 'Helgesta', s., Sörm., hielestir (1302—19) SD 
III, 429 'Hjälsta', s., Ups., Condestir (1302) SD II, 369 'Kunsta', 
Lena, Ups., qualdastir (1316) SD III, 283 'Kvalsta', Östuna, Sth., 
lostir (1302—19) SD III, 429 Lövsta”, s., Ups., skieggister (1275) 
SD I, 497 'Skäggesta', Börje, Ups., Tangastir (1302) SD II, 365 
"Tångsta', Kärrbo, Vstm. 

Då den här givna tolkningen av formerna på -stir, -stum 
synes ovedersäglig, utgör den tydligen ett kraftigt stöd för den 
slutsats, som ovan s. 223 f. dragits ur d-bortfallet i Mälarbygderna, 
att nämligen sambandet mellan det enkla ordet -stad och efter- 
leden i smstningarna på -sta varit högeligen försvagat. Hur detta 
förhållande i sin tur skall förklaras, kan förefalla tvivelaktigt. 
En mycket antaglig hypotes tyckes mig vara följande. 

Vid den tid, då namnen började upptecknas, hade man 
redan i stort sett upphört att bilda nya namn på -stad. I samma 
mån som stad-namnen försvunno ur kretsen av livskraftiga namn- 
typer, inträdde också förutsättningarna för en isolering av deras 
efterled från det enkla ordet. Den tendens till reducering av 
efterledens akcentstyrka och därmed till bortfall av ä, vilken all- 
tid funnits, fick överhand, och av -sta blev ett ortnamnssuffix 
utan tydligt framträdande innebörd. Detta bör sålunda ha 
varit fallet i Mälarbygderna, däremot icke i det öv- 
riga Skandinavien. 

Det behöver knappast påpekas huru väl det ovan gjorda 
antagandet ifråga om Mälarlandskaperna passar samman 
med Högboms teori om sta-namnens ålder!. Men det bör där- 
emot framhävas, att dessa namn kunna vara betydligt yngre än 
Högbom antager, utan att den språkliga motsättningen mellan 


! Ymer 1912, s. 269 ff. 


PIaleen Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


228 Wigforss: Namn på -stad. 


Mälarbygderna och det övriga Skandinavien därför blir obegrip- 
lig! För den här framställda förklaringen till efterledernas olika 
form är det ju relativt likgiltigt, hur långt tillbaka i tiden man 
har att förlägga bildningstypens uppkomst. Vad som i första 
hand har betydelse, är frågan, hur långt ned i tiden den varit 
produktiv. Men även här kan man gå långt utanför den av 
Högbom uppställda gränsen. Man kan mycket väl antaga, att 
stad-namn även i Mälarbygderna fortfarande bildats ett gott stycke 
efter vår tideräknings början, och likväl få en marginal bred nog 
för att förklara den olika behandlingen av efterleden i Mälar- 
landskaperna och annorstädes. 

Däremot är det tydligt, att en dylik marginal måste antagas 
mellan tiderna för typens utslocknande i olika delar av Skandi- 
navien, försåvitt man vill hålla fast vid den ovan framställda 
förklaringen till efterledens olika behandling. Och mot en dylik 
tidsskillnad ha tillsvidare inga skäl blivit framförda, medan å 
andra sidan åtminstone ett par fakta synas ge antagandet sitt 
stöd. Det är nämligen bekant och har även tidigare blivit fram- 
hållet ?, att vikingabygderna i väster ha mängder av stad-namn 
att uppvisa, under det att i de finländska nybyggena, som väl få 
anses stå i samband med utvandring från Svealand, typen -stad 
synes vara synnerligen sparsamt företrädd '. 

Något ytterligare steg att från språklig synpunkt utreda den 
kronologiska frågan torde först kunna tagas i och med en nog- 
grann undersökning av de personnamn, som i det allra största 
antalet fall bilda förlederna i namnen på -stad. 


! Kritiska anmärkningar mot Högboms teori finner man nu hos Lund- 
berg i Sv. turistför:s årsskr. 1918 s. 34 ff. (där Sernanders invändningar om- 
nämnas) och hos Sahlgren Västg. ortn. av typen Kölingared s. 6. 

? Se Rygh No. Gaardn., Inl. e&. 77, Noreen Spridda Studier 3: 64. 

2? Se Noreen a. st. 

Lund i okt. 1918. 

Ernst Wigforss. 


pigitized by (50 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Loewenthal: Zur germ. Wortkunde. 229 


Zur germanischen Wortkunde. 


101. dän. gamme. 

Dän. gamme >»Stall, Schafstall, Härde>, schwed. dial. gamma 
»Kuhkrippe>, nhd. schweiz. gämmeli »Vorstall bei den Alphätten>, 
ndd. Altengamme >»>Ort bei Hamburg» u. s. w. ist nach Lidén's 
Vorgang zu arm. gom »Stall, Schafstall» zu stellen !. 

Ist die Grundbedeutung dieser Worte »>Härde, Viehhärde»>, 
so könnte man dies »Einsprung>» auffassen und zur Sippe von 
mhd. gampen »häpfen, springen>»>, an. gaman »Freude, Lustigkeit, 
Wollust>, ir. gabar »Geiss»>, gall. Gabro-magos (aus ”gamro-magos)? 
stellen. Idg. ghem-, jham- seinerseits gehört zu idg. öhengh-, öhangh- 
wie ir. etm »rasch> zu an. fingr »finger>, wie ndl. pramen »dräcken» 
zu gr. Bpöryos >Schlund> (eigentl. >»Enge>»)?, mnd. prangen »>dräcken, 
klemmen>», wie ahd. gandaro »Glutkohle> zu an. tungl >Mond>, 
lit. dinga mån »>mir scheint> +, ahd. zincho »weisser Fleck im Auge»>. 

Idg. ghengh-, öhangh- liegt vor in an. ganga »gehen>, lit. 
Zengia, Zefgti »schreiten»>, pra-Zanga »Ubertretung», ai. janghä 
»Bein, Fuss» ', 

arm. gom neben lit. Zefgti wie lit. gafdas »Härde» neben 
Zafdis »grosser, umzäumter Weideplatz>'. 


102. schwed. vätte. 
Schwed. vätte >»Geist, Wicht> wird allermeist von germ. ”vehtiz 
hergeleitet und mit abg. vesti »zpärpa, DAN, posta verbunden. 


! Arm. $St. 14, vgl. Falk und Torp in Fick's Wbhb'4 III, p. 127. 
2 vgl. Fick'g Wbs4 III, p. 127. 

? ebenda p. 221, Johansson KZ. 36 p. 346. 

+ Fick's Wb! III, p. 168. 

5 ebenda s. Vv. 

< vgl. Brugmann, Grdr. I?, p. 544 ff. 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXV, NY FÖLJD XXXI, 


Go gle PRINC ETON UNIVER SITY 


230 Loewenthal: Zur germ. Wortkunde. 


Trifft nun die von van Wijeck angenommene Möglichkeit slavischer 
Entlehnung aus got. waihts >Ding» zu!, dann ist es nicht ausge- 
schlossen, das bislang dunkle Wort zu erklären. 

Wenn wir annehmen, dass got. waéihts, ehe es eine Sache 
bezeichnete, das Wesen, den Geist einer Sache bedeutete, also 
urspränglich persönlich gefasst wurde, kann man von idg. "uektis 
»ein Geist, ein Dämon» ausgehen. 

Hierzu abg. veselii »paåpös, hilaris», wveselino »YJappaléws, 
audacter», ai. vasmi »will, gebiete, verfäöge uber, biete auf, ver- 
lange nach, begebre, habe gern, habe lieb, behaupte entschieden>, 
våsa-s >»Geburt, Ursprung, Hurenhaus, Botmässigkeit, Gewalt, Herr- 
schaft, Befehl, Belieben, Wunsch, Willen>, va3akä »eingeborenes 
Weib>, väsita »stierende Kuh>»>, aw. vasna- »Wunsch>, arm. vasn 
»wegen>», gr. Éxwv. 

Die Grundbedeutung von idg. uek- ist »springen, aufspringen>: 
veselä »hilaris» also »"hinzuspringend», vasmi »begehre»> also 
»"gpringe nach», våsa-s »Hurenhaus» also »Besprung>, väsita 
»stierende Kuh>, also »Kuh zum Bespringen», éxwv »freiwillig» 
also »"hinzuspringend>. 

Das Wort "uéko-s »Botmässigkeit, Herrschaft», eigentl. »Be- 
sprung», war ehedem auch im Latein sowie im Keltischen vor- 
handen. Lat. uxor, voxor »rechtmässige Frau» ist aus ”wnko-sör 
durch Samprasarana entstanden und bedeutet eigentlich »Weib 
in Botmässigkeit» ebenso wie idg. ”"sue-sör (lat. soror), eigentlich 
»Sippenweib>» ?. Corn. guhit, bret. gouher »Schwiegertochter» als- 
dann vielleicht "yeksia »zur Botmässigkeit gehörig». 

Schwed. vätte, germ. "vehtigz, idg. "uektis wäre sonach eigentl. 
»&ptåtns? »incubus». 

Nicht in diesen Zusammenhang gehören lat. vacca »Kuh>, 
ai. vasa »Kuh, die weder trächtig ist noch ein Kalb säugt»; diese 
gehören samt lat. vacerra »Pfahbl zum Anbinden des Viehes» zu 
idg. "yak-, uek- »krämmen, biegen, binden»> vorliegend in aw. 


! Franck's Wb? p. 792. 
? vgl. Walde, Lat. Et. Wb? &. v. 


Digitized by (50 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Loewenthal: Zur germ. Wortkunde. 231 


nivastakösroa- »mit einwärts gebogenen Hörnern>, lit. vinkszna 
»Wicke> »Ulme> (deren junge Zweige zum Binden!), ai. vaqsa-s 
»Balken>, aid. feire »>Balken»> (eigentl. »Verbindung»). FEin Aus- 
lautszwilling hierzu ist idg. "uaj-, "uej- in rus. vjazäu »>Ulme»>, 
poln. wwiaz, obersorb. wjaz, tech. vaz, slov. vég, serb. vés; rus. 
vjåzeli »Kronwirke», lit. vygå »Bastschuh»> ("unga aus ”"ugna). 
Das Grundwort aller dieser Worte, ist das von Per Persson an- 
gesetzte aue- >»krummen, biegen, binden»!, vorliegend u. a. in schwed. 
vase »Garbe>», ai. veda-s »Grasbindel» (idg. "ue-zdo-s), wozu wohl 
auch lat. adö, ödö »Schub> (eigentl. >zum binden>, idg. "ugdén, 
”auzgdeön). 


103. an. blöt. 

An. blöt »Gottesverehrung mit Opfer, Opferfest», blötgodi 
»heidnischer Priester», got. blötan »verehren»> u. 8. w. werden 
gemeinhin zu lat. flämen gestellt, jedoch ohne weitere Erklärung 
gelassen ?. Die idg. Grundform des germ. Wortes ist "bhlä-d-. 
Dies geht auf "bhelä- und "däu- »gebe» zuröck. Idg. "bhela- ist eine 
Fortbildung von bhel- »geschwollen sein, stark sein» vorliegend 
in an. boli »Bulle>, gr. pålkos u s. w. Zum gleichen Stamme 
gehört nun auch ai. bräkman- »Priester», das man unnätzerweise 
von flämen und blötan hat trennen wollen. Ai. bråhman- »Zauber- 
spruch, Andacht», das Stammwort zu ai. brähman-, gehört zu an. 
bolginn »geschwollen>, abg. blazgina »Kissen, Federbett, Fuss- oder 
Handballen>, rus. bölozeni »Schwiele, Beule>»>, ai. upa-barha-s 
»Decke, Kissen>, apr. balsinis »Kissen». Das Ablautsverhältnis 
bhelegh- : bhelåh- ist dasselbe wie in an. blakra »blinken» und ai. 
bhårgas n., >»Glanz»; das Verhältnis von bhelä-gh- und bhele-gh- ist 
dasselbe wie das von lat. fraxinus und gall. Belénos »Name des 
Lichtgottes>, kymr. bele »Marder>» (idg. "bhelejhö-s : mustela foina 
L. hat einen weissen Kehblfleck ?.) 


1 Beiträge zur idg. Wortf. I 8. v. 

? vgl. Walde, Lat. Et. Wb?. 8. v. 

3 Rus. beloduska >Weissbrästchen>; Gegensatz; zöltoduöka »Edelmarder» 
»Gelbbriästchen>. 


PIaleen Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


23 Loewenthal: Zur germ. Wortkunde. 


Lat. flämen, al. dbråhman- also zunächst »>"was stark macht»>, 
dann »>Zauberspruch>; got. blötan zunächst »>"starkmachen» dann 
»zaubern>. Zum Ablautsverhältnis von flämen und bråhman vgl. 
mir. mät »Schwein> und gr. peotés »voll>. 

Mir. bricht >Zauberspruch> nicht hierher sondern wohl eher 
zu gr. edpuryvé u. 8. w. 


104. nådd. pegel. 

Ndd. pegel »ein Pfahl>, ndl. pegel »Eiszapfen> u. s. w. ist 
nach Falk und Torp mit mengl. pegge, engl. peg »Pflock, Rechen, 
Pinne» sowie mit lat. baculum, gr. Båxtpov verwandt, wozu nach 
Zupitza air. bacc >Haken, Krummstab !. 

Der Stamm ist idg. bak-, sonst noch vorliegend in lat. bacca 
sowie in thrak. Bixyog »>Name des stiergestaltigen Weingottes»? 
sowie in makedowalachischem bic »Stier»?. 

Das Bedeutungsverhältnis zwischen pegel »Pfahl» und bic 
»Stier» ist das nämliche wie zwischen gr. otavpåg »Pfahl» und got. 
stiur >tadpös», oder wie zwischen gr. tökog »Pflock> und lat. taurus ?. 
Die Grundbedeutung ist nun in den beiden letzten Fällen »dick» 
— gr. otavpos »dick>, tads' peras, ToAvs — und wird daher wohl 
auch im Falle von idg. bak- anzunehmen sein: bacca alsdann zu- 
nächst »>was dick und rund ist». 

Neben bak- steht gleichbedeutend bhak-, vorliegend in gr. 
vax Linse», alb. badé »Saubohne>»t, sowie wohl auch in gr. 
påxelos, an. baggi »Packen»>. 

Neben bak- steht alsdann noch bag-, wozu engl. pack, nhd. 
packen, danehen idg. bhag- »zuteilen>, eigentl. »dick machen»> (ai. 
bhäga-s »Zuteiler», aw. baga- »Herr», slaw. bogi »Gott>), sowie 
bhagh- in ai. bahå-3 »viel», lit. bäzmas >Menge>, gr. zayds, sowie 
schliesslich bhagh- in lit. bangå >Menge»>. 


1 vgl. Walde, Lat. Et. Wb? &. v. 

> Puscariu, Et. Wb. d. rumän. Spr. I, nr. 919, nr. 1721. 
? vgl. Walde, Lat. Et. Wb? s. v. 

+ vgl. Prellwitz, Et. Wb. d. Gr. Spr.? 8. v. v. 


Pigge Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


Loewenthal: Zur germ. Wortkunde. 283 


105. ags. sweor. 

Ags. sweor »Pfahlb> u. s. w. werden von Falk und Torp mit 
lat. surus »Zweig, Spross, Pfahl», surculus >»>Reis», ai. svåru-3 
»Opferpfosten, langes Holzstäck> gestellt!. Auch gr. fpws könnte 
hieher gehören, wenn aus ”sesueröuo-s. Zur Sache vgl. Much, 
Wörter und Sachen I, p. 39 ff. 


106. an. darr. 

An. darr »Spiess», ahd. tart gehört wahrscheinlich zu lat. 
furca »Gabel», »Stätzpfahl» und weiterhin vielleicht zu lit. durit, 
dårti »stecken>. Auf idg. dher- »stecken>» reimt idg. der- »schlagen»> 
in gr. ånpis >Kampf, Streit>, bulg. uä-dar »Schlag» u. s. w.?. — 
Unverwandt lat. fuscina »Fischspeer», zu lit. Zuberklas ds., dies 
seinerseits zu let. zutis >Aal» und lat. ferio. 


107. an. hespa. 

An. hespa »Fitze>, engl. hasp, ahd. haspa u. s. w. wird von 
Falk und Torp unerklärt gelassen ?. Es ist eine -p- Fortbildung 
von abg. kosa »Haar>», slov. kosem »Flachsbund»; mit anderem 
Determinativ gr. xéoxwov »Werg> u. s. w. 


108. an. langr. 

An. langr >»lang>» u. s. w., gall. joryro-, lat. longus gehören 
der Form nach zu gr. Acryn >Lanze>. Die Grundform idg. "lengh-, 
Xlangh- för ”leghn-, "laghn- ist ein Auslautszwilling zu idg. leg-, 
lag-, »greifen> eigentl. »lang werden>, vorliegend in ags. leccan 
»greifen>», gr. Alopar »ergreifen»>, gr. Aéyvov »Saum» (»"was lang 
herunterhängt»), ai. lagna-s »hängen geblieben>, lit. ilgas »lang> 
(statt "ilgas, durch Wortmischung mit verloren gegangenem Reim- 
wort "dilgas = ai. dirghå-s »lang>», idg. "dlghö-s). 

Zur Bedeutungsentwicklung vgl. ai. dirghå-s »lang>», abg. pro- 
diliti »>prmövarr, rus. dliti »zögern, hinziehen>, an. talma »verzögern>, 
mnd. talmen »an eine Sache nicht heran wollen, Aufschub suchen> 

1 Fick's Wb' III p. 550. 


? Berneker, Slav. Et. Wb. I, p. 180. 
3 Fick's WDb' III p. 86. 


Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


234 Loewenthal: Zur germ. Wortkunde. 


sowie an. ftolla »lose hangen». Wie engl. to tilt >wanken>, das 
nach Falk und Torp mit tolla verwandt ist!, zu rus. dlifi »>zögern>, 
so lit. lingöju »schwebe, wiege mich» zu gr. Marrålw »zaudere». 


109. an. ramr. 

An. ramr »stark, scharf, bitter» ist bislang ohne Etymologie 
geblieben. Es gehört wohl zu lit. remå, remefis >»Sodbrennen>; 
ram-dösig »sehr töricht» braucht trotz nhd. sehr = finn. (urgerm.) 
sairas »Schmerz» nicht hierher zu gehören sondern wird zu ahd. 
ram »Schafbock> zu stellen sein (vgl. nhd. viehdumm, schafsdämlich). 

Dies gehört zu ai. ramati »futuit>, ramana-m »Beischlaf, 
Begattung», was wiederum seinerseits mit an. rimma »Kampf>, 
lit. remia, remti »sich stemmen»> gehört (lit. iså köja priése duris 
remti »>mit dem Fusse gegen die Tär stemmen>»); zum Bedeutungs- 
äbergang vgl. nhd. stemmen 1) »niti> 2) »futuere>. 


110. ahd. fason. 

Ahd. fasön »vestigare» wird von Falk und Torp unerklärt 
gelassen ?.  Sollte es zunächst »suchen» »stochern» und eigentl. 
»"gstossen» bedeutet haben, so könnte man es wohl zu idg. pes- 
»stossen» stellen, vorliegend in lat. penis >»membrum virile>, gr. 
zÉos, ai. påsas sowie in an. fastr »fest>, ai. pastyå-m »Behausung, 
fester Wohnsitz (»"aus gestampftem Lehm>). 


111. an. nenna. 

An. nerna »sich an etwas machen» wird von Falk und Torp 
zu ahd. nand »temeritas» ir. nöt »Kampf>» ("nanti-) gestellt”?. 
In diesem Falle darf man wohl auch ai. nadati »bröllt>, nandati 
»freut sich> (»"lärmt») anreihen. Zum Wurzelauslaut vgl. gr. 
votéw »bin nass» neben got. natjan »benetzen»'", 


! Fick's Wb' III, p. 160. 
? Fick's Wb! III p. 239. 
? ebenda p. 292. 

+ ebenda p. 291. 


pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Loewenthal: Zur germ. Wortkunde. 235 


112. mind. dröse. 

Mnd. dröse, dräse »Dräse, Geschwulst, Pestbeule», ndl. droes, 
ahd. druos(i), nhd. drise werden von Falk und Torp unerklärt 
gelassen !. 

Geht man von einer idg. Grundform trödta aus, so kann 
man einen Stamm ter-, teré- »dick sein» ansetzen. Dieser liegt vor 
in gall. tervos, ir. tarbh »Stier» (statt "fervos, das nur in Orts- 
namen noch vorliegt st. B. Tervanna, vgl. nhd. eber und lat. 
aper, gr. zetaävvopt und lat. pateo), lit. trobå »>Gebäude>», an. Prep 
»Oberboden, Gallerie>, gall. Atrebates »possessores», air. atreba 
»besitzt, wohnt» akymr. treb >Wohnung>» (all' diese Wörter zu- 
nächst »Gebälk>») ?, lat. trabs, trabis, gr. tépap.vov, tépeyvov » Halle, 
Wohnung»>. 

Vgl. an. boli »Stier», bolr »Baumstamm, Rumpf>», bjalki 
»Balken>, bolginn »>geschwollen», gr. pålos u. s. w. 

Mit Erweiterung (tergu-) hierher noch an. broski »incremen- 
tum», mhd. druo »Frucht»>, aw. tudro- »>auferziehen» sowie ahd. 
dräba »Traube», apr. trupis »Klotz», abg. trupi »truncus, mem- 
brum>. 

Idg. "trödta »Ausschwellung», »was dick gemacht worden ist» 
ist sonach germanisch zu ”prösö »Dräse, Beule»> geworden. 


113. and. spind. 

And. spind »arvina», ags. spind »nett>, nhd. bayr. spind 
»das Käsige im Backwerk» ist etymologisch m. W. poch nicht 
erklärt. Wenn die deutschen Bedeutungen durch das anklingende 
splint beeinflusst sind, könnte man germ. "spenbaz "spendaz »Fett» 
zu gr. ozåtakos »äppig» stellen (zur Bildung vgl. gr. rétaog, 
atdalos, tialos)?. Hierhin ohne s- ai. panaså-s »Brotfruchtbaum», 
lit. peni, penéti »fättern, mässen>», pönas »Futter», got. finja, fenea 
»Polenta»', lat. penum »Speisevorrat>. Idg. "spénto-s wäre sonach 
eigentl. »Mast, Mästung», daraus germ. ”spenbaz »Fett». 


! ebenda p. 193. 

? vgl. Walde, Lat. Et. Wbhb. 8. v. 

3 Brugmann, Grdr.? 2, 1 pp. 364, 365. 

+ siehe Walde, Lat. Et. Wb. sg. v.; vgl. Gundermann, Ztf. f. dt. Wtf. VILI, 116. 


pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


236 Loewenthal: Zur germ. Wortkunde. 


Ahd. spind »Splint> wohl zu lat. penus >das Innere»; nhd. 
bayr. spund >Brett> wohl zu lat. sponda >Seitenbrett der Bett- 
statt», gr. oxid »Blatt des Ruders> u. s. w. 


114. schwed. talg. 

Schwed. talg »sebum> u. s. w. werden von Falk und Torp 
zweifelnd an got. tulgus »fest> gestellt, das seinerseits zu gr. ivåe- 
Aeyds u. sw. gehört! Wahrscheinlicher stellt man wohl schwed. 
talg u. s.w. zu ai. dala-m >Klumpen, Haufe, Masse» (talg zu 
dalam wie let. pinka »Zotte» zu abg. opona >Vorhang»), oder aber, 
als Anlautzwilling zu ai. (ved.) tilå-s >»Sesamum indicum L.»> (eine 
Ölpflanzel), abg. tliästä »dick, fett>, rus. tolstyj, wozu vielleicht 
noch apr. clökis »Bär», tlökum pelk »Bärenbruch>. 


115. an. bulr. 

An. bulr »Redner> wird von Falk und Torp ohne weitere 
Erklärung gelassen ?. Vielleicht, dass es zu lit. talägzius »Plapper- 
maul>, talkå »Bittarbeit>, rus. toloka gehört. Denkbar wäre frei- 
lich auch, dass es zu lat. tullii gehörte, >vehementes proiectiones 
sanguinis arcuatim fluentis»> und zu tumeo >schwelle>. Germ. "pulig, 
idg. "tulis alsdann zunächst »Wortschwall>. 


116. ahd. chäski. 

Ahd. chaski »>enthaltsam, mässig», nhd. keusch »castus»>, nhd. 
dial. keusch »zart, zierlich, fein, schwächlich> wird von Brugmann 
versuchsweise zu ags. cyme »zart, fein, schön> gestellt ?. 

Da cyme nach Falk und Torp zu mhd. käme »schwach, ge- 
brechlich>, schwed. (gotl.) kaum »>Jammer», ahd. chama >quaeri- 
monia»>, lit. gauti »heulen> u. s. w. gehört”, wäre die Bedeutungs- 
entwicklung »jämmerlich»> — »schwach» — »enthaltsam» und (mit 


1 Fick's Wb.'4 III p. 160. 
2 ebenda p. 188. 

3 Grdr.? 2,1 p. 480. 

4 Fick's Wbh.+ III p. 45. 


pigitized by (50 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Loewenthal: Zur germ. Wortkunde. 237 


der gleichen Metonymie wie in nhd. zgart >schwach, schwächlich >) 
»gschwach>» — »zart> — »zierlich>. 

Auf die gleiche Bedeutungsentwicklung weist Falk und Torps 
Ansatz germ. "kiuhskag, "kahskiz!. Nach den genannten Gelehrten 
gehört es zu lit. Ziauksau, Ziauksoti. Nur dass dies, wie Hans 
Sperber mit recht anmerkt?, nicht »mässig sein» bedeutet. Lit. 
Ziauksau, Ziauksoti gehört, wie mir Herr Geheimrat August 
Leskien mitteilt?, zu lit. Ziukteréti »Aufstossen haben>» (Nessel- 
mann's Ubersetzung »mässig sein» wäre nach Leskien's Meinung 
wahrscheinlich falsch, Kurschat's Ubersetzung »mässig sein» [so 
p. 520 seines Wörterbuches] ein Druckfehler), Ziaukczåti »Auf- 
stossen haben, mucken», welche Bedeutung wahrscheinlich auch 
Ziauksoti zukäme; hierhin gehörte auch noch äégulgs »>Schlucken>. 
Der Stamm dieser Wörter ist idg. jeug-, sonst noch vorliegend 
in ags. cohhettan »rauschen>», engl. cough »husten»>, »vomere»>, 
mnd. kichen »husten», nhd. keuchen »mähsam atmen», »>vomere»>. 

Ablautend idg. jöug- in ags. cahhettan, mhd. kacken »laut 
lachen>». Idg. "jäkskio-s »hustend, schwächlich> demnach germ. 
tkäahskiz »schwächlich, zart> u. s. w. 


117. as. säbdri. 

Ås. säbdri »sauber> und seine germanischen Verwandten 
werden von Falk und Torp unerklärt gelassen!. Der Stamm 
könnte idg. säp-, sup-, suöp-, suep- sein, das »sich hin und her 
bewegen, kehren>» bedeutet und mit gleichbedeutendem säb-, sub-, 
suöb-, sueb- wechselt. Die Stämme liegen vor in ir. sop »Kehr- 
besen> ("svobnö-), gr. sofiw »scheuche>, an. söpa »kehren»> u. s. w. 


sowie in abg. svepiti se »agitari», lat. supere »werfen»>. 


1 Fick's Wb.+ III p. 46. 

2 Wörter und Sachen VI p. 55. 
2 brieflich. 

t Fick's Wbh.'" III, p. 445. 

5 vgl. Walde, Lat. Et. Wb.! &. v. 


pigitized by (50 gle PRINCETON UNIVERSITY 


238 Loewenthal: Zur germ. Wortkunde. 


118. an. tömr. 

An. tömr »>»leer, eitel, mussig», ags. töm »frei von>, as. tömig 
»frei von», ahd. zuomig »frei von» ist m. W. bislang ohne Er- 
klärung. Es steht neben ai. dämån- »der Geber», wie ai. uma-s 
»helfend> neben ömån- »Beistand>»; an. tömr gehört zu idg. "däu- 
»gebe> (gr. dröwp u. s. w.), wie an. räm »Raum>, ruämr »geräumig>, 
schwed. rum sjö »die raume See> u. s. w. zu idg. reu- >weit sein> 
(aw. ravah- >Raum> u. ss. w.)'; die Grundbedeutung von an. tömr 
ist sonach »einer, der weggiebt oder weggegeben hat». 


119. got. plaqus. 

Got. plaqus »>weich, zart> ist m. W. bislang unerklärt. Es 
steht zu lit. tulsgiu, tulseti >weich werden, morsch werden» ab- 
gesehen vom Ablaut wie gr. zårn >»Schlinge» zu ai. päåsa-s 
»Schlinge>»; den nämlichen Lautstand wie plagus hat, wieder ab- 
gesehen vom Ablaut, lit. tulzaä »werde weich>»>, tulzimas »das 
Morsch- oder Ubelwerden>. 


120. got. blahsjan. 

Got. plahsjan »einbrechen> kann zu idg. telék- >schlagen> 
gehören, vorliegend in abg. tliko, tlésti »>schlagen>, rus. tolku, 
toloöi >schlagen>», an. flema »vertreiben, verjagen»>. Zur Sache 
vgl. gr. td Fåppos und engl. dab »leise schlagen>, ai. dåbhati »be- 
schädigt»>. 


121. got. ga-blaihan. 

Got. ga-plaihan »freundlich anreden», nhd. flehen u.s.w. 
gehören nach Falk und Torp? zur gr. Aawxag »Hure>. Zweifel- 
haft, wegen gr. tAvar. M. E. eher zu lit. talkå »Bittarbeit>, rus. 
toloka (teläik- uneben telk-). 


122. got. pliuhan. 
Got. bliuhan »flieben>, nhd. »fliehen> kann zum Stamme von 


"vgl. Walde, Lat. Et. Wh.! 8. v. räs. 
? Fick's Wb.' III, p. 195. 


pigitized by (SOC gle PRINCETON UNIVERSITY 


Loewenthal: Zur germ. Wortkunde. 239 


klr. po-totp »Gedränge», poln. tan »Haufe>, wrus. tium >»>Ge- 
räusch>, klrus. vtolpyty sja »sich hineindringen» gehören. 

Vgl. nhd. »die Leute drängen auf die Strasse» = »die Leute 
drängen sich auf die Strasse». 


123. an. undr. 

An. undr >Wunder» u. s. w. wird von Falk und Torp un- 
erklärt gelassen !. Germ. "vundran setzt idg. "untröm fort. Idg. 
uen- liegt vor in akymr. gwant »percussit», ai. vanoti »greift an», 
got. vunds »>wund>?. Idg. "untrö-m also >wodurch man erschöt- 
tert wird, angegriffen, geschlagen wird»; vgl. frz. je suis frappé 
»ich bin erstaunt>. 


124. an. boka. 

An. boka »Uebel», mnd. dake, ags. gebuxod »verdunkelt>, 
as. thiustri »däöster> werden von Falk und Torp unerklärt ge- 
lassen 3, An. boka steht zu let. tåce »Regenwolke»> wie lat. digitus 
zu gr. öeixvopt”, wie lat. pläga zu lit. plökis »Rutenstreich>>, wie 
lit. rägas »Horn» zu nhd. ragen', wie norw. flikja »sich öffnen» 
zu lit. pleikia, pleikti »(einen Fisch) am Bauche aufspalten und 
dann breitlegen» !. 


125. norw. dial. drysja. 

Norw. dial. drysja »herabrieseln> wird von Falk und Torp 
zunächst zu got. driusan »>fallen>, norw. drjosa »herabfallen>, as. 
driosan, ags. dréosan »fallen»> und weiterhin zu let. druska »Brocken, 
Krämcehen>, lit. druskå »Salz», got. drauhsna, drausna >Brocken>» 
gestellt ?. 


1 Fick's Wb.' III, p. 415. 

2 ebenda, p. 388. 

3 ebenda, p. 186. 

+ Walde, Lat. Et. Wb., 8. v. 
5 ebenda, 8. v.' 

+ Fick's Wb.' III, p. 335. 

7 ebenda, p. 252. 

£ ebenda, p. 214. 


pigitized by (300 gle PRINCETON UNIVERSITY 


240 Loewenthal: Zur germ. Wortkunde. 


Wie mnd. drieseln »tröpfeln, regnen>, ahd. trören »tröpfeln, 
triefen machen> ist aber die Grundbedeutung von germ. "dreusan 
dem nicht eben gänstig. Viel wahrscheinlicher wäre, die Sippe 
mit bulg. drusam, druskam >»schättele>», dråsik »Holpern eines 
Wagens, holpriger Weg», drusliv »>schuättelnd> zusammenzustellen. 

Vgl. nhd. »das Wasser schiittelt vom Himmel», >das Wasser 
schittelt von den Bäumen>. 


126. an. dropi. 

An. dropi »Tropfen> u. s. w. gehören nicht bloss zu ir. drucht 
»Tropfen» !, sondern sind wohl auch mit lit. drimbi, dribti 
»langsam, dickflössig herabtropfen» verwandt. Hierhin gewiss 
auch rus. drjablije >alter verdorbener Vorrat (z. B. von Esswaren)» 
eigentl. wohl »wovon es herabträuft>. 


127. an. dafla. 

An. dafla »platschen>, engl. to dab »leise schlagen>, ostfries. 
dafen »klopfen, stampfen>»>, ahd. pi-teppan >äber etwas fahren, 
dräcken» werden von Falk und Torp ohne Erklärung gelassen ”?. 
Wie nhd. bayr. tepp, depp >Dumkopf>» zeigen, gehören die Worte 
zu ai. dåbhati »beschädigt, versehrt». Tepp, depp sonach eigentl. 
»einer der einen Schlag vor den Kopf gekriegt hat» (vgl. nhd. 
klaps »geistige Minderwertigkeit>, »körperliche Minderwertigkeit». 
klaps bedeutet gewöhnlich »Schlag»; man sagt auch, es ist jemand 
mit Blindheit, mit Dummbheit geschlagen). Hierhin auch gr. tå 
dJappoc, vgl. frz. je suis frappé »ich bin erstaunt»>. 

Dehnstufig liegt dies Verb vor in an. an(d)defa »ein Boot 
stillhalten » 3. 


128. an. gir. 
Der Name des an. Meergottes gir gehört seiner Etymo- 
logie nach zu lat. aqua, got. ahva »Wasser» u.s.w.t Mit Ab- 


1 Fick's Wbhb.t III, p. 214. 

? ebenda, p. 201. 

3 ebenda, p. 201. 

+ Noreen, Abriss der urgerm. Lautlehre 59. 


bigitized by (GO gle PRINCETON UNIVERSITY 


Loewenthal: Zur germ. Wortkunde. 241 


tönung gehört auch gr. &xeavés hierher!. Die idg. Grundformen 
sind: "ekiö-s, "okuä, "ökejanö-s. 

Vom gleichen Stamme leitet sich nun auch ab abg. jasno 
»tpavös, clare», bulg. jåsen »hell», rus. jasnjå »>Lichtung>, jåsnyj 
»licht, klar», klrus. jåsnyj »hell, glänzend, klar», serb. jåsan, 
slov. jåsen »heiter, hell, klar», gech. jasny »klar, glänzend>, poln. 
jasny »hell, licht, glänzend>, obersorb. jasny »hell, klar» u. s. w., 
slav. "ösinä, idg. "ek(imö-s?. Hierzu auch noch rus. dial. jåska 
»klarer Stern> (slav. "eska, idg. "8k-ska). 

Abgesehen vom Formans steht also an. Egir zu rus. dial. 
jåska wie gr. Maipax »Hundsstern> zu lat. mare?, wie an. Loka- 
brenna »Hundsstern»> zu rus. luZa »Pfäötze, Lache» u. s. w.t 

Einen Auslautzwilling zu idg. e&-, ök-, ok- stellt idg. ejh-, 
ögh-, ojh- dar, vorliegend in gr. &ypds »blass, gelblich>, slov. jéz 
»Alant, Gängling, idus melanotus», &ech. jes »Alant, Alse, Gold- 
fisch>, poln. jag, klrus. jag, rus. jazi, serb. jåz (wegen des gold- 
farbenen Schimmers der Räckenseitel), gr. äyepobara' Båata wår. 
Zur Sache vgl. ai. palvalå-m »Teich, Pfuhl» und lit. palvas 
»blassgelb» 5. 

Nicht in diesen Zusammenhang arisch "a3vä »Wasser» (eigentl. 
»Lauf, Strömung>») in gr. '"Yözsozns »Wasserlauf», ai. A$varathä 
»>Stromlauf»> u. s. w.; diese vielmehr zu lat. equos und got. ahjan 
»glauben, meinen>, falls dessen eigentliche Bedeutung >laufen 
lassen, ein Rossorakel anstellen». Zur Sache vgl. Tacitus, Germ. 
cp. 10. 

Lit. aiszkus »laut, deutlich>, das Berneker a. a. O. mit slav. 
töstniä »licht> verbindet, gehört zu cymr. iaith ("jekti-s) »Sprache»>, 
ahd. jehan »sprechen, aussagen», ai. yåsas »Ansehen, Wärde, 
Herrlichkeit, Ehre, Ruhm> (vgl. Uhlenbeck, Ai. Wb. p. 236, der 


! vgl. an. egir »Meer». Vgl. Grimm, Dt. Myth.t p. 196. 

>? Zum Formans vgl. Berneker, Slav. Et. Wb. s. v. 

2? W. Schulze, Etymologisches (Abh. der kgl. Pr. Ak. d. Wiss. 39 [1910]) 
Pp. 795. 

+ diese Zeitschrift, oben 31, p. 154. 

5 W. Schulze, a. a. O. p. 788. 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXV, NY FÖLJD XXXI. 16 


PIaleen Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


242 Loewenthal: Zur germ. Wortkunde. 


aber die germanischen und keltischen Verwandten nicht erwähnt); 
idg. Grundform afjek-. 
Berlin 11. 4. 1915. 
John Loewenthal. 


Nachträge und Berichtigungen. 


1. Zu p. 268 (Ark. XXXII). An. leiptr »Delphin» gehört 
nicht zu air. liath »grau» (idg. "leité-s) sondern zu lit. löpsås 
»grau>, in löpså murkså dönå »ein träber Tag», dazu vielleicht 
germ. Requalivahanus >Name eines Erdgottes»>. 

2. Zu p. 289 (Ark. XXXII). Got. tandjan »>zänden> zu gr. 
dapvn und slav. dobi »Eiche>, wie ai. limpåti >zändet av» zu lit. 
löpsnå >Flamme» und slav. lipa »Linde»: Eiche und Linde sind 
die idg. Feuerhölzer, vgl. Usener, Götternamen, p. 87.! 

3. Zu p. 106 (Ark. XXXIII). An. mör, germ. "möhaz 
»Steppe, Heide» ist eine Suffixvariante zu idg. "smö-ghö-s >Rauch> 
in abg. smagli »fuscus> u. s. w. 

4. Zu p. 125 (Ark. XXXIII). Es heisst ropeiv >in matri- 
monium ducere> u.s. w. zu gjam- »fassen>; ai. jära-s »>Freier, 
Buble> ("gjnrö-s) zu gjen-, genö-ziehen; zur Sache vgl. rus. vyckodit 
zå muZzäå »Heirat (von der Frau gesagt)», »der Ausgang hinter 
dem Manne» gegenäber an. ganga med veri (vgl. W. Schulze, 
K. Z. 45 [1913] p. 325). 


1! Bei den alten Litauern opferten die Männer der Eiche, die Frauen 
der Linde 'pro frugibus et incolumitate rei domesticae' (Bräckner, Arch. f. 
Slav. Ph. 9 p. 35, nach Rostowski). 


Berlin, 20. 1. 1917. 
John Loewenthal. 


pigitized by (50 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Feist: Runen u, Zauberwesen. 243 


Runen und Zauberwesen im germani- 
schen Altertum. 


Von den auf deutschem Boden gemachten Runenfunden ist 
die Spange von Freilaubersheim einer der besterhaltenen und 
ihre Inschrift am sichersten deutbar. Die Gewandnadel wurde im 
Jahre 1873 in einem Reihengrab fränkischer Herkunft neben 
einem weiblichen Skelett gefunden. Die Ausstattung des Grabes 
der im Leben offenbar angesehenen Frau ist die äbliche fär die 
auf die Völkerwanderung folgende germanische Zeit. Einen An- 
haltspunkt zur Datierung des Friedhofs, der im ganzen 21 Reihen- 
gräber umfasste, bietet eine darin gefundene, vom Ostgotenkönig 
Totila (541—552) geprägte Mänze. Der Friedhof ist nach Aus- 
weis der Funde seit der ersten Hälfte des sechsten bis weit ins 
siebente Jahrhundert benutzt worden!. Aus dieser Zeit muss also 
auch die Runeninschrift auf der Rickseite der Fänfknopffibel 
herräöhren. Sie ist in zwei Zeilen angebracht. Die oberste Reihe 
der Inschrift lautet: BRIK : PRRMT RN4TR 

Boso : wraet runa 

Öber die Lesung dieser Zeile kann kein Zweifel bestehen; wohl 
aber ist ihre Deutung bis jetzt nicht klar herausgearbeitet. Rudolf 
Henning ubersetzt ? wie folgt: »Boso ritzte die Rune (die Runen)>. 
Der Runenschreiber hätte demnach der Besitzerin der Spange 
mitgeteilt, wer die Inschrift verfasst habe. Welchen Zweck kann 
er damit verfolgt haben? Die Antwort darauf finden die älteren 
Deutungen in der zweiten Zeile, die nach Rudolf Hennings Lesung 
folgendermassen lautete: 


1 Vgl. E. Brenner, Die archtologische Stellung der deutschen Runen- 
fibeln. Korrespondenzblatt des Gesamtvereins deutscher Geschichts- und 
Altertumsvereine 1913, S. 64. 

2 Die deutschen Runendenkmäler, 8. 87. 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXV, NY FÖLJD XXXI. 


Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


244 Feist: Runen u. Zauberwesen. 


Pik Dabena go(l)d(a). 

»Dich Dathena grässte er». 
Auffällig erschien Henning dabei das Präteritum; man erwartet 
natörlich eher ein Präsens »grässt». Doch sei das Präteritum 
golda durch das vorangegangene wraet »schrieb> »gefördert» 
worden. 

Aber die Lesung golda ist nur Vermutung; andere, wie der 
bekannteste unter den älteren Runenforschern, L. F. A. Wimmer!, 
setzen dafär godda »schenkte» vermutungsweise ein: Die beiden 
Annahmen halten aber einer schärferen Präfung des Endes der 
zweiten Runenzeile nicht stand. Nach den beiden gut erhaltenen 
Zeichen go findet sich nämlich nur noch ein einzelner Vertikal- 
strich mit einem Seitenstrich; Th. von Grienberger fasst mit 
Henning das Zeichen als ! auf. Wir erhalten also den Komplex 
gol. Was nachher folgt, ist nicht mehr sicher zu entziffern, wenn 
es äberhaupt noch Runen waren. Ebenso bedarf der Anfang der 
zweiten Runenzeile einer Berichtigung. Henning, Wimmer und 
Grienberger ? lesen die beiden Zeichen pb &k& Henning bemerkt 
aber, dass die beiden Stäbe des & länger als öblich sind und auch 
nicht zusammenhängen. S. Bugge”? denkt daher an ein urspräng- 
liches o, das zum grössten Teil durch den Gebrauch verwischt 
sei, liest also bo. Diese Lesung böte ferner den Vorteil, dass das 
auffällige Fehlen des i in pik bei einer sonst vollständigen In- 
schrift wegfiele. Bedenken erregt nur die abweichende Form des 
hypothetischen o in bo (2) gegenäber den beiden o in Boso in 
der ersten Zeile (2). Doch ist die Schreibweise der Runenritzer 
auch in andern Denkmälern nicht ganz gleichmässig; ferner war 
beim Einritzen der beiden oberen o die Nadelöse im Wege. Der 
aus der verschiedenen Schreibung des o gezogene Einwand wiegt 
also nicht schwer. Auch ist der Name der Frau nicht Dathena zu 
lesen, wie es Henning nach älterem Vorgang tut, sondern eher als 


1! De tyske Runemindesmeerker, 8. 66. 
? Zs, för deutsche Philologie, Bd. 43, S. 298. 
3 Norges Indskrifter med de geldre Runer, Bd. 1, 8. 137. 


pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Feist: Runen u. Zauberwesen, 245 


Daléna zu entziffern, wie Wimmer vorschlägt. Wir erhalten dem- 
nach fär die zweite Runenzeile folgende wahrscheinliche Lesung: 
bR ' MRRDAR: XP 

bo Daléna gol 

Ich äbersetze folgendermassen: >Dann sprach Dalina den Zauber- 
spruch>, gol ist Präteritum zu galan, einem äber alle germanische 
Mundarten verbreiteten Zeitwort, das »singen» bedeutet (vgl. Nach- 
tigal »Abendsängerin>), aber auch fär das Rezitieren des Zauber- 
spruchs angewandt wird! Der »Zauberer» heisst im Althoch- 
deutschen ecalari, der Zaubergesang daselbst galstar, im Alteng- 
lischen galdor, gealdor, im Altnordischen galdr; »Zauberei> im 
Mittelhochdeutschen galsterie. Das transitive Kompositum bigalan 
»den Zaubergesang äber jmd. singen> findet sich im zweiten Merse- 
burger Spruch, auf den wir noch später zuräckkommen werden, 
in drei Zeilen in der Verbindung: thu biguolen »dann besprach 
ibn» (nämlich Sinthgunt, Sunna, Friia, Volla, endlich Wodan). 

Die in der zweiten Zeile der Runeninschrift genannte Dalina 
ist also nicht, wie zumeist angenommen wird, die Empfängerin 
der von Boso ihr geschenkten Spange, sondern ein Zauberweib, 
eine galsterura (vgl. Anmerkung 1 auf S. 255 w. u.), deren Tätig- 
keit häufig in Zusammenhang mit der Verwendung der Runen 
gebracht wird. Man denke z. B. an die Ausdräcke ahd. holzruna 
(= holgfrouwe, holemuoja, wildaz wip), das als Glosse zu lat. lamia 
dient oder altengl. helruna, ahd. helliruna, das mit pythonissa 
glossiert wird, ferner an die damit identischen haljarunae ? bei 
Jordanes, die als >magae mulieres» erklärt werden. Die Zauberin 
hat also die Spange durch ihren Spruch (oder durch Zeremonien 


1 Vgl. gr. izxwån »Beschwörungsspruch>, izå4dety >»den Beschwörungs- 
spruch aufsagen>, lat. incantare, incantamentum, incantator (= Exwdic). 

? So ist statt des sinnlosen alio rumnae an der betr. Stelle (De origine 
actibusque Getarum, Kap. 24: [Filimer, rex Gothornm] repperit in populo suo 
quasdam magas mulieres, quas patrio sermone aliorumnas [al. alyrumnas, 
aliorunas, aliuruncas) is ipse cognominat) zu lesen. — Frauennamen mit -runa 
als zweitem Kompositionsglied sind häufig; Zusammenstellung bei E. Förste- 
mann, Altdeutsches Namenbuch I?, 1884. 


PIaleen Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


246 Feist: Runen u. Zauberwesen. 


irgend welcher Art) zu einem Talisman gemacht, der die Trägerin 
gegen allerlei, durch feindliche Dämonen oder Menschen beab- 
sichtige Unbill schätzen soll. 

So wäre Sinn und Zweck der zweiten Inschriftzeile anspre- 
chend gedeutet; noch aber harrt die erste Reihe der entsprechenden 
Erklärung. »Boso ritzte die Runen». Weshalb nennt der Runen- 
schreiber seinen Namen? Um diesen auffallenden Umstand zu 
erhellen, wollen wir unsern Blick auf andere Runeninschriften 
richten, die eine ähnliche Fassung aufweisen. 

Auf dem berähmtesten Runenfunde des Nordens, dem Gold- 
horn von Gallehus, dessen Original leider nicht mehr vorhanden 
ist, findet sich am Rande der Öffnung die Inschrift: ek hlewa- 
gastir holtingar (oder holtijar? ") horna tawido »Ich Hlegestr aus 
Holt (oder »der Holting»?) machte das Horn». Aus welchem 
Grunde teilt uns der Verfertiger des Kunstwerks diese Tatsache 
so breitspurig mit? Von unserm modernen Standpunkt aus wär- 
den wir eher eine Widmung an der auffallenden Stelle, wo die 
Inschrift steht, erwarten und den Namen des Känstlers ganz be- 
scheiden in einem Winkel angebracht suchen. 

Der Stein von Reistad in Norwegen enthält neben dem Na- 
men des Verstorbenen: JIubingar den Zusatz: ik wakrar unnam 
wraita >Ich Wacker unternahm die Ritzung». 

Ja, es wird nicht einmal der Name des Verstorbenen ge- 
nannt, wenn es auf dem Stein von Einang in Norwegen, der noch 
jetzt auf dem Grabhägel steht, wo er vor anderthalb Jahrtausen- 
den errichtet wurde, heisst: dagar bar runo faihido »(ich) Dagr 
schrieb (eig. malte) diese Runen». Wie erklären wir diese eigen- 
artigen Grabinschriften? 

Eine Inschrift auf der Felswand von Valsfjord lautet: ek 
hagustaldir bewar godagas »Ich, Hagustald, Godags Mann» wobei 
offenbar zu ergänzen ist: ritzte die Runen ?. 

I Öber die Bedeutung des Runenzeichens &, das zumeist als v =ng 
gelesen wird, zuweilen aber wie SO als j aufzufassen ist, vgl. Th, v. Grien- 
berger, Arkiv, Bd. 29, S. 367 ff. sowie O. v. Friesen, Art. »Runenschrift> im 


Reallexikon der germ. Altertumskunde, Bd. 4, 8. 17. 
? Sophus Bugge, Norges Indskrifter med de sldre Runer, Bd. I, S. 340 ff. 


PIaleen Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


Feist: Runen u. Zauberwesen. 247 


Magnus Olsen hat darauf hingewiesen !, dass bei den meisten 
urnordischen Grabinschriften der Runenmeister ganz in den Vor- 
dergrund tritt, wäbrend der Name des Verstorbenen, auf dessen Grab 
der Runenstein errichtet ist, nicht einmal genannt zu werden braucht. 

Weshalb erwähnt der Runenritzer nur seinen Namen und 
verschweigt ganz den des Verstorbenen, dessen Andenken die 
Inschrift doch gilt? Die Antwort, die Olsen auf diese Frage 
gibt, lautet: diese Runenschriften aus urnordischer Zeit sind nicht 
eingehauen worden, um nur gelesen zu werden. Dagegen spricht 
die ziemlich grosse Gruppe von Runensteinen, die nicht auf, son- 
dern in den Grabhägel hineingestellt worden sind wie der Stein 
von Elgesem in Norwegen, der die später noch zu behandelnde 
Zauberformel alu trägt (s. weiter unten S. 267). Solche Inschriften 
konnten doch von keinem lebenden Menschen gelesen werden. 
Sie sind Beschwörungsinschriften, die nur fär äbernatärliche We- 
sen, mit denen der Verstorbene verkehrt, bestimmt sind. Sie 
dienen vielleicht auch dazu, das Grabmal gegen Grabschänder 
zu schirmen, gleichwie die auf ihm stehenden Runendenkmäler. 
Sie haben wohl noch weitere magische Zwecke; der Verstorbene 
sollte gegen böse Geister auf dem Wege zur Unterwelt geschätzt 
werden ?. Denkbar wäre auch, dass der Verstorbene durch den 
Zauber in das Grab gebannt werden sollte, damit er die Uber- 
lebenden als Wiedergänger nicht schädige. Seinen Zweck erreicht 
der Runenschreiber durch die ihm innewohnende Zauberkraft. 
Er selbst freilich ist gegen Zauber gefeit, wie es in der Inschrift 


von Hugle heisst: ek Gudija ungandir ih.... »Ich, der Priester, 
der gegen gandr (Zauber) Geschitzte» (Schluss fehlt, ist aber wohl 
zu ergänzen als >»ritzte die Runen ein>)?. Gudija — — — 80 








! Festschrift zu Vilhelm Thomsens 70. Geburtstag (25. I. 1912), S. 15 
ff.; Bergens Museums Aarbok 1911, Nr. 11 (erschienen 1912); Norges Indskrifter 
med de geldere Runer, Bd. II, Heft 2. SS. 615 ff. 

? Noch in später christlicher Zeit werden Verstorbenen Bleirollen mit 
Runeninschriften christlichen Inhalts als solcher Schutz in den Sarg gelegt; 
vgl. O. Frödin, Fornvännen 1918, 149 ff.; dazu O. v. Friesen, ebenda, 8. 199 ff. 
und E. Brate, ebenda, 8. 202 ff. 

3? Uber die versehiedenen Deutungsmöglichkeiten vgl. Magnus Olsen, 
Norges Indskrifter med de &ldre Runer, Bd. 2., Heft 2, 8. 632 ff. 


PIaleen Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


248 Feist: Runen u. Zauberwesen. 


ist wohl eher zu lesen als Gudinga? — — — ist wahrscheinlich 
nicht als Eigenname aufzufassen, sondern identisch mit got. gudja 
»Priester»? In der Inschrift von Hugle ist also der Runenmeister 
als eine geheiligte Persönlichkeit gekennzeichnet. Er ist aber 
ausserdem noch >»gegen Zauber gefeit>, wie ungandiz mit grosser 
Wahrscheinlichkeit zu öäbersetzen ist; an einen Eigennamen zu 
denken, liegt ferner?, weil sich ähnliche Attribute der Runen- 
meister auch in andern Inschriften finden. So betont der Runen- 
meister seine Zauberfestigkeit in den Inschriften der Steine von 
Stentofta und Björketorp (Landschaft Blekinge in Sädschweden) 
durch den Zusatz: »haeramalausr »ohne Schaden fär sich» (scil. 
hat er Runen eingehauen). Auf dem Brakteaten aus Seeland 
(Stephens N:o 57) steht: hariuha haitika farauisa >Hariuha heisse 
ich, geschickt Schaden zu stiften», oder auf dem Knochenstiäck aus 
dem Moor bei Lindholm in Schonen: ek erilar sa wilagar hateka. 
»Ich, Eril, der listenreiche (täckische) bin ich genannt>. 

Der Runenritzer ist also durch die den Runen innewohnende 
Zauberkraft im Stande, Zauber auszuäben, gegen den er selbst 
gefeit ist. Die Zauberkraft der Runen wird in den beiden In- 
schriften aus Blekinge durch charakteristische Beiwörter gekenn- 
zeichnet: gina-, ginar-runar »>Grossrunen» und haidr-, haider-runo 
»Ehrenrunen» der »Zauberei>. Auf dem Stein von Noleby in 
Schweden, der im Grab selbst lag, wie der schon erwähnte Stein 
von Elgesem (8. oben S. 247), heisst es: runo fahi raginaku(n)do 
»ich schreibe von den (göttlicechen) Mächten stammende Runen» 
(vgl. Håvamål 80: rånar reginkunnar). Daräber wird noch später 
zu reden zein. 

Im Vorangehenden haben wir eine urnordische sakrale 
Formel des Runenzaubers kennen gelernt, die sich häufig auf 


! Vgl. die Ausföhrungen von Th. v. Grienberger, Arkiv, Bd. 29, 8. 367 ff. 

2 Die Schreibung gudija findet ihre Entsprechung in harija = harja 
auf dem Kamm aus dem Vier Moor und dem Stein von Skåäng oder raunija 
der Lanzenspitze von Övre Stabu (Norwegen) gegenäber ranja auf der Mänche- 
berger Speerspitze. 

? Man vgl. allerdings den Namen des dänischen Königs Ongendus in 
Alcuing Vita 8. Willibrordi. Kap. 9. Näheres bei Magnus Olsen a. a. OQO. 


PIaleen Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


Feist: Runen u. Zauberwesen 249 


Runendenkmälern findet: »>ich, Name, schrieb die Runen». Damit 
will der Runenschreiber bekunden, dass er dem betreffenden 
Objekt magische Kraft verliehen hat. 

Nunmehr haben wir den Schlässel zur richtigen Deutung 
der ersten Zeile der Freilaubersheimer Spange erhalten: Boso 
wraet runa »Boso schrieb die Runen>. 

Wir därfen in dem Anfang der Inschrift der Spange nicht 
(wie noch Henning und Wimmer in leise nachklingender Erinne- 
rung an die romantische Auffassung des germanischen Altertums 
durch die Begränder der Germanistik annehmen wollten) einen 
Gruss, in der Spange selbst vielleicht ein Liebesgeschenk des 
Boso an die in der zweiten Zeile genannte Dalina erblicken. 
Nein, der Zweck der Inschrift ist ein ganz realer: Boso, der 
zauberkundige, aber auch zaubergefeite Runenmeister schreibt 
die Runen, um aus der Gewandnadel einen schätzenden Talis- 
man fär die Besitzerin zu machen, und Dalina, ein Zauberweib, 
spricht dazu noch eine Zauberformel täber das Stäck aus, das 
damit doppelt geweiht ist. 

Die Ubereinstimmung zwischen der nordischen und der 
Formel auf der Freilaubersheimer Spange beweist uns ferner, 
dass sie gemeingermanisch war. Ob sie nun aus urgermanischer 
Zeit stammt oder von einem Stamm zum andern wanderte, bleibt 
dabei allerdings eine offene Frage. 

Jedenfalls sind die Runen in der ältesten uns erreichbaren 
germanischen Zeit bereits zu Zauberzwecken verwandt worden. 
Es erhebt sich die Frage, ob das von Anfang an so gewesen ist, 
oder ob diese Anwendung als die sekundäre, wenn auch langle- 
bigere anzusehen ist. Der Name »Rune>, der im 17. und 18. 
Jahrhundert auf gelehrtem Wege aus dem Nordischen wieder ins 
Hochdeutsche eingefäöhrt wurde, ist ein urgermanisches Wort, 
dessen Bedeutung »Geheimnis, geheime Beratung» (got. runa 
»Geheimnis>, altisl. rän »Geheimnis, Rune>, altengl. rån »Bera- 
tung, Geheimnis, Geheimschrift, Runenschrift»>, altsächs. althochd. 
runa »geheime Beratung», mittelhochd. rune »heimliche Rede, 
dazu neuhochd. raunen) gleichwie in altir. rän »geheimnis> war 


PIaleen Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


250 Feist: Runen u. Zauberwesen 


und das in hom. &piw (aus "epeFfw), aeol. ipsdw »frage», att. 
åpevyåw »späre nach> entfernte Verwandte hat. Die «Runen>» waren 
demnach fär den Germanen mit dem Schleier des Geheimnis- 
vollen umwoben und noch heute haftet diese Vorstellung in den 
Kreisen, die sich nicht eingehender mit dieser Schriftart beschäf- 
tigt haben. Verwischt wird dieser Eindruck aber, sobald man 
äber den durchaus nicht geheimnisvollen Ursprung der öberlie- 
ferten Runenzeichen Klarheit gewinnt. Zwar gibt es noch Phan- 
tasten wie Ludwig Wilser!t oder R. von Lichtenberg ?, welche 
die Runenschrift in die urarische oder (was fär sie das Gleiche 
bedeutet) urgermanische Zeit zuräckverlegen wollen. Gegen diese 
beweislose Annahme spricht aber ausser vielen andern Gränden 
doch vor allem der Umstand, dass in den zahllosen Grabfunden 
aus germanischer Urzeit niemals die geringste Spur von schrift- 
ähnlichen Zeichen zu Tage getreten ist. Erst in später Römer- 
zeit und nach dem Beginn der Wanderungen der germanischen 
Stämme sind lateinisehe Buchstaben und Runen auf Schmuck- 
stäcken anzutreffen. Die germanische Runenschrift stammt viel- 
mehr, worin ausnahmslos alle ernst zu nehmenden Gelehrten 
äbereinstimmen, aus einem oder mehreren der sädeuropäischen 
Alphabete, dem lateinischen und griechischen, und ist vermultlich 
bei den Goten am Schwarzen Meer geschaffen worden, wie Sophus 
Bugge zuerst in einem Vortrag bei der 5. Versammlung nordi- 
scher Philologen in Kristiania (1898) behauptete und Otto von 
Friesen in einer eingehenderen Untersuchung nachgewiesen zu 
haben glaubt. ? Die ältere, von L. F. A. Wimmer und E. Sievers 
vertretene Ansicht lässt die Runen nur aus dem lateinischen 
Alphabet herstammen und am Rhein entstanden sein. Doch 





1 Die Herkunft der Runen 1905. — Die Germanen. Beiträge zur 
Völkerkunde, Bd. 2, 8. 191 ff. 

? Das Alter der arischen Buchstabenschrift u. s. w. Mannus. Zs. f. 
Vorgeschichte, 4, 295 ff. 

3 Otto von Friesen, Om Runskriftens Härkomst. Språkvetenskapliga 
Sällskapets i Uppsala Förhandlingar 1904—1906. 


pigitized by (50 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Feist: Runen u, Zauberwesen 251 


gewinnt die zuerst erwähnte, jängere Annahme jetzt immer mehr 
Anhänger (Magnus Olsen). Freilich bleibt der Ursprung einer 
Anzahl Runen hierbei unerklärt, und wir möässen vielleicht doch 
mit R. M. Meyer (Beitr. 21, 162 ff.) annehmen, dass diese aus einem 
älteren Besitz der Germanen an Schriftzeichen herstammen. Dass 
die Germanen solche besessen haben, geht aus der oft zitierten 
Stelle bei Tacitus, Germania Cap. 10 hervor: Auspicia sortesque 
ut qui maxime observant: sortium consuetudo simplex. Virgam 
frugiferae arbori decisam in surculos amputant eosque notis qui- 
busdam discretos super candidam vwvestem temere ac fortuito 
spargunt. mox, si publice consultetur, sacerdos civitatis, sin privatim, 
ipse pater familias, precatus deos caelumque suspiciens ter singulos 
tollit, sublatos secundum impressam ante notam interpretatur. 
»Vorzeichen und Lose beachten sie ausserordentlich. Das her- 
kömmliche Verfahren bei der Losung ist einfach. Sie schneiden 
den Zweig eines (wilden) fruchttragenden Baumes ab, zerlegen ihn 
in Stäbchen, die sie mit einigen unterscheidenden Zeichen 
versehen und aufs Geratewohl auf ein weisses Laken streuen. 
Dann hebt der Gemeindepriester, wenn öffentlich beraten wird, 
oder das Familienoberhaupt, wenn es privatim geschieht, mit dem 
Blick gen Himmel dreimal je ein Stäbchen auf und deutet sie 
nach dem vorher eingeritzten Zeichen.» 

Wir wissen nicht, welcher Art die von Tacitus genannten 
Zeichen waren. Die Annahme, dass sie mit den späteren Schrift- 
runen identisch seien, ist unbeweisbar und auch nicht wahr- 
scheinlich, da wir diese nicht so weit zuräckverfolgen können. 
Die ältesten mit Runen beschriebenen Fundsachen stammen nach 
Ansicht der Prähistoriker aus der Mitte des 3. Jahrhunderts n. 
Chr., es sind die Funde aus dem Moor von Vi auf der Insel 
Fänen. Etwas später werden die Funde von Thorsbjerg sowie 
das goldene Horn von Gallehus angesetzt (300 n. Chr.). Das 
gotische Alphabet der sog. wulfilanischen Bibeläbersetzung enthält 
mindestens 2 Zeichen, die sicher dem Runenalphabet entlehnt 
sind, und andere scheinen wenigstens durch die entsprechenden 


PIaleen Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


252 Feist: Runen u. Zauberwesen 


Runenstäbe in ihrer Form beeinflusst zu sein.! Die auf deutschem 
Boden gefundenen Runensachen sind weit jänger; die bis jetzt 
wohl ältesten sind die aus den Weimarer Gräbern zu Tage ge- 
tretenen altthöringisehen Runenfunde. Die ältesten Gräber des 
Friedhofs will A. Götze ? noch ins 5. Jhdt. v. Chr. setzen. 

Es föhrt also keine Bräcke von den späteren Runenzeichen 
zu den von Tacitus erwähnten »notae>. Aber selbstverständlich 
lässt sich ebensowenig beweisen, dass sie nicht mit jenen iden- 
tisch waren. Ignoramus. Wohl aber werden die den späteren 
Schriftrunen gegebenen Namen dem vorhandenen Nameninventar 
fär die älteren Zauberzeichen entlehnt worden sein und auch die 
Anordnung der Schriftrunen in drei »Geschlechter> (etter; cett 
eig. = ”ahti >Achtzahl>») von je acht Runen stammt nicht aus 
klassisehem Vorbild ? ebensowenig wie ihre Reihenfolge, der sog. 
Fubark. In der Anordnung der aus den klassischen Sprachen 
entlebnten Schriftrunen mag also der Einfluss der älteren »notae» 
zu erkennen sein; vielleicht auch in der Form einiger aus klassi- 
schen Mustern nicht ableitbarer Runen. Die naheliegendste An- 
nahme ist, dass die »riotae» Zeichen mit bestimmter Bedeutung 
waren, eine Art Ideogramme, wie die ägyptischen Hieroglyphen 
oder die sumerischen, später babylonischen Keilschriftzeichen. 
Je nach Bedärfnis konnten bei der Deutung der beim Losorakel 
ausgesuchten Zeichen Synonyma mit einander abwechseln, zumal 
in späterer Zeit, als die urspränglichen engen Bedeutungen sich 
erweiterten und verflachten, ein ganz gewöhnlicher sprachlicher 
Vorgang. Fär Armring z. B., den Schmuck des altgermanischen 
Kriegers, hatte man im Urgermanischen zwei synonyme Ausdräcke: 


1 Vgl. O. v. Friesen, Gotische Schrift im Reallexikon der germanischen 
Altertumskunde, Bd. 2, 300 ff. 

? Die altthäringischen Funde von Weimar (5.—7. Jahrhundert n. Chr.). 
Berlin 1912, 

3 Falls wir nicht mit Magnus Olsen, Om Troldruner, Edda 5 (1916), 
S. 232 annehmen wollen, dass diese Einteilung aus dem zu magischen 
Zwecken gebrauchten griechischen Alphabet herstammt (vgl. äber die pseudo- 
Tertullianische Schrift: Schanz, Geschichte der römischen Literatur, Bd. 3, 
2 aufl. S. 344 und 8. 437). 


bigitizes by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Feist: Runen u. Zauberwesen 2538 


ahd. kring und boug, die nach dem Bedärfnis des alliterierenden 
Verses mit einander abwechseln konnten. Noch grösser als bei 
konkreten Begriffen ist naturgemäss die Auswahl bei abstrakten, 
erst von jenen abgezogenen Begriffen gewesen; so konnte z. B. 
wulf »Wolf» das Tier selbst, aber auch dessen FEigenschaften, 
zumal in Adjektiven bedeuten: »wölfisch» konnte den Sinn von 
»kähn>, aber auch von »hinterlistig» haben. Derartige Asso- 
ziationen konnten sich in grosser Zahl einstellen und damit ge- 
wann die Deutungsmöglichkeit einer »notae» die Beweglichkeit, 
die zu ihrer praktischen Anwendung beim Losorakel unentbehr- 
lich war. 

Uber die Form der Weissagung teilt uns Tacitus nichts 
mit; wir därfen aber nach späterem nordischen Muster annehmen, 
dass sie in poetischer Form, mit stabreimenden Versen erfolgte, 
fär die vermutlich feste Formeln vorlagen. Der Vorgang der 
Weissagung in der einfachen Form, wie sie uns Tacitus mitteilt, 
mag also folgendermassen gewesen sein: die aufgenommenen 
(daher ahd. lesan »lesen») Zeichen wurden festgestellt und it 
den entsprechenden Begriffen (daher altengl. redan, engl. read 
»lesen>», eig. »raten») wmittels einer stabreimenden Formel ver- 
bunden; die Beziehung auf den gerade vorliegenden Fall (Tacitus 
spricht von einem »interpretari») wurde dann durch eine zweite 
Formel mit abweichenden Stäben hergestellt. Die stabende Form 
gab dem Ausspruch etwas unmittelbar Uberzeugendes, wie sie 
dem Sprichworte noch heute seine reimende Form oder rheto- 
rische Einkleidung verleiht !. 

Das Losorakel ist äbrigens fär die Germanen schon fräher 
als durch Tacitus bezeugt; Caesar erwähnt es im Bellum gallicum 
an zwei Btellen. I, Cap. 53 sagt er, dass sein zu Ariovist als 
Botschafter abgesandter Gastfreund Valerius Procillus nur da- 
durch vom Tode gerettet wurde, dass dreimal das Losorakel zu 
seinen Gunsten entschied. I, Cap. 50 heisst es vom Losen und 


I BR. Petsch, Uber Zeichenrunen und Verwandtes. Zf. d. deutschen 


Unterricht, 31, 438 ff. A. Heusler, Art. Stabreim im Reallexikon der germ. 
Altertumsk. 4, 236 f., wo weitere Lit. angegeben ist. 


pigitized by (50 gle PRINCETON UNIVERSITY 


254 Feist: Runen u. Zauberwesen. 


Weissagen der Germanen: apud Germanos ea consuetudo est, ut 
matres familiae eorum sortibus et vaticinationibus declarent, utrum 
proelium committi ex usu esset necne >bei den Germanen herrscht 
die Sitte, dass die Familienmätter durch Losen und Weissagung 
kund geben, ob eine Schlacht zu liefern sei oder nicht>!. Aber 
ausser den beiden Notizen bei Caesar und der etwas ausfähr- 
licheren Darstellung bei Tacitus sind uns nur wenige Nachrichten 
aus der heidnischen germanischen Zeit äber das Verfahren bei 
Los- und Zauberhandlungen erhalten, obschon uns dieser Schrift- 
steller (Germ. Cap. 10) ihre ausserordentliche Häufigkeit bei un- 
sern Vorfahren betont: auspicia sortesque ut qui maxime observant. 

Aus den Caesarstellen erfahren wir, dass die Frauen (neben 
dem sacerdos oder pater familiae) bei dem Erfragen des Willens 
der Götter eine Rolle spielten?. Diese Tatsache wird uns von 
Strabo VII, 2 C. 294 bestätigt in einer Mitteilung, die, aus der 
Darstellung der Cimbernkriege durch Posidonius entlehnt, wohl 
die älteste Uberlieferung aus dem Gebiete germanischen Orakel- 
wesens enthält. Es heisst hier: ”Edog de t töv Kiuppwv örnyoövra. 
totodtoy Ött Tais fuvartiv adtöäv Svstpartevobsars Tapxoloddwv Tpo- 
kävrels léperar TOALOTPLYES, ÅEDYELNOVES NApPTAGIvAG ÉPATTÖÖAG ETUTOPTN- 
pEvar, lösa YaNoöv Eyovoar, Topvorobeg ..... ex ÖR tod Tpoyeo- 
pévov atpatog [töv atypoautwv] eis Tv Xpathpa kavtelav Två ÉTOLOÖVTO, 
IÄAMor 08 Örasyioasar EGTAÄTYVEDOV, AvagdeTTÖREVAL VIXNY TOLG OtxelorG. 
»Als kimbrische Sitte berichtet man (d. h. offenbar aus eigner 
Kenntnis eines der mit den Kimbern in Beräbrung gekommenen 
Römer), dass die mit in den Kampf ziehenden Frauen weis- 
sagende Priesterinnen begleiteten, grauhaarig, weissgekleidet, ihre 
linnenen Obergewänder mit Spangen geheftet, mit Gärteln aus Erz 
(d. h. wohl Bronze), barfössig .... Aus dem Blute der Gefange- 
nen, das in einem Becken aufgefangen wurde, verkändeten sie 

1 Genaueres öber die Art der Weissagung teilt Plutarch, Vita Caesaris 
Kap. 19 mit. Ob seine Angaben genögend fundiert sind, entzieht sich der 
Nachpräfung. 

2 Das hohe Alter dieser Sitte bei den Germanen bestätigt uns auch 


Tacitus, Hist. 4,61: Vetere apud Germanos more quo plerasque feminarum 
fatidicas et augente superstitione arbritantur deas. 


bigitizea sy (30 gle a PRINCETON UNIVERSITY 


Feist: Runen u. Zauberwesen. 255 


ihre Weissagung, andere zerlegten (die Gefangenen) und pro- 
phezeiten aus den FEingeweiden den Ihrigen den Sieg.> Eine 
äbnliche Nachricht äber weissagende Frauen aus den Kimbern- 
scharen im Sklavenkrieg bringt Plutarch in der Vita Orassi, 
Kap. 11. 

Frauen spielten bekanntlich auch bei den andern indoger- 
manischen Völkern eine Rolle als Priesterinnen, aber nicht in 
dem Umfang wie bei den Germanen!. Das ist aber kaum als 
eine Folge der hohen Wertschätzung der Frauen bei den Ger- 
manen anzusehen (vgl. Tacitus, Germania, Cap. VIII: inesse quin 
etiam sanclum et providum putant, nec aut consilia earum asper- 
nantur aut responsa neglegunt. >Sie glauben, dass ihnen etwas 
Heiliges und Seherisches innewohne, sie weisen ihre Ratschläge 
nicht zuröck und achten ihren Bescheid>), die man zumeist nach 
dem romantischen Standpunkt des mittelalterlichen Ritterideals 
zu beurteilen pflegt. Wir mässen m. E. eine weit realere Grund- 
lage fär den weitgehenden Einfluss der Frauen bei den Germanen 
annehmen. Ich halte ihn fär einen Uberrest der mutterrecht- 
lichen Kulturstufe, die bei den Germanen vor ihrer Indogermani- 
sierung wie bei allen Urvölkern Europas herrschte und bei der 
die Frau die Rolle, die später dem Mann zufiel, spielte. Auf 
rechtlichem Gebiet ging der Frau allerdings ihre dominierende 
Rolle schon in vorhistorischer Zeit verloren, doch blieb sie ihr 


! Man denke an die von Tacitus, Germania Cap. VIII genannte, zur 
Zeit Vespasians lebende Seherin Veleda aus dem Stamme der Brukterer, die 
als Kriegsgefangene nach dem Bataver-Aufstande nach Rom gebracht wurde 
(Hist. 4, 61, 65, 5, 22, 24, 25) oder an die an derselben Stelle erwähnte, sonst 
unbekanute Aurinia (Albrinia), die noch fräher (>olim>») lebte, und andere 
nicht mit Namen genannte. Vgl. auch die schon erwähnte Stelle Hist. 4, 61: 
vetere apud Germanos more, quo plerasque feminarum fatidicas et augente 
superstitione arbritantur deas. Auch andere Schriftsteller wie Cassius Dio, 
Suetonius, Paulus Diaconus, Gregor von Tours nennen germ. Wahrsagerinnen. 
Zum Jahre 847 die Annales Fuldenses eine alemannische Seherin Thiota 
(ed. Kurze, 8. 36 ff.). Hierzu gehört offenbar auch die in der Freilaubers- 
heimer Spange genannte Dalina und andere in Runeninschriften erwähnten 
Frauen (s. w. u.). Vgl. den Uberblick bei K. Helm, Altgermanische Religions- 
geschichte, I, S. 285 f. 


pigitized by (50 gle 3 PRINCETON UNIVERSITY 


256 Feist: Runen u. Zauberwesen. 


auf sakralem Gebiet bis tief ins Mittelalter erhalten!. Doch auf 
diese Frage kann hier nicht näher eingegangen werden. 

Wie beim Losorakel und der Weissagung so spielten auch 
bei den Zauberhandlungen die Frauen eine grosse Rolle. Meist 
war mit der Gabe der Weissagung auch die Kunst des Zauberns 
verbunden. Öber die bei den Germanen bei Zauberhandlungen 
beachteten Zeremonien ist aus deutschen Quellen, die noch im 
Heidentum wurzelu, wenig zu erfahren. Mehr bieten nordische 
(isländische) Berichte; doch lernen wir auch aus ihnen die Förm- 
lichkeiten und Gesänge (vgl. Ammianus Marcellinus XXXI, 2, 
& 24) nicht genauer kennen, sondern nur in Umrissen. Was be- 
zweckten aber die Zauberer oder Zauberinnen mit den ihre Zere- 
monien begleitenden Gesängen? Darauf hat E. Mogk eine tber- 
zeugende Antwort gegeben, die jedenfalls fär den Norden als 
stichhaltig anzusehen ist: die Zauberlieder haben den Zweck, die 
Geister herbeizurufen und zur Kundgebung der Wahrheit will- 
fährig zu machen. Aus eigner Vollkommenheit wagt der Mensch 
nicht zu weissagen; deutet er dennoch gewisse Vorzeichen, so 
nimmt er an, dass etwas Höbheres, Nichalltägliches in ihm zum 
Vorschein komme. Er glaubt an eine göttliche Eingebung, ob- 
wohl er sich nur selbst durch irgendwelche Mittel in einen Er- 
regungszustand versetzt hat. Gegenäber der einfachen Mantik, 
wie sie uns Tacitus in der oben (S. 251) besprochenen Stelle 
schildert, die von jedermann angewandt werden konnte, wird die 
höhere Wahrsagekunst nur von besonders begabten und mit 
scheuer Ehrfurcht betrachteten Individuen ausgeöbt. Wie erwähnt, 
sind es bei den Germanen besonders Frauen, denen die Gabe der 
Zauberkraft zugeschrieben wird. Im Norden heissen sie > Völven», 
nach dem Stab (volr), der zu ihbrer Ausröstung gehört, so be- 
nannt. Wie sie die Herbeirufung der Geister, die ihnen die Zu- 
kunft enthällten, bewirkten, erfahren wir aus dem Kap. 4 der 


! So nennt z. B. Erzbischof Theodor von Canterbury (668—690) im 
Poenitentiale (Haddan and Stubbs, Councils IIT, 190) Frauen als Zauber- 
innen: Si mulier incantationes vel divinationes diabolicas fecerit. 


pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Feist: Runen u. Zauberwesen. 257 


isländischen HEirfikssaga rauda, der Sage vom roten Eirik. Dort 
hören wir von folgender Totenbeschwörung: 


»Auf einem Gehöfte in Grönland, das von Isländern erbaut 
und bewobhbnt war, befand sich ein Weib Namens Thorbjörg. Sie 
war eine Weissagerin und hiess die kleine Völva (Litilvolva). 
Diese pflegte zur Winterszeit von einem Julschmause zum andern 
zu ziehen und aller Orten die Männer zu entbieten, die ihr Schick- 
sal und den Verlauf des neuen Jahres zu erfahren wiänschten. 
Nun war aber in jener Zeit in Grönland infolge schlechten Wet- 
ters Elend und Krankheit eingetreten; deshalb entbot der Bonde 
Thorkell die Völve zu sich, um zu erfahren, wie lange die traurige 
Zeit noch anhalten werde. Die Frau wurde, wie es Sitte war, 
mit allen Ehren empfangen. Ein Hochsitz war fär sie bereitet 
und mit Kissen belegt. Gegen Abend erschien sie in Begleitung 
des Boten, der nach ihr gesandt war. Sie war gehöllt in einen 
dunkelblauen Mantel, der von oben bis zum Schoss mit Steinen 
besetzt war. Ihren Hals schmickte eine Kette aus Glasperlen, 
und auf dem Kopfe trug sie eine Mätze aus schwarzem Lamm- 
fell, die inwendig mit weissem Katzenbalg gefättert war. In der 
Hand hatte sie einen Stab, an dem sich ein mit Steinen gezierter 
Messingknopf befand (nach diesem Stabe hiessen die Wahrsage- 
rinnen »völvur» d. i. Stabträgerinnen). An ibrem Gärtel befand 
sich eine grosse Ledertasche, und darin war das Handwerkszeug 
(»taufr»), das sie zum Zauber bedurfte. Ihre Fässe hällten kalb- 
lederne Schuhe, ihre Hände Handschuhe aus Katzenfell. Als sie 
in das Gehöft eintrat, empfingen sie alle Anwesenden mit ehrer- 
bietigem Grusse. Jedem spendet sie Gegengruss. Thorkell nimmt 
das liederkundige Weib an die Hand und fährt sie zum Hoch- 
sitze. Dann fordert er sie auf, seine Familie, Herde, Wohuung 
in Augenschein zu nehmen. Bei allem spricht sie wenig. Darauf 
wird ihr der Tisch bereitet, und sie erhält ein Mahl, wie es Völ- 
ven zu empfangen pflegen: Grätze mit Ziegenmilch bereitet und 
dazu die Herzen aller geschlachteten Tiere. Sie gebrauchte dabei 
einen Löffel aus Messing und ein Messer aus Erz, dessen Spitze 
abgebrochen war. Nach Tische fragt sie der Wirt, ob sie viel- 
leicht noch äber dies oder jenes Auskunft wänsche und ob man 
nun die gewänschte Offenbarung bekommen könne. Thorbjörg 
antwortet, sie möässe zuvor schlafen, am nächsten Morgen wolle 
sie ihr Gläck versuchen. Gegen Abend des folgenden Tages 
werden dann die Vorbereitungen zum Zauber getroffen. Da ver- 
langt sie denn nach Frauen, die das Lied könnten, welches sie 
zum Zauber bedurfte und das die »varälokur» (>Einkreisung der 
Geister») hiess!. BSolche Frauen fanden sich jedoch nicht. End- 


1! Auch valgaldr »Totenzauberspruch> genannt. In der Vegtamskviba 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXV, NY FÖLJD XXXI. 17 


Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


258 Feist: Runen u. Zauberwesen. 


lich sagte Gudrid: Weder bin ich des Zaubers noch der Prophetie 
kundig; doch lehrte mich meine Pflegemutter Halldis aus Island 
das Lied, das sie »Varädlokur (Varälokkur)» nannte. Allein, wirft 
sie ein, sie könne damit nicht dienen, da sie Christin sei. Nach 
mancherlei Zureden lässt sich Gudrid endlich bewegen, das Lied 
zu singen. Dann ziehen die Frauen einen Kreis um den Zauber- 
kessel, auf dem Thorbjörg sitzt, und Gudrid sang alsbald so 
schön, dass niemand dort einen' so trefflichen Vortrag gehört 
hatte. Die Weissagerin bedankt sich und sagt, dass infolgedessen 
viele Geister (»nätturur») erschienen seien, die durchaus keinen 
Beistand hätten leisten wollen. »Nun sind mir auch viele Dinge 
klar, die ich bisher nicht gewusst habe.> Darauf prophezeit sie 
jedem die Zukunft.» 

Zweifelsohne geht der Zauber, wie ihn die Völven betreiben, 
in die älteste germanische Vorzeit zuräck, was wir auch aus ana- 
logen Erscheinungen bei andern Völkern von primitiver Kultur- 
stufe erschliessen därfen. ”Taschen mit Zaubergerät, wie sie in 
der eben genannten Stelle erwähnt werden, sind als Zeugen fär 
das hohe Alter des Zaubers aus Gräbern der Bronzezeit zu Tage 
getreten. In einem Grab bei Frederiksund auf Seeland? fanden 
sich in einem Bronzegefäss einige abgenutzte und beschädigte 
Pferdezähne, Wieselknochen, das Klauenglied eines Luchses, Wir- 
belknochen einer Natter, ein Stäck der Luftröhre eines Vogels, 
Stäckchen Schwefelkies, Kohle und Bronze und dergleichen mehr. 
In einem Grab bei Lyngby auf Seeland? fand sich eine Kollek- 
tion noch mit den Resten des Ledersacks, der sie urspränglich 
umschloss, zusammen. 

Neben den vornehmlich apotropäischen Amuletten findet 
sich ebenfalls schon in prähistorischer Zeit ein anderes Zauber- 
mittel, das sich aus urspränglichen Symbolen eines höheren Kults 
ergibt. Das heilige Beil, besonders die Doppelaxt, die Scheibe 
als Symbol des Sonnengotts, werden, wie äberall in Europa, so 


Balders Träume, Strophe 4) singt ihn Odin vor der Wohnung der Todesgöttin 
Hel. Vgl. zur Bedeutung von Vardlokur Magnus Olsen, Vardlokur. Maal 
og Minne, 1916, 1 ff. 

! V. Boje, Maglehgj-fundet. Aarboger f. nord. Oldkyndighed, 1889, 
S. 317 ff. : 
2 8, Miller, Nordische Altertumskunde I, 8. 354. 


PIaleen Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


Feist: Runen u. Zauberwesen. 259 


auch auf germanischem Boden häufig angetroffen. Daneben tre- 
ten zwei Zeichen seit der jängeren Bronzezeit äberaus oft auch 
bei den Germanen als Schutzmittel auf: das Hakenkreuz (die 
Svastika) und die Triskele. Beide Figuren finden sich bei allen 
indogermanischen und bei vielen nichtindogermanischen Völkern 
auf Erden. Wenn auch ihr Ursprung nicht sicher erklärt ist, so 
kann doch töber ihre Verwendung zu magischen Zwecken kein 
Zweifel bestehen. Bemerkenswert ist, dass sie auf einem der 
berähmtesten Runenfunde zusammen mit andern Symbolen in 
Verbindung mit einer Runenschrift auftreten, nämlich auf der 
Lanzenspitze von Mäncheberg in der Mark! Dieser Fund, der 
als gotiseh angesprochen wird, trägt eine Runeninschrift in der 
altertämlichen linksläufigen Schreibweise, die nur aus dem Namen 
Ranja besteht. Nach der hier vertretenen Auffassung ist es nicht, 
wie man fräher annahm, der Name des Besitzers, sondern der 
des zauberkundigen Runenmeisters. Daneben sind nun verschie- 
dene heilige Symbole eingelegt: Das Hakenkreuz, die Triskele, 
zwei Sicheln, die wohl Symbole der Mondscheibe darstellen, eine 
Schiffzeichnung, von der nur Reste vorliegen, und ein schwer 
deutbares Zeichen, das vielleicht eine barbarische Nachahmung 
des klassischen Fulmen ist. Es kann aber kein Zweifel äber 
den Zweck herrschen, dem die Runeninschrift sowie die äbrigen 
Zeichen dienen sollten: ihr Sinn war, der Speerspitze magische 
Kraft zu verleihen. Ganz ähnlich ausgestattet ist die zweite 
Speerspitze mit dem gotischen Eigennamen Tilarids, die bei 
Kowel aufgefunden wurde?. 

Die Tatsache, dass der mit Runenzeichen beschriebene Ge- 
genstand geweiht ist, kommt bei der Inschrift des Goldrings von 
Pietroassa (oder Petrossa), Distrikt Buzeu in Rumänien, noch be- 
sonders zum Ausdruck durch das Adjektiv hailag. Die Inschrift, 


! Vom Vf. neuerdings eingehend behandelt in den Mitteilungen des 
Vereins för Heimatkunde des Kreises Lebus in Mäncheberg, Bd. 2, (1919), 5. 1 ff. 

2 Es ist auffallend, dass man trotz des deutlichen Hinweises auf diesen 
Sachverhalt in Strophe 6 der Sigrdrifumol (8. w. u. 8. 280 f.) den richtigen Sinn 
der Runeningchrift so lange nicht erkannte. 


PIaleen Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


260 Feist: Runen u. Zauberwesen. 


die R. Loewe! ansprechend gedeutet hat, lautet: Gutaniowi hailag 
und ist aufzulösen als: Gutan(&) Iowi hailag >Dem Jupiter (d. h. 
Donar) der Goten geweiht»>. 

Da das Adjektiv hailag in den Resten der gotischen Bibel- 
öäbersetzung nicht vorkommt, so können wir seine Bedeutung im 
Gotischen nicht genau angeben, sondern sie nur aus den andern 
germ. Mundarten erschliessen. Dazu bieten sich altisl. heilagr 
»geheiligt», altengl. hälig, altsächs. helag, althochd. heilag >sanctus». 
Die Öbersetzung der Runenworte ins Lateinische ergibt also: 
Gotorum Jovi sanctum. Der Ring war also ein Weihegeschenk 
an Donar. Die Inschrift soll ihn als solches besonders charak- 
terisieren und gegen Tempelschänder sichern. Das scheint in 
alter Zeit tatsächlich erreicht worden zu sein. Nach seiner Auf- 
findung freilich im Jahre 1837 vermochte die Inschrift das alt- 
ehrwärdige Stäck vor wiederholter Entwendung und Zerstörung 
nicht zu schätzen, so dass heute nur noch zwei getrennte Reste 
davon mit der zum Teil zerstörten Runeninschrift im Museum 
zu Bukarest liegen. 

Bei sehr vielen Runendenkmälern besteht die Inschrift nur 
aus einem oder mehreren Namen. Die fräbere Annahme, dass 
die Inschrift eine Eigentumsmarke oder den Namen des Schenkers 
bezw. der Schenkerin darstellen soll, mössen wir nach dem im 
Vorangehenden Ausgefährten fallen lassen. Sie wärde auch nicht 
erklären, weshalb sich auf manchen Schmuckstäcken mehrere 
Namen, auch Mannesnamen, eingeritzt finden. Auf der Fried- 
berger Spange steht nur der Name pbrubhild »Drudhild>»; auf den 
Weimarer Spangen die Namen: Haribrig, Hiba oder Hira, Ida, 
Bigina; daneben aber Mannesnamen: Hahwar, Bubo, Awimund, 
Leob. Im Norden lesen wir z. B. auf dem Brakteaten von Nesbjerg 
den Namen: Niuwila neben drei magischen Runen ohne Sinn; 
auf der Spange aus der Vier Moor zwei Namen: Laausawija und 
Aadagasu; auf dem Kamm aus demselben Moor: Harja; auf der 
Spange von Himlingöje: Hariso, u. s. v. 


t Indog. Forsch. 26, 203 ff. Die älteren Deutungen, auch die bei R. Hen- 
ning, Die deutschen Runendenkmäler, 8. 30 ff., sind damit hinfällig geworden. 


PIaleen Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


Feist: Runen u. Zauberwesen. 261 


Verdeutlicht ist der Sinn der Namensaufschrift, wenn auf 
der einen Spange von Bezenye steht: Godahid (offenbar verschrie- 
ben fär Godahild) wiju »Ich Godahild weihe (diese Spange)»!, 
worin iu als ahd. wihiu mit verklungenem Ah aufzufassen ist. 
Die andre Spange hat neben dem Namen Arsiboda die Aufschrift 
segun = ahd. segon (Otfried) »Segen> aus lat. signum »>»heiliges 
Zeichen> (= Kreuzeszeichen). Die Spangen sollten also als »>ge- 
weiht> bezeichnet werden; dies Ziel wird eben dadurch erreicht, 
dass der zauberkundige Runenritzer oder die Runenritzerin ihre 
Namen auf sie schreiben. Dass dabei ein dem christlichen Ge- 
dankenkreis entnommener Ausdruck gebraucht wird, darf nicht 
Wunder nehmen, da die Inschrift der Spange aus einer Zeit 
stammt”, wo das Christentum (in der arianischen Form) Einfluss 
auf die deutschen Stämme gewonnen hatte ?. 

Ganz in der heidnischen Vorstellungswelt wurzejt noch die 
Inschrift der grösseren Spange von Nordendorf. Auf dieser sind 
zwei Teile der Runenschrift, wie auf der Freilaubersheimer Spange 
zwei Zeilen, zu unterscheiden. Das kommt äusserlich dadurch 
zam Ausdruck, dass die beiden Teile augenscheinlich von zwei 


! Buchstäblich damit öäbereinstimmend wiju >»ich weihe» auf dem 
Lanzenschaft von Kragehul in Dänemark (etwas nach 400 n. Chr.). A. No- 
reen, Altisl. und altnord. Grammatik?, 8. 339. — Als Dualform desselben 
Zeitworts möchte ich nunmehr auch wiubp der Inschrift der Bernsteinperle 
aus einem Weimarer Grab auffassen, in der zwei Namen Ida und Habwar 
vorkommen: ida : hahwar : wiup »(die beiden) Hahwar und Ida weihten (diese 
Perle als Talisman)b. Vgl. Verf., Zs. f. deutsche Philologie 45, 125 f. Zur 
westgerm. Dualform des Praesens wiub vgl. man die got. Dualendung des 
Praeteritums -uts (mit erhaltenem Endungs -s, das im Westgermanischen 
abfallen musste). ; 

? E. Brenner, a. a. O. 8. 58 wie auch Th. v. Grienberger, Zeitschrift 
för deutsche Philologie, 41, 298 setzen die Benutzung des Friedhofs von Be- 
zenye in die Zeit um 600 n. Chr., also ganz wie bei dem Friedhof von Frei- 
laubersheim. 

3 Das Eindringen lat. Lehnwörter kirchlichen Inhalts in den altdeut- 
schen Wortechatz, bevor die römischen Missionare kamen, zeigt Fr. Kluge 
in dem Aufsatz »Gotische Lehnworte im Althochdeutschen> in den Beiträgen, 
Bad. 35, 8. 124 ff.: »>Das' deutsche Christentum ist von der unteren Donau 
aufwärts gezogen>». 


Go gle PRINC ETON UNIVER SITY 


262 Feist: Runen u. Zauberwesen. 


verschiedenen Runenritzern geschrieben sind und ferner durch 
den Umstand, dass der zweite Teil der Inschrift in entgegenge- 
setzter Richtung zum ersten steht !. 

Der eine Teil lautet: Awa leub winie?. Er scheint erst 
eingeritzt worden zu sein, als der andere Teil schon vorhanden 
war, da die letzten drei Runen eng zusammengedrängt sind, um 
nicht mit dem Schluss des anderen Teils zusammenzutreffen. 
Dieser ist auf drei Reihen verteilt, die auf der viereckigen Platte 
der Spange links vom Nadelansatz stehen. Sie lauten: 

logabore 

wodan 

wigi ponar. 
Der Sinn der beiden letzten Reihen ist klar: Es sind darin die 
Namen Wodan und Donar, letzterer in sehr altertämlicher Sprach- 
form enthalten. Vor Ponar steht wigi (mit äbergeschriebenem pb), 
was offenbar mit wiju der Spange von Bezenye zusammenzu- 
bringen ist als Optativform: »es weihe Donar»>, eine Zauberformel, 
die als pur wiki (d. h. bör wigi) in mehreren Varianten auch in 
nordischen Runeninschriften auftritt. Wodan tritt im 2. Merse- 
burger Spruch bekanntlich als Zaubersprecher auf; wir därfen 
also nach unsern obigen Ausfährungen uber die Freilaubershei- 
mer Spange annehmen, dass ihm auch auf der Nordendorfer 
Spange diese Rolle zufällt. Aber was bedeutet die erste Zeile 
logabore? Ich kann an dieser Stelle nicht auf alle die gezwunge- 
nen Deutungen eingehen ?, die diese rätselhaften Worte erfahren 
haben. Noch jängst hat Fr. von der Leyen eine neue Deutung 
versucht + (= altisl. Lödurr »Flammenbringer», ein Beiname fär 

1 Vielleicht ist mit dieser Stellung der beiden Inschriftteile eine ma- 
gische Absicht verbunden. Vgl. A. Audollent, Defixionum tabellae, 1904, 
No No 82, 103. A. Dieterich, Kleinere Schriften, 8. 222. 

? Anders, aber schwerlich richtig Th. v. Grienberger, Zs. f. deutsch. 
Phil. 45, 133 ff. — Eingehend werde ich diese Inschrift in einem der nächsten 
Hefte derselben Zs. behandeln und statt winie die Lesung wigie (Dual) wahr- 
scheinlich machen. 

3 So besonders von Th. v. Gienberger a. a. OQO. 


+ Die grosse Runenspange von Nordendorf. Zs. des Vereins fär Volks- 
kunde 25, 136 ff. 


pigitized sy (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Feist: Runen u. Zauberwesen. 263 


Wodan), die von Wolf von Unwerth ! sprachlich besser fundiert 
und anders verwertet worden ist (Lödurr ein selbständiges Glied 
der kultischen Dreiheit: Wodan, ponar, Logapbore). Wenn nun 
W. von Unwerth auch sachlich unzweifelhaft mit der Annahme, 
dass dieser Teil der Nordendorfer Inschrift eine Weihung enthält, 
das Richtige trifft, so ist doch die Schwierigkeit der sprachlichen 
Deutung von logabore als indogerm. Nomen agentis auf -tor 
nicht behoben. Diese sind im Germanischen äberhaupt nicht mit 
Sicherheit nachgewiesen ?; wenn wir aber dennoch in logabore 
eine derartige Bildung erblicken wollten, so stehen einer solchen 
Deutung grosse Bedenken entgegen, die auch von Unwerth nicht 
behoben hat ?. 

Ich habe deshalb einen andern Ausweg vorgeschlagen. Ich 
möchte logabore mit räckläufiger Schreibung auflösen als: ero ba 
gol. Röäckläufige Schreibung ist in Zauberinschriften nicht selten 
anzutreffen +. Auf diese Art erhalten wir in der Inschrift der 
Nordendorfer Spange eine schon bei der Freilaubersheimer Spange 
nachgewiesene und auch aus dem zweiten Merseburger Spruche 
bekannte Formel: 

ero ba gol, wodan, die zu ubersetzen ist: 

(Mutter) >Erde und Wodan sprachen die Zauberformel>. 

Die sprachliche Form ist höchst altertämlich; die Anrufung 
der Göttermutter? neben Wodan und Donar zeigt, dass die 

! Zur Deutung der längeren Nordendorfer Runeninschrift, ebenda 26, 
81 ff. 

? K. Brugmann, Vgl. Gramm. der idg. Sprachen, 2. Auf. II, 1, 8.338. 

3 Von einsilbigen, auf Konsonanten endigenden Wurzeln werden No- 
mina agentis ohne Bindevokal gebildet; vgl. altind. véttar-, griech. iotwp, 
altbulg. véösteljt >Wissender> (Brugmann, a. a. O. S. 337); man mässte also 
germ. ”lohtar erwarten. Ferner ist das e am Ende von logabore bei einem 
tor-Stamm schlechterdings nicht zu erklären. 

+ Zfd. Phil. 47, 8.5. A. Audollent, Defixionum tabellae, 1904, S. XLVI, 
wo auf die Beispiele im Text verwiesen wird (vgl. speziell D. T. No 82). A. 
Wuttke, Der deutsche Volksaberglaube 3. Aufl. S. 183 f£.; A. Dieterich, Kleine 
Schriften, S. 213, 228. Anm.; F. Friedensburg, Die Symbolik der mittel- 
alterlichen Mänzen, 1913, 8. 93. Der räckläufigen Schreibung wird eine be- 


sondere apotropiäische Kraft zugeschrieben. 
5 »Mutter Erde> wird zweimal im altenglischen Flursegen angerufen 


Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


264 Feist: Runen u. Zauberwesen. 


Weiheformel der grossen Nordendorfer Spange noch ganz im 
altgermanischen Glauben wurzelt. 

Die Inschrift der Nordendorfer Spange zerfällt also ganz 
entsprechend derjenigen der Freilaubersheimer Gewandnadel in 
zwei Teile: 


Nordendorf Freilaubersheim 

1. ero ba gol Wodan 1. po dalina gol 
wigi ponar 

2. awa leubwinie 2. Boso wraet runa 


Der erste Teil enthält die Weiheformel durch den Zauber- 
spruch, der zweite Teil den Namen des Runenritzers oder des 
Runenritzerpaares. Der Vorgang der Herstellung eines Amuletts 
mit Runeninschrift stellt sich uns nunmehr nach den beiden ganz 
öbereinstimmenden Zeugnissen von Nordendorf und Freilaubers- 
heim so dar!: Ein Zauberpriester (Gudija auf der Inschrift von 
Hugle) oder eine Zauberpriesterin spricht eine Weiheformel oder 
es werden (in späterer Zeit) Götter als Zeugen angerufen, dass 
der Weiheakt richtig vor sich gegangen ist. Wie die Beschwö- 
rungsformel gelautet hat, wissen wir nicht; keinerlei Zeugnisse 
oder auch nur Andeutungen sind bis jetzt aufgefunden worden. 
Darauf schrieb der zauberkundige Runenmeister, der mit dem 
Zauberpriester identisch sein kann, seinen Namen auf das Amulett, 
um die Weihung gewissermassen zu dokumentieren ?. 


(neben Christus und Maria): Erce, Erce, Erce, eorban modor und Hal wes 
bu, folde, fira modor (Grein, Bibl. der ags. Poesie, 2. Ausgabe von A. Wiälcker, 
Bd. I, 8. 312 ff.). 

1 Bei der Nordendorfer Spange ist die Reihenfolge der Ritzungen noch 
nachweisbar, wie oben (S. 262) gezeigt wurde. 

? Die enge Verbindung von Zauberspruch und Runenritzen zeigt die 
altisl. Formel ränar ok galdrar. Man vgl. ferner A. Wuttke, Der deutsche 
Volksaberglaube 8 243, S. 177 f.: »Soll die Zauberwirkung eine bleibend 
tätige sein, 8o genäögt die bloss gesprochene Formel gewöhnlich nicht, sie 
muss festgehalten, aufgeschrieben werden. Die aufgeschriebene Formel ist 
ein Zauberschutzmittel gegen alle dem irdischen Wohle des Menschen feind- 
lichen Mächte.»> 


pigitized by (50 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Feist: Runen u. Zauberwesen. 265 


So därfen wir uns den Vorgang der Weihung in vorge- 
schichtlicher Zeit vorstellen. Nur der zauberkundige Priester wird 
in den ältesten Runeninschriften genannt: Gudija = Priester in 
der Inschrift von Hugle, wie wir gesehen haben. Sie stammt 
wohl noch aus dem 4. Jhdt. n. Chr. Andere Beispiele aus dem 
Jahre 800 ungefähr sind: der Stein von Snoldelev auf Seeland, 
in dessen Aufschrift der pulr d. h. Priester Gunvald, Sohn des 
Roald, genannt wird; die Inschrift des Steins von Helnees (Halb- 
insel von Fänen) erwähnt einen Nore-kupi d. h. gudja »Priester>, 
der auch auf dem Stein von Flemlöse (Bez. Odense auf Fänen) 
auftritt (Nora ist vermutlich ein Stammesname). Der schon 
jängere Runenstein (etwa 900) von Glavendrup (Bez. Odense, 
Fänen) wird zum Andenken an einen »Saalve-Gode, des Heilig- 
tums hochehrwärdigen Wächter» gesetzt. Aber zugleich mit dem 
Namen des Priesters tritt hier die uns schon bekannte Weihe- 
formel mit dem Gottesnamen Thor auf: Pur wiki Pasi runar. 
Auf dem etwa ein Vierteljahrhundert später geritzten Stein von 
Leborg (Bez. Ribe in Siädjätland) findet sich als Weihezeichen 
Thors Hammer eingehauen. Die Nennung des Gottesnamens ist 
also eine jängere Erscheinung; erst in spätheidnischer Zeit weiht 
Thor das Grab, was in ältester Zeit vom zauberkundigen Priester 
oder Runenmeister ausgefährt wird. Vielleicht därfen wir in dieser 
Entwicklung schon christlichen Einfluss sehen; wie Christus und 
sein heiliges Kreuz die Weihe verleihen, so tun es auch Thor und 
seine geheiligten Symbole: Hammer und Hakenkreuz. Auf dem 
Festland, wo das Christentum weit fräher seine Einwirkung gel- 
tend machte, ist diese Entwicklung schon fräher vollzogen, wie 
wir an einem Beispiel gesehen haben (Nordendorfer Spange). 
Daneben aber blieb hier die ältere Form der Priesterweibung in 
Kraft. 

Ein weiteres Beispiel fär diesen religiösen Akt bietet uns die 
allerdings unvollständige Inschrift der Osthofener Spange. Nach 
L. F. A. Wimmers Lesung'! lautet sie: go... furad .. de . ofile(g?) 


1 De tyske Runemindesmaerker, S. 66 ff. 


Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


266 Feist: Runen u. Zauberwesen. 


Nach Wimmers Ansicht haben wir nur den Rest einer Iuschrift 
vor ung, die auf dem abgebrochenen Teil der Platte begann. Er 
hält daher eine Deutung fär unmöglich, im Gegensatz zu R. 
Henning!, der das Wort furad als »Furt, Fahrt» deutet, den 
Zwischenraum mit lodaro »der Nichtigkeiten» ausfällen will und 
fileg (faleg) zu ahd. felhan Ȋbergeben> stellt. Er gibt den Sinn 
der Inschrift zweifelnd als »Gute Fahrt barg ich fär ....» wieder, 
ist sich aber der Unzuverlässigkeit seiner Deutung bewusst. Doch 
ist eine Erklärung der Inschrift nicht so aussichtslos. Nehmen 
wir mit Wimmer an, dass ihr erster Teil durch die Zerstörung 
der unteren Hälfte der Spangenplatte weggefallen ist, so könnte 
dort der Name des Runenritzers gestanden sein und das erhaltene 
g0 . . wäre, als gol ergänzt, der Schluss der uns jetzt wohlbekann- 
ten Beschwörungsformel. Was nunmehr folgt, kann allerdings 
nicht als zusammenhängendes Wortganze aufgefasst werden, son- 
dern gehört in die Kategorie des wohlbekannten Buchstabenzau- 
bers, äber den A. Dieterich gehandelt hat”. Buchstaben in al- 
phabetischer Reihenfolge und in Umstellung, ja selbst das ganze 
Alphabet werden mit mannigfachen Kinsteleien (auf den Kopf 
stellen u. s. w.) auf Gefässen, Tafeln, Platten, Scherben u. s. w. 
in griechischer, etruskischer und lateinischer Schrift angetroffen. 
Es kann kein Zweifel daräber bestehen, dass damit magische 
Wirkungen erzielt werden sollten. Unter diesem Gesichtspunkt 
glaube ich auch die Runen der Osthofener Spange erklären zu 
därfen. Der Anfang des Futharks, des Runenalphabets, ist mit 
Umstellung darin enthalten, nämlich die Runen: f u 7 a; auch 
der Schluss des Futharks o d ist anzutreffen. HEinen Sinn können 
wir aus diesen Buchstaben nicht herausbringen, weil eben von 
vornherein keiner darin enthalten war. Der Schluss der Inschrift 
der Osthofener Spange ist also in eine Reihe mit den auch sonst 
auf Runendenkmälern anzutreffenden Buchstabenserien zu stellen, 


1 Die deutschen Runendenkmäler, S. 70 ff. 

? Die Aufsätze sind wiederabgedruckt in >Kleine Schriften» (1911): 
A.B.C-Denkmäler, S. 202 ff. und Ein neues A.B.C-Denkmal, 8. 229 ff. Vgl. 
auch Magnus Olsen, Om Troldruner. Edda, B. 5 (1916), S. 225 ff. 


pigitized by (50 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Feist: Runen u. Zauberwesen. 267 


bei deren Anbringung sich der Runenritzer etwas gedacht haben 
kann oder auch nicht. Fär uns sind sie ebenso sinnlos, wie die 
häufig anzutreffende Zauberformel alu, deren Deutung bis jetzt 
nicht gelungen ist!  Anscheinend sinnlose Buchstabenfolgen 
treffen wir auch auf der Spange von Charnay (up fnbai iddan 
k? (ljiano eia) an?, die daneben das (freilich unvollständige) 
Runenalphabet enthält, das vollständig auf einem bei Vadstena 
in Schweden gefundenen Brakteat und auf dem der Themse bei 
London enthobenen Schwert steht. Auf dem Brakteat stehen vor 
dem Runenalphabet acht Runen: hava tuwa. Schon B. Salin ? 
hat die Sinnlosigkeit dieses Runenkomplexes hervorgehoben. Das 
hat allerdings die Runenforscher von Erklärungsversuchen nicht 
abgehalten. Der jängste ist von H. Pipping! Dieser erblickt 
in der undeutbaren Runenfolge des Vadstenabrakteaten ebenso 
wie in der auf der Spange von Charnay eine Buchstabenverset- 


! Aufzählung der Inschriften mit alu bei 8. Bugge, Norges Indskrifter 
I, 161 ff. Hier sind auch die Deutungsversuche verzeichnet. Der Komplex 
findet sich vornehmlich auf Brakteaten (etwa 400), die als Schutzamulette 
aufzufassen sind. Vgl. auch weiter unten. . 

? Deutungsversuch von R. Henning a. a. O. S. 47 ff., L. F. A. Wimmer 
a. a. O. 5. 77 f., Th. v. Grienberger, Zs. f. Deutsche Phil. 45, 150. 

3 De nordiska guldbrakteaterna, S. 55. — Solche sinnlosen Buchstaben- 
folgen sind häufig anzutreffen. Ein charakteristisches Beispiel ist die aus 33 
Stäben bestehende Inschrift der Spange von Fonnaas in Norwegen (S. Bugge, 
Norges Indskrifter, Bd. I, S. 50 ff.). Der Grabstein von Kylfver auf Gotland 
enthält den Komplex sueus, den S. Bugge (Norges Indskrifter, Inledning, 
S. 34 f.) vergebens zu deuten versucht hat. Auf dem Knochenstäck aus 
dem Moor von Lindholm in Schonen stehen die Zeichen aaaaaaaa RER 
nnn " bmattt, insgesamt 23 Runen und darnach die Zauberformel alu. Be- 
sonders treten die Runen a und t in sinnloser Weise in Inschriften auf; 
vielleicht weil t den Gott Tyr, und a »Gott> äberhaupt bedeutete. Weitere 
Beispiele bei M. Olsen, Om Troldruner. Edda 5, 225 ff. Uber unzusammen- 
hängende Buchstaben auf Mänzen vgl. F. Friedensburg a. a. O. S. 99 ft. 

Auf einem aus Ungarn stammenden, im Berliner Mänzkabinett auf- 
bewahrten, bis auf ein Détail völlig ibereinstimmenden Brakteatenpaar 
steht eine offenbar sinnlose Legende in Runenzeichen: tlakewtt, darunter 
die Swastika, die auf dem einen Brakteat dazu noch unter dem Tierbild 
angebracht ist (vgl. H. Schetelig, Praehist. Zs. 7, 79 f., der sie um 500 n. 
Chr. entstanden sein lässt). 

t Studier i nordisk filologi 6,3. 


pigitized by (50 gle PRINCETON UNIVERSITY 


268 Feist: Runen u. Zauberwesen. 


zung um 5 bezw. 7 Runen, sodass die beiden Komplexe umge- 
schrieben als slpdjlbd bezw. slb:dalbt zu lesen sind. Diese Kurz- 
schrift könne freilich erst entziffert werden, wenn vollständigere 
Inschriften die Lösung des Rätsels bringen. Mit E. Brate! (nach 
L. F. A. Wimmers Vorgang) bin ich der Ansicht, dass lwwa tuwa 
magische Bedeutung hat. Darauf weist auch der Reim hin, der 
sich häufig schon in antiken magischen Komplezxen findet (albula 
glandula; nec doleas nec noceas; Marcellinus de medicamentis XV, 
101) ?. Einen Sinn hat diese Buchstabenfolge ebensowenig gehbabt 
wie in dem bei Plinius, Hist. nat. XXVIII, 21 uäberlieferten car- 
men auxiliare des Cato gegen Luxation die Worte: daries dar- 
daries asia darides oder huat hauat huat ista pista sista u. 8. w. 
oder lateinisches Wortgeklingel wie sieycuma, cucuma, ucuma etc. 
(Marcellinus X, 34) oder das aus der orientalischen Magie (äber 
griech. "Afpoa&ag?) stammende lat. abracadabra, griech. axpaxavapa ?, 
neuhochd. Reime wie heile, heile, segen, morgen gibt es Regen 
u. s w.t 

Endlich ist noch der Fall zu erwähnen, wo statt einer Buch- 
stabenfolge das ganze Alphabet zu magischen Zwecken auf einen 
Gegenstand geschrieben wurde. Auch hierfäör liegen aus dem 
Altertum bereits Belege vor, die A. Dieterich ? behandelt hat. 
Ausser den schon erwähnten drei Runendenkmälern (Brakteat 
von Vadstena, Spange von Charnay, Themseschwert) gibt es noch 
zwei Inschriften, die das Runenalphabet enthalten: der im Jahre 
1903 auf Gotland gefundene Grabstein von Kylfver und ein im 


1 Östergötlands Runinskrifter, S. 167 ff. Hier wird auch eine Kritik 
der älteren Deutungen gegeben. 

? R. Heim, Inecantamenta magica. Suppl. 19 zu den Phil. Jahrb. 1892, 
S. 544 ff. 

? R. Heim, a. a. O. 8. 491. 

t Sinnlose Inschriften zu magischen Zwecken aus neuerer Zeit: Zs. 
des Vereins fär Volkskunde 8, S. 393; 13, 151 (aus Island die bekannten: 
max, piax, riax; satorarepo). 

5 a a. O. S. 202 ff. und 229 ff. A. Wuttke, Der deutsche Volksaber- 
glaube, 3 Aufl. S. 179 f. A. Audollent, Defixionum tabellae, 1904, 8. LX VII. 


PIaleen Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


Feist: Runen u. Zauberwesen. 269 


Jahre 1911 bei Grumpan, Säfvare socken gefundener Brakteat!. 
Uber den Zweck, dem das Alphabet auf allen diesen Denkmälern 
dienen sollte, kann nach A. Dieterichs Ausfährungen kein Zweifel 
bestehen: es sollte magische Wirkungen ausöben. Wenn schon 
einzelnen Buchstaben die magische Kraft innewohnt, um wieviel 
mehr ist das bei ihrer Gesamtheit, dem Alphabet, der Fall! Die 
ganze Runenreihe hat gewissermassen die konzentrierte Kraft der 
einzelnen Runen ?. Damit diese aber wirksam sei, muss bei den 
Runen eine bestimmte, unabänderliche Reihenfolge, eben der 
Futhark mit seinen drei Achterreihen (»Geschlechtern>») einge- 
halten werden. 

Nachrichten äber die Verwendung der Runen zu Zauber- 
zwecken sind uns vereinzelt bei lateinisch schreibenden Autoren 
und vor allem in verschiedenen Texten der Edda oder in jänge- 
ren isländisehen Quellen erhalten. Hrabanus Maurus erzählt uns 
bei der Erwähnung der Runen ?: cum quibus carmina sua incanta- 
tionesque ac divinationes significare procurant qui adhuc paganis 
ritibus involvuntur »Mit diesen (d. h. den Runen) sind sie in der 
Lage ihre Gesänge, Zauberlieder und Weissagungen aufzuzeichnen, 
die noch jetzt mit heidnischen Gebräuchen geäbt werden». Auch 
der dänische Geschichtsschreiber Saxo Grammaticus spricht an 
zwei Stellen + von Zaubersprächen, die mit Runen auf Holzstäben 
eingeschnitten waren. In der nordischen Mythologie gilt Odin, 
der ja in westgermanischer Namensform als Wodan auch auf 
der Nordendorfer Spange und im zweiten Merseburger Spruch als 
zauberkundiger Gott auftritt, als Erfinder und Lehrmeister des 
Runenzaubers wie jeglichen Zaubers (»Vater des Zaubers» in der 
Vegtamskvipa, 3). In den Sprächen Härs (d. h. des Erhabenen 
= Odinsgs) heisst es (Strophe 142): 


! L. Wilser, Mannus 6, 103 ff. und Th. v. Grienberger, Jahresbericht f. 
germ. Phil. 36, 135 f. 

? Auch auf mittelalterlichen Mönzen findet sich die Alphabetreihe, 
wenn auch nicht vollständig; vgl. F. Friedensburg, a. a. O. ABC-Mänzen, 
S. 105 f. : 

? Opera 333. 

$ p. 38 und p. 128. 


DIaleen Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


270 Feist: Runen u. Zauberwesen. 


Runar mont pa finna es fadi fimbolpulr 
ok rädna stafi, ok gordu ginnregin 
mäigk störa stafi, ok reist hroptr regna. 
migk stinna stafi, Odinn med 9sum.... 


[Das hier genannte Färben der Runen wird öfter, auch in 
Runeninschriften erwähnt. Es geschah mit roter Farbe, bei zau- 
berischer Verwendung auch mit Blut!.] Gleich darauf werden 
in den Sprächen Haärs verschiedene Arten von Zaubersprächen 
aufgezählt: Ein Zauberspruch gegen Kummer und Kränkung sowie 
jegliche Not; ein ärztlicher Zauberspruch; ein Zauberspruch, um 
das Schwert des Feindes stumpf zu machen; ein solcher, der 
Fesseln löst ?, wie der erste Merseburger Spruch, in dem von 
weisen Frauen (idisi) die Rede ist, die bei dem Zauber mitwirken; 
ein Zauberspruch, mit dessen und der Runen Hilfe ein Gehängter 
vom Baum herabsteigt und Rede steht; ein Spruch, der die 
»weissarmige Jungfrau» gefögig macht und ein solcher, der sie 
an den zauberkundigen Mann fesselt. Insgesamt werden 18 Zauber- 
spräche genannt, die den verschiedensten Zwecken dienen. Leider 
wird uns keiner von ihnen im Wortlaut auch nur angedeutet. 

Indessen kennen wir durch einen gläcklichen Zufall wenigstens 
zwei derartige Zauberspräche aus der vorchristlichen Zeit: die 
beiden sogenannten Merseburger Zauberspräche. Sie sind von 
einer Hand des 10. Jahrbunderts auf ein leeres Blatt einer latei- 
nischen MHandschrift, die jetzt dem Merseburger Domkapitel ge- 
hört, eingetragen. 

Der erste lautet im Urtext: 


Eiris sagun idisi, sazun hera duoder. suma hapt heptidun, 
suma heri lezidun, suma clubodun umbi cuoniouuidi. Insprinc hapt- 
bandum, inuar uigandum! 


Der vielfach ungedeutete Text erzählt uns von 3 Gruppen 


1 Grettissaga C. 81. Gudränarkvipa 1I, 23: Im Innern des Horns waren 
allerlei Stäbe rot eingeritzt. 

? Auch die Runen besassen die Kraft, Fesseln zu lösen. Beda, Historia 
eccelesiastica gentis Anglorum IV, 22 berichtet: comes interrogare coepit, quare 
ligari non posset, an forte litteras solutorias de qualibus fabulae ferunt 
apud se haberet. 


pigitized by (50 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Feist: Runen u. Zauberwesen. 271 


idisi, die wir wohl als die Seelen verstorbener Frauen aufzufassen 
haben !, in Zaubertätigkeit: einige verfertigen Fesseln, andere 
hemmen die Krieger, wieder andere lösen Fesseln. Daran schliesst 
sich der Wunsch an: Enteile den Fesseln, entweiche den Feinden! 
Was die Form des Spruches betrifft, so ist die epische Ein- 
leitung charakteristisch för den Analogiezauber; wie dazumal ge- 
schehen ist: im vorliegenden Falle, dass Fesseln gelöst wurden, 
so möge es auch jetzt geschehen. Die Fassung ist nicht etwa 
der Art des germanischen Zauberspruchs eigentämlich, sondern 
bei allen Völkern verbreitet; sie findet sich bereits im klassischen 
Altertum ? und lebt in Beschwörungsformeln bis auf die heutige 
Zeit fort. 
Auch der zweite Merseburger Zauberspruch beginnt mit einer 
epischen Einleitung: 
Phol ende Wodan unuorun z2i holza. 
du uuart demo Balderers uolon sin uuoz birenkit. 
thu biguolen Sinthgunt, Sunna era suwister, 
thu biguolen Frija, Uolla era suister, 
thu biguolen Wodan, so he uuola conda: 
sose benrenki, sose bluotrenki, sose lidirenki: 
ben Zi bena, bluot 2i bluoda, 
lid 2 geliden, sose gelimida sin. 
Die epische Einleitung, die »historiola>, berichtet uns von einer 
Fahrt zweier Personen; Phol und Wodan, in den Wald, bei der 
sich Balders Pferd den Fuss verrenkte. Ob unter Phol ein Gott, 
vielleicht Balder oder (schon unter christlichem Einfluss) Paulus 
zu verstehen ist, wissen wir nicht, ebensowenig, wer mit Balder 
gemeint ist. Fär einen Balderkult gibt es in Deutschland kein 
weiteres Zeugnis. Dann werden vier Zauberinnen genannt: Sinth- 
gunt, Sunna, Frija, Volla, daneben Wodan, die das kranke Tier 
besprachen. 
Die Heilung gelingt offenbar den vier Frauen nicht, sondern 


1 Erik Brate, Zs. f. deutsche Wortforschung, Bd. 13, 143 ff. 

2? R. Heim, Incantamenta magica, S. 495 ff. Herodotos, I, 132 von den 
Persern: pårjocg åvnp tapeotewg inaeidar Feoyoviny, obnv åh ixeivor kéfovar elva 
thv ixaotönv. 


pigitized by (50 gle PRINCETON UNIVERSITY 


272 Feist: Runen u. Zauberwesen, 


erst Wodan. Auch in diesem Spruch liegt ein Analogiezauber 
vor: wie es dazumal mit Balders Fohlen geschah, dessen Bein- 
verrenkung durch Besprechung seitens (der vier Zauberinnen und) 
des Gottes Wodan geheilt wurde, indem Knochen an Knochen, 
Ader an Ader, Glied an Glied gefägt wurde, so möge auch in 
vorliegendem Falle die Verstauchung geheilt werden. 

Dieser Spruch gegen Verrenkung beim Pferde muss in allen 
germanischen Ländern einst sehr verbreitet gewesen sein, wie 
sein langes Nachleben bis an die Schwelle unserer Zeit beweist. 
Wenn man bedenkt, eine wie grosse Rolle das Pferd bei unsern 
Vorvätern gespielt hat, so begreift man, dass es gerade ein Pfer- 
desegen ist, der uns als ältester und noch in ganz heidnischem 
Gewande uberliefert ist. Bis tief ins Mittelalter ist ein freier 
Mann und sein Pferd unzertrennlich. Wie heute ein altersschwa- 
cher Mann vom Gericht auf ärztliches Gutachten hin als nicht 
mehr verhandlungsfähig angesehen wird, so genägte nach mittel- 
alterlichem Recht die Tatsache, dass ein Mann nicht mehr zu 
Pferde steigen konnte, um seine körperlichen und geistigen Fähig- 
keiten als gemindert anzusehen. Wurde ein böswilliger Schuldner 
zum Einlager verurteilt — — — er musste zur Strafe bei einem 
Birger oder in einem Wirtshaus (natärlich gegen Entgelt) Quar- 
tier nehmen, bis er sich bewogen fählte, seine Schulden zu zahlen 
— 80 musste er auch sein Pferd zum Einlager mitnehmen. 

Unter den spärlichen Resten althochdeutscher Beschwörungs- 
formeln nehmen die Pferdesegen gegen verschiedene Krankheiten 
einen breiten Raum ein. Elias von Steinmeyer verzeichnet in 
seiner neuen Sammlung kleinerer althochdeutscher Sprachdenk- 
mäler sieben verschiedene Pferdesegen, von denen freilich alle 
ausser dem 2. Merseburger Spruch ganz unter christlichem Ein- 
fluss stehen. Man wollte ihn auch bei diesem nachweisen. Be- 
sonders sind es finnische Gelehrte', die diese Behauptung vertreten. 


1 K. Krohn, Finnisch-Ugrische Forschungen, Bd. 4, S. 130 ff. und Göt- 
tinger Gelehrte Anzeigen, 1912, S. 213 ff.; V. J. Mansikka, Uber russische 
Zauberformeln, 1909; R. Th. Christiansen, Die finnischen und nordischen Vari- 
anten des 2. Merseburger Spruchs. Hamina 1915: Nach alledem aber steht 


Digitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Feist: Runen u. Zauberwesen. 273 


In dem fär den Spruch bedeutungslosen Ritt Wodans in den 
Wald sei eine Nachbildung von Jesu Ritt auf einem Eselsfällen 
nach Jerusalem zu erblicken, gleichwie der deutsche Forscher 
J. Schwietering die »idisi> des ersten Merseburger Spruchs mit 
den drei Marien identifizieren wollte, die nach dem Bericht der 
Evangelien am Ostermorgen zum Grabe Christi pilgern, um den 
Leichnam des Herrn zu salben. Der Ursprung der beiden Merse- 
burger Spräche wäre demnach christlich, nur seien die christlichen 
Namen durch heidnische Bezeichnungen ersetzt worden, um dem 
Volk die Formeln mundgerecht zu machen. Derartige Fälle sind 
nun tatsächlich aus alter und jängerer Zeit bezeugt. Erzbischof 
Exanberh von York (766—791) z. B. stellt in seinem Poeniten- 
tiale fest, dass die heidnische Magie auf christliche Heilige öber- 
tragen wird: auguria vel sortes quae dicuntur falso sanctorum!. 
Umgekehrt teilt A. Chr. Bang einen norwegischen Segen gegen 
Schlangenbiss mit?, der schon cehristliches Gewand trägt, aber 
anstelle des gewöhnlichen Schlusses: >»im Namen Gottes, des Sohnes 
und des heiligen Geistes> so endet: Im: Namen Thors, Odins, 
Friggas. Die Kennerin des Segens gab an, sie habe die drei 
christlichen Begriffe durch heidnische Götternamen ersetzt, um 
jene nicht zu entweihen. Dieses Motiv kann aber bei den Geist- 
lichen der Bekehrungszeit in Deutschland nicht massgebend ge- 


der Merseburger Segen nicht ausserhalb, sondern innerhalb einer Entwick- 
lungsreihe von christlichen Sprächen. Seine Grundlage ist wohl also eine 
von der Vorstufe des Trierer Spruches abweichende Variante eines mittel- 
alterlichen lateinischen Segens, die auf eine Linie zu stellen ist mit zahlreichen 
anderen aus biblischer und apokrypher Uberlieferung schöpfenden Zauber- 
spröchen. Seine Umsetzung ins Heidnische denkt sich der Vf. (S. 206 ff.) 
in folgender Weise: ein geistlicher Schreiber hat, um die anstössige Ver- 
wendung heiliger Namen in einem Zauberspruch zu vermeiden, diese zum 
Teil durch heidnische ersetzt. Dabei ist aber Phol fär Paulus wohl erhalten 
geblieben, und Sonne und Mond (oder Abendstern) sind aus poetischen Bei- 
wörtern der Maria, die anderweitig in der Volksdichtung gelegentlich personi- 
fiziert erscheinen, äbernommen worden; Balderes ist appellativ. — Vgl. noch 
F. Ohrt, Wodans eller Kristi Ridt. Danske Studier 1916, 189 ff. (zitiert S. 275, A. 1). 

1 Haddan and Stubbs, Councils III, 424. 

2? Norske Hexeformularer og magiske Opskrifter. Skrifter udg. af Viden- 
skabselskahet i Christiania, 1901. 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXV, NY FÖLJD XXXI. 18 


bigitizes by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


274 Feist: Runen u. Zauberwesen. 


wesen sein, da die christlichen Priester doch kein Interesse daran 
hatten, die Erinnerung an die so energisch bekämpften Heiden- 
götter selbst wieder känstlich aufzufrischen, indem sie sie als bilf- 
reiche Wesen den Neubekehrten anpriesen!? Zweifelsohne sind 
die meisten unserer alten Segen und Beschwörungen christlichen 
Ursprungs und gehen mit einem grossen Teil des Zauberwesens 
auf antike Uberlieferung zuräck, wie in Vorangehendem schon 
verschiedentlich gezeigt wurde. Aber das ist noch kein Grund, 
um bei allen äberlieferten althochdeutschen Beschwörungsformu- 
laren heidnischen Ursprung abzulehnen. Bei den magischen Ru- 
neninschriften ist das jedenfalls nicht angebracht, da sie zum 
Teil in eine Zeit hinaufreichen, wo das Christentum im Norden 
auch nicht dem Namen nach bekannt gewesen sein därfte. Auch 
bestätigt uns Marcellus Burdigalensis genägend, dass zahlreiche 
vom Christentum noch nicht gefärbte heidnische Formeln in den 
germanischen Barbarenstaaten umliefen. Wenn das schon in 
romanischer und christlicher Umgebung der Fall war, warum 
soll auf deutscehem Boden die heidnische Uberlieferung bei einer 
tief in dem Volke wurzelnden Ubung so schnell erloschen sein? 

Wir haben also keinen ernsthaften Grund, das heidnische 
Alter des zweiten Merseburger Spruchs zu bezweifeln. Damit 
soll freilich nicht zugleich der heidnische Ursprung des Segens 
behauptet werden. Nicht unmöglich ist ja die Annahme, dass er 
in fräöher Zeit auf dem Wanderweg zu den Germanen gelangte 
und von ihnen in heidnisches Gewand gekleidet wurde ?. Freilich 
ist dieses aus germanischen Ländern sonst nur noch in einer 
schwedischen Fassung erhalten: 


Oden ridder ofver sten och berg, 

han rider sin häst ur vred och i led, 
ur olag och 1 lag: ben till ben, 

led till led, som det bäst var, 

när det helt var. 


! E. von Steinmeyer, Kleinere ahd. Sprachdenkmäler, 8. 368 f. 
2? G. Roethe, Sitz.-Berichte d. Berl. Akademie der Wiss. 1915, 280 denkt 
an selbständige Parallelbildungen des heidnischen und christlichen Typus. 


pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Feist: Runen u. Zauberwesen. 275 


In England, Dänemark und Norwegen ist Christus täberall 
an Stelle Wodan-Odins getreten; auf dem Kontinent auch der hl. 
Simeon. Vielfach reiten zwei Personen äber die Heide: in Schwe- 
den Maria und Joseph auf der Reise nach Ägypten; in Norwegen 
Christus und Petrus; Jesus und Maria auf dem Kontinent u. s. w. 
In einer altertämlichen norwegischen Fassung des Pferdesegens 
reiten Jesus und St. Michael zusammen; hier ist St. Michael der 
Heilende: 


Jesus og St. Mekkel red St. Mekkel afsteg 
paa sine dyre Veie satte Ben i Ben, 
red Vred Kjöd i Kjöd, 

i den venstre (höire) Hud i Hud 
Folefoden sin. Haar i Haar. 


In einer anderen norwegischen Fassung reitet Jesus und 
der »>Herr> zusammen. Da in der nordischen Dichtung Balder 
später appellativisch fär »Herr» gebraucht wird, so ist vielleicht 
unter dem »Herrn>»> der Gott Balder verstanden. Ist das richtig, 
so hätten wir auch hier noch einen Nachklang des heidnischen 
Altertums zu verzeichnen !. 

Freilich ist der bodenständige Ursprung der nordischen Fas- 
sungen Uberhaupt umstritten. So vertritt ein Forscher?, der den 
Faseungen des aus Schweden nach Finnland und aus Deutschland 
nach Esthland eingewanderten Verrenkungssegens nachgespärt hat, 
neuerdings den Standpunkt, den schon der finnische Gelehrte 
K. Krohn ? vertreten hatte: der Spruch ist eine Nachbildung ent- 
sprechender christlicher Segen, und alle nordischen Spräche sind 
zumeist erst im Mittelalter von Deutschland nach dem Norden 
gelangt. 

Wir haben die gänzliche Ausschaltung heidnischer Öber- 
lieferung abgelehnt. In dieser Ansicht macht uns auch die Tat- 


1 Ein Anklang an die heidnische Fassung des Zauberspruchs findet 
sich in einer noch ungedruckten dänischen Variante, die von F. Ohrt, Danske 
Studier 1916, 189 ff. mitgeteilt wird, in der Dreiteilung: da segen (= signede) 
Christ, da segen Kors, da segen sielff S. Maria. 

? R. Th. Christiansen a. a. OQO. 

2? K. Krohn, a. a. 0. 


Go gle PRINC ETON UNIVER SITY 


276 Feist: Runen u. Zauberwesen. 


sache nicht wankend, dass der in den letzten Jahren aufgefundene, 
in der Aufzeichnung mit den Merseburger Sprächen gleichaltrige 
Trierer Spruch ! eine christliche Variante des Verrenkungssegens 
bietet. Er lautet so: 


Quam Krist endi sancte Stephan zei ther burg 2i Saloniun: 
tha uuarth sancte Stephanes hros entphangan. Soso Krist gibuozta 
themo sancte Stephanes hrosse thaz entphangana, so gibuogi ihc it 
mit Kristes fullesti thessemo hrosse. Pater noster. Uuala Krist, 
thu geuuertho gibuogian thuruch thina gnatha thesemo hrosse thaz 
antphangana atha thag spurialza, sose thu themo sancte Stephanes 
hrosse gibuoztos 2 thero burg Saloniun. Amen. 


»Christus und der hl. Stephan kamen zur Stadt Saloniun 
(= Jerusalem ?); da wurde des hl. Stephans Pferd »verfangen> 
(= lat. infusum)?. Sowie Christus dem Pferde des hl. Stephan 
die Krankheit heilte, so möge ich sie mit Christi Hilfe diesem 
Pferde gutmachen. Vaterunser. Wobhlan, Christus, wärdige du 
durch deine Gnade diesem Pferde die Krankheit oder das Hinken 
zu bessern, wie du das Pferd des hl. Stephans heiltest in der 
Stadt Saloniun. Amen.» 


Der Trierer Spruch zeigt uns keine Spur von heidnischen 
Vorstellungen mehr; er hat rein christlichen Vorstellungskreis. 
Schon länger bekannt ist eine christliche Parallele ? zu diesem 
Spruch, die vielleicht das Vorbild fär ihn bildete: Petrus, Michahel 
et Stephanus ambulabant per viam, sic dixit Michahel: Stephani 
equus infusus, signet illum deus, signet illum Christus, et erbam 
comedat et aquam bibet. 

Der hl. Stephan gilt vielerorts als Pferdeheiliger, wie von 
W. v. Unwerth betont worden ist +; das erklärt die Erwähnung 
dieses sonst wenig hervortretenden Heiligen in einem Pferdesegen. 


1 F. W. E. Roth und Edw. Schröder, Althochdeutsches aus Trier. Zs. 
f. d. Altertum 52, 169 ff. W. Braune, Beiträge 36, 551 ff. E. v. Steinmeyer, 
Die kleineren ahd. Sprachdenkmäler, S. 367 ff. 

? Die Pferdekrankheit, die das Tier >verfangen» macht, soll Starrkrampf 
gewesen sein nach K. Miällenhoff und W. Scherer, Denkmäler deutscher Prosa 
und Poesie, Bd. II, 3. Aufl. 8. 304 und E. v. Steinmeyer a. a. O. 8. 369 f. 
An eine Entzändung im Fussgelenk denkt E. Schröder, Zs. f. deutsches Alter- 
tum, Bd. 52, S. 179. 

3 Mitgeteilt von J. Grimm, Deutsche Mythologie, 4. Aufl., 8. 1083. 

t Zs. f. deutsches Altertum, 53, S. 195. 


PIaleen Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


Feist: Runen u. Zauberwesen. 277 


Offenbar sind also sehr fräh schon die heidnischen »incanta- 
tiones> durch Nachbildungen lateinischer Segen aus christlichem 
Vorstellungskreis verdrängt worden. Die Vorlagen der verschie- 
denen Spräche aus althochdeutscher Zeit sind uns freilich in der 
Mehrzahl der Fälle nicht erhalten. Aber ein weiteres lehrreiches 
Beispiel einer fast sklavischen Abhängigkeit eines deutschen Segens 
von seinem lateinischen Vorbild bietet ein von Marcellus Burdiga- 
lensis (im Buch X, 35) mitgeteilter Spruch gegen weiblichen Blutfluss: 
»Stupidus in monte ibat, stupidus stupuit!; adjuro te, matrix, ne 
hoc wiracunda suscipias>; pari ratione scriptum ligabis. 

Die aus einem heute nicht mehr vorhandenen Strassburger 
Kodex stammende althochdeutsche Fassung lautet: 

Tumbo saz in berke, , 

mit tumbemo kinde en arme. 

tumb hiez der berch, 

tumb hiez taz kint: 

ter heilige Tumbo uersegene tiusa uunda. 
Ad stringendum sanguinem: 

Strittig ist, wer unter dem Stupidus, ahd. Tumbo zu verste- 
hen ist; ein heidnischer Gott oder Christus, wie Mansikka will? ? 
Hat vielleicht der Ausdruck stupuit mechanisch dem Gleichklang 
zu Liebe ein stupidus nach sich gezogen? Dachte man etwa an 
die heilige Einfalt? Klarheit daräber zu erlangen, wird schwer 
sein. Statt stupidus heisst es in einem ähnlichen Spruch aus einem 
Berner Codex des 10. Jahrhunderts ?: 

Stulta femina super fontem sedebat 

et stullum infantem in sinu tenebat, 

sticcant montes, siccant valles, 

siccant venae, vel quae de sanguine sunt plenae. 
Es liegt nahe, an die Mutter Gottes mit dem Jesuskind zu denken, 
wie Mansikka es tut; aber die näheren Beziehungen bleiben dunkel. 
Es kann auch hier nicht meine Aufgabe sein, ihnen weiter nach- 
zuspären; meine Absicht war nur, die Abhängigkeit der althoch- 

! Der terminus technicus för das Stehen des Blutes. 


2? A. a. O. S. 69 ff. 
? Heim a. a. O. 8. 498. 


Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


278 Feist: Runen u. Zauberwesen. 


deutschen Beschwörungsformeln von lateinischen Vorbildern an 
einem durchsichtigen Beispiel zu zeigen. 

Die Abhängigkeit erstreckt sich bis auf den Wortlaut; denn 
wenn eine Zauberformel wirksam sein soll, so darf an dem her- 
kömmlichen Ausdruck nichts geändert werden. Fär den primitiv 
denkenden Menschen hat das Wort eine viel höhere Bedeutung 
als fär uns; im Wort ist die Zauberkraft enthalten, einerlei, ob 
es fär den Sprechenden einen Bedeutungsinhalt hatte oder nicht. 
Nur der geheiligte Brauch war entscheidend. 

Freilich musste zum Wort die Handlung hinzutreten, um 
den Zauber wirksam zu machen; denn auf dem Parallelismus von 
Wort und Tat beruht die Zauberkraft!. Welche Zauberhandlungen 
nun das Rezitieren der Spsäche begleiteten, wird nur selten an- 
gegeben. In der Trierer Handschrift, aus der die oben (S. 276) 
mitgeteilte Zauberformel stammt, findet sich bei einem Segen ge- 
gen Bandwurm folgende Anweisung: 


Si quis homo vel equus vel aliud pecus habet illum vermem 
qui dicitur talpa: accipe illum ac converte in orientalem plagam 
in decrescente luna. tuumque dextrum pedem pone super illius 
dextrum pedem et dic in eius aurem subscriptam sententiam cum 
dominica oratione, et post semel dictum gira eum per dextram 
partem ac sic iterum sicut prius feceras. iterumque gira sicque 
facias tercia vice etc etc. 


>Wenn irgend ein Mann oder Pferd oder anderes Tier den 
»Talpa»-wurm hat, so fasse ibn an und stelle ihn bei abnehmendem 
Mond nach Osten, setze deinen rechten Fuss auf jenes rechten 
Fuss, raune ihm den untenstehenden Satz mit dem Vaterunser 
ins Ohr und drehe ihn nach einmaligem Sprechen rechts herum. 
Dann tue noch einmal wie zuvor, drehe ihn wieder herum und 
tue das Gleiche zum dritten Mal u. s. w.» 


Vereinzelt ist die Zauberhandlung auch bei altdeutschen Se- 


gen angedeutet: bei einem Spruch gegen Pfederähe aus einer 
Pariser Handschrift ', wo es heisst: 


! G, Roethe, zu den altdeutschen Zaubersprächen. Sitz.-Ber. der Berl. 
Ak. der Wiss. 1915, S. 279. — Beispiele bei K. Beth, Religion und Magie 
bei den Naturvölkern, S. 67 ff. und passim. 

? Abgedruckt bei E. von Steinmeyer a. a. O., S. 373. 


Go gle PRINC ETON UNIVER SITY 


Feist: Runen u. Zauberwesen, 279 


nu ziehez da bi fiere, 

tu rune imo in das ora, 

drit es an den cesewen fuoz: 
so wird imo des errehten buoz. 


»Nun zieh' es (das Pferd) an allen Vieren, raune ihm in 
das Ohr, tritt es auf den rechten Fuss: so wird ihm Besserung 
der Rähe.> 


Aus derselben Handschrift stammt ein auch an anderer 
Stelle erhaltener altdeutscher Spruch gegen Fallsucht!, der eine 
lateiniseche Anweisung trägt, derzufolge der Besprecher zu dem 
am Boden liegenden Kranken hinzutreten, von seiner linken nach 
seiner rechten Seite schreiten und täber ihm stehend dreimal den 
nun folgenden deutschen Spruch sagen solle. Die Zauberhand- 
lung wird auch in anderen Spräöchen wie im Mänchner Wurm- 
segen, im altengliscehen Bienensegen u. s. w. angedeutet. 

Wir därfen also sicher sein, dass wie anderwärts ? die sym- 
bolisehe Handlung die Rede beim altgermanischen Zauberwesen 
begleitete. Das reicht vermutlich in die älteste Periode der Mensch- 
-heit zuröäck, wo das Wort die Gebärde verlangte, um verstanden 
zu werden. Auch späterhin bleibt die sinnfällige Handlung ein- 
drucksvoller als das blosse Wort, obwohl natärlich auch der Sinn 
der Gebärde allmählich verblassen kann, ganz wie der des Wortes. 
Aus der nordischen Dichtung besitzen wir z. B. in den Spriächen 
Härs eine Nachricht, wie die Zauberwirkung der Runen durch 
Gebet und Opferhandlungen verstärkt wird, wenn es Str. 144 
heisst: 

Veiztu hve rista skal, veiztu hvå räbpa skal? 
veiztu hve få skal, = veiztu hväö freista skal? 


veiztu hvöe bipja skal, veiztu hvö blöta skal? 
veiztu hvö senda skal, veiztu hvö soa skal?'? 


! Abgedruckt bei E. v. Steinmeyer, a. a. O., S. 380. 

? Vgl. den aus dem Nachlass- von H. Wendland in den Neuen Jahr- 
bäöchern, Bd. 37, S. 233 ff. veröffentlichten Aufsatz: Symbolische Handlungen 
als Ersatz oder Begleitung der Rede. 

8 Die Zitate aus den Eddaliedern nach B. Sijmons, Die Lieder der 
Edda, Halle a. S. 1906. 


Go gle PRINCETON UNIVERSIT 


280 Feist: Runen u. Zauberwesen. 


Schliesslich können Symbole die Zauberzeichen vertreten, so dass 
diese garnicht zur Anwendung kommen. 80 ist wohl die bekannte 
Stelle der Edda in den Sigrdrifumol 5 aufzufassen, wo Sigrdrifa 
(= Brunhild) dem Sigurd (= Siegfried) den minnisveig (Erinne- 
rungstrank? Weisheitstrank?) reicht, ein Horn voll Met, womit 
sie ihn an sich fesselt. 

Björ förek per, brynpings apaldr, 

magne blandenn ok megentire; 

fullr es ljöba ok liknstafa, 

göpra galdra ok gamanröäna. 

Magische Runen werden hier nicht verwendet; an ihre Stelle 
ist offenbar der sie begleitende Spruch getreten, der dem Trunk 
die Kraft der Runen verliehen hat. Man braucht nicht anzu- 
nehmen, dass dag Bier mit Stengeln von Kräutern gewiärzt wurde, 
auf denen Runen eingeritzt waren!. 

Es ist mir äberhaupt fraglich, ob dem Bier urspränglich 
magische Kraft innewohnt, oder ob wir es hier nicht mit einer 
volksetymologisehen Umdeutung zu tun haben. Bereits im Ur- 
nordischen fiel das Wort fär Bier alup (= dän. schwed. öl) mit 
Verlust des pb zusammen mit dem runischen Komplex alu, von 
dessen magischer Bedeutung schon die Rede war (S. 267). Mög- 
licherweise ist man durch dieses Zusammentreffen darauf gekom- 
men, einem ganz gewöhnlichen Nahrungsmittel Zauberkraft zu- 
zuschreiben, die es allenfalls doch nur durch Besprechen haben 
konnte. Darauf föhrt mich der Inhalt der Strophe 7, der zweiten 
der langen (Strophe 6 bis 19 umfassenden) Reihe, nach allge- 
meiner Auffassung später eingeschobener Strophen, die in den 
Sigrdrifumdl nunmehr folgen. "Es ist darin von >»Bierrunen> 
die Rede: 

Olränar skalt[u] kunna, ef [pö] vill annars kv&n 
velet pik i trygp, ef [pö] truer; 

a horne skal [per] rista ok a handar bake, 

ok merkja ä nagle Naub. 


1 H. Gering, die Edda. $S. 212, Anm. 9. 


Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


Feist: Runen u. Zauberwesen. 281 


Man sieht auf den ersten Blick, dass der Inhalt der Strophe mit 
dem >»Bier» wenig zu tun hat. In der Vorlage eines för uns 
verlorenen Lehrgedichts äber die Verwendung der Runen zu ma- 
gischen Zwecken war ursprönglich wohl die Rede von alu-Runen, 
was der Abschreiber in jängerer Gestalt als olrånar, wie es im 
Eddatext heisst, wiedergab, da ihm der Runenkomplex alu nicht 
mehr bekannt war. Der Sinn der Strophe wird aber sofort klar, 
wenn wir im Anfang statt »Bierrunen» alu-Runen einsetzen. 
Dieser Runenkomplex sollte offenbar den Gast vor etwaigem Gift- 
trank der Frau des Gastfreunds schätzen; darum soll er ihn auf 
das Trinkhorn und den Ricken der Hand, die jenes hält, ritzen 
und zur grösseren BSicherheit noch die »Notrune»> + auf den 
Fingernagel. Der Runenkomplex alu diente als Schutzzauber; 
dies geht aus dem Umstand hervor, dass er vornehmlich auf 
Brakteaten angebracht ist — man kennt iäber 400 solche mit der 
Inschrift alu —, die zweifelsohne als Amulette dienten !?. 

In den andern eingeschobenen Strophen ist nun von rich- 
tigem Runenzauber die Rede. Ich greife einzelne Strophen heraus: 


6. Sigräönar [pö] skalt kunna, ef [pu] vill sigr hafa, 
ok rista ä hjälte hjors, 
sumar a vetrimom, <sumar ä valbostom, 
ok nefna tysvar Ty. 


8. Bjargräönar skalt[u] kunna, ef [pä] bjarga vill, 
ok leysa kind frå konom; 
a löfom [per] skal rista ok of libo spenna 
ok bipja diser duga. 


9. Brimränar skalt[u] kunna, = ef [pö] vill borget hafa 
ä sunde seglmorom; 
ä stafne skal ber rista ok ä stjörnarblabe 
ok leggja elde i or. 
[esa sva bratr breke nä svä blaar unner, 
pö keomsk[tu] heill af hafe.] 


! Der Name einer Walkyre Qlriän in der Vöglundarkviba wie auch der ahd. 
Eigenname Alaruna, Alurun (Förstemann, Altdeutsches Namenbuch I, 2. Aufl., 
Sp. 54) haben ebenfalls nichts mit dem Wort för »Bier> zu tun; vielmehr 
steckt auch hierin das magische Wort alu. 


Go gle PRINCETON UNIVERSIT 


282 Feist: Runen u. Zauberwesen. 


10. Limräönar skalt[u] kunna, ef [pö] vill l&kner vesa, 
ok kunna sör at sea; 
ä berke skal [per] rista ok ä barre vipar, 
peims läta austr limar. 


Aber auch auf andern Gegenständen als Holz werden Runen an- 


gebracht, um Zauberwirkung zu erzielen: 
15. skilde kvap ristnar = [peims stendr] fyr skinande gobe 
eyra Arvakrs ok ä Alsvinz höfe, 

pvi hvöle es snysk und reib Hrungnes bana, 

Sleipnes tonnom = ok a slepa fjotrom, 


1 fl Bo 


16. ä bjarnar hramme ok ä Braga tungo, 
ulfs kloom ok ä arnar nefe, 
blöbgom v&ngjom ok ä bruar sporbe, 


lausnar löfa ok ä liknar spore, 


& DS DN 


17. a glere ok ä golle ok ä gumna heillom, 
vine ok 1 virtre = ok ä vilesesse, 
Gungnes odde ok a Grana brjöste, 


nornar nagle ok a nefe uglo. 


1 oo fo 


Mit dem Inhalt der letzten Strophen gewinnen wir den Anschluss 
an das Zauberinventar, von dem bereits (oben S. 258) die Rede 
war. Auf all den Gegenständen, die zum Handwerkszeug einer 
Zauberin gehörten, wurden zur Erhöhung der magischen Wirkung 
Runen eingeritzt!. FEinzelne Runen hatten besondere magische 


1 Auch im zweiten Gudrunlied der Edda finden wir Runen und Zauber- 
utensilien zusammen genannt, wenn Grimhild den Vergessenheitstrank för 
Gudrun bereitet: 


22. Förbe mer Grimhildr full at drekka 
svalt ok särlekt, nö sakar mynbak; 
pat vas of auket jarbar magne, 
svalkoldom s& ok sonardreyra. 


23. Vöro I horne <hverskyns stafer 
ristner ok ropner, räba ne mättak: 
lyngfiskr lagar, lands Haddingja, 
ax öskoret, innleip dyra. 


24. Vöäro beim björe bol merg saman: 
urt alz vibbar ok akarn brunnen, 
umbdogg arens, ibrar blötnar, 
svins lifr soben — = bvit sakar deyfpe. 


pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Feist: Runen u. Zauberwesen. 283 


Kraft: Skirnesmöol, Strophe 37 wird die Rune Pp, im Nordischen 
»'Thurs» d. h. Riese benaunnt, als solche erwähnt!. Dadurch wird 
die Riesentochter Gerd endlich der Werbung Freyrs zugänglich 
gemacht, weil sie offenbar einem so mächtigen Zauber nicht zu 
widerstehen vermag: 

Purs ristk bör ok pria stafe: 

erge [ok] spe [ok] öpola; 

sva ek pat af rist, sem ek pat ä reist, 

ef gervask parfar bess. 
Hier erfahren wir weiter, dass andere Runen, die nicht genannt 
werden, die Kraft besassen, Wollust und Ungeduld bis zum Wahn- 
sinn bei dem Bezauberten in Verbindung mit der vorangehenden 
Verwänschung hervorzurufen. Die Lösung des Zaubers geschieht 
dann, wenn das Mädchen gefägig ist, auf höchst einfache Weise, 
indem die Zauberrune abgeschabt wird. Das vermag freilich mit 
Erfolg nur der zu tun, der durch Einritzen der Runen den Zauber 
bewirkt hat, nicht jeder Beliebige. BSonst wäre die Lösung vom 
Runenzauber ja eine zu leichte Sache gewesen. 

Doch nicht nur Zauberwirkungen werden nach eddischen 
Berichten mittels der Runen bewirkt, sondern auch känftige 
Ereignisse aus ihnen geweissagt. So hören wir in den Atlamol, 
wie Hagnis Gattin, hier Kostbera (d. h. Speisespenderin) genannt, 
die von Gudruns Hand geritzten, aber von einem der Boten Atlis 
gefälsehten Runen zu deuten versucht: 

9. Kend vas Kostbera, «kunne skil räna, 
inte orbstafe at elde ljösom; 
g&ta varb tungo 1 göma bäpa: 
voro svä viltar, at vas vant at rapa. 


11. rep ek b&r röänar es reist bin syster: 
bjort hefr pör eige bobet i sinn betta. 


12. Eitt ek mest umdromk: <mäkat enn hyggja, 
hvat på varp vibpre, es skylde vilt rista; 


! Die Rune P scheint sich zu Zauberzwecken auf Island besonderer 


Beliebtheit erfreut zu haben, wofär noch Zeugnisse aus dem 17. Jhdt. vor- 
liegen. O. Davidsson, Zs. des Vereins för Volkskunde, 13, 8. 163. 


PIaleen Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


284 Feist: Runen u. Zauberwesen. 


sva vas ä visat, sem under v&re 
bane ykkarr beggja, ef bräpla kv&emepb. 
[vant es stafs vife, epa valda aprer.] 


Aus den vorangegangenen Beispielen ersehen wir, dass die 
Runen allen Zweigen des Zauberglaubens dienten, als apotro- 
päische wie als schädigende Mittel, ferner zur Deutung der Zu- 
kunft verwandt wurden. Wenn die Germanen den Schriftzeichen 
solche ibernatärliche Macht zuschrieben, 8o standen sie ihnen 
mit der Geistesverfassung aller primitiv denkenden Menschen 
gegenäber, die sich in keiner Lebenslage der mystischen An- 
schauungsweise entziehen können, und selbst die einfachsten 
Dinge und Erscheinungen als öbernatärlich und zauberisch wirk- 
sam ansehen. Der urspränglich denkende Mensch aller Völker 
und Zeiten erblickt magische Wirkungsmöglichkeiten und Zusam- 
menhänge, die der nächternen Objektivität der höher Gebildeten 
vollkommen unverständlich sind. Da diese Anschauungsweise 
nicht auf primitive Kulturen beschränkt ist, sondern sich bis auf 
unsere Zeit in den tieferen Schichten aller Völker erhalten hat, 
so ist eg nicht äberraschend, dass der Gebrauch der Runen zu 
Zauberzwecken nicht zugleich mit dem Aufhören ihrer sonstigen 
literarisechen Verwendung untergegangen ist. In Deutschland frei- 
lich, wo diese schon in vorgeschichtlicher Zeit aufgehört hat, hat 
sich die Verwendung der Runen zu Zauberzwecken auch nicht 
in die historische Zeit hinäbergerettet; wohl aber im Norden, wo 
das Runenalphabet bis ins 16. Jahrhundert zu literarischen Zwecken 
verwendet wurde. Auf der Insel Gotland lässt sich die Kenntnis 
der Runen aus Inschriften bis zum Jahre 1695 nachweisen, in 
Dalekarlien bis 1859 und noch heute soll es dort runenkundige 
alte Leute geben!. Auch in Jätland sowie auf Island wurden 
die Runen zu Zauberzwecken bis tief in die Neuzeit verwendet ?. 


1! O. von Friesen, Runorna i Sverige, S. 30 f. 8. Erixon, Fataburen, 
1915: Runinskrifter från Dalarna, S. 147 ff. A. Noreen, Spridda Studier, 3. 
Sammlingen, S. 48 ff. und Fornvännen 1917, S. 36 ff. 

? L. F. A. Wimmer, Segnderjyllands Runemindesmeerker, S. 58 f. und 
O. Davidsson, Zs. des Vereins för Volkskunde, Bd. 13, S. 150 ff. 


pigitized by (50 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Feist: Runen u. Zauberwesen. 285 


Das Gebeimnisvolle, das die Runen fär die grosse Menge 
der Germanen besassen, die äbernatärliche Kraft, die ihnen inne- 
wohnen soll, erklärt auch ihre Benennung. Das Wort »Rune» 
hatte urspränglich, wie auch die Etymologie lehrt, den Sinn von 
»Zauberlied>, den es in der altenglischen und altnordischen Volks- 
dichtung noch aufweist. Die alten Germanen erblickten in den 
Runen also weniger ein Werkzeug fär schriftliche Mitteilungen, 
wofär die weitaus meisten von ihnen auch kein Bedärfnis be- 
sassen, sondern ein magisches Instrument. In der Bedeutung 
»Zauberlied>, dann »Lied> iäberhaupt, ist das Wort runo von den 
Germanen zu den Finnen gewandert!, die auch in ihrem Zauber- 
wesen (wie in vielen ihrer religiösen Vorstellungen und in noch 
anderer Hinsicht) unter germanischem HEinfluss standen. Die 
Zauberlieder der Finnen und Esthen bilden daher eine wichtige 
Ergänzung? der därftigen germanischen Quellen fär den Zauber- 
glauben unserer Altvordern. 

Was in den vorangehenden Ausfährungen täber das behan- 
delte Gebiet, den altgermanischen Zauberglauben, mitgeteilt wird, 
ist im Verhältnis zu der grossen Rolle, die er einst gespielt hat, 
nur wenig. Aber es ist zu bedenken, dass uns aus der heidnisch- 
germanischen Zeit keine Originalquellen weder germanischer noch 
klassischer Herkunft vorliegen. Gegenäber dem Reichtum der 
indischen Uberlieferung, die im Atharva-Veda ein ausgebildetes 
Ritual des Zauberwesens besitzt, gegenäber den immerhin noch 
reichlich fliessenden Nachrichten öäber diese Seite des religiösen 
Lebens bei Griechen und Römern, sind die Stellen bei klassischen 
Schriftstellern, die sich mit dem Zauberglauben und Zauberritual 
der alten Germanen befassen, nur sehr därftig. Sie selbst haben 
in ihrer heidnischen Zeit keine geschriebene Literatur besessen; 
jedenfalls ist uns so gut wie nichts davon erhalten. Die einzigen 


1 V, Thomsen, Uber den Einfluss der germanischen Sprachen auf 
die finnisch-lappischen, S. 167. E.N. Setälä, Finnisch-Ugrische Forschungen, 
Bd. 13, S. 442 f. T. E. Karsten, Germanisch-Finnische Lehnwortstudien, S. 56. 

2? Behandelt in den auf 8. 272, Anm. genannten Schriften von Krohn, 
Mansikka und Christiansen. 


pigitized by (50 gle PRINCETON UNIVERSITY 


286 Feist: Runen u. Zauberwesen. 


schriftlichen Denkmäler aus der vorchristlichen Zeit der Germanen 
sind die Runeninschriften, von denen eine Anzahl hier in Be- 
tracht kommender im Vorangehenden behandelt ist. Da sie die 
alleinigen Originalzeugnisse fär das Zauberwesen unserer Vorfahren 
darstellen, sind sie uns ganz besonders wertvoll. Ich betrachte 
eg als einen schätzbaren Gewinn, die auf deutschem Boden zu 
Tage getretenen als Zeugen fär den Zauberglauben der alten 
Germanen gewonnen zu haben, da die sonstigen Zeugnisse aus- 
nahmslos aus christlicher Zeit stammen und bis auf die beiden 
Merseburger Spräöche ganz christliches Gepräge tragen. Die Wich- 
tigkeit der Runendenkmäler fär den Schriftzauber im allgemeinen 
hat öbrigens bereits einer der berufensten Forscher auf dem Ge- 
biet des alten und jängeren Aberglaubens, Albrecht Dieterich, 
betont!. »Im Anfang aller Literatur war das Zauberzeichen und 
das Zauberlied. Die Verwendung der Buchstaben als Zauber- 
zeichen fäöhrt uns an die Schwelle jener Zeiten, da es eine ge- 
heime grosse Kunst war, die Schriftzeichen zu handhaben, und 
zu der volkstämlichen Anschauung, die jedes Schriftzeichen als 
ein materiell wirksames ansieht und den geschnittenen, geritzten 
Stab, den Buchstaben als einen Zauberspruch behandelt. Wir 
sehen hier bisher im Gebiete der germanischen Völker tiefer als 
in dem der antiken. Wir wissen es da besser, wie einst der 
Zauber geknäpft war an das geheime wunderkräftige Zeichen, 
und dies magische Zeichen war die runa, »die bald Gläck bald 
Ungläck brachte, die gegen alle Widerwärtigkeiten des Lebens 
schirmte und feite». (E. Mogk, Germ. Mythologie.)» 

Diese Auffassung des Zweckes der Runen hat bei germa- 
nistischen Forschern, die sich mit der Erklärung der ältesten 
Runendenkmäler befassten, bisher nicht die erforderliche Beach- 
tung gefunden. Erst Magnus Olsen hat in den eingangs dieser 
Abhandlung genannten Schriften eindringlicher auf den Zauber- 
zweck vieler nordischer Runeninschriften hingewiesen. BSeinen 


1! A B C-Denkmäler. Wieder abgedruckt: Kleine Schriften, Kap. 13 
S. 226. 


Digitized by (50 gle : PRINCETON UNIVERSITY 


Brate: Merseburg-besvärj. 287 


Ausfährungen schliesse ich mich ganz an und hoffe sie auch 
fär die meisten der auf festländisehem Boden zu Tage getre- 
tenen Runeninschriften im Voranstehenden als geltend erwiesen 
zu haben. 


Berlin. Sigmund Feist. 


Andra Merseburg-besvärjelsen. 


På det ursprungligen tomma försättsbladet av en handskrift 
från 800-talet i domkapitelsbiblioteket i Merseburg har en hand 
från 900-talet nedskrivit ett par besvärjelser på fht., som utgöra 
en av de få källorna för kunskap om forntysk mytologi och allt 
sedan sitt första offentliggörande av J. Grimm! dryftats av tal- 
rika vetenskapsmän, till vilkas område de hört. I den första an- 
ropas idisi, diser, i egenskap av valkyrior, vilka skola befria 
krigsfången från hans fjättrar, den andra skall bota vrickning 
och nämner flera gudomligheter vid namn. Det är denna andra 
Merseburg-besvärjelses tolkning, som skall bli ämnet för den föl- 
jande framställningen. 

Den andra Merseburg-besvärjelsen lyder sålunda: 


Phol ende Uuodan vuorun zi holza, 

dö uart demo balderes volon sin vuoz birenkict 
thö biguolen Sinhtgunt Sunna era suister 

thä biguolen Friia Volla era suister 

thä biguolen Uuodan sö hö uuola conda 

söse böenrenki söse bluotrenki 

söse lidirenki 

ben zi bena bluot zi bluoda 

lid zi geliden söse gelimida sin. 


1 J. Grimm, Öber zwei entdeckte Gedichte aus der Zeit des deutschen 
Heidenthumes i Abhandl. d. pbil.-hist. Classe d. Academie zu Berlin 1842, 
1—24, med faksimile (Kl. Schr. 2, 1865). Besvärjelserna upptäcktes av Waitz 
år 1841. 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXV, NY FÖLJD XXXI. 


NE Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


288 Brate: Merseburg-besvärj. 


vilket tills vidare kan översättas sålunda: 


Phol och Wuodan foro till skogs; 
då blev på herrens fåle hans fot vrickad. 


Då signade honom Sinhtgunt, Sunna hennes syster; 
då signade honom Friia, <Volla hennes syster; 
då signade honom Wuodan, som han väl kunde, 


såväl benvred som blodvred, 

så ock ledvred; 

ben till ben, blod till blod, 

led till led, som om limmade de vore. 


Handskriften saknar längdtecken och stora begynnelsebok- 
stäver samt tecknar även v med ul. 

Handskriftens birenkict rättas allmänt till birenkit, men för- 
svaras av Th. v. Grienberger?, dock utan ändring av betydelsen, 
Sinhtgunt rättas till Sinthgunt, vilken rättelse skall nedan ytter- 
ligare behandlas. Språket är frankiskt, om ock närmare bestäm- 
melse svår ?, Braune' anser det för östfrankiskt. 

Huvudsvårigheterna vid tydningen, varom den livligaste 
striden forskarne emellan stått, erbjuder tolkningen av Phol och 
balderes. 

Besvärjelsen är alltigenom allittererad med undantag av 
söse lidirenktz, som därför troligen är en senare tillsats, orsakad 
av att man ansåg dylik vrickning nämnd i sista långraden, vilken 
dock blott hade till uppgift att sammanfatta återställelsen av be- 
nens och blodådrornas rätta läge: led fogades till led, som om 
de vore limmade ihop. Denna förklaring synes mig sannolikare 
än föregående förklaringar, om vilka Mällenhoff? anför följande: 

»v. 7 bezeichnen Grimm (myth. 1181), Wackernagel 1859, 


Zacher Zs. f. d. phil. 4, 468 eine läcke, gewis mit unrecbt: der 
halbvers ist ein geleit, wie im nordischen galdralag (Snorris hatta- 





! Faksimile hos E. Sievers, Das Hildebrandslied, die Merseburger 
Zauberspriäche u. das fränk. Taufgelöbnis, phot. Faksimile, Halle 1872, och 
t. ex. i A. Salzer, Ill. Gesch. d. Deutschen Lit., Miänchen 1912, s. 17. 

? ZfdPh. 27, s. 451. 

> Piper, Die Sprache u. Litt. Deutschlands, Paderborn 1880, 8. 124. 

t enl. Gering, ZfdPh. 26, s. 463, not. 1. 

5 Miällenhoff och Scherer, Denkmäler? II, s. 47. 


Digitized by Gor gle PRINCETON UNIVERSITY 


Brate: Merseburg-besvärj. 289 


tal 101 vgl. Zs. 3, 108 £.), das den epischen teil des spruches ab- 
schliesst, durch den reim mit dem vorhergehenden langvers ver- 
bunden und nicht etwa ein späterer zusatz wie v. 9 lehrt.» 


Th. v. Grienberger! anmärker nämligen, att benvrickning och 
ledvrickning väl är samma sak, men anser därför blodvrickning 
som omening, och vill tyda benrenki som 'knochenbruch, fractur', 
bluotrenkz "trennung der blutenden weichteile", lidirenkt 'die eigent- 
liche verrenkung', vilken omtydning synes onödig, då ju vrick- 
ningen även ändrat blodådrornas läge. 

För att aliitteration skall finnas i första långraden, måste 
Phol uttalas +Fol och allitterera med vuoron. 

Denna slutsats har enligt J. Grimm” dragits redan av 
Wackernagel, som uppfattar ”Fol som 'Gott der Fälle” samt av 
Mannhardt och Scherer ?, Kauffmann ? och F. v. d. Leyen ”. 

Det förefaller svårbegripligt, att gensägelse kunnat göras 
mot denna fordran på allitteration, och dock har förslaget att 
uttala Phol som Fol väckt det häftigaste och ihärdigaste mot- 
"stånd, som väl sporrats av att tvänne språkvetenskapens stor- 
män: J. Grimm och K. Mällenhoff gått i spetsen för detsamma. 
J. Grimm ” anför åtskilliga fht. ortnamn, som han anser inne- 
hålla gudanamnet Phol, nämligen Pholes-auwa, -piunt (eingehegter 
Acker), -brunnen; motsvarande är ags. Poles-léah ”. Både Gering? 
och v. Grienberger? betona med styrka otillständigheten att tyda 
Phol oberoende av dessa ortnamn, och den senare ålägger den, 
som så vill göra, skyldigheten, att då säga, vad Phol-, Pol- i 
dessa ortnamn då är. Detta anspråk är ju orimligt; om allittera- 
tionen fordrar, att Phol skall uttalas "Fol, så befriar detta för- 


1 ZfdPh. 27, s. 453. 

? Myth., s. 209. 

2 Quellen u. Forsch. 51, s. XviI. 

+ PBBeitr. 15, s. 208. 

5 Deutsches Sagenbuch I, s. 106. 

? Myth., s. 206 f., ZfdA. 2, s. 252 f. 

1! Kemble, The Saxons in England I, s. 367. 
8 ZfdPh. 26, s. 146. 

2? ZfdPh. 27, s. 453. 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXV, NY FÖLJD XXXI. 19 


Digitized b Go. gle PRINCETON UNIVERSITY 


290 Brate: Merseburg-besvärj. 


hållande från att med eller utan framgång förklara första leden 
i nämnda ortnamn, som alltså icke äro med Phol sambhöriga. 

På denna min ståndpunkt saknar jag anledning att döma 
mellan de olika försöken att förklara gudanamnet Phol, uttalat 
som +Pfol med det vanliga ljudvärdet pf av ph, och jag kan 
inskränka mig att anföra dem. Bugge! antog först Phol vara 
lån av gudanamnet Apollo, och därvid fasthåller Gering? med 
förkastande av Bugges senare förmodan, att Phol vore aposteln 
Paulus. Th. v. Grienberger? utreder, att Phol i ortnamnen haft 
kort o, vilket gör härledningen av Paulus omöjlig, styrker lånet 
av Apollo genom en latinsk uppgift om att Apollo dyrkats hos 
germanerna på 400-talet”, men avvisar ändock antagandet av 
språkhistoriska skäl och söker en germansk anknytning för nam- 
net Phol. Schöäck”? ansluter sig till Bugges antagande av Paulus. 

Möjligen hava även andra av dem, som antaga identitet 
mellan Phol och första leden i nämnda ortnamn, haft samma 
uppfattning, fast den ej uttalats, som Gering'”, nämligen att ph 
i Phol återgiver ett från tyskt v skiljaktigt ljud, om också ej så 
skiljaktigt, att det icke kunde allitterera med detta, ty hur skulle 
väl skalden låta ett med ph börjande främmande ord allitterera 
annat än med v? Vilket ljud Gering åsyftar, säges icke uttryck- 
ligen, men såsom Kaufmann anmärker”? och av Gerings svar? 
synes framgå, kan väl blott pf vara avsett. Gerings antagande 
kan väl varken vederläggas eller bekräftas, då pf- för visso icke 
är rimstav i tyska allittererande diktningen, men en så pass oren 
allitteration synes dock betänklig. 

Månne det då är mera betänkligt att antaga ph tillfälligtvis 


! Stud. over de nord. Gude- og Heltesagn, s. 288, 546. 

? ZfdPh. 26, s. 146. 

3 ZfdPh. 27, s. 454. Så ock Kögel, Gesch. d. deutsch. Litt. I, s. 91. 

+ M. Claudius Victor, Alethias lib. III, 204—21 i Corp. script. eccl. 
latin., vol. XVI f. 7. 

5 Stud. i nord. litt. och relig. hist., 8. 217. 

" ZfdPh. 26, s. 146. 

7 ZfdPh. 26, s. 461. 

8 ZfaPh. 26, s. 463. 


Go gle PRINCETON UN ERSITY 





Brate: Merseburg-besvärj. 291 


brukat som tecken för f-, då Kauffmann! samlat belägg för 
ph- =v-, f-: 

»Ein verweis auf Graff, Sprachschatz III, 111 f. könnte ge- 
nögen, ... um alle bedenken gegen eine aussprache fol = phol 
zu beseitigen; ich nenne noch aus dem mir gerade zur hand be- 
findlichen material: phliedes, fliedes Ahd. gl. I, 360, 37, II, 5, 29. 
6, 382 (mhd. fliet); ueson, fesun Ahd. gl. I, 415, 21: fesun, phesun 
I, 420, 15; vilo-, filo-, phila- Ahd. gl. I, 533, 47; farauua, phareuwua 
I, 714, 8; phasreidi cappilatura I, 791, 2 (vgl. Graff III, 447) u. a.; 
es ist wol angebracht daran zu erinnern, dass unser zauberspruch 
von einer hand des X. jh. geschrieben ist; Denkm.? s. 274.» 

Kauffmanns förklaringar för övrigt i samma uppsats av Phol 
som nom. sg. fem., Sunna, Volla som gen. sg. fem., och vidare 
försvarade i ZfdPh. 26, s. 454 ff, anser jag tillbakavisade av Gering, 
ZfdPh. 26, s. 462 ff. I dikten tecknas f- annars med v- (vuorun, 
volon, vuog, Volla) utom i namnet Friia. Kan då icke ursäktas, 
att även namnet Phol visar en oregelbunden beteckning av wv-? 
Och vad som särskilt talar för att Phol skall uttalas +Fol, är att 
guden i fråga därigenom blir mask. till Volla, liksom Friia är 
gemål till Uuodan. 

Historien om uppfattningen av Balderes förtäljer W. Golther ? 
i korthet sålunda: 

»Die Göttlichkeit Balders vertritt J. Grimm, Myth. 201 ff. 
und nach seinem Vorgang nahm man allgemein Balder in diesem 
Sinn. Dagegen erklärte Bugge, Studien 303 ff. »demo balderes 
volon», dem Fohlen des Herrn, mit Zustimmung Kauffmanns, 
Beiträge 15, 207 und Steinmeyers, Möällenhoff-Scherer, Denkmäiler, 
3 Aufl., 2 Band 8. 47. Die Auffassung Grimms brachten E. 
Schröder, ZfdA. 35, 287 ff. und Gering, ZfdPh. 26, 145 ff. wieder 
zu Ehren. Vgl. auch F. Losch, Balder und der weisse Hirsch, 
Stuttgart 1892; hierzu R. M. Meyer, AnzfdA. 19, 209 ff.» 

Härtill må läggas, att A. Kock? lämnar frågan oavgjord, om 
han ock närmast är böjd för att uppfatta Balderes som nomen 
proprium, vårt Balder, men Schöck + ansluter sig till Bugge. 





! PBBeitr. 15, s. 208. 

? Handb. d. germ. Myth., s. 383, not 1. 

3 A. Kock, Var Balder äfven en tysk gud? i Svenska landsmålen VI 
(1888), s. CxLVI ff. 

+ Stud. i nord. lit. och relig. hist. II, 


Google 





292 Brate: Merseburg-besvärj. 


De som i Balderes sett det nordiska gudanamnet, hava upp- 
fattat detta som ett dubbelnamn till Pho!l. Bugge! som anser 
balderes betyda 'herrens', antog Wuodan betecknad därmed och 
stöder detta på svenska signerier, vari Oden ensam nämnes, men 
har, sedan A. Kock? meddelat ett signeri ur Sörbygdens dombok 
1672, vari två personer, Jesus och 8. Peder, uppträda, övergått 
till Kocks åsikt, att detta formulär talar för, att Merseburg-be. 
svärjelsens balderes syftar på Phol. Det är ock Schöcks? mening, 
att Phol varit den skadade hästens herre, enär han ensam be- 
traktas såsom en slags patient, vilken i följd därav ej deltager i 
helbrägdagörelsen. 

Att tredje och fjärde långradens kortrader måste antagas 
asyndetiskt förbundna, har uppvisats av J. Grimm, ZfdA. 2, 188. 

Handskriftens Sinhtgunt »med en i fht. bekant ortografisk 
metates» + har redan av J. Grimm rättats till Sinthgunt, vars 
första led tolkats som got. sinbs 'gång' och vars senare led upp- 
fattats som en anslutning till de talrika fem. namnen på -gunt!. 
J. Grimm? säger namnet erinra om en stjärnas lopp och om 
ledsagande samt förmodar en morgon- eller aftonstjärna, Mällen- 
hoff? anser Sinthgunt utmärka en »wandelnde, eilende Göttin»> 
och vara en hypostas av den förnämare systern solen, Scherer'” 
tyder namnet 'die ihren Weg erkämpfen muss', v. Grienberger? 
"die reisige Kämpferin, die zum Kampf ausgehende', Kögel? 'die 
Himmelsgängerin”. Bugge!” åter anser handskriftens form Sinht- 
gunt vara den rätta och beteckna »den Kampmse, som vandrer 
Nat efter Nat, som stadig ferdes om Natten d. e. Nattens eller 


Stud. I, s. 288. 


+ Th. v. Grienberger, ZfdPh. 27, s. 452. 
5 Myth., 8. 285, 667. 

< Miillenhoff-Scherer, Denkmäler?, s. 276. 
! Gesch. d. deutschen Litt. 

8 ZfdPh. 27, s. 452. 

? Gesch. d. deutsch. Litt. I, 8. 92. 

0 Stud. I, 8. 286. 


Original from 


pigitized by (SOC gle PRINCETON UNIVERSITY 


Brate: Merseburg-besvärj. 293 


Maanens Gudinde»> och motiverar språkligt sin uppfattning på 
följande sätt: 


»Sinhtgunt for Sinnahtgunt. Med "sinnaht jfr ags. sinniht, 
oldsaks. sinnahti, bestandig Nat, og oldn. stdegris, Dag efter Dag. 
a i den ubetonede Stavelse er udtrengt. Hermed kan sammen- 
lignes paa den ene Side den Regel i Ursproget, at oxytonerede, 
tostavelses Nominalformer med kort a-Vokal i ferste Stavelse 
tabte denne, naar et Sanmensetningsled traadte foran (Joh. Schmidt 
i Kuhns Zeitschr. XXV, 54). Paa den anden Side kan henvises 
til oht. niuht = niuwiht, mht. hint = hinaht. h er vel kun ety- 
mologisk Meerke, da Lydforbindelsen nht ellers ikke findes. Naar 
sinht havde faaet Preget af et usammensat Ord, kunde det trede 
ind som ferste Led i en Sammensetning. » 


A. Kock! finner Bugges förklaring övertygande, Gering? 
anmärker däremot, att dekomposita icke förekomma som egen- 
namn i germ. språk, och v. Grienberger? finner Bugges infall 
»gselbstverständlich nicht mehr discutierbar»>. 

Bugges läsning Sinht- synes ock i själva verket knappt 
kunna upprätthållas mot de gjorda anmärkningarna, helst han 
själv anser Ah blott som etymologiskt märke, men även efter änd- 
ringen till Sinthgunt finnas skäl, som tala för Bugges tydning 
av namnet såsom betecknande månen. Namnet innebär, som 
J. Grimm? anmärkte, ett ledsagande, och samma synpunkt ut- 
trycker Söl, sinni Måna Vsp. 5, och Grimm påminner också om, 
huru Ceesar i fråga om germanernas gudar ställde Sol, Vulcanus 
och Luna bredvid varandra. Att Sinthgunt månen” står före 
'solen' beror på att dess besvärjelse är svagare än dennas, i det 
besvärjelsens kraft stegras och når sin höjdpunkt hos den sist 
nämnde, Wuodan. Överraskande är visserligen, att månen här 
skall fattas som ett kvinnligt väsen, då ordet "måne annars i 
germ. språk är manligt, och denna avvikelse har säkert framför 
allt avhållit J. Grimm från att tyda Sinthgunt som månen, vilket 


1 Sv. landsmålen VI, s. cxL.Vvi, not 2. 
> ZfdPh. 26, s. 147, not 2. 

3 ZfaPh. 27, s. 452. 

+ Mytb. 8. 667. 


pigitized py GO gle PRINCETON UNIVERSITY 


294 Brate: Merseburg-besvärj. 


dock annars ligger närmast. Möjligen är dock fem. genus hos 
ordet senare uppkommet och framkallat just av, att ordslutet 
överensstämde med kvinnonamn på -gunt. 

Om Sinthgunt är en gammal omskrivning för månen, synes 
det nämligen tvivelaktigt, att -gunt är, vad det synes vara, den 
led i germ. kvinnonamn, som betyder 'strid” och föranlett anförda 
översättningar av Sinthgunt av Scherer och v. Grienberger. Må- 
hända kan -gunt fattas som ett pres. part. till fht. gän, fsv. gä, 
skr. a-hät! under förutsättning nämligen, att dettas rot i denna 
smsg. kunnat alldeles förlora vokal, liksom got. tunbus av roten 
ed 'äta', alltså ie. "gh-wt-, urg. "Sinba-gund-. Jfr hurusom av 
roten ie. dhe- i gr. tv-In-p svag stamform får vokalförlust i t. ex. 
sanskr. da-dh-mås 'vi sätta'?. Med denna svaga stamform synes 
väl förenligt, att Sinthgunt, såsom th visar, haft huvudton på 
första leden. Sinthgunt betyder sålunda »den, som vandrar vägen». 

Fht. Friia motsvarar isl. Frigg, Odens gemål, och är alltså 
maka till Uuodan. Mot fht. Volla svarar isl. Fulla, som bär 
Friggs ask, vårdar hennes skodon och vet hemligheter jämte 
henne ?, alltså är tjänarinna till Frigg, som ock kallas dröttning 
Fullu?. I Merseburg-besvärjelsen intager åter Volla en jämbördig 
ställning till Friia, kallas hennes syster. Även i nordisk myto- 
logi synes en återstod finnas av denna förnämligare ställning, då 
ju Fulla säges veta hemligbeter jämte Frigg och då Nanna från 
dödsriket icke blott sänder gåvor till Frigg utan ock en finger- 
ring till Fulla. 

Då Volla till formen är fem. till Phol, är väl sannolikt, att 
gudinnan till denne gud står i ett liknande förhållande som Friia 
till Uuodan och är en av de stora gudinnorna, och att Phol är 
en av de högsta gudarne, framgår av hans kamratskap med 
Uuodan. v. Grienberger" antager Sinthgunt vara gemål till Phol, 


1 Brugmann, Grundriss d. vgl. Gram. II Bd, III Teil, s. 101. 
? d:o I, s. 488. 

3 Sn. Ed. ed. F. Jönsson, Gylf. k. 38, Skaldsk. k. 19. 

4 ZfaPh. 27, s. 4592. 


Digitized I Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


Brate: Merseburg-besvärj. 295 


men däremot talar, att Sinthgunt är förenad till en klass med 
Sunna solen” och att Volla är fem. till Phkhol. 

I Sn. Ed. Gylf. k. 23 säges, att Freyja er ågetust af åsyn- 
jum, och k. 34, att Freyja er tignust med Frigg, och Ls. 37 Freyr 
er begztr — allra ballrida — åsa gordum i samt Sn. Ed. Gylf. 
k. 23 Freyr er en ågetasti af åsum vittna om Frejs höga ställ- 
ning som gudom. 

Det förefaller mig därför sannolikt, att Phol och Volla äro 
den forntyska mytologiens namn på Frej och Freja. Namnens 
betydelse, som antyder fullhet, ymnighet, passar väl för frukt- 
barhetens gudomligheter. Att Volla i besvärjelsen följer efter 
Friia och således äger en högre grad av magisk kraft, erinrar 
om Snorres utsago i Hkr. Yngl. k. 4 om Freja: hön kendi fyrst 
med Åsum seid, sem Vonum var titt. Det är de himmelska gu- 
domligheterna BSinthgunt, Sunna och Friia, jordgudinnan Volla 
och dödsguden Uuodan, som utöva besvärjelser, och jordens och 
underjordens makter äro därvid kraftigare än de himmelska. 

De fornnord. gudanamnen Freyr och Freyja hava ju be- 
tydelsen 'herren” och 'härskarinnan', äro sålunda icke fruktbar- 
hetsgudomligheternas egentliga namn, vilka voro tabu och man 
icke vågade uttala, utan appellativa beteckningar för dagligt bruk, 
noa-namn, såsom J. Sahlgren'! nyligen utrett. I samma uppsats 
har Sahlgren även påvisat andra noa-namn för fruktbarhetens 
gudomligheter uti ortnamnen Luggude, Ludgo, Luggavi, Locknevi 
och Alguvi och anser på goda grunder även gudanamnet isl. 
Lodurr vara ett sådant. Själv? har jag uppvisat, att gudanamnet 
Ull, isl. Ullr, som är samma ord som got. wulpus "härlighet och 
ävenledes av Sahlgren anföres som noa-namn, betecknar samma 
gud som isl. Freyr. Som andra namn på Freja har fsv. Hern, 
isl. Horn motiverats av M. Olsen ?, fsv. Wrind, isl. Rindr av mig', 


! Förbjudna namn i Namn o. bygd, 1918, s. 26 f. 

? Vanerna, Stbm 1914, s. 13 ff. i Sv. hum. förb:s skr. XXI; Sämunds 
edda, övers. Sthm 1913, s. 305. 

2? Hernavi, Chra 1908 i Christiania Vidensk.-Selsk. Forh. för 1908, N:o 6. 

t Ark. f. nord. fil. 29 (1912), s. 10 ff. 


Google PRINCETON UNIVERSITY 





296 Brate: Merseburg-besvärj. 


och namnet Njord, isl. Niorär, Tac. Nerthus uppfattar Sahlgren! 
som ett gemensamt noa-namn för fruktbarhetens manliga och 
kvinnliga gudomlighet. 

I betraktande av denna mångfald benämningar på frukt- 
barhetsgudomligheterna, som är grundad i deras överväldigande 
betydelse för människors, djurs och växters tillväxt och fortplant: 
ning, är det icke överraskande att i Merseburg-besvärjelsens Phol 
och Volla finna ännu ett par noa-namn för dem, vilka genom 
sitt sammanhang med adj. full” framhålla deras ymniga alstrings- 
kraft. Liksom för den nordiska fruktbarhetsguden noa-namnet 
Freyr "herren” nästan utträngt andra benämningar, så brukas om 
Phol det likbetydande appellativet, gen. balderes, vilket eljest icke 
är uppvisat i fht., men återfinnes i ags. bealdor, baldor "princeps'. 

Huruvida Phol och Volla betraktas som makar, liksom 
Wuodan och Fria, eller syskon, såsom isl. Freyr och Freyja, 
kan icke avgöras. Troligen ansågos de vara båda delarne, lik- 
som fruktbarhetsguden Njord sades vara gift med sin syster ”?. 





! Förbjudna namn i Namn o. bygd, 1918, s. 26 f. 
? Yngl. s. k. 4: på er Njordr var med Vonum, på hafdi hann åtta 
systur sina bvi at bat våru bar log; Ls. 36: vid systor binni gaztu slikan m7g. 


Stockholm i sept. 1918. 
Erik Brate. 


pigitized py (GOC gle PRINCETON UNIVERSITY 


Finnur Jönsson: Sturlunga-prol. 297 


Sturlunga-prologen. 


Det stykke i Sturlungasamlingen, begge hovedhåndskrifter, 
som kaldes således, findes wumiddelbart efter afslutningen af 
Hvamm-Sturlusaga, efter at Sturlas og Einar Torgilssons ded er 
berettet. Forud for Sturlusaga er gået: den lille Geirmundarpåttr, 
(9—10. årh.), Porgils saga ok Haflida (12. årh.), slegtregistre; 
för »prologen> står der altså praktisk talt kun to sagaer: Por- 
gilssaga og Sturlusaga. 

»Prologen>» falder i 2 dele, hvoraf den sidste del udeluk- 
kende handler om Sturla pPördarson; denne vedkommer os ikke 
videre her. Den forste del lyder således: 


AM 122a, fol. (Kål: D. AM 122 b, fol. (Kål: 11). 
Margar saogur verda her samtida !, oc 
ma bo eigi allar senn rita: saga Thorlacs 
biskups hins helga, oc Gvdmundar euns 
goba Ara sonar, bar til er hann var vigdr 
til prests; saga Gyvdmvndar hins dyra 
hefz III vetrym eptir andlat Sturlu, oc 
lyer ba er Brandr biskup er andabr, enn 
Gvdmunbr enn gobi vigdr til biskups; gobi er ba vigdr 
saga Rafns Sveinbiarnar sonar oc pPor- 
valdz Snorra sonar er samtida sogo Gvd- 
mundar hins goba, oc lycz hon eptir 
andlat Brandz biskups, sva sem Sturla 
porbar son segir i Islendinga sogvm. sogu. 
" Flestar allar sogor, ber er her hafa gorz er gerz hofdu a Is- 
a Islandi, voro ritadar adr Brandr biskup landi adr Br. b. S. s. 
Semundåar son andadiz. Enn beer sogor, anndadiz voro ritadar 
er siban bafa gorz, voro lit ritabpar adr 
Sturli skalld Porbar son sagdi fyrir Is- 
lendinga sogor osv. 
! [samtida] sem eg hef skipt i petti tf. I p (papirafskrifter); denne 
tilföjelse er uden al betydning. 
Det bemeerkes, at denne afhdl. var skrevet endnu medens prof. B. M. 


Oleen var i live. 
ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXV, NY FÖLJD XXXI. 


pigitized py GO gle PRINCETON UNIVERSITY 


298 Finnur Jönsson: Sturlunga-prol. 


Som det heraf fremgår, er teksten i begge hdss. ganske 
ens med undtagelse af, at er ba mangler i I; ordene er ikke 
strengt taget nodvendige, men gör ingen meningsforskel. Vari- 
anten sogu er os i denne sammenheng uvedkommende. Den 
sidste variant er den vigtigste. Her er ordene adr Br. b. S&S. s. 
andadiz omstillede og sat foran voro ritadar. Spörsmålet er, 
hvad nu denne rekkefeolge betyder. I:s tekst er ganske klar. 
Efter den er »>Flestar allar sogor> om islandske begivenheder 
skrevne (forfattede) inden biskop Brand dede, 2: 1201. Efter II 
lyder teksten: »Flestar allar sogor> om islandske begivenheder, 
för biskop Brand dede, »var skrevne»>. 

I min tyske udg. af Egilssaga har jeg (s. IV) om denne 
sidste version udtalt mig således: »Med den forste (2: I).. står 
den sidste kun tilsyneladende i strid. I virkeligheden må den 
forstås nöjagtig ligesom hin, hvad man desverre hidtil har over- 
set; vöru ritadar (3: i II) betyder nemlig ikke: »blev skrevne»>, 
men pluskvamperfektisk: »var bleven skrevne>. Men dette ud- 
tryk krever logisk og nedvendigvis en anden, tidligere angiven 
tidsbestemmelse, og en sådan er nu netop tilstede. Setningen 
betyder nemlig efter den anden ordlyd: >»>De allerfleste sagaer, 
som behandler isl. begivenheder för biskop Brands ded, var også 
(nemlig: för B. dede) allerede nedskrevne». Hvis dette er rigtigt, 
behever man ikke at fortabe sig i gisninger angående det spörs- 
mål, hvilken af de to fatninger er mest egte; det er muligt, 
måske sandsynligt, at II giver den oprindelige ordlyd. Når prof. 
B. M. Olsen (i hans afhdl.: Om den såkaldte Sturlunga-prolog i 
Kristi. Vidensk. Selsk. forhandl. 1910) synes at ville kritisere 
min ovf. anferte udtalelse, i det han siger, at jeg i min »over- 
settelse» af stedet har indsat ordene »også» og »allerede>», så er 
dette ikke rammende. Jeg vilde ikke her give en ordret over- 
settelse, men gengive meningen af stedet således som jeg op- 
fattede den, og som jeg, det vere sagt med det samme, opfatter 
den endnu. Et må jeg her fremheve, at B. M, Olsen forstår 
voro ritadar pluskvamperfektisk som jeg, men han kalder det en 
»kunstig og tvungen forklaring» at lade dette voro ritadar (efter 


Digitized by (FOG gle PRINCETON UNIVERSITY 


Finnur Jönsson: Sturlunga-prol. 299 


II-teksten) gå på det forangående, i det han selv underforstår 
fra det felgende: »för Sturla Tordsön foresagde osv.» Men jeg 
kan slet ikke indrömme, at denne forklaring er simplere eller 
naturligere end den anden (min), som B. M. Olsen dog mener 
»formelt lader sig forsvare», med den vage tilföjelse: »hvad jeg 
tvivler om>. Jeg hevder, at min forklaring ikke blot er »for- 
melt> mulig, men at den reelt er den mest sandsynlige og 
ligefremme; det er naturligere, at ordene voro ritadar viser til- 
bage til noget, der allerede var skrevet, end til noget, der 
skulde folge. 

Jeg skal nu tage hele stykket i öjesyn og undersoge me- 
ningen deri, således som jeg mener den naturligst bör forstås. 

Forst nevner forf. »flere (margar) sagaer, der er samtidige> 
(d. v. s. hvis personer og begivenheder er samtidige). Heldigvis 
lader han os ikke i tvivl om, hvilke han sigter til, det er sagaerne 
om biskop Thorlak (d. 1193), Gudmund Arason indtil han 
blev presteviet (2: 1202), Gudmund Dyre (2: 1186—1212), 
Hrafn Sveinbjörnsson og Torvald Snorrason (2: 1170 
—1216) og med disse er (fortsettelsen af) Gudmund Arasons 
saga samtidig !. Det er altså 5 sagaer, forf. neevner som parallelt 
lebende i slutningen af 12. og begyndelsen af 13. årh., og om 
disse kan udtrykket »mange» nok bruges. I selve Sturlunga- 
samlingen er imidlertid ikke alle disse sagaer optagne, nemlig 
ikke biskop Thorlaks saga; der bliver altså kun 4 tilbage. 

Dette forste fuldtud forståelige afsnit af prologen slutter 
med en henvisning til en udtalelse af Sturla i »Islendersagaerne». 
Der findes nu intet sted i disse, der kunde vere sigtet til, og 
B. M. Olsen mener derfor, at det er en nu tabt fortale til 


! Når B. M. Olsen udtaler, at også Sturlusaga bör medregnes på grund 
af det hér, der findes i den förste setning, er dette urigtigt. Sturlusaga går 
forud, er afsluttet 1183, og kan således ikke med rette regnes til de andre, 
der er »samtidige>», selv om Gudmund Arasons ungdomsår er samtidige med 
slutn. af Sturlus. Dette hér betyder simpelthen »nuw»> 2: herefter, så at 
det netop udelukker Sturlusaga, hvad der er logisk og rigtigt. 


Go gle PRINCETON UN ERSITY 





300 Finnur Jönsson: Sturlunga-prol. 


Sturlas verk, der menes. Dette er meget muligt!, men i denne 
forbindelse er dette punkt uden betydning. 

Det er den anden setning: Flestar — andadiz (1; — ritadar 11), 
der her er af störst interesse. Hvad det her drejer sig om er, 
hvad der sigtes til med Flestar allar sogur, ber er hér hafa 
gorz å Islandi. Der er herom to meninger. Allerede N. M. 
Petersen udtalte, at der hermed kun sigtedes til de i Sturlunga- 
samlingen optagne sagaer: »Forfatteren gör alene rede for sit 
verk, for Sturlungasaga, han gör rede for sine kilder, om de 
sagaer, der ligger til grund for Sturlängasaga og vare optagne i 
den». Og samme opfattelse er det nu, B. M. Olsen gör gel- 
dende. 

Jeg bekender, at jeg aldrig har kunnet opfatte udtrykket 
»Flestar allar — Islandi>, »De allerfleste sagaer, der er (2: hvis 
indhold er) foregået her på Island», auderledes end som geldende 
de geldre og alle islandske slegtsagaer. Ordene er i dobbelt hen- 
seende omfattende, for det förste ved udtrykket festar allar 
"langt de fleste”, 'de aller fleste', der synes at måtte forudseette 
langt flere end kun 4—5 sagaer; og dernest og ikke mindre ved 
tilföjelsen: »der er foregået her på Island>. Det er mig — efter 
atter og atter gentagen overvejelse — umuligt at forstå en så 
almindelig lydende udtalelse blot om nogle få sagaer fra det 12. 
århs sidste halvdel eller så, og sagaer, der kun foregår i enkelte 
dele af landet, mest vestlandet. Jeg ved heller ikke, hvad der 
kunde vere at indvende imod en tankegang eller fremgangsmåde 
hos en »kompilator» (redaktören af den nuvgerende Sturlunga- 
samling) som felgende: Efter at have begyndt med et afsnit om 
personer og begivenheder fra omkr. 900 som en indledning og 
afskrevet et par sagaer fra 12. ärh. (Haflidas., Sturlus.), hvorved 
man kommer ned til o. 1180, gör han ligesom et lille ophold, i 
det han netop nu, og ferst nu, kommer til et tidsrum, i hvilken 
flere sagaer er »samtidige». Så nevner han disse, uden at det 
dog er hans hensigt at optage dem alle (således ikke Thorlaks 








! Jeg er enig med B. M. Olsen, når han nu lader hon gå på Hrafnssaga 
og ikke på Gudmundars. 


Digitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Finnur Jönsson: Sturlunga-prol. 301 


sagaen). Han kommer til at se en forskel omtrent ved år 1200, 
betegnet ved biskop Brands ded; og han gör den bemeerkning, 
som omtrent i den her antagne tankegang vilde lyde som så: 
»Forresten var så godt som alle [man legge meerke til dette 
ikke-absolute udtryk] islandske slegtsagaer skrevne — herunder 
de nevnte sagaer (fra 12. årh.) medindbefattede —, inden biskop 
Brand dede, hvorimod de sagaer, hvis indhold er foregået senere, 
var kun i ringe grad skrevne, inden Sturla foresagde sine Is- 
lendingesagaer». Jeg kan ikke finde, at der i en sådan tanke- 
gang er noget som helst ulogisk eller unaturligt. Tveertimod. 
Netop Geirmundarpåttr'en kunde have bragt forfatteren til at 
tenke på de andre slegtsagaer. På denne måde, og, jeg kan 
godt sige, kun på denne måde får dette sterke udtryk »Så 
godt som alle sagaer, der har tildraget sig på Island», sin fulde 
belysning. Kun således er det fuldt og uden omsvob forklarligt. 
Sturlas sagaer må settes udenfor de »samtidige sagaer». Kom- 
pilatorens ord giver ingen berettigelse til med B. M. Olsen at 
regne dem med som »samtidige»>. 

B. M. Olsen siger (s. 17): >Man kan da ikke undgå at legge 
merke til den mindre korrekte modsetning mellem setningens 
led, idet der forst tales i al almindelighed om »sagaer som har 
tildraget sig på Island» [her mangler ikke blot en gengivelse af 
flestar allar, men også det vigtige: »för biskop Br. S. dede>], 
og derpå i modsetning dertil (>en») serskilt om de sagaer, som 
har tildraget sig efter biskop Brands ded, uagtet disse sidste, 
strengt taget, er indbefattede i det foregående al- 
mindelige udsagnm. De sidste, her af mig udhevede, ord 
er fuldstendig urigtige. Sturlas Islendingesagaer kan ikke vare 
indbefattede i hine, og modsetningen (»en>) er netop rigtig som 
sådan. 

Når B. M. Olsen videre (s. 18) spörger: »er det da rimeligt, 
at nogen for alvor kunde påstå, at alle [udh. her) de begiven- 
heder, som havde tildraget sig på Island helt ned til året 1201, 
allerede i dette selvsamme år havde fundet deres sagaskriver, 
med andre ord, at sagaskrivningen havde holdt sig å jour med 


Digitized b Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


302 Finnur Jönsson: Maskuline substantiver på -nir. 


begivenhederne helt ned til dette tidspunkt?»>, så er dette spörs- 
mål meget lidet rammende og falder bort af sig selv, eftersom 
ingen har påstået at alle sagaer da var skrevne. Der står »så 
godt som alle»; det er noget andet, og det kan med gode 
litteraturhistoriske grunde hevdes, at setningen, således formu- 
leret, er i overensstemmelse med de virkelige forhold. 


Finnur Jönsson. 


Maskuline substantiver på -nir. 


Af sådanne findes der i vestnordisk opimod 100. Det er 
tildels ret interessante ord, men deres oprindelse ses, ved foerste 
öjekast, ikke at vere ensartet. 

E. Hellquist har omtalt dem i sin bekendte afhandling: 
Nominalbildning i Arkiv f£f. nord. filol. VII, s. 22—23. Han nevner 
der 48 sådanne ord, forst navne på levende veesner (hvor dog 
akölnir ved uagtsomhed er kommet med, navn på en egn, lige- 
ledes mjollnir, Tors hammer, samt tegnir, der, som vi skal se, 
ikke eksisterer); derngest nogle ord på genstande (skjold, svaerd 
m. m.). Han gör den bemeerkning, at i nogle af disse er n vel 
overfort analogisk, men anferer ikke nermere, hvilke. I nogle 
andre tilfelde (som årflognir, draupnir m. m.) ser han en >ut- 
bildning» af n-stammer (an-st.). Nogle skulde vere serlige is- 
landske dannelser. Som det synes sidestiller forf. dem alle med 
lat. navne på -önius (nomina gentilia). Dette sidste forekommer 
mig — det vare sagt med det samme — noget tvivlsomt. 

E. Olson er også kommen ind på en omtale af disse ord i 
»De appell. substantivens bildning i fornsvenskan»> i en an- 
meerkning s. 8—9, i anledning af det oldsv. vitnir 'vaktare'. 
Han udtaler, at i de fleste af ordene har w'et tilhort de for- 
skellige grundord, fra hvilke de udgår, samt, at Hellquists op- 
fattelse, at flere er dannede af an-stammer, (dannede af verbal- 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXV, NY FÖLJD XXXI. 


pigitized py GO gle PRINCETON UNIVERSITY 


Finnur Jönsson: Maskuline substantiver på -nir. 303 


stammer), er »tvivlsom og umulig at motivere på en tilfreds- 
stillende måde». »Det turde derfor vere at foretreekke at opfatte 
disse dannelser som udgående fra verbalabstrakter, ved sterke 
verber af typen "flugan, ”gripan og lign. —- formelt identiske 
med de nys nevnte nom. agentis —, ved svage af den sed- 
vanlige type på -ni. Vitnir er da, ifg. min mening, dannet af 
et twitenmi el. lign., abstr. til ö-verbet "witan (got. witan, witaida)»>. 
Heller ikke denne opfattelse synes mig at vere indlysende. 

Endelig har A. Torp udtalt sig (Gamalnorsk ordb. s. XXXVI) 
således, at der »i skjaldesproget [men også udenfor dette findes 
sådanne ord] findes endel ord paa -nir». »Sådanne ord kom op- 
rindelig af ord på -na, f£. eks. mjolnir af et "meluna-, mödsognir 
af partie. soginn og mange andre af participier, eller af n-stammer 
som tegnir anforer af -togi, dropnir af -dropi, hvednir af "hvada. 
Men derefter blev selve endelsen -nir produktiv, så at der opstod 
f. eks. fjösnir trel af fjös, mélnir hest af mél, bladnir sverd af 
blad osv.» — Dette er den klareste udtalelse. Men ubheldigt er 
det, at nogle af de eksempler, der her er anforte, må bortfalde, 
da de ikke eksisterer undt. som forvanskede laesemåder; således 
tegnir; dette findes kun i cod. reg. af SnE (i et vers i Pörsdr.), 
i W, T står der rognir, hvilket uden tvivl er det eneste rigtige; 
— ligeledes dropnir, der kun findes i Lex. poet. (1. udg.) som 
uddraget af hoddropnir. Udtrykket »mange andre» er heller ikke 
ganske rigtigt, ti de, der kan antages afledede af participier, er i 
virkeligheden meget få. Vi vil se på disse forst. 

De, der da kunde komme i betragtning, er folgende: a) 
årflognir, huglognir, gulskitnir, lidnir, geirlodnir, heidornir; — 
b) bugnir (bo-), hoddrofnir, hreggskornir undskornir vingskornir, 
mötrodnir, mödsognir, gripnir — de forste til intransitive, de sidste 
til transitive verber. Men alle disse er ikke belt sikre, og 3 er 
egenlig identiske. De to ferste under a synes sikre, til floginn, 
loginn, det sidste dog ikke helt; det er ikke klart, hvad forhold 
der her er imellem de to led, man skulde snarest opfatte lognir 
transitivt (jfr ljäga frelsi 'berove'), da herer det til b-rekken; 
Falks opfattelse af hug- (Waffenk. 53) kan jeg ikke tiltrede. 


Google 





304 Finnur Jönsson: Maskuline substantiver på -nir. 


Gulskitnir, navnet på et fengsel, af skitinn 'beskidt, uren'. Van- 
skeligere er det at forklare de to sidste, og det er ret tvivlsomt, 
om de, iser det sidste, horer hid. Formelt kan lidnir 'sverd' 
komme af lidinn, men betydningen passer ikke; derfor er det 
rimeligere at sette ordet i forbindelse med lär og opfatte det 
som dannet deraf, altså 'den, der skiller led fra led'(?). Geirlodnir 
(Odin, heg') kunde også formelt komme af -lodinn "lådden', men 
betydningen passer ikke ret godt, 'den spyd-lådne', men det er 
den eneste, der synes mulig; navnet er da vel egl. Odins-navn 
og fra ham overfort på hogen(?). heidornir (himmel), mulig f. 
-pornir af -borrinn. — Her er der således höjst 4—5 navne sikre, 
dannede af et participium. 

b) bugnir 'skjold' (ét hds. bo-) kunde afledes af boginn, men 
da ordet har u i alle hdss. undt. ét, ligger det nermere at satte 
det i forbindelse med subst. bugr; jfr sådanne udtryk som i bug 
skjaldar (skildi). — hoddrofnir skrives således, det eneste sted det 
findes, og selv om ordet ikke er klart, synes det snarest sam- 
mensat af hodd og rofnir og dette at henfore til rofinn; kunde dog 
henfores til et ntr. rof. — skornir (hregg-, und-, ving-, henholdsvis 
navne på örn, heg, hest) synes at hore til skorinn (navnene be- 
tyder da 'storm-kloveren, sår-skereren, jord-fureren'). — mötrodnir 
<hjort" (v. 1. metrodnir, miodhrodnir urigtige) egl. '"lyngjord-betree- 
deren” må snarest henfores til trodinn. — mödsognir, egennavn 
på en dverg (v. I. motsognir, mot-sognir) synes at betyde 'mod- 
sugeren', af soginn. Endelig er der gripnir, jeette-navn og se- 
kongenavn (v. 1. grimnir), der ser ud til at kunne vere dannet 
af gripinn. 

Tanngrisnir (Tors buk; 'den med de utette tender') kunde 
komme af et grisinn (af ”"grisa; jfr. no. grisa 'grine, vrenge 
munden el. vise tenderne', Åsen; grisen "grov, utet, hullet' 
(sm.); grisinn 'rarus, porosus' Bj. Hald.) En anden sammen- 
setning er Sefgrisnir, men dette findes kun som v. 1 til Sef- 
grimnir "jette', og er vel urigtigt. 

Det er klart, at alle disse ord, med undtagelse af det forste, 
kan vere dannede af participier. Men der må göres opmerksom 


pigitized py (GOC gle PRINCETON UNIVERSITY 


Finnur Jönsson: Maskuline substantiver på -nir. 305 


på, dels hvor få disse ord i det hele er, dels, at det formelt ikke 
er udelukket at udlede nogle af dem af substantiver, rofnir af 
rof ntr., skornir af skor £f., trodnir af trod, sognir af sog, gripnir 
af grip, — disse substantiver findes alle i oldsproget, undt. det 
sidste, der dog godt kendes fra senere islandsk. 

Men så er der nogle ord, der kan seettes i forbindelse med 
verber og roden i dem, iser preteritumsformen. Det er folgende: 
draupnir (sammensetningen ey-draupnir eksisterer ikke), höfvarpnir 
(hesten), hrauädnir (sokonge; jatte), ökölnir (i jetteverdenen), ösköpnir 
(holm = Vigridr), og mulig öfnir (slange; Odin) og sauädnir (heg), 
raufnir (sverd). Alle disse synes at stå i forbindelse med pre- 
teritalstammen; et subst. kendes ikke, undt. varp og rauf. De 
andre, der kunde knyttes til verber, er: bilskirnir "den sal, der 
undgår — skirrisk — at svigte' (Tors sal), men dette navn for- 
klares, som bekendt, også på anden måde; fjorsvåfnir "livdree- 
beren” (sverd; v. 1. er -sodnir, der ikke giver nogen mening) og 
det usammensatte svåfnir (slange; Odin) til sofa (svefa), -skydråpnir 
(himmel) til dråpa (-da); (hausamolnir 'sverd” er urigtig v. 1. til 
-moalvir). 

Ord, der synes dannede af substantiver. Andhrimnir 
(kokken), eldhrimnir (kedlen), sehrimnir (galten) — alle af -hrim; 
— aurnir (jette) af aurr (ornir er kun en unöjagtig skrivmåde); 
— blindvitnir (örn) af vit 'sanser' (v. 1. er -vidnir, af vidr); — 
bugnir (af bugr, se ovf.), dårnir (dverg, jette) synes at måtte 
eller kunne afledes af därr 'sövn'; — eilifnir (skjold) står sikkert 
for eihlifnir, af hlif; — eimnir (sverd) af eimr "ild'?; — elvidnir 
(v. 1. elgviänir, björn), ordet er ikke helt sikkert; vokalen kunde 
vere i; vidnir kunde komme af vidr 'skov'; er i langt, kommer 
det af viär, adj., jfr fetvidnir nedenfor; — éljäådnir (Hels sal), sam- 
mensat af é (st. élja-) og ådnir af ådr 'stovregn (kold og klam 
fugtighed). — falhöfnir (hest), "den hvis hov er skjult 2: af hår- 
vekst', af höfr. — fjösnir (treel), af fjös 'kostald". — fjolmir (Odin; 
sagnkonge), efter min mening af fjol 'meget'; andre har gjort en 
anden afledning geldende. — fjornir (hjelm; sagnperson), af fjor; 
sammensetning: midfjornir 'skjold' (v. 1. midfornir neppe rigtigt). 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXV, NY FÖLJD XXXI, 20 


Digitized I Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


306 Finnur Jönsson: Maskuline substantiver på -nir. 


— gallöpnir (örn) af öp 'skrig'. — gapbrosnir (Odin), af? — glitnir 
(salen), af glit 'glans' (brokade); sammensetninger Siglitnir (en 
höj) og Valglitnir (galt). — gollnir (Odin) af goll 'skrig” (v. 1. 
galdnir, af galdr?). — grimnir (Odin; jette; buk), af grima 'maske'; 
sammensetninger: aurgrimnir (jette), hrimgrimnir (jette; v. 1. 
hrimgrisnir), sefgrimnir (jette; v. 1. til sefgrisnir), segrimnir (v. 1. 
til sekmimir). — hringvolnir (jette), af volr 'stok, stav'. — hrimnir 
(jette; ild; galt; heg), af hrim; sammens. hallhr., valhr., vethr., 
vidhr., foruden Andhr. og de derunder anferte ord. — hvednir 
(et slags fisk), af? — jölnir (Odin), åf jöl eller af jöln? og herer 
da ikke hid. — Leiknir (mandsnavn), af leikr? — lidnir se ovf. 
— mélnir (hest), af mél 'mundstykke i bidsel. — möädnir (hest), 
af mödr; sammensetn. bråmödnir, bolmödnir. — mylnir (hest), af 
måll 'töjle. — saurnir (skjold), af saurr. — Sessråmnir (sal), af 
råm. — Skidblaänir (skib), af blad. — valnir (sverd), af valr. — 
Voylnir (sagnperson) må vel henfores til volr (jfr hringv.). — vidnir 
(ulv; heg; slange), sikkert af viädr (jfr ovf. blindv., elgv., fetv.). 
Vidöpnir (hane), må snarest henferes til öp-, men formen er ikke 
helt sikker; håndskrifterne har -ofnis. — vilnir (björn), af vil 
'indvolde'. — vitnir (ulv), af vit "sanser'; sammens. grafvitnir, 
hröärv., midv., moäd- el. mjodv., mödv., sporv., bjödv. Det er ialt 
henved 35 ord foruden flere sammensetninger, altså betydelig 
flere end de, der kan afledes af participier. Man legge meerke 
til, at kun i ét tilféelde er grundordet svagt (éljädnir), hvis dette 
da er således. 

Ord, der synes dannede af adjektiver. faålnir (trellenavn), 
af fåll 'stinkende, tver'. — fetvidnir (björn), af vidr 'med skre- 
vende ben', men vokalen er ikke afgjort sikker. — öglaänir (jette), 
af gladr. — Reifnir (sokonge), af reifr 'glad'; ensbetydende her- 
" med er vist Reimnir med overgang af f£ til m foran n; hvis 
ikke, må dette afledes af subst. reim. — Skirnir (Freys tjener), 
af skirr "lys, klar. — svartnir i sammens. Ämsvartnir (so), at 
svartr; fjorsvartnir (hest). — svolnir (Odin), af svalr?; grundform 
svalunia kunde tyde på en anden oprindelse. — veärfolnir (hog), 
af folr. — vidbleiknir (skjold), af bleikr. — veornir (jette), jfr 


pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Finnur Jönsson: Maskuline substantiver på -nir. 307 


svolnir, af varr, eller? Det er ialt o. 12 navne, altså ikke så 
serlig mange. 

Endelig er der en rekke navne, hvis oprindelse er usikker. 

gastropnir (gerde) el. -rofnir; usikkert både m. h. t. vokal- 
kvantitet og m. h. t. konsonanten (p el. f); endelig er der mu- 
lighed for, at et Ah er udfaldet efter st. Kan ordet deles gastr- 
opnir (til opinn)? — gjolnir (et slags fisk), måske af gjolnar og 
herer da overhovedet ikke hid. — gleipnir (lenken), herer vel 
sammen med roden i no. glipa 'gabe, vere lidt åben, ikke slutte 
rigtig sammen” (Åsen), 'gribe med munden, sluge", jfr glip (langt i) 
et svelg, et slug'?; sammens. er harädgleipnir. — goldnir (til- 
navn), af goldinn?? — gullnir (jette), af gull? eller af gullinn? 
— grammnir (slange), enten for grafnir (til grof) eller af gramr 
'vred, ond"? — gungnir (Odins spyd), af? — hrungnir (jeette), af 
hrung-, jfr hrang 'stöj, larm'? — imnir (sveerd), til ima el. im-, 
brunlig? — lezfnir (sokonge; skib), af? — mjollnir (hammeren); 
ang. dette ord se Wimmer, Oldn. leseb. XXVI. — mornir el. 
maurnir (sål. hds.; sverd), af? — ornir (slange), af? — Salgofnir 
(sål. hds.; hane); det sidste led synes at veere gofnir, der mulig 
kunde forudsette et part. ”"gofinn (jfr no. gauv, adj. 'anselig, 
udmeerket'). — skatyrnir (himmel; v. 1. -urnir, hynir urigt.), yrnir 
el. urnir kunde komme af är ntr., 'fugtighed, regn. — Sleipnir 
(Odins hest), mulig af en verbalstamme, jfr Noreen, Urg. lautl. 
67, 213. — dSlungnir (Slav-) er vist kun en urigtig form for 
Slongvir (hest); vilde ellers vere at henfore til part. slunginn. — 
vafbrådnir (jette), af st. Pråd- i subst. pråär, adj. prådigr. — 
[Vefsnir (fjord), herer rimeligvis overhovedet ikke herhen; i NG 
XVI, 64 afledes ordet af et elvenavn Vefsn.]. — vidgymnir (v. 1. 
gymrir, genrir, jette), navnet er ikke helt sikkert og vanskeligt 
at forklare; gym- kunde stå i forbindelse med gymir 'hav'. — 
vingnir (Odin; Tor; jette; okse), af? — plnir (dverg; en Odins 
sön; navnet kunde også vere at lese ö/-); afledning usikker; 
synes at stå i forbindelse med roden al- (ala); sammensetn. er 
geirolnir (Odin; buk) og grjötolnir (slange), men dette ord er ikke 
helt sikkert. 


Digitized I Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


308 Finnur Jönsson: Maskuline substantiver på -nir. 


Disse er godt og vel 20 ialt. 

Man legger meerke til, at disse ord er dannede i det hele 
uden omlyd af rodvokalen (flognir, svåfnir, varpnir, höfnir, dråpnir 
osv.). En undtagelse synes hvednir at danne, men ordets op- 
rindelse er uklar; hvis det skulde here sammen med roden i 
Hveån og hvedrungr, hvedra, er e vel oprindeligt. En anden und- 
tagelse er mylnir, hvis ordet kommer af måll; Åsen har et verbum 
myla 'flebe, henge med leberne'; ordet kunde settes i forbin- 
delse med dette. Endelig er der skatyrnir (hvis denne form er 
rigtig, og ikke blot en skrivemåde for -urnir v. 1), der dog 
kunde settes i forbindelse med verbet yra (af år), og vidgymnir, 
hvorom intet sikkert kan siges. 

Der er endel der taler for, at det oprindelig er participier, 
som sådanne ord er dannede af. Men i så fald er det ungegtelig 
noget påfaldende, hvor få af den hele mengde i virkeligheden 
er eller kan antages at vere det, medens langt de fleste er åben- 
bart dannede af substantiver (og adjektiver). Efter den hyppige 
forekomst af disse skulde man mere tro, at de var de eldste, 
mest primeere, selv om der kan antages at foreligge analogi- 
dannelser. Yderligere skal jeg ikke udtale mig herom. Det 
formentlig nogenlunde fuldstendige materiale, der her er samlet, 
vil måske göre sin nytte, selv om spörsmålet om disse ords tids- 
relative oprindelse ikke endelig er lost. 


Finnur Jönsson. 


Google 





Finnur Jönsson: Gudenavne — dyrenavne. 309 


Gudenavne — dyrenavne. 


Spörsmålet om, hvorvidt de gamle guder har optrådt i dyre- 
skikkelser eller veret tenkte som dyr (ved visse lejligheder), har 
nok veret adskillige gange antydet, men aldrig behandlet samlet. 
P. Herrmann siger i sin Nord. mythol. (s. 182), ganske vist sig- 
tende til et 2ldre tidsrum i udviklingen: »Der sturm erschien 
ihnen ein riesiger flägelschlagender adler, das meer eine schlange, 
die sich um die erde ringelt; die sonne als ross, widder, hirsch, 
eber; wolken und wogen als ross und rinder; das wätende scehwein 
ist ein tierbild fär die wetterwolke» osv.; »Odins beiname »adler- 
häuptig> z. b. ist eine spur, dass der gott in sehr alter zeit mit 
einem adlerkopfe vorgestellt sein mag». Forskellige andre ud- 
talelser kunde anfeores. Dette er tilstrekkeligt til at antyde op- 
gaven. Jeg vil her samle, hvad der kunde tyde på dette, at 
guderne kunde tenkes i dyreskikkelse, hvad enten der er tale 
om lejlighedsvise forvandlinger, således som disse flere gange an- 
tydes for Odins vedkommende, eller om en eldre tilstand og tid, 
i hvilken guderne overhovedet tenktes som dyr. Dette sidste 
må ses i belysning af andre folks opfattelse, men en så vidt- 
loftig undersogelse, som dette vilde kreve, agter jeg ikke at ind- 
lade mig på. Det må overlades de folkloristiske mytologer. 

Som bekendt giver Snorre os den lere, at Odin iser be- 
sad geevne til at forvandle sig og påtage sig forskellige dyrs skik- 
kelse: »Odin skiftede ham; da lå hans krop som sov den eller 
var ded, men han var da fugl eller dyr, fisk eller orm (slange) 
og for i et öjeblik til fjgerne lande i sine eller andre meends 
erinder» (Yngls. kap. 7). At han under disse forvandlinger kunde 
påtage sig tilsvarende navne, var naturligt. Fra myten om skjalde- 
drikkens erhve&ervelse kender vi Odins forvandling til orm (da 
han skulde krybe igennem det borede hul i klippen), og til örn, 
da han igen flöj bort fra Hnitbjorg; i falkeskikkelse flöj han bort 
fra opholdet hos kong Heidrek. 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXV, NY FÖLJD XXXI. 


Go gle PRINCETON JNIVER SITY 





310 Finnur Jönsson: Gudenavne — dyrenavne. 


Også Loke forvandlede sig til dyr. Om de andre guder 
forlyder der intet sådant (jfr dog Freyja i falkeham). 

Hvad der her först og fremmest kommer i betragtning er 
de dyrenavne, som guderne har i de gamle kilder. Det er 
disse, vi her serlig skal se på. 

Da er der forst og fremmest Odin, det drejer sig om. 

Svb. Egilsson antog, at ari 'örn' var et Odins navn, og 
fandt dette i et vers i Svarfd. s., men dette berode på en mis- 
forståelse; her står der (se porleifr jarlsskald i Skj. digtn. B I 
133) ara fitjar "örnens klor; og når det i et vers af Pörarinn 
stuttfeldr neevnes leir ara ens gamla (i betydning 'dårligt vers') 
foreligger der her ikke et navn på Odin, men kun hentydning 
til myten og Odins fugleskikkelse. Heller ikke findes orn som 
egenligt Odinsnavn, fordi det findes i omskrivning som ord arnar 
kjapta (Egill)j. Derimod er Arnhofdi 'den med örnehovede' et 
virkeligt Odinsnavn; dette findes kun i navneremsen, men beror 
uden tvivl på en gammel kilde. Om navnet hentyder til den 
nevnte, kendte myte, kan vere usikkert, men urimeligt vilde 
det ikke vere at antage det. 

Heste-navnet jalkr 'vallak' (»cantherius, vulgo duodecenni 
major» Bj. Hald.) findes som Odinsnavn ikke blot i Pulur (her- 
efter forkortet P.), men også i Grimn. (2 gg.) og en 3—4 gange 
i gamle skjaldekvad. Navnet er således vel afhjemlet. Seerligt 
forhold til heste har Odin kun ved sin 8-fodede hest, Sleipnir. 
Efter den gamle lere har alle guder, undt. Tor, en ridehest. I 
ovrigt er det solens heste (Arvakr og Alsvidr), der serlig kan 
komme i betragtning; solguden eller himmelguden står således i 
nert forhold til heste, hvad der gör hestedyrkelsen (hos Ger- 
maner) forståelig; i forbindelse hermed står heste-ofre, der jo var 
så almindelige ved alle storofre i Norden. Herom nermere under 
Freyr. Der findes et par navne felles for Odin og hest: Fengr, 
Vakr; men jeg tror ikke man kan tillegge dette nogen betyd- 
ping; vakr er et almindeligt navn på en vis art heste (pasgeen- 
gere), og' disse navne er af en sådan art, at man ikke egenlig 


Digitized b Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


Finnur Jönsson: Gudenavne — dyrenavne. 311 


öjner nogen rationel forbindelse mellem hesten og Odin gennem 
dem. Större betydning kunde jormuni synes at have, se det felg. 
Hvad oksen angår, findes et par navne felles med Odin, 
Jormunr = Odin og jormuni = okse og iovrigt også = hest; disse 
findes kun i Pp. Også olgr (snarere så end plgr) er felles for 
Odin og okse, begge i Pp. (også som hegenavn). Der bör også 
fremheeves, at reginn findes, men kun som v.1l til rekinn, og 
dette er det rigtige. Der synes her at vere en forbindelse til- 
stede mellem Odin og oksen, til trods for at en sådan ellers ikke 
er kendt. Men på hvilken side ordene er primeere, er ikke klart. 
Björne-navne. Heraf findes ét: jolfudr; som Odins-navn 
findes det (el. jalfadr) i Glymdråpa og andre steder, samt i Pp, 
som björne-navn kun i Pp. Jfr pörr. | 
Bukke-navne findes, merkeligt nok, her, ikke ferre end 
3: Grimr, Grimnir, Geirolnir; de to förste som Odins-navne flere 
steder (jfr Grimnismål), som bukke-navn kun i Pp, Grimr dog 
også i Droplaugars. s. De to ferste navne kunde som bukke- 
navne here sammen med et vist udseende hos bukken (eller en- 
kelte bukke), der kunde minde om en maske; men det 3. gör 
det usandsynligt, at der ikke skulde vere en indre forbindelse 
mellem det og Odinsnavnene. Geirolnir er så specielt, at det 
må betegne en sammenheng; det findes kun i p. Navnet er 
ikke let at forklare. Sikkert er förste led geir- 'spyd', der jo i 
et Odinsnavn er fuldt forklarligt. Merkeligt er det i denne for- 
bindelse at fremheve, at olnir (i 748 skr. olldnir, sikkert mindre 
rigtigt) findes i PP blandt navne på 'Odins sönner'. Nu er jo 
bukken i en fortrinlig grad knyttet til Tor, og man kunde der- 
for tro, at disse navne bedre passede på Tor end på Odin. I 
virkeligheden mener jeg at forholdet er det, at Qlnir er et Tors- 
navn, der er overfort på Odin, og efter at dette var sket, blev 
geir- föjet til; hvorefter så atter dette sammensatte navn over- 
förtes på bukken. Forholdet er noget sammensat, men ikke 
unaturligt. Qlnir må vel stå i forbindelse med roden i al-a. 
Prör findes som navn på Odin og galten (dette kun i p). 
Selv om navnet vistnok. er det samme i begge tilfelde, har jeg 


Google 





312 Finnur Jönsson: Gudenavne — dyrenavne, 


store betzenkeligheder ved at identificere her. pPrör (= Odin) 
bingum at (Grimn. 49) synes at fore til en sfere, der udelukker 
tanken om 'galten'. Navnets betydning synes her at vere ak- 
tivt, »den der lader (sager) trives>, neppe »den der trives>, skönt 
dette ingenlunde var utenkeligt; passivt må det vere som navn 
på galten (»den fede, trivelige»). Er der imidlertid en forbin- 
delse her, må der vist antages en overforelse fra Freyr, der jo 
står i et serligt forhold til galten, ligesom Freyja til soen. 

Hogen kaldes geirlodnir (>den spydlådne»?); således også 
Odin — begge i p. Her gelder noget lignende som om geir- 
olnir. Nogen indre forbindelse mellem Odin og hegen er ellers 
ukendt; jfr dog Olgr. 

Endelig er der så navne, der er felles for Odin og slan- 
gen: öfnir, svåfnir, [grimr er også slangenavn]. Her synes der 
at foreligge en intimere forbindelse. Odin forvandlede sig til 
slange, da han skulde igennem det borede hul i Hnitbjorg. Man 
skulde dog tro, at der havde veret andre og sterkere grunde til 
disse navne, skönt det ikke er absolut nedvendigt at antage det. 

Af alle de hern&evnte navne er det vel således kun Arn- 
hofdi og slangenavnene, mulig Jalkr, der i en seerlig grad synes 
knyttede til Odin, medens de andre snarest synes at vere det 
ved overforing fra andre guder. 

Tor. Her bar vi navnet Bjorn, altså det simple navn; 
mulig er Rymr "den brummende' identisk hermed. Björnen er 
således knyttet til Tor i en serlig grad, måske på grund af björ- 
nens e&ventyrlige styrke; ifolge den gamle tro havde den 12 
mends krefter. Der er intet unaturligt i at tenke sig björnen 
som en åbenbaringsform for Tor. 

Freyr. Her findes vaningi som navn for Freyr og galten. 
Og her er der tilknytning nok, som jo ikke behever nermere 
forklaring. Freyr ager som bekendt med galten Gyldenbörste. 
— Dernest er selve freyr navnet på en okse (i p). Her må 
der også vere en forbindelse. I begge tilfelde må henholdsvis 
galten som vaningi og oksen veere opkaldt efter Freyr, ikke om- 
vendt, men forbindelsen bliver ikke mindre intim derved. Begge 


Digitized I Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


Finnur Jönsson: Gudenavne — dyrenavne. 313 


dyr har vel veret helliget Frey [okser blev ofrede til Frey (Viga- 
Glimss.)) Men også hesten stod utvivlsomt i ner forbindelse 
med Frey, selv om der ikke findes fellesnavne. I Hrafnkelss. 
er hesten Faxi indviet til Frey; deraf navnet Freyfaxi. Her 
mindes man de hellige heste, der omtales af Tacitus Germ. 10 
(spådomgivende heste), ligeledes, at hesten jo var en vesenlig del 
af offermåltidet, at heste blev ofrede ved de store Upsalablöt og 
Lejreblét i mengde. Alt dette står uden tvivl i forbindelse med 
den goverste gud; men nu er Freyr egenlig kun et appellativum, 
en betegnelse for denne. Altså er hesten seerlig knyttet til den 
höjeste guddom, d. v. s. til himmel-, sol-guden (jfr solens heste); 
derfor er måske Odin bleven til en ridende gud (Sleipnir). 

I ner forbindelse med Freyr er hans sester Freyja, 
men et af hendes navne er Syr 2: so; det tyder på en lignende 
art og kultus som Freys. 

Heimdallr. Dette navns betydning og form er vel af- 
hjemlet; et -dalr lader sig ikke med sikkerhed påvise; endnu 
mindre et Heimdali. Han hedder også Hallinskidi, hvis betyd- 
ning ikke er sikker. Man har antaget, at navnet stod i forbin- 
delse med regnbuen, men det er tvivlsomt. Nu findes der to 
navne på vedderen: heimdali og hallinsktäi (P); det er utenke- 
ligt andet end at der her er en forbindelse, hvorledes så end 
-dali er at forklare i forhold til -dalr; mulig er det blot en unöj- 
agtig skrivemåde el. opfattelse for -dalli. Får var jo offerdyr, 
selv om de sjelden omtales i de gamle kilder; men ordet sauär 
(got. saubs) er et sprogligt bevis herfor. Her har vi altså fåret, 
vedderen, som offerdyr til Heimdall, der også oprindelig er him- 
melguden. Også her mener jeg er hallinskidi overfort på ved- 
deren; derfor kan navnet intet have med hornene eller deres 
krumning at göre (jfr Hellquist i Arkiv VII, 172). 

Af alt dette vil man kun kunne slutte, at i det hele alle 
husdyr (hest, ged, får [buk, vedder], okse, svin [galt]) har veret 
offerdyr i urtider til den eneste himmelgud, men eftersom de 
enkelte guder, gudenavne, dannedes, hver med sine egenskaber, 


Google PRINCETON UNIVERSITY 





314 Finnur Jönsson: p — ö i islandsk. 


 fordeltes offerdyrene på dem, og nogle gik så over på den ind- 
trengende Odin — der bemeegtigede sig gudetronen. 

Det forekommer mig, at denne gennemgang ikke i nogen 
synderlig grad taler for, at de gamle guder tenktes i dyreskikkelse 
overhovedet eller at der i urtiden har veret den forestilling, at 
guderne optrådte — i regelen — i visse dyrs skikkelse. Tilknyt- 
pingen kan forstås på en anden og fuldt så naturlig måde. Men 
jeg vil nöjes med disse bemgerkninger — medforskere til neer- 


mere overvejelse. 
Finnur Jönsson. 


Overgangen 0 — ö (9) i islandsk. 


Overgangen fra den oldislandske til den nyislandske udtale 
er i mange henseender meget dunkel, ialfald hvad de krono- 
logiske forhold angår. Når er den eller den overgang sket? Vor 
mangel på viden angående spörsmålet beror måske — og for- 
håbenlig — på manglende rationelle undersogelser. Jeg antager, 
at rimerne og de endnu uudgivne helgendigte fra 15. (og 16.) 
årh. vil på mange punkter give os et klarere indblik i udvik- 
lingen. De lydovergange, der her er tale om, er neppe sket 
samtidig alle sammen. Det synes klart, at det 13. årh. i sproglig 
henseende er et overgangstidsrum. Så meget er sikkert, at over- 
gangen af & til &e& foregår i dette tidsrum; ved midten af år- 
hundredet er den fuldbyrdet (om allevegne på Island er dog et 
åbent spörsmål). Snorre synes endnu at have udtalt & som €&, 
men hans brodersön Sturla rimer & på &e&, og håndskrifterne ved 
og efter 1250 viser sammenfaldet på det tydeligste ved den for- 
virring, der hersker i betegnelsen af disse lyd. På dette punkt 
er der sikkerhed nok. 

Mindre sikkerhed er der f. eks. med hensyn til overgangen 
o — ö. Noreen udtaler sig ikke bestemt om tidspunktet; »später 
[3: end de >»ältesten hdschr.>] bezeichnet p einen ö-laut (s. 8 84) 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXV, NY FÖLJD XXXI, 


Google 





Finnur Jönsson: p — ö i islandsk. 315 


[skal vist vere 83)» hedder det hos ham 8 29. Heusler udtaler 
sig bestemtere (8 31): »Gegen 1250 ist die kärze g mit der kärze 
9 zusammengefallen». Da spörsmålet om denne overgangs gelde 
er af en serlig betydning, skal der her foretages et lille rundskue 
for at se, om håndskrifternes skrivemåder indeholder bidrag til 
belysning deraf. Under den felgende gennemgang af de eldre 
håndskrifter stetter jeg mig delvis til de redegörelser, der findes 
i de pålidelige udgaver. 

Hvad der her kommer i betragtning er betegnelserne for 
9 og tvelyden au, samt g. Den 1. grt. afhandling skelner bestemt 
mellem alle disse lyd. AM 237 ligeledes, i det o altid betegnes 
ved wmw, 9 eller o, au altid ved au (av); a betegnes ved eo. 

AM 315 d fol. (Grågås-blad), her efter Pal. atlas (bl. 2 for- 
siden), resten efter Finsens udg. Også her skrives p:o eller p, 
dog én gang av (avNor, udg. 222”), au altid au el. av; g skrives 
i gorr, komr og gerer (225, ellers forkortet). Men der skrives 
også giof (219?) og komr (225!7); dette tör man måske ikke til- 
legge nogen videre betydning, da materialet her er så ringe og 
da der jo kan regnes med skrivefejl (stregen gennem o enten 
glemt eller urigtig tilföjet en enkelt gang). 

Kgl. bibl. (gml. sml.) 1812, 4:o, Prestaskrå (Pal. atl.). 
p skrives p, o, men «& (salva), au skrives av; g findes der intet 
eksempel på. 

AM 673 A, Physiologus. Efter Dahlerups redegörelse (udg. 
i Aarbb. 1889 s. 247) findes her for u-omlyden af a: p, &, o (flere 
gange), men én gang findes cauttr og oscv; a findes i sofr, komr 
trobr, ger (adj.) Her kunde man veere fristet til at drage en 
bestemtere slutning, da & findes så mange gange og desuden au 
og g =p, medens au skrives både au og w. Her kunde det an- 
tages, at betegnelserne berode på, at lydene havde nermet sig 
hinanden. 

AM 674 A, 4:o, Elucidarius; her er betegnelsen meget 
regelmessig; au (av) betegner altid tvelyden aw; o betegnes altid 
med 0; o skrives ofte for é (e), men dette er blot en unöjagtig 
skrivemåde; man tör iutet slutte deraf m. h. t. lydlighed mellem 


Google PRINCETON UNIVERSITY 





316 Finnur Jönsson: p — ö i islandsk. 


p og 9. FElucidarius' lydbetegnelse synes at bero på et meget 
gammelt og godt forleg fra tiden för sammenfaldet. 

AM 325, 2, 4:o, Ågrip. Efter udgiverens redegörelse findes 
p betegnet ved op, o (sciold-; sjelden) og ved w, av, au; men disse 
tegn bruges også for au og g, ligesom o også findes for g (comr) 
og o for g (comr). Denne bhetegnelsesmåde er i virkeligheden 
påfaldende, hvis ikke der for skriveren havde veret en ret stor 
lighed mellem de 3 lyd. Ågrip henfores i reglen, og med rette, 
til o. 1225. 

Sth. 15, 4:o, Homiliebogen. Efter udgiverens korte rede- 
görelse er forholdet her omtr. felgende: 9 betegnes ved o, po 
(og afendringer heraf), &w, samt ved w og au, dog i det hele 
sjelden (fauro 6!7, 128!?, men fauro 62!6, hvor u er underprik- 
ket; lwstom 42?? og et par steder till. På den anden side findes 
au betegnet ved w og ww (ikke så sjelden). Der synes således 
at vere tendens til at skrive au og pg med samme tegn, derimod 
er g i reglen betegnet ved 9 og eo; kun et par steder betegner 
g o (se s. VIII. 

AM 677 4:0, Prosper Aquitanus (udg. i Leifar 1—16). Her 
udtrykkes au ved au (av) eller w (f. eks.: 1!9: 17) 19 ved o (hyp- 
pigst), men meget ofte ved au (laug 14, 11!2?0 baurf 112, 
auädrom 11?, 13, gaufgandi 6?5?8 avälase 9'2) eller & (lwsto 
13?5, 14!, wflen 14!!, jfr 17:?4, 718) !', o ved o (hyppigt f. eks. i gor-, 
comr, gorningar 159) eller go (odli 2?9, 49 og ofte i pngr = engi); 
i Gregors homilier skrives g (eblis 25?5), men i evrigt er ikke 
hele håndskriftet nöje ekserperet, da det er meget ensartet. Det 
foranstående viser, at også her findes der åbenbart en, endogså 
ret sterk, tilnermelse mellem lydene. 

Kgl. bibl. (gml. sml.) 1812, 4:o (den &eldste del) udg. 
af Larsson. Her er forholdet klart, i det alle 3 lyd synes skarpt 
adskilte; au betegnes altid ved au (av 1 gang); o ved 9, o, &; 9 
ved eo. 

AM 645, 4:o, udg. af Larsson (den gldste del). Her stiller 
forholdet sig, efter Larssons udferlige redegörelse således: au 


' Jfr Larsson i Arkiv V, 146, hvor det også vises, at o bruges for au. 


Digitized by (FOG gle PRINCETON UNIVERSITY 


Finnur Jönsson: p — ö i islandsk. 317 


skrives av et par gange (samt nogle gange i forkortede forbind- 
elser ra + v, a +: vs), men hyppigst (254 gg) &, 3 gg o og 18 
gg 9; v skrives (foruden nogle gg a—+H vs) 73 gg & (av), o (meget 
hyppig), o (ligeledes) og 9 (537 gg), — g skrives, meget hyppig, g 
(former af engi skrives med po, 9 el. g), jfr tabellen s. LI. Her synes 
forholdet at veere meget talende. Iszer er den overmåde hyppige 
betegnelse af o ved g vigtig, ja afgörende; så vidt ses kan, skrives 
dette tegn uden noget hensyn til nabolydene (også i forbindelsen 
io [jo] skrives hyppig ig). Larsson har (s. LIII) draget konse- 
kvensen heraf skarpt nok, i det han udtaler, at forholdet »ej kan 
tydas annorlunda än, att u-omljud af kort a redan på den tid, 
då äldre delen af cod. AM 645, 4:to skrefs, uttalades på samma 
sätt som ursprungligt g och således hade samma uttal som i 
nyisländskan». Håndskriftet szetter han til tiden 1225—50. Yngre 
er det i hvert fald ikke. Jeg vilde slutte mig til K. Gislason, 
når han (Frumpartar s. LXII) setter håndskriftet til »snemma 
å 13. öld>. Jeg tror Larssons opfattelse er fuldstendig rigtig. 
645 er et fuldgyldigt udtryk for, hvad der findes spredt antydet 
i de andre tildels gldre håndskrifter. Overgangen fra po til g 
(nyisl. ö) vil man altså herefter kunne sette til o. 1200 med 
rundt tal. Det er et interessant resultat. 

Jeg vil dog ikke slutte hermed, men, til yderligere bekref- 
telse, gennemgå nogle af de geldre håndskrifter eller brudstykker. 

I håndskrifterne af 'Islendingabék', der beror på en 
meget gammel membran og som i det hele må betragtes som 
vidnedygtige, findes 9 skrevet & nogle gange (se min udg. s. 
XVII); for g skrives i alfald engang po, i evrigt skrives det i reglen 
o; au skrives au el. & (men p i opr = Auär). 

AM 162 A3, brudst. af Egilssaga (udg. 1886—388 s. 335— 
44). Her skrives så at sige konstant & både for au og op wda, 
näd, bo, kop osv., äll, fådor, hofäo, gångo, fibråg, biöwrn, fiöl 
osv.): for « skrives oftere ey (geyrz, geyrdig, eyr- = er, eyxn), men 
der findes også 9 (komr) og car (= er) og ånga; skrivemåden ey 
har vistnok således ikke meget at betyde. 


Google 





318 Finnur Jönsson: gp — ö i islandsk. 


AM 162 D, brudst. af Laxdelas. (&edre end o. 1250, da 
det skelner mellem & og ce) opviser det samme; både au og po 
betegnes på samme måde: au (w); p også ved o (d); g findes kun 
en gang, betegnet ved o (ongrar). 

Sth. 18, 4:o, Heidarvigasaga (eldste hånd); ifg. dr. Kå- 
lund (udg. s. XXI) betegnes o sedvanlig ved ww; dette samme 
tegn bruges for a (höggr, ängu, äv-) og au, der dog sedvanlig 
skrives au (el. av). Håds. er sikkert fra 1. halvdel af det 13. 
årh.; det skelner mellem & og e&. 

Jeg skal tage 3 håndskrifter endnu, der alle hidrorer fra tiden 
noget efter midten af 13. årh., til yderligere belysning af hele 
spörsmålet, uagtet det anferte egenlig må synes tilstrekkeligt. 

Sth. 20, 4:o mbr 1, Kringlabladet (fotot. udg. 1895). Her 
anvendes o, 9, w for 9 (& f. eks. i säng, är, lwg, ländom osv); 
au betegnes ved au og, hyppigst, ved w«; a ved o, d, å og 9, 
rimeligvis også ved o (i gord-); se udg. s. IX. 

Kgl. bibliotek (gml. sml), 1009 fol., Morkinskinna 
(et hds., der åbenbart beror på retskrivningsforhold fra o. 1220, 
selv om det bevarede hds. er noget yngre). Håds. er skrevet med 
2 hender. Forste hånd bruger o=p/9, men meget hyppig også 
av (avxlom 92.26, mavttvl 2130, savgp 472 osv., osv.), og enkelte 
gange o (slonger 10: jfr hofobp 198); o betegnes ved 9 (hyppigst), 
men også ved o (hoggr 231 or- 271); au udtrykkes ved av (w), 
au. Den 2. hånd bruger au =-4 nesten endnu hyppigere (også 
efter i; miavk, ofte, giauf osv.) og ligeledes ofte for g (navcever-, 
giavrpi, giaursemi ved siden af gor-, jfr comr, ongan og lign.) Man 
får indtryk af, at de 3 lyd er faldet fuldstendig sammen. 

Kgl. bibliotek (gwml. sml) 2365, 4:o (codex regius 
Edd.) fra o. 1270. Her betegnes g dels ved 9 (g, som bekendt 
står aksenter i dette hds. nogle gange over korte vokaler; også 
ved då en enkelt gang: ogörla 12'9) i det hele nogle få gange. 
Langt hyppigere betegnes lyden ved o (6), hyppigst i forbindelsen 
io (dog findes også iw flere gange), men allerhyppigst (utallige 
gange) ved « (w, sj. ved au; jeg ser bort fra enkelte fejlagtige 
skrivemåder som a). sg skrives på mange måder (bortset fra be- 


Digitized by (SOC gle PRINCETON UNIVERSITY 


Finnur Jönsson: p — ö i islandsk. 319 


tegnelsen e, e): ved o (o, p) meget hyppig, & ligeledes (& og o 
veksler i samme ord som f. exs. -rwdr og -rodr; av findes en- 
kelte gange). Desuden findes også ey flere gange !. au skrives au 
(av) flere gange, w ligeledes (begge dele også med aksent: sivndo 
1814 beror vel på skrivefejl). Af alt dette kan atter kun udledes, 
at de 3 lyd virkelig er faldne sammen i udtalen, og det for- 
lengst. 

Resultatet af alt dette bliver således det, der er udtalt under 
omtalen af AM 645. Den >»nyislandske> udtale ö må herefter 
betegnes som gammelislandsk, siden den går tilbage til tiden ved 
og efter 1200. I det bele vil vistnok nöjagtigere undersogelser 
vise, at den så kaldte nyislandske udtale på mange punkter er 
noget &ldre end man har villet vere ved. Overgangen & til é 
er bevislig fra o. 1250 eller lidt för, men den nyislandske udtale 
(aj) er dog betydelig yngre. 

Hvad der ovenfor er udviklet kaster også lys over udtalen 
af tvelyden au; det forekommer mig umuligt at antage, at den 
har lydt som dansk av; afstanden i lyd mellem dette på den ene 
og 0 - 9 på den anden side er så stor, at den samme betegnelse 
for begge neppe vilde have veret mulig. au må have haft en 
lyd, der lå neermere eller meget ner ved den, som den har i 
senere islandsk og norsk landsmål (disse dog indbyrdes forskel- 
lige). Derved forklares overgangen till sg (ö) i ostnordisk også 
bedre. Jeg minder om, at L. Larsson (Arkiv V, 146 f.) også har 
villet antage, at au i oldislandsk kunde (fakultativt) monoftongi- 
seres, altså blive til ö; en sådan overgang skulde også veere sket 
i den ferste halvdel af 138. årh. Forudsat at en sådan zndring 
virkelig har fundet sted — hvad der dog ikke forekommer mig 
bevist, da tegnene o, 9 osv. nok unöjagtig kunde bruges for 
beslegtede lyd — viser det en vis lydlighed og vilde da 
forklare lydbetegnelsen & både for au og po. Jeg minder i denne 
forbindelse også om de meerkelige rim, vi finder i Mårlugråtr; 
her findes navnet Augustinus udtalt som Ogäåstinus, i det og- her 


! Jeg har forlengst optegnet alle eksempler fra hds på disse lyd, og 
de fleste på de andre. 


Google 





320 Finnur Jönsson: og — ö i islandsk. 


rimer på fog-rum (v. 4. 9), hvor dog og- skal vere langt. Men 
aug- (= a"g-) danner umulig helrim med pg- I latinske låneord 
har au fåt samme udtale som nord. au i klaustr, klausa ! (ikke: 
+klåstr, "klåsa). 

K. Lyngbys afhandling om den oldnordiske udtale (i Tids- 
skr. £. pbil. II) bliver i alt vesenligt stående, ti han tager serlig 
sigte på forholdene som de var i den e&ldste litterere tid. Men 
det feolger af det ovenstående, at jeg ikke er enig med ham, 
når han (s. 300—01) antager, at overgaugen 9 (= å) til ö ferst 
er foregået i det 14. årh. Han kender ganske vist AM 645 og 
betegnelsen e dér, men han mener, at dette er en dialektudtale 
»i en enkelt egn på Island». Det har sikkert vzret langt al- 
mindeligere. Lyngby antog, at udtalen af au har veret åu eller 
åw (8. 311), hvilket sikkert går i samme retning som min op- 
fattelse. 


! Men kål, kun indirekte fra lat. caulis. 
Finnur Jönsson. 


pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Nils Carlsson: Utveckl. av urg. auh. 321 


Utvecklingen av urg. aub. 
Gotländska bidrag. 
1. Nygutn. pret. flåv 'flög'. 


Den Leffer'ska ljudregeln 'urg. auh > nord. ö torde nutill- 
dags vara allmänt godtagen, åtminstone vad formuleringen i stort 
sett angår. Ett par detaljer återstå att reda ut, så t. ex. växlingen 
mellan de olika stamformerna av adj. 'hög', se Pipping Gram- 
matiska studier (1905) s. 6 ff., 43 f. och Kock Sv. ljudh. I s. 330 ff. 
— En viktig inskränkning i den nämnda ljudregelns giltighet 
gjordes av Pipping i Gotl. stud. s. 130 ff. Enligt Pippings me- 
ning uteblev kontraktionen alltid i gotländskan, och 
Lefflers regel kunde sålunda knappast kallas sam nordisk, som 
man förut antagit. 

Pipping stödde sitt antagande på följande ekvationer: 


fgutn. haur = isl. hör, got. hauhs, 
> pau = got. bau, bauh, fsv. ba, po, 
> law, nyg. Lau =no. lö (Oslo m. fl). 
Hypotesen accepterades utan vidare av M. Kristensen IF. 
Anz. XIV s. 25 och Noreen, Aisl. Gr.? 8 94: 2, Gesch. d. nuord. 
Spr.? 8 43 a. Även Kock (Sv. ljudh. II s. 261 f.) är böjd att 
instämma med Pipping, men har liksom denne (Guta lag inl. 
s. LXII) svårt att förklara den nygutniska preteritiformen flåv 
(biform till flaug). Denna form är den enda hittills påträffade 
som direkt synes strida mot Pippings gotländska regel. 
För min del är jag övertygad om att Pipping haft rätt i 
sitt ursprungliga antagande: urg. auh kvarstår i gotl. som av i 
alla ställningar. I det följande skall jag söka visa giltigheten 
av denna ljudlag i några hittills ej beaktade fall. Men dess- 
förinnan gäller det att förklara uppkomsten av det märkvärdiga 
och motsträviga flåv. 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXV, NY FÖLJD XXXI, 21 


Digitized b Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


322 Nils Carlsson: Utveckl. av urg. auh. 


Formen är (svagt!) styrkt genom ett citat i Wennerstens 
Bidrag till en nygutn. ordbok s. 113. Jag anför stället i dess 
helhet: »Havgait Colymbus arcticus F., »när var härra hadä skapa 
alla fäul, så fikk päuken (den onde) lug ti skapa ann, å da gärrdä 
han havgaiti; när han da flaug (flåv), så sag han, att ha intä 
fatt bain, u da kasta han daim yttar, u da fassna di i assållä». 
F. GL.» (2: Gotl:s Landsmålsfören:s saml., mskr. i Gotl. Nat:s 
bibl., Uppsala). 

>»F> betyder Fårön. Att citatet är Fårömål visar sig för- 
resten tydligt i formerna skapa 'skapat', fåäul 'fåglar'(?), kasta 
'kastade', yttar 'efter' (yttur, Noreen Fåröm. ljudl. & 95). Som 
jag strax skall visa, är denna lokalisering av stor betydelse för 
uppfattningen av pret. flåv. 

Pipping gör följande betraktelse (Guta lag, inl. s. LXII): 
»I formen flåv åsyftar skrivningen åv säkert den nygotl. diftong, 
som svarar mot fgotl. 5 [Noreen Sv. landsm. I s. 351). Det ser 
sålunda ut, som om urn. auh < urg. au3 i fgotl. likasom i de 
öfriga nord. språken skulle utvecklat sig till ö». — Och Kock 
(Sv. ljudh. II s. 261): »Emellertid gör den nygutn. (jämte flaug 
förekommande) preteritiformen flåv (som etymologiskt motsvarar 
isl. fé till fliåga "Ayga') det ovisst, huruvida värkligen au i gut- 
niskan kvarstod framför h. Ty om pret. flåv (= isl. Alö) värkligen 
är korrekt, så bör i gutniskan liksom i isländskan ... det urnord. 
pret. "flav3 ljudlagsenligt hava blivit till "flauh > "flöh > flö 
(nygutn. flåv). Men man kan svårligen antaga, att au i gutniskan 
behandlats olika framför ursprungligt h (i haur etc.) och framför 
det ur 3 i slutljud utvecklade h (i ”flauh)>. 

Kocks sista invändning är kanske ej så tungt vägande: 
Pipping hade kunnat åberopa sig på isl. får 'brokig' (< "faiha-): 
sté (< "steih < "staiz), där motsättningen just beror på samma 
växling mellan urspr. h « h <3. Därnäst måste man fråga sig, 
om nyg. flåv verkligen etymologiskt motsvarar isl. flö? 

Jag tror för min del att flåv är en speciell Fåröform, ana- 
logiskt bildad och strängt betingad av målets säregna — från 
den . vanliga gotländskan avvikande — ljudlagar. Mig veterligt 


Digitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Nils Carlsson: Utveckl. av urg. auh. 323 


är flåv absolut okänt på det gotländska fastlandet, där flaug är 
allenarådande överallt. Hur skall då det oregelbundna flåv för- 
klaras? 

Till en början vill jag påpeka, att Pippings tydning av flåv 
med säkerhet är felaktig: åv torde icke motsvara diftongen ou 
(Fåröm. dåv), utan denna +v! Alltså på Fårömål: flåuv (Noreens 
beteckningssätt). — Inf. flyga heter på gotl. fastlandet flaugä 
(< fg. fliauga). På Fårön faller g (3) bort efter u-diftong (Noreen 
8 78: 1: tjavvå 'tjuga = vanl. nyg. tjaugå, -ä), Varpå u övergår 
till kons. v i ställning mellan två vokaler (ib. & 22). flaugä så- 
ledes på Fårömål = flavva (ib. & 92). 

Denna avstickande inf.- (och presens-)form ger oss uppslaget 
till förklaringen av flåv = flåuv. Verbet flyga har helt enkelt 
vandrat in i 6:e avljudsklassen. Efter mönstret fara : for osv. 
skapades böjningen flavva : flöv! Att denna analogibildning inte 
bara är en abstrakt möjlighet utan är synnerligen rimlig visas 
av de på samma sätt nybildade verbtemata nä :nö (vanl.), rada: 
röd, raka : rök, jaga : jog, skvala : skvöl, se Säve De starka ver- 
berna s. 15. Exemplen äro hämtade just ur Fårömålet, jfr inl. 
s. 11. Ur egna uppteckningar från andra håll kan jag lägga 
ioulp 'hjälpte” (Hafdhem, föråldr.), now 'nådde” (Atlingbo, Hafdhem, 
Lau), ioug (Atl., med betydelsediff. > iagdä). 


2. Fg. loyski n. "kal fläck på huvudet". 


Till det ensamstående fg. loyski n. 'kal fläck på huvudet” 
(där håret blivit avrivet, se Gutalagens kapitel »om sår>) ha flera 
förklaringar framställts, utan att någon torde kunna göra anspråk 
på att vara tillfredsställande. 

Den äldsta förklaringen härrör sig från Ihre, som i sitt 
Glossarium suiogothicum (1769) bd. II sp. 102 sammanställer 
Gutalagens loyski med sv. lugga 'crines vehere', ags. geluggian, 
neng. lug "vehere". Denna tydning, som ej torde behöva disku- 
teras, upptages sedermera av Schildever Guta-Lagh (Greifswald 
1818) not 182. Däremot har inte Schlyter försökt någon etymologi. 


pigitized py GO gle PRINCETON UNIVERSITY 


324 Nils Carlsson: Utveckl. av urg. auh. 


Därnäst behandlas ordet rätt utförligt i Säves Gutniska 
urkunder s. XXVIII. Säve för med all rätt fg. loyski tillsamman 
med nyg. loyskur, loysk n. "bar, trädlös fläck inuti eljest tätvuxen 
skog”. Förf. har flera tolkningsförslag, som han likväl framställer 
med stor tvekan. En sammanställning med isl. liöski m., da. 
Lyske ljumske” (enl. Bj. Halldorson även = 'sylva', jfr. nedan!) 
avvisas på grund av betydelsen, som är »snart sagt motsatt>(l). 
Det andra förslaget är att tolka loyski som en avledning till adj. 
laus "lög'. Emellertid gör Säve själv den riktiga anmärkningen: 
»Man kunde då tänka sig loyski såsom det, som är avlöst, som 
blivit löst, bortryckt; men detta borde då snarare gälla 
om det avluggade håret». Och i all synnerhet gäller natur- 
ligtvis detta beträffande nyg. loysk(ur) "glänta, där det ju är 
fråga om en kal fläck som icke uppstått genom yttre våld (av- 
verkning). 

Pipping, Gutalagens senaste utgivare, hänvisar kort och gott 
till Säve, vars sist nämnda förklaring för ett par år sedan tagits 
upp igen av Emil Olson (De appellativa substantivens bildning 
i fornsvenskan s. 190). Denne sätter frågetecken framför fg. 
loyski, med vilket han jämför fsv. losker = fg. "loyskr. Till detta 
skulle då loyski vara en ung ga-avledning. 

Men även denna sammanställning strandar på jämförelsen 
med nyg. loysk(ur), där sammanhanget med lös är fullständigt 
otänkbart. Och sålunda står fg. loyski fortfarande kvar som ett 
»högst dunkelt ord» (Säve). 

En såväl ur formell som betydelsesynpunkt tilltalande an- 
knytning få vi däremot genom att föra de ifrågavarande got- 
ländska orden tillsammans med isl. lysa, lysi f. '"ljusning', sv. 
diall. lysa f. 'glänta', no. diall. ljoske, lyske m. "lysning, lys flek 
i skyerne' m. fl. avledningar till den kända stammen ”leuhls)-. 
I synnerhet de båda sistnämnda orden stå till form och betydelse 
nära de gotländska bildningarna. 

No. lyske är uppkommet ur ”leuhs-k-ian- ("leuh-sk-ian?) 
eller ”leuh-isk-(£)an-. I båda fallen ligger väl egentligen ett adj. 
"leuhli)ska- 'som har med ljus, lysande att göra”, »ljusaktig> (jfr. 


pigitized py (GOC gle PRINCETON UNIVERSITY 


Nils Carlsson: Utveckl. av urg. auh. 325 


got. funisks 'glödande', en ur ordbildningssynpunkt fullständig 
parallell) till grund. Formen ljoske, som synes vara mera spridd, 
är väl antingen < ”leuhskan- eller en nybildning (istf. lyske) 
efter /jos. 

Till grund för de gotländska orden ligger den avljudande 
stamformen ”lauh-, som substantiverad finnes bevarad i ortnamnet 
Lau (= isl. no. lé, se Pipping Gotl. studier s. 132 £.). Fg. loyski 
är sålunda uppkommet ur ”lauh-isk-(£)a, en fullkomlig parallell 
till no. lyske < "leuh-isk-(i)an. Och nyg. loysk(ur) torde helt enkelt 
vara en substantivering av ett med "leuhiska- jämsides gående 
"lauhiska-. 

Ur betydelsesynpunkt torde ingenting vara att invända mot 
denna etymologi. Med nyg: loysk(ur) kan jämföras ty. Lichtung 
(stammen ”leuh-t-) och naturligtvis de välbekanta lat. läcus, lit. laäkas 
osv. Fg. loyski är alltså från början "lysande, öppen, bar fläck”. 

Vi ha för de gotländska orden förutsatt ett adjektiv "lauhiska-. 
Detta är identiskt med fno. leskr 'som är från L6éar' (nuv. Lom 
i Gudbrandsdalen). Då den motsvarande gotländska formen är 
loysk-, visar detta till fullo riktigheten av Pippings i Gotl. stud. 
s. 130 ff. framställda hypotes, enligt vilken diftongen au på got- 
ländskt språkområde icke kontraherats till ö framför h utan i 
stället kvarstått oförändrad. Dess omljud är följaktligen icke y 
(= nyg. öi) utan oy (= nyg. åi osv.). 


Det kan ha sitt intresse att påpeka några andra, hittills ej 
beaktade gotländska bildningar, som höra till samma stam som 
ljus osv. Hit hör först och främst ortnamnet Ljugarn (uttal 
taugän), vars förled säkerligen går tillbaka på "leuha- i någon 
viss användning, "lund', 'glänta', 'öppen terräng' eller liknande. 
Ett annat intressant ord är nyg. ljaugas (iaugas) 'gravand', se 
C. J. Bergman Gotländska skildringar och minnen (Visby 1882) 
s. 313. Förleden är densamma som i Ljugarn, och ljaugas be- 
tyder sålunda 'den lysande, praktfulla gåsen'. Möjligen kan det 
rent av ursprungligen ha betytt 'den vita gåsen', till skillnad 
från gragasi 'grågåsen” (jfr. gr. Jevxog 'vit'l). 


pigitized by (FOG gle PRINCETON UNIVERSITY 


326 Nils Carlsson: Utveckl. av urg. auh. 


3. Nyg. rau, räuar a. "för hög; stående". 


Rietz anför från södra Gotland (Ordb. s. 526 a) ett adj. 
räuar ! "stående; om hustak, plog- och räfsetänder'. Samma ord 
anträffas i Almqvists gotländska ordlista (Sv. språkl.? s. 449): 
>rau säges om en byggnad, som är för hög emot sin bredd». — 
Synonymt med detta, ytterst även formellt besläktat, är nyg. 
rauku "(om ett tak) som är för högt mot bredden': »taket jär så 
raukut> (Rietz s. 527 a; från norra Gotland). 

Jag för adj. rau till samma stamgrupp som no. diall. råga f. 
klump, liten klat, oftest av mok' = isl. hråga f. "dynge'; sv. ruga, 
råga; rugge "hop, mängd” m. fl. För dessa ord, vars grundbety- 
delse synes ha varit 'stapla upp', antfger Torp (Nynorsk etym. 
ordb. s. 546 b) en ieu. grundrot "kru, som bl. a. föreligger i lit. 
kruvå, krävå 'hop', krauti "stapla upp. Den utvidgade stammen 
ieu. ”kruk- föreligger utom i de nyss nämnda nordiska orden 
även i ir. cråach 'hop, höstack” (< ieu. "krouko-). Ur en geér- 
mansk sidostam ”"hruk-, "hrauk- osv. utgå bl. a. no. sv. diall. 
rauk — och det nyss anförda nyg. rauku jämte rauk 1) "höstack”, 
2) "fristående stenpelare', »rauk»> — isl. hroki, hrokr = no. diall. 
roke, rok "topmaal', sv. diall. ruka, råke (biform till råge) m. f. 

Nyg. rau bör väl helst förklaras ur en grundform "hrauha- 
(= ir. eråach!). Då formen anföres från södra Gotland, är det 
uteslutet att tänka på växelformen ”"hrauza-, som överallt utom 
på Fårön (jfr. Noreen Fåröm. ljudl. & 78: 1 och de motsvarande 
exemplen hos Klintberg Laumålet!) skulle ha givit "raug med 
bevarat g?. Likaså är lån från Fårömålet föga sannolikt, all- 


1 -ar är den mask. ändelsen i n. sg. 

? Samma regel gäller även mellersta Gotland. De enda undantagen 
äro iaur "juver' (= fåröm. jaur), som utvecklats närmast ur mellanformen 
"jauvr, och kakläun 'kakelugn' (= fåröm. kakeläun), varom se Noreen a. a. 
8 137. (Möjligen kan dock -äun vara < "uhna- = got. avhns, ”un?). For- 
merna slou 'slog', tou 'tog' äro bildade efter presens sla, ta eller äro snarare, 
i likhet med dessa, att betrakta som svagtonsformer. — Jfr. däremot Atlingbo 
haug "hög" (sbst. och adj.), baug osv. 


pigitized py GON gle PRINCETON UNIVERSITY 


Nils Carlsson: Utveckl. av urg. auh. 327 


denstund denna isolerade dialekt icke synes på något sätt ha 
påverkat mell. och södra Gotlands mål. 

"hrauha- utgår liksom sidoformen "hrauka- från en grund- 
betydelse 'något uppstaplat, upptravat', ur vilken den ovan nämnda 
betydelsen "för hög mot bredden', ävensom "utstående (sekundärt) 
lätt har utvecklats. — En avledning till den Vernerska växel- 
formen ”"hrau3a- är troligen nyg. rauglä "vara överfull med kry- 
pande djur', väl < "hrau3-alön, egentligen "vara i en tätt packad 
hop” (jfr. hråga "gödsel" osv.). 

Om denna etymologi är riktig, ha vi i nyg. rau att se 
ännu ett bevis för riktigheten av Pippings ovan s. 321 och 325 ff. 
nämnda ljudregel auh > gotl. au. 


4. Nyg. Loysta, 


socken på mell. Gotland (äldre skrivningar Loste 1300-talet, 
Loystum d:o, Löstum 1412, Lovstum 1412!; nuvarande uttalsform 
låistä). Även detta namn, som synes utgå från ett fg. "loystir 
pl., torde böra förklaras som en avledning till stammen "lauh-. 
Sannolikt har ”lawh-sti- (om detta suffix hos konkreta substantiv 
se Olson De appell. subst. s. 330 ff.) betytt 'öppen plats. En 
blick på kartan visar att namnet är motiverat. Omedelbart söder 
om kyrkan utbreder sig nämligen en sank, trädlös slätt, som i 
öster begränsas av en brant bergsluttning, i väster ävenledes av 
ett numera skogbevuxet högre parti. Det torde ha varit denna 
kala, lågt liggande slätt som ursprungligen givit socknen dess 
namn. 


5. Nyg. håimd f. 'foderrum". 


Den etymologi som Noreen, Fåröm. ljudl. 8 15, framställt 
till det ovan anförda ordet, förefaller vid första ögonkastet till- 
talande nog. Han fattar håimd (fåröm. håymd) som uppkommet 
ur "håymnd < "håyvnd < "håy-vind 'hö-vind. Antagligen har 


! Se Lindström Anteckningar om Gotlands medeltid s. 53. Skrivningarna 
med g äro »normaliserade>» i likhet med t. ex. Fröale = nyg. Fröjel. 


Google 





328 Nils Carlsson: Utveckl. av urg. auh. 


denna tolkning påverkats av Säves avsiktligt etymologiserande 
översättning 'hö-vinden eller foder-rummet (Åkerns sagor 
s. 48 not 5). 

Noreens etymologi är emellertid av flera skäl oantaglig. 
Att börja med är den förutsatta ljudutvecklingen inte vidare 
sannolik, trots den anförda parallellen höymndi(?) "hyende' < 
"hyv(imdi < fg. "hygindi. Man borde av "håyvnd snarast vänta 
håynd (en också belagd form, jfr. nedan), och i så fall bleve 
m-formen oförklarlig. 

Vidare är håimd, vad Noreen ej synes ha observerat, fe mi- 
ninum, under det att sv. vind undantaglöst är maskulinum, jfr. 
Falk-Torp Etym. Wbuch s. 1382, som anser vind i den speciellt 
svenska användningen »dachstube> etc. identiskt till formen med 
det vanliga vind 'ventus', ehuru det till betydelsen påverkats av 
närstående bildningar. 

Då därtill kommer att vind = "loft' är alldeles okänt i ge- 
nuin gotländska, där i stället luft n. (eller lukt, se Noreen Fåröm. 
ljudl. & 71) är allenarådande, torde vi ha alla skäl att misstro 
den nyss refererade förklaringen. 

Och till sist en sak, som är avgörande: nyg. håimd, håymd, 
ett i dialekten ytterst allmänt ord, betyder helt enkelt inte "vind, 
loft! En håimd är ett litet foderrum, som är förenat med stall 
eller kohus genom en dörr. För övrigt är det avstängt åt alla 
sidor. Är håimden belägen invid inkörsgången genom ladugården, 
kan emellertid en glugg öppnas från håimden ut till gången. 
Taket över håimden är borttaget, så att man på en stege kan 
komma direkt upp på foderloftet. Från detta kastas undan för 
undan foder (hö) ner i håimden, varifrån det sedan bäres in till 
kreaturen. På så sätt slipper man att för var gång dessa skola 
utfodras klättra upp på loftet efter foder. — På Myrände gård 
i Atlingbo tar sig håimden ut på följande sätt: 


Digitized b Go. gle PRINCETON UNIVERSITY 


Nils Carlsson: Utveckl. av urg. auh. 329 


Undervåning. Övervåning. 


luft 
(för foder) 





I Hjerpås (n. Västergötland) kallas samma sak folada 'fo- 
derlada”. 

Av beskrivningen framgår således, att håimden inte alls är 
någon »hö-vind>, utan att den tvärtom för bekvämlighets skull 
alltid ligger i undervåningen (visserligen direkt förenad med över- 
våningen, jfr. ovan). 

Är sålunda senare delen i ordet säkert icke "vind, så är 
enligt min mening »förleden» lika litet Aö (hår), ehuru det på 
grvod av den formella överensstämmelsen ligger nära till hands 
att förena håimd med håi. 

Jag har i stället en helt annan etymologi att föreslå. Karsten 
har i sina Germanisch-finnische Lehnwortstudien (Acta Societatis 
Scientiarum Fennice tom. XLV n:r 2) s 53 pekat på några 
nordiska släktingar till got. hiuvhkma m. "hög, hop" (egtl. "hög, 
kulle"), däribland nyno. höma (i hop hey), som han antager vara 
< "hukmön. För formens skull kunde man också lika väl antaga 
en grundform ”hauhmön. Hit hör väl också västg. homa (åt säj) 
'samla på hög, samla ihop” !. 

Till grund för nyg. håimd ligger enligt min mening ett 
fg. "hoyma < germ. ”hauhmijan. Nyg. håimd är ett ursprungligt 
verbalabstraktum till detta verb. Grundform ”hauhmipo. Den 
sekundärt utvecklade betydelsen ('upphopande'), 'hop, hög, foder- 
hop', "rum där en sådan förvaras' är lätt att förstå. Paralleller 
till utvecklingen vbalabstr. > konkret ha vi ju i t. ex. fsv. hoghb 


! Däremot hör det vitt spridda homma "flytta sig (om hästar) till en 
helt annan stam (: isl. hgm länd" osv.). 


Digitized I Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


330 Nils Carlsson: Utveckl. av urg. auh. 


"höjd"; "högt belägen mark, kulle', grend 'grannskap', 'gränd' m. fl. 
(Olson De appell. subst. s. 473 ff.). 

Nu förstå vi också varför nyg. håimd är fem., varifrån det 
har sitt »m, osv. Den stundom förekommande biformen hoind 
(belägg hos Wennersten Bidrag till en nygutn. ordbok s. 119) har 
naturligtvis sitt » genom assimilation av md > nd (jfr. Noreen 
Fåröm. ljudl. 8 43). | 

Nyg. håimd är följaktligen ett nytt bevis för den gotländska 
utvecklingen auh > au, genom omljud oy. 


Göteborg 1918. 
Nils Carlsson. 


[Anm. Ovanstående uppsatser ha av mig påträffats bland mag. Nils 
Carlssons efterlämnade papper. Den gemensamma rubriken och den första 
underrubriken härröra från undertecknad. Ordningsföljden beror likaledes 
till en del på mig. Manuskriptets landsmålsalfabet i en del exempel har 
ersatts med en grövre beteckning. I övrigt har jag inskränkt mig till 
oväsentliga redaktionella ingrepp. — Jag har skäl antaga att förf. tänkt sig 
uppsatserna publicerade i samband med varandra. 


Bengt Hesselman.] 


Digitized by Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


Neuhaus: Om -lev. 331 


Om -JIev. 


Kom det fra Sverrig eller fra Danmark? 


Blandt de stående uleste Gåder i den nordiske Oldtids- 
historie hevder foruden Spörgsmålet om Betydningen av Ragna- 
rok, og om hvorvidt Bråvallaslaget er rent opdigtet, udkempet i 
Sverrig eller i Slesvig og da kort för 950 under Gotfredssön- 
nernes og Haraldssönnernes Tronkampe, endvidere om hvorvidt 
Jomsvikingerne har veret til eller .er rent opdigtede, egentlig kun 
Spörgsmålet om -levs og -löses OÖpståen sig som noget, der vil 
besvares og så snart som muligt. 

Bortset fra Madsens og Steenstrups förste Forseg på at gå 
i Lag med -lev og -löse, findes der herover kun to nordiske 
Avhandlinger av Betydning, Nyboes fra 1897 i dansk Historisk 
Tidskrift og Clausens fra 1916 i Årbeger for Nordisk Oldkyn- 
dighed. 

Kun den sidste er en avsluttet Behandling av Emnet, bortset 
fra den sproglige Side av BSagen, i det Personnavnene helt er 
misforstået — opfattet som Totem = Levis Börn i det gamle 
Testament, der kaldes Vildkosönner. I Forleddet skulde altså 
en Art Amulet vere skjult. Hans Efterdömmer er: Steinlose til 
Stein-prvar = Stenpile; Knifwalöse til knifr = Kniv. De angivne 
Foredömmer er fra et sprogligt Standpunkt så usandsynlige, at 
en videre Ytring derom er umulig. Ramlöse kan f. Eks. ikke 
med Hr. Clausen bringes sammen med hrafn = Ravn men er 
helt enkelt det gamle Ord rammo = Vedder. Gerloese kan selv- 
fölgelig ikke höre sammen med geirr = Spyd men hörer til 
geire = Kile, og Bardelöse herer ikke til barda = Okse men til 
Stammenavnet Barde. 

Det er klart for enhver, at der også her foreligger almin- 
delige Mandsnavne, som dog selvfölgelig ikke dekker sig med 
Navnene i -lev, fordi disses Berere var Stormend, medens -lgse 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXV, NY FÖLJD XXXI. 


Go gle PRINCETON UNIVERSITY 





332 Neuhaus: Om -lev. 


tydeligt viser, at her er Tale om Kob av Jord av Trelle (derfor 
endnu los-kobe). 

Clausens Avhandling går ud på at vise, at -lev og -löse er 
udgået fra Selland og har bredt sig mod Ost over Skåne og 
gennem Götland ad Vandveien; mod Vest over Oerne, Halvgen 
til mod Eider som en dansk Kulturforeteelse. 

Han bringer ikke denne Udbredelse til at avgive en For- 
klaring på Tilstedeverelsen av -lev (og -lese) i Tyringen, skönt 
han aner en hemmelig Forbindelse her. 

Da han nu ellers — bortset fra de utilstrekkelige sproglige 
Forklaringer — har sit Stof ypperligt ordnet og virkelig kender 
Stoffet ud og ind, så undrer man sig dog over, at han intetsteds 
nevner Tingen ved sit rette Navn: de indvandrende Daner bringer 
Ideen til -lev med sig. Men Ideen deler de med Erulerne, som 
Danerne netop trengte bort; begge er svenske Stammer d. v. 8. 
de havde deres Hjemland för 400 eller så omtrent i Höisverrig. 

Hvis Tanken om Storbesiddelsen på -lev og Frikebet på 
-löse var fodt av Danerne, kunde Erulerne i Tyringen ikke have 
bragt den frem der. Kun Forudsetningen av disse Stammers 
Sammenhorighed giver enhver tenkelig og behagelig Forklaring 
på det hele Fenomen. 

Meerkeligt nok vakler Clausen selv under det endelige Opgör 
og indrömmer, at Veien kan tenkes at vere gået mod Selland 
og ikke nedvendigvis må vere gået ud fra Seelland. 

Således er det ikke, der er blot den Dobbelthed, at först 
erobrede Danerne Issefjordslandskaberne og byggede dem op med 
-lev og -lose, og så går denne danske Kulturindsats sin Seiers- 
gang i de fölgende Tider, da Danerne uden at vere et samlet 
Folk under én Konge alligevel gör sig til det navnkundigste i 
Norden. (Hvormed imidlertid sikkert også sammenhenger, at 
Danerne havde arvet et urgermansk Navn, hvorom Mindet endnu 
levede, og som alt Romerne lerte at kende i Formen co-danus 
= yngre slavisk (kassubisk) gdon-sk, Navnet på Byen Danzig 
ved Codans sydlige Bred). 


Digitized b Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


Neuhaus: Om -lev. 333 


Fra Clausens Side er da det store Arbeide lige ulöst, ti om 
han end drager -inge-Navnene med ind i sin Undersögelse, så 
kender han slet intet til de eldste Stednavneformer (på -bjerg) 
eller er blot i stand til at sammenligne Betydningen av Forled- 
dene i -bjerg, -inge, -lev, uden hvilken Mulighed det hele Spörgs- 
mål må blive ulöst. 

Det er först det nöie Kendskab til Forleddet i de tyringske 
-leben-Navne og i de nordiske -lev-, -löse- og -höi-Navne, der giver 
Forklaringen på alt, hvad der horer her hen til. 

I 5. Århundrede kommer netop de Danske med -höti, -lev 
og -löse til Danmark fra Sverrig, idet de alt forinden havde 
drevet de foran dem siddende Eruler (Navnet endnu bevaret i 
Jarlestad-Härad) i Landflygtighed (i det 6. Århundrede genfindes 
de i Tyringen med -lev og -lose). 

Også heri ses altså en virkelig interessant Forbindelse mel- 
lem Eruler og Daner. 

Vegten må da legges på, at den store Udbredelse for -lev 
(og -lose) er båret frem av Danernes Forbillede og Udbredelses- 
trang i 6. Århundrede, men Danerne selv bragte jo deres höi- 
svenske Blod med sig til Oerne og alle deres Fremtidsevner var 
båret i höisvensk Luft. 

Med andre Ord Danernes -lev er svensk Tanke og dansk 
Dåd, og samme Forening av Tanke og Dåd viser Herulernes 
ganske lignende Boseettelsesmåde, da de flygter til Tyringens 
frugtbare Flodenge. 

Clausens Vaklen mellem Muligheden av at tenke sig, at 
Bevegelsen er gået mod Selland, medens hans hele Tankegang 
helst kredser om Bevegelsen bort fra Selland, forklares imidlertid 
gennem ovenstående: Danerne bragte virkelig den nye Ting med 
sig fra Sverrig, i Danmark kn&esattes den og bred sig nu av sig 
selv ustandseligt Vei til alle Sider i de fölgende opadgående 
Århundreder. 

Det er vist nok smerteligt, at vi ellers intet kender til 
dansk eller svensk Historie i det 7. og 8. Århundrede, men netop 
Stednavnene og den i dem gemte kulturbringende Tanke giver 


pigitized py (GOC gle PRINCETON UNIVERSITY 


334 Hänninger: Sydsvenskt jorda. 


dog nogle Bidrag til Belysning av, hvad der i disse Århundreder 
er gået for sig: en udstrakt Bebyggelse samlende sig om Brend- 
punkter på -lev med Udenverker (= Gårde) på -löse. 

Til en fuldstendig Behandling av de herhenhorende Forhold 
berer endnu kun en i Enkeltheder gående Undersogelse av selve 
Navneindholdet. 


Berlin i Efteråret 1918. 


Johannes Neuhaus. 


Sydsvenskt »jorda» (lördag). 


Under den ganska vidlyftiga diskussionen om etymologien 
av ordet »lördag» och uppkomsten av de varierande former, 
varunder det uppträder i de nordiska språken !, har även fram- 
dragits dialektformen jwrda. Denna är företrädesvis skånsk, men 
förekommer även (resp. har förekommit) i Småland och Bleking 
och möjligen också i Halland. Rietz angiver i sin ordbok s. 388 
ljorda för Skåne (Luggude) och Bleking, jorda omnämnes av 
Billing, Åsbomålet s. 95, och om formens utbredning yttrar sig 
Wigforss s. 186 not 2. Till förklaring av dialektformen har Kock 
i Ark. 20, 69 not antagit en analogisk ombildning efter måndag, 
fattad såsom månens dag, alltså ett »jord-dag». Wigforss har 
anf. st. anfört vissa betänkligheter gentemot en dylik uppfattning, 
vilka, om än icke avgörande, dock torde få anses synnerligen 
beaktansvärda. Jag ser mig emellertid här i tillfälle att andraga 
en del former från äldre tid, vilka torde oemotsägligt ådagalägga 
omöjligheten av att fatta ifrågavarande dialektform såsom ett 
»jord-dag». De äro följande: Lunds ärkestifts urkundsbok 3 s. 28 


1 Se t. ex. Kock, Paul-Braunes Beiträge 15, 254 ff., Ark. 20, 63 ff., 
Noreen, Sv, etymologier 42 f., Beckman, Ark. 11, 234, Wigforss, S. Hallands 
folkmål 184 ff. 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXV, NY FÖLJD XXXI. 


pigitized py GO gle PRINCETON UNIVERSITY 


Hänninger: Sydsvenskt jorda. 335 


liogherdaghen, 3 s. 82 liowerdagh, Codex n:r 136 ex donatione 
variorum (handskriftsbeskrivning hos Schlyter, Skånelagen s. 
XXVII ff.) fol. 95 v. liowerdagh, Cod. Holm. B 72 (handskrifts- 
beskrivning hos Schlyter s. XXXII ff.) fol. 5 v. liogherdagh !. 
Det torde icke vara tvivel underkastat, att vi i dessa former ha 
medeltida föregångare till dialekternas jwrda. I förbigående kan 
anmärkas, att Rietz stavning ljorda säkerligen ej får anses be- 
styrka sambandet mellan äldre liogherdagh och yngre jurda. För- 
bindelsen lj står hos Rietz som beteckning för f-ljud, och li 
förbindelsen lj har förstummats betydligt tidigare än vid mitten 
av 1800-talet, se Noreen, Vårt språk 1, 134, Pauls Grundriss 
4? 8. 46. 

Hur ett liogherdagh skall ljudhistoriskt förklaras, är täm- 
ligen ovisst. Säkert torde i varje fall vara, att någon ljudlags- 
enlig utveckling ej föreligger. Utgångspunkten bör nog vara ett 
logher-, om vilket särskilt må hänvisas till Wigforss anf. st. En 
analogiskt införd anljudsväxling !:l är säkerligen ej otänkbar. 
I Namn och Bygd 1918 s. 36 har Sahlgren lämnat exempel på 
ett dylikt analogiskt j-inskott i ortnamn, vilket föreligger exem- 
pelvis i former som Lyuthgudhereth, Liuthusiam, Ljunga osv. 
Det sist anförda exemplet ådagalägger, att analogien gäller ej 
blott skriften, utan även uttalet. Svårigheten med hänsyn till 
växl. logher : ljogher ligger givetvis i att finna det ord, som bildar 
utgångspunkten för analogien, och det är möjligt att till grund 
för analogien ligga förhållanden, som undandraga sig vårt be- 
dömande. Här må blott erinras om lwm:ljum, lunken : ljunken 
(se Falk-Torp, Et. Wört. 662, 664). Det är måhända icke alldeles 
orimligt att antaga, att växlingen i dessa ordpar kan ha spelat 
in, åtminstone om man godtar den av Wigforss framställda för- 
klaringen till uppkomsten av formen "logherdagh. 


1 I detta sammanhang förtjänar måhända ock att nämnas det av Kock, 
Ark. 20, 69 not från Västm.-l. anförda lioghordaghen. 


Nils Hänninger. 


pigitized by (GOC gle PRINCETON UNIVERSITY 


336 Kålund: Nekrolog. 


Björn Magnusson Olsen. 
1850—1919. 


Den 16. januar 1919 döde i Reykjavik professor B. M. 
Ölsen, og dermed mistede den nordiske filologi en af sine sevne- 
rigeste og mest sympatetiske forskere. B. O. födtes d. 14. juli 
1850 på gården RKA i det nordlige Island som sön af en 
anset landbruger R. M. Ölsen. Han blev student ved Reykjavik 
latinskole 1869, men kunde på grund af svagt helbred först 1872 
begynde sine studier ved Köbenhavns universitet. Han valgte 
den klassiske filologi som embedsstudium og tog den afsluttende 
eksamen 1877. Det fölgende år rejste han med offenlig under- 
stöttelse i Italien og Greekenland. 1879 ansattes han som lerer 
ved latinskolen i Reykjavik og udnevntes 1895 til rektor ved 
samme skole. Efter 1904 at vere fratrådt rektoratet levede han 
som privatmand i Reykjavik, sysselsat med videnskabeligt arbejde, 
indtil han 1911 ved det islandske universitets oprettelse udnevn- 
tes til professor i islandsk sprog og kulturhistorie. 

B. O., som levede ugift, måtte som ung kempe med bryst- 
syge. Han kom dog over denne sygdom og blev en stor og 
kraftig mand, så korpulent, at det måtte falde ham til besver. 
Et slagtilfelde var det også, som voldte hans död, efter at lig- 
nende anfald de to sidste år havde svekket ham legemlig og 
åndelig. Han besad humor og stemningsfuld fölelse og var derfor 
serdeles fornöjelig i vennekrese; og hans karakters retsindighed 
vandt ham let venner. Han roses som en fortrinlig lerer, hvor- 
imod han som rektor stödte an ved at ville gennemföre en stram- 
mere disciplin, end man i latinskolen var vant til, hvor halvt 
studentikose forhold havde heevd blandt eleverne. For det ny- 
oprettede universitet var det en stor fordel i ham at have en 
videnskabsmand af rang, som også valgtes til dettes 1ste rektor 
og, da han tog sin afsked som professor 1918, udnevntes til 
&eres-doktor. Han var mangeårig formand i det islandske litterzere 
selskab, först for dettes Reykjavik-afdeling, senere, efter at den 
Köbenhavnske afdeling 1911 var overfört til Island, for det samlede 
selskab og forfattede som sådan mindeskriftet ved selskabets 100 
års jubilgum 1916. 

Straks efter tilbagekomsten fra sin wudenlandsrejse 1878 
vendte B. O. sig til studiet af nordisk filologi, og i dette fag har 
han herefter udfoldet en rig og alsidig virksomhed. Han er en 
idérig og skarpsindig forsker, med sans for alle sider af faget, 
ikke mindst realfilologien. Hans samtlige publikationer (incl. 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXY, NY FÖLJD XXXI, 


Digitized by (FOG gle PRINCETON UNIVERSITY 


Kålund: Nekrolog. 337 


anmeeldelser) belöber sig til henimod hundrede, heraf ikke få på 
islandsk, en naturlig fölge af hans bosettelse i Reykjavik; af 
afhandlinger trykte udenfor Island er alene hans i »Arkiv» 1919 
offentliggjorte om Svipdagsmål på islandsk. Hovedmengden af 
hans produktion er dog på dansk, navnlig i Aarbeger for nord. 
Oldk. og Arkiv f. nord. filol., og dette sprog skrev han serdeles 
godt. Hans fremstilling er klar og grundig, stundum noget bred, 
og i polemik argumenterer han undertiden noget formalistisk, alt 
underbygget af indtrengende viden og omfattende kundskaber. 
Nogle bidrag har han også leveret til tyske tidskrifter. 

B. O. indleder sin forfattervirksomhed med en velskreven 
afhandling i Aarb. f. n. Oldk. 1878 »Kronologiske bemeerkninger 
om Olaf Tryggvasons regeringstid», og efter også i de fölgende 
år at have ladet höre fra sig udgav han 1883 sin afhandling for 
den filosofiske doktorgrad »Runerne i den oldislandske litteratur», 
hvor han — ud fra sandsynligheden for, at runeskriften har 
veret nordens folkelige skrift — söger at vise, at de geldste is- 
landske skrifter fra 12. årh.s 1. halvdel har veret skrevne med 
runer, en hypotese, hvorfor der dog vanskelig lader sig före noget 
bevis. Blandt hans arbejder er hans undersögelser over den 
islandske oldlitteratur nogle af de vigtigste. Are frodes forfatter- 
skab har han gentagne gange behandlet. Allerede 1885 i >»Om 
forholdet mellem de to bearbejdelser af Ares Islendingebog (Aarb.) 
redegör han med stor klarhed for forholdet imellem Ares geldre 
(tabte) og yngre redaktion, 1889 (i en islandsk afhandling i Ti- 
marit) hevder han, med henvisning til sin afhandling i Aarb., 
at Are vistnok har skrevet en serskilt Norges-konge saga og en 
Landnåmabék, og at denne må, ligesom Melabék, have begyndt med 
sydlendinge-fjerdingen. Endelig i afhandlingen »Om Are frode» 
i Aarb. 1894 fremstiller han udförlig sin opfattelse af forskellige 
1 forbindelse med Are frodes forfatterskab stående spörgsmål, for 
sluttelig atter at fastslå Ares forfatterskab til en med Melaböks 
anordning stemmende Landnama. Denne tanke forfölger han 
videre i en rekke afhandlinger i Aarb. 1904—10 om forskellige 
sagaers forhold til Landnåmabék, nemlig Ldn. og Egils saga 
(1904), Ldn. og Hensa-pPöris saga (1905), Ldn. og Laxdoela saga 
(1908), samt Ldn. og Gull-Pöris saga (1910). Hvorvidt disse 
undersögelser skulde have veret fortsatte, vides ikke, dog bebu- 
des i den sidste af disse (s. 55) en undersögelse over Erik den 
rödes sagas forhold til Ldn. Afhandlingen om Egils saga er 
serlig interessant, ved at B. O. her söger at hevde Snorre Stur- 
Jason som sagaens forfatter, et emne, som han genoptager på 
islandsk i BSkirnir for 1905. Tidligere havde han i en islandsk 
afhandling i Timarit 1899 sögt at påvise uoverensstemmelser 
mellem nogle vers i Egils saga og sagaens tekst. Vigtigst af 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXV, NY FÖLJD XXXI. 22 


Digitized I Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


338 Kålund: Nekrolog. 


B. O:s litteraturhistoriske undersögelser er sikkert hans store, på 
islandsk skrevne afhandling om Sturlunga sagas bestanddele (Um 
Sturlungu, Safn t. sögu Isl. III, 1897). Med grundighed og ind- 
trengende forståelse klarlegger han det store samlingsverks til- 
blivelse og udreder dets enkelte bestanddele, så at herved dette 
indviklede spörgsmål er fört et stort skridt narmere sin lösning. 
Som resultat fremgår, at karnen i Sturlunga saga er Sturla 
Tordssons Islendinge saga, som er bleven sammenarbejdet med en 
rekke enkelt-sagaer, for hvis beskaffenhed nzermere redegöres. Et 
enkelt vanskeligt problem, om forståelsen af den såkaldte Stur- 
lunga-prolog og dens formentlige vidnesbyrd om sagalitteraturens 
nedskrivningstid optog han til fornyet undersögelse 1910 (Chran. 
Vidsk.-selsk. forh.). 1 det danske Videnskabernes selskabs skrif- 
ter 1911 har han sögt at före bevis for, at Gunnlaug ormstunges 
saga först tilhörer det 13. årh.s slutning og er sterkt romantisk 
påvirket. Sin interesse for den gamle digtning har han vist ved 
en rakke fortolkninger af skjaldevers og Edda-kvad, samt to is- 
landske afhandlinger om Eddadigteves hjemsted (Hvar eru Eddu- 
kvadin til ordin? Timarit 1914—15), hvor han — i modszetning 
til prof. F. Jönsson — söger at hevde Island som digtenes rette 
hjem og sterkt understreger Völuspås kristelige påvirkning. Is- 
lands historie har han behandlet i nogle på islandsk skrevne af- 
handlinger. »Om kristendommens antagelse» (Um kristnitökuna 
1900 og 1901) giver i en af bred udmaling og livlig fantasi båren 
udvikling en rekke dristige hypoteser om den islandske forfat- 
nings ved trosskiftet påvirkede udvikling. 1 anledning af de ved 
den islandske forfatningskamp foranledigede statsretlige under- 
sögelser skrev han »Om kongemagtens oprindelse på Island> (Um 
upphaf konungsvalds & Islandi, 1908 og 1909), »Islands forhold 
til andre riger> (Island gagnvart ödrum rikjum, 1910), samt et 
senere indleg 1913, og indtog nermest en mellemstilling overfor 
de mest yderliggående. Personalhistorisk har han behandlet R. 
Rask (Timarit 1888) og K. Gislason (Timarit 1891); så vel den 
nu nevnte afhbandling som fortalen til IL bind af K. G.s af 
B. O. udgivne Etfterladte skrifter indeholde en skarp kritik af de 
i fortalen til Oxford-ordbogen fremförte anker over det af K. G. 
til Cleasby leverede materiale. B. O.s tekstudgaver er vel ikke 
mange, dog ingenlunde uden betydning. BSzerlig må markes hans 
udgave af den tredje og fjerde grammatiske afhandling i Snorres 
Edda, 1884, som giver en sterkt forbedret tekst, med indgående 
versfortolkning og en udförlig indledning om den islandske gram- 
matiske litteraturs udvikling i middelalderen. Ligeledes redegöres 
for den allerede i dr.-disputatsen fremsatte teori om Torodd rune- 
mesters bearbejdelse af runealfabetet. Ligeledes må nzevnes en 
med stor kerlighed foretagen udgave af Sölarljöd med kommen- 


Google PRINCETON UNI RS 





Kålund: Nekrolog. 339 


tar (isl. 1915), nzermest i tilslutning til F. Paasche, men inde- 
holdende adskilligt nyt. For kortelig at antyde B. O.s övrige 
litterere virksomhed kan nevnes arkeologiske undersögelser på 
Island, indleg ang. den islandske retskrivning, sarlig mod bibe- 
holdelsen af det i udtalen med i (i) sammenfaldne y ($) samt z, 
oplysninger om nyislandsk udtale (i afhandlingen »Zur neuisl. 
Grammatik», Germania XV, 1882), real-filologiske undersögelser 
om lovbjerget og tingforholdene, om korndyrkning på Island, 
om sölv- og vadmelsverdi, om ordet »seydir» (d. v. s. kogegrube), 
om den gamle islandske alen, om Islands folkemengde 1311 
(grundet på skatteböndernes antal), om Stjerne-Odde og Oddatal; 
retsvidenskaben har han behandlet i nogle oplysninger til Grågås 
og et bidrag til jurisprudensen i Njåla. Endvidere har han, 
navnlig i islandske tidsskrifter, leveret talrige anmealdelser. Så 
vel om disse som om. hans större arbejder galder det, at de stadig 
kan laeses med udbytte. De indeholder skarpsindige tanker, be- 
rigtigelser og ejendommelige konjekturer og giver et nyt syn på 
mange forhold. Med understöttelse af Carlsbergfondet berejste 
B. O. i somrene 1884—93 den störste del af Island for at samle 
materiale til en ordbog over talesproget; det indsamlede, som 
han dog ikke selv nåede at benytte, vil komme til anvendelse 
ved den af bibliotekar S. Blöndal forberedte islandsk-danske 
ordbog. 

Af videnskabelige udmeerkelser kan fremheves, at B. O. 
var medlem af det kgl. danske Videnskabernes Selskab og teres- 
doktor ved Kristiania universitet. 


Kr. Kålund. 


Google PRINCETON UNNERSI 





340 Finnur Jönsson: Nekrolog. 


D:r phil. Jakob Jakobsen. 


D:r phil. Jakoh Jakobsen, fodt i Thorshavn på Fereerne d. 
22. februar 1864, deode d. 13. august sidste sommer. Den nor- 
diske videnskab har i ham mistet en af sine redeligste og dyg- 
tigste forskere; på sit snevrere område var han en mester. 

Allerede i sin opvekst viste han usedvanlig boglig interesse 
og leselyst, og tidlig var det sprogene, han folte sig tiltrukken 
af. Han havde også en god lejlighed til at stifte bekendtskab 
med beger, da hans fader var boghandler. Drengens udtalte 
&vner bevirkede, at han blev sat i Herlufsholms skole, hvorfra 
han dimitteredes 1883. Ved universitetet tog han straks fat på 
nordisk filologi og blev cand. mag. 1891. 

Allerede dengang havde han betrådt den videnskabelige bane, 
i det provst Hammershaimb tog ham til medarbejder ved den 
feroske Antologi (2 bind), der udkom netop som J. blev kandidat. 
Fra ham hidrerte udarbejdelsen af den anvendte lydskrift samt 
lydskriftproverne og, hvad der var ikke mindre verdifuldt, glos- 
saret (2. bd.). Dette viser allerede forf:s fortrinlige egenskaber, 
hans lydhere ore for sproget selv, for betydninger og betydnings- 
nuancer, kort sagt hans &evne til at behandle ordene leksikalsk. 
Fra studiet af sit eget modersmål (rejser på Fergerne 1892—93) 
vendte han sig til studiet af de gamle norske dialekter på Shet- 
landsgerne og Orkneerne, for så vidt som der endnu var rester 
deraf tilstede, for derigennem at kunne belyse udviklingen af 
ferosk endnu nermere. Han berejste Shetlandsoerne (1893—935 
og 1905), Orkneerne (1909—10 og 1912) og hjembragte et for- 
bavsende righoldigt materiale fra begge steder, iser dog det 
forste.  Bearbejdelse af dette med stor omhu og nöjagtighed 
samlede stof blef Jakobsens hovedverk og hovedindsats i viden- 
skaben. »Etymologisk ordbog over det norröne sprog på Shet- 
land> er et standardarbejde, der er af en overordenlig stor betyd- 
ning for den nordiske sprogforskning. Hvert ord sigtes grundig, 
dets betydning(er) angives udforlig og dets udtale betegnes nöj- 
agtig, ligesom dets oprindelse eftervises ved henvisning til be- 
slegtede ord i alle andre nordiske sprog i fortid og nutid. Des- 
verre lykkedes det ikke forf. at få arbejdet ferdigt inden han 
dede. Der var udkommet 3 hefter (722 sider), men desuden 
forelå der 17 ark trykte (til og med 62. ark). Helt ferdig ud- 
arbejdet var teksten ikke, i det et par af de sidste bogstaver så 
godt som mangler. Hvad der kan trykkes, vil blive gjort ferdigt. 
Det var d:r Jakobsens agt at give en lengere indledning på en 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXV, NY FÖLJD XXXI. 


Digitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Finnur Jönsson: Nekrolog. 341 


15 ark; men denne var ikke udarbejdet undt. enkelte afsnit; 
hvad der kan trykkes, vil blive udgivet. Hele verket vil således 
vaentelig komme til at foreligge nogenlunde fuldstendigt i en 
ner fremtid. 

Forlgbere for dette leksikalske arbejde var de ypperlige af- 
handlinger: Det norröne sprog på Shetland (disputats 1897), The 
dialect and placenames of Shetland (s. år), samt Shetlandsoernes 
stednavne i Aarbeger f. nord. oldk. 1901. Jfr Shetland og 
Shetlenderne i Tilskueren 1896. 

Den anden hovedgenstand for d:r Jakobsens videnskabelige 
virksomhed var naturligvis ferosk sprog og litteratur. Hans 
hovedverk her er udgaven af Feergske folkesagn og eventyr 
1898—1901 med glossar og anmeerkninger. Det allermeste af 
stoffet havde han selv samlet på sine rejser. Hertil slutter sig 
Ferosk sagnhistorie (1904) med en udforlig og velskreven over- 
sigt over Feeresernes almindelige historie og litteratur. Han på- 
begyndte en udgave af Diplomatarium Feroense, hvoraf 1. bind 
udkom 1907; det indeholder en udgave af feeroske oldbreve med 
en fortrinlig indledning, deri om ferosk »firr i tidini» (det hele 
er udgivet på feresk). Om den udmeerkede feroske patriot, Poul 
Nolsöy (d. 1809), skrev d:r J. en afhandling i (dansk) Hist. tidsskr. 
(6. r. III; 1892) og senere, på ferosk, Livssoga og irking Nolsoyar- 
Påls (1912), samt udgav dennes ironiske digt Fuglakväji med 
kommentar. Endelig skal nevnes folgende afhandlinger, der 
hver på sin måde behandler det emne, hvorom det drejer sig, 
på en overmåde klar og treffende måde: »Strejflys over feroske 
stednavne» (i Festskr. til Wimmer, 1909), » Nordiske minder, iser 
sproglige, på Orknöerne» (i Sv. landsmålen, 1911), og »Stednavne 
og personnavne i Normandiet»> (Danske Studier 1911). AT disse 
er iser den sidste af betydning som et indleg, og det ret afgörende, 
i striden om de normandiske navnes oprindelse. 

At han også var en dygtig og omsorgsfuld udgiver, viser 
hans udgave af de islandske Austfirdingasögur, udg. for Samf. 
til udg. af gml. nord. litt. (1902—03). Islandsk beherskede han 
til fuldkommenhed. Skade kun, at han ikke fik givet os en ny 
udgave af Fereyingasaga, som han havde haft så fortrinlige for- 
udsetninger til at besörge. 

For nogle år tilbage blev d:r J. engageret til at holde fore- 
lesningsrekker over emner vedrörende de gamle sprog- og kul- 
turforbold på de vestlige eger ved universitetet i Aberdeen, men 
krigen greb her forstyrrende ind. Rimeligvis vilde d:r J. her 
have haft en fremtid. 

Den nordiske videnskab har lidt et uerstatteligt tab ved 
d:r Jakobsens altfor tidlige ded. Som menneske var han en 
sjelden retlinjet og retskaffen personlighed, afholdt af alle som 


Digitized I Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


342 Brate: Besvärjelsen på Björketorp- och Stentoftenstenarne 


lerte ham at kende. Hans landsmend, Feringerne, forstod at 
skatte ham som en af deres allerbedste, både hvad ånd og 
hjerte angik. 

Khavn !9/;o 1918. 


Finnur Jönsson. 


Besvärjelsen på Björketorp- och Stentoften- 
stenarne. 


I min anmälan av O. v. Friesen, Lister- och Listerby-stenarne 
i Blekinge i Ark. f. nord. fil. XXXV, s. 184—188, har jag tyvärr 
råkat ut för ett ledsamt förbiseende, som dr. F. Burg påpekat 
för mig, i det jag antagit Bj. haidr, St. hider vara namn på 
valan Heiär, ehuru adj. »mållös» tillägges namnet i mask., Bj. 
malausr, St. malasar. Det är sålunda en manlig besvärjare, 
och måhända har även denne i denna egenskap kunnat bära 
namnet Heidr, då detta namn enligt Mällenhoff uppträder nästan 
som ett appellativ för dylika personligheter av kvinnligt kön, se 
min anmälan s. 186, not 1. De båda Heidr skulle kunna vara 
ursprungligen skilda: en mask. a- eller i-stam och ett därmed 
sammanhörigt fem. på -z, jfr. skr. vrka-s, fvn. ulfr m. till skr. 
vrki, fvn. ylgr f., skr. påti-3, gr. zéowg, lit. pats m. till lit. pati f., 
se Brugmann, Grundr. d. vgl. Gram. II: 1, s. 217, 219. Mask. 
Heiär är icke uppvisat, om det icke möjligen föreligger i Heiär, 
Hrossbjöfr, Hrimnis kindar Hål. 32,5, vars genus är oklart. 

Om icke detta antagande av en manlig Heiär skulle kunna 
godtagas, ser jag ingen annan utväg än att återgå till Bugges 
antagande av smsg. ”heidr-runa(r) »H&dersruner>»!?, dock icke som 
motsats till "ginnrunar utan växelbeteckning därför från annan 
synpunkt, jfr Håv. 142 Ränar munt pu finna ok rådna stafi, miok 
störa stafi, miok stinna stafi. Måhända har runornas praktfulla 
röda färg föranlett uttrycket. 


Stockholm 6 juni 1916. Erik Brate. 


! Tidsk. f. fil. VIL, 340. 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXV, NY FÖLJD XXXI. 


Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


Broberg: Bibliografi för 1917. 343 


Bibliografi för 1917. 


Av Sven Grén Broberg '. 
I. Bibliografi, litteraturhistoria och biografi. 


Aberstén, 8. Litteratur om Bohuslän. (Biblioteksbladet. Årg. 2. 8. 
53—59. 

Arne, T. J. värk fornkunskap 1906—1916. [Bibliografi.] (Tidskr. 
f. d. sv. folkbildningsarbetet. Årg. 6. S. 152—158.) 

Beckman, Nat. En handskrift af det s. k. Rosengrenska lagförslaget. 
(NTBB. Årg. 4. 8. 81—382.) 

— Handskrifter, som "sammanträffat". (NTBB. Årg. 4. 8. 82—83.) 

— Svenska bokfabriker och skrifvarstugor. (NTBB. Årg. 4. S. 73—980.) 

Bergh, Severin. Några erinringar med anledning af V. Gödels an- 
mälan af S. Berghs arbete "Svenska riksarkivet 1618—1837". 
(H'Tsv. Årg. 37. Bilaga. 8. 1-—3. — Svar av Vilhelm Gödel. 
Ibid. S. 3—4.) . 

Broberg, Sven Grén. Bibliografi över de under 1916 från trycket 
utgivna, huvudsakligen svenska skrifter och uppsatser, som röra 
modersmålsundervisningen. (Årsskrift för modersmålslärarnas för- 
ening 1916—1917. S. 11—30. — Även i särtryck. Gbg. 8:0.) 

Dahl, Frantz, og Rodhe, A. E. Nordisk [rättsvetenskaplig] Littera- 
turfortegnelse 1916. <(Tidsskr. f. Retsvidenskab. Aarg. 30. 
S. 438—510.) 

Dirckinck-Holmfeld, E. Nordgermanisch. [Nordisk filologisk bibliografi 
för år 1915.) (Indogerman. Jahrbuch. Bd 4. S. 179—202.) 

Erichsen, B. og Krarup, Alfr. Dansk historisk Bibliografi. Syste- 
matisk Fortegnelse over Bidrag til Danmarks Historie til Ud- 
gangen. af 1912. (I tilslutning til Bibliotheca Danica). Bd 3. 
Udg. paa Carlsbergfondets Bekostning. (Även med titel: Dansk 
personalhistorisk Bibliografi.) Kbh. 8:o. (3), IV, 807 s. (Anm. 
Bogvennen. Aarg.6:2. 8. 185 av Th. D. — HTno. R. 5. Bd/4. 
S. 168—169 av Edv. Bull. — Hojskolebladet 1917. Sp. 821— 
824 av Poul Bjerge. — NTBB. Årg. 4. 8. 210—216 av R. 
Paulli. — Nord. Tidskr. (Lett.) 1917. S. 397—400 av Carl 
Dumreicher. — Personalhist. Tidsskr. R. 7. Bd 2. S. 237— 
239 af Louis Bobé.) 


! Den finska bokhandelns årskatalog 1917 var ännu icke tillgänglig vid 
manuskriptets avlämnande. — Förteckning & starkare förkortningar av tid- 
skriftstitlar m. m. bifogas vid slutet av bibliografien. 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXV, NY FÖLJD XXXI. 


Digitized by (FOG gle PRINCETON UNIVERSITY 


344 Broberg: Bibliografi för 1917. 


Flom, George T. Studies in Scandinavian paleography. II, IV. 
(JEGphilol. Vol. 16. S. 416 —436.) 

Gobom, Nils. Svensk litteraturhistorisk bibliografi. 35. 1916. (Sam- 
laren. Årg. 38. Bihang: 45 s.) | 
Hjelmqvist, Fredrik. Smålandslitteratur. I. (Biblioteksbladet. Årg. 2. 

S. 76—92. 

Jahresbericht - die erscheinungen auf dem gebiete der germani- 
schen pbilologie. Hrsg. von der Gesellschaft fär deutsche phi- 
lologie in Berlin. Jahrg. 37 (1915). &Lpz. 8:o. VII, 187, 188 s. 
(T.2. S.1—34. Bert Möller. Nordisch. — S. 106—126. Wolr 
von Unwerth. Mythologie und sagenkunde.) 

Knudsen, Gunnar. Evald Tang Kristensens Forfattervirksomhed. 
(Festskr. t. E. T. Kristensen. S. 238—259.) 

Krarup, Alfr. Fortegnelse over historisk Litteratur fra Aaret 1915, 
vedrorende Danmarks Historie. (HTda. R. 8. Bd 6. S.L 63 
—L 128.) 

Kristensen, Marius. Fra de sidste års sproggranskning. XI—XTII. 
(DSt. 1917. 5. 29—35.) 

Lundberg, Oskar. Nordisk ortnamnslitteratur 1916. <Bibliografisk 
förteckning. (NoB. Årg. 5. S. 189—194.) 

Lundgren, Hjalmar. Litteratur om Östergötland. (Biblioteksbladet. 
Årg. 2. 8. 111—120.) 

Munthe, Wilhelm. Norges historie. Bibliografi for 1916. (HTno. 
R. 5. Bd 4. Bihang: 45 s.) 

Möller, Bert. [Nordisk filologisk] Bibliografi för 1915. (Ark. Bd 
33. 5. 339—384.) 

Rudbeck, Gustaf. Verelius” utdrag af Olof Tryggvasons'saga. (NTBB. 
Årg. 4. 8. 209.) 

Rudolphi, H. Die ausserdeutsche Literatur iäber die Färöer. [Inne- 
håller bl. a. h) Bevölkerung, Erwerbs- und Wirtschaftsleben, 
i) Geschichtliches und Sprachliches.] (Mitteilungen der Island- 
freunde. Jahrg. 5. S. 8—19.) 

Seip, Didrik Arup. Gammal bygdemålsliteratur. (SoS. Aarg. 23. 
S. 178—186, 210—216.) 

Settervall, Kristian. [Svensk historisk] Bibliografi 1916. (HTsv. 
Arg. 37. Bilaga. S. 467—508.) 

Sommerfelt, W. P. [Norsk arkeologisk] Bibliografi 1916. (For.t. no. 
fort. bev. Aarsb. f. 1916. S. 141—151.) 

— Norsk arkeologisk literatur 1914—1916. (Oldtiden. Bd 6. 8. 
289—296.) 

Udsigt over Indholdet af [Dansk] Historisk Tidsskrift. 8. Rekke, 
I—VI Bind. (HTda. R. 8. Bd 6. S. 567-573.) 

Wikman, K. Rob. V. Katalog över Svenska litteratursällskapets i 
Finland folkloristiska arkiv, (FESt. 2. = SSLF. 135. 8. 198—224.) 


Original from 


Digitized py (GOC gle PRINCETON UNIVERSITY 


Broberg: Bibliografi för 1917. 345 


Ek, Sverker. Karin Ulfsparres visor. (Samlaren. Årg. 38. 8. 70—82.) 

Nordström, Johan. Bröllopsbeswärs Thogkommelsze, Johannes Ru- 
dhelius och magister Smedberg. En motkritik. (SpoSt. Årg. 17. 
S.45—78. — Med anledn. av Einar Smedberg. Bröllops Beswärs 
Ihogkommelse och Johan Rudhelius. Ibid. Årg. 16. 8. 219—247. 
— Replik av Einar Smedberg. Bröllops Beswärs Ihogkommelse 
än en gång. Några principiella anmärkningar. Ibid. Årg. 17. 
S. 237—254.) 

Noreen, Erik. Giöta Kiämpa-wisa som "folkvisa". (Nord. tidskr. 
(Lett.) 1917. S. 458—464.) 

Pedersen, P. Storgaard. Om den danske Rimkronike, (Tiden. Uge- 
blad for Politik og folkelig Oplysning. Aarg. 8. 8. 92—93.) 

Schiick, Henrik, och Warburg, Karl. Huvuddragen av Sveriges litte- 
ratur. Avd. 1—2. Sthm. 8:o. XII, 164; VIII, 272 s. 

Severinsen, P. Dagevisen. (Edda. Bd 7. S. 142—149. — Replik 
av Hans Brix. Dagvisen. Ibid. Bd 8. S. 139.) 

Svenska litteraturens historia. Av Fredrik Böök, Gunnar Castrén, 
Richard Steffen, Otto Sylwan. Under redaktion av Otto Sylwan. 
H, 1. Sthm. 8:o. 48 s. 


Djurklou, Nils Gabriel. 
Wahlfisk, Joh. Nils Gabriel Djurklou [med förteckning på Djurklous 
kulturhistoriska och etnografiska såväl tryckta som viktigaste 
otryckta arbeten]. (Fataburen 1917. S. 125—140, portr.) 


Dyrlund, Folmer. 
Dahlerup, Verner. Folmer Dyrlund. (Ark. Bd 34. S. 175—178.) 
Kristensen, Marius. Folmer Dyrlund. Fodt 24. maj 1826—Ded 27. 
februar 1917. (Hojskolebladet 1917. Sp. 327—328.) 


Gravlund, Thorkild. 
Rordam, Valdemar. Thorkild Gravlund. (Ugens Tilskuer. Båd 7. 
S. 248—250.) 


Hansen, Andr. M. 
Bregger, 4. W. Dr. Andr. M. Hansen. (Samtiden. Aarg. 28. 8. 
611—616.) 


Hildebrand, Hans. 
Kock, Axel. Hans Hildebrand ” 5/4 1842 +”?/2 1913 [jämte förteck- 
ning över "Viktigare skrifter af Hans Hildebrand"] (KVAÅ. 
1917. 8. 273—298, portr.) 


Kristensen, Evald Tang. 
Norlind, Tobias. Evald Tang Kristensen. (FoF. Bd 4. S. 167—171, 
Pportr.) 


Digitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


346 Broberg: Bibliografi för 1917. 


Madässen, Peder Kristian. 
[Madssen, Peder Kristian.] Breve fra en dansk Folkemindesamler. 
Udg. av Hans Ellekilde. Kbh. 8:0. (3), 82 s., portr. (= Dan- 

marks Folkeminder. Nr 15.) 


Olrik, Axel. 
Clausen, Johan. Ved Professor Axel Olriks Jordeferd i Sollerod 
Kirke den 23. Februar 1917. (Hojskolebladet 1917. Sp. 367—370.) 
Gravlund, Thorkild. Axel Olrik. (Bogvennen. Aarg. 6. Halvbd 1. 
S. 397—399.) 
Heusler, Andreas. Axel Olrik. (Archiv f. d. Stud. d. neueren Spra- 
chen. Jahrg. 71. Bd 136. S. 1—15, portr.) 
Jönsson, F. Mindeord over Axel Olrik. (Oversigt over det kgl. 
danske Vid.-selsk. Forhandl. Jan.—Juni 1917. S. 23—28.) 
Kristensen, Marius. Axel Olrik. 3. Juli 1864—17. Februar 1917. 
(DSt. 1917. .S. 1—12, portr.) 

— Axel Olrik. Fodt 3. Juli 1864—dod 17. Februar 1917. (Hoj- 
skolebladet 1917. Sp. 249—252.) 

Liestel, Knut. Axel Olrik. (SoS. Aarg. 23. S. 193—205.) 

Mfelsted], B. Th. Axel Olrik. (Arsrit hins isl. fredafjelags. År 2. 
S. 116—117, portr.) 

Petersen, Carl S. [Axel Olrik.] (HTda. R. 8. Bd 6. S. 522—524.) 

Professor Axel Olrik. (Tllustreret Tidende. Aarg. 58. Halvbd 1. 
S. 245, portr.) 

Schiitte, Gudmund. Danskforskeren Axel Olrik. (Gads danske Ma- 
gasin. 1916—1917. +S. 408—412.) 

Sydow, C. W. v. Axel Olrik. 3 juli 1864—17 februari 1917. (Ark. 
Bd 33. SS. 335—338.) 

— Axel Olrik. (FoF. Bd. 4. S. 23—28, portr.) 

Wikman, K. Rob. V. Axel Olrik. (Hembygden 8. S. 33—34.) 


Thomsen, Vilhelm. 
Nyrop, Kr. Vilhelm Thomsen. (Bogvennen. Aarg. 6. Halvbd 1. 
S. 271—275, portr. ill.) 


Torp, Alf. 

Falk, Hjalmar. Alf Torp. (MoM. 1917. S. 1—3.) 

Jönsson, Finnur. Alf Torp. (Årsrit hins isl. fredafjelags. År 2. 
S. 115—116, portr.) 

Knudsen, Gunnar. Mindeord. (DSt. 1917. S. 12—13.) 

Kristensen, Marius. To norske videnskabsmend [Alf Torp och Ernst 
Sars].  (Hojskolebladet 1917. Sp. 205—208.) 

Marstrander, Carl. Alf Torp (27. sept. 1853—26. sept. 1916). 
(NTfF. RB. 4. Bd 5. S. 173—184.) 


Worm, Ole. ; 
Hermannsson, Halldör. Ole Worm. (Arsrit hins isl. fredafjelags. 
Ar 2. 5. 42—64, portr.) 


pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Broberg: Bibliografi för 1917. 347 


I. Lärda sällskaps skrifter, tidskrifter och 
samlingar. 


Aarboger for nordisk Oldkyndighed og Historie, udg. af Det konge- 
lige nordiske Oldskrift-Selskab. 1916. R.3. Bd6. H. 2—4. 
S.97—302. — 1917. R.3. Bd 7. (3), 332s. Kbbh. 8:0. ill. 

Antikvarisk tidskrift för Sverige. Utg. av Kungl, Vitterhets, historie 
och antikvitets akademien genom Emil Ekhoff. D. 22. H. 1. 
Sthm. 8:o0. 175 s. ill. 

Årbék hins islenzka fornleifafélags. 1916. Rvik. 8:0. (3), 51 s. 1 pl. 

Arkiv för nordisk filologi, utg. ... genom Axel Kock. Bd 33 (= 
Ny följd. Bd 29). H.3—4. 58.193—384. — Bd 34 (= Ny 
följd. Bd 30). H. 1—2. S. 1—200. 

Bergens museums aarbok 1916—17. Hist.-antikv. rekke. H. 3. 
37, 86 s. 10 pl. ill. Bergen. 8:0. 

Danmarks Folkeminder Nr 11 [: 2]. Ussing, R. A. Minder fra Erritsö. 
Qrdnede og udfyldte af Henrik Ussing. 2. (3) s., s. 117 — 206, 
2 pl. ill. — Nr 15. [Madssen, Peder Kristian.] Breve fra en 
dansk Folkemindesamler. Udg. av Hans Elekilde. (3), 82 s., 
portr. — Nr 16. Nielsen, H. Griner. Vore eldste folkedanse. 
Langdans og polskdans. (7), 69, (28 s.). — Nr 17. Foestskrift 
til Evald Tang Kristensen paa hans Halvtredsaarsdag som Folke- 
mindesamler den 31. December 1917. Udg. af Foreningen "Dan- 
marks Folkeminder" ved Gunnar Knudsen. 260 s. ill. Kbhb. 8:0. 

Danske Studier, udg. af Gunnar Knudsen og Marius Kristensen. 1917. 
Kbh. $8:o. (2), 174. s. 1 pl 

Edda. Nordisk tidsskrift for litteraturforskning. HRedaktor: Gerhard 
Gran. Bd 7—8. Kria. 8:0. (3), 368; (3), 372 s. 

Fataburen. Kulturhistorisk tidskrift, utg. af Gustaf Upmark. 1917. 
Sthm. 8:o. (2), II, 200, 53 s. ill. 

Folkminnen och folktankar. Populärvetenskaplig tidskrift, red. av 
C. W.v. Sydow. [Utg. av] Folkminnesföreningen i Lund. Bd4. 
Malmö. 8:0. (4), 188 s. ill. 

Foreningen til norske fortidsmindesmerkers bevaring. Aarsberetning 
for 1916. Aarg. 72. Med 91 illustrationer i teksten. Kria, 
8:o. VII, 196 s. 

Fornvännen. Meddelanden från K. Vitterhets, historie och antikvitets 
akademien. Årg. 12 (1917). Under red. av Emil Ekhoff. H. 
1—4, 8. 1—278. 1 karta, 1 pl. ill. Sthm. 8:0. 

Göteborgs och Bohusläns fornminnesförenings tidskrift. 1916. Gbg. 
8:0. 74 8. ill. 

Hembygden. Tidskrift, utg. av Samfundet för svensk folklivsforsk- 
ning i Finland genom G. Nikander, W. Solstrand, V. E. V. 


Digitized b Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


348 Broberg: Bibliografi för 1917. 


Wessman och K. R. V. Wikman. 8. [H.] 1—35. S. 1—380. 
Hfors. 8:0. ill. 

Historisk tidskrift för Finland. Årg. 2 (1917). Utg. av P. 0. von 
Törne. Hfors. $8:0. (3), 304 s., 3 pl. ill. 

Historisk tidskrift för Skåneland, utg. av Lauritz Weibull. B.5. H. 
4—5. 5S. 155—246. — Bd 7. H. 1. 8. 1—70, 1 karta. 
Lund. 8:0. 

Historisk tidskrift, utg. af Svenska historiska föreningen genom Tor- 
vald Höjer. Årg. 37 (1917). Sthm. $8:o. VII, 324, 91 s., bilagor. 

Historisk Tidsskrift, udg. af den Danske historiske Forening ... Red. 
af Kr. Erslev. R. 8. Bd 6. H. 5—38. (5) s., s. 285—577, 
L 63—L 128. Kbh. 8:0. 

Historisk tidsskrift, utg. av den Norske historiske forening. 1917. 
Lev. 1 (= Avhandlinger fra universitetets historiske seminar, 
utg. av Halvdan Koht. Bd 3. Lofthusbevegelsen av Georg 
Sverdrup. 256 s.), 2—4 (= RB.5. Bd4, H. 1—3. S. 1—256, 
45 8.). Kria. 8:0. 

Islandica. An annual relating to Iceland and the Fiske Icelandic 
collection in the Cornell university library. Vol. 10. Ithaca, 
N.Y. 8:0. (4), XV, 84 s. 

Jahresbericht äber die erscheinungen auf dem gebiete der germanischen 
philologie. Hrsg. von der Gesellschaft fär deutsche philologie 
in Berlin. Jahrg. 37 (1915). Lpz. 8:o. VIII, 187, 188 s. 

Literaturblatt fär germanische und romanische Philologie. Hrsg. von 
Otto Behaghel und Fritz Neumann. Jahrg. 38 (1917). Lpz. 
(tr. i Altenburg). 4:o. XXX, 432 sp. 

Maal og minne. Norske studier, utg. av Bymaals-laget ved Magnus 
Olsen. 1917. Kria. 8:0. (4), 172 s. ill, 

Namn och bygd. Tidskrift för nordisk ortnamnsforskning ... utg. 
av Jöran Sahlgren. Arg. 5 (1917). Lund (tr. i Upps.). 8:0. 
(4), 200 s. ill. 

Norsk folkekultur. Folkeminne-tidsskrift. Styrt av Rikard Berge 
med hjelp av Alexander Bugge, O. Olafsen og Kr. Visted. Aarg. 
3. Risor (tr. i Kria). 8:o. (4), 172 s. ill. (Anm. Aarg. 1—3. 
Publications of the Soc. for the advancement of Scandinavian 
study. Vol. 4. S. 247—249 av George T. Flom.) 

Oldtiden. "Tidsskrift for norsk forhistorie ... Red. av A. W. Brog- 
ger. Bd 6. H. 2. 8. 187—314. XKria. 8:0. ill. 

Publications of the Society for the advancement of Scandinavian 
study. Scandinavian studies and notes. [Ed. by] George T. 
Flom, A. Louis Elmquist. Vol. 4 (1917). Urbana. (8), 337 s. 

Safn til sögu Islands og islenskra boökmenta ad fornu ok nyju, gefid ut af 
hinu islenska bökmentafjelagi. 5:3. S. 5—92; 4, 4 s. Rvik. 8:o. 

Samfundet S:t Eriks årsbok. 1917. Utg. genom Gustaf Upmark. 
Sthm. 8:o. (8) 153 s. 3 pl ill. 


Original from 


pigitized by (SOC gle PRINCETON UNIVERSITY 


Broberg: Bibliografi för 1917. 349 


Samlaren. Tidskrift, utg. af Svenska litteratursällskapets arbets- 
utskott. Årg. 38 (1917). Upps. $8:o. VII, 248, 50 s. 
Samlingar, utg. af Svenska fornskriftsällskapet. Sthm. H. 150. S. 

1241—1296. 4:o. — H. 151. (1), VI, 256 s., 2 pl. 8:0. 

Sed och sägen. Månadsskrift, utg. av Folkminnesföreningen i Lund. 
1917. Nr 1. Malmö. 8:0o. 8 s. 

Skrifter, utg. av Svenska litteratursällskapet i Finland. 132 (Fin- 
lands svenska folkdiktning. I. A. Sagor, referatsamling. Bd1. 
Utg. av Oskar Hackman. XX, 523, (8) s.). — 133 (= Studier 
i nordisk filologi, utg. genom Hugo Pipping. Bd. 8:1—3. (5), 
98, 8, 72, (8) s.). — 134 (= Förhandlingar och uppsatser. 30 
(1916). (8), CXXVIII, 340, (8) s.). — 135 (= Folkloristiska 
och etnografiska studier. II. (5), 224, (8) s.). — 136 (Finlands 
svenska folkdiktning. I. B. Sagor i urval. Bd 1. Utg. av 
Anders Allardt. VII, 523, (8) s.) (Anm. av 132: Norsk folke- 
kultur. Aarg. 3. S. 171—172 av R. Blerge)). 

Språk och stil. Tidskrift för nysvensk språkforskning. Utg. av 
Ruben G:son Berg, Bengt Hesselman, Olof Östergren. Årg. 17 
(1917). Upps. 8:0. (3), 260 s. 

Svenska landsmål ock svenskt folkliv. Tidskrift, utg. på uppdrag av 
Landsmålsföreningarna i Uppsala, Helsingfors ock Lund genom 
J. A. Lundell. 1917, h. 1—4. (= H. 137—140.) 100 s., s. 
433—624, 3—114, 5—100. Sthm. 28:0. 

Svenska språkföreningens tidskrift. Årg. 6 (1917). H. 1—4. 32, 
83 s. Sthm. 8:o0. 

Upplands fornminnesförenings tidskrift. Utg. ... af Oscar Almgren. 
32 (= Bd 7. H. 4). S. 295—5376, (4) s., 8 pl. + Bilaga. 
S. 119—198, (4) s. ill. 


Ill. Nordisk språkvetenskap. 


1. I allmänhet. 


Behaghel, 0. Zum genetiv bei adjectiven [inneh. bl. a. isl. barfe, 
Dburfe] (PBB. Bd 43. S. 153—155.) 

Brugmann, Karl. Der Ursprung der Scheinsubjekts 'es' in den ger- 
manischen und den romanischen Sprachen. &Lpz. 8:0. (2), 57 s. 
(= Berichte äb. d. Verhandl. d. Kgl. sächs. Ges. d. Wiss. zu 
Lpz. Philol.-hist. Kl. Bd 69. H. 5.) 

— Zu den Wörtern fär ”heute', ”gestern', morgen” in den indo- 
germanischen Sprachen. Lpz. 8:0. (2), 34 s. (= Berichte ib. 
d. Verhandl. d. Kgl. sächs. Ges. d. Wiss. zu Lpz. Philol.-hist. 
Kl. Bd 69. H. 1.) 


Original from 
Digitized by Goc gle PRINCETON UNIVERSITY 


350 | Broberg: Bibliografi för 1917. 


Brendal, Viggo. Substrater og Laan i Romansk og Germansk. Stu- 
dier i Lyd- og Ordhistorie. Diss. Kbh. 8:o. XVI, 215 s. 
(Anm. NphM. Jahrg. 18. S. 165—168 av A. Wallensköld.) 

Byskov, J. Dialekterne kontra Rigssproget. (Vor Ungdom 1917. 
S. 149—157.) 

Cederschiöld, Gustaf. Om kvinnospråk och andra ämnen. Anteck- 
ningar och reflexioner. 2. uppl. Lund. 8:o. 244 sg. 

Collin, Carl. Genmäle [m. anledn. av E. Brates recension av C. Col- 
ling svar å Schonings "Sprogforskningens vilde skudd". (Från 
filol. fören. i Lund. IV. Lund 1915. SS. 19—33)). (Ark. Bd 
34. S. 89--90.) 

Dahl, B. T. Lidt om Forholdet mellem Tenke- og Sproglere. En 
Studie. (Vor Ungdom 1917. S. 445—-459.) 

Flom, George T. Allitteration and variation in old Germanic name- 
giving. (MLN. Vol. 32. S. 7—17.) 

Ehrling, Sigfrid. En dansk lärobok i svenska från 1700-talet [Matthias 
Werner. Kort Afridsning på Lig- og Uligheder imellem det 
Danske og Svenske Sprog ... Kbh. 1766.]. (DSt. 1917. S. 
153 — 154.) 

Goodall, A. The Scandinavian suffixed article in Yorkshire place- 
names. (NoB. Arg. 5. S. 102—103. — Med anledn. härav: 
Eilert Ekwall. The Scandinavian suffixed article in English 
place names. Ibid. Årg. 5. 8. 104—105.) 

Hansen, H. P. Kjeltringsproget. (Festskr. t. E. T. Kristensen. 8. 
70—94. ill.) 

Heilskov, Chr. Nordbo-Navne. Ca. 900 Fornavne med Forklaring 
samt et Tilleg af fremmede Navne. Kbh. 8:o. 47 s. 
Hjärne, Erland. Vagi fluvius och Vatå. En historisk ortnamns- 

studie. (NoB. Årg. 5. S. 53—589. ill.) | 

Jespersen, Otto. Negation in English and other languages. Kbh. 8:o. 
152 s. (= Det Kgl. da. Vid. selsk. Hist.-filol. Meddelelser. 
I: 5.) 

Jessen, E. Etymologiserende Notitser. IX—X. (NTfF. R. 4. Bd5. 
S. 113—124. — R. 4. Bd 6. S5. 49—64.) 

Karsten, T. E. De nordiska ortnamnen som historiska minnesmärken 
med särskild hänsyn till Finland. (HFfi. Arg. 2. S.159—198.) 

Kock, Axel. En fornnorsk och östnordisk ljudlag. (Ark. Bd 33. 

8. 241—275.) 

— Är Skåne de gamles Scadinavia? (Ark. Bd 34. S. 71—388.) 

Koht, Halvdan. "Paa kvantsvist. (MoM. 1917. S. 171—172.) 

Lind, E. H. Fornnordiska dopnamn i urval, lämpat för nutida bruk. 
Med förklaringar. Upps. & Sthm (tr. i Upps.). 8:o. VII, 32 s. 

Lindqvist, Axel. Vom anlautswechsel str:r im germanischen. (PBB. 
Bd 43. 8. 100—113.) 


Digitized by (SOK gle PRINCETON UNIVERSITY 


Broberg: Bibliografi för 1917. 351 


Lindroth, Hjalmar. Onomatologiska anmärkningar till T. E. Karstens 
Germanisch-finnische Lehnwortstudien. (NoB. Årg. 5. 8. 19—52.) 

Loewe, Richard. Der germanische Pluraldativ. (ZfvglSpr. Bd 48. 
S. 76—99.) : 

Neuhaus, Johannes. Helges Prinsesse Svåvå = Eider = den svebiske 
Flod (hos Ptolemzeos). (NTfF. R. 4. Bd 6. 8. 29—32) 

Noreen, Adolf. Sjön Dusslingen m. fl. ortnamn och Ynglingatals 
Sveigder-strof. (NoB. Årg. 5. S. 1—5.) 

Ojansuu, Heikki. Zu den finnisch-germanischen Berährungen. (NphM. 
Jahrg. 18. S. 18—23.) | 

Olsen, Magnus. Sigtuna. (NoB. Årg. 5. 8. 90—92.) 
Palmér, Johan. Baldersbrå. (Ark. Bd 34. S. 138—147.) 
Petersson, Herbert. Germanische worterklärungen. [Innehåller bl. a. 
urgerm. ”ketua, isl. kjot.] (PBB. Bd 43. S. 149—153.) 
Pipping[, Hugo]. [Referat av föredrag över] In finnischen Orts- 
namen steckende germanische Sprachformen. (NphM. Jahrg. 
18. S. 72—73.) 

— Urgermanskt aiw i de nordiska språken. Hfors. $8:0o. 988. (= 
StNF. Bad. 8:1 i SSLF. 133.) 
Rosberg, J. E. Språk- och nationalitetsgränser [i norra Europa] 
(oafslutad). (Terra. Årg. 29. S. 173—192, 1 karta.) 
Schoning, 0. I historisk belysning. Fremdeles om navneordene som 
konkreter og abstrakter. (NTfF. R. 4. Bd 6. S. 97—140.) 

Schwentner, Ernst. Zur metasthesis im germanischen. (PBB. Bd 
43. 8. 113—125.) 

Schiitte, Gudmund. Nordens eldste Indbyggernavne. (HTno. R. 5. 
Bd. 4. 8. 1—41.) 

— Vor Ats og vor Folkegruppes Navne [arier och goter]. (DSt. 
1917. S. 43—48.) 

Seip, Didrik Arup. Om fastgrodd artikkel i nordisk. Ordet klid 
(dansk). (MoM. 1917. S. 149—152.) 

Sjöros, Bruno. Beiträge zur Kenntnis des Suffixes -ung, -ing in den 
germanischen Sprachen. (NphM. Jahrg. 18. S. 24—33.) 

— Två samnordiska kvantitetsregler. (I. Konsonant efter lång vokal. 
I. Två konsonanter efter vokal.) Hfors. 8:o. 728. (= StNEF. 
Bd. 8:3 i SSLF. 133.) 

Svensson, J. V. De nordiska folknamnen hos Jordanes. (NoB. Årg. 
5. S. 109—157.) 

Wadstein, Elis. Jordanes Vagi fluvius och Vaxholm. (NoB. Årg. 
5. 8. 15—18.) 

Wellander, Erik. Om den historiska betydelselärans utvecklings- 
möjligheter. (SpoSt. Årg. 17. S. 201—236.) ; 
Wiklund, K. B. Die ältesten germanischen Lehnwörter im Finnischen. 
(Aus Anlass von T. E. Karstens Germanisch-Finnischen Lehn- 

wortstudien.) (IF. Bd 38. S. 48—115.) 


Digitized by (SOC gle PRINCETON UNIVERSITY 


352 Broberg: Bibliografi för 1917. 


2. Isländska och fornnorska. 


a. Grammatik och lexikografi. 


Hagstad, Marius. Vestnorske maalfore fyre 1350. II. Sudvestlandsk. 
2. Indre sudvestlandsk. Fersymaal. TIslandsk. Andre bolken. 
Kria. 8:o. VII, 190 s., 5 facsim. (= Videnskapsselsk:s skrifter. 
I. Hist.-filos. kl. 1916. No. 4.) 

Kolsrud, Sigurd. Um e og & i cod. Holm. isl. membr. no. 34 in 4to. 
(Ark. Bd 33. S. 283—292.) 

Nygaard, M. Bemerkninger, rettelser og supplementer til min Norron 
syntax. (Kristiania 1905.) Kria. 8:0. (5), 54 s. (= Viden- 
skapsselsk:s skrifter. II. Hist.-filos, kl. 1916. No. 5.) 

Oddsson, Gisli. Annalium in Islandia farrago and De mirabilibus Is- 
landiae. Edit. with an introduction and notes by Halldör Her- 
mansson. [Innehåller bl. a. isl. fisk-, fågel- och växtnamn. 
Ithaca, N.Y. 8:0o. (6), XV, 84 s. (= Islandica. Vol. 10.) 

Scheel, Fredrik. De oldnorske oversettelser av Vilhelm av Sabinas 
forordninger. (MOM. 1917. S. 73—76.) 

Sturtevant, Albert Morey. Uber Neubildungen bei altnordischem frjösa 
und kjösa. (JEGphilol. Vol. 16. S. 499-514.) 

Wiehe, Holger. Enn um eettarnöfn å Ifslandi. (Skirnir. År 91. S. 
286—295.) 

— Um heiti hljödfera og önnur hljömfredisord i islenzku. (Skirnir. 
År 91. S. 96—104.) 

Åkerblom, Axel. Bruket av historiskt presens i den tidigare isländska 
skaldediktningen (till omkr. 1100.) (Ark. Bd 33. 5. 293—314.) 


b. Texter, översättningar och kommentarer. 


Alfredi islenzk. Islandsk encyklopedisk litteratur. III. Landaly- 
singar m. fl. Udg. for Samfund til udgivelse af gammel nor- 
disk litteratur ved Kr. Kålund. H. 1. S. 1—80. Kbh. 8:0. 

Diplomatarium islandicum. Islenzkt fornbréfasafn, sem hefir inni ad 
halda bréf og gjörninga, döma og måldaga, og aädrar skrår, er 
snerta Island edda islenzka menn. Gefid ut af hinu islenzka 
bökmentafélagi 11:3. (1547—1549). S. 529—704. Rvik. 8:0. 

Hålfdanar saga Eysteinssonar, Herausgegeben von Franz Rolf Schrö- 
der. Halle a. S. 8:o. VII, 146 s. (= Altnordische saga- 
bibliothek. H. 15.) 

Kirialax saga. Udg. for Samfund til udgivelse af gammel nordisk 
litteratur ved Kr. Kålund. Kbh. 8:0. XXIII, 106 s. 


Die Reden des Hohen (1. Lied) aus der sogenannten Liederedda 


äbersetzt von F. Genzmer. (Mitteilungen der TIslandfreunde. 
Jahrg. 4. S. 45—52.) 


Digitized by (SOC gle PRINCETON UNIVERSITY 


Broberg: Bibliografi för 1917. 353 


The king's mirror (Speculum regale — Konungs skuggsjå). Transl. 
from the Old Norwegian by Laurence Marcellus Larson. New 
York. 8:o. XVI, 388 s. (Scandinavian monographs. Vol. 3.) 

Thorgny the Lawmann [övers. till eng. från Olafs saga hins helga 
av) George T. Flom. (Publications of the Soc. for the advan- 
cement of Scandinavian study. Vol. 4. S. 240—9246.) 


Finnbogason, Guäm. Um drengskap. Erindi, fyrst flutt i Winnipeg 
1. jäni 1916. [Med exempel ur fisl. litteratur.] (Skirnir. Ar 
91. S. 227—240.) 

Hederström, Ture. Fornsagor och eddakväden i geografisk belysning 
med inledande namnundersökningar. Utdrag ur ett efterlämnat 
arbete. D. 1. Sthm. 8:o. X, (1), 60 s., 1 karta. ill. (Anm. 
NoB. Årg. 5. S. 187—188 av J. Sfahlgren].) 

Heusler, Andreas. Die TIsländersagas als Zeugnisse germanischer 
Volksart. (Deutsche Rundschau. Bd 170. SS. 375—394.) 

— Die zwei altnordischen Sittengedichte der Havamal nach ihrer 
Strophenfolge. (Sitzungsberichte d. kgl. preuss. Akad. d. Wiss. 
Jahrg. 1917. Halbbd 1. 5S.105—135. -— Anm. Sv. humanist. 
tidskr. Årg. 1. Sp. 213—9214 av Ivar A. Lindquist.) 

Hollander, L. M. Studies in the Jömsvikingasaga. (Ark. Bd 33. 
S. 193—222. — Med anledn. härav: Sophie A. Krijn. Nogle 
Bemerkninger om Jömsvikingasaga. Ibid. Bd 34. S. 166—171.) 

Holmboe, Jens. Plantenavnet buxhorn i "Postula sögur". (MoM. 
1917. S. 168—169.) 

Indrebg, Gustav. Fagrskinna, Kria. 8:o. 301 s. (= Avhandlinger 
fra Universitetets [i Kristiania] historiske seminar, utg. av 
Halvdan Koht, Oscar Albert Johnsen, Edv. Bull. Bd 4.) 

Jönsson, Finnur. Sigurdarsaga og de prosaiske stykker i Codex 
regius. (Aarb. BR. 3. Bd. 7. S. 16—36.) 

Kristensen, Marius. Nogle fiskenavne fra Eddas nafnabulur. (MoM. 
1917, 8; 111—1125) 

Kålund, Kr. Kirjalax sagas kilder. (Aarb. R.3. Bd7. S.1—-15.) 

Larsen, Henning. Sigrdrifa-Brynhild. [Med anledn, av Panzer. 
Stud. zur germanischen Sagengeschichte. 2. Minchen 1912.] 
(Publications of the Soc. for the advancement of Scandinavian 
study. Vol. 4. S. 65—73.) 

Lindholm, Inga. Kvinnoprofiler ur de isländska släktsagorna. (Finsk 
tidskr. T, 83. S. 285—307.) 

Lindquist, Ivar A. Till två små dikter i Havamal. (Ver sacrum 
1917. Utg. av Göteborgs högskolas studentkår. 58. 126—135.) 

Nerman, Birger. Ynglingasagan i arkeologisk belysning. (Fornv. 
1917. S. 226—-261.) 

Nordgaard, 0. Tors frokost [enl. Hårbaräsljöäd]. (MoM. 1917. S. 


79—80. — Med anledn. härav: Halvdan Koht. Sild og — 
bukker? Ibid. S. 163—164.) 
ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXV, NY FÖLJD XXXI. 23 


pigitized py (GOC gle PRINCETON UNIVERSITY 


354 Broberg: Bibliografi för 1917. 


Paasche, Fredrik. Sigvat Tordsson. Et skaldeportret. (Edda. Bd 8. 
8. 57—86.) 

Patzig, Hermann. Dietrich von Bern und sein Sagenkreis, Dort- 
mund. 8:o0. 76 s. 

Rittershaus, Adeline. Altnordische Frauen. Frauenfeld u. Lpz. $8:0. 
240 s. 

Schröder, Frang Rolf. Untersuchungen zur Hålfdanarsaga Eysteins- 
sonar. (Diss. Kiel.) Halle. 8:o. 54 s. 

Schitte, Gudmund. Nibelungsagnet. En Digtning om Svig, Frende- 
mord og Skatterov i Merovinger-Ztten. (Edda. Bd8. S. 213 
—269.) 

Sweringen Baur. Grace van. The disguise motif in the Germanic 
Hero-sagas. (Publications of the Soc. for the advancement of 

j Scandinavian study. Vol. 4. S. 220—239.) 

Åkerblom, Axel. Bidrag till diskussionen om str. 77 i Havamal. 
Reson och alliteration. (Ark. Bd 34. S. 171—173.) 


3. Danska. 
a. Grammatik och lexikografi. 


Bertelsen, Henrik. Dansk Sproghistorie til Skolebrug. 1. Tekster og 
sproghistoriske Oversigter. 2. Kommentar og Ordliste. 4, Udg. 
Kbh. 8:o. VII, 145; (3), 92 s. 

Björkman, Erik. Zu ae. Eote, Yte usw., dän. Jyder ”Jäten'. (Bei- 
blatt zur Anglia, Jahrg. 28. S. 275—280.) 

Broendum-Nielsen, Johs. Danske lovhåndskrifter og dansk lovsprog i 
den &ldre middelalder. (Ark. Bd 34. S. 105—137.) 

— Trykforholdene ved afledningsendelsen -agtig i dansk. (DSt. 1917. 
S. 35—39.) 

— [Etymologien av] "Turebyn" — 'Narrogonisk". (DSt. 1917. 
8. 154.) 

— Urian—Kalurius. (Festskr. t. E. T. Kristensen. S. 159—168.) 

Clément, Ad. Et merkeligt Sten-navn [cinotelle] hos Henrik Harpe- 
streng. (DSt. 1917. 5S.163—164. — Replik av Marius Kri- 
stensen. Tbid. S. 165—166. — av Ad. Clément. Tboid. 8. 
167—172.) 

Dahl, B. T. Nogle Brugs- eller Funktionsovergange og Betydnings- 
endringer i det danske Sprog. 1. (Vor Ungdom. 1917. S. 
641 —644.) 

Dahl, Frantz. Strogods [Användningen av tilltalsformen: Hr. Frue]. 
(DSt. 1917. SS. 62.) | 
Danske Grammatikere fra Midten af det syttende til Midten af det 

attende Aarhundrede ... udg. af Henrik Bertelsen. Bd 2. [E. 


Digitized b Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


Broberg: Bibliografi för 1917. 355 


Pontoppidan. Grammatica danica (1668). 1—426]. Kbh. 8:o0. 
(5), 426 s. (Anm. Nord. Tidskr. (Lett.) 1917. S. 598—599 
av Johs. Bröndum-Nielsen.) 

Foss, Alex. At—aa—og. [Om bruket härav i talspråk.] (Ugens 
Tilskuer. Bd 7. S. 119—120.) 

Gamborg, V. E. "Vort Modersmaal er dejligt —". [Om språkets 
behandling i försäkringsskrivelser.] (Assuranderen. Aarg. 22. 
8. 145—147.) 

Hänninger, Nils. Fornskånsk ljudutveckling. En undersökning av 
cod. AM. 28. 8:0 och cod. Holm. B. 76. Lund. $8:0. XVII, 
280 s. (=LUÅ. N. F. Avd. 1. Bd 13. Nr 1.) 

Jespersen, Otto. Randnoter til '"Nutidssprog hos börn og voxne", 
(NTfF. RB. 4. Bd 5. S. 127—149.) 

Kalkar, Otto. Ordbog til det zzldre danske Sprog (1300—1700). 
H. 59—60. Tilleg. S. 1041—1223. [Soelvknap—Ozxel.] Kbbh. 8:0. 

Knudsen, Gunnar. Gudminger [bornholmskt folknamn]. (DSt. 1917. 
S. 95—96.) 

— Sydsjellands Stednavne. En kortfatted Oversigt. (Aarbog f. 
Hist. Samf. f. Presto Amt. Aarg. 6. S. 72—96.) 

Neuhaus, Johannes. Vestgermanske Navne i dansk Historie og Sprog. 
(NTfF. RB. 4. Bd 6. 8. 141—144.) 

Rasmussen, Gustav. En vulger Sprogbrug ved kendte Personnavne? 
(Akad. Ugeblad. Aarg. 6. S. 140—142.) 

Schätte, Gudmund. Dansk Navneskiks Forfald og Fredning. (Hoj- 
skolebladet. 1917. Sp. 1313—1316, 1349—1352, 1377—1380, 
1399—1404. — Anmärkn. av Thorkild Gravlund. Dansk Nav- 
neskik. Ibid. Sp. 1523—1524.) 

Seip, Didrik Arup. Om verbet drille. (DSt. 1917. S. 150—152.) 

Severinsen, P. Sigar-Sagnets Stednavne hos Saxo. (Aarbog f. Hist. 
Samf. f. Soros Amt. 6. 8. 3—29.) 

Thorsen, P. KE. Förhållandet mellan riksspråk och huvudstadsspråk 
i Danmark. Ett uttalande. [Referat av] B. Hfesselman]. (SpoSt. 
Årg. 17. 8. 255—258.) 

Togeby, S. P. N. Snorre I [Språkliga egendomligheter i Grundtvigs 
översättn. av Snorri Sturluson. Norges Konge-Kronike. D. 1. 
Kbh. 1818]. (Hojskolebladet. 1917. Sp. 207—212.) — Rät- 
telser. Ibid. Sp. 247—248. — Anmärkn. av Karl Rasmussen. 
Grundtvig og Hr. Togeby. Ibid. Sp. 313—314. — av S&S. P. N. 
Togeby. Grundtvigs oversettelse av SnorreI. Ibid. Sp.419—422. 

Ussing, Henrik. Danske Bendergaardes Navne, (Vort Landbrug. 
Aarg. 36. S. 379 —381.) 

— Om Bebyggelserne og Stednavnene paa thorp. (DSt. 1917. S. 
83—393.) 

Waaben, Peter. En Reform, der venter. De store Forbogstavers Af- 
skaffelse. Kbh. 8:o. 39 s. 


PRINCETON UNIVERSITY 


356 Broberg: Bibliografi för 1917. 


b. Texter. 


En gammel Bryllupsvise. Ved C. Klitgaard. (Lolland-Falsters hist. 
Samfunds Aarbog 5. S. 82—384.) 

En Reffue Bog. Bd2. Halvbd 1. Textkritik, varianter, bibliografi, 
kommentar og historisk oversigt av Niels Moller. Kbh. 8:0. 
(1) s., s. 1—287. 

Harpestreng. Gamle danske urteboger, stenboger og kogeboger, udg.... 
ved Marius Kristensen. H. 6. S. I—LXIV. Kbh. 8:0. (= 
Univ. Jubil:s danske Samfund Nr. 236.) 

Mariager Legende-Haandskrift. Gl. kgl. Saml. 1586 4:to. Udg. for 
Samfund til udgivelse af gammel nordisk litteratur ved Gunnar 
Knudsen. H. 1. S. 1—160. Kbh. 8:0. 


4. Norska. 


Aasen, Ivar. Grundtanker til en Afhandling om en norsk Sprog- 
form. — Exempel-Samling til Planen for en norsk Sprogform. 
Meddelt ved Knut Liestol. (MoM. 1917. 5S. 4—33.) 

Berner, H. E. Endnu et par ord om "Skoklefallt. (MoM. 1917. 
S. 65.) 

— Vakthaldet um det norske maalet. Oslo. 8:0. 20 s. 

Heggstad, Leiv. Fornorskningsordbok. <Norskdansk rettskrivnings- 
ordbok med norsk ordtyding. Kria. 8:0. (4), 191 s. 

Holta, H. H. To stedsnavne fra sagaen [9: Skjereid, Stiflesund]. 
(HTno. RB. 5. Bd 4. S. 83—85.) 

Klaveness, Thoralv. Sproklevenet. (I förf:s Sprengstoff. Meninger 
og ideer. I. Kria. S. 7—73.) 

Koht, Halvdan. Et elvenavn og et holnavn. (MoM. 1917. S. 165.) 

Larsen, Amund B. Naboopposition — knot. (MoM. 1917. 8. 34—46.) 

Morland, J. Skokler og skjeker. (MoM. 1917. S. 64—65.) 

Nordgaard, 0. Floifisk og fjersing. (MoM. 1917. S. 77—79.) 

Olsen, Magnus. Ullevaal [gårdsnamn]. (MoM. 1917. S. 47—50.) 

Reitan, Jorg. FEit nynorsk normalmål. Kria. 8:0o. (1), 53 s. 

Roust, Th. Om norske Sprogforhold. (Hjem og Skole. Aarg. 10. 
S. 29—35.) 

Seip, Didrik Arup. Ett mål i Norge. Målstriden avgjort av denne 
generation? Kria. 8:o. 29 s. 

— Kjonsboiningen av adjektiver og partisipper paa -en i norske maal- 
fore. (MOoM. 1917. S. 187—142.) 

Solheim, Ludvig. Gaardnavn i Stavanger amt. (MoM. 1917. S. 
143—148.) 

— Skjerva [namn å sjukdom]. (MoM. 1917. S. 67.) 


Digitized by (SOA gle PRINCETON UNIVERSITY 


Broberg: Bibliografi för 1917. 357 


Sftolte], G. Bokne. (MoM. 1917. S. 69.) 

— Kattespy. (MoM. 1917. S. 68.) 

— Litt om bergensk brod. [Tillägg till förf:s uppsats i MoM. 1916. 
S. 90—106.] (MOoM. 1917. S. 67.) 

— Pastinak. (MoM. 1917. $S. 68.) 

Tank, G. Navnet Frisvik. (MoM. 1917. S. 165—166.) 

uVaat" jargon. Litt moderne sproghistorie. [Undertecknad:] Sfinx 
[pseud.]. (St. Hallvard. Bd 3. S. 136—143.) 

[ Wright, Stanley Fowler.] A grammar of Landsmaal [med biblio- 
grafi över skrifter rörande norska landsmålet]. (Publications 
of the Soc. for the advancement of Scandinavian study. Vol. 
4, 8. 1—64.) 


5. Svenska. 


a. Grammatik och lexikografi. 


Andersson, Gust. Några namnuppgifter från Gagnef [Dopnamn under 
perioderna 1695—1704, 1795— 1804; bya- och gårdalängd i 
Gagnef 1628]. (Meddelanden från Dalarnas hembygdsförbund. 
1916. S. 21—23.) 

Bannbers, Olof. Namngivningen i en dalasocken (oavslutad). (Landt- 
brukstidskr. för Dalarne. 1917. S. 237—246.) 

Beckman, Nat. Hur uttryckes hos- verbet framtid i forn- och ny- 
svenskan? En provföreläsning och en önskelista. (SpoSt. Årg. 
17. 8. 1—16.) 

— [Skoljspråket [i Skara jämte] ordlista. (I förf:s Gammaldags skol- 
liv. Minnen från 1870- och 80-talen. Sthm. 8. 33—35, 39--45.) 

— Studier i outgivna fornsvenska handskrifter. Med två faksimil. 
Sthm. 8:o. (1), VI, 256 s. (= SSFS. H. 151.) 

Bergroth, Hugo. Det svenska scenspråket i Finland. Föredrag, hål- 
let vid Svenska litteratursällskapets årshögtid den 5 februari 
1917. (FoU. 30 (1916) = SSLF. 134. S. 321—340.) 

— Finlandssvenska. Handledning till undvikande av provinsialismer 
i tal och skrift. H.2. 8.81—160. Borgå (tr. i Hfors). 8:0. 

— Om grunderna för fastställandet av ett svenskt scenspråk för 
Finland. Borgå (tr. i Hfors). 8:o, 36 s. (= Scenisk konst och 
kultur. 4.) 

Cederschiöld, Gustaf. Framtidssvenska. Sthm 1917, [å omslaget: 
1918!] 8:o. IX, 191 s. 

— 8. A. Hedin om tidningssvenska. (SpoSt. Årg. 17. 8. 185—196.) 

Friesen, 0. v. Stadens [9: Jönköpings] namn. (Jönköpings historia. 
D. 1. 8. 1—5) 

Gustafsson, A. Stef. Svensk ordlista. 20,000 ord med över 4,000 
förklaringar och uttalsbeteckningar. 9. uppl. Sthm. 8:0o. 72 s, 


Digitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


358 Broberg: Bibliografi för 1917. 


Götlind, Johan. Fallande och stigande rytm. (SpoSt. Årg. 17. 8. 
37—44.) 

— Svensk språkförbättring. (Forum. Årg. 4. 8. 23—924.) 

— Versen i Urban Hiärnes Rosimunda. Ett bidrag till studiet av 
1600-talets verskonst. (Ark. 33. &S. 223—240.) 

Hallgren, J. A. Om tanke och form i svenskt skriftspråk. (Sv. 
språkfören. tidskr. Årg. 6. H. 1—2. 8. 27—32.) 

[—] Skriftförfall under nystafviskt inflytande. Några exempel ur dags- 
pressen. [Undertecknad:] J. A. H. (Sv. språkfören. tidskr. 
Årg. 6. H. 3—4. 8. 46—51.) - 

Hesselman, Bengt. Budo ”bådo” och budit ”bett'". (SpoSt. Arg. 17. 
S. 79—83.) 

[—] Skaldungar och Hiärtungar m. fl. [Undertecknad:] B. H. (SpoSt. 
Arg. 17. S. 197—199.) 

Hildinger, Alf. Några tankar i kommateringsfrågan. (Verdandi. 
sia 35. 8. 168—175.) 

Hylén, J. E. Ett nytt fång danismer. (SpoSt. Årg. 17. 8. 112—125.) 

— Till danismernas historia. (Läroverksprogr.) Nyköping. 4:0o. 8 s. 

Karlén, Sven. Fennicismer i haparandasvenskan. (SpoSt. Arg. 17. 
8. 17—25.) 

Langenfelt, Gösta. Apropå den nyaste språkrensningen. (Tiden. 
(tr. i Sthm). Årg. 9. 8. 91—96, 119—128.) 

— Assedun. Ett östgötskt gårdnamn. (NoB. Årg. 5. 8. 6—8.) 

Lijsing, Martin. Kamphavet. (NoB. Årg. 5. 8. 160.) 

Lind, E. H. Om rättstavningen, dess uppgift och dess öden i vårt 
land. 2. översedda uppl. Sthm. $8:o. 40 s. (= Studentför- 
eningen Verdandis småskrifter. 36.) 

Linde, Sven. Främmande ord i svenska språket med uttalsbeteck- 
ning och förklaringar. 5. uppl. Upps. (tr. i Gbg). 8:o. 171s. 
(= Fröleens handböcker. 4.) 

Lindqvist, Axel. Anmärkningar till "Valda stycken av svenska för- 
fattare 1526—1743" utgivna av A. Noreen och E. Meyer. 
Andra upplagan. Stockholm 1907. (SpoSt. Ärg. 17. 8. 97--111.) 

Lindroth, Hjalmar. Om namnet Ystad. (Minnesskrift utg. af Ystads 
fornminnesförening. 8. 23—28.) js 

L[uwnd]bfer]g, 0. "Odins häst". (NoB. Årg. 5. 8. 160.) 

Lyttkens, I. A., och Wulff, F. A. Ordskatt och ljudförråd i sven- 
ska språket. Utgiven med understöd av Svenska akademien. 
H. 3—4. S. 257—458. Lund. 8:0. 

Lönnberg, Einar. Hur skall namnet ekorre tydas? (Fauna och 
flora. Arg. 12. 8. 216—220.) 

Munthe, Ake W:son. Något mera om s. k. pleonastiska bildningar. 
(SpoSt. Årg. 17. 8. 26—36.) 

— Några anteckningar om ordet griphummer. (Studier i modern 
språkvetenskap, utg. av Nyfilologiska sällskapet i Stockholm. 


Digitized by (SOK gle PRINCETON UNIVERSITY 


Broberg: Bibliografi för 1917. 359 


Vol. 6. 8. 173—189. — Anm. Sv. humanist. tidskr. Årg. 1. 
Sp. 177—178 av E. Staaff.) 

Nerman, Ture. Förnuftig svensk skrift. Ett inlägg i stavnings- 
striden. Sthm. 8:0. 46 s. 

Nordenstreng, Rolf. Kråkspråk och svenska. Några principspörsmål 
rörande långods och nybildningar i vårt språk. (Sv. tidskr. 
Årg. 7. 8. 277—9289.) 

Noreen, Adolf. Nya bidrag till samlingen av "språkliga nötter". 
(SpoSt. Årg. 17. 8. 86—92.) 

— Vårt språk. Nysvensk grammatik i utförlig framställning. H. 24 
(= Bd 3:6). 8. 449—575. — H. 25 (= Bd 7: 4). 8. 273—352. 
Lund. 8:0. 

— Värmlands ortnamn. (En bok om Värmland. D.1. 8.379—386.) 

Noreen, Erik. Bjurstämman. (NoB. Årg. 5. 8. 106—107. — Med 
anledn. härav: J. Sfahlgren]. Bjurstämman och nysv. stäm- 
bord. En replik. Ibid. 8. 107—108.) 

— Några ortnamn på Dal. (NoB. Årg. 5. S.93—101. — Tillägg. 
Ibid. S. 158—159.) 

Norén, 0. Den nationella språkfrågans natur och förlopp. (Sv. 
språkfören. tidskr. Årg. 6. H. 3—4. 8. 15—45.) 

Ordbok över svenska språket. Utgiven av Svenska akademien. ([H. 
54 med titel:] Ordbok öfver svenska språket. Utgifven af 
Svenska akademien.) H. 53. Sp. 1--160 [E—Efterkontroll]. — 
H. 54. Sp. 3521—3680 [Blå—Bod]. Lund. 4:0. 

Ortnamnen i Älvsborgs län. På offentligt uppdrag utg. av Kungl. 
Ortnamnskommittén. D.9:2. Marks härad. Södra delen. Sthm. 
8:0. (4), 221 s. 

Ortografiska åskådningar i midten af 1700-talet. (Sv. språkfören. 
tidskr. Årg. 6. H. 3—4. 8. 71—77.) 

Palmér, Johan. Studier över de starktoniga vokalerna i 1500-talets 
svenska. (Diss. Lund.) Lund & Lpz. (tr. i Lund). 8:o. XII, 
264 s. (= LUÅ. N.F. Avd. 1. Bd13. Nr 2. — Anm. Sv. 
humanist. tidskr. Årg. 1. Sp. 141—144 av Hjalmar Lindroth.) 

Pipping, Rolf. Fsv. ora. Hfors. 8:o. 88. (=8tNF. Bd 8:2:i 
SSLF. 133.) 

Smith, Emil. Nautisk ordbok på svenska, engelska och tyska språ- 
ken. Med enklare ord och termer jämväl för motorbåtsport. 
H. 7—8. 58. 225--320 [Lapp— Rå]. Sthm. 8:0. 

Solstrand, Väinö. Dödmansskär. En ortnamnsbetraktelse. (Hem- 
bygden. 8. 8. 35—241.) 

Söderwall, K. F. Ordbok öfver svenska medeltids-språket. H. 28. 
S. 1241—1296 [Tillägg och rättelser: här—skimbel]. Sthm 
(tr. i Lund). 4:o. (=-SSF. H. 150.) 

Törne, P. O. v. Några östnyländska ort- och sockennamns ålder 
(HTfi. Arg. 2. 8. 284—294.) 


pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


360 Broberg: Bibliografi för 1917. 


Wigforss, Ernst. Fsv. ormylia. (Ark. Bd 33. 8. 384.) 

Wulff, Fr. Svenska riksspråksprov i pedagogisk (kursiv) beteckning. 

. (Moderna språk. Arg. 11. 8. 61—66.) 

Öberg, A. B. Den nya bibelsvenskan. (Sv. språkfören. tidskr. Årg. 6. 
H. 1—2. S. 22—26.) 

Östergren, Olof. Nusvensk ordbok. H. 5—8. Sp. 513—9896 [Biskops- 
säte—Direkt]. Sthm. 8:0. 

— Obestämd s-form efter preposition. Några synpunkter. (Spo8t. 
Årg. 17. 8. 129—184.) 

— Regeln om -dt och -t. (SpoSt. Årg. 17. S. 92—93.) 


b. Texter. 


Kronofogdebostället Grytans i Brunflo äldre handlingar. [Utg. af L. 
Bygdén.) (IJEFT. Bd 6. 8. 155 —176.) 

Petri, Olavus. En swensk cröneka. Utg. af Jöran Sahlgren. Upps. 
8:o. XM, 298 s. 

— Samlade skrifter. Utg. af Sveriges kristliga studentrörelses för- 
lag under red. af Bengt Hesselman. Med ett förord af Harald 
Hjärne och litteraturhistoriska inledningar af Knut B. West- 
man. Bd 4. Ups. 8:o. XIX, XX”, 567 s. 

Stockholms stads tänkeböcker 1474—1483 samt burspråk. Utg. af 
Kungl. Samfundet för utgifvande af handskrifter rörande Skan- 
dinaviens historia med understöd af samfundet Sankt Erik ge- 
nom Emil Hildebrand. Sthm. 8:0. XV, 573 s. (= Stock- 
holms stadsböcker från äldre tid. Ser. 2. Tänkeböcker. 1.) 


6. Dialekter. 
a. Grammatik och lexikografi. 


Alving, Hjalmar. Kalmarmålets ljudsystem. (Sv.Lm, H. 137 = 1917. 
H. 1. S. 59—980.) 

Christensen, Balthasar. "Trek fra den lollandske Grammatik. (Lolland- 
Falsters hist. Samf:s Aarbog 5. S. 131—134.) 

Geijer, H. Undersökningar av svenska folkmål 1916. (Sv.Lm. H. 
137 = 1917. H. 1. 8. 81—95.) 

Hfesselman], B. Stockholmska. (Nord. Familjbok?. Bd 27. Sp. 30—33.) 

Homme, Thorleif. Um Setesdalsmaalet. (MoM. 1917. S. 73.) 

Horne, Helga. Aksent og kvantitet i Vaagaamaalet. Kria. 8:0o. 27 s. 
(= Bidrag til nordisk filologi av studerende ved Kristiania 
universitet. Utg. av Magnus Olsen. 3.) 

Joleik, Albert. Skjaks. (MoM. 1917. S. 169—170.) 

Larsen, Amund B. Dat. fem. av eiendomspronominerne i vore bygde- 
maal. (MoM. 1917. S. 71—73.) 


Original from 
pigitized by (SOC gle PRINCETON UNIVERSITY 


Broberg: Bibliografi för 1917. 361 


Lidén, Evald. '"Skyssa futen". (MoM. 1917. S. 67.) 

Mo, Eilert. Dei rindalske formene for dativ eintal hokyn av nokre 
pronomen. (MOoM. -1917. S. 70—71.) 

— Eit adverb ifraa eldre rindalsmaal. (MoM. 1917. S. 69—--70.) 

Noreen, Erik. Ärtemarksmålets ljudlära. 8. 3—114. (Sv.Lm. H. 
139 = 1917. H. 3) 

Samuelsson, Sixten. Värmlands folkspråk. (En bok om Värmland. 
D. 1. S. 387—394.) 

Seip, Didrik Arup. Palatalisering foran labialer. (MoM. 1917. 8. 
76—77.) 

Sjöberg, Vilhelm. Personnamn och epitet, använda i Replot. (Hem- 
bygden. 8. &8. 72--76.) 

Solstrand, Väinö. Notiser till dialekternas [huvudsakligen Brändö- 
dialektens] syntax. (Hembygden. 8. S. 59—62.) 

Swenning[, Julius]. Folkmålet i Listers härad. 8. 5—100. (= Sv.Lm. 
H. 140 = 1917. H. 4.) 

Wessman, V. E. V. Vedernamn och okvädinsord från Kyrkslätt, Esbo, 
Hälsinge och Sibbo. (Hembygden. 8. 8. 41—50.) 

Wigforss, E. Södra Hallands folkmål. 8. 433—624. (Sv.Lm. H. 
188= 1917. H. 2) 


b. Texter. 


Brondum-Nielsen, Johs. Gammeldags Skemt. [Tillägg till: Gammel- 
dags Skemt hos Fynbo, Jyde og Sjellandsfar. Udg. af Ma- 
rius Kristensen og Johs. Brondum-Nielsen. Kbh. 1916.] (DSt. 
1917. 8. 78—80.) 

En bröllopsdikt på Tjörnsmål från 1700-talet, utg. av E. Noreen. 
(Sv.Lm. H. 137. = 1917. H. 1. 8. 54—58.) 

Karlen, som lät värva sig till soldat. [På Sibbodialekt. Meddelat av] 
V. E. V. Wessman. (Hembygden. 8. 8. 62.) 

Lindskog, Olof. Bu-live. (Bygdemål från nedre Härjedalen.) (Jäm- 
ten. 1917. 8. 74—76. ill.) 

Mow, Gerhard von der Lith. Dikt på bygdemål til Kong Fredrik 
den 5te 1752. (80oS. Aarg. 23. S. 217—219.) 

Om gjugre so' vilde ta vetle Knut Knob. Fortalt pau Haranger- 
maul au Th. S. Haukenes. (NFK. Aarg. 3. S. 47—50.) 

Om harringen som kom ubéin te sit egji gjestebo. Fortalt paa gaa- 
maalt tinndolmaal taa John K. Skarberg. (NFK. Aarg. 3. 
8. 59—60.) 

Ordstäv och härmningar. (Upptecknade av Anders Jämte.) (Jämten 
1917. 8. 94—95.) 

Petterson, K. P. Lantmannaredskap i Nagu. En beskrivning [på 
Nagu-dialekt]. Utg. [med ordlista] av Väinö Solstrand. (FESt. 
2 = SSLF. 135. 8. 131—197. ill) 


Digitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


362 Broberg: Bibliografi för 1917. 


Solheim, Ludvig. Flekkjen paa Aua. [På Jelsamål.] (MoM. 1917. 
8. 66—67.) 

Två dikter på västgötamål från början av 1700-talet, utg. av Erik 
Noreen. [1. Olle Westgiötes gamla förtårkade Personalia. 2. 
Päär ock Olav.] (Sv. Lm. H. 137 = 1917. H. 1. 8. 45—53.) 


IV. Runkunskap, mytologi och sagohistoria. 


Brate, Erik, Arne, T. J., Friesen, Otto v. Ytterligare inlägg om 
runstenen Juel nr 18 i Sigtuna. (UFT. Bd 7. 8. 362—367.) 

Brondum-Nielsen, Johs. Danske runeindskrifter. (Aarb. R. 3. Bd 7. 
S. 175—220. ill.) 

Glakn, LL. Snoldelev Sten. (Aarbog udg. af Hist. Samf. f. Koben- 
havns Amt. 1917. S. 185—141. ill.) 

Jönsson, Finnur. Gronlandske runestene. (Det Gronlandske Selskabs 
Aarsskrift. 1916. Kbh. $S. 63—66.) 

Noreen, Adolf. En nyupptäckt dalsk runinskrift. (Fornv. 1917. 
S. 36—40. ill.) 

Norges Indskrifter indtil Reformationen. Udg. for det norske historiske 
Kildeskriftfond. Afd. 1. Norges Indskrifter med de dre 
Runer. II. Halvbd 1. Ved Sophus Bugge med Bistand af 
Magnus Olsen. (5) 8., s. 464—596. — Halvbd 2. Ved Magnus 
Olsen. (5) s., 8. 597—747. Chria. 4:0. 

Olsen, Magnus. Möjebro-stenen. (Ark. Bd 33. &S. 276—283.) 

— Om troldruner. Upps. 8:o. 29 s. ill. (= Fordomtima. BSkrift- 
serie, utg. av Oskar Lundberg. 2.) 

Permin, P. H. Nogle Indskrifter med de &ldre Runer. Kbh. 8:0. 
(3), 34 s. 

Petsch, Robert. Uber Zeichenrunen und Verwandtes. (Zeitschr. f. d. 
deutschen Unterricht. Jahrg. 31. 8. 433—449.) 

Serensen, Marius. Foredrag ved Jelling Seminariums 75-Aars Jubi- 
leum, [Om Jelling-stenen.] (Hjem og Skole. Aarg. 10. 8. 146— 
153. — Även i: Hojskolebladet. 1917. Nr. 51. B. (ill.) [med 
titel:] Runestenen der forsvandt og igen kom for Dagens Lys.) 

Wiget, Wilhelm. TIndskrifterna från Mäncheberg och QOvre Stabu. 
(Ark. Bd 34. 8. 153—155.) ; 


Alme, H. A., og Flock, L. G. B. Grundtrek af Asaleren og Volu- 
spaa med Fortolkning. XKria. $8:0. (7), 121 s. 

Holmberg, Uno. Valhall och världsträdet. (Finsk tidskr. 'T. 83. 
8. 337—349.) 

Janson, Kristoffer. Ved Mimes brend. Under Ygdrasils ask. Nordiske 
gudesagn i foredrag. XKbh. og Kria. $8:o. 157 8. 


Digitized b Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


Broberg: Bibliografi för 1917. 363 


Olrik, Axel. Eddamytologien. (Nord. tidskr. (Lett.) 1917. 8. 81—93.) 

— Yggdrasil. (DSt. 1917. 8. 49—62.) 

Schiitte, Gudmund. Lidt om Soldyrkelse. (Festskr. t. E. T. Kristen- 
sen. 8. 147—158.) : 

Unwerth, Wolf von. Fiolnir. (Ark. Bd 33. 8. 320—335. — Med 
anledn. härav: Magnus Olsen. Fröi og Pellon-Pekko. Ibid. 
Bd 34. S. 174—175.) 


V. Arkeologi, kulturhistoria och konsthistoria 
samt folklore. 


Alin, Johan. Några sommaren 1916 undersökta hällristningar i Göte- 
borgstrakten. (GoBFT. 1916. SS. 8—16. ill.) 

— Redogörelse för de antikvarisk-topografiska undersökningarna i 
Göteborgstrakten [sommaren 1916]. (GoBFT. 1916. 5. 72—74.) 

Almgren, Oscar. Från uppländska graffält. 2. Gödåkersfynden. (UFT. 
Bd 7. 8. 343—348. ill.) 

Arne, T. J. Bidrag till: Värmlands förhistoria. (Fornv. 1917. &. 


1—35. ill.) 
— Ölands första kända bronsåldersristning. (Fornv. 1917. 8. 196 
—201. ill.) 


Bjoern, Anathon W. Veegter i vestlandske graver fra det femte aar- 
- hundrede. (Hakon Schetelig paa 40-aars dagen 25. juni 1917 

fra Anathon Bjorn .., 8. 1—5.) 

Brögger, A. W. Raknehaugen —Ravenna. (Hakon Schetelig paa 40- 
aars dagen 25. juni 1917 fra Anathon Bjorn... 9. 7—13. ill.) 

Bull, Edv. Det hedenske kultcentrum i fSendre Gudbrandsdalen. 
MoM. 1917. S. 156—162. ill.) 

Bygdén, L. Den gåtfulla inskriften vid S:t Karins kyrkruin i Visby. 
(Fornv. 1917. 8. 261—277. ill.) 

Clausen, H. V. Studier over Danmarks oldtidsbebyggelse. (Aarb, 
R. 3. Bd 6. 8. 1—226, 11 kartor. -— Anm. NoB. Arg. 5. 
S. 182—186 av Hjalmar Lindroth.) | 

Ekholm, Gunnar. Hjälmgrafven vid Ultuna. Annu en kungagrafs- 
hypotes. (UFT. Bd. 7. $S. 335—342. ill.) 

— Hällristningarnas kronologi och tillkomstsätt. (Ymer. Årg. 37. 
8. 339—345. ill.) 

— Sveriges äldsta förbindelser med Östeuropa enligt forskningens 
senaste resultat. (OoB. Årg. 26. 8. 129—136. ill.) 
Festin, Eric. Ur Jämtlands forngravar. 1. (JFT. Bd 6. 8. 177 

—182. ill.) 
Fischer, Gerhard. Middelalderens bispeborg i Oslo. De nyeste ut- 
gravninger. (St. Hallvard. Bd 3. 8. 256—274. ill.) 


Digitized by (FOG gle PRINCETON UNIVERSITY 


364 Broberg: Bibliografi för 1917. 


Gjessing, Helge. Butnakket oks—Vespestadeks. (Hakon Schetelig 
paa 40-aars dagen 25. juni 1917 fra Anathon Bjorn... 8. 15 
—20. ill) 

— Jederens fortidsminder. (Stavanger turistforening. Aarbok 1916 
—1917. S. 48—59. ill) 

Grieg, Sigurd. Norske kulturomraader under Ynglingezetten. (Hakon 
Schetelig paa 40-aars dagen 25. juni 1917 fra Anathon Bjorn... 
S. 21—24) 

Hallström, Gustaf. Notiser om hällristningar i södra delen av Göte- 
borgs och Bohus län. (Fornv. 1917. &S. 115—126. ill.) 
Hansen, Folke. Herrestads härads fasta fornminnen. (Minnesskrift, 

utg. af Ystads fornminnesförening. 8. 29—40. ill.) 

— Några enmansgravar från stenåldern. (Fornv. 1917. 8. 67—089. ill.) 

Hjärne, Erland. Bronsfyndet från Storkåge. Ett vittnesbörd om 
handelsförbindelser mellan Västerbotten och Östersjöprovinserna 
under äldre järnåldern. (Fornv. 1917. S. 147—172, 203— 
225. ill) 

Holm, A. N. När kungagraven i Kivik upptäcktes. Några uppgifter 
ur gamla handlingar. (Fornv. 1917. S. 144—146.) 

Johansen, K. Friis. Jordgrave fra Dyssetid. (Aarb. R. 3. Bd 7. 
S. 181—147. ill) 

Lange, Eyvind de. En del av mit arbeidsprogram [utgrävningar inom 
Stavanger amt]. (Hakon Schetelig paa 40-aars dagen 25. juni 
1917 fra Anathon Bjorn ... 8. 25—28.) 

Lindqvist, Sune. Bohuslänska fornminnen, tecknade mot bakgrunden av 
Sveriges förhistoria. (Sv. turistfören..årsskr. 1917. S. 91—111. ill.) 

— Den helige Eskils biskopsdöme. Några arkeologiska vittnesbörd 
om den kristna kyrkans första organisation inom mellersta Sverige. 
(ATS. D. 22. 8. 1—175.) 

— Ottarshögen i Vendel. (Fornv. 1917. &S. 127—143. ill) 

Mathiassen, Therkel. Mullerupkulturen. (Naturens Verden. Aarg. 1. 


S. 148 —158.) 
Michaelsen, H. Fuglenaale. (Hakon Schetelig paa 40-aars dagen 25. 
juni 1917 fra Anathon Bjorn ... 8. 29—33.) 


Montelius, Oscar. Minnen från vår forntid, ordnade och beskrivna. 
Tecknade på trä af Olof Sörling. 1. Stenåldern och brons- 
åldern. Sthm. 4:0o. (9), 101, 64 s. 

— BStenskeppet vid Kåseberga. (Minnesskrift, utg. af Ystads forn- 
minnesförening. S. 41—056. ill.) 

Mäller, Sophus. Archeologisk Udbytte af Mosearbeidet i Krigsaaret 
1917. (Aarb. R. 3. Bd 7. 8. 148—174. ill.) 

— '"Skaalformede Fordybninger". Hellige Tegn for Ilden. (Aarb. 
Bo BÅT. $386:-98; UL) 

Mötefindt, Hugo. Der Wagen im nordischen Kulturkreise zur vor- 
und fräöhbgeschichtlichen Zeit. (Festschrift Eduard Hahn zum 


, Original from 
pigitized by (SOC gle PRINCETON UNIVERSITY 


Broberg: Bibliografi för 1917. 365 


LX. Geburtstag dargebracht von Freunden und Schöälern. = Stu- 
dien und Forschungen zur Menschen- und Völkerkunde. 14. 
S. 209—240. ill.) 

Neergaard, Carl. Sönderjyllands Jernalder. 1. (Aarb. BR. 3. Bd 6. 
8. 227—302. ill.) 

Nerman, Birger. Ottar Vendelkråka och Ottarshögen i Vendel. (UFT. 
Bd 7. $S. 309—334, 2 pl.) — Även i särtryck. Upps. $8:0. 

Nordén, Arthur. Bildgåtan i bronsåldersgraven vid Kivik. En nyckel 
till hällristningarnas problem. Ystad. 8:o0. 36 s. ill. 

— Hällristningarnas kronologi och betydelse. Några anmärkningar 
till G. Ekholms uppsats "De skandinaviska hällristningarna 
och deras betydelse" [i Ymer. Årg. 36. 8. 275—308]. (Ymer. 
Årg. 37. 3. 57—083. ill) 

Nordman, C. A. Studier över gånggriftkulturen i Danmark. (Aarb. 
R. 3. Bd 7. 8. 221—332. ill.) 

Nygren, Ernst. Värmlands fornminnen. (En bok om Värmland av 
värmlänningar. D. 1. S. 113—176.) 

Olsson, Eskil. Förteckning öfver tillvaratagna sten- och bronsålders- 
fynd i Västmanland, Dalarne och Gestrikland. (VmFÅ. 9. 
50 s., 2 kartor.) 

— Btenåldern i Västmanland, Dalarne och Gästrikland. [Med en] 
Efterskrift av Oscar Almgren. (Ymer. Årg. 37. 8. 105—155, 
2 kartor. ill.) 

Osebergfundet. Utgit av den norske stat under redaktion av A. W. 
Brogger, Hj. Falk, Haakon Schetelig. Bd 1. Kria. 4:o. XX, 
368 s. 28 pl. ill. (Anm. Fornv. 1917. S. 278 av T. J. Afrne].) 

Petersen, Jan. Paa rangel. Smaa studier i museerne. (Haakon 
Schetelig paa 40-aars dagen 25. juni 1917 fra Anathon Bjorn... 
8. 35—40. ill.) 

— Stenaldershelleristninger i det sydostlige Norge. (Naturen. TIM. 
maanedsskrift f. populer naturvidenskap. Utg. av Bergens mu- 
seum. Aarg. 41. 85. 134—141, 178—185. ill.) 

Petersen, Theodor. En kongegrav i det nordenfjeldske Norge. (Haakon 
Schetelig paa 40-aars dagen 25. juni 1917 fra Anathon Bjorn... 
S. 41—50.) 

— Kongespeilets blysteyptir hersporar. Trondhjem 1916. 8:o. 8 s. ill, 
(= Det kgl. norske videnskabers selskabs skrifter 1915. Nr. 6.) 

Rydh, Hanna. De arkeologiska undersökningarna på Adelsö sommaren 
1916. (Fornv. 1917. S. 90—95, 1 karta. ill.) 

— 8. k. eldslagningsstenar från järnåldern. (Fornv. 1917. S. 172 
—190. ill.) 

Sarauw, G. Berättelse om undersökning [under juni, juli 1916] av 
fornminnen inom länet [9: Göteborgs o. Bohus län]. (GoBFT. 
1916. 8. 71—72.) 

Schetelig, Haakon. Et hulefund paa Stronen. (Naturen. Ill. maaneds- 


Original from 
Digitized by Goc gle PRINCETON UNIVERSITY 


366 Broberg: Bibliografi för 1917. 


skrift f. populer naturvidenskap. Utg. av Bergens museum. 
Aarg. 41. S. 21—27. ill.) 

Schetelig, Haakon. Nye jernaldersfund paa Vestlandet. Bergen. 8:0. 
86 s. 10 pl. ill. (Bergens museums aarbok. 1916—1917. 
Hist.-antikv. rekke. Nr. 2.) 

— Tuneskibet. Kria. 4:0o. (5), 15 s. 5 pl. ill. (= Norske Old- 
fund. Avhandlinger, utg. av Universitetets Oldsakssamling ved 
A. W. Bregger. 2.) 

Sorensen, Niels. "Knusesten og Stenkugler". Nogle Legmandstanker. 
(Fortid og Nutid. Bd 1. S. 248—254. ill) 

Thordeman, Bengt. Alsnö Hus. En preliminär redogörelse för 
grävningsresultatet. (Fornv. 1917. 8. 102—114. ill.) 
Åberg, Nils. Die nordischen Bootäxte. (Praehistorische Zeitschrift. 

Bd 9. 8. 21—49. ill.) 

— Jönköpingstrakten under förhistorisk tid. (Jönköpings historia. 

D. 1. 5. 61—68. ill.) 


Brun, Frans de. Viktsenheterna i Sverige under vikingatiden. (Fornv. 
1917. 8. 56—66.) 

Danske kongelige Sigiller samt Sönderjydske Hertugers og andre til 
Danmark knyttede Fyrsters Sigiller 1085—1559. Samlede af 
Henry Petersen. Udgivne af A. Thiset. Kbh. fol. XX, 20 s. 21 pl. 

Fleetwood, Harald. Sveriges kungavapen under medeltiden. Sthm. 
8:o. 27 s. ill. (Ur Meddelanden från Svenska heraldiska 
föreningen. 1917.) 

Galster, Georg. Vesterås-Hulpenninge fra Knut Eriksson og hans 
nermeste Efterfolgere. (Fornv. 1917. 8. 96—101. ill.) 
Kjellberg, Lennart. Des. k. Birkamynten. 1. Präglingsorten. (Fornv. 

1917. S. 41—46.) 

Ambrosiani, Sune. Från Uppsala läns hafskust: Strandkulturen. 
(UFT. Bd 7. 8. 295—308. 6 pl) 

Berglund, Allan. Halländsk byggnadskultur. (Vår bygd. Utg. av 
Nordhallands studiecirklar. 1917. 8. 3—8. ill.) 

Blindheim, Severin. Sjaund. Fra Eksingedalen og Modalen. (NFK. 
Aarg. 3. S. 37—40.) 

Brun, Frans de. Anteckningar rörande medeltida gillen i Stockholm. 
(Samfundet S:t Eriks årsbok. 1917. 8. 34—79. ill) 
Cederschiöld, Gustaf. Apropå skämtsamma julklappar. [Om det ur- 
gamla bruket att sända varandra gåvor.] (Kvällsol. En sam- 

ling skrifter på vers och prosa. Sthm. 8. 45—52.) 

Cederschiöld, Wilhelm. Forntidsbilder från Götälvens mynning. (Ver 
sacrum 1917. Utg. av Göteborgs högskolas studentkår. $. 
19—34.) 

Erixon, Sigurd. Några bidrag till det nordiska husets historia (forts.) 
(Fataburen. 1917. 8. 145—198. ill.) 


Digitized by (SOC gle PRINCETON UNIVERSITY 


Broberg: Bibliografi för 1917. 367 


Erizon, Sigurd. Något om våra gamla träbyggnader och deras utsmyck- 
ning. (Konst. Årg. 6. H. 4—5. 8. 18—23. — H. 6—7. 8. 


10—14. = ill.) 
Falk, Hjalmar. Litt om sagatidens sko. (MoM. 1917. &S. 51— 
63. ill.) 


Forsblom, Valter W. Sydösterbottniska plog- och budkavlar. (FESt. 2. 
= SSLF. 135. S. 638—74. ill.) 

— Sydösterbottniska vindflaggor. (FESt. 2 = SSLF. 135. &S. 75 
— 86. ill.) 

Fforsslund], K. E. Kross och julstångskrus. En vacker julsed i 
Älvdalen. (Landtbrukstidskr. f. Dalarna. 1917. 8. 38—39. ill.) 

Foersom, Peter. Om Samlinger af danske Landskabsord og om Seder, 
Skikke, Levemaade, Egenheder og Overtro hos den jydske 
Almue i Ribe-Egnen. Udg. med en Forerindring af C. Molbech. 
2. Udg. Kbh. 8:o. 24 s. 

Gammal allmogehemslöjd från Malmöhus län. Utg. af länets hem- 
slöjdsförening. H. 3. S. 55—75. 20 pl. Lund (tr. i Malmö). 4:0. 
(Anm. Konst. Årg. 6. H. 3. S. 25—29 af Henriette Coyet.) 

Garborg, Hulda. Norsk Kledebunad. Med 100 Bilzete og 8 farge- 
lagde Mynsterteikningar av Halfdan Arneberg. Kria. 8:0. 
(4), 92 s. 

Godvin, Carl. Roskilde-Egnens gamle Danse. (Aarbog udg. af Hist. 
Samf. f. Köbenhavns Amt. 1917. 8. 142—156.) 

Gravlund, Thorkild. Danske Bygd. 1. Kbh. og Kria. 8:o. 144 s. 
(Anm. Bogvennen. Aarg. 7:1. S. 73 av Edv. Egeberg. — 
DSt. 1917. SS. 160—162 av Gunnar Knudsen. — Fra Frede- 
riksborg Amt. Aarbog f. 1917. 5. 83—93 av Anders Uhrskov.) 

Grip, Elias. Några bidrag till kännedomen om svenskt allmogeliv. 
Folksed, folktro och folkdiktning i Uppland. Sthm. $8:0o. 264 s. 
(Anm. FoF. Bd 4. 8. 183—184. — Tidning för Sveriges 
läroverk. Årg. 17. $S. 169 av RB. N/f[ordin].) 

Hagberg, Lowise. En dödssed i Hälsingland. (Sv. Lm. H. 137. 
= 1917. H. 1. 8. 29—44.) 

— Halländska jullekar. (Fataburen. 1917. 8. 9--14. ill.) 

Hannaas, Torleiv. MHardingfela. English summary. Bergen. 8:0. 
37 s. ill. (= Bergens museums aarbok 1916—17. Hist.-antikv. 
rekke, nr, 1.) 

Hansen, Ole. Begravelsesskikke paa Hedeboegnen omkring Midten 
af forrige Aarhundrede. (Aarbog udg. af Hist. Samf. f. Köben- 
havns Amt. 1917. S. 37 —40.) 

: Hansen, O. Stv. Bryllupsregler fra Nordfjord. Fundne hos Jakob 
Haus i 1880-aarene. (NFK. Aarg. 3. 8. 34—36. — Med 
tillägg. Ibid. 8. 108—109.) 

Hasund, S. Dyrka dei gamle nordmenn havre? (So8. Aarg. 23. 
S. 310—316.) 


Digitized by (FOG gle PRINCETON UNIVERSITY 


368 Broberg: Bibliografi för 1917. 


Hedlund, Greta. Bröllop i Malung under 1800-talets mitt. (Från 
Västerdalsbygder. Malungs folkhögskolas elevförbunds årsbok. 
Årg. 3. 8. 91—95.) 

Hörman, Ernst. Bohusfisket. H. 1—2. S. 1—64. Gbg. 8:0. 
[Innehåller bl. a. Kännedom i äldre tider om Bohuskusten och 
havet utanför. — Förhistoriskt fiske.] 

Jönsson, Finnur. TIslandske fredlose. Et kulturhistorisk udsnit. 
(Edda. Bd 7. 85. 22—36.) 

Jönsson, Jön. Athugasemd vid "Benrögn". (Skirnir. År 91. 8. 
224. — Med anledn. av Steingrim Matthiasson. Benrögn. Um 
vopn og vigaferli og sår i bardögum. Ibid. År 90. sS5. 275 
—289.) 

Josefson, Henning. Seder ock bruk bland allmogen i norra Bohuslän. 
Anteckningar. (Sv. Lm. H. 137 =1917. H. 1. 8. 6—28.) 

Inde, Peter. Moka BSteffan [ett slags julupptåg). Fraa Sogne. 
(NFK. Aarg. 3. 8. 43—46.) 

Matthiessen, Hugo. Gamle Gader. Studier i Navnenes Kulturhistorie. 
Kbh. 8:0. 164 s. (Anm. DSt. 1917. S. J4—95 av Gunnar 
Knudsen. — Nord. tidskr. (Lett.) 1917. 8. 547—548 av 
Bror Schnittger. — St. Hallvard. Bd 3. 8. 304—306 av F. 
B: W. 

Mjaatveit, Elias. Bryllupsskikker. IV. Fra Hordaland. (NFK. Aarg. 3. 
S. 159—164.) 

Möller, Bert. Stjärngossar och trettondagsspel. Några halländska 
julseder. Malmö. 8:o. 36 s. (= Folkminnen och folktankars 
skriftserie. 4. — Aven i FoF. Bd 4. S&S. 33—564.) 

Möller, Per. Allmogeliv i Göingebygden vid 1800-talets början. — 
Aven i FoF. Bd 3. 179—190. Malmö. 8:0. 14 ss. 
Panum, Hortense. Middelalderlige Musikinstrumenter, der endnu er i 
Brug hos Nordens Almue, og deres Musik. Kbh. 8:o. 16 s. 

(Grundrids ved folkelig Universitetsundervisning. Nr. 272.) 

Schick, Henrik. Från det forna Upsala. Några kulturbilder. — 
[Innehåller bl. a.: S. Erik och hans reliker.] Sthm. 8:0. (7), 
232 s. (Anm. Sv. humanist. tidskr. Årg. 1. Sp. 280—283 
av Vilh. Lundström. — Tidning för Sveriges läroverk. Årg. 17. 
S. 178 av BR. Nf[ordin].) 

Sjöberg, Wilh. Fiskarematrätter. Från Replot. (Hembygden. 8. 
S. 53—54.) 

Skarstedt, Ernst. Svensk-amerikanska folket i helg och söcken. Strödda 
blad ur svensk-amerikanernas historia, deras öden och be- 
drifter, nederlag och segrar, livsintressen och förströelser jämte 
biografiska uppgifter om ett antal märkesmän. [Innehåller bl. a. 
Det så kallade svensk-amerikanska språket. 58. 435—444.] 
Sthm. 8:o. (4), 450 s. ill. (Anm. Sv. humanist. tidskr. 
Arg. 1. Sp. 313—316 av Vilh. Lundström.) 


Original from 
Digitized by Goc gle PRINCETON UNIVERSITY 


Broberg: Bibliografi för 1917. 369 


Skjeldso, Lars. Bryllupsskikker. Fra Gjerstad ca. 1845. (NFK. 
Aarg. 3. S. 101—106.) 

Skogvold, J. Bryllupsskikker. Fra Nannestad ca. 1840. Optegnet 
efter Mik. Gaarders fortelling. (NFK. Aarg. 3. 8. 106—108.) 

Solberg, Sigrid. Juleskikkar. Fraa Soknedal, Trondelag. (NFK. 
Aarg. 3. S. 40—42.) 

Solstrand, Väinö. Fettisdagsseder [på] Brändö i Åland. (Hembyg- . 
den. 8. 8. 30—31.) 

— Pellingeböndernas bomärken (Borgå socken). (Hembygden. 8. S. 80.) 

Sundblad, Johannes. Gammaldags seder och bruk. 3 uppl. Sthm. 
8:0. 365 s. 

Pördarson, Matthias. Utskornar piljur frå Mödrufelli (frå 10. öld). 
(Arbok hins islenzka fornleifafélags. 1916. 8. 26—30. 1 pl.) 

Ussing, R. A. Minder fra Erritss. Ordnede og udfyldte af Henrik 
Ussing. 2. Kbh. 8:0. (3) s., s. 117—206, 2 pl. ill. (= 
Danmarks Folkeminder. Nr 11 [:2].) 

Wessman, V. E. V. ”God tom i Sibbo [tilltals-, hälsnings- och artig- 
hetsformler m. m.] (Hembygden. 8. 8. 9—17.) 

Wikman, KE. Rob. V. Folksederna vid livets högtider. (FESt. 2. 
= SSLF. 135. 8. 87—395.) 

— Frieri (Solv socken). (Hembygden 8. 8. 22—24.) 


Boéöthius, Gerda. Medeltida konst i Dalarnas kyrkor. (Meddelanden 
från Dalarnas hembygdsförbund. 1916. 8. 1—38. ill) 
Cornell, Henrik. Dominikanskt inflytande på den nordiska bildkonsten 
under 1400-talet. Speculum humane salvationis. Rosenkransen. 
(Tidskr. f. konstvetenskap. Arg. 2. 58. 101—112. ill.) 

— och Wallin, Sigurd. Sengotiskt monumentalmåleri i Sverige. 
D. 1. Härkeberga kyrkas målningar. Upps. 4:o. 51 s. 53 pl. 

Curman, Sigurd. Svenska stafkyrkor. (Svensk tidskr. Årg. 7. 8. 
123—136. ill.) 

Fett, Harry. Norges malerkunst i middelalderen. Kria. 4:o. (14), 
256 s. 4 pl. ill. 

Haupt, Richard. Taufsteine des germanischen Nordens. (Kunst- 
chronik. N. F. Jahrg. 28. Sp. 505—507.) 

Kjellin, Helge. Kyrkliga minnesmärken i Värmland. (En bok om 
Värmland. D. 1. 8. 357—378. ill.) 

Romdahl, Axel L. Byggnadsstilen i Dragsmarks klosterkyrka i 
Bohuslän. (For. t. no. fort. bev. Aarb. f. 1916. 8. 33—39. ill.) 

Roosval, Johnny. Sveriges och Danmarks östliga konstförbindelser 
under medeltiden. (Konsthistoriska sällskapets publikation 1917. 
S. 5—19, 9 pl.) : 

Wimarson, Nils. Gråbrödersklostret i Ystad. (Minnesskrift, utg. af 
Ystads fornminnesförening. 8. 57—120. ill.) 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXV, NY FÖLJD XXXI. 24 


Digitized by (FOG gle PRINCETON UNIVERSITY 


370 Broberg: Bibliografi för 1917. 


Wrangel, E. Altarskåpet från Ystads klosterkyrka. (Minnesskrift, 
utg. af Ystads fornminnesförening. SS. 121—138. ill.) 
Wåhlin, Theodor. Mariakyrkans i Ystad byggnadshistoria. (Minnes- 
skrift, utg. af Ystads fornminnesförening. 8. 139—176.) 

— Ystads S:ta Maria kyrka. Kyrkans och dess fasta inventariers 
historia samt plan för deras återställande. Utredning... på 
uppdrag af kyrkostämman i Ystads S:ta Maria och S:t Petri 
stadsförsamling. Lund 1916. 8:0. VII, 104 s. ill. — Med anledn. 
härav: Olof Palme. Mariakyrkan i Ystad. Granskning af Theo- 
dor Wåhlin: S:ta Maria kyrka i Ystad ... Två artiklar i Stock- 
holms Dagblad i januari 1917. Sigtuna (tr. i Sthm). 4:o0. 8s. 


Andersson, Sam. Räkneramsor. (Sed och sägen. 1917. 8. 3—5.) 

Anzgelius, Eric. Ett lyckomynt från 1700-talet. [Med tillägg av] C. W- 
v. SfydoJw. (FoF. Bd 4. 8. 172—179.) 

Asbjornsen, P. Chr., og Moe, Jörgen. Eventyrbog for born. Norske 
folkeeventyr. Med illustrationer af Th. Kittelsen og Erik We- 
renskiold. Tekstrevision af Moltke Moe. Kria & Kbh. 4:0. 
VII, 195 s. 

Bélesogur. Fraa Telemarki ved R. B. (NFK. Aarg. 3. 8. 51—52.) 

Bf[erge], Rfikard]. Ein norsk sogusegjar fyri Asbjornsen. (NFK. 
Aarg. 3. 8. 89--100.) 

— Norsk eventyrstil. (Framhald fraa 1ste aargangen). (oafslutad. — 
NFK. Aarg. 3. 8. 145—150.) 

— Norskt folkvisearbeid. Stutt utsyn. (NFK. Aarg. 3. 8. 1—33. ill.) 

Blekingesägner om skogsnuvor, drakar, gastar m. m. samlade i Tvings 
socken av Per Edvin Sköld. Malmö. 8:0. 95s. (= Ur Good- 
templarordens folkminnessamlingar. 1.) 

Briz, Hans. Folkvisestudier. II. Marsk Stig. (Tilskueren. 1917: 2. 
S. 206—225.) 

Burjam, F. Den skandinaviska folktron om barnet under dess öm- 
tålighetstillstånd isynnerhet före dopet. (Diss.) Hfors. 8:0. 
VI, 216 s. 

Christensen, Arthur. Lidt om vandrende Motiver i Evald Tang Kri- 
stensens Molbo- og Aggerbobhistorier. (Festskr. t. E. T. Kristen- 
sen. 8. 52—62). 

Christiansen, Reidar [Th.]. Eventyrstof i prekener fra middel- 
alderen. (Nord. tidskr. (Lett.) 1917. S. 241—261.) 

— Til visen om "Jomfru Halden". (Edda. Bd 7. S. 336—350.) 

Danske Folkebeger fra 16. og 17. Århundrede, udg. af J. P. Jacobsen 
og R. Paulli. Bd 3. Kbh. 8:o. (9), XLVIH, 212 s. 

Enqvist, Arvid.  [Folkloristiska] Anteckningar från Resele socken 
jämte angränsande trakter i Ångermanland. (FoF. Bd 4. S. 
65—118.), 


bigitized by (SON gle PRINCETON UNIVERSITY 


Broberg: Bibliografi för 1917. 371 


Erixon, Sigurd. Offerkasten på Svedvi allmänning samt något om 
offerkastar i allmänhet. (VmFÅ. 9. 10 s. ill) 

1500- och 1600-talens visböcker, utg. af Adolf Noreen och Anders 
Grape. 9. Stjerneldska handskriftens (E 133) visor. (1) s., 
8. 1—40. 10. Samuel Älfs visbok. H. 1. 8. 7—102. Upps. 8:0. 
(= Skrifter, utg. af Svenska litteratursällskapet. 7:9; 7: 10:1.) 

Finlands svenska folkdiktning. I. A. Sagor, referatsamling. Bd 1. 
Utg. av Oskar Hackman. XX, 523, (8) s. I. B. Sagor i urval. 
Bd 1. Utg. av Anders Allardt. VII, 523, (8)s. Hfors. 8:0. 
(= SSLF, 132, 136. — I. A. = SSLF. 132 anm. NFK. Aarg, 3. 
S. 171—172 av R. Bferge].) 

Folke- og huldre-eventyr ifraa Valdres og Hallingdal af Hallvard 
Bergh. Med teikningar af Th. Kittelsen. 2. auka uppl. Kria. 
8:0. 95 s. 

Folkesegner fraa Hallingdal ved Hallvard Bergh. (NFE. Aarg. 3. 
S. 51—58.) 

Folkeviser, Optegnelser fra 9Sandeherred ved H. Brekke. (NFK. 
Aarg. 3. S. 151—156.) 

Forsblom, Valter W. "De tre Mariorna" i österbottniska sjukdoms- 
besvärjelser. (Hembygden. 8. 8. 3—38.) 

— Folkföreställningar i svenska Österbotten om trollskott. (FESt. 2 
= SSLF. 135. 8.96—112. — Anm. Hembygden 8. 8. 31—32 
av K. Rob. V. Wikman.) 

— Om mara och marritt i österbottnisk folktro. (FESt. 2 = SSLE. 
135. S. 113—130.) 

Gamle danske Folkeviser, udvalgte og indledede af Ida Falbe-Hansen. 
Kbh. 8:0. 104 s. 

G[eijer], H. Gilliare-snack. En gammal älvdalsvisa. (Ur Dalarnes 
Tidning.) Hedemora. 8:0. (4) s. 

Gravlund, Thorkild.  Folkeviddet. (Festskr. t. E. T. Kristensen. 
S. 116—122.) 

Grip, Elias. Uppländsk folkdiktning. (Läsning för svenska folket. 
Bd 28. 8. 139—160, 203—215.) 

Helgesson, A. Rester af katolsk tro och sed. (FoF. Bd 4. 8. 129—156.) 

Hennings, Beth. Hedniska hästseder och Staffan Stalledräng. (Läs- 
ning för svenska folket. Bd 28. SS. 16—23.) 

Holmqvist, Ingrid. Folkminnen från Virestad. (Sed och sägen. 
1917. 8. 5—6.) 

Häggblom, Gabriel. Fälmanssägner. Från Vallgrund (Replot). (Hem- 
bygden. 8. 8. 24—25.) 

Johnsson, J. W. S. Sagnene om den sorte Ded i Nutids Strejflys. 
(Festskr. t. E. T. Kristensen. 8. 36—51. ill.) 

Johnsson, Pehr. Huru allmogen i Göinge botade sina sjukdomar i 
äldre tider. Några bidrag till folkmedicinens historia. (Läs- 
ning för svenska folket. Bd 28. 585. 53—64.) 


Original from 
Digitized by Goc gle PRINCETON UNIVERSITY 


372 Broberg: Bibliografi för 1917. 


Kristensen, Marius. Boigen. (DSt. 1917. 8. 160. — Med anledn. 
av H. Logeman. Boigens oprindelse. Ibid. 1916. 5. 168—188.) 

— Lidt hittegods. [1. Regnegåder hos Ole Romer. — 2. En Jule- 
leg fra Kristian IV.s tid.] (Festskr. t. E. T. Kristensen. 8. 
134—139.) 

Kålund, Kr. Gamle folkevisevers [från Arnemagneanska m., fl. hds.]. 
(DSt. 1917. 5. 81—382.) 

Larsen, Sofus. Antik og nordisk Droemmetro. (Aarb. RB. 3. Bd 7. 
S. 37—385.) 

— Folkevisestudier I. Et miskendt Kildeskrift [Visebogen Gl. Kgl. 
Sml. 2397]. (Tilskueren 1917:2. 8. 137—164.) 

Legender från Sveriges medeltid, illustrerade i svensk medeltidskonst, 
utg. av Emilia Fogelklou, Andreas Lindblom, Elias Wessén. 
D. [I—2.] Sthm. 8:0. 337 s. 29 pl. 

Liestol, Knut. Litt um E. T. Kristensens visesamlingar. (Festskr. 
t. E. T. Kristensen. 8. 29—35.) 

Lindstén, Gustaf. Visan om Konung Gustaf och Dalkarlarna. (Sam- 
laren. Årg. 38. 8. 193—198.) 

Lycke Bogen. En lystig Selskabs Bog, udg. af Johs. Brondum- 
Nielsen. Udg. af Selskab for nordisk Filologi. Kbh. 8:0o. 69 s. 

Malungs folkhögskolas elevförbunds sagbok. III. A. Sagor och sägner. 
28—99. B. Spridda uppteckningar. (Från Västerdalsbygder. 
Malungs folkhögskolas elevförbunds årsbok. Årg. 3. 8. 22—71.) 

Mannen som skulde i skogen etter kvitageiti. Fraa Hordaland ved 
Elias Mjaatveit. (NFK. Aarg. 3. S. 50—51.) 

Meissner, Rudolf. Ganga til fréttar. (ZfVk. Jahrg. 27. 8. 1—13, 
97—105.) : 

Moe, Moltke. Episke grundlove. (Edda. Bd 7. 8. 72—88.) 

Nielsen, H. Griiner. Folkevisedans på Mano. (DSt. 1917. 8. 14—21.) 

— Nogle samsoske folkemelodier. (Festskr. t. E. T. Kristensen. 8. 
140—146.) 

— Vore e&ldste folkedanse. Langdans og polskdans. Kbh. 8:0. 
(7), 69, (28) s. (= Danmarks Folkeminder. Nr 16.) 

Nordbe, G. 0. Har vi to slags gangarer i todelt takt? Spergsmaal 
belyst ved en slaatteoptegnelse. (NFK. Aarg. 3. 8. 141—144.) 

Nordhalländska sagor och sägner. Upptecknade av HEdv. Ke. [= 
L. E. Janson]. (Vår bygd. Utg. av Nordhallands studiecirklar. 
1917. S. 18—19.) 

Norlén, Gunnar. Något om Upplands nations folkmusikkommittés 
verksamhet. (UFT. Bd 7. $S. 355—360.) 

Norske dansevisur ved Hulda Garborg. 2. (auka) utg. Kria. 8:0. 94 s. 

Nygård, Anders. Forntida religion — nutida folktro och folksed. 
(Från Västerdalsbygder. Malungs folkhögskolas elevförbunds 
årsbok. Årg. 3. 3. 5—21.) 

Ohrt, F. Danmarks Trylleformler. 1. Indledning og Tekst. (Även 


pigitized by (SOC gle PRINCETON UNIVERSITY 


Broberg: Bibliografi för 1917. 313 


med titel: The magic formule of Denmark. With a summary 
in English.) XKbh. og Kria. 8:0. (14), 540 s. (=F. F. 
Publications. Northern series. N:o 3. — Anm. FoF. Bd4. 8. 
185—186.) 

Ohrt, F. En Gigtsignelse. Danske Sagn VII 1570: Hilsen til Maanen og 
Ridder Frans” Formel. (Festskr.t. E. T. Kristensen. 5. 63—569.) 

— Et "Kors" mod onde Vetter. (DSt. S. 141—149.) 

Olrik, Axel. Nordiske folkemindesamlinger. Indberetning til Under- 
visningsministeriet. (DSt. 1917. 5. 22—928. — Ett berikti- 
gande av N. E. Hammarstedt. Nordiska Museets arkiv för svensk 
folkkännedom. TIbid. $S. 158—160.) 

Ordstäv. Från Petalaks [av] Isak Smeds. — Från södra Finland [av] 
V. E. V. Wessman. (Hembygden. 8. 8. 28—30.) 

Palmér, Johan. Språkliga vittnesbörd om katolsk Mariadyrkan i 
Sverige. (Önnestads elevförbunds årsbok. ' Årg. 4. 8.57—64.) 

Segnir. Fortalte af Th. S. Haukences [m. fl.] (NFEK. Aarg. 3. 8. 
110—118.) 

— Uppskrivne af Knut Loupedalen. (NFK. Aarg. 3. 8. 157—158.) 

Sjöberg, Wilh. Barnrim, från Replot. (Hembygden. 8. 8. 63.) 

— Två sägner. (Hembygden. 8. 8. 56—58.) 

— Tydor o. d. om väder och vind. (Från Replot.) (forts.) (Hem- 
bygden. 8. $S. 28.) 

"eSladengo", från Replot. [Meddelad av] Wilh. Sjöberg. (Hembygden. 
8. 9. 62—63.) 

Sortfeldt, Severin Christensen. Om Heksetroen og om Heksene i Thy 
og V. Hanherred. (Hist. Aarbog f. Thisted Amt. 1917. $S. 
63—93.) 

Svensson, Ossian. Visor och låtar från Malung. (Från Västerdals- 
bygder. Malungs folkhögskolas elevförbunds årsbok. Årg. 3. 
8. 73-—90.) 

Sydow, C. W. von. Draken som skattevaktare. (Festskr. t. E. T. 
Kristensen. S. 103—115.) 

— En gammal visa om julen. (FoF. Bd 4. S. 161—166.) 

— God afton, om I hemma är! En studie över de nordiska maj- 
visorna. Med facsimiler och musiknoter. Omslagsvignett af 
Eric O. Nilsson. Malmö. 8:o. 158 s. (Anm. Bokstugan. Årg. 1. 
S. 153—154 av P. E. S[köld].) 

Termansen, N. J. Ordsprog. — Billedsprog. Et foredrag. (Hoj- 
skolebladet. 1917. 8. 405—410, 450—454.) 

Thorsen, P. K. Katten og Killingen. (Festskrift till E. T. Kri- 
stensen. S. 177—191. ill) . ; 

Ur Dalarnas folkliv. [Innehåller bl. a. Sägner om skogsrået. — 
Nissbyl-Järk & trullkelindji. — En Dahle-Dants, utg. av Her- 
man Geijer.) (Skeriol. Tidskrift för Mora folkhögskolas elev- 
förbund. 1917. S. 24—39.) 


Digitized by Gor gle PRINCETON UNIVERSITY 


374 Broberg: Bibliografi för 1917. 


Ussing, Henrik. Om Ordsprog og Mundheld. (Festskr. t. E. T. 
Kristensen. S. 123—133.) 

—, Hungerland, Heinz, [&] Oflsen], M. Forskjellig om Varälokur. 
1—3. (MOoM. 1917. S. 65—66.) 

Wessman, V. E. V. Barnlekar. (Hembygden. 8. 8. 55—56.) 

— Folktro från Nyland. (Hembygden. 8. 8. 54—955.) 

— Folktro och folksed i Ekenäs. (Hembygden. 8. S. 25—26.) 

— Folktro och folksed i Österbotten. (Hembygden. 8. S. 65—71.) 

— Folktro om björnens vintervila. (Hembygden. 8. S. T1—72.) 

— Lokaltraditioner, upptecknade i Sibbo. (Hembygden. 8. 8. 79.) 

— Rim, ramsor och naturljud från Österbotten. (Hembygden. 8. 
S. 76—77.) 

— Två danser från Sibbo [musik]. (Hembygden. 8. SS. 27.) 

Wikman, K. Rob. V. Folktro och sägen hos Evald Tang Kristensen. 
(Festskr. t. E. T. Kristensen. S. 95—102.) 

— Tabu- och orenhetsbegrepp i! nordgermansk folktro om könen. 
(FESt. 2 = SSLF. 135. 8. 1—62.) 

— Till H. A. Vendells anteckningar [i Universitetsbibliotekets i Hel- 
singfors exemplar av Arwidssons Svenska fornsånger. D. 3]. 
(Hembygden. 8. 8. 7T7—78.) 

Vries, Jan de. Die ballade "Ulf van Jern". (Ark. 34. 8. 1—70.) 

Idegaard, 0. K. Gamal tru o gamal skjikk o noko taa kort ifraa 
Valdres. Kria. $8:0. 121 s. ill. 


VI. Äldre rättsvetenskap, historia och topografi. 


Beckman, Nat. Ett bidrag till den svenska rikslagstiftningens historia. 
(HTsv. Årg. 37. 8. 293—9299.) 

— Våra medeltida domareregler [med bihang: Domarereglerna efter 
"Arboga lagbok"]. (Ark. Bd 34. 8. 156—166.) 

Cohn, N. Retshistoriske Studier. TI. Vitterlighedsprincipet i den 
&dste danske Proces. (Juridisk Tidsskrift, udg. af E. Olden- 
burg, G. Cohn, N. Cohn. Aarg. 3. 8. 125—141.) 

F[ridgeirsson], E. Pingstadurinn undir Valfelli [i Gunnlaugs saga 
ormstungu]. (Skirnir. Ar 91. 8. 319—321. — Med anledn. 
härav replik av Matthias Pördarson. Tbid. SS. 416—419.) 

Indrebo, Gustav. Gula tingstad. (SoS. Aarg. 23. S. 374—384.) 

Joleik, Albert Abramson. Gulatingstaden og andre eidvinjar. (808. 
Aarg. 23. 8. 453—461.) 

Magnusson, Gudmundur. Thingvalla. (The American Scandinavian 
review. Vol. 5. 8. 291—297.) 

Pipping, Rolf. Västgötalagens stadgande om svearna och konunga- 
valet. (HTsv. Årg. 37. 8. 199—204.) 


Original from 
pigitized by (SOC gle PRINCETON UNIVERSITY 


Broberg: Bibliografi för 1917. 375 


Scheel, Fr. Gulathingslovens kap. 314. (HTno. R. 5. Bd 4. S. 
85—87.) 

Utdrag ur Magnus Erikssons landslag. Med inledning, anmärk- 
ningar och glossar utg. av Emil Olson. 2 uppl. Lund. 8:o0. 
XXVI, 181 s. 

Arne, T. J. Det stora Svitjod. Essayer om gångna tiders svensk- 
ryska kulturförbindelser. Med 28 fig. [Innehåller bl. a.: Det 
gotiska väldet i Sydryssland. — Svenska vikingakolonier i 
Ryssland.] Sthm. 8:o. XV, 222 s. 

Beckman, Nat. En meteorologisk katastrofperiod under 1000-talet. 
(Ymer. Årg. 37. S. 347—5350.) 

Björkman, Erik. Beowulf och Sveriges historia. (Nord. tidskr. (Lett.) 
1917. 8. 161—179.) 

Bugge, Alexander. Harald Haarfagres lefte. Et litet bidrag. (Edda. 
Bd 7. 5. 166—170.) 

— Om den religiose og politiske organisation og bebyggelsen i Vinje 
i gammel tid. (NFK. Aarg. 3. 8. 129-—140.) 

Bull, Edv. Bergen, Oslo og den tyske hansa. (HTno. R. 5. Bd4. 
S. 87—89.) 

— Borgerkrigen i Norge og Haakon Haakonssons kongstanke. Til- 
tredelseforelesning paa universitetet 26. sept. 1917. (HTno. 
R. 5. Bd 4. 8. 177—194.) 

Fabricius, Knud. Saxos Valdemarskronike og hans Danesaga. Med et 
Tilleg om vore Helgenlevneder og om "Vandresagn". (HTda. 
R. 8. Bd 6. 8. 285—386.) 

Fredborg, Emil Äng. Det första årtalet i Sveriges historia. Umeå. 
8:0. 29 s. (Umeå h. allm. läroverks årsredogörelse 1916—1917.) 

Hackman, 4. Om Nylands kolonisation under järnåldern och andra 
därmed sammanhängande frågor. (HTfi. Arg. 2. 8. 199— 
211, 245—9283. 1 karta. ill.) 

Hansen, Niels. Vore Helgener. Livsskildringer af danske og is- 
landske Helgener. XKbh. 8:0. (7), 200 s. il. 

Johnsen, Oscar Albert. Norges bender. Utsyn over den norske 
bondestands historie. H. 1—3. SS. 1—80. Kria. 8:0. ill. (Anm. 
SoS. Aarg. 23. 8. 469—470 av 0. M.) 

Jönsson, Jön. Athugasemd um Porgny lögmann. (Ark. Bd 34. 8. 
148—153. — Med anledn. av: Birger Nerman. Torgny lagman. 
Ibid. Bd 32. $8S. 302—315.) 

— Eirikr blödöx i Jörvik. (Ark. Bd 33. 8. 314—319.) 

Kärre, Karl. Om skandinaverna i det forntida England och engelska 
källor för vår kunskap om dem. 1—2. Upps. 6 sp. (= Stu- 
dentföreningen Verdandis tidningsartiklar. N:r 327—328.) 

Melsted, Bogi Th. Tslendinga saga. Gefin ut af hinn islenska bök- 
mentafjelagi. Bd 3. H. 2. 8. 97—192. Khfn. 8:0. 


Digitized by (SOC gle PRINCETON UNIVERSITY 


376 Broberg: Bibliografi för 1917. 


Montelius, Oscar. Germanernas hem. (Nord. tidskr. (Lett.) 1917. 
S. 401—416. ill.) 

Neuhaus, Johannes. Halfdan = Frode = Hadbardernes Konge, hvis 
Rige forenes med det danske. (NTfF. R.4. Bd6. 8. 78—80.) 

Samuelsson, Sixten. Värmlands historia. (En bok om Värmland. 
D. 1. 8. 177—268. ill.) 

Schäck, Henrik. Hur gammalt är Sveriges rike? Sthm. 8:o0. 18s. 

Schitte, Gudmund. Vor mytiske Kongergekke. Kbh. 8:o. 55 s. 
(= Studier fra Sprog- og Oldtidsforskning, udg. af det philolog.- 
hist. Samfund. Nr. 105.) 

Sommarin, Emil. Träldomen i Norden. Ett blad ur den svenska 
arbetsklassens äldsta historia. 2 uppl. Sthm. 8:o. 28 s. (Stu- 
dentföreningen Verdandis småskrifter. 104.) 

Säve, Teofron. Den kyrkliga utvecklingen i Värmland i äldre tider. 
(En bok om Värmland. D. 1. 8. 317—330. ill) 

Trotzig, Karl. Bodde Engelbrekt vid Kopparberget? (Meddelanden 
från Dalarnas hembygdsförbund. 1916. 8. 26—31.) 

Tunberg, Sven. Till den svenska ständerstatens äldsta historia. 
(HTsv. Årg. 37. 8. 65—87, 151—168.) 

Weibull, Curt. Den älsta gränsläggningen mellan Sverige och Dan- 
mark. Gränsområde och gränslinje. (HTsk. Bd 7. 8.1—218.) 

Weibull, Lauritz. Den skånska kyrkans äldsta historia. (forts.) 
(HTsk. Bd 5. 8. 155—246.) 

— Erik den helige. (Aarb. R. 3. Bd 7. 8. 99—130.) 

Åkerblom, Axel. Olof den heliges äfventyr i Mälaren. (HTsv. Årg. 
37. 8. 35—37.) 

Östman, Nils. Årtalet 1187 i Stockholms historia. En undersök- 
ning i medeltida annaler. (Samfundet S:t Eriks årsbok. 1917. 
8. 135—142.) 


Ahnlund, Nils. Svenska stadshistorier och svensk stadshistoria. 
(Svenska stadsförbundets tidskr. Årg. 9. 8. 57—61.) 
Arferdi a& Islandi i busund år. Porvaldur Thoroddsen safnadi og 
samdi. Gefid ut af hinu islenska fredafjelagi i Kaupmanna- 

höfn. Kbhfn 1916—1917. 8:0. (4), 432 s. 
Björkman, Rudolf. Det forna Jönköping. Från Jönköpings uppkomst 
till 1612. (Jönköpings historia. D. 1. S. 73—461. ill.) 
Bojsen, F. Af Mons historie. 3. Den yngre Middelalder. Stege 
(tr. i Kbh.). 8:o. 188 s. ill. 

Broman, Ol. Joh. Glysisvallur. Utg. af Gestrike-Helsinge nation i 
Upsala. H. 7—9 (=D. 1:8.i 8. 161—240. D. 2:2. 8. 81— 
160. D. 3:4. 8. 241—320). Upps. 8:0. 

Bugge, Alexander. Tingsteder, gilder og andre gamle mittpunkter i 
de norske bygder. (HTno. R. 5. Bd 4. 8. 97—152, 195—252.) 


» GO gle PRINCETON UNIVERSITY 


Broberg: Bibliografi för 1917. 377 


Christensen, Chr. Tilstanden i Himmerland ved Aar 1735 [inne- 
håller bl. a.: Befolkningens Inklination, Sprog og Navneskik. — 
Antikviteter og andre Merkverdigheder]. (Fra Himmerland og 
Kjer Herred. Bd 2. S. 474— 548. ill.) 

Elander, Rud. Snorres Stocksund. Ett bidrag till frågan om Stock- 
holms uppkomst. Gbg. 8:o0. 29 s. 

En beretning om Island, nedskreven 1741. Udg. af Kr. Kålund. 
(NoB. Årg. 5. 8. 9—14.) 

En bok om Värmland av värmlänningar. Red. av H. H. Hilde- 
brandsson, Sixten Samuelsson. D. 1. Upps. & Sthm. 8:o. VII, 
398 s., 1 karta, 2 pl. ill. 

Enghoff, Karl. Trelleborg i forn tid och ny tid. Öfversikt af stadens 
utveckling. Trelleborg (tr. i Lund). 8:0. VII, 336 s. 3 kartor, 
1 portr. ill. (Anm. Svenska stadsförbundets tidskr. Årg. 9. 
S. 393—394 av Nils Ahnlund.) 

Hederström, Hans. Näsby socken i Östergötland. Beskriven år 1755. 
[Med anmärkningar, ordlista och register.] Lund. 8:0. 65 s. 
(= Svenska bygder i' äldre beskrivningar med anmärkningar 
och register, utg. av Jöran Sahlgren. Östergötland. 1.) 

Hofsten, Erland. Beskrifning öfwer Wermeland. 1. Till 200-års- 
minnet av författarens död utg. av Ernst Nygren. Karlstad. 
8:o. XXIX, 135 s. 1 portr., 1 tab. (= Aldre Värmlandsbeskriv- 
ningar. 2. — i: Värmland förr och nu. 1917. Meddelanden 
från Värmlands naturhistoriska och fornminnesförening. 15.) 

Hvass, H. H. Swineburgh — Wordburg — Foburg. (Svendborg 
Amt. Aarsskrift for 1917. 8. 3—10.) 

Jönköpings historia. På uppdrag af stadsfullmäktige i Jönköping 
utg. af en den 27 september 1913 tillsatt kommitté. D. 1. 
XV, 463 s. D. 2. H. 1—2. 8. 1—48. ill. Jönköping. 8:0. 
(Anm. Svenska stadsförbundets tidskr. Årg. 9. 8. 395—397 
av Nils Ahnlund.) 

Kjellberg, Carl M. Vadstena i forntid och nutid. Linköping. 8:0. 
220, II, (1) s., 2 kartor, 1 pl. ill. 

Klitgaard, C. Nibe Bys Historie indtil 1728. [Innehåller bl. a.: Slegts- 
navne fra Nibe og Omegn 1630—1730. — Skeeldsord.] Aal- 
borg (tr. i Hjering). 8:0. (5), 362 s., 1 pl. 

La Cour, L. F. Bidrag til en Skildring af Korser og Omegn i Midten 
af det 18de Aarhundrede. [Innehåller bl. a.: "En Fortegnelse 
paa de rareste Ord og Talemaader i Sproget" i Korser o. omnejd.] 
(Aarbog f. Hist. Samf. f. Soro Amt. Aarg. 6. 8. 30—384.) 

Olån, Eskil. Marstrands historia, krigsminnen och badortslif. 4 uppl. 
Gbg. 8:0. 230 s. ill. 

Rhezgelius, Joh. Haquini. Monumenta Uplandica. Utg. af OC. M. 
Stenbock och 0. Lundberg. Avd. 3. (UFT. 32. Bilaga. 8. 119— 
198, (4) s. ill.) 


Digitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


378 Broberg: Bibliografi för 1917. 


Sarauw, Georg F. L. Det äldre Göteborg på Hisingen. (GoBFT. 
1916. 5. 17—65. ill) 

Schiitte, Gudmund. Nordgrensen for TIagttagelserne hos Pytheas. 
(Geogr. Tidskr. Bd. 24. 8. 86—92.) 

Steensby, H. P. Pytheas fra Massilia og Jyllands Vestkyst. (Geogr. 

S Tidskr. Bd. 24. S. 12—34.) 

Pordarson, Matthias. Um fjördungamöt sunnlendingafjördungs og 
vestfirdingafjördungs.  (Arbök hins islenzka fornleifafélags. 
1916. S. 1—25.) ; 

Thoroddsen, Porvald. Lysing Islands. Gefin vt af hinu islenzka 
bökmentafélagi. Bd 3. H. 1. 8. 1--112. Kbhfn. 8:0. 
Topografisk-antikvariske Indberetninger fra Nyborg Amt, indsendte 
til Amtmanden 1743. Meddelte af Louis Bobé. (forts.) [Innehåller 
även uppgifter om dialekten m, m.] (Fra Arkiv og Museum. 

Ser. 2. Bd 1. S. 87—93, 132—142, 172—180.) 

Torgensen, H. Asker. Bidrag til bygdens gaardshistorie, [Inne- 
håller bl. a.: Andr. M. Hansen. Bosetningen. — Joh. K. Berg- 
witz. Hovedtrek i Askers bebygning.] Kria. 8:o0. V, 430 s., 
1 portr. ill. 


Bihang. 
Recensioner av tidigare utkomha arbeten. 


Alfredi tslengzk. Islandsk encyklopedisk litteratur. II. Rimtol. Udg. 
for Samfund til udgivelse af gammel nordisk litteratur ved 
N. Beckman og Kr. Kålund. Kbh. 1914—16. 8:0. (Anm. DLz. 
Jahrg. 38. Sp. 1030—1031 av Carl Kiichler.) 

Alness, Ivar. Norsk setningsmelodi, dens forhold til ordmelodien. 
En undersokelse av ostnorsk riksmaal. Kria 1916. 8:o. (Anm. 
DLz. Jahrg. 38. Sp. 552 av Ernst A. Kock.) 

Ambrosiani, Sune. Riktlinjer för uppteckningar om allmogens mate- 
riella kultur. Byn, byggnadskultur, värme ock ljus, husgeråd. 
Sthm 1916. 8:o. (=5Sv.Lm. B. 15 =H. 133.) (Anm. Fata- 
buren. 1917. S. 85 av Sigurd Erixon.) 

Arnoldson, Torild W. Parts of the body in older Germanic and 
Scandinavian. Chicago 1915. 8:o. (Anm. MLN. Vol. 32. &S. 
318—320 av ÅA. Gf[reen].) 

Aure, Anton. Nynorsk boklista. Skrifter i bokform paa norsk — 
bygdemaal og landsmaal — 1646—--1915. Kria 1916. 8:0. 
(Anm. NTBB. Årg. 4. 8. 221—234 av Oluf Kolsrud.) 

Berger, V. Amerikanska ortnamn af svenskt ursprung. Särtryck ur 
"Nordstjernan". Newyork 1915. (Anm. Sv. humanist. tidskr. 
Arg. 1. Sp. 59—060 av V. Lundström.) 


Original from 
pigitized by (SOC gle PRINCETON UNIVERSITY 


Broberg: Bibliografi för 1917. 379 


Brilioth, Yngve. Den påfliga beskattningen af Sverige intill den stora 
schismen. Akad. afh. Upps. 1915. 8:o. (Anm. HTsv. Årg. 37. 
Öfvers. o. granskn. 8. 41—57 av Gottfrid Carlsson.) 

Bruun, Damiel. Erik den rode og Nordbokolonierne i Grönland. Kbh. 
1915. 8:o. (Anm. Skirnir. Ar 91. 8. 429—430 av Paålmi 
Pålsson.) 

Cederström, Rudolf. Den medeltida kyrkobyggnaden vid Vaksala. 
(= Svenska konstminnen från medeltiden och renässansen ant. 
och beskr. på föranst. af Sv. fornminnesfören. H. 9. Sthm 
1916.) (Anm. UFT. Bd 7. SS. 361 af O. J-e.) 

Christiansen, Reidar Th. Die finnischen und nordischen Varianten 
des zweiten Merseburgerspruches. Eine vergleichende Studie. 
(= F.F. communications, edited for the Folklore Fellows by Jo- 
hannes Bolte, Kaarle Krohn, Axel Olrik, C. W. von Sydow. 
N:o 18). Hamina 1915. 8:o. (Anm, Gött. gel. Anz. Jahrg. 
179. S. 379—382 av Edward Schröder. — Litbl. Jahrg. 38. 
Sp. 9J—13 av Wolf von Unwerth.) 

Dahlgren, F. A. Glossarium öfver föråldrade eller ovanliga ord och 
talesätt i svenska språket från och med 1500-talets andra år- 
tionde. Lund 1914—1916. 8:o. (Anm. HTsv. Årg. 37. Öfvers. 

| o. granskn. 8. 66—67 av £S. T-g.) 

Danske Folkeböger fra 16. og 17. Århundrede, udg. af J. P. Jacob- 
sen og R. Paulli. Bd 1—2. XKbh. 1915—1916. 38:0. (Anm. 
Nord. tidskr. (Lett.) 1917. S. 566—574 av Johan Mortensen.) 

Danske Grammatikere fra Midten af det syttende til Midten af det 
attende Aarhundrede, udg. af Henrik Bertelsen. Bd 1. Kbh. 
1915. 8:o. (Anm. i Nord. tidskr. (Lett.) 1917. S. 598—599 
af Johs. Bröndum-Nielsen.) 

Eirspennill — Am 47 fol. — Nöregs konunga sogur: Magnus gödi — 
Hakön gamli. Udg. af Den norske historiske Kildeskriftskom- 
mission ved Finnur Jönsson. XKria [1913—]1916. 8:0. (Anm. 
HTno. BR. 5. Bd. 4. S. 170—172 av Halvdan Kokt.) 

Elling, Catharinus. Vore slaatter. Kria 1915. 8:0. (Videnskapsselsk. 
skrifter. II. 1915. No. 4.) (Anm. NFK. Aarg. 3. 8. 124—125.) 

Ernst, Lorenz. Floire und Blantscheflur. Studie zur vergleichenden 
Literaturwissenschaft (= Quellen und Forschungen zur Sprach- 
und Kulturgeschichte der germ. Völker, hrsg. von A. Brandl.... 
Bd. 118.) Strassburg 1912. 8:o. (Anm. Litbl. Jahrg. 38. Sp. 
362—370 av Joachim Reinhold.) 

Flom, George T. The phonology of the dialect of Aurland, Norway. 
Urbana 1915. 8:o. (= University of Illinois studies in language 
and literature. Vol. 1. Nos. 1-—2.) (Anm. Sv. humanist. tidskr. 
Årg. 1. Sp. 58—59 av B. Hesselman. — JEGpbhilol. Vol. 
16. S. 614—617 av L. M. Hollander. 


red by (FOG gle PRINCETON UNIVERSITY 


380 Broberg: Bibliografi för 1917. 


Forsblom, Valter W. Bjäran. Helsingfors 1916. 8:0o. Särtryck ur Hem- 
bygden. 1916. (Anm. FoF. 1917. $S. 124—125 av [C. W-.J] v. 
SfydoJw.) 

Friese, Hans. Thidrekssaga und Dietrichsepos. Untersuchungen zur 
inneren und äusseren Form. Berlin 1914. 8:0o. (= Palaestra. 
128.) (Anm. Litbl. Jahrg. 38. Sp. 713—77 av W. Golther.) 

Från filologiska föreningen i Lund. Språkliga uppsatser. IV. Lund 
1915. 8:0. (Anm. Sv. humanist. tidskr. Årg. 1. Sp. 248—250 
av Erik Noreen.) 

Gamla svenska städer, gator och gränder, hus och gårdar. Samlings- 
verk i bilder jämte förklarande text. Utg. af Sv. teknolog- 
föreningens afdelning för husbyggnadskonst. H. 5. Sthm 1916. 
4:0o. (Anm. Sv. humanist. tidskr. Årg. 1. Sp. 117—121 av 
Vilh. Lundström.) 

Gammelsdags skemt hos Fynbo, Jyde og Sjellandsfar. Udg. af Marius 
Kristensen og Johs. Brondum-Nielsen. Kbh. 1916. 8:o. (Anm. 
DSt. 1917. S. 7T7—78 af Gunnar Knudsen.) 

Gödel, Vilhelm. Sveriges medeltidslitteratur. Proveniens. Tiden före 
Antikvitetskollegiet. Sthm 1916. $8:o. (Anm. NTBB. Årg. 4. 
S. 353—362 av Isak Collijn. — Tillägg av Nat. Beckman. 
Ibid. s. 81 under rubrik: Cistercienserklostrens bibliotek.) 

Hansen, P. Tlustreret dansk Literaturhistorie. 3. omarbejdede Udg. 
ved Carl &S. Petersen. H. 1. Kbh. 1916. 8:o. (Anm. Nord. 
tidskr. (Lett.) 1917. S. 78—80 av Hans Olrik.) 

Hartmann, Jacob Wittmer. The Gongu-Hrölfssaga, A study in old 
Norse philology. New York 1912. 8:0. (Anm. DLz. Jahrg. 38. 
Sp. 890—891 av G. Neckel.) 

Hid islenska bökmentafjelag 1816—1916. Minningarrit aldarafmee- 
lisins 15. ågåst 1916. Rvik 1916. 4:o. (Anm. DLz. Jahrg. 38. 
Sp. 1495—1496 av C. Kichler.) 

Hustvedt, Sigurd Bernhard. Ballad criticism in Scandinavia and Great 
Britain during the eighteenth century. Newyork 1916. 8:0o. (Anm. 
HTda. R.8. Bd.6. 8. 536—538 av Joh. Stfeenstru]p ) 

Ihrfors, C. G. Om häradsallmänningar enligt svensk rättsutveckling. 
Ett bidrag till den svenska jord- och skogslagstiftningens hi- 
storia. Akad. afh. Upps. 1916. 8:o. (Anm. Svensk jurist- 
tidning. Årg. 2. 8. 214—218 av Åke Holmbäck.) 

Islandica. An annual relating to Iceland and the Fiske Icelandic 
collection in Cornell university library. Vol. 7—9. Ithaca, 
N.Y. 1914—1916. 8:0. (Anm. Skirnir. År 91 S. 195—213 
av Påll Eggert Olason ) 

Jenson, Christen. Den norske Dictionarium eller Glosebog. Utgjevi 
paa nyom... ved Torleiv Hannaas. Kria 1915. 8:0. (= Eldre 
norske sprogminder. 3.) (Anm. SoS. Aarg. 23. 8. 187—192 
av Albert Abramson Joleik.) 


pigitized by GOC gle PRINCETON UNIVERSITY 


Broberg: Bibliografi för 1917. 381 


Jespersen, Otto. MNutidssprog hos börn og voksne. Kbh. o. Kria 
1916. 8:o. (Anm. Nord. tidskr. (Lett.) 1917. S. 311— 315 av 
P. Abell. — NTfF. R. 4. Bd. 5. S. 166—168 av J. S. Crone 
Jensen. — MLR. Vol. 12. 8. 375—378 av Herbert Wright. 
— Tilskueren. 1917. Halvbd 1. S. 469—471 av Hans Brix 
under rubrik: Bornesproget.) 

Junge, Joachim. Den nordsjellandske Landalmues Karakter, Skikke, 
Meninger og Sprog. Forkortet og forsynet med Oplysninger af 
Hans Elekilde. (= Danmarks Folkeminder. Nr 13.) Kbbh. 
1915. 8:o. (Anm. Fataburen. 1917. S.88—90 av K. Rob. V. 
Wikman.) 

Karsten, T. E. Germanisch-finnische Lehnwortstudien. FEin Beitrag 
zu der ältesten Sprach- und Kulturgeschichte der Germanen. 
(= Acta soc, scient. fennice. T. 45. N:o 2.) Hfors 1915. 4:0. 
(Anm. Ark. 34. S. 179—198 af Elof Hellquist.) 

Kier, Chr. Beowulf. Et Bidrag til Nordens Oldhistorie. Kbh. 1915. 
8:o. (Anm. NoB. Arg. 5. 8. 88—89 av Erland Hjärne.) 

Kock, Axel. Umlaut und Brechung im Altschwedischen. Eine Uber- 
sicht. Lund, Lpz. 1911—1916. 8:o. (Även = LUÅ. N. F. 
Avd. 1. Bd 12. Nr 1.) (Anm. MLN. Vol. 32. S. 40—44 av 
Hermann Collite. — Sv. humanist. tidskr. Årg. 1. Sp. 109— 
112 av Emil Olson. — JEGbpbhilol. Vol. 16. 8. 142 av George 
0. Curme.) 

Lindqvist, Sune. Den helige Eskils biskopsdöme. Några arkeologiska 
vittnesbörd om den kristna kyrkans första organisation inom 
mellersta Sverige. Ak. avh. Upps. Sthm 1915. 8:o. (= ATS. 
22:1.) (Anm, NoB. Arg. 5. S. 186 —187 av 0. Lfund]bf[er]g.) 

Marstrander, Carl J. S. Bidrag til det norske sprogs historie i Ir- 
land. Kria 1915. 8:0o. (= Vid. selsk:s skrifter. II. Hist- 
filos. Kl. 1915. No. 5.) (Anm. DLz. Jahrg. 38. Sp. 1195— 
1196 av Julius Pokorny.) 

Melsted, Bogi Th. Handbok i Islendinga sögu. Gefin ut af hinu 
islenska fredafjelagi I Kaupmannahöfn. Bd 1. Khfn 1916. 8:0. 
(Anm. Skirnir. Ar 91. S.324—325 af Porleifur H. Bjarnason.) 

Modin, Erik. Gamla Tåsjö. Anteckningar om hembygden. Sollefteå 
(tr. i Örebro) 1916. 8:o. (Anm. Fataburen. 1917. 8. 81—982 
av N. E. H[ammarstedt]. — FoF. Bd. 4. 8. 182—183.) 

Månsson, Peder. Skrifter på svenska. Efter handskrifter i Stockholm, 
Uppsala och Linköping med en inledning utgifna af Robert 
Geete. Sthm 1913—15. 8:o. (= SSFS. H. 143, 1414, 146, 148.) 
(Anm. Fataburen. 1917. S. 39—41 av N. E. H[ammarstedt].) 

Nilsson, Martin P:n. Årets folkliga fester. Sthm 1915. 8:o. (Anm. 
Fataburen. 1917. 8. 199—200 av N. E. H[ammarstedt].) 

Nordal, Sigurdur. Om Olaf den helliges saga. En kritisk under- 


Digitized by Gor gle PRINCETON UNIVERSITY 


382 Broberg: Bibliografi för 1917. 


sogelse. Kbh. 1914. 8:o. (Anm. NTfF. R. 4. Bd 6. S. 
177-—183 av Magnus Olsen.) 

Nordenstreng, Rolf. Vikingafärderna. Sthm 1915. $8:0. (Anm. NTfF. 
R. 4. Bd 5. 8. 154—156 af Finnur Jönsson. — Svensk 
tidskr. Årg. 7. S. 307—309 av Sven Tunberg.) 

Noreen, Adolf. Vårt språk. Nysvensk grammatik i utförlig fram- 
ställning. D. 2. Ljudlära. Afd. 1. Fonetisk inledning. (= Bd 1. 
S. 337—405). Lund 1903. 8:0. (Anm. Die neueren Sprachen. 
Bd 25. S. 424—446 av Hans W. Pollack under rubrik: Adolf 
Noreens Phonetik.) 

Olsen, Magnus. Hedenske kultminder i norske stedsnavne. (= 
Skrifter utg. av Videnskapsselskapet i Kristiania. 1914. I. 
Hist.-filos. kl. No. 4.) Kria 1915. (Anm. Ark. Båd 34. 8.91 
—102 av Erik Brate. — NoB. Arg. 5. 8. 161—182 av Elof 
Hellquist.) 

Olson, Oscar Ludvig. "The relation of the Hrölfs saga Kraka and 
the Bjarkarimur to Beowulf. A contribution to the history of 
saga developement in England and the Scandinavian countries. 
(Publications of the Soc. for the advancement of Scandinavian 
study. Vol. 3 (1916). S. 1—104.) (Anm. JEGpbhilol. Vol. 16. 
S. 147—149 av L. M. Hollander.) 

Ordförteckning över svenska språket, utg. av Svenska akademien. 
Sthm 1916. 8:0. (Anm. Sv. språkfören. tidskr. Arg. 6. H. 
1—2. SS. 1—16 under rubrik: Ordförteckning ej ordlista. 
(Svenska Akademien "sanktionerar".) — Tidskr., utg. av Pedago- 
giska föreningen i Finland. 54. &S. 121—126 av Bruno Sjöros.) 

Riste, Olav. Primstaven, Nyaars- og Tids-rekning, Primstav og 
Ringstav. Serprent av 'Syn og segn'. Kria 1916. 8:0. (Anm. 
FoF. Bd 4. &S. 122—124 av Martin P:n Nilsson.) 

Rydbeck, Otto. Bidrag till Lunds domkyrkas byggnadshistoria. Lund, 
Lpz. 1915. 8:o. (Anm. Fataburen. 1917. 8.41—44 av Sigurd 
Erixon. — Replik i Tidskr. f. konstvetenskap. Årg. 2. 8. 
123 av Otto Rydbeck & L. Weibulls recension i HTsk. Bd 6. 
S. 424—430 av Rydbecks ovannämnda arbete.) 

Sahlgren, Jöran. Blåkulla och Blåkullafärderna. En språklig och 
mythistorisk undersökning. (NoB. Årg. 3. 8. 100—161. — 
Anm. NTfF. RB. 4. Bd. 6. 8. 91 av Finnur Jönsson.) 

Schäck, Henrik. Vår förste författare. En själshistoria från medel- 
tiden. Sthm 1916. 8:o. (Anm. Nord. tidskr. (Lett.) 1917. 
S. 543—546 av Ragnar Sjöberg.) 

— och Warburg, Karl. Tlustrerad svensk litteraturhistoria. 2. 
omarbetade och utvidgade uppl. D. 1—4: 1—2. Sthm 1911 
—16. 8:0. (Anm. Nord. tidskr. (Lett.) 1917. 8. 219—222 
av Sverker Ek. — Svensk tidskr. Årg. 7. 8. 227—9230 av 
0. Wieselgren.) 


Original from 
Digitized by Goc gle PRINCETON UNIVERSITY 


Broberg: Bibliografi för 1917. 383 


Snorri Sturluson. The prose Edda. Transl. from the Icelandic with 
an introduction by Arthur Gilchrist Brodeur. New York 1916. 
8:0. (= Scandinavian classics. Vol. 5. — Anm. MLN. Vol, 32. 
S. 127—128 av A. G/f[reen].) 

Ugglas, Carl RB. af. Gotlands medeltida träskulptur till och med 
höggotikens inbrott. Bidrag till kännedom om stilströmningarna 
i Norden under den äldre medeltiden. Sthm 1915. 38:0. 
(Anm. Sv. slöjdföreningens tidskrift. 1917. 8. 30 av Andreas 
Lindblom.) 

Weibull, Curt. Saxo. Kritiska undersökningar i Danmarks historia 
från Sven Estridsens död till Knut VI. Akad. avh. Lund 1915. 
8:o. Aven i HTsk. Bd 6. S. 1—286. (Anm. Hist. Zeitschr. 
begr. von H. v. Sybel. Bd 118. S. 292—299 av A. Hofmeister.) 

Weibull, Lauritz. Liber census Danie. Kung Valdemars jordebok. 
Kbh. (tr. i Lund). 8:0. (Anm. Nord. Tidskr. (Lett.) 1917. 
8. 585—592 av Erik Arup.) 

Wimmer, Ludv. F. A. De danske Runemindesmerker. Haandud- 
gave ved Lis Jakobsen. Kbh., Kria 1914. (Anm. Ark. Båd 34. 
S. 102—104 av Erik Brate.) ; 

Wrangel, E. Det medeltida bildskåpet från Lunds domkyrkas hög- 
altare. Ett ikonografiskt och stilkritiskt bidrag till skulpturens 
historia. Mit Zusammenfassung in deutscher Sprache. Lund, 
Lpz. 1915. 8:o. (Anm. Tidskr. f. konstvetenskap. Årg. 2. 
S. 120—121 av Otto Rydbeck.) 

Vries, Jan de. Studiön over Ferösche balladen. Haarlem 1915. 
8:o. (Anm. Litbl. Jahrg. 38. Sp. 231—233 av Wolfgang 
Golther. — MoM. 1917. 8. 81—110 av Knut Liestol under 
rubrik: F&ersyske og norske folkevisor.) 


Starkare förkortningar av titlar å lärda sällskaps skrifter, 
tidskrifter och samlingar. 


Aarb. : == Åarboger for nordisk Oldkyndighed og Historie. 

Ark. = Arkiv för nordisk filologi. 

ATS. = Antikvarisk tidskrift för Sverige. 

DLz. = Deutsche Literaturzeitung. 

DSt. = Danske Studier. 

FESt. = Folkloristiska och etnografiska studier. 

FoF. = Folkminnen och folktankar. 

Fornyv. = Fornvännen. 

For. t. no. fort. bev. Aarsb, — Foreningen til norske fortidsmindes- 
merkers bevaring. Aarsberetning. 

FoU. = Förhandlingar och uppsatser. 


GoBFT. = Göteborgs och Bohusläns fornminnesförenings tidskrift. 


Original fr 


pigitized by (SOC gle PRINCETON UNIVERSITY 


384 Broberg: Bibliografi för 1917. 


Gött. gel. Anz. — Göttingische gelehrte Anzeigen. 


HTda. = Historisk Tidsskrift, udg. af den Danske historiske 
Forening. 

HTfi. = Historisk tidskrift för Finland. 

HTno. = Historisk tidsskrift, utg. av den Norske historiske 
forening. é 

HTsk. = Historisk tidskrift för Skåneland. 

HTsv. = Historisk tidskrift, utg. af Sv. hist. föreningen. 

IF. = Indogermanische Forschungen. 

JEG pbilol. = "The journal of English and German philology. 

JFT. = Jämtlands fornminnesförenings tidskrift. 

KVAÅ. = Kungl. Svenska Vetenskapsakademiens årsbok. 

Litbl. = Literaturblatt fär german. und roman. Philologie. 

LUÅ. = Lunds universitets årsskrift. 

MLN. = Modern language notes. 

MLR. = Modern language review. 

MoM. = Maal og minne, 

NEK. = Norsk folkekultur. 

NoB. = Namn och bygd. 


Nord. tidskr. (Lett.) = Nordisk tidskrift för vetenskap, konst och 
industri, utg. af Letterstedtska föreningen. 


NphM. = Neupbhilologische Mitteilungen, 

NTBB. = Nordisk tidskrift för bok- och biblioteksväsen. 

NTfF. = Nordisk Tidsskrift for Filologi. 

OoB. = Ord och bild. . 

PBB. = Beiträge zur geschichte der deutschen sprache und 
literatur (Paul-Braunes Beiträge). 

SoS. = Syn og segn. 

SpoSt. = Språk och stil, 

SSFS. = Samlingar, utg. af Svenska fornskriftsällskapet. 

SSLEF. = &krifter, utg. av Sv. litteratursällsk. i Finland. 

StNE. = Studier i nordisk filologi. 

Sv. Lm. = Svenska landsmål. 

UFT. = Upplands fornminnesförenings tidskrift. 

VmFÅ. = Västmanlands fornminnesförenings årsskrift. 

ZfvglSpr. = Zeitschrift fär vergleichende Sprachforschung. 

ZfVk. = Zeitschrift des Vereins fär Volkskunde. 


Av utrymmesskäl hava 200 skrifter, huvudsakligen inom av- 
delningarna V, VI och '"Bihang", måst uteslutas. 


Meddelande. 


Medredaktören i Arkivet bibliotekarien dr. Kr. Kålund avled 
den 4 juli 1919. 


SE 
AN CC 


Original from 
pigitized by (SOC gle PRINCETON UNIVERSITY 


Digitized by Google 


Original from 


PRINCETON UNIVERSITY 


Original from 


Digitized by Google PRINCETON UNIVERSITY 


Original from 


Digitized by Google PRINCETON UNIVERSITY 


Digitized by Google 


32101 07645 


NES 


a BÅDA 
mm va 
Se Fr Lå ES VS 


Original from 
PRINCETON UNIVERSITY 


Original from 


Digitized by Google PRINCETON UNIVERSITY